måndag, maj 31, 2010

Dagen då den europeiska solidariteten med Israel sköts ihjäl

Författaren Henning Mankell, riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP), Bo Forsberg från den kristna biståndsorganisationen Diakonia, den svenske religionshistorikern Mattias Gardell, den svensk-israeliske konstnären Dror Feiler, den tidigare socialdemokratiske riksdagsledamoten Mariam Osman Sherifay från Sundbyberg, läkaren Victoria Strand, Henry Ascher, Ulf Carmesund och Edda Manga.

Alla ovan uppräknade finns med ombord på någon av de båtar som ingår i den konvoj "Ship to Gaza" som beskjutits av isralisk militär. Enligt mediauppgifter idag vid lunchtid, dödades 19 volontärer i tidigt i morse. Bordningen av det turkiska skeppet där skotten föll tycks ha skett på internationellt vatten.

Konvojen var på väg till Gaza med framförallt byggmaterial. Israel har isolerat Gaza och dess befolkning trots omvärldens fördömanden, efter kriget. Ett 100-tal engagerade människor från hela Europa ville med sina kroppar som sköld bereda väg för återuppbyggnad, samtal, försoning och solidaritet.

Det är vid tillfällen som detta som det krävs både mod och resning för att inte hatet ska slå rot och det gäller att urskilja de som bär ansvaret, det fulla ansvaret; Israels politiska ledning torde i och med detta stå helt utan stöd från Europa och USA. Men så reagerar den regim som gått vilse i folkrätten och förirrat sig in på maktspråkets, den självgoda fullkomlighetens och våldets väg när omvärlden söker dialog, försoning och respekt för alla människors lika värde.

Fan.

Mina tankar till alla oroliga anhöriga och vänner som nu väntar i ovisshet om vad som hänt, i synnerhet till kamraterna i Sundbyberg. Och en orolig tanke även till de judiska församlingarna i Europa som inte har något överhuvudtaget med detta illdåd att göra. Måtte nu solidaritetstanken orka omfamna alla.

Att MUF har en ordförande bosatt på en annan planet visste vi redan, men idag tar han priset:
"Det är bra att skeppen inte kommer fram och ger legitimitet åt Hamas, som förtrycker befolkningen på Gaza. Det har beskrivits som en humanitär aktion men det är en politisk aktion som syftar till att skapa en konflikt." säger han enligt TT och Dagens Eko.

Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin använder däremot exakt samma ordval för att beskriva händelsen; "fullständigt oacceptabelt".

fredag, maj 28, 2010

Konsten att sparka chefer

Jag kommer hem till villervalla. Utanför kommunhuset är demonstrationståg får jag höra. Oppositionsrådet Leif Berglund är ute och pratar med ledsna och arga kommunanställda, alliansen har plötsligt inte lust att ställa upp på led och le in i kameran för lokaltidningen - de gömmer sig.

Det beror på att en av förvaltningscheferna just fått sparken. Demonstrationen handlar om att försvara en populär chef, chefen för Väsby Välfärd som det kallas nuförtiden: den kommunala delen av vad som finns kvar efter privatiseringsvågen i Upplands Väsby.
(På kommunens hemsida finns inte ens en länk till den egna kommunala verksamheten men däremot till ortens företagare, lysande...)

Facket cirklar av någon anledning att vi sossar skulle vara delaktiga i beslutet, det är inte sant. Detta får verkligen alliansen ta det fulla ansvaret för.
Däremot är det sant att denne förvaltningschef aldrig fick en chans att kunna föra sitt projekt i hamn. Hela uppdraget var troligen från början orimligt - obefintligt eller otydlig styrning, inga konkreta mål att arbeta med, flytande och oberäkneliga finansiella förutsättningar och en förvaltningsstab bestående av en ekonom och en assistent.
Jag skulle vilja möta den företagsledning som sköter ett företag med 1200 medarbetare och en omsättning på 800 miljoner kronor men under kraftigt krympande ekonomi, med stöd av en ekonom och en assistent, på sistone förstärkt med en controller och ännu en assistent. Jag förstår om det är svårt, eller omöjligt.

Möjligen kunde han insett det och tackat nej till jobbet, men ansvaret vilar hos kommunstyrelsen moderate ordförande Jan Holmberg, och hans partivän Jan Eckert, ordförande i produktionsutskottet - ingen av dem har klarat den politiska styrningen och ingen av dem tar ansvar för verksamhetens kvalitet eller att ge rimliga förutsättningar för Väsby Välfärd. Ibland får man en känsla av att de önskar att hela den kommunala verksamheten ska gå i putten.

Att kommundirektören inte kommer ned och pratar med demonstranterna förstår jag, det är inte han som tappat förtroende för denne kommuntjänsteman. Det är naturligtvis politikens ansvar, men de hukar och smiter ut bakvägen.
Alliansens så kallade ledare gör så här. Och alliansen har inte haft ryggrad att möta protesterna under hela mandatperioden - protesterade föräldrar, hyresgäster, elever, lärare, skolledare, båtklubbsmedlemmar, idrottsföreningar, handikapprörelsen, pensionärsorganisationerna, oppositionen, facken - alla avfärdas som "intressegrupper". Nu sällar sig ännu en grupp till raden avfärdade intressegrupper, kommunanställda som vill behålla sin chef och undrar varför han fått gå.

I vår kommun är det tredje gången på lika många år som förvaltningschefer fått sparken och varje gång har det gått till på ungefär samma sätt.
-Tack för kaffet. Ajö!

Därför är jag inte alldeles förvånad när jag först läser en artikel i Newsmill, och därefter cirka tolv timmar senare kan iaktta att Sida fått en ny chef via TT som flashar om saken i min telefon - samma dag som villervallan i Upplands Väsby briserar.

Missförstå mig inte.
Jag tycker att bristande förtroende för en hög chefstjänsteman är tillräckligt skäl för både kommunpolitiker och regeringspolitiker att byta chef. Saknas förtroende är det svårt att samarbeta med den som förväntas verkställa de politiska besluten. Men man kunde förvänta sig att själva sparkandet av chefer sker på ett civiliserat sätt. Man ska vara rädd om människor, alla människor.
För risken är ju att man tystar andra chefer, och att medarbetare blir rädda så att ingen längre vågar slå larm över oegentligheter, felanvändning av skattepengar eller när kvaliteten i vård, omsorg och skola brister allvarligt.

PS. Sent på kvällen fångar mitt öra att det pågår en viss ryktesspridning kring denna sparkade förvaltningschef. Jag utgår från att den moderata kommunledningen genast går ut och tar avstånd från prat bakom ryggen på ännu en sparkad före detta chef. Och jag utgår från att de inte alls har med saken att göra.

lördag, maj 15, 2010

Vad centern borde göra med sina miljarder


Centerpartiet går från klarhet till klarhet.

1. Ni minns kanske Maud Olofssons förslag att man skulle få dra av skatt för att gå ut med (någon annans) hund, så kallat HUT-avdrag? Och att "bara fantasin sätter gränser för vad man borde kunna få dra av skatt för".

2. Nu kommer CUF med sin kampanj "Knulla facket forever" som man skulle kunna förledas tro är ett ondsinnat och lite studentikost anslag från en eller annan partimotståndare som förivrat sig, men det är det faktiskt inte. Läs alliansfritt! Huvudbudskapet är det välformulerade "Arbetsmarknaden är ett jävla skämt" och det kan man stundtals tycka när man hör somliga representanter för Svenskt Näringsliv uttala sig.

Den gamla folkrörelsebaserade partiet har helt flipprat ur kan man tro, eller möjligen infiltrerats av krafter till höger om högern, men kanske orsaken är väldigt mycket enklare:

Centern sålde ju alla sina tidningar för ett par år sedan för 1,8 miljarder kronor (!) och blev kolossalt rika.
Men slutade läsa.

Kanske Centern skulle starta lite studiecirklar för en del av sina pengar och fortbilda medlemmarna, och sina politiska ledningar, i några grundläggande ämnen som familjeekonomi, demokrati, historia och svenska språket?

Nä förresten, gör inte det.
De centerpartistiska sympatisörer som tror på att vi måste satsa på utbildning och småföretagarna för att skapa jobb, som tror på demokratiska värden, allmän hyfs i det politiska samtalet och ordning och reda på ekonomin kan rösta på oss istället. Då vet de vad de får, istället för clownnäsor, svordomar och Maud Olofssons fria fantasier.

tisdag, maj 11, 2010

Du regerar - så gör nåt!

Man kan antagligen tycka vad man vill om debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i söndagens Agenda.

Men slutrepliken från Mona Sahlin står sig:
-Du är inte i opposition, du regerar. Så gör nåt!

lördag, maj 01, 2010

Hejdå, trevligt att träffas...

Mikael Wiehes nya låt som inte spelades på första maj. I år.
Hejdå, trevligt att träffas...

Ensam är stark
Den starke är fri
Framtiden skapas
av en fri individ
Högeralliansen
har en klar strategi
Sverige ska delas
i fattig och rik

Borg och Reinfeldt
har bildat ett jobbarparti
De’e enkelt, säger dom
dom som jobbar är vi
Fast gamla och sjuka
kan gott hugga i
Vi hjälper dom gärna
med en glad melodi

Hej då, trevligt att träffas
Hej då, trevligt att träffas
Hej då, trevligt att ses
Men nu måste jag dra
De’e så mycket man ska
Vi träffas nog inte igen

(Hela texten här)