fredag, mars 25, 2011

Hospitaliserat kongressombud

Ja, det är själva fan att man ska behöva betrakta en kongress man fått förtroendet att bli valt ombud till - från en sjukhörna. I hemmet dock nu sedan en liten stund.

Det tog exakt sexton sekunder att bli totalt hospitaliserad när jag kom in, via akuten i tisdags, därför att doktorer med kunskap om centrala nervsystemet reagerade på min berättelse dagen före på en annan akut om domningar i båda benen och kanske ryggproblem?

Väl på plats med sjuksäng och det hele insåg jag att här får man kämpa emot med allt vad man orkar, så jag for hem och hämtade egna kläder och egna tofflor och egen teknisk utrustning och egna filmer och böcker för att bygga lite motkrafter mot den förfärliga sjukhusmaten, det snigeltempo som man upplever som plötsligt intagen i sjukvården och inte minst det uppmuntrande umgänget med med patienter i olika stadier av betydligt mer akuta problem än vad jag har.
Roligast var nog sjukgymnasten som tidigare idag deklarerade att jag inte får någon rullstol.

Men nu har jag oroat många med min frånvaro från kongressen och med mina statusuppdateringar i Facebook:
Så här förefaller läget vara. Jag har en inflammation i ryggmärgen, det är väldigt konstigt men man kan ha det tydligen.

Den beror inte på en massa saker - provsvaren ramlar in det ena efter det andra, alla lika blanka och fina:
Jag har ingen tumör.
Inga infektioner.
Inte ens virus faktiskt.

Man kan ha sånt här alldeles utan orsak, och stävja det med kortison vilket då pågår just nu, rena dunderkuren - jisses jag är mer speedad än någonsin. Man kan under inga omständigheter upptäcka detta utan att göra en magnetröntgen, tack för den landstinget!

Det kan dyka upp fler prover längre fram, man får se tiden an. Men, säger doktorn förmanande:
Två veckor sjukskriven, första veckan får du ta korta promenader på sin höjd. Andra veckan kan du få besöka ett gym om du lovar att bara jobba med den allra lättaste lättaste nivån! Inte jobba fast du säkert är sån som tycker att du inte kan vara borta! (Märks det så väl...)

Hur det yttrar sig - ja det är knasigt må ni ro. Jag kan inte stå med fötterna tätt ihop, blunda och hålla balansen. Prova själva får ni se hur det är. Sätt sen en fot precis framför den andra, håll balansen och blunda. Jag vinglar till och faller direkt.
Jag kan inte känna riktigt exakt vad jag gör när jag sätter ner fötterna. Jag känner inga finstämda vibrationer nånstans under naveln. Det påminner starkt om den där känslan man har när en fot hamnat i kläm och somnat, vaknar upp och det börjar pirra i den. Fast hela tiden och i halva kroppen.

Obehagligt men jag kan röra mig fast lite stolpigt så där. Och jag får inte, för doktorn, eller doktorerna rättare sagt, jag är nu upp i min nionde doktor på den här veckan långa resan genom svensk sjukvård.

Och. Nu hittar jag till (de fria) kaffeautomaterna!

Kort sagt. Det går ingen stor nöd på mig, och skulle det så småningom dyka upp diagnoser som är lite mer allvarlig än just exakt en inflammation i ryggmärgen så lovar jag berätta om det också - så man slipper gå omkring och undra.

Så jag följer kongressen via teven och håller mina brandtal från soffhörnet härhemma. Det är nog fler än min doktor tacksam över!

Tack alla vänner som hört av sig i olika tonarter av oro. Omtanke värmer.

tisdag, mars 15, 2011

Tack för fyra fina år!

I lördags överlämnade jag ordförandeklubban till nästa styrelseordförande, Björn Lundin. En bra man, han kommer vara en jättebra ordförande för att påbörja nästa steg på den omdaning som socialdemokraterna i Uppladns Väsby har påbörjat.

Så detta är ett tack för mig:

Fyra år har gått svindlande fort, och jag har haft roligt större delen av tiden. Jodå, det finns en hel del svårigheter också som en ordförande ska brottas med, men i det stora hela så har det varit hemskt kul, och energigivande.

En lojal styrelse, ett antal aktiva medlemmar och inte minst förstås det stöd vi har haft i våra ansträngningar av medarbetare på expedition och i "blå huset", jag tänker förstås på Gun-Britt och Jessica.

Och jag har förärats möjligheten och ansvaret för ett av de finaste uppdrag man kan få, som ordförande i en socialdemokratisk arbetarekommun.

Vad har vi åstadkommit då under fyra år?

Ja en sak vill jag faktiskt lyfta fram särskilt:

Vi har klarat en bra generationsväxling i Upplands Väsby, utan att behöva stampa den aningen äldre generationen på fötterna. Tvärtom, så har ett antal förtroendevalda med rutin och erfarenhet stöttat de riktigt unga som kom in för fyra, fem, sex år sedan eller alldeles nyss. Och vi har valt att metodiskt försöka ge dem utrymme så de kan arbeta politiskt i alla församlingar två och två, minst, så de kan stödja varandra. Men vi har också hittat former där de av oss som är aningen mer rutinerade och erfarna finns ett halvt steg bakom till stöd och support.

Nu är de där: en hel hög med gruppledare i åldrarna mellan 24 och 35 år.

Azza som är försteombudsman för SSU, vår riksdagskandidat och gruppledare för barn och utbildningsfrågorna, den allra största nämnden.

Ibrahim ansvarar för S-gruppen i den tyngsta nämnden, Social-och äldrenämnden - en nämnd med många oerhört svåra frågor att hantera. De två är jämte Leif Berglund våra första namn på fullmäktigelistan.

Jakob som ansvarar för arbetet i den nya produktionsstyrelsen, svårt, snårigt och komplicerat, med stöd av Björn Lundin.

Sara ansvarar för s-gruppen i Miljö- och hälsovårdsnämnden som är en framtidsnämnd för ett parti med det gröna folkhemmet som en bärande grundidé, Ali ansvarar för arbetet i tekniska utskottet med frågor som påverkar vår vardag varje dag.

Och fler yngre förmågor väntar i kulisserna, med avsikten att komma tillbaka efter småbarnsåren, och nya namn dyker upp nu hela tiden.

Det andra jag vill lyfta fram handlar om valarbetet, glädjen över det måste vi dela på många, många även om resultatet inte var det vi hade hoppats på! Maken till valrörelse vi hade och det fortsätter! Vi har fått lust på dörrknackning och möten i dörren med väljarna ger fantastiskt mycket.

Den tredje delen är en resa vi knappt anträtt än, och det handlar om en total omdaning av organisationen. Ett modernt parti behöver jobba mer utåtriktat och på alla kanaler - facebook, twitter, bloggar, dörrknackning, "gammelmedia" och torgmöten i en salig blandning.

Men ett modernt parti måste också hushålla med resurserna och använda dem klokast möjligt , inte främst för att spara pengar utan för att tillsammans blir vi så mycket starkare.

Tillsammans med andra arbetarekommuner kan vi organisera allt från medlemskontakter till kampanjer eller studieverksamhet på sätt som gör var och en av oss smartare, starkare, bättre och sammantaget gör socialdemokraterna i Stockholms norra länsdelar lite tydligare, synligare.

Första steget är taget. Vi har påbörjar ett samarbete med andra arbetarekommuner steg för steg i ett tempo som gör att alla ska kunna hänga med. Men målbilden kan man teckna nu:

Målet är ett samarbete som enar socialdemokraterna i vår del av länet, runt en gemensam idé om utveckling och framtidsvisioner, kring boende, regionutveckling och trygghet i förändring.

Det handlar om att vilja, politik handlar om att vilja. Men det handlar också om att organisera. Tillsammans kan vi antagligen organisera en starkare lokal partiorganisation med stöd för allt från utredningsarbete till kampanjer, från medlemskontakter till presskontakter och studier, nätverksbyggande, ekonomi och uppdaterade webbsidor.

Den vägen är nu anträdd. Första stapplande steget är taget. Jag hoppas få vara med och stenlägga den där vägen några meter framåt innan jag helt kliver åt sidan ur styrelsen.

Men det går att förutse redan nu att det inte är en enkel rak motorväg vi talar om, det finns gott om knaggligheter att ta sig förbi, och då känns det väldigt bra att ha den trygge, kloke Björn vid rodret, tillsammans med en stark krets unga, nytänkande, glada och segervissa socialdemokrater och en grupp rutinerade, erfarna socialdemokrater med god vana av förhandlingar, organisation, ekonomi, studieverksamhet och politiska processer.

Framtiden är nu. Nu vänder det kamrater!

Tack för fyra fina år!



Eva