tisdag, juni 22, 2010

Skolan i fokus i budgetdebatt: "en dålig årgång"

"Det finns faktiskt dåliga årgångar"

Kristina Klempt, folkpartistisk lärare i Upplands Väsby, förklarade i gårdagens budgetdebatt varför skolresultaten i kommunen blir sämre.

Med det sammanfattade hon i en mening sin och alliansbrödernas syn på eleverna: det är elevernas fel, inte skolans, inte politikens, utan elevernas fel om man inte når målen.
I Upplands Väsby är det var tredje elev i nian som inte klarar skolans mål. I Sverige är det var fjärde, två sorgliga resultatsiffror som alltså avfärdas med orden "en dålig årgång". Jag hävdar att det är nedskärningarna som leder till sämre resultat, färre vuxna, mindre tid per barn.

Jag tycker vi alla har en självklar skyldighet att göra vad vi kan för att hjälpa alla elever också de elever som av skilda skäl behöver extra stöd i skolan för att de ska kunna nå skolans mål.

Dessutom meddelade hon, och jag måste säga att jag häpnar över resonemanget - att man måste satsa i förskolan "för att det tar tid" - och att det är försent att göra något åt de elever som nu går i nian eller i gymnasiet och inte klarar skolan. Man måste göra både och. Men hon och hennes alliansbröder gör ju varken eller.

Kristina Klempt gjorde en hänsvisning till Haninge som lyckad skolkommun.
Jag kollade uppgiften när jag kom hem. Det visar sig att i Haninge får var tredje barn inte plats på den förskola de söker till. De har större barngrupper, färre lärare, och färre vuxna per barn i förskola och i skola än Upplands Väsby, enligt Skolverket. Skolresultatet (SALSA) är de tre senaste redovisade åren sämre än snittet i övriga Stockholm.
Så mycket var den så kallade skolsatsningen i Haninge värd.

Nedskärningarna i skolan och i förskolan i Upplands Väsby har gjorts smygvis, stegvis. Precis som i äldreomsorgen där gamla i kommunen numera tvingas räkna efter om minutrarna räcker till att be om hjälp med en dusch.

Om inte vi har råd att satsa på våra barn och våra ungdomar, och våra skröpligaste, då har vi inte heller råd att satsa på vår egen framtid.
Det är enkelt:
alternativet till att satsa på barn och unga är att inte göra det, och alla vet vad som händer då, det går åt skogen.

Idag är var fjärde ung utan arbete. Varannan ung i Stockholm är utan bostad. Är orsaken till det också en dålig årgång?

Det må vara finanskris, men den riktiga krisen är den att vi har skapat ett hårt samhälle där det anses att vi inte har råd att satsa på barn och unga.
Ett sånt samhälle vill inte Sveriges unga ha och inte jag heller.

2 kommentarer:

dittvasby sa...

Visst finns det anledning till att vara kritisk till skolans kvalitet i Väsby. Under ganska många år har frågan haft för låg prioritet och det är dags för krafttag.
Problemet för (s) är att det sluttande planet började för ganska många år sedan, när (s) hade makten att förändra i kommunen och det tar lång tid att förändra skolans värld. Det kan hända att åtgärder borde gjorts snabbare och kanske kraftfullare från nuvarande majoritet för att komma tillrätta med bristerna. Det må hända vara sent, men nu tillsätter Alliansen i alla fall 12 miljoner i ett första skede för att stödja en positiv utveckling för skolan i Väsby. http://dittvasby.wordpress.com/2010/06/03/om-krafftag-for-att-forbattra-skolan-i-upplands-vasby/

Eva sa...

På vilket sätt blir skolan bättre av att man minskar på antalet specialpedagpoger, lärare och andra vuxna per elev?
För det är ju vad ni har gjort, år efter år i alliansen. Det får du väl stå för ändå - ni använde pengarna för att sänka skatten med ungefär 65 miljoner totalt - fast per skattebetalar i Väsby blir det ungefär 100 kronor i månaden. Jag hade gärna betalat mer än så för en bättre skola - men ni tror ju inte på det säger ni.

12 miljoner i valfläsk hjälper inte långt om man dränerat verksamheten i flera år.
Om våra ungefär 8 000 barn i åldern 0-15 år får dela de tolv miljonerna exakt rättvist så blir det ungefär 100 kronor för var och en i månaden. I en klass alltså 2 500 kronor per månad, ungefär en lärartjänst per tjugo klasser.