torsdag, juni 03, 2010

Ungdomarna bör ta makten om framtiden ska ha en chans

Jag sitter i Ejendals arena i Leksand och lyssnar på unga företagare från 120 länder, vi är totalt 1700 här, hälften är under 35.
Ute lyser solen allt vad den orkar, men härinne märks det att vi sitter i en ishall, det är lite kyligt.

YES (Youth Entreprenuership and Sustainability) har sin femte YES Summit här i samverkan med Tällberg Foundation och temat är miljö och ungt företagande i en svåröversättlig ordlek, Rework the World. Alla problem är hopkopplade, miljöproblem förvärrar eller föder fattigdom och fattigdom skapar miljöproblem. Det värsta med den värsta fattigdomen är osynligheten, den som drabbar hemlösa, var en sanning jag fångade upp igår.
Alltså finns lösningarna i att se de komplexa sammanhangen.

Nyss har en ung man beskrivit sin företagsidé - en liten generator som drivs av pedalkraft. Man cyklar ihop 40 timmars ljus på 20 minuter. Med solenergi som kraftkälla, solceller som teknik, hade det tagit ungefär tolv timmar att få ihop motsvarande energimängd. Affärsidén är att sälja lampor och sedan ladda upp lamporna med pedalkraft för en liten avgift. Ineffektiva spisar som spyr ut 31 ton kolföroreningar per år - per familj - men som kan ersättas av annan förnybar energi som utnyttjar värmen i solen, koncentrerar den med en teknik som kostar - 100 kronor att tillverka...

Skenbart enkelt men i multiplar blir det många jobb, många fler barn som kan läsa läxor, fler mödrar som kan laga mat utan att behöva gå långt efter energi, ved, och fler lösningar som minskar miljöföroreningarna.
En rad konkreta tydliga och oerhört välgjorda presentationer satta i ett större sammanhang passerar revy för deltagare på den här konferensen, och tveklöst föder mötet av olika idén ytterligare fler idéer.

Hela den här konferensen handlar om och andas hopp om dem som är unga nu.
Detta är unga ledare som tagit kommandot över sin framtid i en mycket vidare bemärkelse än yuppiegenerationen gjorde eller vår tids andra ytterlighet med en armé av barbiedockor (av båda könen!) som driver företagande via sina bloggar med det enda synbara målet att bli rik och känd.

Detta är unga som har en idé och eventuellt även förmåga att skapa en miljard jobb och fixa miljön samtidigt, och som inte överhuvudtaget reflekterar över pengar som egen drivkraft - annan energi driver dem.

Men det finns en besvikelse här också och den är viktig att fånga, särskilt i västvärlden och i de mogna demokratierna. Besvikelsen över att demokratin och de politiska systemen kommer till korta när det gäller att lösa mycket svåra problem som miljöförstöring, göra något åt klimatförändringarna, profiteringen på sköra naturtillgångar och climate justice.
Just rättvisa debatteras flitigt. Justice, som kanske mer står för rätt som i rättighet, human rights, global justice, climate justice. Då handlar det inte om korta perspektiv, man måste se i historieböckerna och inse att vi pratar om respekt och kanske kompensation för orättvisor under århundraden, eller åtminstone ett sekel, industrialiseringens sekel.

Här finns en viss underton av uppgivenhet också inför mötet med demokratiska institutioner i vardagen - det finns till och med en underton som säger att demokratiska system som vi känner dem i dag är obsoleta - helt oviktiga - för att lösa morgondagens problem.
Dessa ungdomar tar ansvar ändå, de har en väsentligt vassare definition av personlig moral och gemensamma etiska regler än många politiska ledare i världssamfundet, och en del av dem bryr sig troligen mycket lite om politiska system medan andra som upplevt totalitära systems fasor naturligen ser demokrati - och fred - som en nyckelfråga för utveckling, arbete och god miljö.

Skickligt skissar de uppdraget som är att skapa arbete för alla som medel ur fattigdom och ut i frihet och möjligheter, att stödja företagande på global nivå med miljöförtecken, identifiera och dissekera och analysera de komplexa beståndsdelarna i de globala hoten: krig och väpnade konflikter, korruption, miljöförstöring, fattigdom och ökande klyftor i världen, befolkningstillväxten, urbaniseringen, energibrist och vattenbrist och klimatförändringarnas konsekvenser.

Så kan nog en samling i det godaste av syfte i sig bära ett frö av en utmaning av, jag vill inte kalla det hot mot, dagens demokratiska system. Just nu pratar en ung man från Bangladesh från golvet, och han ställer den svenska regeringen, till svars för att Vattenfall inte investerar i hans hemland för förnybar energi istället för kolkraft i Europa. Med det inledande konstaterandet att utrikesministern sköter utrikespolitiken men energiministern sköter energi och de två möts inte när västvärldens länder resonerar om tillväxt i utvecklingsländer.
Och nu brer en ung kvinna från Uganda på med en till bredsida - varför investerar inte Sverige och andra rika länder på tillverkning nära marknaderna i Afrika - istället för i Kina, USA eller andra länder? Men hon får, förutom ett inte särskilt förpliktigande men försök till inkännande svar från podiet, mothugg från golvet:
- Vi i Afrika har entreprenörer, det är ingen brist på kunnande, på initiativkraft, men på kontakt med marknader. Ge oss en garanti om en leverans till Europa så har vi företagare i Afrika som kan leverera...
Det behövs fler mäklare som binder ihop lokala tillverkare, stora företag och lokala marknader. Ett till långvarigt askmoln kan möjligen åstadkomma just det, när luftburen transport fördyras och försvåras.

Och slutligen en europé i samma ämne som pekar på konsumentmakt som drivkraft för att tvinga fram miljövänlig energi på hotell, restauranger, affärer, företag eftersom han identifierat att politiken inte kan, eller inte vill, göra något utom möjligen reglera skatter som styrmedel för förnybar energi. Markanden styr, men kan konsumenterna styra marknaden bättre än politiken?

En till detalj har slagit mig.
Hälften av deltagarna är kvinnor. Kunniga, tydliga, unga kvinnor från hela världen som talar högt och tydligt. Ingen tycker det är särskilt märkvärdigt, utan snarast självklart och inte ens värt att nämna, och i sig illustrerar att världen är stadd i förändring. (Vi i Sverige nog ska vara lite försiktiga när vi slår oss för bröstet att vara jämställda, jämlika och särdeles moderna. Vi har en hel del arbete kvar härhemma att göra på alla plan.)

Det finns hopp.
Men då måste ungdomen ges utrymme att ta över ansvaret. Även för att vårda och utveckla demokratin.

För er som nu tillhör min generation, 60-talister och 50-talister - det finns nog lite hopp om oss också. Just nu står norska Statkraft på scenen och berättar om en ny teknik för att bygga kraftverk som alstrar energi ur osmotiskt tryck, (länk till en artikel i DN i höstas om tekniken) av mötet saltvatten-sötvatten.
Men medan jag skrev det här har ofattbara mängder olja, 35 000 liter eller mer varje timme, pumpats ut i Mexikanska Golfen och en fasansfull insikt börjar sprida sig.
Vad händer om det inte går att stoppa?

Inga kommentarer: