onsdag, februari 25, 2009

Rojalistisk yra och semmelschwimeln


Delar av familjen kommer från trakter där man regelmässigt drabbas av Palt-schwimeln, ett tillstånd som även kan uppnås om man föräter sig på semla, hetvägg alternativt fettisdagsbulle. Har jag märkt.

Nu dränks ju detta av de extra halvtimmeslånga sändningarna i teverutan där de unga nyförlovade vackert ler in i familjekameran.

Nej, man gläds med kronprinsessan som äntligen får sin prins, men snubblar nu igen över ett av dessa ord som byter skepnad när man minst anar det:

Sålunda kommer kronprinsessans sidekick Daniel i framtiden i första hand inhämta apanage istället för Royalties.

När jag slår på ordet Royalties i Wiki framkommer:
"Royalties - not to be confused with the Royal family."

Annars trodde jag Royalties var ett plagg förbehållet HM Konungen.

tisdag, februari 24, 2009

Bokrea

Bokrean tjuvstartade som vanligt vid midnatt.

På Akademibohandeln vid Fridhemsplan i Stockholm köade en person.
Vid Odenplan trängdes en folkmassa på trettio personer.

Frågan är vilken slags kris det tyder på:
Ekonomisk kris.
Eller kulturskymning?

Moment 22 i Saab-affären

Sent på kvällen kommer beskedet att Volvo PV får den där efterfrågade lånegarantin om fem miljarder "därför att Ford visar ägaransvar". Citat statssekretetare Jöran Hägglund, icke att blandas ihop med sin namne kristdemokraten.

Tidigare under dagen har jag hört Saab-chefen tålmodigt försöka förklara för Maud Olofsson, och Sven-Otto Littorin, att man normalt tar saker i följande ordning:

Man berättar att man ska sälja.
Man städar. (Det vill säga köper ut leverantörsskulderna).
Sen, för att fritt citera Saab-chefen, är söker man efter ny ägare när man vet att det finns lånegarantier, inte tvärtom, att man först får tag i ny ägare, och sen ordnar lånegarantier.
Det finns lite färre möjliga ägare att välja mellan men saabchefen förklarade att "det är något som vi hade sett som fas två men som enligt regeringen är högprioriterad. Då får vi accelerera den frågan och lägga fokus på det" och lyckades undvika att låta syrlig.

Regeringen har alltså sagt:
Utan ägare inga lånegarantier.
Verkligheten säger:
Utan lånegarantier ingen ny ägare.

Och vips har regeringen försatt sig och Saab i en moment 22-sits, en olösbar ekvation.

Pang pang i två slag lyckas samma näringsministerium med två paradoxer, samma dag:

Vattenfall, indirekt regeringen/staten, satsar 95 miljarder på att öka sitt statliga företagande, i energibranchen.
Det är säkert klokt, men i ljuset av att den nuvarande regeringen gärna driver tesen att "staten inte ska driva företag", ett argument som också använts med hammarslag av den finkänslige statministern i diskussionen om Saab, så ter det sig lite lustigt. Man får förmoda att de 95 miljarder kronor som satsas inte tas från "skolor och sjuka" som ju tydligen lånegarantier till Saab skulle tagits från om man skulle lyssna noga till vad statsministern faktiskt sa.

Och samma regering som nu säger NEJ med kolossla bokstäver till Saab sade alltså ja till Volvo sent på måndag kväll, och tänk, ingen nämnde affärsplanen som ju måste vara fenomenalt fantastisk i jämförelse med Saabs affärsplan som Maud Olofsson dömt ut.
.
En sak tänkte kanske inte regeringen på. Det är att om Saab faller, så faller även Volvo, med största sannolikhet. Sverige är trots allt ett ganska litet land och beroendesambanden och synergierna i bilbranschen är svåröverskådliga men uppenbara.
.
Det finns ett fint ordstäv som lyder att man ska väga sina ord på guldvåg.

Stundtals får man en känsla av att valda delar av regeringen använder bessman istället.
Gone fishing!

Nej, har du som jag ledsnat, kolla den här korta rullen istället om en kille som inte heller väger sin ord på guldvåg, men har desto mer erfarenhet av bessman.

söndag, februari 22, 2009

Kulturministern borde läsa en bok

Tips till alliansgrupperna i Kulturutskottet, Utbildningsutskottet och en kulturminister som hamnat lite vilse i pannkakan som en reaktion på att konstfacks elever irrar i utkanten av konsten med graffitti-filmer, tunnelbaneförstörelse och Wallraffliknande psykbryt, provokativa därför att de söker det svar de ska söka under sin utbildning - nämligen svaret på frågan
Vad är konst?

Alltså kära kulturpolitiker, istället för att kalla upp konstfacksrektorer och hålla förhör och börja sätta gränser, Läs en bok.
Och betänk att allt sedan en graffittimålare kluddade ner franska och spanska grottväggar för 15 000 år sedan har begreppet - troligen - diskuterats.

Vad är konst?
Duchamps pissoar.
Rauschenbergs get.
Picassos kubism.
Birgitta Ohlssons fotoutställning Ecce Homo.

På nordiska muséet hänger Eddie.
Eddie och hans gråtande kompisar måste jämte "Grindslanten" och kanske ett antal namnlösa sjöbusar, älg i motljus och pastischer på Mona Lisa vara de absolut mest vanliga bilderna som pryder väggarna i svenska hem. Eddie såldes i ofattbara 1,5 miljoner exemplar i Sverige.

Att Eddie nu kommit till Nordiska beror just på detta - att det som fnystes åt, som tarvliga bilder, blev så folkligt populära att konstbegreppet fick ge vika. Eddie blev konst, sen får konstkännare, konstfackselever och vi vanliga dödliga snobbar ge oss och ännu en gång ställa oss frågan:
Är Eddie konst?
Är Eddie god konst?
Det ska du strunta i, vi vill ha Eddie på väggen, sa folk.

Kanske det är åt betraktaren att avgöra vad konst.
Inte åt kulturutskottet.

Kanske förresten Eddie ger oss en antydan vad det handlar om - konst berör. Konst har uppdraget att beröra därför att utan konsten är vi inte människor.
Konst skiljer kanske människa från andra djur, konsten gör i alla fall det möjligt för oss att kommunicera helt oberoende av tiden - vi ser och tolkar ord, bilder och musik som är tusentals år gamla.
Och det som berör, provocerar.
.
.
Som tack för att jag (olovandes!) lånar bilden från Nordiska muséet kommer här bildtexten, en efterlysning till alla som äger eller ägde bilder som föreställde Eddie och hans bedrövade kompisar. Hjälp Nordiska muséet med en kulturgärning:

"Nordiska museet har förvärvat ett gråtande barn. Eddie var ett av de mest populära motiven. Vi vet inte var Eddie bott eller vem som ägt honom. Vi önskar därför komma i kontakt med dig som har eller har haft gråtande barn-bilder i ditt hem.

Vi vill veta var tavlorna köptes, hur du upplevde dem, hur de hängde (ensamma eller i grupp) och i vilket rum.

Vi blir särskilt tacksamma över fotografier av barn-bilderna i din interiör, (dessa bilder lånar vi, kopierar och lämnar tillbaka).

Tack för din hjälp!

Vänliga hälsningar
Maria Maxén
intendent
Nordiska museet, Box 27820, 115 93 Stockholm"

fredag, februari 20, 2009

Georgien borde vinna schlager-em

Årets schlagerlåt
We don't wanna put in

är, förklarar discodrottningarna från Georgien, på förekommen anledning (nämligen att politik i schlager är förbjudet i Georgien/Ryssland i alla fall i europeiska schlagertävlingar, nowadays)

är; förklarar de alltså i denna intervju, Inte en låt som är politisk eller överhuvudtaget nämner någons namn som en del tror.

Maud Olofssons oanade affärssinne

Sabb ska rekonstrueras.
Jag känner till ett flertal bilar som rekonstruerats många gånger om, vissa konstruerar flera modeller varje decennium.
...
En sak förvånar en smula, och det är Maud Olofssons hätska utfall mot Saabs affärsplaner.

Utfallen mot GM, ägarna, kan man begripa.
Man kan begripa att en moderat, förlåt en centerpartist menar jag förstås, inte vill "förstatliga företag". Visserligen är lånegaranti nåt annat, men principen kan man förstå.
Man kan rentav begripa den där "laissez-faire attityden; Nej nu får ni allt klara er själva i Trollhättan!" eftersom vi talar om en sann marknadsliberal som tror att marknaden och sänkta skatter klarar alla problem.

Men jag är uppriktigt sagt förvånad att en Västerbottning med 2:a i matte, 2,9 i snittbetyg och som aldrig i hela sitt liv lyckats driva ett enda företag med vinst men har viss erfarenhet av konkurslagstiftningen. Att just hon har dessa oanade kunskaper att bedöma affärsplaner för stora företag.

Trollhättan; Man kan notera en optimistisk jädraranamma hos såväl lokalpolitiker som lokala företrädare för företagsamheten i Trollhättan.
Men har ni nu tänkt på att om det är västsvenska företag, i s-kommuner, som har akuta problem så är regeringen inte särskilt villig att hjälpa till. Just det har naturligtvis både företagsledningar och politiker i väst-sverige noterat, de har antagligen insett redan från början att de blir övergivna och det av politiska skäl.

Undrar om det blir samma ljud i skällan när nu den ekonomiska krisen sprider sig till det högerstyrda Stockholm, och arbetslösheten rusar iväg även här? Skule inte tro det, när det är Fredrik Reinfeldt grannar det handlar om.

...
I kanten noterar jag att 70 000 IT-jobb försvann på en enda månad, i januari 2009. (Globalt).

Jag är oroad. Därför går jag nu och förbereder fredagsmys tillsammans med familjen istället.

Gone nuts!



När jag ändå är igång med riktigt usla skämt:


Mannen vägrar byta ett punkterat däck, säger till hustrun:


- That my dear, are lug nuts. And you Know that I'm allergic to nuts!




Jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna översätta det. I mitt hem har nötter också dubbla eller tredubbla betydelser men hur jag än gör blir vitsen bara barnförbjuden.


Språkproblem orsakade Saab-krisen?

Jag upptäcker, av en händelse, att det amerikanska uttrycket för punktering, förvillande likt det brittisk-engelska uttrycket för samma sak, i själva verket betyder tråkmåns, torrboll eller fiasko och börjar nu ana varför förhandlingarna mellan just Maud Olofsson och General Motors brakade samman.

Eftersom nu fildelarna Pirata bagare har signalspanat på hela regeringen har vi fått ta del av en bandkopia. Den är släppt i delar från en vanligtvis pålitlig källa som vi kan kalla fildelar-Kallarna. (utblottad miljonärsson och hans kompisar som tyvärr inte går att nå för kommentarer annat än på förvirrade presskonferenser på hemlig ort till vilket endast inbjudna betrodda journalister äger tillträde.)

Jag tror ni får föreställa er merparten av dialogen själva. Men det börjar med att telefonen ringer och Maud öppnar med ett litet skämt:
- Hi. It is the Famous Swedish Eager Beaver! Maud Olofsson.
- Who?
- No, not Hou. Maud. Maud Olofsson. I call about the Saab breakdown problem.
- Oh no, you again. You claim you are the swedish Minister of Industry and Commerce, don't you?
- Yes, I too think it is klämmigt. Now I have invented what we in Sweden call an ombudsman to fix it.
- Fix what?
- The Saab crisis. The air is out of the system. It is like when my traktor at home gets a puncture on all four wheels. You know.
- ?
- Saab's got some flat tires in the board.
--
- Hallo? HALLO!!
- Jesus. Karln bara slängde på luren! Nä nu ska han allt få! Nu blir dä inga pängar!! Åh inte får han bada i mitt badkar inte!

*****

flat tyre---punktering {brittisk engelska}
flat tire---{amerikansk engelska} punktering, {slang} tråkmåns, torrboll, fiasko


Flat som alla, nåja, många, vet kan betyda en hel rad andra saker också. Avslagen. Platt.
Farligt ord.

Mera:
Alligator Dave hyllar en Eager Beaver med en liten sång. Barnförbjudet!

Andra bloggar om: , , , , , , ,

söndag, februari 15, 2009

Miljöparti med nya etikettsregler

Jag läser i Dagens Nyheter att det har utgått ett allmänt påbud i Miljöpartiet. Dels ska man inte säga sosse om det kan uppfattas nedlåtande, dels ska man klä sig snyggt och prydligt om man representerar miljöpartiet.

Så, (ja, jag antar att jag eller DN har missuppfattat något här), men det krävdes alltså ett samarbete med socialdemokraterna för att lära miljöpartiets medlemmar grundläggande umgängesregler?
Samarbetet får oanade följder.

lördag, februari 14, 2009

Grattis Heat!

Om man räknar in baletten också, som somliga familjemedlemmar envisas med att göra - så vann HEAT från Väsby därför att de hade bästa låten.


(Och i mitt tycke bästa baletten nämligen ingen alls...)


Grattis Heat!
Värdiga arvtagare till Europe-traditionen! Yeah!

Jan Eliasson drog fullt hus i Väsby

Jan Eliasson trollband 150 personer vid det möte som Socialdemokraterna i Upplands Väsby arrangerade i Folkets Hus, numera kallat Kulturhuset, under lördagen.

Jan spände över hela det internationella politiska fältet. Han kunde med det visa betydelsen av socialdemokratiska värderingar som riktlinje för ett uthålligt internationellt samarbete.

Han belyste valet i USA, sina personliga erfarenheter av Barack Obama, FN:s och EU:s roll för fred, utveckling och samarbete. Jan menar att de internationella organisationernas viktigaste uppgifter handlar om miljön, vatten, svält och bekämpandet av sjukdomar. Han berörde också frågor om integration och rasism och främlingsfientlighet.

Efter sin inledning gavs möjlighet till frågor där en mängd olika aspekter togs upp; Mellanöstern, Irak, Iran, Burma, Kongo, vad är viktigast för att lyckas med medling.
Med FN-stadgan i fickan och ett citat av Dag Hammarsköld belyste Jan också hur viktigt det är att vi använder orden rätt i allt politiskt arbete.
.
Gästbloggade: Leif Berglund, opposition(s)råd, Upplands Väsby
.
.
.
PS: Nyligen gästade Göran Greider Bibliotekets vänner, fullt hus då också, drygt 100 deltog.
.
Nästa möte att hålla reda på, förutom socialdemokraternas 100-årsjubileum den 14 mars, är:
.
28 mars, då man kan träffa både Åsa Westlund och Göran Färm, två av våra kandidater till EU-parlamentet. Samtidigt får du chansen att delta i workshops som handlar om EU-frågorna, en bra chans att lära sig lite om EU under lättsamma former.
.
Håll utkik och välkommen. Naturligtvis behöver du inte vara medlem i socialdemokraterna för att delta.
.
Missa inte chansen! Träffa begåvade Åsa Westlund, som representerar Stockholms län, (näst yngst i EU-parlamentet) och Göran Färm som kommer från Norrköping.
.



Andra bloggar också om: , , ,

fredag, februari 13, 2009

Kortslutning i energidebatten

DN publicerar idag tesen att Mona Sahlin är i otakt med sina väljare. Det bygger på en undersökning Synnovate har gjort om väljarnas attityder till att ersätta gammal kärnkraft med ny.

Det finns ingen anledning att betvivla siffrorna i sak, jo, det gör det kanske, men låt oss utgå från att opinionen ser ut som DN/Synnovate beskriver den.

Då kan man fråga sig - innebär det automatiskt att en partiledare ska vika sig? Eller kan det rentav vara så att politisk ledarskap innebär modet att våga leda, även där det blåser motvind?

Jag ser annars med fasa fram emot en allt mer opinionskänslig och svart-vit politisk debatt, där de snabba debattinläggen får råda. Politik är lite för allvarligt för att bli offer för Twittervågen, vindflöjelpolitik.

Därför är tesen att opinionen tycker si eller så visserligen viktig, intressant, värd att tolka och debattera, men inte säkert att råda. Ibland måste politiken våga vara opinionsbildare.
Också.

Det behövs både ledare som kan ta styrning och styrande som kan leda.

För om vi inte har politiker som törs axla det representativa ansvar de faktiskt fått i val, så kan vi lika gärna dela ut mentometerknappar till svenska folket och strunta i de omständliga valen.
.
.


Sverige riksdag anno 2050?



PS.
Jag kan inte låta bli att kommentera DN:s gissning för mindre än en vecka sedan att "Nej-sägarnas barn" nu skulle vara positiva. Synnovates mätning tyder ju faktiskt på det omvända - de yngre är aningen mera skeptiska än sina föräldrar som ju tillhör gruppen 45 eller äldre.

Slående, verkligen, är skillnaden mellan könen. Kvinnor skeptiska. Män mycket mer positiva.
Det är verkligen värt att fundera över: Hur kommer det sig?

torsdag, februari 12, 2009

Mannen som älskade kinesiska träsnitt


- If we cut funding for the arts and culture, then what are we fighting for?

Winston Churchills svar till sin finansminister, när han föreslog neddragningar på kulturen för att kunna finansiera vapen och kulor.



SÅ här är det med kulturpolitik:

Endera slåss man för att också en fattiglapp ska kunna gå på teater och opera och se konserter och läsa böcker.
Eller också ger man upp det projektet. Sorry. Bad luck!
Man kan exempelvis finansiera utgivning av billiga böcker, En bok för alla.
Eller dra in medlen så utgivningen halveras och de kommersiella företagen ensamma kan få bestämma vilka kvalitetsböcker som ska ges ut.

Man kan exempelvis säga så här: låt folk gå gratis på museum, särskilt kidsen.
Eller så tar man betalt. Det blir färre kids på museum och mycket lugnare, jag försäkrar.
Man kan säga sig att även Borlängebor vill lyssna på en symfoniorkester eller bänka sig för en bra uppsättning av Fröken Julie med välkända skådisar i sin egen stad.
Eller lägga ner Rikskonserter, Riksteatern och skylla på för lite pengar. För nån kommersiell marknad för symfoniorkestrar ute på vischan gives icke.

Av någon anledning är biblioteken något mer fredade än under 1990-talets början då det stod strid om biblioteken i varenda Stockholmsförort. Alltid något, det verkar som om biblioteken får vara kvar, och vi förkättrade sossar har gömt bokbussarna på hemlig ort tills den kulturella istiden har passerat och de kan töa fram för nya turer till daghem, äldreboende och skolor. Och glesbygd.

Men kommunala musikskolan lever farligt.

OM nu Winston Churchill ändå den där gången mitt under brinnande världskrig, hade skurit ner på konsterna och kulturen, så hade han kunnat motivera det med att det handlade om liv och död.

Men han insåg att om man ska orka slåss emot något, så måste man ha något värt att strida för.
Allt det som gör människan till människa. Det som binder epoker samman, som gör att vi känner frändskap med människor som målade en grottmålning för 20 000 år sedan.
Konsten och kulturen.

Har man inget annat att gå på den där dagen man ska gå och rösta, kan man fundera över vad man tycker är värt att slåss för. Kultur eller avdragsrätt för hushållsnära tjänster.

Nu ska jag berätta en fantastisk, ganska talande och fullkomligt sann berättelse.
En dag för tio år sedan lite drygt, så kom det plötsligt en man och knackade på dörren till utbildningsdepartementet. Han hade med sig hundratals värdefulla, japanska träsnitt, tryck på rispapper. Detta handlade om tryck värda enorma summor pengar. Många av bilderna var mer än hundra år gamla.

Han var förmögen, och samlare. På sin ålders höst hade han börjat fundera på sitt liv och vad han gjort av det. Han beslöt då att lägga resten av sin förmögenhet på ännu fler träsnitt, och sen åka jorden runt för att dela ut tryck till alla skolor i hela världen. Han hade köpt över 10 000 tryck.

Jo!

Han kom från Helsingfors, där hade han gjort samma sak. Knackat på dörren och överlämnat en tjock bunt japanska ristryck värda - med två förhållningsorder:
De skulle ut i skolorna.
Och barnen skulle få känna på trycken. Ingen skulle ha samvete för om ett tryck går sönder.

- Jamen, invände jag;
- De är ju ovärderliga. Och om de går sönder är det omöjligt att reparera dem!
Då böjde sig givaren fram och sa:
- Och om barn inte får känna på dem, uppleva känslan i rispappret, förstå kvaliteten i bilder som kanske är många hundra år gamla - vem ska då föra kunskapen och kulturen vidare? Och sen började han berätta om den uråldriga konstarten, när tryck på tryck på tryck, lager på lager på det sköra pappret väckte bilder till liv, bilder inte så fjärran från vår västerländska serietradition, Med symbolspråk, undertoner, dubbla betydelser, sägner och berättelser men med utsökt balans och ofta minimalistiska eller förenklade utryck - allt det som dagens animé- och mangageneration fått smak för.

Vad jag gjorde?

Jag ringde östasiatiska muséet som jag tänkte skulle kunna förstå hela vidden av berättelsen om mannen med träsnitten och hans önskan, och där arrangerades en enkel överlämningsceremoni. Bilden ovan har jag lånat från muséets hemsida, det är ett exempel på träsnitt.

Sen vet jag inte mer. Jo en sak vet jag. Sedan dess ingår östasiatiska muséet tillsammans med tre andra muséer i Statens muséer för världskultur. Och de är oerhört aktiva i samarbete med skolorna.
Inte vet jag om mannen med träsnitten påverkade det, men det passade ju bra.
Och jag föreställer mig att när han sedan återvände hem till Japan, tomhänt, utfattig, gammal - så hade han uträttat något. Något stort. Han hade generöst delat med sig av en japansk konstskatt till världens barn, för att de inte skall glömma vad som är livets innersta mening.
..
När jag sitter och skriver detta gör jag det till musik som jag nästan glömt, men nu hittat igen tack vare Spotify. Allt måste inte ske över skattsedeln, en del klarar vi ändå. Men till och med spotify, med eller utan reklamsnuttar, handlar ändå om samma grundläggande princip:
Om många går samman och delar på kostnaden för saker vi behöver så når den fler än om var och en ska klara sig själv.

Därför har Spotify med kulturpolitik att göra.

onsdag, februari 11, 2009

Därför diskuterar kvinnor inte ideologi

Det finns ett par tre debatter man bara vägrar.
  • Ska statsminister Reinfeldt avsluta alla tal med God bless You -Sweden!
  • För och emot monarkin.
  • Samt debatten om vem som är sossigast.
Om man nu inte deltar i debatten om vem som är riktig sosse, och råkar vara kvinna, så har man bekräftat den manliga tesen att kvinnor inte diskuterar ideologi.

Och om man deltar i den där debatten om vem som är sossigast så har man bekräftat att man är en smula enfaldig.

Därför kan inte kvinnor diskutera ideologi, för enfaldiga - det är vi inte.

Att Blogga, Twittra och Noggla i ett salutogent perspektiv


Salut- o-gents, friskt dansband med gentlemen, som heter Salut, från svenskadansband.se

Just när man trodde att man hängde med, strax före den stora utskällningen från en generation Z över hur hopplöst mossig man egentligen är som håller på med Facebook. Nu! När alla andra slutat för länge sen. Och bloggar, jätteute! Om man inte tjänar pengar på dom.


Så upptäcker man att Twitter är passé också:
Nanoblogg. se. Ettords-bloggen. Ni hänger väl med?


Då fick jag lust att hålla på med en massa motsatsord, faktum är att jag råkade nog inspireras av Stationsvakt också, uppriktigt sagt. Som hittade ett ord genast; frusenhet.

Gillar det.


Nå. Inspirerad alltså:
Klisterminne brukar vi säga hos oss, motsatsen måste ju vara Twitterminne.


Han för i dansen. Hon mot.
(Att föra, att mota.)
Hur avstavar man utförslut? Utförs-lut eller Utför-slut? Betyder de förresten ens samma sak?


Motsatsen till blogga är väl alogga.
Dåligt.
Motsatsen till blogga är väl bloggb.
Värre.


Man går först till affären för att inhandla mjölk, sen till systemet för att köpa ut. Visst är det konstigt!


Deja vu - igen.
Och om vi tar det där i repris: da capo?
Fläkt-fan och Cockpit - dom är för gamla. Men trummisen som spelar på ackord som han avslutar med dubbelslag, han sysslar väl ändå med en taptologi?
Urrk.!


Värsta var i alla fall genomgången idag, nämndssammanträde, där med stort allvar i rösten Någon plötsligt säger "Salutogent perspektiv" och dessutom har smugglat in ordet på en sån där halvt oläslig oh-bild med många färger och små bokstäver i gult.


Jag ser mig om. I rummet drygt 20 fullvuxna personer och jag är beredd att käka upp en hel hattaffär på att ingen runt bordet begriper vad mannen därframme just sa. Och ingen frågar.


När han två oh-bilder senare upprepar, mitt i ett nytt stycke med små gula bokstäver, "Salutogent perspektiv", så börjar jag undra om vi inte är med i ett bisarrt psykologiskt experiment med ord som är fullkomligt påhittade.
Ska vi våga fråga?
Eller är grupptrycket så stort att ingen törs?

Eller att alla tänker att:
"Javisst. Självklart! Det salutogena perspektivet måste vara utgångspunkten! " Och håller god min liksom. Alla utom jag som lyckas låta bli att fnissa.


När vi går hem en timme senare har fortfarande ingen frågat. Väl hemma slår jag upp det salutogena perspektivet och får genast en ny utsiktspunkt för veckans kallprat vid kaffemaskinen.

Ducka omgivning! Nu ska jag genast nanonifiera det: salutogenperspektivet!


Men vad heter då nanoblogga, verbet? Twittra, enkelt, lustfyllt. Nana. Larvigt. Nanna, betyder nåt annat.
Nanoifiera. Nonagrafera kanske. Det blir bra. Nanografera.
Jag ska nanografera. Eller noggla. Skriva nanoblogg.


Perfekt.
Det är som fickla (lysa med ficklampa)
Först bloggar man lite
Sen Twittrar man.
Och sen avslutar man pampigt med att Noggla att man ska nanna:
Gnatt!


PS Fanns det inte en glass som hette Noggler?
PPS Jag frågar en kompis på Twitter om hon förstår sig på twittrandet. Inte.
Sen frågar jag nästa, en aktiv twittrare. Inte heller.
Nu har jag slutat fråga.
Undrar om ABF har någon studiecirkel? Förr knypplade man på ABF, nu twittrar man. Och om det möjligen går att slå ihop den kursen med en cirkel om livets mening när man ändå håller på med mysterier...

And by the way:
"Att arbeta med ett Salutogent perspektiv innebär att man utgår ifrån det friska och positiva. Den som har en förmåga att skapa och se sammanhang klarar svårigheter och påfrestningar mycket bättre."

Det är så jag överlever. Jag har ett salutogent förhållningssätt till alla bekymmer!

Skulle jag nu tystna en vecka eller två så beror det på att jag håller på att äta upp en hattaffär, därför att nån besserwisser vid sammanträdesbordet påstår sig veta betydelsen av Salutogena perspektiv.

tisdag, februari 10, 2009

Polis, polis, potatisgris



I morse hörde jag på radion att en ung pojk ska åtalas för att han sagt Gris till polis under tjänsteutövning.

Tidigare i veckan hörde jag att en polis inte ska åtalas för att han sagt Apejävel till unga pojkar under tjänsteutövning.

Vissa orättvisor är flagranta.

Fast det är kanske skillnad på apor och grisar, poliser och pojkar?


Tack alla goda, stabila, fina poliser som håller huvudet kallt, beter sig som folk, och visar unga pojkar respekt oavsett var de bor och oavsett om de skriker gris till dig eller rentav kastar sten.
.
Det finns såna poliser också, de flesta antagligen.

Det är sorgligt när få rötägg ska få strippa sönder ryktet för hela poliskåren. Men det känns en smula oroväckande när flera likartade händelser rullas upp på bara en vecka och att ingen reagerar när det finns rasistiska inslag insmugna i övningsunderlag, att incidenten i Rosengård inte ens utreds och att (några) poliser som firar sin examen anser det helt ok med stripteaseshow där striptören tycks ha uppträtt iklädd endast ett polisvapen. Jättekul. Batong på er!
Nu satte jag rubriken som jag gjorde i hopp om att bli åtalad för att ha kallat polis för gris. Potatisgris.

söndag, februari 08, 2009

Kärn(krafts)familjen på en videorulle nära dig

Jag vet inte vem Evilina222 är. Men hon ska ha cred för denna lilla film. Nygjord, dök upp på tuben igår.
Och Abbe för att ha tipsat via ansiktsboken.



Öppet brev till tevechefen om tevelicens för datorer

Kära tevechefen.

Vederbörande har nu förstått att man är skyldig svenska staten en kolossal massa pengar.

På landet har undertecknad en av tidens första gamla mackar, den är jämte en T1000 Toshiba från 1986 en raritet, muséal rentav, men macken innehåller modernt nog ett ickefunktionellt tevekort. Båda klarar teoretiskt att surfa, liksom den gamla Commodore 128:an. Men nu räknar vederbörande inte dem. Man antar att även datorer kan kallas veteraner, ungefär som med bilar.

Nej, men detta är alla de brottsliga innehav vederbörande gör sig skyldig till:

Utöver muséeföremålen innehar vederbörande en liten hög gamla utslitna bärbara (3-4), tre hembyggda databurkar med innanmäten som också är en aning föråldrat men definitivt håller för att surfa till SVT:s hemsidor, samt en dator stationaire som vi döpt till monstret, ytterligare ett hemmabygge jag inte satt ihop än, en bärbar som används dagligen och ytterligare en för jobbets räkning. Vederbörande skiljer nämligen på privat och jobb se.
Jobbdatorn får min arbetsgivare betala, eller räknas innehav av apparat även om man inte äger den? Ska licensavgift som arbetsgivaren erlägger inkomstdeklareras som förmån?

Sen har maken en Apple, och en jobbdator som han släpar runt med. Ungarna har varsin dator och dessutom har någon av dem visst ett tevespelstjolahojs som man kan koppla upp på nätet - och då teoretiskt sett surfa in på SVT:s hemsida. Fast de är ju inte hemma så ofta, kanske man kan få uppge halvt innehav då?

Med mobiltelefoner, 2, kan vederbörande surfa och se på teve.
Totalt äger hushållet alltså drygt femton apparater som man - teoretiskt - kan se på teve med genom SVT:s hemsida. För detta har vederbörande undertecknad inte betalat licensavgiften någonsin.
Exempelvis kunde svenska folket igår, visserligen med visst kvalitetsbortfall men ändå, beskåda Melodifestivalen i strömmande video i direktsändning i datorer med kanske tre sekunders fördröjning eller så jämfört med televisionsapparaten, varför den lagtekniskt sett förvandlats till en teve under ett par timmar av schemalagd sändningstid.

Utöver detta har fastigheten även ett antal teveapparater som är vederbörligt innehavsanmälda till Radiotjänst för licensavgift.

Nu undrar undertecknad om vederbörande kan få sitta av sitt brott eftersom undertecknad inte har råd att betala så många licensavgifter.
Och får man ha med sig en dator i cellen även om man inte använder den för att se på teveprogram med den?

Högaktningsfullt

Käringen mot Strömmen

PS.
"Den dag ett schemalagt programutbud i form av en hel tv kanal t ex SVT1 eller kanal 5, läggs ut på Internet kan en pc med Internetuppkoppling komma att betraktas som en tv-mottagare och därmed vara förenat med tv-avgift."
Källa: Radiotjänst.

lördag, februari 07, 2009

Läs Åsa Westlund !

Läs Åsa Westlunds avklädning av kärnkraftsutspelet i inlägget Kärnskraftsutspelet framgångsrikt PR-trick.
Lysande och avslöjande - från Second Opinion.

"Kärnkraftsaväckling"

..sa lilla My mitt i natten via Facebook.
- De håller på med kärnkraftsaväckling.

Men så är lilla My miljöpartikel också, en ovanligt trevlig sådan förresten och jag är stolt över påståendet att hon är min bonussvägerska.
Blir det inte det när makens mors sambos dotter.. .. Nåja. Moderna familjer!

Det var ju detta med energiöverenskommelsen det handlade om. Och jag kan bara konstatera att nu har den moderatledda alliansen varit kolossalt smart.

De har kommit överens om att bygga ut kärnkraften!

Så bjuder de in oppositionen efter att ha - gud vet vad de har gjort med centern men nåt är det ju eftersom det numera går att dagtinga med alla heliga kor. Utpressning? Nej, knappast. Handel? Eller har centerpartiet så till den milda grad tvärvänt i den fråga som en gång i tiden fick en regering på fall? Aha. Där har vi det.
En centerledare kunde inte dagtinga med sitt samvete.
Nu har vi kanske en som kan?

Nå. Nu bjuds oppositionen in med armbågen till blocköverskridande överläggningar om energipolitiken.
Och givetvis kan inte socialdemokraterna hojta: "Hurra låt oss bygga ut kärnkraften" bara för att Maud Olofsson gör det.

Hedervärt hade varit att bjuda in till riktiga samtal, eller rättare, sagt att acceptera den invit om just energiöverenskommelser som socialdemokraterna gjorde för ett halv år sedan.

Det där var listigt för det som nu kommer ske är följande:
Centern kommer att ha en intern svekdebatt, säkert, men hålla fast vid en överenskommelse.
S och alliansen kommer träffas och s ställs inför ett faktum, inte en förhandling, och tågar ut, rasande.
Då säger Reinfeldt att s inte ville samarbeta.

Alternativ b vore att Mona Sahlin säger, ok då, deal. Vi köper kärnkraft för långsiktighet och stabilitet och det hele.
Varpå My och hennes miljöpartistkompisar tågar ut, rasande. Med Ohly i vänster armkrok.

Listigt.

-Kärnkraftsavveckling trodde jag vi hade folkomröstat sa jag till My där i ansiktsboken mitt i natten.
- Kärnkraftav-äckling, svarade My.

Ligger nåt i det. För vem bryr sig om en gammal kärnkraftsomröstning för trettio år sedan?
Eller en Tjernobylkatastrof för nästan 25 år sen? För att inte tala om Three Mile Island 1979. Nån som minns Varför vi hade omröstning om kärnkraften 1980?

--
Läs också http://www.hartman.nu/2009/02/07/centerfiaskot-darfor-grater-maud-olofsson/

tisdag, februari 03, 2009

Integritetsdebatt - en vända till!











På kommunstyrelsens möte igår fick vi veta att skadegörelse och klotter minskat med 40 procent tack vare övervakningskamerorna som kommunen satt upp lite varstans. En entusiastisk moderat ledamot berättade det.
Jag har inte sett dem, men det har tydligen de vanartiga klottrarna då.
Om det vore sant, kanske man skulle ha dubbelt så många kameror och få bort klottret helt? Eller?

(Personligen tror jag det faktum att klotter tvättas bort inom ett dygn har fått den effekten att det inte är så kul att klottra, och att det påverkar mer än kameraövervakning som hittills inte verkar ha hejdat någon från att klottra på pendeltåg och i tunnelbanor.)

Särskilt i skolan är jag skeptiskt till kameraövervakning, men jag är medveten om att många tonåringar vill ha dem där. Jag är helt förundrad över att det förefaller helt ok att kameror följer varje steg vi tar.
Ingen rasande folkrörelse mot kameraövervakning inte.

Och att elektroniska spår efter korttransaktioner och annat vi gör enkelt kan spåras - inte av staten, men väl av kortutställarna.
" Vi har anledning att tro att ditt kort kommit i orätta händer. Därför är det spärrat, nytt kort kommer inom tre dagar."
Så kan det låta.
Hur vet då kortföretaget att mitt kort kommit i orätta händer? Jo, de kartlägger mina rörelser. Om jag plötsligt gör något som bryter mot vanan, så går larmet.

Det är ju bra, för all del. Jag är beredd att ta riskerna det innebär att kortföretagen spårar alla mina rörelser, och uppenbarligen har system för att lagra hur ofta och vad jag handlar hos vem.
Så länge inte informationen hamnar i orätta händer. Vad det nu är.
(Och vilken information! Jaha, nu köpte hon 3 liter mjölk. Aha, nya handdukar minsann! Jasså, två kvällstidningar! Sen lunch idag. Gud vad trist det måste vara att vara kortspion. Vilka knäppa diskussioner de ska ha över fikabordet...)

Förresten, så vet jag ju att information har hamnat i orätta händer. Det är därför kortföretagen med ojämna mellanrum byter kortet.

På mitt första besök i Ukraina för en massa år sedan, beväpnad med en relativt modern mobiltelefon, fick jag pushmeddelanden som berättade att jag var välkommen och det på svenska. Nu är det där ju en normalitet lite varstans, men jag kände mig - och var sannolikt det också - övervakad.

För ännu längre sedan, på den tiden jag var arg, ung kvällstidningsreporter, skrev jag en del om den tidens nynazistiska svenska rörelser, inte mycket men tillräckligt för att få brevlådan full, hot på telefon - och bli övervakad.
Jag vet fortfarande inte av vem, men det yttrade sig i att plötsligt rörde sig nya fordon runt huset där jag bodde, med varma motorhuvar mitt i natten. Jag tog det säkra före det osäkra och räknade med att det inte var goda killar i de där bilarna.
Fast innerst inne undrar jag om det inte var det i alla fall. Good guys, som dock inte informerade mig om att de höll ett öga om det nu var så.

Som fenomen är detta intressant alltså.
Fixa ett tåg i protest mot övervakningskameror, och jag tågar med.
Fixa ett tåg i protest mot att kortföretag och banker kan kartlägga alla rörelser utan att be om lov. Jo förresten, jag har bergis skrivit på en finstilt paragraf någon gång utan att vara medveten om det.
Fixa ett tåg i protest mot att varje gång jag överhuvudtaget gör en rörelse på internet så spåras och spanas på mig, med kakor eller programsnuttar eller alla dessa miljontals kontrakt man ingått genom åren för nöjet att få surfa, använda en musikspelare, plocka hem ett program på prov, nätverka eller blogga eller handla. Eller eposta. Och som slutar med att epostlådan blir överfull av specialdesignad reklam och nya kakor lagras i datorerna. Som kartlägger, samlar information, sprider den till - ja, vem då?

Fixa ett tåg i protest mot en lag som tänker sig dela ut IP-numren i syfte att upphovsrättsinnehavare, stora multijättar till bolag, systematiskt ska kunna leka polis, jaga reda på mina barn och bussa på dem räkningar för att de misstänks ha skickat musik, filmer, bilder till varandra utan lov.

Och jag är med.

Men hallå. Var tar ni som fredar den personliga integriteten vägen när det handlar om rätten att slippa kameraövervakning i skolan?

Får jag nu en storm av inlägg igen? (Som när jag skrev en kritisk rad i förrgår om motståndarna till signalspaningslagen.) Knappast. Alldeles för många är alldeles för vana vid kameror och är beredda att ta den risken att vi sakta bygger in oss i ett övervakningssystem. Som givetvis kan missbrukas.

Om spårning av kontokorten kan man påstå att det är frivilligt, men det är ju bara delvis sant, precis som Facebooks ägande och spårande av allt jag gör där är frivilligt. Hur många är medvetna om vad de lämnat ifrån sig?


(Bilden hittade jag via BoingBoing, den föreställer kampen mellan det engelska övervakningssystemet och den engelska vinter som just nu lamslagit Londonborna. Vintern leder med stilpoäng. Den fotografen har medvetet delat ut sin bild så att jag kan använda den. Eller?)

måndag, februari 02, 2009

Wow! Jag kryper till korset...

Jag är fascinerad av att väcka ett sånt engagemang genom ett par rader om FRA, FRA-lagen och den översyn som pågår men som få känner till innebörden av.
Den översynen formulerades i en remiss som är daterad 19 december.

En rad är slarvig. Jag tar tillbaka den:

"Själv undrar jag bara:
Vem betalar Alexandersson och hans kompisar. För det de gör kostar pengar. Inte den lede ryssen väl?
Intresset ljuger sällan."

Jag syftade på den donation som nätverket fick för att kunna annonsera i DN i juni 2008, inför debatten i riksdagens kammare, på drygt 250 000.

Jag ber HAX om ursäkt.
Jag ber också Alexanderssons kompisar om ursäkt.
Och för tydlighets skull: Jag är säker på att engagemanget är äkta.

Dock.
Jag vidhåller att man måste kunna inta en kritisk hållning i sakfrågan, och att konsekvenserna av den begränsning som nu blir kan bli större än vad debatten hittills har åskådliggjort. Och det borde gå att debattera utan överord från någon part.

Jag har härmed tagit tillbaka mina överord.
Förlåt:

Henrik Alexandersson, Mina Moderata Karameller, Peter Karlberg, Opassande med flera.

söndag, februari 01, 2009

Söndag kommer före måndag

En annans tanke virvlar förbi och ett nytt ord föddes; långblogg.
Detta är en långblogg.
Den skiljer sig från mikrobloggar som twitter där man begränsas av 140 tecken.

Plötsligt upptäcker jag att Life - is what´s happenig to you while you´re busy making other plans.
John Lennon hade rätt på alla plan.

Virvlar förbi i mobilen, RSS-flöden, datorer. Kortkorta rapporter från vänner och bekanta och bekantas bekanta i en aldrig sinande ström:

På radion hör jag för femtielfte gången den numera prisbelönte bloggaren Alexandersson missuppfatta begreppet signalspaning. Och FRA-chefen Åkesson gör vad han kan för att förklara men det är inte så enkelt när nu politiken inte vågar stå för vad det handlar om:
Underrättelseverksamhet. Spioneri i dagligt tal.

Men å andra sidan behövs knappast signalspaning eftersom alla människor glatt lägger ut sociogram, sambandsspår, privata uppgifter, bilder och allt hur sökbart som helst på MySpace, Facebook, bloggar, privata hemsidor och twitter. För att nämna en bråkdel.
Långblogg.
Fildelning.
Långfilsdelning.

Hela debatten känns i alla bemärkelser en smula nattstånden.

Jag har i alla fall dunderkoll på halva min bekantskapskrets, minut för minut. Det har säkert världens säkerhetstjänster också, med eller utan signalspaning.
Skillnaden, men det är knivigare att ta till sig kanske, är att redskapet signalspaning kan vara ett skydd mot yttre hot. Givet att svenska myndigheter kan använda det.
Och då tänker jag nog inte riktigt på den lede ryssen som alla mossiga tyckare tror, utan de tiotusentals kapade datorer som kan användas i terrorsyfte och riktas simultant mot exempelvis svenska finansiella betalsystem.
För att ta ett enda exempel i raden.

Själv undrar jag bara:
Vem betalar Alexandersson och hans kompisar. För det de gör kostar pengar. Inte den lede ryssen väl?

Intresset ljuger sällan.

Än är det söndag och sabbat. Sen kommer det en gråmulen måndag när vi kunde ha haft behov av den där signalspaningen för att tidigt identifiera hot mot svenska intressen.