fredag, januari 14, 2011

Tack och tack igen...

Jag har försökt att smita från min födelsedag i en månad nu.
Det går inte så himla bra.

Jag försökte smita iväg från jobbet två dagar i förväg men på väg ut genom dörren kolliderade jag med ett antal arbetskamrater, välbeväpnade med en absolut favorit, en gyllene dryck som rimmar på kampanj.

Dagen efter, strax före julafton, for vi söderöver, bara familjen, till Egypten. Hur hade flygvärdinnorna fått reda på att jag fyller år? Champagne, choklad och halva flygchabinen informerades om begivelsen. Man fick behålla glasen som minne. Lätt sarongsberusad klev jag ur planet och siktade på stranden.

På hotellrummet låg nästa - en hälsning från hotellet med utlovad överraskning i baren (där pågick underhållningen för fullt så jag vågade inte chansa på att kunna glida in där diskret utan att bli intrasslad i magdansöserna eller de virvlande dervischerna.)

Att familjen envisas vid att strunta i att jag försöker flytta hela födelsedagen till ett lagom sommarvarmt datum ett halvt år senare får man såklart helt enkelt uppskatta, jag fick en sax i ett litet paket på själva födelsedagsmiddagen.
Det beror på förstås att familjen vet att jag önskar mig en sax. Och en kurs om hur man spelar på den. Nånstans hade nån läst att man kan spela på såg. Spela på nagelsax är väldigt svårt, jag tror jag ska byta naglarna mot en tenor. Eller alt.

Ur fickan på maken singlade då lagom till kaffet upp ett litet paket upp som goda vänner lyckats smuggla förbi mina ögon genom att posta till makens jobb. (smart!)
Dagen efter formligen kryllade gratulanter över hela facebook.

Sen gick det ganska hyggligt ett tag, med umgänge i familjen runt julaftnar, nyårsaftnar, gourmetaftnar (trettonhelgen firar vi i rysk anda!) och sånt så blir livet en enda stor fest gällande alla liksom, även med fler spridda skurar av gratulerande.

I måndags, första dagen på jobbet efter semesterledigt, stod det blommor på skrivbordet. Då hade fler arbetskamrater hunnit ikapp det första gänget.

Igår kväll hade vi årets första styrelsemöte. Vad händer? Tårta! Fyrverkerier! (Fyrverkerier!!!). Blommor och presang. Jag kom fullkomligt av mig och lyckades förlänga hela mötet med en timme mer än normalt.

Nu har jag strax hållit på att fylla år oavbrutet i en månads tid så jag ger upp. Ja, jag lovar att fira min födelsedag. Det blir kalas. Men hädanefter tänker jag fylla år en solig lördag i juni, ungefär en vecka före midsommarafton.

Pyramidal hjärntrojka i egyptisk dimma. Make och barn.

Inga kommentarer: