tisdag, januari 27, 2009

Jacques, 23, hjälper oss att minnas folkmorden

Man bör kalla saker vid dess rätta namn.
Det övergrepp som Israel begått mot palestinier boende i Gaza kan inte förklaras som annat än folkmord.
När nu svenska och västerländska medier kommit in bekräftas de förfärliga mediaskildringar som i tre veckor förmedlats via arabiska nyhetskanaler, via bloggar, twitter, sms, alla kanaler tillgängliga. Människorna i Gaza som redan före kriget utarmats genom långvarig isolering hade ingenstans att fly.
På ena sidan Hamas som kallblodigt staplar vapen invid bostäder, skolor,m sjukhus. På andra sidan Israels alltid för unga armé med order att blåsa ut Hamas ledare, oavsett priset.

Vi som inte följt Al Jazeera dagligen får en aning om vad arbetslösa, kanske krigstraumatiserade, unga föräldralösa pojkar och före detta pojksoldater upplevt hela julhelgen. Men Hamas ska inte hållas oskyldig heller.
Offren är alla de som bara vill leva i fred. Barn, män och kvinnor som inte hade någonstans att ta skydd, på båda sidor om den perversa muren.

Ingen gräns är.
Alla gränser är upprättade av människor endera genom våld, övervåld, förtryck, ockupation.
Eller genom fred.

En irakisk partivän med sina rötter i Bagdad gav mig ett gott råd hur man kan möta de ömsesidiga motsättningar som riskerar sprida sig hem till vår egen bakgård;
"Minns att fredens gräns är den enda som kommer att hålla."

Han såg så sorgsen ut när han sade det att jag förstod att han erfarit den sanningen på sätt bortom vår fredstillvänjda föreställningsförmåga.

Oavsett vad man tycker, kan man vädja till alla;
Hedra förintelsens offer idag. Händelserna i Gaza är ännu en påminnelse att vi aldrig, aldrig får glömma.

Guernica. Oradour. Babij Jar. Katyn. Lidice. Sharpeville. Treblinka. Hanoi. Halabja. Rwanda. Srebenica. Darfur. Rangoon.
Namn förknippade med illdåd där våldet har triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som har haft ansvaret.
Nu fogas ännu ett namn till raden:
Gaza, januari 2009.

Det är en fruktansvärt farlig utveckling, därför att om två veckor riskerar Israel ha valt sig ett nytt, ännu hårdare, ännu mer oförsonligt ledarskap, samtidigt som massakern i Gaza riskerar att driva familjer rakt i armarna på Hamas. De liberala krafterna som försöker få till en fredlig, demokratisk utveckling har svårt att andas. Och jag fruktar att det är en konflikt som riskerar sprida sig som ett virus över världen i form av hat, fruktan, förföljelse och denna ständigt lurande glömska.

Låt oss aldrig mer drabbas av historisk minnesförlust. Läs om Jacques Sizikeye som överlevde folkmordet i Rwanda för femton år sedan. Idag är han 23.

2 kommentarer:

Nathalie Sundesten Landin sa...

Den här kommentaren passar verkligen inte här. Men du är utmanad, kanske en utmaning du gillar...?

Eva sa...

Taget. Nästa post!