onsdag, januari 28, 2009

Relevant inlägg i försvarsdebatten







UD har cirka 2 500 medarbetare inklusive vaktmästaren på ambassaden i Harare om det finns någon.


.

Ja. Apropå ingenting.



Pingvinen har jag lånat lite. Härifrån.



Varför heter det inte mana ut?



Resultatet av en utmaning:
Denna bild, då sonen B byter identitet och nu kan det alltså avslöjas. Det skedde 6 juni 2005. Ja rättare sagt 6 och 7 juni för det tog en herrans tid att fixa.


Hur det gick till syns kanske på bilden.
Först flätor flätor, ungefär 45, och sen plockar man ut dem och kammar "baklänges" ungefär som när man tovar hattar.

Det tar - 20 timmar!

Och det ska vara en mycket förälskad flicka som gör det. Eller en professionell frisör som inte tar 20 timmar på sig men väldigt många pengar.
Eller en galen Käring till morsa.
Gissa vem som hjälpte denna unga man...


Å andra sidan blev han med sin frisyr dörröppnare för hela familjen när vi for till sydafrika halvåret senare, "Hey. Brother!" mötte oss överallt, från alla åldrar.

Det var sonen B och hans frisyr de hejade på.
När dotter K iklädde sig en t-shirt med Nelson Mandela på fick hon nådigt också ingå i dörröppnarnas skara. Vi vuxna gled med av bara farten.


Om han har kvar dom?
OM han har kvar dom.
Nu är de som rep. Som en slags manlig Medusa rör han sig genom livet med dreads långa som ormar, men hjärtan förvandlas inte till sten när hans blick söker kontakt. Som sagt. Han öppnar dörrar. Med eller utan hår.

(Det är varje mors rätt att koka sina barn, och när de är stora nog att börja slå tillbaka att istället skryta hejdlöst över dem. Så det så!)


Fjärde mappen i foto-lådan i datorn.
Fjärde mappen i den (jag har också ordning)
och den fjärde mappens fjärde bild var denna.


Nathalie fångade mig i en utmaning. Vem ska jag nu utmana då. Hm, svårt. Nån som tar mycket bilder kanske. Eller lite. eller...
Jag ska klura på det. Och återkomma när ni minst anar det. Kanske nån helt enkel bara tar åt sig?


För nu kom jag på en fruktansvärt dålig vits igen...
The difference between My son and Medusa is that
he is full of dreadlocks
- but she looks dreadful.


UFF då.


PS.
Islands regering har gått av. Det heter så på exempelvis norska. Norska skandaler leder "icke til avgang", det är sånt som båtar pysslar med, utan att "noen går av", rett o slett. Men det heter inte mana ut på norska heller.
Utmana, avgå, avslå, medge. Hmm. Gå av. Mana Ut. Slå av. det kan man ju göra. Ge med sig också.
Ja. Det var bara en tanke apropå utmaningar.

tisdag, januari 27, 2009

Jacques, 23, hjälper oss att minnas folkmorden

Man bör kalla saker vid dess rätta namn.
Det övergrepp som Israel begått mot palestinier boende i Gaza kan inte förklaras som annat än folkmord.
När nu svenska och västerländska medier kommit in bekräftas de förfärliga mediaskildringar som i tre veckor förmedlats via arabiska nyhetskanaler, via bloggar, twitter, sms, alla kanaler tillgängliga. Människorna i Gaza som redan före kriget utarmats genom långvarig isolering hade ingenstans att fly.
På ena sidan Hamas som kallblodigt staplar vapen invid bostäder, skolor,m sjukhus. På andra sidan Israels alltid för unga armé med order att blåsa ut Hamas ledare, oavsett priset.

Vi som inte följt Al Jazeera dagligen får en aning om vad arbetslösa, kanske krigstraumatiserade, unga föräldralösa pojkar och före detta pojksoldater upplevt hela julhelgen. Men Hamas ska inte hållas oskyldig heller.
Offren är alla de som bara vill leva i fred. Barn, män och kvinnor som inte hade någonstans att ta skydd, på båda sidor om den perversa muren.

Ingen gräns är.
Alla gränser är upprättade av människor endera genom våld, övervåld, förtryck, ockupation.
Eller genom fred.

En irakisk partivän med sina rötter i Bagdad gav mig ett gott råd hur man kan möta de ömsesidiga motsättningar som riskerar sprida sig hem till vår egen bakgård;
"Minns att fredens gräns är den enda som kommer att hålla."

Han såg så sorgsen ut när han sade det att jag förstod att han erfarit den sanningen på sätt bortom vår fredstillvänjda föreställningsförmåga.

Oavsett vad man tycker, kan man vädja till alla;
Hedra förintelsens offer idag. Händelserna i Gaza är ännu en påminnelse att vi aldrig, aldrig får glömma.

Guernica. Oradour. Babij Jar. Katyn. Lidice. Sharpeville. Treblinka. Hanoi. Halabja. Rwanda. Srebenica. Darfur. Rangoon.
Namn förknippade med illdåd där våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som har haft ansvaret.
Nu fogas ännu ett namn till raden:
Gaza, januari 2009.

Det är en fruktansvärt farlig utveckling, därför att om två veckor riskerar Israel ha valt sig ett nytt, ännu hårdare, ännu mer oförsonligt ledarskap, samtidigt som massakern i Gaza riskerar att driva familjer rakt i armarna på Hamas. De liberala krafterna som försöker få till en fredlig, demokratisk utveckling har svårt att andas. Och jag fruktar att det är en konflikt som riskerar sprida sig som ett virus över världen i form av hat, fruktan, förföljelse och denna ständigt lurande glömska.

Låt oss aldrig mer drabbas av historisk minnesförlust. Läs om Jacques Sizikeye som överlevde folkmordet i Rwanda för femton år sedan. Idag är han 23.

måndag, januari 26, 2009

Fega prelater på Förintelsens dag

En liten påminnelse:
I morgon tisdag är den dag på året då vi gemensamt kan göra något för att minnas förintelsens offer. Sex miljoner judar, homosexuella, polacker, romer, socialdemokrater, demokrater, oppositionella, svarta, Jehovas vittnen, handikappade och men framförallt judar mördades i koncentrationslägren systematiskt. The holocaust, förintelsen, syftade till att utplåna ett folk.

En kyrkoman i Luleå har blandat ihop allt och tappat fotfästet. Han ställde in fackeltåget med hänvisning till det som skett i Gaza. Dessutom ställde han in minnesgudstjänsten.
Hur tänkte han då? Borde det inte vara tvärtom liksom?

Kanske tycker nu dessa norrlänningar att alla judar i hela världen är skyldiga till att ha kastat fosforgranater på inlåsta Gazabor, särskilt då antar jag, de norrlänningar som bor i Luleå och är verksamma i Domkyrkan där. Eller menar han att Hamas - som ju faktiskt inte accepterar en Israelisk stat - och därför i överförd bemärkelse skulle kunnat beskyllas för, nej, nej, nej. Nej jag stannar här. Ironi tas ibland för sanningar och detta ämne är lite för allvarligt.

Jo. Jag hade kunnat förstå ett inställt fackeltåg om nu det fanns en stämning som gör att fackeltåg kan urarta i Luleå. Å andra sidan kan jag tänka att om det är såna stämningar i Luleå borde man se till att alla går man ur huse och vandrar i ett fredligt fackeltåg för att demonstera avsky för folkmord och för att inte vika sig för antikrafter.

Jag känner en och annan norrlänning som är klokare än den där kyrkans skenhelighet som tappat sitt mod och sitt ärende, inte rimligen kan bottna i vare sig etik eller moral, och som därför blandat ihop historieskrivningen och förlorat civilkuraget.
En av dessa kloka norrlänningar (från Luleå) beskriver tingens ordning så här:
  • Kommunismen är för djävlig. Stalin dödade minst tio miljoner för att de utgjorde enligt hans tideräkning ett hot mot staten.
  • Fascismen är för djävlig. Franco, Mussolini, Pinochet. Hur många dog för att dessa herrar och deras gelikar ansåg att de utgjorde ett hot mot staten?
  • Men nazismen är värst, därför att nazismen mördar inte bara statens fiender, utan har som en del i sin ideologi att utrota folkslag. Folkmord.
Det packas i Europa.

Jag tar det en gång till:
Det packas i Europa.

(Länken går till Douglas Davis i the Spectator).

Trampet av brunaskodda fötter hörs tydligare. Och den här gången är inte bara judar utpekade syndabockar, utan muslimer, araber, vissa afrikaner men inte alla, inte de med vitt skinn.

Det packas i Europa och vi kan inte stå där och säga att vi inget vet, inget ser, inget förstår.
Vi vet. Vi ser. Vi förstår.

Prästen i Luleå fick panik. Vi andra måste visa solidaritet och civilkurage. Mod att ge alla goda krafter stöd, och mod att aldrig aldrig döma på grund av religion, hudfärg, ålder, kön, sexuell läggning, och så vidare.
Det packas i Europa, men många har ingenstans att fara. Då är det lätt hänt att man rustar sig istället. Då är det lätt hänt att det börjar brinna någonstans, att stenar yr genom luften mot bussar, brandbilar, ambulanser.

Därför behövs det där fackeltåget mer än någonsin. Och det har egentligen inget med kriget i Gaza att göra.

Men det har allt med humanism och fred och förståelse att göra.

Vore jag i Luleå skulle jag stolt gå med Miriam Öström som arrangerar ett alternativt fackeltåg. Hon är av judisk härkomst, och vid min andra arm skulle jag lika stolt hänga med Ibrahim muslim som kommer från Palestina, eftersom jag vet att han utan att tveka en sekund skulle gå med oss.

Och till de räddhågsna prelaterna på nordkalotten och annorstädes vill jag rekommendera regeringens projekt Forum för en levande historia. Här finns en bra undersökning om 10 000 ungdomars inställning till judar och muslimer och homosexuella. Bland annat.

Ungdomar är relativt toleranta om nu någon trodde nåt annat. Än så länge.
Men det kräver kanske att förebilderna beter sig som sådana. Präster och andra vuxna.

Nej. Nu tänkte jag nog fel jag också. Det är ungdomar som är förebilder när det gäller tolerans.

lördag, januari 24, 2009

Av 250 miljoner kvinnor i Europa så skulle ingen duga för EU:s toppjobb?

Länge var Anna Lindh ensam kvinna bland utrikesministrar, sen blev hon brutalt mördad mitt i steget av sin gärning. Margot Wallström är absolut ett föredöme också, men ganska ensam.

"
I EU finns 250 miljoner kvinnor. Det kan knappast vara så att det inte finns någon enda kvinna kompetent nog för att tillträda någon av de fyra topposter som under 2009 ska tillsättas inom EU. Inom det närmaste året ska fyra tunga positioner
inom EU tillsättas:

a.. en permanent ordförande för Europeiska rådet,
b.. en representant för utrikes- och säkerhetspolitik,
c.. en talman för parlamentet,
d.. en ordförande för kommissionen

I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster.

På Females in Front finns ett upprop att skriva under för protestera mot detta.

Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget.

Det går blixtsnabbt att gå in och registrera sitt namn och du ser direkt hur många som gjort detsamma.


Som Anna-Karin skriver så klokt i sin blogg.
När jag gick in där var vi redan nästan 140 000. Skriv under du också!

fredag, januari 23, 2009

Obama har fällt sin första bomb...

...i Pakistan nära den Afganska gränsen och den dödade 17 människor enligt källor som citeras av CNN.

Smekmånad?
Mjukstart?

Glöm det!

"To be the Change" kan visa sig svårt.


Den här presidenten har inga "första hundra dagar" som svenska politiker, gärna på högersidan, brukar inbilla sig att man har att räkna med.

Här räknas alla dagarna, det tror jag man kan vara viss om.
Även denna fredag, tre dagar efter installationen.

Och den om tre år då vi börjat räkna ihop de döda.

Politiskt inkorrekt

Vännen T börjar maila mitt i en debatt mellan Björn von Sydow och Jan Björklund som uppenbarligen vill satsa mer på försvaret mot alla sina partivänners åsikt, politiskt inkorrekta båda två i någon mening. Björklund har en regeringskollega som lägger fram sin åsikt i en annan riktning, antar jag, om några få veckor och som mycket riktigt tar avstånd i tidningarna dagen efter. Björn är sympatisk, jag gillar honom verkligen mycket, han är kunnig, lugn, lojal, men får nu såklart ett avståndstagande från sin riksdagsgrupp och Mona Sahlin. Fast han är noga med att deklarera att han inte är ett dugg förankrad med sin ståndpunkt...

Jag svarar T med sms från tredje bänk. Han har uppenbarligen slagit vad med F om jag är för eller mot kärnkraft.

Blocköverskridande överenskommelse om energiförsörjningen, var huvudfrågan. T och F grälar om jag är för eller mot kärnkraft.
Jag är mot kärnkraften. Men vi har den.
Och jag är innih-e mot att vara beroende av ett vanskligt ryskt gasledningsprojekt rätt igenom en redan rätt hårt miljöbelastad Östersjö.
Pest eller kolera, jag väljer plåster i avsaknad av mediciner jag tror fungerar och till de mediciner jag är en smula skeptisk till hör även norsk gas, än så länge.
Plåstret är blocköverskridande överenskommelser som stabiliserar spelreglerna för svenskt näringsliv, för svensk politik och för svenska vinterbostäder. Hellre Forsmark några mil från mitt sommarställe än Ignalina 50 mil bort.

En dag för en tid sedan fann jag mig stå tillsammans med en sympatisk kristdemokratisk kanslichef på ett mingelparty i Washington, som förklarar varför kd fastnat i debatten om könsneutrala äktenskap. För honom är det en trosfråga.
Nu känner jag präster och pastorer som gärna viger män med män eller kvinnor med kvinnor eller folk som älskar varandra helt enkelt. Och som inte är mindre troende än denne kristdemokrat. Men ändå. .. Är det inte kyrkan som bör få bestämma om äktenskapet som sådant är för samkönade par?
Man kan åstadkomma könsneutral lag i alla fall genom att endast medge borgerlig vigsel som juridiskt giltig för giftermål. Då kan kyrkor av skilda sorter besluta om reglerna för sitt kyrkorum, säger han.
Hm. Jag har svårt att argumentera mot det.

Politiskt inkorrekt
Igen.

På folk och försvars konferens stöter jag ihop med Å, en gammal bekant.
Vad, säger nu denne Å indignerat. Vad gör DU här? Du borde väl inte hålla på med sånt här heller?
Politiskt inkorrekt Ännu en gång, nu genom att befinna sig på fel ställe!

På politiskt möte igår kväll diskuterade vi den speciella bruksmiljön i centrala Väsby som ska rivas. Rubbet ska bort och grävskoporna har börjat värma upp, de börjar riva i mars.
Detta vet folk inget om. Förresten bryr sig många inte, det ser förfärligt ut idag, självfallet, det har förfallit i många år, i decennier.
Men miljön är unik och kunde bevaras delvis, förklarar Hembygdsföreningen på besök. Jag håller med dem.
Här låg Optimus som gjorde Primus kök och lås. Upplands Väsby hade på 1960-talets början 8000 invånare. 300 - eller fler ? - arbetade på Optimusfabriken som flyttade hit 1908 och flyttade ut igen 1983. 800 jobbade på Wäsby Verkstäder som Anton Tamm startade 1903. Det röda rucklet ovan är en av de delar föreningen vill bevara, och rusta upp.
Samtidigt månar jag om att den nya gymnasieskolan byggs snart, när Messingen som området heter, har rivits.
Det finns alternativ, förstås, men inte tid. Fort och fel. Den senaste turen i den valsen drog den moderatledda majoriteten igenom under julhelgen. Det hade jag ingen aning om.
Det demokratiska underskottet i Upplands Väsby växer för varje skandal.

Nå, mitt i denna diskussion far fan själv i Käringen mot strömmen;
- Låt oss starta en krog i den gamla träbyggnaden!

- ?? undrar partivännerna.
- Den ska heta Optimus.
-?!??
- Och då kan restaurangdelen få namnet Spritköket.
- Och baren ska heta Hänglåset.
Jag fick av någon anledning inte igenom det förslaget heller...

Och nu har jag svurit två gånger i en bloggtext, det är säkert politiskt inkorrekt så det susar om det. Också.

torsdag, januari 22, 2009

80 000 är fler än 79 999


Ödmjukaste tack. Idag passerade vi gränsen; 80 000 Intresserade Uttolkare av denna blogg.

söndag, januari 18, 2009

Vem ska nu Israel kunna förhandla med?

Äntligen ensidigt eldupphör. Israel slutar bomba om ett par timmar.
- Vi har uppnått vårt mål, säger den israeliska regeringen.

Vad var det målet? kan man undra.
För om det var att bomba Hamas ledning till himlen så har de sannolikt lyckats, om inte bildligt så bokstavligt talat.

Men vem ska man förhandla med om alla ledare är döda?
De överlevande föräldralösa.
Eller de överlevande barnlösa.
I skolor utan tak och becksvarta kvarter som saknar vatten.
Med tröstlösa föräldrar till barn som obestridligen var oskyldiga och nu obestridligen är döda, ska man förhandla.

Och om isolerade grupper Hamasanhängare fortsätter att skjuta raketer mot befolkningen på andra sidan muren - vad ska Israel göra då?
Den frågan får inte heller något svar idag.

lördag, januari 17, 2009

Solidaritetsmöte med drabbade i Gazakriget

Tillagt:
Lite fort gick det väl när jag plitade ihop den här notisen därför att medlemsmötet som nedanstående handlar om är nästa torsdag, den 29 januari. Den torsdag som bär datumet 22 januari samlas vi visserligen också till möte, men då handlar det om kommunala gruppen dit Också alla är välkomna. Kommunala gruppen är vårt s-möte en gång i månaden för att prata om frågor som kommer upp på kommunfullmäktiges möten och liknande.



Egentligen ska vi välja en ny gruppledare i Social- och äldrenämnden och ombud till en kongress och såna saker.

Men på torsdag samlas vi, tänder ett ljus och i samtal med Ibrahim Abdallah talar vi om Gazakriget istället, direkt efter alla val. Ibrahim har utöver många andra förtroendeuppdrag även ett varmt engagemang i svensk-palestinska ungdomsförbundet.

Ett lugnt sansat allvarligt samtal i solidaritet med fredsälskande på alla sidor, och i solidaritet med offren för det pågående folkmordet i Gaza city.

Vårt samtal måste blicka framåt.
Vad gör vi när bomberna äntligen tystnat? Hur beter vi oss mot varandra härhemma för att inte flytta konflikten hit?
Lönar sig en bojkott? Hur kan man visa solidaritet i praktisk handling och bryr sig världen tillräckligt?

På torsdag har socialdemokraterna i Upplands Väsby möte i Susebo klockan 19.
Susebo är ABF:s gula hus mitt i Suseboparken i centrala Väsby.

Du som inte är medlem är också välkommen.

Eva

onsdag, januari 14, 2009

Hur Twitter används i Gazakriget


Aljazeeras webbplats för alla kanaler samtidigt som rapporterar om kriget i Gaza: Twitter-reports included.

Twitt eller dubbelt?

FAQ
För alla som inte heller förstått vad man ska använda Twitter till.

Jag har nu kommit på vad man ska använda Twitter till.
Eftersom Twitter begränsar - 140 tecken - så är det motsatsen till de drapor som skrivs exempelvis på denna blog.

Så vi som älskar det korta. (Också)
Och sysslar med usla ordvitsar.
Har.
Chansen.
Att få ut våra usla vitsar.

För den som tycker detta är rena grekiskan kan jag bara säga två saker:
Skaffa barn.
Låt dem växa upp så blir de tonåringar.
Låt dem terrorisera dig med konstiga saker under hela uppväxttiden, som exempelvis dataspel.
Slå sen tillbaka skoningslöst:
Va? Har du inget Facebookkonto? Vad är ditt Twitteralias, jag sökte dig men fann dig inte?

För alla som inte är mina barn och som läser detta, fungerar alltså Twitter sålunda att vännen N skickade - via Twitter - ett meddelande som landade i min epost som jag självfallet hämtade ned via min mobiltelefon.

Hurra. Nu kan man sms:a ännu krångligare än vanligt och med hela 140 bokstavar!

Namnet skapar dessutom en lust att lattja med ord. Man twittrar såklart. Twittelsjuka har ni inte hört talas om va? Twitterbävning. (Blogbävning, twitterbävning.)

Vänner i krisbranschen invänder att twitter kan vara ett jättebra sätt att nå fram till utsatta i exempelvis krig, eller brand eller katastrofer eller så.
Jag kan se det framför mig.
Eldstormen har just svett ögonbrynen. Man stannar upp i kaoset, tar fram mobilen och uppdaterar sin Twitterstatus:
"Hjälp! Det brinner!"
(För den som vill läsa en betydligt mer seriös betraktelse kring fenomenet Twitter och liknande mot bakgrund av det besinningslösa våldet i Gaza, läs denna text om Kriget på 140 tecken, War at 140 characters or less.

Nu har vi i alla fall fått ännu ett spel som kan ta upp kampen med Fejjan. (Facebook).
Flest followers när man dör vinner.

Follow me on Twitter:

tisdag, januari 13, 2009

För övrigt anser jag att (s)kåne

...är kraftigt överreklamerat.

...möjligen missuppfattat av svenska dagbladet

... och borde reklameras. Ungefär så här:
- Goddag, goddag. Jag ska be att få klaga.
- Jaha, vad är min herre missnöjd med?
- Skåne.
- Jahaja, det är många av våra kunder som är det. Men tyvärr kan ni inte lämna tillbaka Skåne.
- Inte? Inte ens några små elaka skånska sossar?
- Nej.
- Jasså, vad ska vi då ta oss till?
- Jag har ett förslag: förklara krig mot Danmark!
- Vad? Och sen lägga sig omedelbart när de försvarar sig menar du?
- Just det! Sen döper vi om bron Malmö-Köpenhamn till Walkover.
- Men Turning Torso behöver vi inte döpa om!
- Nej just det.

SJ två veckor sent.

Jag har förmånen att jobba på en arbetsplats som är utlokaliserad, åtminstone delvis. Utlokalisering anses gynna utveckling och tillväxt i andra delar av landet än Stockholm, och det stämmer säkert. Men då måste man kanske fundera över möjligheterna för de människor som bor, färdas till och arbetar i denna mer eller mindre lantliga idyll.

Häpet inser jag att den allra första dagen i denna en av landets viktigare myndigheter (ja, jag tycker ju det...) så har SJ helt enkelt ställt in alla X2000-tågen för vinterförvaring eller något. Redan tidigare tyckte jag två tåg om dagen i vardera riktningen var småsnålt. Nu går bara två X2000 tåg per dygn och de går båda två i riktning mot Stockholm, inte mot utsocknes bygder.

Nu är det inte en av landets minsta hålor jag talar om. Det är residensstaden i Värmland, Karlstad, och jag kan avslöja att trots den usla servicenivån är tågen fulla varje dag av människor som pendlar från Stockholmstrakter och Mälardalen mot Karlstad.

Det tar ungefär lika lång tid att åka med Intercitytåget som det tar att köra bil, kanske rentav längre förresten, det beror på körstilen. Tre timmar drygt.

Det vill säga om tåget kommer i tid, och det gör det inte. Dessutom har SJ återfallit till att förpacka oätliga smaklösa degbitar de kallar för smörgåsar, förpackade i plast. Drickes med lankigt kaffe i pappmugg. Man känner sig som ett barn på nytt.
- Tyvärr jag tar inte kort, bara kontanter. Jag har inte fått den utbildningen ännu (!), meddelade tågvärdinnan eller vad det heter nuförtiden när man kör med kaffevagnen i gistna gamla tåg.


Igår åkte jag med fakirtåget 6.30, som kom försent, och bjöds då på en kopp kaffe i pappersmugg som nån slags kompensation kantänka. Mackan fick jag betala - kontant - och det hör till pjäsen att jag åkte förstaklass eftersom jag hade tänkt arbeta på tåget.
Ljuset i kupéen så svagt att jag inte kunde läsa. Att få upp datorn på det rackliga bordet ett äventyr, ingen ström och defintivt ingen internetkontakt. Ingen mobiltelefonkontakt heller för den delen.

Tre timmar med tåg kan, om man har internetaccess, ström, eller åtminstone ljus, så man kan läsa även när ögonen är plågsamt skumögda - vara en tillgång.
Jag längtar efter flyget. Tåg är bortkastad tid.

"SJ SJ gamle vän
Festligt att du lever än
Men du ser rätt krasslig ut
Snart hörs ditt sista tjuut"
(Som Stefan Demert sjöng redan när jag var barn. 1971. Känns rätt aktuell.)

- Du ser ut som du varit med om en näradöden-upplevelse meddelade mitt ressällskap och det kändes ju verkligen som ett I-landsproblem att gnälla över mjölktåget i jämförelse all världens eländen.
Vi ursäktade SJ - lite - unisont och påstod till varandra att SJ nog tagit in sina X2000 till reparation.

Så jag tog och kollade upp det där med X2000-tågen och insåg att inte bara hela maskinparken med X2000-tåg är minst två veckor försenade, utan även SJ:s experter, servicebilar, kraftåtgärder och löften.

Till årsskiftet skulle det ha varit lappat och klart.
Som sagt. Tågen är inte som vi trodde en halvtimme sena, utan två veckor och en halvtimme sena. Minst.


Men jag undrar stillsamt: Hur kan fullsatta tåg slita mer på räls och maskiner än tomma tåg? Det låter på SJ som om det vore oss passagerare det var fel på, vi kanske väger lite för mycket nu efter julmaten och hoppsan - då kommer tåget försent igen!


Detta är SJ:s pressmeddelande i sin helhet från november 2008. Det känns som en saga. Det kan bero på att det är det också.
"Ett team av reparatörer följer med varje tåg"... Pyttsan, det tror jag det, eftersom tåget står på verkstaden.


"Pressmeddelande 2008-11-14
SJ och Banverket tar krafttag mot förseningar på X 2000
Eftersatt infrastruktur, trängsel på spåren och trasiga tåg gör att punktligheten för X 2000 har nått en oacceptabelt låg nivå. SJ och Banverket inför nu med omedelbar verkan ett kraftfullt åtgärdsprogram för att öka punktligheten.
– Vi lever inte upp till våra kundlöften på X 2000-avgångarna. För oktober månad är punktligheten cirka 60 procent. Det betyder att fyra av tio tåg kommer för sent - det är helt oacceptabelt. Nu sätter vi in alla resurser vi har för att komma upp i en godtagbar nivå under första kvartalet 2009, säger Jan Forsberg, vd på SJ.

SJ har haft en oerhört positiv och glädjande resandeutveckling. Den årliga snittökningen har legat på 10 procent de senaste åren.
– Fler avgångar med fler resenärer och förlängda tåg har slitit hårt på X 2000-tågen. Det har lett till olika tekniska problem som försämrat punktligheten det senaste året, säger Jan Forsberg.
Underhållet av det svenska spårsystemet har inte hållit samma höga takt som trafikökningen. Därför är det nödvändigt och positivt att åtgärdsprogrammet genomförs i direkt samarbete med Banverket.
– När en kund som SJ får problem inom ett av sina viktigaste trafikområden måste vi som leverantör bli ännu bättre. Vi jobbar tillsammans med SJ på flera nivåer för att effekterna av problemen ska bli så små som möjligt, säger Björn Östlund, chef för Banverkets leveransdivision.
Här är de viktigaste punkterna:
• Samtliga X 2000-tågsätt tas löpande in på verkstad för genomgång och åtgärder. Detta ska vara klart till årsskiftet. I dag är elva av 40 tågsätt åtgärdade
• En expertgrupp inkallas till verkstäderna i Hagalund. Den planerar, styr och kontrollerar alla underhållsåtgärder på tågen
• Felrapporteringen förstärks. Varje tåg kontaktas längs spåret för att ge en statusrapport. Nya fel åtgärdas omedelbart
• Servicebil finns på plats i Göteborgsområdet för att snabbt kunna åtgärda akuta problem
• Kraftfulla krav ställs på underleverantörerna för att jobba ikapp eftersläpande underhåll
• Ett team av reparatörer medföljer dagligen på utvalda X 2000-avgångar för att avhjälpa eventuella uppkomna fel på tågen
• Banverket ställer en riksoperativ samordnare till SJs Rikslednings förfogande
• Banverket förstärker sin trafikledning för att snabbare kunna åtgärda trängsel och därmed öka punktligheten
• Banverkets berörda driftcentraler har ett särskilt fokus på X 2000-tågen under varje resa
• Banverket och SJ har veckovisa avstämningsmöten för att säkerställa att åtgärderna är tillräckliga
• Flera åtgärder kommer att presenteras inom kort

SJ räknar med att de extraordinära åtgärderna, utöver löpande underhåll, kommer att kosta 50 miljoner till och med första kvartalet 2009. SJ utgår från att underleverantörer kommer att stå för en del av den summan. De närmaste åren kommer SJ att investera ytterligare 500 miljoner kronor för att säkerställa driften av X 2000-tågen på lång sikt.

söndag, januari 11, 2009

Moms song

Har tillbringat en härlig helg med goda vänner och vänners barn, en hel hög med gitarrer, flamenco(!) och sång till ackompanjemang av en sällsport sen gryningstimme, och egna barn har passat katten. Och bakat bullar...

Och då kommer det här infarande från Agneta. (Tack för tips) via ansiktsboken, bara måste delas vidare:

Moms song.

Alla tonårsmödrar lär känna igen sig. Och du som ännu inte har tonåringar men alldeles strax.
Vänta bara...

Till värdparet L och H. Detta blir en tack för en fantastisk helg också!

lördag, januari 10, 2009

Måtte alla bevara lugnet idag

Ska man tro Ekot är 8 000 samlade på Sergels torg i protest mot kriget i Gaza. 100 000 i London. Demonstrationer i eftermiddag planerade i Karlstad, i Malmö, Göteborg och säkert på fler platser.

Efter problemen i Oslo i förrgår finns det anledning att vara väldigt noga med orden och inte sprida rykten. Att protestera mot våldet och kriget är en självklarhet och att göra det som ett fredligt föredöme utan våldsamheter , att ställa krav på alla parter är viktigare än någonsin.
Alla, inte några.
Det inbegriper USA och Iran.

Eller för att citera Jan Eliasson som svarar på frågan om Hamas respektive Israels beslut att nonchalera FN:s säkerhetsråds resolution om eldupphör:
- I det här fallet så har båda avvisat resolutionen av olika skäl. Därför ska man utöva tryck på båda parter, säger förre utrikesministern Jan Eliasson.

Jag demonstrerar inte i dag. Men jag stödjer gärna Palmecentret och andra som gör konkreta viktiga insatser på plats för fred.

Sen går en tanke till alla vänner, israeler likaväl som palestinier, vars familjer, släkt och vänner befinner sig mitt i mardrömmen.

fredag, januari 09, 2009

Apples nya superdator


Apple Introduces Revolutionary New Laptop With No Keyboard

Och så, den sista spiken i kistan alla PC-lovers! Apples senaste skapelse, en vit, hypertunn skönhet utan tangentbord. Demonstrationen förmedlad via nyhetsbyrån The Onion.
Och tror ni mig inte, kolla in den här reklamfilmen för windows...

torsdag, januari 08, 2009

Carl Bildt och Jimmy Carter på samma spår i Gaza

Minns ni utrikesminister Carl Bildts reaktion när ryska bomber regnade ned över Georgien och hur han gjorde en något odiplomatiskt jämförelse med Hitler i sin blogg dagen efter anfallet?

Igår, efter tolv dagars outhärdligt bombregn över Gaza, meddelade Carl Bildt med viss skärpa att det som pågår är ett brott mot folkrätten. Det skedde emellertid först sedan två FN-medarbetare dödats av bombregnet och Röda Korset anklagat Israel för att hindra hjälparbetare att undsätta skadade barn.
Kritisk har han varit hela tiden, men kanske inte knastertydlig som i fallet Georgien.

Ja, jag tänkte bara påminna.
För endera har Carl Bildt blivit mer eftertänksam.
Eller också har han inte det.
Inte sant?

Alla dessa folkrättsvidriga bomber...

Eftervärldens dom riskerar inte bli så hård tyvärr, om inte världens politiska demokratiska ledare orkar stå raka i ryggen och slåss för folkrätten.

Men sen måste man bli aningen fundersam över den där Sarkozy. Just nu ter sig en av de viktigare fredsinsatserna vara om någon kunde låsa in honom en stund och gömma nyckeln, så kunniga diplomater kan få komma åt att arbeta i fred.
Om det skriver faktiskt Carl Bildt läsvärt i sin blog idag, förtroendeskapande åtgärder, när han påminner om Camp David och rekommenderar en artikel skriven av Jimmy Carter i Washington Post.
Artikeln inleds med orden:
"I know from personal involvement that the devastating invasion of Gaza by Israel could easily have been avoided."

Hans kritik är stenhård och klarsynt och kompromisslös utan att ta parti för någon även om den på amerikanskt manér inleds med stenhård kritik mot Hamas. Läs hela, stanna inte på vägen, han skriver också om svälten i Gaza, om den humanitära smygande katastrofen som är följden av isolering och murar.

Igår ska fredspristagaren Jimmy Carter ha ätit lunch med Barack Obama, Georg W Bush och Bill Clinton. Minns då att Obama kritiserade Carter för alltför nära kontakter med Hamas förra våren.

De samtal som kan skapas av såna stillsamma luncher vid sidan av huvudspåret kan ha större inflytande än populistisk stepp och andra pajaskonster som den Sarkozy och Mubarak rev av i onsdags, därför att de fått en ljus idé de inte hade kunnat förankra.

Men det krävs mod att våga avstå det publika till förmån för en fredsprocess man tror på.

Det ska man också minnas när man, som jag nu gör, riktar en kritisk udd mot Carl Bildts relativa återhållsamhet.
Mindre publikt. Kanske effektivt.
Tiden lär utvisa.

Intressant är hursomhelst att en moderat svensk utrikesminister idag med en viss försiktig hoppfull underton i sin blogg berättar om sina fortlöpande kontakter med, och sin uttalade respekt för, en amerikansk demokrat som Jimmy Carter, hellre än de historier han rimligen hade bort berätta just nu om Rice, Mendel och Sarkozy.

Andra bloggar om: , , , , , ,

onsdag, januari 07, 2009

Om kattor och politik

Katt skulle man ha varit emedan kattor och i synnerhet vår helt saknar;
Samvete.
Minne.

Hundar kan bli djupt generade om man kommer på dom; Uschabajja, säger man och försöker hålla sig för skratt medan hunden rynkar överläpp, bligar under obefintlig lugg och stryker öronen bakåt och svans mellan benen i försök att beveka den onda matte.

Katt spinner. Säger man Uschabajja till katt så svarar den fullkomligt korrekt att man är en fullblodsidiot. Säger man att allergiska pappor får allergiska anfall om envisa kattor ligger i pappornas sängar så spinner hon mjukt - ja, skyll inte på mig. Det var Inte jag som glömde stänga dörren!

Då ljuger katt.
Eller rättare, säger inte hela sanningen eftersom dörren mycket väl kan ha varit stängd innan katt kom ihåg det mjuka täcket därinne och tricket att få upp stängd dörr med vacker tasspåläggning och liten slipad klo i glipa. I vissa avseenden har katter klisterminne!

Hund skulle vid det här laget ha ledsnat på hela historien och viftat försiktigt på svans i hopp om godis för sitt tålamod.

Hund som vill gå ut, går ut och det rejält: Det svansas och tassas och snos och nosas - ja ni vet. Såvida det inte spöregnar eller stormar smådjävlar runt husknuten, då vänder hunden i dörren och viftar försiktigt på svansen som ett tecken på att man varit ute alldeles tillräckligt idag tack så mycket.

Katt går ut. Efter trettio sekunder och särskilt om det är kallt, regnigt, och snöar, haglar eller på annat sätt är särdeles besvärligt väder så ångrar katt tilltaget och ska in. 30 sekunder senare tänker katten förhoppningsfullt att vädret nog har blivit bättre och ska ut igen. Särskilt i mars månad och det är nu i januari. Vår katt går två månader fel. Så går 30 sekunder och NU kommer katt plötsligt ihåg att det spöregnar och att terrängen här är avskyvärd idag och att spöregn är blött och ska in igen. Så går man till matskål för mat har man ju inte fått på veckor ungefär, det vill säga flera minuter och väl med nosen i matskålen minns katt igen att mat behövs inte eftersom man verkar mätt. Men ut ska man nog, och så vidare.

Avseende en sak är katt och hund enig och det är att vatten verkar lämpligare att dricka om den nås besvärligt, exempelvis i botten av toalettstolar, i brunnar under trånga badkar och i riktigt skitiga vattengölar. I blomvasen och i mitt vattenglas på nattduksbordet sedan nån råkat välta det först.

I min bekantskapskrets sållas agnarna från vettet på just det sista sättet, hur man dricker. Agnarna dricker inte drinkar i badtunnan där badvatten råkat blanda sig i leken, de övriga drar åt sig magsjuka som slår ut hela nyårsfester på ett par timmar. Badtunna är alltså vedeldad eller el-eldad badtunna mitt i vintern utomhus, vilken man helst vadar i ren och nykter. Men det är mycket roligare att bada i den minst halvfull. Välj själv om adverbet är ett adjektiv eller omvänt och om det nu var tunnan, glaset eller värden som var halvfull...

Nå.
När vi människor gjort bort oss så kommer vi - alltför ofta - ihåg den saken och så skäms vi och om vi ljuger rodnar vi.

Katter är obekanta med alla de begreppen. De skäms aldrig. De gör definitivt inte bort sig.
Och de ljuger oavbrutet eftersom de inte kommer ihåg hur det egentligen var med saker och ting.
Som att vässa klor på soffan.
Glömde! Hoppsan!! Spinn, spinn.

Vad kattor har med politik att göra?
Inte ett dugg! Spinn spinn.

tisdag, januari 06, 2009

Tänd ett ljus för alla som portats

Sonen myndigt vuxen hemma på jul/nyårsbesök med förlovad och dottern likaledes myndigt vuxen också hon på visit med tillkommande kära efter en turné i norrlands inland har väldigt olika smak i ett och annat men en sak är de bedövande eniga om:
"Tänd ett ljus" med Triad är en av världshistoriens sämsta jullåtar och videon får ungdomarna att rulla av stolarna av skratt och stöna fram "Pretto". Jag häpnar en smula över hur de så oförblommerat ogillar just den låten av alla. Att den är längesen (1987) spelar ingen roll. Det är ju Knallejuls vals också, Taube, och den skulle verkligen ha kunnat råka falla offer för epitetet alltför pretentiös om det inte vore för att Ewert Taube själv gör den så levande.
..
Nå.
Julstök, och nyårsfirande och trettonhelg och lååångledigt. Snöfritt tyvärr, men kristallvackert ändå när frostrosorna vuxit på marken, på fönstren på träd och grenar.

Käringen har varit märkvärdigt strömlinjeformad, ätit grisar, frossat i materialism och förpestat luften med svavelosande krutburkar, druckit alldeles för mycket sprattelvatten och ätit alldeles för mycket och gått upp två kilo.
!
Då kommer den dystra nyheten att man är definitivt körd:
Vännen A som förtäljer att även hon hade tänkt ta sats och därför skaffat en personlig tränare blev visad runt på gymet av en atlet som förkunnade som en predikant vid apparat efter apparat:
- Nej! Den kan du inte ta den är för tung när man är så otränad. Och inte den. Och inte den...
Till slut hade han väl pekat på en matta i det innersta av rum där man kunde tillåtas att ligga och sprattla lite med armar och ben.
- Sen sa han att jag kunde ta ett kvastskaft som stod där och lyfta lite.
Sa vännen A.
Så det blev inget årskort på gymet för både mattor och kvastskaft har man ju hemma.
Jag tränar vidare med mina 250-grams hantlar. Är man portad redan från början på gymet så är man.
..
Nytt År och nya löften och jag håller fast vid mina två:
För det första att jag har som princip att inte ha några principer.
Samt att jag lovar att inte utställa några nyårslöften.
..

Sent igår kväll nåddes jag och säkert många tusen av ett nödrop inifrån Gaza, avsändaren påstod att det kom från en norsk läkare som också uppträtt i teves olika nyhetsprogram under dagen, en vädjan om hjälp att stoppa vansinnet genast. Och vi har ju sett i nyhetssändningarna först hur det civila systemet som polisstationer och myndigheter bombats sönder, därefter hur all matförsörjning och transporter stoppats, strömmen brutits och nu sjukvården kollapsat. Antalet offer ökar, idag bombades även en av FN:s anläggningar, en skola. Barn är som alltid hårdast drabbade. Det här SMS:et skrek "hjälp oss, stoppa helvetet".

Jag blir alltid lika kluven av såna upprop. Hur kan jag veta att det inte är en del av en propagandaoffensiv eller ett rent påhitt? En gång, under Tsunamikatastrofen för fyra år sedan, kom ett sådant sms-skickat kedjebrev med en vädjan att hitta familjen till en tvååring, troligen nordisk. Det var han, jag kände igen barnet. Och jag visste att han hade återförenats med sin far. Då gick det att stoppa vidare spridning av meddelandet.

Poängen är alltså - skicka inte såna meddelanden. Givet omständigheterna kan de orsaka mer skada än hjälp.
..
Några timmar senare skickade nån annan en propå, också det via sms, om att tända ett ljus och ställa i fönstret till minne av alla offer för det meningslösa kriget. Det är en gärd jag gärna gör och det till minne av offren och stöd för fredsvänner, palestinska och israeliska.
Jag tänder ett ljus.

Jag hade gärna gått med i protest till Israels ambassad också i morgon, den propån kom via Facebook nu i kväll, men det blir svårt eftersom protesten faktiskt även måste gälla Hamas även om jag tycker den israeliska offensiven går långt bortom allt mänskligt värdigt av reaktioner på Hamas bomber. Och Hamas har ingen ambassad.

Kort sagt.
Jag tänder ett ljus.

Och står där lika tveksam som vanligt över hur man ska lyckas lösa de riktigt riktigt svåra problemen i världen.

Sen går jag ut i köket och brer en skinkmacka i ren desperation över att ha ägnat mer tankemöda över det faktum att jag kommer att portas från gymet, än jag har ägnat alla de barn som just nu portas från ett normalt liv, med en normal uppväxt, en vanlig skolgång och förhoppningar om en framtid. Inte bara i Gaza och på Västbanken utan överallt.
.
PG 570-2 går till Olof Palmes Internationella Center. De har folk på plats i Gaza som hjälper, det gör mer nytta att skicka en slant dit just nu än att tända ljus eller försöka komma in på ett gym.
Fasen vet om inte det till och med skulle göra mer nytta just nu att blåsa ut ljusen, om inte världen bevakade det där hörnet av världen så noga, eftersom kriget på Gaza på ett särdeles otäckt sätt förefaller samspela med mediernas bevakning; mer bomber ger mer bevakning ger mer uppmärksamhet inför val ger mindre manöverutrymme för politiska lösningar och så minskar möjligheterna för en fredlig utveckling som handlar om att fortsätta processen att skapa ett Palestina i fredlig grannsämja med ett Israel.

Palmecentret har betydande och mångåriga insatser på andra håll i världen som jag gärna stödjer, Burma, Zimbabwe, Sydafrika, Filippinerna för att nämna några få som jag känner till lite mera om.
Uthålligheten är viktigt.
Att vara på plats är viktigt.
Att bygga ett civilt, demokratiskt, samhälle som bygger sin egen framtid är viktigt.

Och det tycker jag på ett sätt är det allvarligaste med israelernas oresonliga bombande. De startade med att riva sönder polisväsendet genom att första dagen slå ut alla 20 polisstationerna i Gaza, att slå mot det civila samhällets grundstenar.