tisdag, juni 30, 2009

Anna Kettner: Man röstar inte på tron

Resumé: Tre socialdemokrater har utmanats om sin inställning til kyrkovalet - är det dags att avskaffa kyrkovalet?
Igår svarade Peter Weiderud, ordförande för Broderskap.
Idag svarar Anna Kettner, pastor och fd Broderskapsordförande.

Ska vi ha politiska val i Svenska kyrkan?

Ja jag hamnar ju absolut lite mellan loket och vagnen.

Att jag är med i Missionskyrkan beror ju delvis på mitt avståndstagande från kyrkan som en del av maktstrukturen i samhället. Och man kan se kyrkovalet som den sista resten av detta.

Samtidigt är ju tron på demokratin viktig. Medlemmarnas rätt att, utan utomstående inblandning, själv råda i sin egen gemenskap. Medlemmarna i Svenska Kyrkan har valt denna styrform.

Min hållning är att om mina vänner - som är med i Svenska Kyrkan - vill utse sina styrande organ så här, så är det min uppgift att stötta dem.

Min respekt för den svenska kyrkans idé, som jag uppfattar den, att vara en gemenskap också för de "religiöst blyga", de som inte är så himla inskolade i hur församlingar fungerar - de har hjälp av att de strukturer som råder i resten av samhället också gäller där.
Man tar inte ställning till olika trosvarianter då man röstar...

Min tanke är också att tron (religion uttalar jag mig inte om - eftersom jag betraktar mig som en mycket oreligiös människa - religion har väldigt lite med Gud att göra. Jag känner många agnostiker och kanske framför allt ateister, som jag uppfattar som mycket mer religiösa än jag...)

Tron alltså MÅSTE blandas ihop med resten av livet.
Att tro nåt annat är lika dumt som att tro att sex, mat, musik eller sport skulle kunna leva i ett litet opolitiskt rum vid sidan av samhället.

Livet är som en sockerkaka. Du kan alltid räkna upp ingredienserna. Utan var och en blir kakan nåt annat (kanske pannkaka).
Men när den väl är bakad är det jämrans svårt att extrahera bakpulvret...

Anna

Andra bloggar om: , , , , , , ,

måndag, juni 29, 2009

Peter Weiderud: Religion är inte privat

Resumé: Igår utmanade jag tre socialdemokrater med frågan "Är det dags att avskaffa kyrkovalet?"
Peter Weiderud, ordförande för Broderskap svarar idag varför han tycker vi ska gå och rösta i kyrkovalet

Jag tror inte att det finns någon koppling mellan Humanisternas kampanj och kyrkovalet. Kampanjen ska nog snarare ses som en reaktion på att religionens roll i samhällsfrågor har kommit tillbaka på ett sätt som gör Humanisterna oroliga. Det är bra att vi får en diskussion om dessa frågor. Vi behöver ett mer fördjupat sekulärt samhällskontrakt, som ett resultat av ett mer komplext och mångreligiöst samhälle. Den enkla uppdelning vi levt med – att religion endast tillhör den privata sfären – håller inte längre. Mycket av det som religion handlar om – min personliga andliga erfarenhet och teologiska frågor – är självklart privata. Men religion är så mycket mer – bärare av både etik och människors identitet – som självklart är politiska frågor. Därför behöver vi ett fördjupat och delvis nytt samtal om dessa frågor.

Men ska vi då som socialdemokrater engagera oss i kyrkovalet. Mitt svar är ja, därför att kyrkan behöver oss och vi som parti har något viktigt att tillföra. Självklart är den nuvarande ordningen med politiska nomineringsgrupper en kvarleva i någon mening från ett statskyrkosystem. Men Svenska kyrkan är alltjämt en organisation där en överväldigande majoritet av svenskarna känner tillhörighet – en tiondel av dessa är som jag aktiva, många andra har en mer passiv relation, men det hindrar inte att man tycker kyrkan är viktig.

Svenska kyrkan ska vara en demokratisk och rikstäckande folkkyrka. Då behövs det en demokratisk struktur för att bära detta. Medlemmarna måste ha möjlighet att påverka innehåll och utveckling. Under senare år har ett antal nya och enbart för kyrkan anpassade nomineringsgrupper vuxit fram som ett försök att svara upp mot kyrkans demokratibehov. Men de är väldigt snäva och inom överskådlig tid tror jag att de politiska partier som valt att fortsätta arbeta i kyrkan kommer att vara viktiga. De bistår med demokratisk kultur och värden som en kyrka med den bredd och roll som Svenska kyrkan har i samhället behöver.

Jag ser det ungefär på samma sätt som några av partierna, däribland s, gjort i Norge, där man valt att delta också i Sametinget. Det är ett val och ett politiskt sammanhang som är helt annorlunda än det som sker till kommuner och riksdag, men man bidrar med något väldigt viktigt till de samer som vill engagera sig politiskt i samernas beslutande organ. Det är ett av skälen till att det norska sametinget är politiskt mer utvecklat än den svenska motsvarigheten.

Hur länge ska vi då vara aktiva i kyrkoval? Det beror både på oss själva och på kyrkan. Om vi ser på kyrkan på samma sätt som på val till andra politiska instanser, vilket vi delvis gjort under den tid vi hade statskyrka, kommer medlemmarna i Svenska kyrkan i allt mindre utsträckning att rösta på oss, och då ges svaret av sig självt.

Men om vi försmår ta ansvar för den utveckling vi vill se av kyrkan, en kyrka som står upp för de utsattas rättigheter både i vårt land och i världen, en kyrka som söker dialog och samspel med andra trosriktningar i ett fungerande ekumeniskt arbete, en kyrka som kan stötta människor i livets svårigheter och fungera som ett salt i samhället, då kan t o m betydelsen av vår närvaro växa.

Det kräver att vi fångar upp människor som är aktiva och engagerade för den utveckling vi vill se av kyrkan. Det sägs ibland i den kyrkopolitiska debatten att vi ska stå upp för de passiva medlemmarna i motsats till de aktiva i kyrkan. Det tror jag inte ett ögonblick på. Socialdemokratin ska vara ett signum för aktivitet och engagemang. Vi ska självklart bära perspektivet från alla medlemmar – även de som ser på kyrkan som en slags försäkring (det är bra att den finns men jag är glad så länge jag inte behöver den) – men göra det i samspel, inte motsats, med dem som är engagerade.

Därför uppmanar jag broderskapare och andra socialdemokrater som är medlemmar i Svenska kyrkan att ställa upp i kyrkovalet. Därför uppmanar jag alla människor av god vilja, som är medlemmar i Svenska kyrkan, att rösta i kyrkovalet. Och gärna rösta på socialdemokraterna.

Peter Weiderud

I morgon Anna Kettner, fd broderskapsordförande, socialdemokratiskt landstingråd samt pastor i Missionsförbundet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

söndag, juni 28, 2009

Är det dags att avskaffa kyrkovalet?

Detta är en utmaning till Peter Weiderud, Morgan Johansson och Anna Kettner!





Jag gillar paradoxen i Förbundet Humanisternas kampanj, Gud finns (nog) inte.

Man kan bevisa att saker existerar, men inte att de inte existerar.

I ena ringhörnan:

De som tror på Gud /Jultomten/ spöken anser att Gud /Jultomten/spöken existerar, men kan inte bevisa det eftersom bevis av typen fingeravtryck saknas. (Jultomten har vantar!)

I den andra ringhörnan:

Humanisterna som kampanjar för att Gud/Jultomten eller spöken (nog) inte finns, men de kan inte bevisa det, eftersom man inte kan bevisa att saker inte finns, bara att de finns.

Så blir det väl oavgjort då, ingen kan bevisa nåt. 0-0 i matchen troende mot skeptiker, i evighet. Men humanist kan väl alla vara, oavsett gudsuppfattning?




I vårt grannland Norge är Humanisterna mer aktiva. Delar av min släkt alltså har genomgått borgerlig konfirmation. Den borgerliga konfirmationen är lika högtidlig som någonsin en kyrklig, och ger unga en icke-religiös möjlighet att diskutera etik, moral och livsåskådningsfrågor. Jättebra.

Men varför nu plötsligt? För humanistiska förbundet, eller Humanisterna, i Sverige gör väl inte kampanj för sin existens bara för att det är kyrkoval i höst? Det är ju en av de frågor Humanisterna rimligen driver nämligen - att politik och religion ska skiljas åt.




Det skulle vara intressant att höra vad andra socialdemokrater som har ägnat detta lite eftertanke har att säga:

Jag utmanar därför
Morgan Johansson, suppleant i Humanisternas styrelse, fd statsråd.
Peter Weiderud, ordförande för de kristna socialdemokraterna Broderskap samt
Anna Kettner, pastor i Missionsförbundet, oppositionsråd i Stockholms läns landsting och fd ordförande för Broderskap. Samt pastor i Missionsförbundet.




Ska vi ha politiska val i svenska kyrkan?

För och emot.

Peter, Anna och Morgan?

PS Läs vad Peter Weiderud svarar här i morgon!


Andra bloggar om: , , , , , , ,

fredag, juni 26, 2009

Rekordraset

Novus, TV4, noterar rekord-ras för moderaterna i sin mätning igår. M minskar med drygt fem procent. Det är inte särskilt förvånande. S ligger i stort sett oförändrat på tio procent över M, runt 34 %.

Samma dag kom nyheten att Piratpartiet ansluter sig den gröna gruppen i Europarlamentet. Rumsrent och lagom i mitten, löd motiveringen ungefär och med rumsrent menar väl en piratpartist att de gröna partierna inte talat om integritetskränkande åtgärder för att stoppa olaglig fildelning.

Det är två sidor av en politisk resa som storstad och särskilt storstadsungdom kanske är på väg att göra.
Miljön är på riktigt en betydelsefull politisk fråga, och inte bara av politisk korrekthet längre utan för att oron är mer gällande i magen än någonsin för utvecklingen. klimatfrågan, oväder och miljöförstöring.

Trendkänsliga piratpartister som är helt politiskt oskolade men klarat att engagera en hel del unga framförallt unga män som annars kanske inte hade röstat överhuvudtaget - söker en slags mitt, ett rum som inte stöter de facebookanslutna medlemmarna i partiet.

Men det som engagerat många är knappast lusten att sno film på nätet, i grunden, utan olusten att känna sig jagad, övervakad, bevakad. Demokratifrågor alltså. Och miljö.

Plötsligt är vi tillbaka i fundamenta.

Inte jobben först - utan mänskliga rättigheter och miljö först.

Inte skattesänkningar först - utan rättvisa i den oerhört gammeldags betydelsen solidaritet.
Folk tvingas sänka sin inkomst och gå ner i arbetstid för att hjälpa sina arbetskamrater, eftersom politiken har rivit sönder det som var en försäkring, a-kassa, till att bli ett bidragsystem som allt färre kan utnyttja för en omställning till nya yrken, en ny framtid.
Vad är det om inte solidaritet när grannen går ner i fyra dagars arbetsvecka för att en kompis ska få behålla jobbet?
Men utvecklingsbefrämjande är det knappast.

Kanske är tiden mogen att börja prata om politik igen, på riktigt, bortom alla idiotdebatter om procentsatser, om organisationsfrågor, och om tuffare tag mot brottslingar, fuskare och skolelever.

lördag, juni 20, 2009

Midsommar

Visserligen regnade det under själva resningen av stången och dansen runt densamma blev en underhållande tillställning där Mats hukade under två paraplyer med sin fela. Håkan och jag dansade i regnet med varsin gitarr och raketen lät i år så här:
plask. plask, klapp, plask uiii.

Allt går.

Tur att det finns regnbyxor. Och loge!

Och nu förberedelser för midsommardagens stora middag...

onsdag, juni 17, 2009

Mod att vara Bodil Malmsten

Det bästa med Bodil Malmsten är att hon kan skriva om familjen Tejps nya öden och äventyr ena dagen och om döden den andra och det känns alldeles naturligt, även om det i verkligheten kanske lurar en allvarlig depression bakom den blå tejprullen, den rosa kaninen och det nygifta paret Vidar och Ingvar Limstift.
* * *
Mod är inte alltid den som för väsen
Mod är ibland den lilla tysta rösten, som viskar fram emot kvällen:
"Jag gör ett nytt försök i morgon."

tisdag, juni 16, 2009

Livslångt lärande eller katederdisciplin

Skolminister Jan Björklund lägger fram sina förslag om att strypa alla möjligheter till att ta igen en förlorad skoltid, eftersom KomVux nu definitivt ska stängas för den som vill läsa upp sina betyg.
Har du hamnat snett i gymnasieskolan, får du skylla dig själv, lyder översättningen av det budskapet.


Det är tydligt att folkpartiet lämnat bildningsvägen bakom sig till förmån för en traditionellt konservativ, allt mindre humanistisk och väldigt föråldrad syn på utbildning. Och att systemet är viktigare än annat, som exempelvis unga människors behov av utbildning och samhällets behov av utbildade medborgare.

Det föraktfulla tillmälet "flumskola" om en skola som lyft fram värdegrundsfrågorna som en nödvändig del av lärandet är också avslöjande om folkpartiledarens syn på bildning och utbildning. Så har också lärarna reagerat.

Resten av världen har insett att livslångt lärande är chansen för både enskilda och för hela samhällen att växa.

Valet blir alltmer tydligt:
Modern bildning eller omodern katederdisciplin?

Ja ungdomarna har ju svarat. De valde bort den särskilda elitskolan som idé.

måndag, juni 15, 2009

Var finns den socialdemokratiska bostadspolitiken?

Helene Hellmark Knutsson, kommunalråd i Sundbyberg, slåss för att medborgarna i hennes hemkommun ska kunna göra bostadskarriär.

Det vill säga; även om man är ung, även om man saknar pengar, ställning, kontakter - så ska man kunna flytta hemifrån och sen ha råd att bo kvar i Sumpan, skaffa egen lya, låta bostadsutrymmet - livsutrymmet - växa med familjen.

Hon har fattat en sak som väldigt många socialdemokrater inte verkar ha insett:
Det är ett egenvärde i att kunna vresa in en spik i väggen utan att behöva fråga någon om lov, i ett eget boende i bostadsrätten, eller i radhuset eller i villan. Också.
Hyresrätterna behövs men det betyder inte att underkänna andra boendeformer än allmännyttan. Vi är väldigt många som drömmer om det egna huset, den egna täppan och vill äga vårt hus eller vår lägenhet.

Av oss som påtar i trädgårdar och kolonilotter så här års är en majoritet socialdemokrater och några av oss är rätt tacksamma för att föregående generationer socialdemokrater och fackföreningar gjorde det möjligt att bo bra. HSB, Riksbyggen, allmännyttan. Aktiv bostadspolitik. Bra bostadsstandard.

I Stockholm är trångboddheten här igen.

1930-talets barnrikehus har återuppstått och de finns härute i förorten. Allmännyttans boende är bra, jämförelsevis, bra standard, oftast välskötta hus med stort inflytande för sina hyresgäster jämfört med privata hyresvärdar eller hur det ser ut runtom i Europa i liknande bostadsområden. Men trångt. Allt fler unga vuxna tvingas bo kvar hemma hos mamma. Och familjer som har tre barn eller fler, eller kanske släktingar och vänner, tränger ihop sig i lägenheter byggda för 1960-talets kärnfamiljsideal mamma, pappa och två barn. Allmännyttan domineras av lägenheter på tre-fyra rum och kök. Femmor och sexor är sällsynta, liksom ungdomslyan på ett-två rum till låg hyra.

Alltså är det trångt och bostadsköerna växer.

Det saknas bostäder. Och eftersom det flyttar in en halv svensk småstad årligen, runt 20 000 människor, till Stockholmsregionen så ökar trångboddheten för varje år.

I Svenska Dagbladet idag beskrivs situationen i ett nötskal:

"Av de nära 7 000 hyresrätter som förmedlades av Stockholms stads bostadsförmedling förra året gick sex av tio till unga./.../ Ändå saknar mer än hälften av invånarna i Stockholms län mellan 20 och 27 år en bostad. När bostadsbyggande bromsar in och ungdomskullarna växer väntas problemet förvärras."

Där fångar Svenskan i två meningar problemet men också den möjliga lösningen. Detta är ju vad vi gjorde då miljonprogrammet skapades, vi identifierade ett problem - bostadslöshet - och gick samman för att lösa det. Målet var en miljon bostäder på tio år och riktade regler och pengar som gjorde det lönsamt att bygga.
Resultatet blev som bekant stora bostadsområden som segregerar, hyresrätter lika intill förväxling på vissa åkrar - radhusidyllerna på andra åkrar. Men trångboddheten försvann.

Nu när den är här igen och det är inte fel på gårdagens lösningar om man lär sig av misstagen.
Bygg blandat.
Bostadsrätter blandat med hyresrätter. Allmännytta behöver inte byggas på höjden, man kan väl lika gärna bygga radhus att hyra.

En storstadsvänlig bostadspolitik är inte att till varje pris försvara varje millimeter av allmännyttan utan att offensivt driva HUR man kan åstadkomma ett lönsamt bostadsbyggande.
Och kanske göra som i Sumpan, fundera på vilka delar av allmännyttan som är moget att omvandla till bostadsrättsföreningar. Pengarna man får loss då kan man använda för att bygga nytt!

Sen är det en helt annan femma att vi har en rad borgerliga kommunpolitiker i hela Stockholmsregionen som aningslöst rear ut allmännyttan utan styrning. Det leder till att attraktiva områden som innerstadsboende privatiseras och det har lett till att segregationen ökar, det har ytterligare försvårat för unga att skaffa egen bostad och det har effektivt stängt dörren till innerstaden för den som saknar kontakter, pengar eller möjligheten att ärva rika fastrar på Östermalm.

När vi kapitalt misslyckades i EU-valet i Stockholms innerstad - för det är vad vi gjorde - så kan det eventuellt bero på att här, i Stockholm, upplever vi ingen jobbkris ännu. Den kommer raskt, men är inte så inträngande att "Jobben först" känns relevant. Än.

Men www.jagvillhabostad.nu. berör alla.
Mina barn och grannens unga.


Läs också UtsiktFrånEttTaks "Arvtagerskan vill flytta hemifrån."

söndag, juni 14, 2009

Försvarsministern får beröm...

... av ledarskribent Anna Dahlberg, på tidningen Expressen.

Och hon är dessutom omåttligt förtjust i Sten Tolgfors. Ingressen är kort och gott:
"Sten Tolgfors är den bästa försvarsminister som Sverige har haft på mycket länge. Nej, jag skämtar inte. "

Det var väl trevlig läsning för försvarsministern!
..

(Nej, jag skämtar inte heller. Jag tycker det är så trevligt när Expressen delar ut beröm, lite som på julafton! Och jag tänkte inte bry mig om småttigheter som att hon jämför med två försvarsministrar* från tidigt 90-tal och därmed glömt fyra andra försvarsministrar (tre S och en M) i modern tid att såga med den eleganta formuleringen att "konkurrensen är visserligen inte mördande". Det är ju alldeles riktigt att konkurrensen inte är mördande - det finns ju faktiskt bara en försvarsminister; Den ende! The one and only.)

onsdag, juni 10, 2009

TV 4 och Politikerbloggen dissar Mona

Som man ropar får man svar. Nu gör TV4:s Niklas Svensson en "undersökning" som han skickar alla oss förtroendevalda sossar.
.
Frågorna är korta, raka och utan tvivel till för att dissa Mona, ungefär som han gjorde med Ohly häromdagen.
.
Av 1300 vänsterpartister hade 30 tydligen svarat att de vill byta ut Ohly.
Det blev
"Efter EU-fiaskot: Avgå Ohly" med underrubriken; "30 förtroendevalda vänsterpartister kräver öppet Ohly´s avgång."
Vad sa dom andra 1270?
.
Nu ska Niklas Svensson dissa Mona också. Samma sorts frågor, läs själva ovan, det är som synes min enkät.
.
Kära partikamrater. Låt oss bestämma själva vilka ledare vi vill dissa!

Jag har svarat "fantastiskt" på den sista frågan, den om hur jag tycker valresultatet var.
Att Mona är det bästa som hänt mänskligheten på den första.
Och "Mona for president" på fråga två.

Helt opartiskt förstås!
.
Nu uppmanar jag därför alla socialdemokratiska partivänner att svara på TV4:s enkät, ungefär som jag gjorde.

Men överdriv inte!
Kryssa bara i att Mona är en reinkarnation av Jesus, att valrörelsen 2009 var en utomjordisk upplevelse samt att du hellre dräper din förtfödda än sviker partiet.
Eller nåt annat relevant rubrikmässigt. Den där sista borde gå hem.

Tillagt 11 juni: Resultatet, mycket riktigt...6,5 % förvandlas till "var fjärde s-politiker"
Oseriöst bjäfs.

tisdag, juni 09, 2009

Tolkningsföreträden


Small pots have also ears


Den där gången Polaren Per hamnade inför domaren på Tigburn Court i Surrey kunde han ännu ingen engelska.
Men han hade en kompis som ju kunde tolka, Stoffe.

- Ok, sa Polaren Per till farbror domaren. Låt oss spotta varandra i ansiktet och vara vänner!
Domaren såg sträng ut.
- Let´s spit each other in each others faces and be friends, sa Stoffe.
Domaren såg ännu strängare ut. Peruken satt lite snett, det såg Polaren Per nu.
- Din gamla perukstock, försökte han skämtsamt.
- Old Wig-log, fyllde Stoffe i.
Nu såg domaren lidande ut.
- Just tell me what happened, bad han.

- Jo, sa Polaren Per. Jag skulle alltså bara parkera bilen.
- Park the car, sa Stoffe.
- Och då plötsligt blev jag varse detta hål i gatan.
- A hole in the gate, sa Stoffe glatt.
- Le inte så förbannat, sa Polaren Per till Stoffe, Jag försöker berätta nåt allvarligt här.
- Oho, sa Stoffe. This is serious stuff.

Domaren tittade strängt på Stoffe. Polaren Per fortsatte.
- Alltså, du vet det gamla talesättet med att den som gräver en grop så faller man själv däri.
- If You dig a hole you will fall in it yourself, sa Stoffe.
- Men det här var mer som den där liten tuva som stjälper stora lass, sa Polaren Per.
Stoffe visste nu inte riktigt vad en tuva är för nåt, eller vad det heter på engelska, men man får väl improvisera lite för den goda saken skull:
- This was not a hole, more like a little pole, that turned over my lass.
Nu såg domaren kolossalt bister ut.
Polaren Per försökte snabbt komma till poängen.
- I alla fall så parkerade jag bilen, och plötsligt kom det där hålet i gatan och vips så välte bilen och jag råkade köra rakt in i mrs Landstones trädgård.

Stoffe samlade allt han hade:
- So he parked the car, then all of a sudden this hole jumped up from the street, and throwed the car away straight into mrs Landstones garden.
- I swear on my mummies bible, la Stoffe till.
- Men då kom ju lagens långa arm.
- The long arms of the law, sa Stoffe.
- Ja vi är ju alla barn i början, sa Polaren Per.
- We are all babies in the beginning, sa Stoffe.
- Så jag sa till mig själv, bättre fly än illa fäkta!
- Better flees than badly vafan heter fäkta - fence? Badly fence. Översatte Stoffe.

Domaren hade nu övergått till att studera lagboken. Noga.

- Men så ändrade jag mig, sade Polaren Per.
- Change! sa Stoffe med nåt triumferande i rösten.
- Har man tatt fan i båten får man ro honom i hamn, sa jag till mig själv. sa Polaren Per till domaren.
- If you took the devil in the boat you got to row him to the shore. sa Stoffe.

Domaren hade tydligen drabbats av hösnuva för han hade plötsligt fått upp en näsduk som han höll över ansiktet som såg lite rött ut.
- Hayesneeze? undrade Stoffe medlidande.
Domaren snörvlade.

Efteråt, sedan domaren pekat åt Per att lämna rättegångssalen och nån slags skrivare hade förklarat att Per kunde gå som en fri man, sa Polaren Per till Stoffe;
- Såg du vad rörd han blev, han grät ju!
- One shall not cry over spilled milk, sa Stoffe allvarligt. Nu går vi till The Crow and the Arrow Arms och firar.

måndag, juni 08, 2009

Tack alla valarbetare, tack alla väljare! S största parti igen i Upplands Väsby!

Valdeltagandet i Upplands Väsby ökade - trots skandalen med att vi gick från tolv till en enda lokal för förtida röstande. Antalet förtidsröster i Väsby minskade därmed från 3 500 till 2 500 räknat som dagen före valdagen, jämfört med förra EU-valet.

Resultatet återkommer jag till, men vi ska vara stolta och ganska nöjda - s är största parti igen i Väsby men vi har mycket arbete kvar att göra kompisar! Jag publicerar siffror här efter onsdagens räkning av förtidsrösterna.

I Stockholms län och Stockholms stad är läget mer bekymmersamt. I Stockholm stad är S nu fjärde parti efter i tur och ordning M, FP och MP.
Nu ska man minnas att det är ett EU-val det handlar om, men resultatet måste bli en väckarklocka för alla socialdemokratiska sympatisörer i hela länet.

Sist en liten film med ett tack från Mona och partistyrelsen för allt jobb alla lagt ned. Tack! Klippet från Buzz-Johan.


söndag, juni 07, 2009

Kryssa med Åsa

EU är för mig, och för många med mig, som ett villande stort hav.

Det stormar ibland. Lite oöverskådligt; man fattar liksom principen att hav börjar vid stranden hemma och sträcker sig ändligt långt bort.
Men där finns grynnor, havsdjup, märkvärdiga djur och slingriga växter som kan vara alger och plankton och snälla eller brännmaneter att inte komma nära!
Sen rör det sig hela tiden en massa farkoster på det där villande havet i olika riktningar. Man kan tycka vad man vill om hav och EU men båda påverkar oss på ett eller annat sätt, dygnet runt, året runt.

På såna hav vill man gärna ha goda lotsar och kunniga kaptener.

Åsa Westlund från Haninge har nu varit där i fem år och gör ett otroligt bra jobb. Hennes och de övriga socialdemokraternas kamp för att vi ska slippa gift i barnens nappar, slippa gift i smågodis och mat - som har rönt framgångar - och hennes ständiga strävan för att sätta människans och miljöns väl före marknadens.
Ett exempel handlar just om kemikalier - Åsa slåss för att industrin ska tvingas ta reda på vad kemikalier ställer till med innan de testas på oss, våra barn och vår natur. Marknaden denna heliga marknad, slåss givetvis för att få slippa såna pålagor. Tala om brännmaneter, industrin är mäktig och i ministerrådet är det borgerlig majoritet. Av kommissionärerna, 27 stycken, är endast fem socialdemokrater och ungefär så lär det se ut under överskådlig tid.
Är det nån som tror att den svenska regeringen kommer att ersätta Margot Wallström i höst med en socialdemokrat?

Men i parlamentet är det jämnare och vi har chansen att bilda en tydlig motvikt till de som faktiskt tycker marknaden ska bestämma mera.


Nu vet ni varför jag kryssar för Åsa Westlund idag.

Vi ses vid valunorna!

(Och i Väsby träffas vi hemma hos mig på valvaka!)

lördag, juni 06, 2009

Swedish Match på the Swedish Nationaldag

Jag gillar den svenska flaggan. Våran är ostruken och därför vajar den nu med veck och allt, vi hade räknat med regn som slätar ut vecken.
Det blev sol.

Sen kollade jag Sverige-Danmark och där hade jag räknat med att vi skulle vinna och det gjorde vi ju inte.

Så nu bävar jag inför morgondagen. Men nån gång ska man väl få rätt...

Gå och rösta!

fredag, juni 05, 2009

Låt leoparden vara kvar i leoparden

Efter det fantastiska partyt i Globen igår kväll (inte med the Boss Springsteen utan med Månhusets vänner och konstnären Mikael Genberg, lång historia, men fantastisk, kolla in themoonhouse.com) sjönk jag ner i förfäran och chock framför slutdebatten.

I teverutan, min teveruta, sitter åtta personer och pratar i stort sett obegripligt i munnen på varandra med påståenden som att bibliotek och fildelning är ungefär samma sak. Gamla farbror Hökmark (m) anklagar Marita Ulvskog för att skylla krisen på invandrarna och den förmenta tanten som inte är nån tant Marit transponeras till författare när det är lämpligt i en fildelningsdebatt där hon uppenbart försvarar upphovsrätten men får det att låta som om hon skulle vara för fri fil till kaffet och hon blir plötslig vän av den svenska modellen när det handlar om kollektivavtal, trots att den leopardhonan skulle käka upp facket med skinn och ben och allt om hon finge chansen.
.
Fort fort fort går det och i munnen på varandra. Helt obegripligt om man inte från början är relativt kunnig och skakande intresserad av politik. intresserad är inte ens jag.
- Tycker du 80 000 är för hög lön för en EU-parlamentariker, frågar nu Hübinette som om det vore det valet handlar om, och alla åtta får nu anstränga sig kolossalt för att svara nej. Eller ja. Ingen klarar uppdraget, alla svarar men...

Tacka fasen för om väljarna struntar i val.
Jag har ett tips. Stäng öronen. Läs vad partierna faktiskt är för respektive emot.
Rösta på partier du känner att du litar på.
Rösta med hjärtat, inte bara hjärnan. Men rösta.

Därför att ulvar i fårkläder är inte bara politiskt inkorrekt utan innebär ett hot mot utrotningshotade arter som folkpartister. Och centerpartister.
Paulsen röstar just för kärnkraft som ett sätt att rädda klimatet tillräckligt högljutt för att Lena Ek (C) skulle hinna ducka och fem sekunder senare röstar moderaten Hökmark för höjd flygskatt meddelst handuppräkning. (!)
Patetiskt.
.
Jag tror väljarna trots allt uppskattar lite ärlighet. Låt leoparden vara kvar i leoparden, för att travestera Povel Ramel.
.
Bäst, trots allt - var när Marita Ulvskog blev förbannad och började prata om att människor måste går före marknaden och inte tvärtom och om polska byggarbetares rättigheter och lill-Carola (kristdemokraten) svarade med "tjänstedirektivet" i en mening med flera långa svåra ord i som hon läst på ordentligt.
Kontrasten kunde inte vara större.
.
Klockrenaste frågan var den om den svenska tvättstugemodellen som Anna-Lena Brundin vill exportera till EU eftersom den är oslagbar för att lära sig konflikthantering, och som alla anträngde sig för att besvara.
(Men, hallå! Hon är komiker!)
........
Ur Låt leoparden vara kvar i leoparden! av Povel Ramel:
Låt leoparden vara kvar i leoparden!
Åsså låt ozeloten förbli ozelot!
Se sen till att varje utter
slipper strippa och få hutter,
Man blir butter varje gång man tvingas tänka på't.

Knappast konstigt att sjubben den blir ruppad,
och guanacon naken även i själen sin!
Ja hela världen, tycker räven,
vore mera schysst och treven
ifall även mänskan höll sig i sitt skinn

...

torsdag, juni 04, 2009

90 timmar kvar - Kryssa rätt

Jag har världens roligaste afton framför mig och sen världens svåraste val:

Idag som är den 4 juni kommer the Boss hit till Globen. Många gillar honom, Bruce Springsteen. Själv är jag en av de otroligt få i min bekantskapskrets som inte är helt såld, men hans Seeger-session är en fantastisk platta så...

Strax innan ska jag träffa Månhusets vänner - i Globen - så störtar jag väl ut därifrån kan jag tänka mig och delar ut lite flygblad eller rosor som en del i valkampen.
Eller också demonstrerar jag istället på Sergels Torg, för demokratin och för att inte glömma alla döda på Himmelska Fridens torg för 20 år sen. Helt enkelt för att Kina försöker få oss att glömma genom att stänga internet för sina invånare.

Men sen ska det kryssas och det är inte alldeles enkelt.
På socialdemokraternas valsedel finns fyra personer jag gärna skulle kryssa. Men det blir Åsa så klart. Åsa Westlund för att hon är så bra, så tydlig, så otroligt inspirerande för oss andra.
Sen har vi dessutom nominerat henne från Upplands Väsby. Jag hoppas hon samlar massor av kryss.

- Det känns inte bra det där med kryss, klagade vännen K nyligen.
Okej. Då slipper man kryssa, bara man röstar så... Listan är ju trots allt frukten av en intern, demokratisk process där medlemmarna fått säga sitt.
Nu är det väljarnas tur. Och då kan man strunta i att kryssa, om man sympatiserar med den interna demokratiska processen.

Då kommer vännen N med en liten anekdot jag bara måste stjäla:
- Jag letade men fann inte ditt namn på listan. Så då kryssade jag för en kille som hette Ardalan nånting,
- Same, same, sa min vän.

Och det är socialdemokratin i ett nötskal. Vi är same same, oavsett var på jorden vi befinner oss finns samma värderingar alltid med.
Det kan man inte säga om något annat parti faktiskt, och det är därför exempelvis moderaterna kan rösta för i Sverige men sen mot i Bryssel och omvänt.

- Partiets värderingar är huvudsaken. Det är partiets företrädare jag röstar på, inte personen, därför tycker jag det där med kryss är svårt, sa vännen K.
Same same, tänkte jag.

Ardalan Shekarabi hade jag lätt kunnat sätta kryss för också. Och Göran, jag gillar Göran Färm från Norrköping.
Och jag är imponerad av kampanjen Evin Cetin håller på med, hon kan komma att skrälla det här valet.

Hur som helst känns det just nu som om vi med eller utan kryss kommer att göra ett bra valresultat, eftersom de numera nedtystade opinionsundersökningarna visar att avståndet till alliansen ökar.

Läsa Calle Fridéns tänkvärda inlägg om när mediernas intresse för EU-valet tvärdog.
Förresten läs hans tänkvärda blogg också. Klok kille.

onsdag, juni 03, 2009

Studentliv

Utanför fönstret far lastflak med studenter.
Det är ett oherrans liv och de är glada, äntligen klara med skolan!

När jag skriver en kommentar om det i min Facebook får jag snabbt svar från en engagerad pappa:
"Idag redlös - imorgon arbetslös" - sällan har det varit så aktuellt som nu!

Nej dessvärre, ungdomsarbetslösheten är nu snart i bottenligan i Europa, och i Väsby har den fördubblats på mindre än ett halvår. Fast det där med statistiken är ju också ett skämt.
Besökte nyligen en gammal god vän som händelsevis råkar vara landshövding, och såna brukar ha bra koll på allt som händer i sina län.
Hon suckar:
- De har rivit ned statistikfunktionerna också, så vi vet inte längre hur många det är som är arbetslösa i vårt län. Den här regeringen är värre än Stalin, det är som i Orwells 1984, finns inte statistiken, så finns inte problemet. De öser över oss miljarder i pengar för att vi ska ordna praktikjobb. Vart då? Det finns inga arbetsgivare som kan ta hand om praktikanter, de har fullt upp med att få sina företag att gå runt!
Så långt denna landshövding som jag inte namnger, landshövdingar ska ju vara opolitiska tjänstemän. Men så mycket kan jag säga att jag umgås inte bara med socialdemokrater.

Förra veckan besökte jag restaurangskolan i Upplands Väsby, den har jag varit med om att säkerställa att den blev avknoppad, privatiserad.
Det var för att alliansen planerade att lägga ned den.
- Hur går det, undrade jag.
- Av årets kull på 17 har tretton fast jobb nu, innan de gått färdigt. En ska plugga utomlands. Tre har sommarjobb, det går jättebra.
Glädjen strålade från den lärare jag talade med. Tror jag det, de har anledning att vara stolta. Alla elever har jobb utom en, som ska studera vidare.

Den utbildningen ville alliansen i Väsby lägga ner för två år sedan. Sen knoppa av, privatisera, eftersom de inte vågade säga nej till det när vi i oppositionen föreslog att man åtminstone skulle utreda ett sånt alternativ innan skolan stängdes.
Att behålla utbildningen i kommunal regi var aldrig aktuellt för alliansen, trots att resultatet var lika gott då - alla studenterna får jobb. Sånt får en att misstänka att alliansen i verkligheten vill ha en slags b-skolor, kommunala, och sen a-skolor, privata. Nå, nu finns den där, och är ett bra exempel på att just yrkesinriktade gymnasieutbildningar faktiskt skulle kunna vara lämpliga att driva även i privat regi, just för samarbetet med näringslivet som är så viktigt.

Jag är stolt och glad över vad de åstadkommer på Upplands Väsby Restaurangskola. Alla deras elever får en väldigt bra utbildning och det är därför de får jobb med en gång. Och skolans lärare har järnkoll på varenda en av sina elever på ett bra sätt.

Tänk om alla lärare fungerade så!
Och tänk om det nära samarbetet som finns mellan företag och skola, kunde utvecklas mellan alla skolor och företagsamheten på orten. Då skulle det bli häftiga skolor och en helt annan start för unga människor som tar studenten idag - och kurerar bakfyllan i morgon med insikten att de nu beträder en ny bana, den som arbetslös.

- De flesta, kanske uppåt 60 procent, tycker att det är lönlöst att gå till arbetsförmedlingen. Därför syns de inte överhuvudtaget i statistiken. Mörkertalen stiger, konstaterade min vän landshövdingen suckande.