lördag, oktober 31, 2009

Bakom kulisserna

#jobb09 #käringenmotströmmen

När man då tystnar i twitterflöde, facebookuppdateringar och bloggposter på en jobbkongress så kan det bero på:
  • att man är sjuhelvetes trött
  • befinner sig mitt i en förhandling, samtal en process av något slag
  • plötsligt insåg att det finns en alldeles riktig värld där utanför de fönsterlösa kongresslokalerna som pågår
  • insikten att anledningen till att man vet vilken dag det är är att det står torsdag på dagordningen. den insikten kan förstumma den mest talföre, jag lovar.
  • folk envisas - med viss rätt men inte alltid - att hojta votering efter varenda fråga och det tar en kolossal tid att tröska sig igenom tilläggsyrkanden, förslag till strykningar, ändringar, bifallna att-satser osv i ett högt uppdrivet tempo. All min beundran för gänget som sköter detta och lyckas mangla ut justerade protokoll i högt tempo
  • eller så tänker man på nåt annat, till exempel själva debatten Det är dock inte debatten som är det mest intressant att få vara med om, utan processerna för att mangla fram texter och förslag.
I morse låg vi en timme efter. Sen var vi plötsligt klara tre timmar för tidigt. Gudskelov, nu får man sova en hel natt.

Man vinner inga val på organisationsfrågor eller stadgeändringar, men man riskerar förlora val på såna frågor om de sköts illa.
När vi kom till den punkten var jag nog egentligen inte hundraprocentigt nöjd, men partistyrelsen hade nu lyssnat, kompromissat och partisekreterare Ibrahim Baylan gjorde kraftfulla markeringar om behovet av att utveckla partiorganisationen, förnya den.
Bra.
Förnyelse behövs.

Därför var det enkelt att stödja SSU:s krav på målsättningen att var fjärde kandidat på listorna ska vara under 35 år.
Men att motsvara det målet, ja - det kräver en hel del även av SSU.

Oftast är problemet med att medelåldern hos förtroendevalda är så relativt hög inte att unga människor inte fått chansen att komma in i politiken, utan att de inte vill komma in i politiken. Kan SSU göra sin del av den överenskommelsen - alltså intressera fler unga för att vilja delta i beslutsfattande, så ska vi nog kunna ställa upp med vår del, att bereda plats, bana väg, lyfta upp, föra fram.
---

Åsa Westlund leder just nu arbetet från vår delegation att söka hitta de goda lösningarna på två extremt svåra frågor: FRA och Ipred. Det är när man sysslar med såna frågor man inser att vi befinner oss i ett mycket stort parti med väldigt brett register av åsikter. Det är bra.

Brytandet av åsikter som står långt från varandra är demokratins allra innersta kärna, garantin för att här pågår någon form av demokratisk utövning. Och spännvidden skvallrar ju om att vi är väldigt många med väldigt olika åsikter som klarar att samsas och kompromissa för att gemensamt bli tydliga, konkreta.
Och ombuden är trots allt de som beslutar. En partistyrelse som misstar sig på kongressen kan råka ut för kolossala bakslag. Denna kongress, hittills, väldigt få sådana, men några. Tillräckligt många för att kongressen ska ha påmint om var skåpet står om föredragande inte gjort fotarbetet.
Ipred och FRA hotade bli en sådan fråga men vi är nära en lösning nu tror jag, den kanske inte kommer att gå till världshistorien som ett under av klar stringens men blir troligen hanterbart pragmatisk. Det är min tro att man måste:
  • återupprätta förtroendet för signalspaning som sådan, och för de myndigheter som ansvarar, i synnerhet FRA som en gång hade ryktet om att vara en av världens vassaste dechiffrerare
  • klara balansgången att å ena sidan värna upphovsrätten, och å andra sidan värna värden som integritet, insyn, yttrandefrihet
Ipred gick snett i det ögonblick något snille missade att lagen gett stora multinationella företag möjligheten att med polisiära metoder slå till mot enskilda som tankat hem film och musik olagligt. En sak är att spara IP-nummer för att kunna lämna ut till polis vid allvarlig brottsmisstanke.
En helt annan att lämna ipnumret - med lagen och domstolsorder som stöd - som i fallet Ephone i somras.
Rättssäkerheten är inte enkel att värna när ivern att komma åt illegal fildelning i stor skala, med underliggande kommersiella intressen, leder till att företag kan begära ut ip-adressen hos en enskild familj. Sen kan man använda adressen för att spåra upp användaren och skicka en saftig räkning, böter.

Brott är brott och brott ska beivras. En stöld är en stöld, oavsett om filmen du stal låg i en videorulle på Konsum, eller en rad ettor och nollor i ett torrentflöde, nedtankad via ett fildelningsprogram i datorn.
Vid stölden på Konsum är det polis som utreder, och däri ligger den, för mig, avgörande skillnaden.
Den som stjäl ettor och nollor skyddade av upphovsrätt, riskerar möta Warner Bros istället för kriminalinspektör Wallander. Det sätter inte bara integritetsfrågorna i centrum, utan även rättssäkerhetsfrågorna.

Inga kommentarer: