måndag, juni 15, 2009

Var finns den socialdemokratiska bostadspolitiken?

Helene Hellmark Knutsson, kommunalråd i Sundbyberg, slåss för att medborgarna i hennes hemkommun ska kunna göra bostadskarriär.

Det vill säga; även om man är ung, även om man saknar pengar, ställning, kontakter - så ska man kunna flytta hemifrån och sen ha råd att bo kvar i Sumpan, skaffa egen lya, låta bostadsutrymmet - livsutrymmet - växa med familjen.

Hon har fattat en sak som väldigt många socialdemokrater inte verkar ha insett:
Det är ett egenvärde i att kunna vresa in en spik i väggen utan att behöva fråga någon om lov, i ett eget boende i bostadsrätten, eller i radhuset eller i villan. Också.
Hyresrätterna behövs men det betyder inte att underkänna andra boendeformer än allmännyttan. Vi är väldigt många som drömmer om det egna huset, den egna täppan och vill äga vårt hus eller vår lägenhet.

Av oss som påtar i trädgårdar och kolonilotter så här års är en majoritet socialdemokrater och några av oss är rätt tacksamma för att föregående generationer socialdemokrater och fackföreningar gjorde det möjligt att bo bra. HSB, Riksbyggen, allmännyttan. Aktiv bostadspolitik. Bra bostadsstandard.

I Stockholm är trångboddheten här igen.

1930-talets barnrikehus har återuppstått och de finns härute i förorten. Allmännyttans boende är bra, jämförelsevis, bra standard, oftast välskötta hus med stort inflytande för sina hyresgäster jämfört med privata hyresvärdar eller hur det ser ut runtom i Europa i liknande bostadsområden. Men trångt. Allt fler unga vuxna tvingas bo kvar hemma hos mamma. Och familjer som har tre barn eller fler, eller kanske släktingar och vänner, tränger ihop sig i lägenheter byggda för 1960-talets kärnfamiljsideal mamma, pappa och två barn. Allmännyttan domineras av lägenheter på tre-fyra rum och kök. Femmor och sexor är sällsynta, liksom ungdomslyan på ett-två rum till låg hyra.

Alltså är det trångt och bostadsköerna växer.

Det saknas bostäder. Och eftersom det flyttar in en halv svensk småstad årligen, runt 20 000 människor, till Stockholmsregionen så ökar trångboddheten för varje år.

I Svenska Dagbladet idag beskrivs situationen i ett nötskal:

"Av de nära 7 000 hyresrätter som förmedlades av Stockholms stads bostadsförmedling förra året gick sex av tio till unga./.../ Ändå saknar mer än hälften av invånarna i Stockholms län mellan 20 och 27 år en bostad. När bostadsbyggande bromsar in och ungdomskullarna växer väntas problemet förvärras."

Där fångar Svenskan i två meningar problemet men också den möjliga lösningen. Detta är ju vad vi gjorde då miljonprogrammet skapades, vi identifierade ett problem - bostadslöshet - och gick samman för att lösa det. Målet var en miljon bostäder på tio år och riktade regler och pengar som gjorde det lönsamt att bygga.
Resultatet blev som bekant stora bostadsområden som segregerar, hyresrätter lika intill förväxling på vissa åkrar - radhusidyllerna på andra åkrar. Men trångboddheten försvann.

Nu när den är här igen och det är inte fel på gårdagens lösningar om man lär sig av misstagen.
Bygg blandat.
Bostadsrätter blandat med hyresrätter. Allmännytta behöver inte byggas på höjden, man kan väl lika gärna bygga radhus att hyra.

En storstadsvänlig bostadspolitik är inte att till varje pris försvara varje millimeter av allmännyttan utan att offensivt driva HUR man kan åstadkomma ett lönsamt bostadsbyggande.
Och kanske göra som i Sumpan, fundera på vilka delar av allmännyttan som är moget att omvandla till bostadsrättsföreningar. Pengarna man får loss då kan man använda för att bygga nytt!

Sen är det en helt annan femma att vi har en rad borgerliga kommunpolitiker i hela Stockholmsregionen som aningslöst rear ut allmännyttan utan styrning. Det leder till att attraktiva områden som innerstadsboende privatiseras och det har lett till att segregationen ökar, det har ytterligare försvårat för unga att skaffa egen bostad och det har effektivt stängt dörren till innerstaden för den som saknar kontakter, pengar eller möjligheten att ärva rika fastrar på Östermalm.

När vi kapitalt misslyckades i EU-valet i Stockholms innerstad - för det är vad vi gjorde - så kan det eventuellt bero på att här, i Stockholm, upplever vi ingen jobbkris ännu. Den kommer raskt, men är inte så inträngande att "Jobben först" känns relevant. Än.

Men www.jagvillhabostad.nu. berör alla.
Mina barn och grannens unga.


Läs också UtsiktFrånEttTaks "Arvtagerskan vill flytta hemifrån."

Inga kommentarer: