onsdag, september 15, 2010

Att knacka dörr i valrörelse...


Jag har knackat på en hel del dörrar denna valrörelse och bakom dessa dörrar finns självfallet otaliga berättelser.

Please, please, säger en - ordna jobb om ni vinner valet! Jag har gått utan arbete i tre års tid!!

En annan berättar att hon blev hemlös, tre barn, skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet - starta eget.
- Efter tre månader gick min frisersalong omkull, jag kunde ju ingenting om företagande och ingen varnade mig. jag fick ett bidrag och sen stod jag på bar backe. Sedan dess har jag varit hemlös. Det är tio år sedan. Hjälp.
Kvinnan med den vädjande blicken bor nu hemma hos en vuxen släkting. Hon ser proper, välstädat ut, förefaller bildad, men har fallit igenom nätet. Sjuk och hemlös, vad kan jag göra? Fixa bostad? Njae, kanske. Jag berättar för henne att vi S vill få igenom kompiskontrakt så att några vänner kan dela på en hyreslägenhet. Då skulle fler ha råd att flytta hemifrån, normalt unga vuxna, men också människor som hamnat i akuta ekonomiska svårigheter. Jag svarar att jag inte kan lova någonting annat än att komma tillbaka och möjligen lyssna:
- Ja, svarade hon. Du lyssnade i alla fall. Det betyder också mycket.

Kontrasten mot damen med arbete , utan barn, utan egna solidariska intressen som säger tämligen rättframt:
- Jag försöker välja men det är svårt. Jag tänker faktiskt på vad som är bäst för mig, jag vet att jag borde tänka på andra, på en bra skola och så, men jag har inga barn och - ja...Trygghet är viktigt för mig.
Jag ser att hon vill ha argument för att rösta S och funderar ett ögonblick innan jag svarar:
- Vad menar man med trygghet? A-kassa fall man blir arbetslös? Vi vill sänka avgiften till åttio spänn för alla, så att alla har råd. Men du kanske menar något annat, sånt som handlar om att behålla ditt jobb?
Jo, där nånstans kanske, fanns frågorna också för henne, snarare än i kriminalitet och rättssamhälle, fler poliser och sånt.

- Jag röstar egentligen inte på socialdemokraterna, jag röstar på Mona Sahlin, för att ge henne stöd i att få ut borgarna!

En och annan stänger dörren, vill inte prata, är inte intresserad - så är det också.
Å andra sidan - någon kommer utrusande med ett litet kort men en hastigt nedtecknad liten dikt på till uppmuntrande stöd. En annan säger: vi har redan röstat och vi stödjer socialdemokraterna!
Och så en glad gest som börjat sprida sig: Tummen Upp!

Men de allra flesta just nu är faktiskt osäkra. har inte bestämt sig.

Det ger i alla fall mig stöd och uppmuntran att fortsätta, vi har gett oss attan på att träffa så många vi kan före söndag. För sen, efteråt, är det ju för sent att ångra sig att man inte gjorde allt man kunde, ända in i det sista.

Så nu ökar vi.
Igår, på två och en halv timme, ringde vi alla våra medlemmar som är yngre än 70 och skakade fram ett tiotal människor till som kan ge ett aktivt bidrag de sista dagarna vid telefoner, i dörrknackning, i möten och samtal.

Så jag pratar med K som berättar:
- Jag har ringt alla jag känner, och de har ringt alla sina vänner, att alla måste gå och rösta och rösta på Socialdemokraterna.

K känner många, jag vet att det är så. Hans stöd är otroligt viktigt, och många lyssnar på K.

Jag ville säga det där särskilt, för jag vet att ni är många många som valrör på något annat sätt , som inte syns i våra rutmönster och valplaner och morgonmöten.

Men som gör skillnad, alla ni som går en extra mil någonstans, ibland kanske lite oväntat.


De som inte syns i valrörelsens mitt men gör sitt yttersta ändå inte för att någon bad dem, utan för att det gör skillnad att vara många som hjälps åt.


PS.
Läs Jonas Gardells korta text om Mona Sahlin:
Män som hatar kvinnor.

Inga kommentarer: