torsdag, december 24, 2009

God Jul, Merry Christmas, Feliz Navidad, Joyeux Noël etc. etc.

Merry christmas, God Jul alla vänner!


African/ Eritrean/ Tigrinja: Rehus-Beal-Ledeats
Albanian:Gezur Krislinjden
Arabic: Milad Majid
Argentine: Feliz Navidad
Armenian: Shenoraavor Nor Dari yev Pari Gaghand
Azeri: Tezze Iliniz Yahsi Olsun
Bahasa Malaysia: Selamat Hari Natal
Basque: Zorionak eta Urte Berri On!
Bengali: Shuvo Naba Barsha
Brazilian: Boas Festas e Feliz Ano Novo
Breton: Nedeleg laouen na bloavezh mat
Bulgarian: Tchestita Koleda; Tchestito Rojdestvo Hristovo
Catalan: Bon Nadal i un Bon Any Nou!
Chile: Feliz Navidad
Chinese: (Cantonese) Gun Tso Sun Tan'Gung Haw Sun
Chinese: (Mandarin) Kung His Hsin Nien bing Chu Shen Tan
Choctaw: Yukpa, Nitak Hollo Chito
Columbia: Feliz Navidad y Próspero Año Nuevo
Corsian: Pace e salute
Crazanian: Rot Yikji Dol La Roo
Cree: Mitho Makosi Kesikansi
Croatian: Sretan Bozic
Czech: Prejeme Vam Vesele Vanoce a stastny Novy Rok
Danish: Glædelig Jul
Dutch: Vrolijk Kerstfeest en een Gelukkig Nieuwjaar!
or Zalig Kerstfeast
English: Merry Christmas
Eskimo: (inupik) Jutdlime pivdluarit ukiortame pivdluaritlo!
Esperanto: Gajan Kristnaskon
Estonian: Ruumsaid juulup|hi
Faeroese: Gledhilig jol og eydnurikt nyggjar!
Farsi: Cristmas-e-shoma mobarak bashad
Finnish: Hyvaa joulua
Flemish: Zalig Kerstfeest en Gelukkig nieuw jaar
French: Joyeux Noel
Frisian: Noflike Krystdagen en in protte Lok en Seine yn it Nije Jier!
Galician: Bo Nada
Gaelic: Nollaig chridheil agus Bliadhna mhath ùr! German: Froehliche Weihnachten
Greek: Kala Christouyenna!

Hawaiian: Mele Kalikimaka

Hebrew: Mo'adim Lesimkha. Chena tova
Hindi: Shub Naya Baras
Hausa: Barka da Kirsimatikuma Barka da Sabuwar Shekara!

Hawaian: Mele Kalikimaka ame Hauoli Makahiki Hou!
Hungarian: Kellemes Karacsonyi unnepeket
Icelandic: Gledileg Jol
Indonesian: Selamat Hari Natal
Iraqi: Idah Saidan Wa Sanah Jadidah

Irish: Nollaig Shona Dhuit, or Nodlaig mhaith chugnat
Italian: Buone Feste Natalizie
Japanese: Shinnen omedeto.
Kurisumasu Omedeto
Jiberish: Mithag Crithagsigathmithags
Korean: Sung Tan Chuk Ha
Latin: Natale hilare et Annum Faustum!
Latvian: Prieci'gus Ziemsve'tkus un Laimi'gu Jauno Gadu!
Lausitzian:Wjesole hody a strowe nowe leto
Lithuanian: Linksmu Kaledu
Low Saxon: Heughliche Winachten un 'n moi Nijaar
Macedonian: Sreken Bozhik
Maltese: IL-Milied It-tajjeb
Manx: Nollick ghennal as blein vie noa
Maori: Meri Kirihimete
Marathi: Shub Naya Varsh
Navajo: Merry Keshmish
Norwegian: God Jul eller Gledelig Jul
Occitan: Pulit nadal e bona annado
Papua New Guinea: Bikpela hamamas blong dispela Krismas na Nupela yia i go long yu
Peru: Feliz Navidad y un Venturoso Año Nuevo
Philipines: Maligayan Pasko!
Polish: Wesolych Swiat Bozego Narodzenia or Boze Narodzenie
Portuguese: Feliz Natal
Pushto: Christmas Aao Ne-way Kaal Mo Mobarak Sha
Romanche: (sursilvan dialect): Legreivlas fiastas da Nadal e bien niev onn!
Rumanian: Sarbatori vesele
Russian: Pozdrevlyayu s prazdnikom Rozhdestva is Novim Godom
Sami: Buorrit Juovllat
Samoan: La Maunia Le Kilisimasi Ma Le Tausaga Fou

Sardinian: Bonu nadale e prosperu annu nou
Scots Gaelic: Nollaig chridheil huibh
Serb-Croatian: Sretam Bozic. Vesela Nova Godina
Serbian: Hristos se rodi.

Singhalese: Subha nath thalak Vewa
Spanish: Feliz Navidad
Swedish: God Jul och Gott Nytt År

Tagalog: Maligayamg Pasko. Masaganang Bagong Taon
Tami: Nathar Puthu Varuda Valthukkal
Trukeese: (Micronesian) Neekiriisimas annim oo iyer seefe feyiyeech!

Thai: Sawadee Pee Mai
Turkish: Noeliniz Ve Yeni Yiliniz Kutlu Olsun
Ukrainian: Srozhdestvom Kristovym
Urdu: Naya Saal Mubarak Ho
Vietnamese: Chung Mung Giang Sinh
Welsh: Nadolig Llawen
Yugoslavian: Cestitamo Bozic
Yoruba: E ku odun, e ku iye'dun!

torsdag, december 10, 2009

Fredrik Reinfeldts jultal

Aftonbladet idag, citatet klippt rakt av utan förkortningar eller tillägg:

Statsminster Fredrik Reinfeldt försvarade i går förändringarna i sjukförsäkringen och konstaterade:

– Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring. Vad man då kan försöka göra är att lyssna in så att man säkerställer att det inte blir onödigt lidande, att man försöker ta bort icke avsedda effekter.

Men inom Kristdemokraterna är många missnöjda. De nya sjukreglerna är ett stort samtalsämne inom partiet som gärna vill framstå som det ”mjuka, varma” allianspartiet. Vissa kräver en mer grundlig förändring av sjukförsäkringen.

Kritiserar regeringen

Riksdagsledamoten Desirée Pethrus Engström (KD) är kritisk mot att regeringen tvingat riksdagen att så sent ta ställning till förändringarna.

– Om man vet att det blir kaos första januari är det bättre att skjuta upp förändringen, så är det, säger hon.

Slut citat Aftonbladet
------------
Man kan inte laga omelett utan att knäcka några ägg

När man följer rapporteringen kring sjukvårdsförsäkringen, a-kassan, den havererade ekonomin (-5 % just nu) och jobbkrisen, så kan man lätt få intrycket att regeringen har tappat kollen.
Så är det altså inte. Reinfeldt förklarar strategin härovan i dagens AB, och jag tänker osökt på det gamla uttrycket:
"Man kan inte laga omelett utan att knäcka några ägg. "

Sen kan man fundera på om riksdagsledamöterna i kd, c, fp har begripit att de kan rösta emot stolliga förslag om de vill. De har faktiskt inte bara makten. De har ansvaret också. Hela ansvaret.


"Människor kommer i kläm. Det är så att säga nästan oundvikligt i varje samhällsförändring."
Statsminister Fredrik Reinfeldt. 10 december 2009.


Statsministerns besked till de 15 000 eller fler svårt sjuka som hamnar i omedelbara ekonomiska problem efter årsskiftet därför att de av politiker - inte av doktorn - har klassats som arbetsföra och kastas ut ur socialförsäkringssystemet.
Av statsministern bedömda som simulanter, fuskare, med andra ord.

Man häpnar.

Jobbskandalen
Eftersom jag anar att nästa skandal handlar om ungdomarna och ungdomsarbetslösheten, läs gärna den här rapporten som heter just "Man kan inte laga omelett utan att knäcka några ägg". Den är från 2007 och beskriver det som nu är på väg att hända - ungdomsarbetslösheten skenar därför att regeringen fattat beslut som leder till ökad arbetslöshet och färre möjligheter för unga.

401 000 är nu arbetslösa, det motsvarar 8,7 procent eller dubbelt så mycket som 2006. Källa Arbetsförmedlingen, november 2009, vars statistikproduktion fö lämnar en del övrigt att önska. Varför redovisar inte AF hur många vi har just nu i olika arbetsmarknadsåtgärder etc? Några få är det väl ändå som får coachning, nystartsjobb och ungdomsgaranti?

Jobbannons


Den här grabben har jag aldrig träffat men träffat ofta. Det är en bloggkompis. Vi möts ibland i en kommentar i varandras bloggar helt enkelt.

Hur det nu har gått till har han blivit en av de där som skulle ha omfattats av nånslags garanti, ni vet, komigennurå-garanti, eller "infrånutanförskapet på en vink och en blink" och en "jobbcoach-genom-kristallterapi och healning".
Eller vad de nu heter alla de där programmen som till syfvende och sidst innebär att man ska praktisera för småpengar och hoppas någon nådig patron antar en som fast anställd kommande decennium.

På Uppstuds tillhör de verbala. En av dem som kan sociala medier och det är möjligt att han efter en del engagemang i politiken desutom har lärt sig ett och annat om samhällskunskap, politik och statskunskap och annat matnyttigt, för är det något man blir som fritidspolitiker är det allmänbildad.
Dessutom kan han tydligen köra lastbil också, sånt imponerar på mig som bara kört långtradare en gång två varv på Volvo lastvagnars övningsbana i Göteborg.

Kort sagt.
Laakso behöver jobb.
Och jag tror jobb behöver Laakso också. Han finns här, ring.

onsdag, december 09, 2009

Dagens "Det hade jag ingen aning om"

Vi har ju en tid hört om socialförsäkringsministern som påstår att regeringen inte vetat om hur den moderatledda regeringens förslag skulle slå mot cancersjuka, långtidssjukskrivna etc.

I morse i DN klev nästa statsråd ut ur garderboben: Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister, hade ingen aning om att 6 976 ungdomar är långtidsarbetslösa, och att det är en ökning med 190 procent på ett år.

(Av någon anledning hittar jag inte artikeln på nätet, där finns bara positiva artiklar om att arbetslösheten nu (nästan) nått botten, det blir "bara " 55 000 färre jobb nästa år. (!)



Kära regeringen. Läs Käringen mot strömmen. Jag har skrivit om de här sakerna många gånger, och inte bara jag, ganska många bloggare gör det.

Och dessutom har jag en idé om vad vi ska göra istället.
Istället, tycker jag, borde man slå ihop kunskap och ansvar hos arbetsfömedling, försäkringskassa och vuxenutbildning så man skapar kompetenscentra i varje kommun. Då kan alla goda krafter kan samverka för att hjälpa varje enskild människa tillbaka till arbete oavsett vad de råkat ut för.

Och dessutom tycker jag doktorn ska avgöra om människor är sjuka, inte politiker och i synnerhet inte statsråd oavsett partifärg.

Och tänka sig. En hel jobbkongress tycker samma sak efter två års rådslagsarbete då dessa och tusentals andra goda ideér kom in, ideér om hur man gör saker möjligt.

DN onsdag 9 december. Ekonomibilagan.


tisdag, december 08, 2009

måndag, december 07, 2009

Först böcker, sen fläsk

Kulturskymning i sjumilaskogen


Vi var på biblioteket i Upplands Väsby idag beväpnade med sju kundvagnar, femtielva stora papperskassar från konsum och lånade några tusen böcker eller så på fem minuter - tillsammans med kanske ett 30-35-tal andra aktivister.

Med det ville vi visa hur absurt ett system är, där man får betalt per utlånad bok och hur det kommer att slå.

För skillnaden, som den ser ut i den moderatledda alliansens förslag, är ungefär fyra-fem tjänster. Färre naturligtvis. Det kommer givetvis gå ut över verksamheten och allt det där aningen extra som är bibliotekets kärna:
bokstund för barnen, de särskilda böckerna man inte hittar annars, klassikerna, facklitteraturen, kunskapen som kan leda alla oss oförvägna men obildade rätt i snårskogen av bra och mindre bra verk, talböcker och böcker med stor stil för skumögda ögon och dyslektiker.

Men det som gör mig mest förbannad idag är att det första som får stryka på foten är de som inte själva kan ta sig till biblioteket.
Då ska ni inte tro att folk sitter med armarna i kors inte -Bbibliotekets vänner organiserade hembärning av bäcker. Heder åt dem, men jag tycker vi har råd med ett samhälle som kan bära hem låneböcker åt den som inte själv kan ta sig till biblioteket på grund av sjukdom eller handikapp. I synnerhet som valda delar av bibliotekets vänner själva är en smula till åren komna och kan komma att behöva den där hjälpen att bära hem tunga böcker

Sen satt vi en halvtimme senare på ett annat möte med alliansen som talade sig varm för kulturen. Vilka hycklare!

Nathalie Sundesten Landin som kandiderar som kommunstyrelseordförande i Sundbyberg, inviger ett sprajtans nytt bibibliotek i Hallonbergen om ett par månader. Och en ny fritidsgård inom samma halvår och samma område.

Ty det är skillnaden:
Sundbyberg kan både sänka skatten, värna kvaliteten i skolan och öppna ett nytt bibliotek, men så är det en röd-grön allians som styr också.

I Upplands Väsby kan man inte längre sänka skatten för det har man inte råd med, man skär ner på biblioteket och på fritidsgårdarna - och låneskulden har tredubblats på tre år.

De menar nog inte illa, tvärtom, de vill säkert väl. Men de kan liksom inte få till det. Det blir samma skit varje gång; snabba skattesänkningar oavsett ekonomin och rätt vad det är har vi fördubblat arbetslösheten på ett år, särskilt bland ungdomar, och så stora skulder att betala på så vi tvingas låna till driften.
Nu igen.

Kulturskymning!


PS
Jag har vaccinerat mig idag mot svininfluensa. Det tog tjugo sekunder. Skolsjukvården i Upplands Väsby öppnade i Vilundagymnasiets hall för alla som ville - jag är imponerad hur snabbt och smidigt de skött vaccineringen hos oss!
(Jaja, jag vet, jag har antagligen redan haft baconsnuva, men eftersom jag inte lämnat prover och alltså inte vet det säkert fick det bli spruta, för säkerhets skull. Av soldiaritet med andra. DS

fredag, december 04, 2009

Ännu en vän dyker upp i bloggvärlden...

... Maja.
Long time no see. (Styv skribent, ni ska få se.)

Välkommen till cyberrymden. Du skriver fint också om det nästan mest privata, det svåraste, men jag har en tanke att sända med som tröst.

Om man lär sig att leva där döden klafsat in i ens liv och greppat tag i någon för tidigt, innan man riktigt hunnit tänka tanken - så skapar tomrummet och sorgen och närheten till döden en annan närmare närhet till livet också. Och även om döden bara knackat på dörren, och slagit igen den kanske ännu ett år, som Mowitz sjunger om ("Drick ur ditt glas...") , så är det just i såna ögonblick man inte bara kan hylla livet i nuet lite mer, utan minnet och närvaron av dem man håller av är liksom lite ljusare också.


Kram.

I like...

... primärvalskampanj i Sumpan.

Min favvis är nummer 3 på listan, Nathalie.


(Förlåt Jonas och Janne, bra vänner också.)

Veta mera? Teater Bristol den 9 december. Kl 19.30. Då får man chansen att träffa kandidaterna. (Och Bo Krogvig är moderator...)


onsdag, december 02, 2009

Nu börjar det likna något...

... tre minus i morse.
Äntligen annat än grådassigt halvväder.

Och på morgonen hade jag ärende på Stadsgårdskajen där morgonsol belyste Skeppsbron, den lätta rimfrosten och så vidare - alltsammans påminde om att efter november kommer december.
Vinter. Snö, jag vill har snö!
mer ljus.
Glittrigare glitter och mer pyntigare julpynt.

söndag, november 29, 2009

Årets längsta månad...


...är nog november.

Grå, trist. och vareviga kväll möten och alltför många helger också upptagna.

Rätt vad det är kommer väl andan, inspirationen och lusten att skriva men just nu är det helt enkelt information overload uppe i hjärnkontoret.

Men för den som intresserar sig för vad som händer i Väsby - så kan man ju säga ett par saker:

Alliansen förefaller ha tappat kollen. Det dyker upp nya minussiffror lite varstans. Uppfinningsrikedomen är det dock inget fel på - blir budgeten överskriden kan man kalla det för "satsning". Kruxet är att vi börjar hamna i ett läge där vi får låna för driften nu igen. Förra gången det hände inträffade 1992. Det slutade med enorma skulder då och vi är på väg in i en liknande situation nu igen men inte riktigt lika illa ännu tack och lov.

Men det är inte lån och minussiffror som bekymrar mig mest, utan kvaliteten i skolor, förskolor och äldreomsorg.
Det måste bli det allra första vi socialdemokrater får ta itu med om vi får förtroendet efter nästa val:
Att ställa tydliga - och lika - kvalitetskrav på all verksamhet, oavsett om den bedrivs i kommunal regi eller privat.

Samt rädda biblioteket.

söndag, november 22, 2009

The story about Nancy Todd Tyner - Queen of Diamonds


Now, for once I´ll write a few lines in English, since I'm going to tell you about a very dear and special friend of mine, Nancy Todd Tyner from Las Vegas. Her blog is right here!

Some few of my friends reading this knows that I've actually done some poker for a while, and Nancy is among many other things one of the worlds most skilled pokerplayers. While I've been playing for some few bucks at Internet, she won the World Poker Tour for ladies 2008, for instance.

Now we meet annually due - not to poker - but to the fact we´re colleagues in the noble art of communication. Those yearly meetings of IAPC in strange places as recently in Panama, give´s an inspiring possibility to learn from some of the most skilled advisers in the field of politics and communication you could ever think of. I have told the fantastic great story about Evy Dubrow here in this blog earlier, to inspire all of us who care for the unions and the workers rights.

And the founders of all this (42 years ago...) are two amazing friends, now getting to old to join us in those meetings unfortunately - namely Joe Napolitan (he was among many other things the speachwriter to John F Kennedy.) and Michel Bongrand, very French, very special and he among many other things is a former RAF-flyer since he had to leave France in the war, member of the resistance-movement. He was one of those allied soldiers (parachuter at that time) that opened the gates of Dachau, and that is a story he actually never been able to talk about. Those memories are to difficult. Guys from all countries and each with special skills, some left-wing, some right-wing, but all committed to serve democracy by sharing knowledge and experience.

Yes, I think you get the picture...

Nancy really is the opposite of me. I know of nobody but her capable of going to Panama, leaving it with not one or two hats the typical Panamastyle, but 15. She has a spectacular clothing, always, and is a very kind, generous and sharing person. I like that mix of vanity and intelligent generosity.
(I, on the other hand, would have been in my jeans around the clock, every minute of the day if just was allowed to, not caring a bit about makeup or jewellery or so.)

Despite we are so extremely different, I like Nancy and I reckon she likes me to, we have some fun, we learn some, and those ongoing talks just continues where we left it a year ago.

So now I realized that she´s got this blog. "But I don´t know how to put pictures in it!"

And typically she sent me this amazing picture and with it a short story:

I see some weird sights. I played poker one day with a guy IN 120 DEGREE WEATHER, you could fry an egg on the sidewalk outside, and this guy is wearing a ski mask the entire time. And he was Asian and maybe 90 pounds, maybe, littlier than me, and he's got on more gear than what he weighs.


Thanks Nancy, here is your picture!

Also, don´t miss to visit the Hayden Scholarship-site, and read the sad sad story about Nancys fight against the US medical system to save the life of her son Hayden, and other children to follow him.

lördag, november 21, 2009

Grattis Azza! Plats 20 på riksdagslistan

Azadeh Rojhan Gustafsson från Upplands Väsby är en av de yngsta riksdagskandidaterna på riksdagslistan. Plats 20.

Ny omröstning; plats 17 Jan Emanuel vann över Daniel

Sluten omröstning mellan Daniel Mathisen, SSU-kandidat och Jan Emanuel Johansson från Norrtälje om plats nummer 17 på riksdagslistan:
Jan Emanuel: 141
Daniel: 103
Blanka: 1
Ogiltiga: 2

Örådet röstar bort Jan Emanuel Johansson




Sluten omröstning. 149- 90

Kongressrapport...

Sluten omröstning
Leif Nyberg eller Jan Emanuel Johansson på plats 15.

Jan Björklunds syn på geografi

Geografilektion i Jan Björklunds värld:
"...Zlatan, uppvuxen på Balkan, den store cykelfabrikören Salvatore Grimaldi, uppvuxen i Italien, Nyamko Sabuni, uppvuxen i Afrika och drottningen, uppvuxen i Brasilien."

Jag som trodde Zlatan kom från Malmö, Rosengård.
Och att Nyamko Sabuni lyckats lära ut till sina partivänner att det finns 52 stater på kontinenten Afrika.

Två av de afrikanska staterna heter Kongo. Där är hon inte uppvuxen, men hennes pappa kommer från ett av dem, Kongo-Kinshasa, av vilket då många begriper att han antagligen flytt av politiska skäl.
Själv föddes hon i Bujumbari. Det ligger i Burundi, en annan afrikansk stat. Men hon växte upp i Kungsängen.

Men skäll inte mer på Jan Björklund, han menar väl. Han förstår helt enkelt inte bättre.

PS Och Grimaldi, cykelkungen, är som många vet uppvuxen i Västerås. Hans föräldrar kom hit som ett resultat av de stora arbetskraftsinvandringarna i början av 1950-talet.

Men drottningen var faktiskt verkligen delvis uppvuxen i Brasilien, som ligger i sydamerika. Men född i Heidelberg, och återvände till Tyskland som fjortonåring. Heidelberg ligger i Europa.

Ett halv rätt av fyra möjliga, inte illa! Det kan förefalla som om ärvt en i etnologi från gamle högerledaren Gösta Bohman.

söndag, november 15, 2009

Bilder från Panama

På Panamakanalen

BildB 020Bild 482

19 procent här lever extremt fattigt, men i dessa kvarter bor inte de fattigaste. Här ligger polisstationen.

Bild 296

218 olika däggdjursarter – Panama har sju nationalparker och mängder av naturområden som ännu inte exploaterats – också. Den här lilla apan i regnskogen får symbolisera dem. Till det kommer 98 olika reptilarter, fåglar osv. När syd möter nord i det smala näset som utgör Panama har världens kanske djurrikaste zon bildats.

 

 BildB 163

lördag, november 14, 2009

Panama rikt och fattigt

Panama har all anledning att vara stolt över den fantastiska naturen, som några av bilderna berättar om.

Här svajar internetuppkopplingen, men vi lever i ett turistrerervat med bra tillgång på det mesta. Ibland blir dock reservatet helt utomjordiskt som igår när vi på tur med buss i Panama Citys gamla stan, som ännu bebos av de fattigaste, men som genomgår en snabb upprustning som gör att hela den stadsdelen stängs av nattetid och om några år kommer att ägas av amerikanska rika familjer - under den turen ställer jag en fråga till guiden om skolgången, hur många går i skolan?
- Well, säger han släpigt. Till exempel hemma där jag bor, där har vi en skola med tusen elever! (Ett fnitter sprider sig i bussen eftersom några juvenila amerikanare tycker hans svar är fyndigt.)
Nytt försök:
- Okey men om du har 100 barn i Panama, hur många av dem får gå i skolan då? Hälften?

Den frågan får jag inte ett rakt svar på. Lagen säger ju att alla har rätt till nio år. Verkligheten utanför guidens något världsfrånvända perspektiv är väl att de allra flesta får gå sex år i skolan högst, men på landet förekommer att barn inte går i skolan alls på grund av alla slags hinder; de har inte råd att låta bli arbete. De har inte råd med skoluniformen. De kan inte ta sig till skolan, det saknas ett offentligt transportväsende och bussturen med någon av landets tiotusentals bussägare är för dyrt. Etc.
52 000 barn, enligt FN, är barnarbetare. Hälften av dem får gå något lite i skolan.

Eftersom vi nu skakar hand med landets justitieminister och hans statssekreterare, kvinna och i detta land är det så ovanligt att ingen i mitt likaledes manligt dominerade sällskap tror mig när jag säger det. Först. Alla tror hon är någon slags sekreterare. Eller hustru. Intresserat studerar jag minspelet hos gubbarna när de begriper sammanhanget...

Men det uppstår inte läge att tala skolgång, kvinnors och barns rättigheter och fattigdom och sociala skillnader med representanterna för Panamas nyvalda regering, tyvärr. Alltför många är självupptaget där med turistkameror och insmickrande till intet förpliktigande fraser om vistelsen i Panama.
Jag tror de hade haft en riktig story att berätta om de fått chansen, som fått den korkade guiden att slokörat gå hem och skriva nya idiotmanus för turisterna att berätta.
...

Den nyvalde presidenten, en slags partivän det vill säga demokratisk socialist, gick nyss till val på ett Robin Hood-program och han kallas i folkmun också Robin Hood. Det knyts förhoppningar till hans regering hos den del av befolkningen som överhuvudtaget har röstat eller fått chansen att gå och rösta.
Och han har startat med att dela ut en slags grundläggande socialstöd för alla landets fattigaste. Dit hör också pensionärerna, de gamla, som aldrig någonsin kommit i närheten av en pensionsreform.
Det finns lite skattebas att titta på hur man kunde utveckla, endast sju procent skatt, och en enorm och stabil inkomstkälla i form av kanaltrafiken som ju numera ägs av Panama sedan tio år. Kanalen sysselsätter dock inte fler än något 10 000-tal anställda. Om fem år har kanalens kapacitet utvidgats till minst det dubbla, och den sårbarhet som finns idag likaså.
(Skulle någon dra ur pluggen så tar det sju år innan vattnet fyllts på i tillräcklig mängd för att kunna försörja slussystemet.)

Men problemen ter sig enorma. Drogtrafik, korruption, extrem fattigdom och i detta land är kvinnomisshandel ett utbrett och mycket vanligt problem. Prostitution är tillåten men även barn säljs till sexindustrin och trafficking och givetvis våld följer med drogtrafiken. På senare år har dessutom flyktingtrafiken från grannlandet Colombia ökat kraftigt.

När vi lämnar ministeriet inser jag att det står en snubbe i varje gathörn med gevär, en polis, med nåt automatvapen av nåt slag i händerna, och att hela statsdelen antagligen varit tömd på folk medan vi har vistats där. Diskret utrymd för vår säkerhet. De fattigaste syns inte nånstans, men spåren syns.
Än en gång får jag klart för mig hur viktigt det är att ge sig ut, utan guider, vakter och propagandaministerier.

Därute råder andra verkligheter. Siffrorna här har jag hittat lite varstans men bara i källor jag själv litar på, huvudsakligen FN eller svenska UD, SIDA etc.

Av landets 3,2 miljoner invånare lever ungefär en tredjedel under den nationella fattigdomsgränsen, och av dem hälften i extrem fattigdom, under en dollar om dagen att leva på. Undernäring, analfabetism, barnarbete, barnprostitution, kvinnomisshandel och så vidare i all oändlighet rapporteras här. Fängelserna har plats för 7500 men hyser 11 500 och som i så många länder med liknande förhållanden rapporteras tortyr och övergrepp i fängelser även härifrån. En kollega visar siffror som bekräftar - tilltron till rättssystemet i Panama är inte sämst i latinamerika, det finns värre belastade länder, men är ändå låg. I själva verket får inte ett enda land i latinamerika godkänt när det gäller såna mätningar.
Korruption är inte en del av systemet i dessa länder, det är systemet.

Ändå räknas Panama som ett land med genomsnittlig inkomstnivå. Det innebär att de rikaste är extremt rika också.
1,2 miljoner bor i Panama city vars skyline vi ser från detta turistparadis vi bor i, vid Kanalens södra ände. Bostadsområdena är obeskrivliga, jag skulle inte våga stanna där med låst bildörr ens mitt på dagen.

Formellt har alla rätt till skola, nioårig skola men de flesta går högst sex år. Skolsystemet består grovt räknat av sex plus sex år.
Barnarbete är förbjudet men 52 000 barn under 17 år arbetar, en del av dem smugglas in i städerna där de arbetar med hushållstjänster men de flesta lever på landet och arbetar i bananodlingar, jordbruk.

Av det följer att analfabetismen, särskilt bland kvinnor, är ganska utbredd, på landet är 48 procent av kvinnorna, och 28 procent av männen analfabeter. Speciellt de 10 procent av befolkningen som tillhör urbefolkningen och en något större andel av befolkningen med sina rötter i Karibien, svarta slavar, lever särskilt utsatt.

Kort sagt. Panama är enormt fattigt, och enormt rikt, på samma gång.

fredag, november 13, 2009

Grundbulten sitter i Panama

Så har jag alltså stoppat tårna dels i Atlanten med vattnet strilande i tropiskt ösregn runt hela kroppen, och sen rusat över till andra sidan och stoppat tårna även i Stilla Havet.
Det är sånt man kan göra på två platser i världen, och eftersom regnet är varmt och vattnet i havet också så kan man sluta sig till att jag är i Panama.
Panamakanalen har tre slussar upp och sedan en mindre sjö som fylls på av dessa dagliga tropiska skyfall, därefter tre slussar ner.

Men när den byggdes fanns idén om att helt enkelt gräva ut en kanal. Inga slussar, bara en kanal.

Hade det gjorts hade vattnet här uti Karibiska sjön börjat strömma annorlunda. Golfströmmen hade antagligen stannat av.

Och istiden hade antagligen slagit till mot Sverige.

Då hade - på de 100 år lite drygt som hunnit gå sedan dess - sannolikt inte bara svält, is och armod slagit undan fötterna på det som dag är Skandinavien och norra Europa. Antagligen hade inget av det vi känner som moderna nationalstater i vår nordeuropeiska närmiljö kunnat finnas kvar.

Det visste jag inte om Panama!

Detta är ett litet land. Här finns 218 olika däggdjur, mängder av fåglar, konstiga ödlor och regnskog inpå husknuten.
Om man har ett hus vill säga.

Igår tog vi då P:s bil och for norrut, för det där tådoppet i Karibiska sjön. I Portobello - den vackra hamnen - var det allt annat än vackert. Det är som om fattigdomen liksom stockar sig inpå en. Skräp överallt. Flockar av människor överallt och då är Panama inte trångbott - tvärtom, stort som Danmark kanske, med 3 miljoner invånare. I stort sett ingen medelklass, men några få extremt rika familjer, med extremt menas extrem-extremt.
Men fattigdomen skriker som kontrast till turismen, och hit vallfärdar inte bara naturälskare (och medicinsk turism, stor här - halva priset, amerikanskutbildade läkare). Öster om oss slutar den (trans-)amerikanska vägen plötsligt, och det är där Panamas djungler möter Colombias.
- Synd, säger vännen R som just dragit sig tillbaka och har gott om tid:
- Jag skulle gärna köra hit från Vancouver, det borde ta ungefär två veckor. Men sen kommer man inte längre.
- Tss, du får ringa Farcgerillan så hjälper de dig säkert vidare...
..

I Portobello kom P plötsligt på att det var tre liter bensin kvar.
Detta är, insåg vi, ett land som saknar bensinmackar. I alla fall om man klantar sig och har tre liter soppa kvar när man befinner sig i en by med 4 000 invånare.

Nå det löser sig. Hos byns taxiförare fanns ett reservlager bensin. Familjens förmögenhet lagrades i gamla petflaskor gömda i sovrummet. I sprutregnet langade familjen fram flaska efter flaska med bensin, de sålde 27 liter till oss, ville ha 64 dollar och fick 80, och kommer väl att fira det hela helgen.

tisdag, november 03, 2009

Ubåtar och de normala

Att vara ombud på S-kongress är givetvis en enorm ära, ett stort äventyr, väldigt tröttsamt, kolossalt intressant, relativt lärorikt, mycket utvecklande och på jobbkongressen definitivt fick man delta i något som gör skillnad.

Men man är som en ubåt.

Tunnelseende är bara förnamnet - och det gör ju inte så mycket om man sysslar med det i några dagar.
Men som fritidspolitiker, det vill säga en sån som sysslar med politik endast på fritiden och vandrar till jobbet en måndag morgon och finner att relativt få vanliga människor har en tanke på nån kongress - så är det en nyttig lärdom om riskerna med politiken.

Baksidan är ju att den som sysslar med politik dygnet runt, blir en smula ubåt.
Helt onormal.

Och dessa onormala som vi är, vi som sysslar med politik mer än en timme var fjärde år, ska övertyga de normala om att Internationalen " åt alla lycka bär" på valdagen i september. Inte riktigt hållbart när folk flest antagligen sliter med räkningar och räntor, med att hinna till dagis i tid, hälsa på mamma och barnbarn och fundera på om man ska vaccinera sig eller inte.

Undrar jag, om inte ett av de viktigaste besluten denna kongress, var att ta fram en helt ny modern sångbok.
Detta ska skötas av en arbetsgrupp i partistyrelsen.
Jag antar att arbetsgruppen kommer att ledas av Baylan och Bodström, dessa två b-musiker som spexade och sjöng på kongressen. Eller Thomas Östros, bergsprängarsonen som mitt i ett tal började sjunga för kongressombud och åhörare.

Och om så är fallet, befarar jag att sångerna kommer bli helt osjungbara - till skillnad från alla de många, underbara vänstervisor som fötts av en Theodorakis, en Lundell, en Seger, en Hill eller en Miss Li, en Piaff, en Springsteen, en Joplin, en Hellstrand, en Halvdan Sieversen, en ... och så vidare.

Säga vad man vill om Bodström, men nån protestsångare är han kanske inte. Men man vet aldrig.
Jag tror han är en ubåt han också. Fast kanske, kanske är han lite mindre ubåt än en del av oss andra knäppskallar som sysslar med politik alltför stor del av vår vakna tid.

söndag, november 01, 2009

Varför FRA-lagen och Ipred måste förändras

På en minut hinner man väldigt lite... Detta är vad jag hade sagt om jag hade haft tre minuter:


Kongressledamöter.

Detta är inte bara en jobbkongress. Det är också den första bloggkongressen. Om ni hör nåt i luften som twittrar så är det över 100 bloggare som följer och rapporterar om den här kongressen.

Är inte det i sig värt en applåd kamrater?

Många av dem följer det här avsnittet särskilt noga – diskussioner som bitvis varit högljudda och det vittnar om att temagrupperna behövs och gör nytta. Nu är inte bara de skrivningar vi haft synpunkter på bättre, tydligare, klarare, utan hela texten har fått sig ett lyft.

Angående FRA-lagen: Frågor som rör Försvarets radioanstalt, FRA borde inte ligga under kulturkapitlet. Att det hamnat där beror på att den borgerliga regeringen tafflat med frågan. Nästa gång vi diskuterar FRA borde det vara under rubriken fred och säkerhet eller något liknande.

Det är klart vi måste kunna bedriva underrättelseverksamhet i Sverige i modern tid för att skydda vårt land och våra medborgare. Det tror jag alla är överens om, men signalspaning måste regleras i lag oavsett om det är signaler i luft rum eller ledning man talar om

Det kräver att man värnar om förtroendet för de myndigheter som fått vårt uppdrag att ansvara för de frågorna. Därför: Riv upp. Gör om. Gör rätt.

Ipred handlar om piratkopiering. Ni vet, Lacoströjer där krokodilen ramlar av efter första tvätten. Rolexur för bara 150 kronor!

Miss Lis senaste platta för …

Ingenting. Gratis.

Ja, det känns ju inte särskilt bra om man tänker efter. Och om jag nu skulle gå in i en videobutik och stjäla en videorulle, då skulle videobutikens ägare säkert ringa efter polisen. Men om jag tankar ner film från nätet, så ringer inte Warner Brothers på polis, utan skickar en saftig räkning till min ip-adress.

Nu ska jag läsa ett brev, skriver av Groucho Marx 1947, till Warners brothers. Det här brevet är skrivet strax efter att bröderna Marx tillkännagav att de tänkte göra En natt i Casablanca.Och medan de förberedde filmen kom ett brev från Warner brothers. Detta är (utdrag ur) svaret från Groucho Marx:

Kära Warner brothers.

Uppenbarligen finns det olika sätt att erövra en stad och behålla den som sin. Till exempel – fram till den tidpunkt då vi övervägde att göra den här filmen (En dag i Casablanca) så hade jag ingen aning om att Casablanca tillhör Warner Brothers, exklusivt. Emellertid, bara ett par dagar efter offentliggörandet anlände ert långa omfångstrika rättsliga dokument som varnade oss från att använda namnet Casablanca.

//…

Jag förstår emellertid inte er attityd. Även om man planerar att göra en film, är jag säker på att en genomsnittlig filmälskare i sinom tid skulle kunna lära sig skilja på Ingrid Bergman och Harpo. Jag är inte säker på om jag skulle kunna göra det, men jag skulle verkligen anstränga mig för att försöka.

//..

Ni menar att ni äger Casablanca och att ingen annan kan använda namnet utan ert tillstånd. Men hur är det med Warner Brothers? Äger ni det också? Troligen har ni rätt att använda namnet Warner, men hur är det med Brothers?

//..

Vi var Brothers långt före er. Vi turnerade som Marx Brothers när Vitaphone ännu endast existerade som en glimt i sin skapares öga, och före oss, har där funnits andra bröder: Smith Brothers, the Brother Karamazov, Dan Brothers,.

//..

Och Jack. Hur är det med ditt namn? Tror du att du har orginalnamnet? Njae, så är det inte!. Det användes långt före du föddes. På rak arm – kan jag påminna mig två Jackar. Jack och bönskälken. Jack the Ripper, som ju gjorde sig ett namn på sin tid.

//..

Och sen du Harry? Du skriver säkert under dina checkar i övertygelsen om att du är den första av alla harryar i alla tider, och att alla andra harryar är imitatörer. Men jag kommer att tänka på två Harrysar som kom före dig. Där fanns Fyrvaktar-Harry, revolutionerande välkänd, och Harry Appelbaum som bodde i hörnet av 93e gatan och Lexington Avenue. Dessvärre var Appelbaum inte särskilt väl känd. Senast jag hörde nåt från honom sålde han slipsar på Weber och Heilbroner...

Det där slutar med att Groucha Marx stämmer Warner brothers för att de använder ordet brothers i sitt namn.

Han pekade förstås på en absurditet i att driva upphovsrätt lite för långt, och därvid finns en parallell till IPRED-lagen.

Lämna mina barn Ipred, frestas jag säga, och det är väl ungefär i översättning vad nu partistyrelsen säger också. Ipred måste ha den legitimitet som upphovsrätt i seriös mening verkligen förtjänar.

Upphovsrätten ska vi vara rädda om, liksom insyn, yttrandefrihet. Och ska en lag ha legitimitet kan den inte upplevas som integritetskränkande.

Stöld är stöld, vi ska värna upphovsrätten men inte kravlöst. Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även brott mot upphovsrätten.

Rättssäkerheten stärks med en socialdemokratisk regering.


Läs också Åsa Westlund.

Och S-buzz senaste uppdatering av kongressbloggandet.

Fler om IPRED

Eva-Lena Jansson om IPRED

Björn Sundin

Alexandra

Peter Andersson

Johan Westerholm

Erik Laksoo

Ipred och FRA beslutet #jobb09 #käringenmotströmmen

Detta blev formuleringarna vi ändå var rätt nöjda med:

FRA-lagen: Riv upp, gör om, gör rätt. Vi vill att en parlamentarisk utredning börjar om från början med frågan - i bättre dialog med medborgarna. Lagen bereddes för dåligt och har allvarliga brister när det gäller grundläggande krav på rättssäkerhet, integritetsskydd och proportionalitet.

IPRED-lagen måste förändras. Kulturskapare ska ha samma möjligheter soma ndra att leva på frukten av sitt arbete. Vi står därför bakom upphovsrättsinnehavarnas legitima krav att få ersättning för sina verk på ett rättssäkert sätt. Men det finns en berättigad oro för att tillämpningen av IPRED kan kränka den enskildes integritet och göra intrång i privatlivet. Den som använder internet utan att begå brott ska inte behöva känna sig övervakad. Hänsyn måste också tas till privatpersoners internetabbonemang kan ha missbrukats av någon annan. Rättssäkerheten för enskilda behöver därför stärkas. Det måste finnas en rimlig proportion mellan den vidtagna åtgärden och den skada brottet kan ha åsamkat.
Utgångspunkten är att det är polisen som utreder brott, även mot upphovsrätten.

lördag, oktober 31, 2009

Stor uppslutning runt välfärdsfrågorna

#jobb09 #käringenmotströmmen

Ylva Johanssons starkt ideologiska tal var omskakande bra när hon beskrev de ökande klyftorna i samhället:
Det skiljer tio minuter med tunnelbanan, och sju år i medellivslängd.

Och om nedrustningen av socialförsäkringssystemen.
Arbetsförmåga ska vara en tillgång, inte en bestraffning.

Hon pratade, vilket känns ovanligt för socialdemokratiska ledare, även om moral.

Vilken moral har ett samhälle som är beredd att sänka skatten för den som arbetar och är frisk, samtidigt som man säger till sina gamla "att man inte har råd"?

Och hon påminde om generationskontraktet.
De som nu är gamla, har arbetat ihop den välfärd vi har nytta av, varje dag.
Och vi som är pigga och friska idag, har en moralisk skyldighet att föra deras synsätt vidare: vi ska bana väg för att nästa generation får det lite bättre. Bättre utbildning, fler valmöjligheter, ökad valfrihet och en trygg vardag som inte sker på bekostnad av andra - och som inte ser olika ut beroende på hur tjock plånboken är.

För det kan inte vara rimligt, att den som är gammal och behöver hjälp, ska kunna få en extra dusch om man kan betala för det, om behovet är en extra dusch, ska vi naturligtvis se till det behovet, inte till plånboken.
Och det kan inte vara rimligt att en kommunal biståndsbedömare säger nej till snöskottning, till hjälp med städning eller annat stöd därför att"vi inte har råd", och att bara den som då kan betala med egna pengar kan få den hjälp man faktiskt behöver.

Det är den yttersta konsekvensen av LOV, den lag om valfrihet i omsorgen som den borgerliga alliansen nu försöker trycka igenom i landets kommuner.

Vari ligger moralen i ett system som innebär att plånboken avgör vilken omsorg du får, och inte behovet?

Nästa steg blir att den som har råd, kan få en värkande höftled reparerad.
Nästa steg blir att bara den som har då, kan skicka sina barn till en bra skola.
Bara den som har råd, får del av detta gemensamma, av tidigare generationer hopsparade kapital, som vi benämner välfärd.

Debatten handlade också om bostäder, vi borde lyfta den frågan tydligare.
Behoven är enorma, trångboddheten i storstadsregionerna ökar och ökar kraftigt. Det behövs både upprustning och ombyggnad av miljonprogramsområden för att nå en vettig standard och fler större lägenheter - men även fler mindre lägenheter för ungdomsgenerationen på väg ut i familjebildning.

Det behövs många fler nya bostäder, uppåt 40 000 varje år är det mål som diskuterats och som partistyrelsen inte vill låsa sig vi.
Jag tycker vi ska hålla fast vid ett mål, ett tydligt mål.

Nu blir det strax votering om den saken. Jag tror kongressen kommer att rösta för det målet. Det fionns en tydlig skrivning om att behovet ligger på minst 40 000 bostäder varje år, ett mycket ambitiöst mål eftersom det är mer än en fördubbling av bostadsbyggandet.
På några år har bostadsbyggandet nästan halverats, åter ett exempel på att regeringen inte klarar att lösa dagens problem med gårdagens politik.

Stöttepelarna #jobb09




Varma applåder för en viktig kraft som anmäler sig till valarbetet.
Anna-Greta Leijon, Ingvar Carlsson, Anita Gradin, Göran Johansson, Jan O Karlsson, Maj-Lis Lööw, Thage G Pettersson, Ingela Thalén, Leni Björklund, Jan Eliasson, Lena Hjelm-Wallén, Bertil Jonsson, Bengt Lindqvist, Stig Malm, Gertrud Sigurdsen.
Och Anna-Greta Leijon som talade för skaran var lika entusiasmerande, lika kraftfulkl, lika tydlig som alltid. Vilket gäng!

Nu Bertil Jonsson, vår trogne årsmötesordförande, kommer du inte undan längre! Vi i Upplands Väsby AK ser med glädje fram emot att en gren av stöttepelare formerar sig även i Upplands Väsby.





Bakom kulisserna

#jobb09 #käringenmotströmmen

När man då tystnar i twitterflöde, facebookuppdateringar och bloggposter på en jobbkongress så kan det bero på:
  • att man är sjuhelvetes trött
  • befinner sig mitt i en förhandling, samtal en process av något slag
  • plötsligt insåg att det finns en alldeles riktig värld där utanför de fönsterlösa kongresslokalerna som pågår
  • insikten att anledningen till att man vet vilken dag det är är att det står torsdag på dagordningen. den insikten kan förstumma den mest talföre, jag lovar.
  • folk envisas - med viss rätt men inte alltid - att hojta votering efter varenda fråga och det tar en kolossal tid att tröska sig igenom tilläggsyrkanden, förslag till strykningar, ändringar, bifallna att-satser osv i ett högt uppdrivet tempo. All min beundran för gänget som sköter detta och lyckas mangla ut justerade protokoll i högt tempo
  • eller så tänker man på nåt annat, till exempel själva debatten Det är dock inte debatten som är det mest intressant att få vara med om, utan processerna för att mangla fram texter och förslag.
I morse låg vi en timme efter. Sen var vi plötsligt klara tre timmar för tidigt. Gudskelov, nu får man sova en hel natt.

Man vinner inga val på organisationsfrågor eller stadgeändringar, men man riskerar förlora val på såna frågor om de sköts illa.
När vi kom till den punkten var jag nog egentligen inte hundraprocentigt nöjd, men partistyrelsen hade nu lyssnat, kompromissat och partisekreterare Ibrahim Baylan gjorde kraftfulla markeringar om behovet av att utveckla partiorganisationen, förnya den.
Bra.
Förnyelse behövs.

Därför var det enkelt att stödja SSU:s krav på målsättningen att var fjärde kandidat på listorna ska vara under 35 år.
Men att motsvara det målet, ja - det kräver en hel del även av SSU.

Oftast är problemet med att medelåldern hos förtroendevalda är så relativt hög inte att unga människor inte fått chansen att komma in i politiken, utan att de inte vill komma in i politiken. Kan SSU göra sin del av den överenskommelsen - alltså intressera fler unga för att vilja delta i beslutsfattande, så ska vi nog kunna ställa upp med vår del, att bereda plats, bana väg, lyfta upp, föra fram.
---

Åsa Westlund leder just nu arbetet från vår delegation att söka hitta de goda lösningarna på två extremt svåra frågor: FRA och Ipred. Det är när man sysslar med såna frågor man inser att vi befinner oss i ett mycket stort parti med väldigt brett register av åsikter. Det är bra.

Brytandet av åsikter som står långt från varandra är demokratins allra innersta kärna, garantin för att här pågår någon form av demokratisk utövning. Och spännvidden skvallrar ju om att vi är väldigt många med väldigt olika åsikter som klarar att samsas och kompromissa för att gemensamt bli tydliga, konkreta.
Och ombuden är trots allt de som beslutar. En partistyrelse som misstar sig på kongressen kan råka ut för kolossala bakslag. Denna kongress, hittills, väldigt få sådana, men några. Tillräckligt många för att kongressen ska ha påmint om var skåpet står om föredragande inte gjort fotarbetet.
Ipred och FRA hotade bli en sådan fråga men vi är nära en lösning nu tror jag, den kanske inte kommer att gå till världshistorien som ett under av klar stringens men blir troligen hanterbart pragmatisk. Det är min tro att man måste:
  • återupprätta förtroendet för signalspaning som sådan, och för de myndigheter som ansvarar, i synnerhet FRA som en gång hade ryktet om att vara en av världens vassaste dechiffrerare
  • klara balansgången att å ena sidan värna upphovsrätten, och å andra sidan värna värden som integritet, insyn, yttrandefrihet
Ipred gick snett i det ögonblick något snille missade att lagen gett stora multinationella företag möjligheten att med polisiära metoder slå till mot enskilda som tankat hem film och musik olagligt. En sak är att spara IP-nummer för att kunna lämna ut till polis vid allvarlig brottsmisstanke.
En helt annan att lämna ipnumret - med lagen och domstolsorder som stöd - som i fallet Ephone i somras.
Rättssäkerheten är inte enkel att värna när ivern att komma åt illegal fildelning i stor skala, med underliggande kommersiella intressen, leder till att företag kan begära ut ip-adressen hos en enskild familj. Sen kan man använda adressen för att spåra upp användaren och skicka en saftig räkning, böter.

Brott är brott och brott ska beivras. En stöld är en stöld, oavsett om filmen du stal låg i en videorulle på Konsum, eller en rad ettor och nollor i ett torrentflöde, nedtankad via ett fildelningsprogram i datorn.
Vid stölden på Konsum är det polis som utreder, och däri ligger den, för mig, avgörande skillnaden.
Den som stjäl ettor och nollor skyddade av upphovsrätt, riskerar möta Warner Bros istället för kriminalinspektör Wallander. Det sätter inte bara integritetsfrågorna i centrum, utan även rättssäkerhetsfrågorna.

fredag, oktober 30, 2009

Världen där ute...

#jobb09 #käringenmotströmmen

Här inne på jobbkongressen pågår nu en debatt om gröna jobb och grön energi, därute talar man om kärnkraftens utbyggnad plötsligt. Var kom nu det ifrån?

Därute har Reinfeldt gett Klaus klart att han får göra avkall på kraven på mänskliga rätttigheter bara han nu går med på Lissabonfördraget. S-kongressen har ställt sig bakom ett fördömande av två folkmord, varav det ena ett som inträffade för nära ett sekel sedan.

Den man som tror att han utgör första kapitlet i historieboken kan aldrig lära av det förflutna.

Vem, mer exakt, undrar jag - är det som då ska betala med färre mänskliga rättigheter i framtidens EU. Medborgarna i Tjeckien tydligen. Vem härnäst?

Hela skoldebatten gick i kvalitetsskolans tecken - de omvälvande konflikterna som världen därute beskrev i förväg uteblev.
Som vi visste, vi är ju eniga om att kvalitetsskolans innehåll är viktigare än driftsformer. Och att vi har ett gemensamt ansvar att säkerställa att inte skattemedel slarvas bort på annat. (Det förresten oavsett om det sker i den kommunala skolan eller i en fristående skola.)

Men nu är vi ikapp tidplanen igen. Herueka!!

Läs också Dn Debatt idag, om att vi behöver fler hyresrätter, skriven av Helen och Anders.

Gå dit och rösta du också!

Varför s-kongresser är så mycket bättre...

#jobb09 #käringenmotströmmen
Som bänkgrannen Åsa säger, det är märkvärdigt vad folk ser pigga ut, trots fyra timmars sömn ungefär.
Vi bröt två i natt, jag var hemma samtidigt som morgontidningarna kom.
Och alla var på plats extra tidigt eftersom tidsschemat halkat efter.
EN minuts talartid - och sen votering på varenda fråga, känns lite overkill ibland kanske. Över 70 bloggare sitter omkring här i salen och därute i netroots kafeteria.
Hur många hade moderaterna?
Tre! Varav en var Schlingmann och två var sossar.

Hur många motionsförslag hade moderaterna? Sextio säger nån.

Skillnaden i ett nötskal mellan partier som lyssnar och partier som inte gör det.


Kaffe! NU!!

Dagens minnesvärda citat

#jobb09

"Peacemaking is no picknick."
Jan Eliasson om Afghanistanfrågan

"Om erkännandet av två folkmord skulle skapa juridiska problem, kan du då förklara hur det kommer sig att Frankrike, Tyskland och flera andra länder Europa kan klarar det men inte Sverige?
Anders Lago debatterar folkmord med Urban Ahlin

torsdag, oktober 29, 2009

Kongressen; erkänn Västsahara och folkmorden i Seyfu och i Al-Anfal

#jobb09 #käringenmotströmmen
Tre viktiga beslut
Erkänn Västsahara och driv frågan i EU om ett erkännande.
Erkänn folkmorden i Seyfo 1988 och i Al-Anfal 19-14-1918.

SSU-partistyrelsen, 3-0.

Bra beslut av en modig kongress som vill vara progressiv. Men Urban Ahlin hade ingen bra dag idag, trots att han höll ett absolut glimrande bra tal.
Det handlar inte bara om glimrande tal.
Det handlar om att övertyga en kongress också.

Stilpoäng SSU som gjorde både ett bra fotarbete, talade väl och höll en stringent argumentationslinje, knasterklar.

Grattis!

Skillnaden mellan en Urban och en Bildt stavas kvinnor

#jobb09 #käringenmotströmmen

Urban Ahlin nämnde orden kvinnors rättigheter fler gånger på en minut nyss, än vad Carl Bildt gjort på en hel mandatperiod.
....

Nu står Anders Lago i talarstolen och vädjar att vi ska erkänna två folkmord.
Al-Anfal, som drabbade kurderna 1988.
Seyfo, som drabbade armenier, assyrier/syrianer/kaldéer, pontiska greker och romer redan 1914-1918, av den osmanska armén i dåvarande Turkiet, Ottomanska riket, innan begreppet folkmord hade definierats av FN. (1948).

Han kommer få kongressen med sig, hoppas jag. Läs mer här, Claes Nordmark i Newsmill.


Jytte pratar om motion J19:1 om att erkänna VästSahara.
Med schvung och glöd i stämman, hon är verkligen bra!

Mona omvald.




Nytt VU Wanja Lundby-Wedin, Elvy Söderström, Thomas Östros, Helene Fritzon (nyval) och Sven-Erik Österberg (nyval). Och Ibrahim Baylan ny partisekreterare.

S-måföretagarpartiet

#käringenmotströmmen #jobb09

Det är rätt häftigt när förre LO-ordförande Stig Malm äntrar talarstolen och säger att S ska bli Sveriges bästa småföretagarparti.

Det är krävande!

Vi har i landet en helt ny folkrörelse, och det är just småföretagarna. VI är runt 600 000, många av oss slåss med otrygghet om vi skulle bli sjuka, om vi blir skadade, om vår utrustning går sönder och det är så små ekonomiska marginaler att m,an måste lägga ner verksamheten.

Många av oss är individualister. Men solidariska tanken att tillsammans blir vi starka. Många är vana att jobba tillsamman, i nätverk, i olika former av samarbeten, det gör oss starkare.

Detta är varför jag påstår småföretagandet är en folkrörelse, det innehåller alla de moment som kännetecknar en folkrörelse:
eget stort engagemang
förmåga att lagspela för att gemensamt åstadkomma saker med andra
vi är många! och olika!!
underifrånperspektivet är tydligt
och vi är duktiga nätverkare.

Arbetstidslagstiftningen är inte den vi riktigt följer, vi jobbar dygnet runt och vi tar i bästa fall ut tillräckligt med pension, lön för mat och hyra men blir alltför ofta begabbade som skattesmitare, fixare. Ibland är hela familjen involverad i företagandet.

Och skulle vi tjäna pengar på vår verksamhet, misstänkliggörs det gärna, medan lottovinnare och fotbollsspelare som drar hem miljoner hyllas som hjältar.

Många av oss är emellertid alldeles nöjda med om vi fått in pengar till hyran. Och får vara friska.

Men det finns en sida till av småföretagande och det är de ofrivilliga, nya slavarna. De har "avknoppats" och det inte bara från offentlig verksamhet, också större företag kan agera så. De tvingas starta eget för att sälja tillbaka sin arbetskraft billigt, och otryggt.

Mellan längtan efter att uppfylla en egen dröm och påtvingat företagande gapar en avgrund av otrygghet.

Därför är småföretagarns rättigheter också en central fråga för svensk socialdemokrati.

#jobb09 400 twitterinlägg om kongressen hittills...

...är det något slags rekord?

Kolla molnet! Vilket ord i twittrarnas ordmoln tror ni blir störst?
(Facit om ni följer länken.)

Är det ..
ordet Jobb
ordet Mona
ordet Välfärd

#jobb09 Vad gör ett kongressombud egentligen? #käringenmotströmmen

En sak är ju alla talen, såklart.
Varma varma riktigt hjärtegoda varma applåder mötte Mona. Stödet växte.
Hon växer också förresten, mognar.
Detta är Mona Sahlins första "egna" kongress och jag minns hur det var när Göran Persson var med om sin första "egna" kongress, han växte också där han stod, i talarstolen.

Det är en sak att ta över, en annan att vara på plats och vägleda en hel kongress från starten och framåt.

Men jag och bänkgrannen Åsa saknade miljön i Monas tal! Please, glöm inte det gröna folkhemmet, en fin tanke och väldigt aktuell.

Vännen Martin Kollberg i vimlet, nu inte längre en tyngd partisekreterare utan "bara" riksdagsledamot och gruppledare i det norska folketinget. Snabb hälsning på miljoner andra vänner.
Papper till förbannelse.
Utställningshallen fylld av intresseorganisationer från när och fjärran.
SSU gör ett utspel.
Kongressväskan har hjul - vilken klok sak! Har man sju kilo handlingar att släpa på är hjul en sann välsignelse.

Delegationsträff, korridorberedningar, snabba samtal, textsnuttar en snabb koll- vad säger ni om det där?

Talet Jens Stoltenberg höll vill jag gärna ha i uppskrift, det var absolut lysande och lärorikt. Norrmännen är som sagt nära vänner. Hans varma ord om att
1 vara tydlig och bottna säkert i den socialdemokratiska värderingsgrunden
2. vårda partiorganisationen (jo tack! har nån hört mig säga det en triljon gånger, vi har vårt parti men allt annat har vi bara till låns?)
3. säkerställa ett regeringsalternativ som ju överenskommelsen med mp och v innebär

Giorgios Papandreous, Greklands premiärminister, det är lika fantastiskt varje gång statschefer och ledande fackliga eller politiska ledare världen över berättar om sin tid som flykting i Sverige, på svenska, som nu inför en partikongress..
Margot, ännu mer värme, som liksom Papandreous talade varmt om miljöfrågorna, förstås, och båda ut ett möjlighetsperspektiv snarare än ett hot perspektiv. Gröna jobb.

Så man sitter där, pinsamt nog nästan längst fram så man ska skymta på varenda bild i morgondagens tidningar, och lyssnar. Kladdar lite på datorn, men hinna tänka och skriva inlägg med substansiellt innehåll - näe, det hinner man inte. Sträcker lite på halsen för att se över skogen av fotografer, kameramän, journalister som blixtrar eftersom Mona och hela partiledningen sitter på bänkarna precis framför Stockholmsdelegationerna.

Snabbt iväg till temagrupper för att diskutera och försöka lösa de större stötestenarna före kongressbehandlingen.
Man vinner somligt, förlorar annat. Kan tycka partistyrelsens representanter är en aning lomhörda och att somliga ombudsmän raljerar över ombudens förslag (jaja, en del förslag är inte helt genomtänkta, det är lätt att instämma i, men man måste lyssna på de som medlemmarna har valt att representera partiorganisationen.) Raljerande tycker jag så vansinnigt illa om att jag nästan är beredd att bli elak men man sansar sig. Men ett raljerande tonfall till och jag börjar skriva ut namn i bloggen!

Så man får sega sig fast för att det ska nå fram att det finns ett problem och en beredskap att hitta den där fomuleringen som löser problemet. Men vi hjälps åt, gott humör mellan ombuden underlättar. Vår temagrupp har det ändå betydligt lättare än somliga andra, hör jag senare.

Sen storstadsmingel med kända och okända, fler gamla bekanta - och fler olösta problem lösta.
Kongressen schemalagd till ett på nätterna förresten, hur ska detta sluta?

Delegationsträffen slutade sent, och i morgon är vi på plats före nio för en ny delegationsträff - innan kongressens riktiga förhandlingar startar.

Kort sagt.
Att blogga är svårt att hinna med. Så jag försöker skicka iväg ett litet förtjust Twitter i cyberrymden, ett suddigt foto taget med mobiltelefonen och två rader text - kanske det blir bättre berättat i morgon. Vi får se.

Men nu vet ni vad ett kongressombud gör. Förhandlar. Från morgon till kväll. Lyssnar, applåderar, formulerar, överlägger, gör upp och numera begär ordet via datorer istället för papperslappar.

Vill man följa S-kongressen så är över 30 bloggare på plats och ganska många av oss är ombud dessutom. Buziga Johan har gett ut en ny tipsmanual för bloggare, och han har dukat med plats för många.

Vill du följa kongressen så har den hashtaggats: #jobb09 i twitter bland annat.
Och tagg för bloggosfären är förstås jobbkongressen.

Så #jobb09 i rubrikerna gör att mina alster stävar in i twitter-världen med rätt hashtagg, sökbar för den som prenumererar.
#käringenmotströmmen är min hashtagg.

onsdag, oktober 28, 2009

Margot #jobb09




Klimatkrisen ger oss möjlighet att utveckla nya källor för nya jobb.
Sade Margot.

Detta är nu inte ett referat utan mina egna reflektioner med anledning av Margots tal, men jag har stulit ett och annat:
Om man vågar investera i Köpenhamn, kunde bara progressiva satsningar på miljövänlig energi skapa 600 000 nya jobb.
Hissnande tanke, och bävande, eftersom där samlas nu en rad nationer i februari som inte är beredda at satsa pengar - utan som sneglar på varandra och på var man ligger i per-capita-listorna.

Klimaträttvisa, cliametjustice, handlar om moralen i att den som spyr också styr, och därför bör betala och ansvara.

Istället för att som nu - där den rika västvärlden vältrar över ansvaret på utvecklingsländer, skyller på Kina och Ryssland och backar från ansvaret.
Men de som får betala är barn och barnbarn. Vi lånar inte av dagens fattiga utan av morgondagens välfärd i hela världen.





Papandreo håller sitt tal på svenska #jobb09





Georgios Papandreo pratade varmt om miljö, gröna jobb och grön turism, men också om andra angelägna frågor som håller oss samman i europa och världen.
Klimatförändringarna är ju bara en fråga, finanskrisen och behovet av att värna välfärden en annan.

Men inte visste jag att han också jobbat på ABF. Bildning alltså, talade han om också. Folkbildning som en metod att skapa möjligheter där det idag syns vara mest hinder.


#jobb09 Mona.




#jobb09 nu är det igång.




Mikael och Veronica

#jobb09 10 min kvar Jobbkongressen




Ombuden bänkar sig...

#jobb09 Vi ses på centralen klockan elva

Arbetslösheten har fördubblats under året, Sverige är på väg ned genom listorna i Europa när det gäller ungdomsarbetslösheten där nu var tredje står utan jobb. Var tredje!
I Stockholm står dessutom varannan ung utan egen bostad.

Vi har ett recept för att göra nåt åt det där, det receptet heter investera i ungdomar, investera i framtid, investera i utbildning.

Vi vill bygga fler bostäder och renovera miljonprogrammet. Vi vill att vuxenutbildningen ska ge en andra chans för den som inte följde med i skolan.
Vi vill investera i entreprenörskap och se en arbetsmarknad där människor är trygga i en ständigt föränderlig tid, just för att världen inte kommer att stå still, den kommer att röra sig alltid. Jobb kommer att försvinna, politiken har redskap att påverka förutsättningar för att nya jobb kommer fram. Företagarna talar om flexibilitet, de har rätt, vi måste vara flexibla, välutbildade och i ständig rörelse.

Detta har vi socialdemokrater lyckats med i Sverige i generationer.

Nu är, för tredje gången, den trenden allvarligt bruten (krisen i början av 1980-talet, den fallande ekonomin 1992-1993 och nu 2009.)
Alla tre gångerna har högern suttit vid rodret i landet när maskinen Sverige kört i diket. Denna gång också. Jag säger inte att det är alliansens fel att vi befinner oss i en finanskris, men jag drar slutsatser av att regeringen Reinfeldt klarar uppdraget så mycket sämre än andra jämförbara länder gör.
De gör säkert så gott de kan, efter sin tro.


Jobb-kongressen börjar klockan elva på T-centralen i Stockholm. Mona Sahlin slår i första spiken i ett monument över detta nya misslyckande, en spik för varje arbetslös.

Ta med en hammare och kom dit!

Hela kongressen handlar om vad vi kan göra för att vända den utvecklingen. Sverige förtjänar en bättre regering.

Sveriges största parti...


...är ett anti-parti mot antipati.
På en vecka har "Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack" samlat över 142000 anhängare. Facebook, var annars?
(Där kan minsann piratpartiet slänga sig i väggen! Och socialdemokraterna också, Sverige största parti, skulle vara glada för så många medlemmar!)
...
Mina barn är uppvuxna i en gatukorsning, som så många andra barn världen över. Nu ligger inte längre den gatukorsningen i en dammig byhåla, utan överallt; den finns på en kamelstig i Kalahariöknen, i ett gathörn i New York där trafiken tjuter om öronen, på en svindlande elektronisk färd i cyberrymden i ett internetkafé i Bombay eller Säffle.

Jag är oändligt glad för det.
Det finns en generation ungdomar som växer upp som världsmedborgare utan att kanske ens reflektera över det, också, mitt i vårt tjatande om segregation, problem, integration.
Unga människor som har klara tydliga rottrådar lite varstans i världen men är alldeles för begåvade för att betrakta rötter som fångremmar, utan ser kultur, bakgrund, familj, religion, språk och olikheter som livlinor som möjliggör resor, inre resor och yttre resor.

Min mormors farfar var "invandrare" i en tid när det var vallonerna som var föremål för främlingsfientlighet - en tid som gärna idylliseras en smula. Vallonerna kom hit från Belgien, med särskilda förmåner, för att bidra med sina skickliga smeder - de första arbetskraftsinvandrarna fann man på järnbruken runtom i Bergslagen. Min släkt fanns på Gysinge och måste ha tillhört de allra sista som kom hit men hade ändå bott flera generationer i Sverige, så som jag fått det berättat. Släktnamnet byttes mot det svenskare Öhman i den grenen av min familj. De la Rose -ungarna, berättade min mormor att de hade retats för när hon var liten.
Släkten med olika stavning finns kvar från andra grenar av släktträdet, kanske andra familjer.

Men mormors far ville inte att hans barn skulle jagas längs längorna i Gysinge. Så min mormor, yngst av tolv barn, växte upp som Öhman. Ibland har jag varit frestad att ta tillbaka släktnamnet, de la Rose är vackert tycker jag och de vallonska släktdragen tränger enkelt igenom alla andra gener jag och mina barn begåvats med.
Men vallonerna i sin tur är en smältdegel av romaniserade germanska och keltiska folk, folk som dessutom förefaller ha rört sig runt hela Europa med sin smideskonst - Spanien, Frankrike och det fransktalande Belgien. Si! Cést bon!!
Totalt tycks det ha handlat om bara ett par tusen invandrade valloner, men de smällde högt och idag håller man reda på runt 100 000 ättlingar i Sverige, dock inte oss eftersom vi "försvann" in i svenskheten med svenska namn och inte en tanke på att bevara franskan som modersmål. I början av förra seklet smällde det högre att kunna tala tyska. Aber soh!

På samma sätt bytte mina barns farmors far namn. Från det stolta Hara - släkten finns ännu kvar i Tornedalen och några av dem bor även i Stockholm, till det svenskklingande Svanström. Flera av syskonen gjorde så, det underlättade när man studerade juridik i Uppsala.

Så här kan man gå igenom släktled för släktled på alla sidor och finna att barnen har fått ärva en salig blandning i ådrorna från oss föräldrar där berättelserna vittnar om stolthet över ursprunget, men det återfinns också skrönor från perioder när delar av släkten skämts, eller velat byta sin familjehistoria mot en annan, lite finare - även i närtid faktiskt. Det tog mycket lång tid innan mormor berättade sin historia till exempel.
Tornedalingar, samer, finnar, norrmän, värmlänningar, valloner på flera håll, blekingar.

Men, precis som Monica Z sjunger, det finaste blodet mina barn fått ärva är nog den droppen, en 64-del eller om det blir 128-del, av zigenarblod som också blandade sig i släktskapet och som sägs vara upphovet till barnens farfars mors musikalitet, emedan hon var konsertpianist och dotterdotter till en zigenarprinsessa från Ryssland som fördes bort av en svensk kapten men rymde från honom med en norsk bondson från Trysil.

En skröna javisst. Aldrig bekräftad, och aldrig riktigt i botten granskad. Den är sann i vår släkt, ofta berättad.
Med stolthet.

Så får det förbli. Vissa historier ska man bara inte granska, därför att de vuxit sig sanna av andra skäl än sökandet efter hur det verkligen förhöll sig. De kan vara sanna därför att vi behöver såna historier - som motvikt till hat, främlingsfientlighet och missunnsamhet i alla former.

Och skrapar man aldrig så lite på ytan av varje rasist, vad ska man finna där om inte en - invandrare till! Ja, faktum är att det förefaller vara så tokigt att det det finns fler svenskättlingar i Minnesota än i Sverige - 10 miljoner - och att det totalt sett har utvandrat något fler svenskar än det har invandrat andra folk till den bit fläck på kartan som påstår sig heta Sverige. 1,2 miljoner svenskar utvandrade åren 1840-1930, det motsvarade var tredje svensk då.

Och om det funnits bloggar på den tiden, skulle det kunnat stå så här en dag. (Detta är ett s.k. amerikabrev.)

Moline den 19 mars 1885

Högt af hjertat älskade föräldrar, bror, mormor och lille Ernst. Må så väl, jag vill för det första uttrycka min hjertliga tacksamhet för det tjerkomna bref jag idag har bekommet från eder, vilket jag genast vill besvara. Det gläder mig att ni alla har hälsan och att kära gamla mormor är så kry.

Jag arbetar för Amerikanare och som ni vet så är vi två pigor här. Vi tvätta alltid en gång var vicka och det är om måndagarna, sedan stryker vi på tisdagar. Köksgolfvet är målat så det är bara till att såptvätta och i dag har jag varit ute hela eftermiddagen och imorgon skall jag baka bakelse.

Om söndagarna får jag fritt efter middan och vi behöver inte göra något förrän måndan.

Kära hälsningar till eder alle sammans.

Lina Eriksson



Och tänk.
Jag tror Lina med glädje ha anslutit sig till facebookgruppen Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack!

Bilden är ett foto tagen i Göteborgs hamn 1905, och båten är en av amerikabåtarna.


Läs också:
Min fars land. Fokus. Martin Ådahl.

tisdag, oktober 27, 2009

#jobb09 Första bloggkongressen?

Det drar ihop sig. Jobbkongressen börjar strax.
sju och ett halvt kilo handlingar över tusen motioner och sinnessvaga program redan nu lagda till ett på nätterna.

Jag är där, beväpnad med min lilla rosa minidator, som ett ombud av 26 från Stockholms läns partidistrikt.

Kanske jag twittrar också, vi får se.

hashtaggar:
#jobb09
för kongressen
#Käringenmotströmmen
that´s me!

Fler kongressbloggare:

(Över 30 stycken bloggar från kongressen, imponerande!)

fredag, oktober 23, 2009

När Hjalmar tappade bort soppåsen

Så detta är den absolut sanna historien om Hjalmar, alla som känner honom vet precis vem jag menar och att han inte heter Hjalmar liksom hans hustru inte heter Hulda.
Hjalmar och Hulda bor i Tyresö och detta utspelar sig en morgon i raden av morgnar på bussen från Tyresö till Gullmarsplan.
Ni vet.
Samma buss, morgon efter morgon.
Samma trötta människor som nickar förstrött till varandra.
Tills slut är hela bussen som ett dåligt äktenskap. Man kan varandras vanor och ovanor och bryr sig bara lite lagom. Man nickar, växlar ett ord om vädret kanske i bästa fall. Skyller på huvudvärk eller trötthet för att få vara i fred. Blundar lite, nickar till, läser en bok, en tidning. Eller lär sig reklamplakaten utantill.

Hjalmar är förläggare, bokförläggare. Det betyder att han har barn som växt upp med böcker i hyllorna och längtansfullt tittat på kompisarnas vardagsrum, kompisar vars mammor och pappor äger bokhyllor där det står prydnadssaker.
Hjalmar och Hulda har hyllor som är fulla av böcker och förlagda saker som gamla tidningsklipp och braattha. Men mest böcker i dubbla rader.

Den här morgonen luktar det illa i bussen. Plötsligt vaknar Hjalmar med ett ryck och ser sig om. Människor ser liksom ut att stirra mot hans håll. Lukten blir nu värre. Hjalmar sneglar bakåt för att se vad det är de andra sneglar på, men lukten blir bara värre.

Det är då, med bara en busshållplats kvar till Gullmarsplan, han inser att det är han som luktar. Det stinker i hela bussen och orsaken ligger prydligt parkerad i knät - soppåsen.
Paniken stiger. Svett i pannan.
Hjalmar river i snöret för att signalera avstigning och rusar av bussen med rocken fladdrande, trycker i panik ned soppåsen i närmaste soptunna och ser bussen åka vidare. Nästa kommer om en halvtimme.

- Det var då, sade Hjalmar.
- Det var då jag började undra, var jag hade gjort av portföljen.

Så nu vet ni som åkte den där bussen mellan Tyresö och Gullmarsplan varför Hjalmar plötsligt inte syntes till på morgnarna längre. Han skämdes, så han bytte buss.

söndag, oktober 18, 2009

Det är roligare att heja på en vinnare

Sifos väljarbarometer idag; det röd-gröna laget leder med 280 000 röster.

Det är alltid roligare att heja på vinnarlaget, och försprånget förefaller öka något.
Sifo i Svenska Dagbladet idag med stärkta siffror är ingen dum förutsättning inför den stundande jobbkongressen...

lördag, oktober 17, 2009

Det verkliga skälet till varför den extrema högern angriper KD









Ulf Ekman.





Expressen, fredag. Look alike-tävling på debattsidan.

Ett högerextremt parti angriper ett annat på Expressens debattsida, och anklagelsen sammanfattas i: "När nu KD försöker ge sig in på mitt partis arena så blir det inte trovärdigt..."

En till tänkare med liknande frisyr (numera har han skaffat sig skägg) är Ulf Ekman, pastor i Livets ord som anser att funktionshinder är Guds straff. Det är antagligen därför han bär glasögon.

Eftersom det är svårt att skilja dessa tänkare åt kan man använda följande huvudregel:
Sammanfattningsvis - han längst till höger har mittbena och han i mitten har högerbena medan han däruppe som anser sig stå lite närmare gud har försökt kamma benan till vänster men det ser väldigt onaturligt ut.

fredag, oktober 16, 2009

Lena Ag äger...

Om man bara är någotsånär systematisk kan man ibland riktigt ordentligt dra brallorna av makten.

Läs Lena Ags frullkomligt nedgörande genomgång av Carl Bildts görande och låtanden och om konsten att inte en enda gång, inte i bloggar, inte i anföranden, inte i uttalanden, tal, pressmeddelanden, utrikespolitiska deklarationer eller utspel - inte en enda gång nämna kvinnors rättigheter och FN:s deklaration 1325 om kvinnor, fred och säkerhet.

Lena Äger.

Och om hon hade gjort det En gång och överraskat utrikesministern med rumpan bar - nähej, de gjorde samma genomgång för ett år sedan med samma nedslående resultat. Han har haft ett år på sig att göra åtminstone någon markering någonstans i en bisats.

Vad ska han skylla på nu?

torsdag, oktober 15, 2009

Om jag bara hade ork ...

...så kunde jag haft lust att kommentera partiledardebatten med någon reflektion kring arbetsmarknadsläget.

Jag menar - Reinfeldt som påstår att han är över stolt vad han har åstadkommit. Kul för honom. Det måste vara en trevlig känsla att gå varje dag till Rosenbad och vara stolt över det man har åstadkommit.

Så vad har han åstadkommit?

Han skulle ju sänka arbetslösheten, "minska utanförskapet" (nysvenska) genom att sänka skatterna. (Illa omdöpt till jobbskatteavdrag, mer nysvenska.)

Låt mig ge några exempel:
  • På ett år ökade arbetslösheten med 70 procent. Nu är 253 000 utan arbete, för ett år sedan var det 150 000.
  • Långtidsarbetslösheten har fördubblats, bara det är tänkvärt: 70 000 har nu varit utan arbete i sex månader eller längre.
Antalet nyanmälda lediga platser har minskat med 30 procent.
  • 36 000 unga är nu föremål för ungdomsinsatser - 12 000 vid samma tid för ett år sedan.
  • På ett år har långtidsarbetslösheten bland unga (18-24) ökat med nästan 200 procent, dvs fyra gånger så många.
Totalt är just nu 135 000 ungdomar i åldern 18-24 år anmälda som arbetssökande på arbetsförmedllingen. (För ett år sedan: 84 000.)
Det motsvarar nästan två årskullar.
  • 219 ungdomar går i arbetsmarknadsutbildning, nej jag skojar inte: 219 unga i hela landet.
  • I Upplands Väsby var 70 ungdomar arbetslösa i september för ett år sedan. Nu är det 184.

Ja, och så vidare. Statistik från arbetsförmedlingens månadsrapporter.
Statistiska centralbyrån gjorde en bra sammanställning av utvecklingen för unga på arbetsmarknaden i maj 2009, den finns här.

1. "Utanförskapet" växer.

Nu är ju faktiskt inte allt Reinfeldts fel, det är inte vad jag menar. Men han har väl nu ändå bevisat att den moderatledda regeringen inte skapar jobb med sina skattesänkningar - eller hur?


Sen skulle...

... han fixa finanskrisen också, han Reinfeldt. Genom sänkta skatter. Nu på lånade pengar.

Vilket leder till att statsskulden ökar - och vi har en minustillväxt. - 6 procent hittills i år - det är alla tiders rekord. (SCB igen.)
Så förfärligt mycket har inte svensk ekonomi backat sedan krügerkraschen, om ens då.

Och idag kom marknaden med den sedan länge väntade första reaktionen på att politiken verkar ha förlorat greppet - inflationsvarningar. Det betyder omedelbart höjda räntor för bostadslån som motvikt och det i stark nedförsbacke är som att slänga bensin på förstamajbrasan.

2. Finanskrisen består och förvärras, statsskulden ökar.

De två huvudproblemen, jobben och finanskrisen, skulle lösas med sänkta skatter och det gick inte.

Nu ska Reinfeldt rädda välfärden och skapa rättvisa med - att sänka skatter.

Up your face - ni sjuka, arbetslösa, gamla, barn och alla andra som behöver att vi hjälps åt att bygga broar till ett gott liv - omställningsbroar för den som behöver ett jobb, utbildningsbroar för alla, broar till framtiden även för dig som fyllt 80.

Ung SSU-röst från helgens kurs:
"Jamen det är väl självklart att vi SSU:are bryr oss om äldreomsorgen - det är ju vår framtid det handlar om."
Insikt. Kontrast. Så enkelt. Solidaritet över generationer.

Om några år kommer 40-talisterna börja ställa krav på äldres vård. De kommer att lira rock på hemmet och nöjer sig inte med allmosor. Det fattar ungdomarna, därför att det är deras farmor och morfar det handlar om. Aha!

Hade jag ork ...

... så skulle jag kommentera att de vässar till sig i det röd-gröna laget men fortfarande fattas berättelsen, den där berättelsen som SSU:arna i Järfälla skulle kunna rabbla mittinatten om så vore.
Såg och hörde goda fina Carin Jämtin tala om skola, barnomsorg och vård i teve och att hon vill höja skatten med 60 öre för att betala detta goda.
Det räcker inte.

Berättelsen är mycket mycket värre än så. Till exempel detta:
  • I lilla Upplands Väsby ökar nu utgifterna för det som förr kallades socialbidrag med en miljon varje månad.
Det betyder att köerna växer av människor som inte har något kvar alls, vars enda utväg är att söka socialbidrag. De har inte a-kassa. De har inte sjukförsäkring. De har framförallt inte jobb. Och om de hade en egen bostadsrätt eller ett hus eller kanske en bil - så har de först tvingats sälja den.
(Socialbidraget har numera ett fint namn, kontantstöd tror jag. Mer nysvenska.)

Det måste betalas, och det blir kommunen som får göra det. På det sättet har staten vältrat över kostnader på kommunerna, från a-kasseförsäkringen till kommunkassan, pengar som jag hellre hade använt för att ge barnen lite nyare skolböcker, fler lärare, och framförallt stöd till de barn som verkligen behöver stöd.

I Väsbys skolor går det lite bättre i år, sägs det, tills jag får klart för mig att två huvudskäl till att vi klättrar i listorna troligen är:
Betygsinflation, och att fler av våra ungdomar går vidare till högskolan. Glädjande, men en fullkomligt naturlig utveckling när arbetslösheten gjort att var tredje ung nu står utan arbete.

Gäller det lärartäthet i skolan har vi nu rankats plats 290 i listorna. Vi som var så stolta över våra skolor i Upplands Väsby ligger nu på tio-i-bott-listan.

Ja, hade jag ork skulle jag skriva de där sakerna. Om ungdomar, invandrare, sjuka, arbetsskadade, äldre och barnen som ska få så mycket mer rättvis välfärd om bara de nya moderaterna får sänka skatterna några miljarder till.
Nu på lånade pengar.

Men jag är alldeles för trött och har fått ont i öronen av allt prat. Nysvenska, fy f-n.
Så det får bli en sång istället.

Lars Winnerbäcks, Ingen har lust

Vi borde inte sitta här och dricka öl varenda kväll.
Vi borde göra nånting bra,
men det är ingen som har lust.

Vi borde köpa nåra penslar, ett staffli och akvarell,
och måla konst varenda dag,
men det är ingen som har lust.

För det är KAS, och soss och Datortek,
och obesvarad kärlek,
och en vilsenhet som suger ur vår must;
så det är ingen som har lust.

Vi borde inte sitta här och glo på TV varje natt.
Man blir ju knäpp. Vi borde dra.
Men det är ingen som har lust.
Vi var naiva, glada barn, tills vuxenlivet hann ifatt.
Nu är vi barnen av idag,
och dessa barn har ingen lust.

För det är ångest, tvång och höstsäsong,
och ekonomisk undergång.
Varje hinder är så tåligt och robust;
så det är ingen som har lust.

Efter hundrafemtio spänn
har bussen gått, och man får gå.
Vi kanske hörs imorrn igen,
när vi har vaknat framåt två.

God natt, hej då!
Ja, herre Gud. Hej och hå.

Vi borde köpa lite strumpor, sikta in oss på en bank
och sen planera nån slags kupp,
men det är ingen som har lust.
Man kan också acceptera lite slött att man är pank,
och sen helt sonika ge upp.
Men det är ingen som har lust.

Det är pina, pest och skit härnäst.
Djävulen har firmafest.
En hela ångest utspädd i vår must;
så det är ingen som har lust.

E7 hela versen
Vi borde inte ligga kvar och sova bort varenda dag.
Vi borde vakna redan sju.
Men det är ingen som har lust.
Man borde fixa en kostym och börja lura och bedra.
Och säga Ja till EMU.
Men tack och lov har ingen lust.

Det ljusnar över stan igen.
Över krogen, över ångesten.
Låtom oss fröjdas i ungdomens vår
Nej, det är ingen som har lust.
Det är ingen som har lust.