söndag, september 28, 2008

Ettårsjubileum i Burma och riggat val i Vitryssland

Världen står still.
På teve skymtar ledare för den demokratiska oppositionen i Vitryssland förbi i intervjuer om hopplösheten i att bedriva nån slags valrörelse med KGB i hälarna. Så länge Lukatjenko håller landet i ett järngrepp har de ingen chans annat än om omvärlden sätter press på regimen. Och det gör den inte, eftersom storebror Ryssland håller honom om ryggen. Personligt inreseförbud till EU och USA har inte påverkat.

Igår: Det sorgliga minnet av ett år sedan saffransrevolutionen slogs ned. Fortfarande är hundratals munkar försvunna. Fortfarande är Burma styrd av världens mest brutala junta och fortfarande, ett år senare, har FN.s sändebud inte på allvar kunnat åstadkomma några resultat. Han släpps helt enkelt inte in.

Och i Sydafrika håller ANC på att vittra sönder.

Plötsligt kändes hösten nära.

SSU skämtar på bekostnad av demokratin

Två varandra helt oberoende händelser har åter satt fokus på vikten av att bete sig anständigt i den politiska debatten.
Då och då har jag relativt hårdhänt kritiserat politiska motståndare på lokal nivå för övertramp i debatten. Jag tycker faktiskt tonen i fullmäktigedebatterna har blivit lite bättre oavsett om det nu beror på kritik eller kanske stigande insikt om allvaret och ansvaret i att leda en kommun. Men sista veckan har två tydliga sådana övertramp återigen satt fokus på problemet:

Först några SSU:ares övertramp att i ett pressmeddelande antyda att de skulle bejaka en medveten spridning av en sjukdom, Shigella, på kontoret i Svenskt Näringsliv. 145 personer insjuknade i en ovanlig magsjukdom. SSU i Stockholms agerande ledde till en polisutredning om bakterier spridits avsiktligt. Med tanke på spridningen av mjältbrandbakterier i postförsändelser för några år sedan är det en relevant reaktion på ett studentikost övertramp i ett pressmeddelande.
En ursäkt hade varit på sin plats från SSU, men den har ännu uteblivit. Istället har SSU Stockholm talat om att PO-anmäla TV4, på oklar grund.

Sedan miljöpartiets ledare i Upplands Väsby, Lars Valtersson, som i fullmäktigedebatten förra måndagen antagligen menade att vara lustig när han upprepade gånger kallade moderatledaren för "impotent" i miljöfrågan. Det är fantasilöst och plumpt. Skulle det handlat om en kvinna hade han fått avgå, minns fittstimmet.

Jag antar att jag är förfärligt mossig men jag tycker inte man säger såna saker, det är inte en debattnivå som anstår en demokrati. Och den göder politikerföraktet.

SSU Stockholm är skyldig en ursäkt. De försökte sig på den utomordenligt svåra konsten att använda ironi i ett pressmeddelande och det misslyckades. Och Lars Valtersson i miljöpartiet Upplands Väsby borde utvidga sin vokabulär om han obändigt ska fara ut med invektiv mot sina politiska motståndare.

Men demokratin skulle vinna på en smula saklighet i debatten. Rolig kan man vara ändå.
Se på Fredrik Reinfeldt.

(Obs. Den där sista raden var alltså ett försök till ironi.)

Jonas Morian har skrivit en läsvärd rad om SSU:s agerande.

lördag, september 27, 2008

Svensk underrättelseverksamhet

Satirvarning!

Det känns bra och tryggt på nåt sätt att en specialdomstol ska bedöma om man får spana på ord som, ja vad vet jag, nitroglycerin kanske. På tjugotvå språk eller så... Den lär få väldigt mycket att göra.

Och sen att den enskilde ska underrättas om signalspaningen. Gäller det förresten även den gamla traditionella spaningen på etervågor också?
Och hur kommer detta att formuleras?

Genom underrättelser såklart!

"Herr Putin. Härmed underättas ni om att Försvarets radioanstalt har signalspanat på er hemliga brevväxling med NN angående Sydossetien. Vi vet nog!
Hälsningar Calle."

eller kanske:
"Bäste herr Ladin. Vid signalspaning har framkommit att ni planerar hiskeliga dåd på amerikanska hundar. Ärendet är därför överlämnat till Jordbruksverket som utreder om ärendet bör överlämnas till åklagare. "
Ärendet anslås i Post och Inrikes tidningar eftersom senaste postadress är okänd.

Eller kanske så här:
"Herr Schmidt.
Er beställning på fyra förpackningar Eau de Antrax och de 348 beställningarna från Elfa postorder skulle kunna användas att bygga en illaluktande bomb av. Detta har vi listat ut tack vare signalspaning. Ni har nu tio dagar på er att överklaga signalspaningen.
Högaktningsfullt IÅ, högsta chef för FRA.
PS. Kollegan Anders hos hemliga polisen har lite frågor han vill ställa till dig med anledning av ovanstående, men han får inte spana på dig, så jag skvallrade. Var därför vänlig och fyll i personnummeruppgifter för den vidare handläggningen av ärendet och bostadsadress eftersom postboxadressaten hr Jones verkar vara svår att nå på kontorstid. DS

Eller följande:
"Käre bror!
Vi har råkat avlyssna lite av dina samtal med fröken Nadja Sjostakoviskja i Tallinn. Den "turkiska musiken" hon nämner är tyvärr inte ett hastigt påkommet musikaliskt intresse, utan ett uttryck som innebär att ett besök hos en medicinsk specialist å det snaraste kan vara klokt.
Hälsa hustrun!
PS. Jag lovar att inte skvallra för Bea och dom andra på Justitie, dom är ju så retliga! Du minns säkert den tjänsten när vi träffas nästa vecka om vår senaste anslagsframställan. DS"

Underrättelseverksamhet fick plötsligt en helt ny innebörd...

Svensk dekryptering har fyllt över hundra år och är en av världens mest framgångsrika. Det var en svensk dekrypterare som knäckte koden från tyskarnas avancerade kryptomaskin Gehemfernschreiber 1940. Den framgången ledde bland annat till att svensk underrättelseverksamhet kunde avslöja tyskarnas planer på att anfalla Sovjetunionen och utvecklingen av V2-raketerna. Det där är bakgrunden till FRA som startade sin verksamhet 1942. Svenska krypterare tillhör fortfarande världseliten, bland de fem-tio främsta i grenen dekryptering.
Idag är hotet inte främst Putin, utan det faktum att ungefär 50 000 datorer kapas dagligen för att användas i kriminella syften, för porrsajter mm. men också som potentiella terrorvapen. Kapade datorer kan styras i riktade attacker mot exempelvis finansiella betalningssystem, som skedde i Estland våren 2007. Att följa dagliga flöden för att hitta avvikelser som skvallrar om en företående attack är ett sätt att förhindra sådana attentat.

Från uppskattad till utskrattad?
Svensk underrättelseverksamhet har fått en helt ny innebörd.

lördag, september 20, 2008

Stjärnor och svarta hål

Grisar kan inte flyga.
Pitbullterrier har sällan läppstift och har de det är de tydligen hockeymorsor, i alla fall om man ska tro guvernör Palin i Alaska.
Humlor kan inte heller flyga, men de bryr sig inte om jordiska ting så de flyger ändå.

Amerikansk ekonomi är fundamentalt stabil.
Med det menas antagligen att rysk börs rusade upp 22 procent igår av glädje över att amerikanarna kastat in ett tusen miljarder för att köpa diverse svarta hål på den amerikanska bolånemarknaden.

Eller är det så, att när man ser golvet på Federal Reserves tömda bankvalv - slut pengar alltså - så ser man fundamentet och det är ju också onekligen fundamentalt stabilt ekonomiskt läge, nämligen botten.
Det var nämligen vad som skedde natten till torsdag svensk tid. Strax efter uttalanden om fundamentala ekonomier i amerika och strax före uppköpen av svarta hål. Federal Reserve hade slut på pengar och tvingades trycka nya.


Vänta nu, hur mycket nollor blir det alltså? Tusen miljarder är väl ofattbara pengar!
En miljard är 1000 miljoner.
1000 000 miljoner är 1 000 000 000 000.
Oj, tolv nollor.

Och om man nu tar till exempel en vanlig svensk guldtia som mått så är tio sådana i en stapel blir tre centimeter hög.
1 000 kronor i tior är alltså tre decimeter.
10 000 blir tre meter.
100 000 blir trettio meter
1 miljon blir 300 meter stapel med guldtior.
10 miljoner är 3 kilometer.
100 miljoner är 30 kilometer.
1 miljard är 300 kilometer.
1 000 miljarder är alltså 300 000 kilometer.
Jordens omkrets är 40 000 kilometer.

Hur långt är det till månen?
384 000 kilometer.

Om vi alltså tar den stapel med tiokronor som amerikansk fundamentalt stabil ekonomi tvingats kasta in i bolånemarknadens svarta hål, ställer dem som svenska guldtior ovanpå varandra i en tunn, skimrande stapel rakt mot månen så kommer vi nästan ända fram.

Och där uppe möter stapeln en liten prins som säger:
- Varför ska man räkna pengar för, när man kan räkna stjärnorna.
Och suckar lite för han längtar efter en solnedgång.
- Och du, har de inte dollar där i amerika?

Joho, det har de ju. Och nu ökade stapeln med sju gånger på en gång, sen krympte den lite eftersom jag hade överdrivit lite.
Det var 800 miljarder dollar, vilket är ungefär 5 600 miljarder svenska kronor och det räcker sålunda till fem staplar svenska tiokronorsmynt som räcker ända fram till månen.
Om du som nu råkar läsa denna blogpost kollar längst upp på sidan till vänster så har jag ett litet räkneverk där som berättar att Irakkriget nu kostat sisådär 560 miljarder dollar hittills.
Det är också en jämförelse.
.
Nej.
Grisar blir inte guvernörer för att de råkar ha läppstift på nosen. Och det var inte Barack Obama som sa det första gången, det var en gammal konservativ stöt som heter McCain som sa så.
Och ekonomier blir inte fundamentalt stabila av nonchalans eller retorik.
.
Men humlorna kan något som nobelpristagare i fysik aldrig kommer att kunna klara.
De kan flyga. Trots naturlagarna.

PS
*Det finns fler stjärnor än svarta hål och amerikanska miljarder i bolåneskulder för den lille prinsen att räkna. 70 triljarder i det observerbara oändliga universum, betyder 70 med 22 nollor efter.)

fredag, september 19, 2008

En ateists bikt inför kyrkovalet

Det där med religion är en privatsak - den kontrasten med många andra länder slår mig ofta. Senast när jag i senaste numret av Retorikmagasinet läste Barack Obamas tal på konventet 2004 då han pläderade för John Kerry, hans genombrott som politisk stjärna.
Gud är närvarande påfallande ofta i amerikansk politik.
I Sverige är det en privatsak.

Gud är allstädes närvarande i Palestina, i Irak, i SydAfrika och Zimbabwe, i Kiev, i Rom.
I Sverige är det en privatsak.

Religionen är en politisk kraft och inte bara i Vatikanen eller när påven erlägger visiter hos den fullkomligt hämningslöst devote Sarkozy utan när Desmond Toto fördömer Burmesisk junta, när latinamerikanska kyrkofäder i alla sorters munderingar och fasoner ingriper mot fascism och övervåld och i varje ögonblick på vilken gata som helst i det tätbefolkade Indonesien, Malaysia, överallt på Filippinerna. Gud har lite olika namn och fason men ändå.

Är du religiös?
Den frågan kan ställas med lika många nyanser som det finns människor.
Men svaret är inte självklart eftersom det är privat. För många människor är det pinsammare att tala om gud än om pengar.

Jag är ateist. Det har ingen med att göra egentligen, men nu berättar jag det i alla fall.
Ateist kan betyda en hel del olika saker, i mitt fall betyder det för det första att jag tänkt noga först och för det andra att jag är intresserad av livsåskådningsfrågor och för det tredje att jag tar frågan oerhört seriöst.
Därför är jag medlem i svenska kyrkan.

Motsägelsefullt? Nej, inte egentligen.
Jag tror på nåt annat, nämligen soldaritet. Och då handlar medlemskapet i svenska kyrkan inte om min uppfattning eller mitt kulturarv där det är svårt att förneka att kristenheten har spelat en väsentlig roll.
Det handlar om respekt för andras möjlighet att vårda rummet, platsen, gärningen, mötet som kyrkan kan erbjuda.

Därför är jag medlem i svenska kyrkan, av solidaritet.

Jamen då betalar du ju skatt fast du inte tror på gud, säger en del.
Ja.
80 öre.
Plus en nioöring i begravningsavgift, den alla får betala oavsett om man är medlem eller inte.
Jag reflekterar över att den där 80-öringen kunde jämföras med borgarnas skattesänkning i kommunskatt på 40 öre som de uppfattade som så viktig.

Finns det kristdemokrater som smiter från kyrkoskatten?
Jo säkert. Skenheligheter finns alltid, men som idé - är inte kyrkoskatten principiellt just precis en solidarisk gärning? Tiondet som bibeln nämner, är inte det i själva verket ett annat namn på idén att om vi alla samlar ihop lite var och en efter vad vi kan avvara, så kan vi gemensamt lösa ett problem, som att betala lön till en kyrkovaktmästare som kan hålla våra dödas gravar i gott skick även för den som inte har anhöriga kvar som kan betala den där avgiften.

Den som varit en gång på Pére Lachaise vet vad jag menar. Strax bortom ligger runierna av de övergivna förnäma familjernas gravar, de förr rika, nu fattiga eller utdöda släkterna har ingen som tjänar under livet efter döden. Och en dag när ingen längre minns Jim Morrisson kommer kanske även den gravstenen börja vittra och ogräset får ta över.

Så ska det kanske vara med de döda.
Men med de levande ska det inte vara den skillnaden, och särskilt inte med de som starkast bär framtiden, nämligen barnen och de unga.

40 öre. Och nu kom visst Borg med en påse pengar till som skulle innehålla vad det nu blev, säkert ett par hundralappar i månaden.
Och 35 000 sjuka som står utan försäkring.
Och 500 000 utan a-kassa.
Och varslen som ökar.
Och ekonomin som är - vad brukar man säga på den kristna amerikanska högerkanten, "fundamentalt stabil"?
---

Om ett år, 20 september 2009, är det kyrkoval.
Jag tycker det är alldeles självklart att vi socialdemokrater ska vara engagerad i kyrkofrågor precis som i alla andra livets väsentligheter.

Det finns dom som inte tycker det, oavsett religiös uppfattning. Jag menar att så länge det går en enda skattekrona - och det går en hel del sådana i begravningsavgift för att vårda den del av kyrkorummet som vigts för de döda - nå, så länge skattemedel hanteras ska vi såklart ha en politisk församling som företräder skattebetalarna.

Vi har ett kyrkopolitiskt program det är enkelt att vara stolt över.
En kyrka öppen för alla. Rik eller fattig, medlem eller inte, kristen eller inte, ung eller gammal.
En kyrka som värnar om människor i de starkaste ögonblick. Som lots i livets svåra och bro i livets ljusa.

Självklart? Nehej då.
För i slutsatsen skiljs agnarna från vetet:
En öppen kyrka välkomnar samkönade par att gifta sig i kyrkan och tar hänsyn till muslimernas behov av att kunna begrava sina döda med huvudet vänt mot Mecka.
Det är en kyrka som vårdar sitt kulturarv och kan hållas öppen för oss alla att ta del av hembygdens många kyrkorum.

Jag önskar mina medmänniskor en öppen ekumenisk kyrka som kan arbeta för frihet, jämlikhet och solidaritet. För att kunna stödja det arbetet är jag medlem ändå, en slags supporter kan man säga.
Det kallas solidaritet och det tror jag på.

Därför betyder en öppen kyrka något också för mig.
Vad betyder det för dig?

PS
Jag tror inte på helvetet heller som en följd av att jag inte beaktar himmelriket som ett realistiskt alternativ till förmultning, men jag häpnar över möjligheten att den som faktiskt tror på Sankte Per inte beaktar möjligheten av att dömas för de jordiska gärningarna lögn, girighet och självgodhet.

onsdag, september 17, 2008

Relativitetsteorier

Vad som är en katastrof eller inte en katastrof beror väl på vem som råkar ut för den, tänker jag när jag ser tanten med det blåa håret.
Den (gudskelov outtalade, tänk om nån hade hört mig!) tanken får jag äta upp under ett inslag i Aktuellt om Sydossetien (är inte det landets namn relativt svårstavat?)

Eller när.
När katastrofer inträffar är också en slags relativitet, jag menar - BigBang var ju en katastrof när den hände kan man anta för den som råkade springa i vägen men en förutsättning för liv på jorden nu, alltså mitt liv.
Den enes död...
Å andra sidan förekommer det antagligen att folk anser att hela jag är en katatsrof eller åtminstone brottstycken av mitt liv en aning katastrofalt. Som exempelvis ordningen på mitt skrivbord. Den är otroligt relativ.

Katastrof punkt nu är en sida för mogna människor som dissar fjortisar. Det kändes också väldigt relativt.

Jag ser att Fredrik Reinfeldt avslöjar i en intervju att han var "lagom rebellisk under sin tonårstid". (Christian Luuk intervjuade.) Han nämner åtminstone inte James Dean.

Amerikansk presidentvalkampanj har en svart baksida, dirty campaign, som jag har relativt svårt för. Men roligt åt. Och vad som är kampanj eller inte är väl förresten också relativt med en presidentkandidat som med viss bestämdhet säger att amerikansk ekonomi är stabil. Igår. Efter att USA:s fjärde största bank kastat in handduken och innan någon hunnit räkna ihop alla de skulder bankkrisen är på väg att avtäcka.

Först motdraget. Obama har fått en sång "Yes we can" efter sina tal och det har nu fått McCains team att tänka efter och slå tillbaka...

Sen en sån där amerikansk punch - kolla aldrig en bra story för den spricker.
Samt slutligen en liten film om retorik och brobyggen på samma tema, kolla aldrig en story...






Och hur var det nu med det där med sanning. Är den relativ?

tisdag, september 09, 2008

Jag undrar jag...

...sa Gubben i trenchcoat och keps:

- Hur kommer det sig att i USA är det Republikaner som förstatligar bankerna.
- ...och i Sverige är det en borgerlig regering som rustar ned försvaret och vill förbjuda spioneri?

måndag, september 08, 2008

Därför vinner fotbollsmorsor val i USA

Numera vet vi vad skillnaden är mellan en hockeymorsa och en pitbullterrier.
Läppstiftet.
Sarah Palins entré i den amerikanska presidentvalkampanjen är en grandios uppvisning i retorik.

Soccer mothers - de flesta amerikanska medelklassungar växer inte upp i Alaska med hockeymorsor utan med fotbolls-morsor, men principen är densamma - soccer mothers är kraftfulla opinionspåverkare.

Det är soccer mothers som sätter trender.
Soccer mothers etablerar moraluppfattningar och vidmakthåller dem. Det är de som släpar sina telningar till kyrkan, tvingar dem att äta upp sin broccoli och be bordsbön och sen gå ut och spöa motståndarna.
Soccer mothers (egentligen Soccer mom) är de verkliga användarna av gigantiska SUVar, åtminstone på pappret, för de kör halva laget i dem, eller shoppar eller nåt annat stort.
Soccer mothers är som levande kvällstidningar, med rappa, snabba svar och frågor i svart-vitt. Moral är de specialister på, vändningar också. Sanningen är digital. På eller av.

Jag påstår det, därför att för drygt tio år sedan träffade jag en av dessa miljontals soccer mothers som organiserat andra soccer mothers i PR-syfte. Ja, det vill säga, hon är inte direkt en fotbollsmorsa varken nu eller då, snarare ett PR-geni, ägare av ett företag med gudvethurmånga anställda och god för ännu fler guvethurmångamiljoner.

Hon hade i alla fall ett "stall" på ett par hundra soccer mothers, alla beredda att kasta sig ut i vilken tevedebatt som helst med en bra oneliner, en tydlig ståndpunkt och dagsfärska noteringar på politiken. Många av dem ett enkelt telefonsamtal bort från att klampa in i en studio. Drillade i medialogik, retorik, rappa, begåvade och politiskt medvetna. Själv hade hon kontakt med de viktigaste journalisterna och ett telefonsamtal bort från att delta eller smuggla in ett ansikte i en tevekanal på riksnivå.
Detta var som man kanske inser i en annan kampanj och drygt tio år sedan, men metoderna har snarast finslipats sedan dess.

Fast egentligen är soccer mothers antagligen en sinkadus, en tillfällighet, en väl identifierad grupp på relativt få "swinging sisters" alltså röster som kan avgöra ett val men just det där valet 1996 fick ett namn, soccer mothers.
Clinton-Gore vann, Levinskyskandalen till trots, och nu finns en hel klangbotten av associationsbanor - lite präktigt, hederligt, kärnfamilj, tryggt som ett svenskt folkhem.

Det är alltså inte en tillfällighet att Sarah Palin drog en vits om "oss hockeymorsor" - det slamrar igång en hel skara av associationer kring moral, värderingar och amerikanska medelklassregler. Den viktigaste av de reglerna är: Alltid ungarna först, uppoffrande för familjen, trofast ditt land, socialt engagerad och "vanlig". Med en gnutta amerikansk dröm och underdogperspektiv.

Och med ett raskt snitt har hon flyttat hela debatten till att handla om de mest traditionella av republikanska värderingar, med kärnfamiljen i centrum, defintivt nej till aborter och för "rätten att försvara sig" (mot isbjörnar och banditer) till vapenlobbyns förtjusning.
Bort från besvärande frågor om skolpeng, hälso- och sjukvårdsförsäkring,

Den här hockeymorsan Sarah Palin från Alaska har värderingar som är alldeles förfärliga. Men hon kan komma att vinna ett presidentval just genom sin vits om skillnaden mellan "oss hockeymorsor" och en pitbull. Det har gjorts förr alltså.

Bara som en tanke:
Tänk om fler svenska fotbollsmorsor tog bladet från munnen och började snacka värderingar.
Det vore häftigt. För nåt säger mig att landets många fotbollsmorsor och hockeymorsor vet en del om vardagslivet och pusslandet, erfarenheter som vi är många om att dela. Att de är välbekanta med tryggheten i ett svenskt folkhem och oroade över att fotbollssöner och hästtjejer ska växa upp och inte ha nånstans att bo, inte få jobb, inte klara skolan, bli nedslagna på stan och att det är knepigt att få tillvaron att gå ihop, tidsmässigt, ekonomiskt, fysiskt och psykiskt.

För ingen ska få mig att tro att vi är så förfärligt annorlunda här i Sverige.

Så många morsor har precis som jag och många jag känner skjutsat sina ungar på träning, ridning, fotboll, hockey, handboll, tennis och kommunala musikskolan. (Jaja, jag vet: ...och -farsor.)
Och där, på läktaren eller vid rinkside, hängande på staketet runt ridbanan eller bakom näten vid tennisbanan, medan vi huttrande och lätt uttråkade följer träningarna så pågår det ett samtal och där i det samtalet vinns det val. Eller förloras det val.
I praktiken var det väl exakt där paret Reinfeldt positionerade sig när de lanserade sin familj som en ganska vanlig förortsfamilj, begåvad, lyckosam, en förebild med den fejkade fasaden om mandelmusselbakandet och allt.

I lördags delade jag flygblad i centrum. En man kommer fram och meddelar att det är ett helsike:
- Jag lever blått men röstar rött, sa han.
Men så hade han röstat blått förra valet, för att, som han sa, bli av med Persson. Nu hade han ändrat sig, kanske, om det var lov att vara socialdemokrat fast man...
- Jaha, sa jag. Välkommen tillbaka hem igen.

Efteråt ångrade jag mig. Jag borde ha sagt välkommen i klubben. Vi som inte fyller den där gamla schablonbilden av socialdemokrati. Småföretagare. Direktörer! Villaägare. Kattinnehavare.

Och fotbollsmorsor.

söndag, september 07, 2008

Skillnaden mellan ett städat hem och ett stagat hem


Det är alltså home-staging vi talar om. Vad tusan det blir på svenska vet jag inte men det är helt surralistiskt för det betyder Inte städat.

Det betyder mer åt renoverat-hållet. Tippexrenovering - ni vet dutta på små svarta fläckar så de ska se lite vitare och renare ut.
Överkast.
Överkast!
Försvann inte överkast på sängarna med kvalsterrevolutionen redan på 1980-talet?

Vi brukar faktiskt ha en kruka basilika invid spisen annars också.
Och ett knivställ, åtta kastruller, en hushållsrullehållare, oftast tom av någon anledning, fyra-fem muggar i varierande grad av skitighet, lite udda kryddor, tandpetare, en potatisnål i form av en kråka samt en kaffemaskin med miljarder tillbehör, brödrost, vattenkokare, diskborste.
Så det såg lite tomt ut med bara basilikakrukan så den fick sällskap av en dekorativ skål med orange tomater.

Överkast. Med två snedställda kuddar på!
Jisses.

Sen tänker man på hur alla tanterna ska gå runt med fingrar i vita handskar och kolla dammet på överkanten av skåp och hyllor.
Vilka lådor kommer dom att rota i? Tänk om nån öppnar dörren till badrumsskåpet!
Mäklaren konstaterar att jag låst skåpen i arbetsrummet. Leende. Mäklaren såg hur det såg ut i utgångsläget för en vecka sen och inser att bara låset och en viss mängd kvinnokraft håller den där dörren stängd från att sprängas. Skulle någon råka öppna kommer denna någon att drunkna av pappersfloden. Varning befogad.
Hon trillar håglöst på en av mina trehundra pärmar med papper som inte är sorterade i färgordning, inser det omöjliga och undrar om jag inte är rädd att nån ska stjäla pärmarna också.
Jag ler förbindligt för pärmen hon råkade peta på står det Kvalitetsredovisning 2007 på. De potentiella hustjuvar som tar en sådan pärm har min fulla respekt.

Överkast till och med på sängar i barnens rum! Dom kan knappt stava till ordet överkast.

Mäklarens telefon ringer.
Hon skvallrar:
- Det var en annan säljare som rapporterade att hon är på Ikea och köper överkast!
Otroligt. Enda gången folk använder överkast är när de ska sälja sina hem. Eller medverka i hemmahosreportage i Allers.

Ok.
Sen ut med allt som stör. Göm, packa bilen full med skvaltriga prylar. Tänd alla myslampor, fyll stakarna med ljus, vaserna med blomster, köp nya fiskar för de gamla har tagit slut och vattna cissussen är meningslöst, in med en famn nya krukväxter istället för de gamla.

Matchande handdukar.
Och överkast.
Katten infångad. Hon är förbannad men deporteras ändå skoningslöst in i bur för att föras ur vägen.

Kattmaten göms i smutstvätten, toalettborstarna hittar vi en vecka senare inne i en garderob där de absolut inte hör hemma och tusenfotingarna som normalt invaderat hallen återfinner under kommande halvår sina skodon lite varstans antagligen.

Myrornas jublar.

- Ut! skriker jag.
Det är åt den förfärliga klädhängaren som lagats med Jaffatejp.
- Jamen, säger maken. Folk kanske behöver hänga av sig kläder.
- Här ska handlas hus, inte hängas kläder! säger jag skoningslöst och hötter med fingret åt den oskyldiga men förfärliga klädhängaren så ut åker den.

Logiskt inte sant?
Folk åker för att göra sitt livs eventuella investering, köpa ett hem för typ flera miljoner. Möts av en klädhängare lagad med Gaffatejp och säger genast:
- Det här huset kan vi inte köpa för det står en ful klädhängare i hallen. Lagad med tejp!
(Och buntband i olika färger, det glömde jag nämna.)

Det fattar väl vem som helst att då blir det ingen affär. Eller om man inte har bäddat sängen. Eller har lite stökigt i badrumsskåpet. Dammigt på översta hyllan. Böcker som inte står i storleksordning, färgordning eller nån annan slags ordning i alla fall.
Min ordning är läsordning. Böcker jag ska läsa. Resten - de jag läst eller inte tänkt läsa - åker in i hyllan där de råkar få plats.

Fyra välvikta frottehanddukar - matchande - lite på sned så där, gärna framlagda i hast (och sen fastlimmade med kraftigt klister så ingen råkar rubba dom ur fläcken!)
Och en (inte 352) gosedjur på ett av barnens sängÖverkast.

Å andra sidan är det väl vad hela stagingkonceptet går ut på.
Överkast!

Med katten skrikande i sin bur, gräsmattan nyklippt, allt som inte fick plats att gömmas inne i huset instuvat i bilen, och med överkast på alla sängar med dekorativt anlagda kuddar på - gör jag sedan det mest absurda av allt:
Jag tar en handduk och går runt och torkar noga av alla handfaten, till och med baljan i köket blänker. Jag hejdar mig och viker INTE toalettpappret i en liten trekantig vikning. Nån gräns finns det ändå!

Så sliter jag fram min lilla Mariscalkatt och sätter den trotsigt på en hylla i badrummet, väl synlig, felplacerad. Den ler.

Nån revolt måste det finnas!

En halvtimme senare är visningen över.
Så nu undrar jag:
Är det nån som vill köpa ett antal överkast, lätt - mycket lätt - begagnade?

torsdag, september 04, 2008

Varför har borgerliga regeringar alltid otur med ekonomin?

SCB 1951-2007. För 2008 spås BNP bli 1,5 % och 2009 1,3 %. Källa Finansdepartementet.
" Enligt Finansdepartementets prognoser förutses BNP nu öka med 1,5 procent i år, 1,3 procent 2009, 3,1 procent 2010 och 3,5 procent 2011. Arbetslösheten skrivs samtidigt upp med några tiondelar jämfört med vårpropositionen och väntas uppgå till 6,0 procent i år, 6,4 procent 2009, 6,5 procent 2010 och 6,0 procent 2011."
Källa; Finansdepartementet augusti 2008
http://www.regeringen.se/sb/d/10043/a/109670

onsdag, september 03, 2008

Hallå där, vill du bli supporter?

I morgon är det medlemsmöte.
Missa inte det.
I Susebo
Klockan sju.
Två timmar prick.
Gratis fika.

Och alla behövs. Du också.

Och du. Om du inte är medlem men råkar bo i Upplands Väsby eller vara i krokarna - kom ändå. Vi behöver support!

PS.
Gästspel:
Lars Bryntesson.
Från Värmdö.

Vad ska vi göra då?

På dagordningen politik. Halvtid.
Den här gången fick väl ändå alliansen en rejäl chans. Bra ekonomiska förutsättningar.
De vann stort, fick väljarnas förtroende för att genomföra det de kallar för valfrihet.
Har de förvaltat det?
Nja.
Ekonomin dalar.
Uppsägningarna ökar och därför ökar arbetslösheten.
Inflationen ökar och inflation är - sade redan Gunnar Sträng - den fattiges fiende.
Och ovanpå det har produktiviteten minskat, trots fler i sysselsättning. Fler i jobb gör mindre alltså.
Vad mer?
Björklund har problem med sanningshalten i sina påståenden om den svenska skolan.
I Väsby börjar nu föräldrarna reagera mot alla privatiseringar.
500 000 utanför a-kassan och 35 000 utan sjukförsäkring.
Men kära nån. Var det verkligen det ni sa? Jag minns tydligt nån som påstod att det skulle skapas flera jobb och så. Och valfrihet visste inte mina grannar handlade om att skolan skulle säljas till första bästa som ville ha den.

Dags att kavla upp ärmarna...

Valmöjlighet är viktigare än privatskolor.
Kvalitet viktigare än skattesänkningar.
Jobb väldigt mycket viktigare än vårdnadsbidrag.
Tycker jag.
Vad tycker du? Kom och tyck du med.
Och om du inte kan den 4 september i Suseboparken, det gula ABF-huset, så kan du antagligen komma till centrum på lördag.
Jag och några av mina vänner står där mellan elva och ett och lyssnar om du har nåt du vill säga.
Eller dyk på oss nånstans på stan. Eller i skolan. Eller vid pendeln några dagar den här veckan.
Vi finns lite varstans. Sossar brukar göra så. Lite grått, lite trist, men pålitligt.
Som en Helly-Hansentröja. Eller ett par Eccoskor.
Eller för den delen en gammal nött Kånken.
Man ledsnar på dom och testar nåt annat ett tag.
Får ont i fötterna och ont i ryggen och börjar frysa när det drar kallt.
Och då blir det inne igen med foträtt.
Ryggrätt.
Varmt.
Och rött.

måndag, september 01, 2008

Ett ögonblick!


Medkännande kamrater undrar om ögona, så jag inser att en och annan följer mina förhavanden på den fronten. Tack! Dom repade sig igen efter ett par veckor med dropp, den här gången gick det bättre än sist. Då tog det faktiskt drygt ett par år med medicamenter. Bilden tagen då, inte nu. Kolla det balla vänsterögat.

Informationsstress

Bilden föreställer ett svart hål i mikroskopiskt format, skapat genom en kollission mellan två protoner i en av anläggningarna i CERN, Atlas.

Inser att jag ser för lite på teve för ikväll har jag hunnit - plötsligt och utan någon som helst förvarning - hunnit smälta:

Två timmar FRA-debatt men eftersom jag är otroligt otålig hann jag zappa mellan den och ett mycket intressant program om graviditet. Nej gravitation menar jag förstås. Einstein. Kvantfysik och bigbang, rumstidsaxlar och böjda dimensioner. Och inte en enda gång nämndes The Swedberg vad jag hörde, mannen som anlade den första partikelacceleratorn på bakgården till Fysikum och Kemikum i Uppsala, en tidig föregångare till CERN.
Sen nyheter och väder och 3-2 till Djurgården. Thomas Mann. Och så ett program om Vab-stress, en nutidssjuka alltså. Stressade föräldrar som inte hinner ta hand om sina sjuka barn.
Under tiden lyssnade jag till Henrik Schyfferts ståuppare från Mona Sahlins Almedalsframträdande i somras och tjuvtittade - igen - på Bodil Malmstens blogg och inser att snart kommer det en ny bok igen.
Detta har nu tagit tre timmar och jag hann käka middag också. Spela in en DVD, ta en dusch, kamma luggen och skriva detta.
Informationsstress är bara förnamnet.


Det konstiga är att jag är helt lugn. Jag är den enda människan i universum som blir lugn av information i övermått.
Nä, förstås inte. Men jag reflekterar över en essä jag endera läste, eller hörde eller hörde nån berätta om, som jag tror historikern Peter Englund låg bakom. Mannen som inte kan skriva kortare än 1200 sidor.

Jag menar, det finns nån som har doktorerat på högerhängda gotiska kyrkodörrar på Gotland, typ.
En halv A 4.
I Peter Englunds händer: 237 sidor och då har han använt förkortningar och bara skrivit halva historien. Det finns ju en vänsterhängd dörr också, den kommer i nästa bok.


I alla fall hade mannen nu kastat sig äver tystnaden. Tystnaden i ett 1700-tals bondesamhälle.
En gång varannan vecka harklar nån sig i köket. Information är sånt som kommer med en vandrare, och gårdfarihandlare som traskar sakta på grusväg. Och möjligen predikant, präster eller barnmorskor och kloka gummor om man hamnar i sådana predikament.
Sån tystnad finns bara på fjället idag, och lyssnar man noga på den tystnaden som liksom mullrar i ett snötäckt kalfjäll en vindstilla klar natt med månsken, så kommer man ändå uppfatta att inte heller den öronbedövande tystnaden är helt tyst.
Det kommer ett flygplan! Eller en radio nånstans. Eller en skoter.

Men 1700-talet var full av tystnad.

Ser ni förresten likheten här? Forskare av universum eller mikrokosmos letar efter svarta hål genom att observera det som inte finns, frånvaron av något som borde ha varit där eftersom det skapar gravitation till exempel. Och tystnad som ju definitionsmässigt är frånvaro av ljud och därför inte upptäcks förrän buller uppstår i industrialiseringens relativa barndom. I båda fallen är det frånvaro som observeras.

Ibland försöker såna som Ingemar Bergman skapa film med sådan tystnad. Det är outhärligt på mindre än tre minuter på film. Man sträcker sig efter orkestern, fjärrkontrollen eller närmaste granne.
Jag skulle bli galen av sådan tystnad. Gärna till låns en stund. Men sen måste jag skräpa ner luften med ljud.
Då blir jag lugn igen.
Så nu undrar jag. Vad heter då motsatsen till informationsstress?