fredag, oktober 23, 2009

När Hjalmar tappade bort soppåsen

Så detta är den absolut sanna historien om Hjalmar, alla som känner honom vet precis vem jag menar och att han inte heter Hjalmar liksom hans hustru inte heter Hulda.
Hjalmar och Hulda bor i Tyresö och detta utspelar sig en morgon i raden av morgnar på bussen från Tyresö till Gullmarsplan.
Ni vet.
Samma buss, morgon efter morgon.
Samma trötta människor som nickar förstrött till varandra.
Tills slut är hela bussen som ett dåligt äktenskap. Man kan varandras vanor och ovanor och bryr sig bara lite lagom. Man nickar, växlar ett ord om vädret kanske i bästa fall. Skyller på huvudvärk eller trötthet för att få vara i fred. Blundar lite, nickar till, läser en bok, en tidning. Eller lär sig reklamplakaten utantill.

Hjalmar är förläggare, bokförläggare. Det betyder att han har barn som växt upp med böcker i hyllorna och längtansfullt tittat på kompisarnas vardagsrum, kompisar vars mammor och pappor äger bokhyllor där det står prydnadssaker.
Hjalmar och Hulda har hyllor som är fulla av böcker och förlagda saker som gamla tidningsklipp och braattha. Men mest böcker i dubbla rader.

Den här morgonen luktar det illa i bussen. Plötsligt vaknar Hjalmar med ett ryck och ser sig om. Människor ser liksom ut att stirra mot hans håll. Lukten blir nu värre. Hjalmar sneglar bakåt för att se vad det är de andra sneglar på, men lukten blir bara värre.

Det är då, med bara en busshållplats kvar till Gullmarsplan, han inser att det är han som luktar. Det stinker i hela bussen och orsaken ligger prydligt parkerad i knät - soppåsen.
Paniken stiger. Svett i pannan.
Hjalmar river i snöret för att signalera avstigning och rusar av bussen med rocken fladdrande, trycker i panik ned soppåsen i närmaste soptunna och ser bussen åka vidare. Nästa kommer om en halvtimme.

- Det var då, sade Hjalmar.
- Det var då jag började undra, var jag hade gjort av portföljen.

Så nu vet ni som åkte den där bussen mellan Tyresö och Gullmarsplan varför Hjalmar plötsligt inte syntes till på morgnarna längre. Han skämdes, så han bytte buss.

Inga kommentarer: