torsdag, september 16, 2010

Emelies berättelse borde alla läsa

Nu har jag skrivit åtskilliga inlägg om skillnaden mellan höger och vänster.

Två gånger, bara ikväll, har jag pratat med människor som vädjande säger: det är nog nu!
Ni måste stoppa dom. Sverige har blivit kallt.

En morfar med en tösabit i handen, den andra svårt, svårt sjuk. Barnbarnet får inte den hjälp hon skulle behöva, specialister, specialkost, och mamman, dottern till mannen jag talar med, bryts sakta ned av maktlösheten mot ett system som är sig själv närmast. Bara som en glimt ur hennes vardag: medicin och specialkost som hennes fyraåring tål, givet att hon får den i nappflaska, kan bara köpas på apotek. Men nu har apoteken privatiserats och vägrar hålla sortimentet som hjälper den här familjen, hon tvingas åka till nästa kommun som har ett statligt apotek fortfarande. En enskild fyråring som behöver speciell kost och medicin för en ovanlig sjukdom är väl inte lönsam för privatapoteken.

Kostnaden bryter ned familjen i sig, men här stjäl resandet till grannkommuner efter barnets mat och medicin dyrbar tid också, från en familj där tid är ändlöst dyrbar, tid från en familj som inte har råd med bil, inte kan köpa sig extra tid som RUT och Rot och sånt. Morfar är nära tårar men biter ihop, han vill inte att det andra barnbarnet, tvillingsyrran, ska se.

Ett annat möte berättar nästa steg i den där berättelsen, ännu en av alla som slängdes ut ur sjukförsäkringen, men dragit slutsatsen att det inte är någon mening med att gå och rösta alls. Jag förstår henne - samhället vände henne ryggen, hur ska hon kunna lita på politiker då? För det är det valet handlar om också, förtroendet för demokrati, för politiken och vad politiska beslut kan göra för att skapa möjligheter för alla.

Därför säger jag inte mer nu, ni som känner mig vet var jag står. Principen är att vi som har något att dela med oss av gör det, till andra, men också oss själva eftersom jag en dag också ska bli gammal och skröplig och säkert otroligt vårdkrävande.

Jag säger inte mer utom detta:

Ska du läsa ett enda inlägg som politiker, som väljare, som medmänniska denna valrörelse, läs Emelies berättelse på sin blogg igår.
Detta är på riktigt. Verkligheten avklädd, och det drar kallt om ryggen att läsa.

Man blir förbannad, och ledsen.
Och om någon gång man glömt varför man överhuvudtaget började ägna dagar, kvällar, nätter, helger av sin fria tid åt engagemang i politiken, så knacka dörr. Bakom en av dörrarna väntar Emelie och hon har något att berätta och som är jobbigt och obehagligt och därför mycket viktigt att lyssna på.

Nu är det timmar kvar till valet 2010. Svik inte Emelie. Gå och rösta den 19 september.
Eller gå redan idag!

(PS. Och om du redan röstat men kom på att du faktiskt ångrar dig, så hinner du ändra din röst. Det är den senast avlagda rösten som räknas. Gå till din vallokal så kan de ge dig mer information.)

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,

3 kommentarer:

Morfar Lasse sa...

Jag blir oxå förbannad! Idag har jag samtalat med ett par personer med grav epilepsi, som inte längre får "en spänn".
Efter det lyssnade på en "Ny moderat", som skulle sänka skatten, samt satsa mera resurser på att skapa jobb och skolan. Men hur det skulle fungera ekonomiskt, kunde han inte förklara.

Jah Hollis sa...

Huvudsaken är väl att vi som jobbar och är relativt friska får behålla lite mer av skattepengarna. :-P
(OBS! Ironi.)

Eva sa...

Hej, jag ser, men hinner inte svara - är ute och valarbetar hela dagarna! Ända in i det sista!
Men nu är ju detta mitt i centrum ac den slutliga dedbatten. Det är bra och det är på tiden!