måndag, juni 29, 2009

Peter Weiderud: Religion är inte privat

Resumé: Igår utmanade jag tre socialdemokrater med frågan "Är det dags att avskaffa kyrkovalet?"
Peter Weiderud, ordförande för Broderskap svarar idag varför han tycker vi ska gå och rösta i kyrkovalet

Jag tror inte att det finns någon koppling mellan Humanisternas kampanj och kyrkovalet. Kampanjen ska nog snarare ses som en reaktion på att religionens roll i samhällsfrågor har kommit tillbaka på ett sätt som gör Humanisterna oroliga. Det är bra att vi får en diskussion om dessa frågor. Vi behöver ett mer fördjupat sekulärt samhällskontrakt, som ett resultat av ett mer komplext och mångreligiöst samhälle. Den enkla uppdelning vi levt med – att religion endast tillhör den privata sfären – håller inte längre. Mycket av det som religion handlar om – min personliga andliga erfarenhet och teologiska frågor – är självklart privata. Men religion är så mycket mer – bärare av både etik och människors identitet – som självklart är politiska frågor. Därför behöver vi ett fördjupat och delvis nytt samtal om dessa frågor.

Men ska vi då som socialdemokrater engagera oss i kyrkovalet. Mitt svar är ja, därför att kyrkan behöver oss och vi som parti har något viktigt att tillföra. Självklart är den nuvarande ordningen med politiska nomineringsgrupper en kvarleva i någon mening från ett statskyrkosystem. Men Svenska kyrkan är alltjämt en organisation där en överväldigande majoritet av svenskarna känner tillhörighet – en tiondel av dessa är som jag aktiva, många andra har en mer passiv relation, men det hindrar inte att man tycker kyrkan är viktig.

Svenska kyrkan ska vara en demokratisk och rikstäckande folkkyrka. Då behövs det en demokratisk struktur för att bära detta. Medlemmarna måste ha möjlighet att påverka innehåll och utveckling. Under senare år har ett antal nya och enbart för kyrkan anpassade nomineringsgrupper vuxit fram som ett försök att svara upp mot kyrkans demokratibehov. Men de är väldigt snäva och inom överskådlig tid tror jag att de politiska partier som valt att fortsätta arbeta i kyrkan kommer att vara viktiga. De bistår med demokratisk kultur och värden som en kyrka med den bredd och roll som Svenska kyrkan har i samhället behöver.

Jag ser det ungefär på samma sätt som några av partierna, däribland s, gjort i Norge, där man valt att delta också i Sametinget. Det är ett val och ett politiskt sammanhang som är helt annorlunda än det som sker till kommuner och riksdag, men man bidrar med något väldigt viktigt till de samer som vill engagera sig politiskt i samernas beslutande organ. Det är ett av skälen till att det norska sametinget är politiskt mer utvecklat än den svenska motsvarigheten.

Hur länge ska vi då vara aktiva i kyrkoval? Det beror både på oss själva och på kyrkan. Om vi ser på kyrkan på samma sätt som på val till andra politiska instanser, vilket vi delvis gjort under den tid vi hade statskyrka, kommer medlemmarna i Svenska kyrkan i allt mindre utsträckning att rösta på oss, och då ges svaret av sig självt.

Men om vi försmår ta ansvar för den utveckling vi vill se av kyrkan, en kyrka som står upp för de utsattas rättigheter både i vårt land och i världen, en kyrka som söker dialog och samspel med andra trosriktningar i ett fungerande ekumeniskt arbete, en kyrka som kan stötta människor i livets svårigheter och fungera som ett salt i samhället, då kan t o m betydelsen av vår närvaro växa.

Det kräver att vi fångar upp människor som är aktiva och engagerade för den utveckling vi vill se av kyrkan. Det sägs ibland i den kyrkopolitiska debatten att vi ska stå upp för de passiva medlemmarna i motsats till de aktiva i kyrkan. Det tror jag inte ett ögonblick på. Socialdemokratin ska vara ett signum för aktivitet och engagemang. Vi ska självklart bära perspektivet från alla medlemmar – även de som ser på kyrkan som en slags försäkring (det är bra att den finns men jag är glad så länge jag inte behöver den) – men göra det i samspel, inte motsats, med dem som är engagerade.

Därför uppmanar jag broderskapare och andra socialdemokrater som är medlemmar i Svenska kyrkan att ställa upp i kyrkovalet. Därför uppmanar jag alla människor av god vilja, som är medlemmar i Svenska kyrkan, att rösta i kyrkovalet. Och gärna rösta på socialdemokraterna.

Peter Weiderud

I morgon Anna Kettner, fd broderskapsordförande, socialdemokratiskt landstingråd samt pastor i Missionsförbundet.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

2 kommentarer:

Peter Rydén sa...

Jag ser dock fortfarande inga övertygande svar på varför vi skall ha partier i kyrkoval. Det enda jag hör (gång efter annan) är sorgligt nog att "då vi alltid har gjort så här, så håller vi fast vid status quo". Jag är emot kyrkoval i Svenska kyrkan, men så länge som vi har det har jag fortsatt att rösta (dock inte alltid på (s) utan på de personer jag tycker verkar bra på platsen).

Enligt Peter Weiderud ovan skall jag egentligen avsluta röstandet för att visa på missnöje och partipolitiken i Svenska kyrkan kommer enligt samma resonemang att försvinna. Jag tror inte att så blir fallet - tvärtom kommer Sverigedemokraterna att befästa sin maktposition och den vill de inte bli av med.

Som sagt - jag ser inga övertygande argument i Weideruds appell.

Eva sa...

Hej Peter R.
Nej frågan är verkligen inte enkel. Läs i morgon vad Anna skriver, hon tillhör en annan församling, nämligen Missionskyrkan, och brottas därför med en dimension till av frågan, den som handlar om gudstro.
Huvudsaken är kanske ändå att om man nu tillhör en förening, vilken det nu än handlar om, och den föreningen vill ha ett fungerande partisystem så kanske man ska använda rösträtten.
Jag kan nog tillfoga ett argument till, det att det trots allt fortfarande handlar om att förvalta en del skattemedel.
Å ena sidan. Å den andra så har jag onekligen svårt att motivera mina muslimska systrar och bröder att engagera sig i kyrkovalet, och själv är jag ateist men medlem av ideella skäl, solidaritet med ett kulturarv om du så vill.

Om SD - ja, men hot mot demokrati bekämpas bäst med demokratiska medel, tror du inte?

Jag ser fram emot att läsa din kommentar även på Annas inlägg i morgon!

Vänligen
Eva