måndag, juli 25, 2011

Vårt svar ska vara ökad demokrati

Jag vaknar med ett ryck efter några få timmars sömn av att jag har mardrömmar. Jag kan inte minnas att jag har haft mardrömmar sedan jag var liten.

Ändå kan jag inte låta bli att följa ungdomarnas berättelser, jag tänker att jag är skyldig dem att lyssna när de orkar berätta , orkar dela med sig vad de varit med om. Att lyssna, ta in, försöka förstå och kämpa mot gråten och stå där bredvid alla andra politiskt aktiva för att slåss för demokrati, öppenhet, tilliten till människors förmåga att sluta upp för ett öppet demokratiskt samhälle.
Det kommer att ta tid innan jag är beredd att försöka förstå gärningsmannen. Just nu får jag slåss mot en primitiv hämndlust jag inte vill exploatera här.

Men i gärning uppmanar jag alla: engagera dig. Gå med i ett demokratiskt parti om du inte redan har gjort det. Det är en aktiv handling du kan göra för att visa din solidaritet med ungdomarna.

Men två saker måste jag få skriva ur mig.

  • Först de primitiva drivkrafterna i svenska medier.
Henrik Brors i DN skrev i fredags en kolumn som går till historien som det dummaste värsta övertrampet jag sett någon gång, det är bra att DN rivit ut den från alla webbsidor men tidningen borde be om ursäkt också. Men han var inte ensam.
Den som gick och lade sig med svenska tevenyheter och vaknade med DN eller Svenska Dagbladet i lördags morse, fick en bild av ett terrorattentat, begånget av extrem islamism, Al Qaida eller något liknande. Detta trots att absolut ingenting talade för att så skulle vara fallet under fredagkvällen och det relativt tidigt dök upp uppgifter i norska medier att gärningsmannen var lång, blond och troligen norrman.
Norska medier däremot klarade balansen, utan spekulativa övertramp i den riktningen och fortfarande domineras mediebilden av en ganska återhållsam nykter rapportering.

Om gärningsmannen inte hade hetat Anders utan Ali hade vi därmed, i svenska medier, redan tidigt bäddat för att sorgen, chocken skulle kanaliseras i hat istället för i en kraftfull manifestation för att sluta upp till stöd för demokratin.
Svenska medier bör verkligen fundera på hur de klarade uppdraget att värna demokratiska värden under första dygnet.
  • Det andra är insikten att listan på mördade socialdemokrater i modern tid, och i demokratiska samhällen, växer.
Olof Palme 1986
Yitzak Rabin 1995
Anna Lindh 2003
och nu detta.

Nej. Det är ingen tillfällighet. Socialdemokratin står rakryggat upp för de grundläggande rättigheterna som är fundament i en fungerande demokrati:
  • alla människors lika värde
  • yttrandefrihet och rätten att organisera sig
Hur kan det väcka sådant hat?

Kanske det är dags att inse att den radikaliseringsprocess som vissa experter på terrorism gärna talar om får starkare fotfäste och växer i skuggan av åsiktsströmningar som anses aparta idag. Åsikter som ingen vettig människa skulle formulerat högt för bara tio år sedan dyker nu upp inte bara i vardagssamtal utan i den öppna politiska debatten och i den förfärliga fokuseringen av potentiella terrorister i vissa utpekade religiösa grupper.
Det är inte säkert att de stora hoten mot demokratin ska sökas i olika fundamentalistiska religiösa grupperingar, snarare hos unga män som berövats alla möjligheter till framtidstro.

En diskussion som söker förklaringsmodeller i människors kulturella, religiösa, sociala eller etniska bakgrund sår frön i huvudet på unga, arga, vilsna män utan framtidshopp. Idéer som kan leda till en känsla av utanför, hat mot samhället, en tro att en grupp människor är bättre eller sämre än andra.
Medan förklaringsmodeller som söker gemensamma vägar ut ur allvarliga samhällsproblem får den motsatta effekten.

Ökad tolerans är frukten av en skola där alla oavsett förutsättningar får lika chans att söka sig en framtid.
Konflikter, kriminalitet och förstörelse är frukten av ett samhälle som sorterat ut unga människor och försett dem med en stämpel - du duger inte. Skyll dig själv, sköt dig själv.

Jag talar om klassklyftor. Kanske dags att våga tala om dem igen. Om att identifiera problem i samhällets grundvalar istället för att tjata om integration, om bostadsområden, om att stämpla ut istället för att bjuda in.

Jag är orolig över konsekvenserna av det politiska konservativa debattklimat vi har idag där enskilda individer som är sjuka, arbetslösa eller inte har klarar av skolan får ta ett allt större individuellt ansvar, där vi tillsammans kunde sträckt ut en hjälpande hand.

Sträck ut en hand till en främling och håll den hårt. Det är dags att vakna och dags att ta strid för öppenhet, för demokrati, för tilliten till medmänniskors förmåga och det är dags att ta upp diskussionen om samhällsproblem som ett gemensam projekt igen.

Unga arga män, och företrädesvis män utan nära goda manliga förebilder, som berövas sin framtidstro kan utvecklas till farliga individer. En av dem heter Anders. Han talar om sig själv i tredje person och kräver idag att få uppträda i rätten klädd i en uniform han låtit sy upp själv efter att kallblodigt ha mördat minst 92 människor, företrädesvis unga norska socialdemokrater, flera av dem barn, med den virriga förklaringen att någon måste göra det för att förbereda en korstågsrevolution år 2083.

Tänk om han hade hetat Ali och hade haft precis samma bakgrund, samma aktiviteter för sig, samma förklaring till sitt handlande.

Eftersom jag vet att jag nu får hela den extrema högern på mig med detta inlägg så stänger jag kommentarsfältet, skriv gärna kommentarer ändå, jag publicerar allteftersom jag hunnit läsa dem först. Men apskaft är inte välkomna i den här debatten.