fredag, februari 13, 2009

Kortslutning i energidebatten

DN publicerar idag tesen att Mona Sahlin är i otakt med sina väljare. Det bygger på en undersökning Synnovate har gjort om väljarnas attityder till att ersätta gammal kärnkraft med ny.

Det finns ingen anledning att betvivla siffrorna i sak, jo, det gör det kanske, men låt oss utgå från att opinionen ser ut som DN/Synnovate beskriver den.

Då kan man fråga sig - innebär det automatiskt att en partiledare ska vika sig? Eller kan det rentav vara så att politisk ledarskap innebär modet att våga leda, även där det blåser motvind?

Jag ser annars med fasa fram emot en allt mer opinionskänslig och svart-vit politisk debatt, där de snabba debattinläggen får råda. Politik är lite för allvarligt för att bli offer för Twittervågen, vindflöjelpolitik.

Därför är tesen att opinionen tycker si eller så visserligen viktig, intressant, värd att tolka och debattera, men inte säkert att råda. Ibland måste politiken våga vara opinionsbildare.
Också.

Det behövs både ledare som kan ta styrning och styrande som kan leda.

För om vi inte har politiker som törs axla det representativa ansvar de faktiskt fått i val, så kan vi lika gärna dela ut mentometerknappar till svenska folket och strunta i de omständliga valen.
.
.


Sverige riksdag anno 2050?



PS.
Jag kan inte låta bli att kommentera DN:s gissning för mindre än en vecka sedan att "Nej-sägarnas barn" nu skulle vara positiva. Synnovates mätning tyder ju faktiskt på det omvända - de yngre är aningen mera skeptiska än sina föräldrar som ju tillhör gruppen 45 eller äldre.

Slående, verkligen, är skillnaden mellan könen. Kvinnor skeptiska. Män mycket mer positiva.
Det är verkligen värt att fundera över: Hur kommer det sig?

Inga kommentarer: