söndag, juni 29, 2008

Crescendo and Diminuendo in Blue

Duke Ellington

Paul Gonzalves på tenorsax.

Inte den berömda inspelningen från Newport 1956, men också bra.

lördag, juni 28, 2008

Därför tiger Mbeki

Vännen Lasse ringde, inte morfar Lasse utan en annan av världens många lassar, uppbragd.
Vi har inte talat med varandra på ett halvår men nu ryter det i telefonen:
- Kan du förklara för mig varför i helvete Mbeki sitter och tiger?

Jag blir lite mallig av frågan, eftersom bakom den ligger ett äkta engagemang men också en tilltro att nån, jag, ska kunna skapa logik i det till synes ologiska.
Jag försöker.

- Kom ihåg att det är afrika vi talar om. Alltså, här har vi Zimbabwe som leds av en person som säger ungefär så här till omvärlden; vi är fria nationer, inte kolonialiserade slavar. Vi bestämmer själva, ingen europé eller FN eller amerikan ska komma och säga vad vi får och inte får. Om jag vill slakta mitt folk ska inte Bush eller nån jävla britt komma och säga nåt om den saken, det är vår angelägenhet.

Säger jag. Ungefär. (Och i mitt stilla sinne tänker jag på Serbien, Kosovo, Milosevic, Trastfälten och tänker att vi nog inte är så värst annorlunda i Europa.)

- Jamen Sydafrika av alla nationer, de om några borde väl slåss för demokrati?

Jo det kan man lätt instämma i, men det är friheten att bestämma det handlar om, och Zim var en av de första nationerna att bli självständiga, glöm inte det inte minst med hjälp av svenskt bistånd på den tiden.

B tar över luren och lägger en pusselbit till;
- Respekten för äldre spelar roll också, i afrika betyder det något. Och sen står ANC i tacksamhetsskuld till Zim, många gömde sig där , inte minst Mbeki hade sin fasta bostad i Harare i femton år under apartheit-tiden.

Vi det här laget kokar det om telefonen, Lasse är så förbannad så han fräser. Efter en stund ringer han igen, lite skamsen nästan, och önskar god sommar som han liksom glömde av bara farten och i ilskan.

Nå. Det där är en förklaring, jag kom på att jag ville berätta det för nån fler. Förklaring, men inte en ursäkt.

Logik är inte alltid humanistiskt, och humanism måste inte vara logisk.

Men enligt min ringa uppfattning är moral och politik så starkt förenade att de inte kan skiljas och då kommer saken i en annan dager:
Med en robust och trygg moral som bas blir politiken god, men vacklar moralen så försvagar det politiken. Då blir besluten inte bara okloka utan grunda, de bottnar inte.

Och det är just vad man kan skåda i Sydafrika nu, och kanske är det därför Nelson Mandela till slut inte kunde tiga;
Han har ju också statusen som gammal, och som vis. Kanske det ska tolkas så alltså, han kan säga det som Mbeki inte kan om han ska visa respekt för äldre och för en politisk ledare som gett honom skydd och husrum i många år.

torsdag, juni 26, 2008

Varför skriver du inte om Zim?

Jag brukar göra det ibland. Burma och Zimbabwe.
Nån ska ju göra det och jag vet att det kan göra skillnad. Världens ögon vakar och ju fler som visar det desto större skillnad kan det göra, för enskilda människors möjlighet att överleva terror för sitt mod att stå på demokratins sida.

Men ibland får man vara aningen mera varsam också. Ursinnigt, vanmäktigt åser världen hur människor slaktas inför en parodi på ett val:
Vad är det för likhet på en gammal t-ford och president Mugabe?
Båda följer samma princip: Välj vilken färg du vill bara den är
svart.

Ett skämt som kunde ha varit rasistiskt om det inte vore för att det är själens färg skämtet syftar på. "Och om du inte röstar på söndag river vi ditt hus." 60 mördade senaste månaderna.

Oppositionens ledare Morgan Tsvangirai försöker förhindra ett blodbad genom att helt enkelt avstå från att delta i valet. Som många medier har uppmärksammat sökte han sin tillflykt till den holländska ambassaden.
Hans beslut att inte delta i valet väcker respekt sägs det, men troligare är att många är så fullt upptagna med att försöka överleva att de inte reflekterar närmare över saken.

Vi talar om ett land som har kollapsat.
Vi talar om ännu ett folkmord i afrika.
Vi talar om ännu ett fall där eftervärlden kommer säga; vi borde ha ingripit i tid.
Vi talar om ett land där inte ens Röda Korset kan röra sig längre, det är för farligt.

Så var är nu den där skjutglada Texasgubben Bush med sina raska marschtakter och sina stolta proklamationer om "war against terror". För vad sysslar Mugabe med, om inte terror och mord på sitt eget folk?
Och vad i herrans namn tar åt de vacklande unga demokratierna i staterna runt Zimbabwe, de som verkligen borde försvara demokratin och ta parti för folket i Zim. Redan har konflikten börjat infektera omgivningen, våldsamheter i Sydafrika...
Bildts kraftfulla stämma ekar mest med sin frånvaro, men det gör i sanningens namn även de socialdemokratiska rösterna. Eliasson befriar sig från det omöjliga FN-uppdraget i Darfur. Kanske hans nästa uppdrag blir att avvärja ett regelrätt krig i hela södra afrika, eftersom gnistorna från Zim skapar oro även i grannländerna.
Två saker kunde vänt utvecklingen, den första Mugabe själv givetvis. Den andra president Mbeki. Sydafrika.

Nu har Nelson Mandela tagit bladet från munnen, han brukar tiga sedan han dragit sig tillbaka från politikens klippkanter, men nu kunde han inte hålla sig längre.
Kanske han nu kan tvinga Mbeki att sluta tiga.

Nej, det finns ingen olja i Zim så Texasgubbarna håller sig därifrån. Det är hög tid att FN ingriper medan det ännu finns några Zimbabwer kvar att rädda.

Varför skriver jag inte om Zim?
Jag önskar jag fått frågan, men jag får den inte.

Men svaret är att okända hjältar som jag då och då skriver om i min blogg finns där, försöker hjälpa till. En av dem - en kooperatör bosatt sedan många år i Harare - dök upp i en intervju i svensk radio idag och bekräftade det jag misstänkte.
Det går att åstadkomma en del, i kulisserna, i kanten, i skuggan av den resterande - märkligt nog fungerande - delen av rättsväsendet som finns. Så länge man inte drar ögonen till sig kan man hjälpa till lite.
Men bara lite.
Därför håller hjälporganisationerna oerhört låg profil just nu.

Därför skriver jag inte om Zim.

Ibland räddar tystnad kanske liv också. Jag vet inte. Men nu har jag påmint dig i alla fall...

Föräldrar överklagar avknoppad skola

Det här brevet fick jag idag.
Jag har ersatt de riktiga namnen med bokstäver eftersom jag inte bett om lov att få publicera brevet. Men jag misstänker att föräldrarna i östra delen av Väsby som slåss för rätten att kunna påverka valet av skolledning gärna ser att berättelsen sprids så fler kan ge dem stöd. //Eva


Hej Eva!!
L är min granne och jag är C som talat med dig i telefon ang avknoppningen och överklagan av densamma.
Jag har varit bortrest och ej haft möjlighet att kommentera mötet vi hade i gymnasiets matsal därför bad jag L skriva några rader.

Idag har en överklagan lämnats in till länsrätten. Vi hoppas på lite gensvar.

Och på "ment.se" har en första artikel kommit ut om detta.
Må så gott
C

Länk till artikeln.

måndag, juni 23, 2008

söndag, juni 22, 2008

Moderna ordspråk

De säger att en fluga gör ingen sommar.
Det ordnar sig med skridskor bara vi får is.

Vad är det för dumheter? Det är dags att modernisera ordspråken lite.


En stekare gör ingen sommar. Heller.
Det ordnar sig med is bara vi får elektricitet.

Litet potthål stjälper ofta stor motorcykel.
Visst kan man gå över ån efter vatten. Om det finns en bro.

"Gånge hatt till och huva från" börjar däremot bli aktuell på grund av jämställdhetsdebatten eftersom det är damerna som bär hatt nuförtiden, och herrarna huva. Dubbla arvet till brudarna alltså.

Osvuret är bäst har jag alltid tyckt är ett jävligt bra uttryck.

Att snälla pojkarna inte får kyssa vackra flickor är en ren rättvisefråga.

Heter det "Efter sol kommer regn" eller heter det "Efter regn kommer sol"?

Järnnätter

Det var dagen efter dagen efter midsommarafton som det stod klart:
Ordet järnnätter fick en ny innebörd i och med att samtliga styrelseledamöter kände sig en smula rostiga och orsaken till detta inte torde ha med temperaturer att göra utan mer med den relativa luftfuktigheten och eventuellt kombinationen av Karaoke i bastun, grillkorv och öl vid ettiden på natten.

tisdag, juni 17, 2008

Vår största tillgång i politiken...

...just nu är ordförande för moderaterna i Barn och utbildningsnämnden.
Bo Callerhorn.

Axplock ur debatten i kommunfullmäktige igår:
- Ja, jag vet att det skulle varit en satsning på förskolebarnen här nånstans men jag hittar det inte i tabellen just nu....

Och sen en stund senare när det gått upp för honom att det inte finns någon satsning i "hans" tabell, en lektion i Ny Matematik:
- Man tar alltså en grupp barn på 18. Eller förresten 20. Och sen lägger man till två barn och dom får 100 000 med sig var och en i skolpeng så att säga, så att då tar man bort två barn och bildar en ny grupp så blir det 18.

Skicka ut Bo Callerhorn på turné. Han är tveklöst en tillgång för oss i oppositionen.
Men han är livsfarlig för tilltron till demokratin.

Mer kul ur debatten är kristdemokraternas enorma tilltro till vårdnadsbidraget på 3 000 kronor som ska skänkas till var och en:
Stefan Berg säger tvärsäkert att studerande med studiemedel kan få dem för den halvan av dagen de inte pluggar och dessutom ska skiftesarbetare kunna få vårdnadsbidrag - grattis alla ni på chokladfabriken!
Maria Fält meddelar att fastrar, mormödrar och andra släktingar kan få vårdnadsbidraget - ja faktiskt vem som helst som tar han om ditt barn, i ett litet fint kuvert!
Rostfritt alltså tolkar jag det som. Skattefritt. Svarta pengar!

Det är väl enda chansen för penionärer att få nåt ut av den här regeringen, om kristdemokrater runt hela landet gödslar mormödrar med 3000-kronorskuvert.
Det är bara det att mormödrarna nuförtiden ofta är yrkesarbetande och kanske inte har vare sig tid, lust eller ork att ta hand om barnbarn.

Nej. Förläng föräldraförsäkringen. Mer rättvist, man kan leva på det och det skulle ge den effekt kd påstår att de vill åstadkomma - ett fritt val att stanna hemma med sina barn lite längre.

Raka besked:
Eila Bromme folkpartiet och ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden lovar att behålla skolbiblioteket. Det finns nu på band att så länge hon är ordförande så rör ingen skolbiblioteket.
Hon fick fler raka frågor;
Vi socialdemokrater vill satsa på en till lärare i Särvux, Eila Brommes motbesked är "vi utreder". Ett ickebesked alltså.
Nå, jag lovar att hålla utredningen varm! Behovet är enormt, det står över 120 i kö och just nu finns plats för 23. Särvux är såpna saker som gör verklig skillnad om man talar om funktionshindrades möjligheter att röra sig i samhället på mer lika villkor som andra.

Vårt försök att plädera för språkstöd i gymnasiet med särskilda språkklasser och medel till Iski (Internationella språk och kulturutvecklingscentrum) som redan är hotat av nedskärningar efter bara ett år i drift, föll på hälleberget.

Drogkampen har de svårt med, det är tydligt att folkpartiet inte gillar att den läggs ned men inte kan stå för det. De försöker på nåt sätt stå både för det och vara emot det genom formuleringar som att "alla rektorer har lovat att rapportera vad de gör istället"-.
Ja tror jag det. Det står så i lagen:
alla skolor ska ha ett alkohol- och narkotikaprogram, ett antimobbningsprogram osv.

När det gäller privatiseringsfrågorna så dominerade de naturligt nog debatten i olika skepnader. Där fanns en "flodvåg av intressenter" påstods det från borgerligt håll.
- Sex stycken, sa vi syrligt.
- Så nu vet vi inte riktigt vilka superlativer som ska beskriva om det blir sju intessenter nån gång.
- Mångfald, sa borgerligheten.
- Ingen skola eller förskola har ändrat pedagogik. Det har aldrig varit motivet för privatiseringarna den här gången, konstaterar vi. Det var däremot fallet för de tio-elva förskolor som startat av egen kraft innan moderaterna kastade sig in i privatiseringsvågen.
Under den tid socialdemokrater hade ansvaret ihop med vänsterpartiet och miljöpartiet.

lördag, juni 14, 2008

Alternativet

Tjugo öre.
För en genomsnittlig Väsbybo betyder det ungefär 40 kronor varje månad.
Eller:
Mindre barngrupper, mer specialstöd för barn i behov av särskilt stöd, en till särvuxlärare (vi har bara en enda särvuxlärare i hela kommunen idag).
Och rädda Drogkampen.

Och ändå blir det ett större överskott att lägga på banken för de hårdare tider som vi vet kan komma.
Vi behöver bygga om , rusta, bygga nytt för skolan, äldreomsorgen och så vidare även i framtiden.

Ja. medborgarna i Upplands Väsby har ju röstat fram de där moderatstyrda jepparna som hellre vill ha sänkt skatt och vårdnadsbidrag och privatisera allt som går att privatisera. Om nån trodde att folkpartiet, kristdemokraterna eller centerpartiet får vara med och bestämma, så tycker jag man ska kika efter en gång till vad de lovade före val och vad de sysslar med idag.

Nu har jag även uppmärksammats på att skolbiblioteket i Vilunda slåss för sin överlevnad. En folkpartistisk hjärtfråga trodde jag.
I en kommun med så många ungdomar som för det första inte har klarat grundskolan med fullgoda betyg (nästan var tionde efter nian och efter sommarskolan), och för det andra kommit hit til Sverige från hela världen och därför behöver lite extra stöd för sin språkutveckling - så är givetvis utbildade pedagopger i skolbiblioteket en kolossalt klok investering.
Jag hoppas verkligen ryktet är osant att skolbiblioteket också är hotat.
Eila Bromme, ordförandei gymnasie- och vuxenutbildnignsnämnden, vad fasen håller ni på med i folkpartiet nuförtiden?

Fullmäktige debatterar budget på måndag.
Kom dit!
Start klockan 14.
Kafé fullmäktige som vanligt vid sextiden, det vill säga det brukar nuförtiden betyda arga medborgare med skyltar och namnlistor, och tvära moderata politiker som skäller ut bekymrade föräldrar, istället för de samtal vi hade förr.

Är det där värt 40 spänn i månaden? Ja jag bara undrar.

tisdag, juni 10, 2008

Rapport från en skolmatsal

Elin Stebel heter vår socialdemokratiska gruppledare i Barn- och utbildningsnämnden. Hon gick på föräldrarnas krismöte i måndags med anledning av privatiseringen av skolorna i östra delarna av Väsby.

Här kommer hennes rapport om mötet. Efter det en blänkare från "Lena" som är en av de engagerade föräldrarna, jag har ingen aning om vem hon är! Men hon har spontant hört av sig med lite kommentarer.



Elin:

"Jag bedömer att det var ca 60-70 personer där, alla dock inte föräldrar utan även en del andra intresserade. Övervägande delen var naturligtvis föräldrar. Det glesnade lite mot slutet av mötet.
Av de "inbjudna" var det jag, Bo Callerhorn (m) och Ulla Blucher (v) som deltog. Jag tyckte att mötet var väl arrangerat.

Besvikelsen och oron bland deltagarna kändes stor. Många beskrev hur de röstat på moderaterna för att få ökad valfrihet, ny skolledning osv och hur de nu kände sig fullständigt lurade. Bo Callerhorn fick det mycket hett och som vanligt rörde han till det en del och var så att säga precis som vanligt. Han hade absolut mest tid av oss tre eftersom han var den som fick försvara hur alliansen agerat.

Jag kommenterade våra vanliga synpunkter på avknoppningsprocessen och vilka saker vi var emot. Ulla framförde också bra kommentarer.
Nu kommer en grupp föräldrar att ordna med en överklagan av detta."



Sen Lenas kommentar:

"Mötet på Vilunda var en intressant upplevelse.......Bo Callerhorn hade nog inte en av sina bättre dagar i sin politiska karriär:))

Kontentan av det hela blev en massa upprörda föräldrar (fantastiskt att så många kom) som inte fick svar på EN ENDA FRÅGA och ett löfte från den sammankallande föräldragruppen om att ärendet kommer att överklagas till Länsrätten i gällande ordning."



Sen slutligen en egen liten kommentar. Nån undrar hur jag kan vara på föräldrarnas sida men inte mot skolledningen och kallar det för populism.

Jag kan förstå den synpunkten i stridens hetta, man är van vid det enkla för eller emot och det blir snabbt en personfråga.



Jag är verkligen inte emot skolledningen, jag är inte för den heller. Jag har inte en aning om det är en bra eller dålig skolledning. Och även om jag skulle ha en åsikt om det skulle jag akta mig för att framföra den offentligt, eftersom jag visserligen kan en hel del om skolutvecklingsfrågor men verkligen inte är skickad att avgöra om en rektor är bra eller dålig. Särskilt inte på hörsägen.



Jag är däremot för principen att politiken, dvs föräldrarna genom politiska styrmedel, ska kunna påverka valet av skolledning och verktygen för skolutveckling - där enligt min enkla mening ett gott ledarskap är en av de viktigaste nycklarna!
I det här fallet är nu ägare och skolledning samma personer. Det är en ordning jag tycker är olämpligt alldeles oavsett vem ägaren är, kommun, företag eller en kyrka.

Det goda ledarskapet tycker jag man utvecklar genom tydlig, kompetent, drivande förvaltning i kombination med tydliga mål. En sådan förvaltning ställer krav, skapar goda incitament men ger utrymme för egna utvecklingsvägar för skolorna.

En privatskola - eller en friskola - väljer sin skolledning. Föräldrarna kan då välja bort skolan om den är missnöjd, är ett av de vanliga argumenten man hör från borgerligt håll.

Problemet är att normalt kan föräldrarna inte välja bort skolan. Närhetsprincipen är viktig, ungarna ska kunna gå med sina vanliga kompisar på promenadavstånd till skolan.

En normal friskola, som Vittra, har en ägare som är beroende av föräldrar och barns nöjdhet (och den goda förvaltningens samspel). Vittra skulle säkert oprobelmatiskt focka en rektor som inte klarar sitt jobb.

Så.
Politiken har gett bort skolor och förskolor till de rektorer respektive förvaltningschefer som sprang snabbast.
Jag finner det skandalöst. Och jag hade tyckt det var lika skandalöst om rektorn var en av mina genuina favoritskolledare - för jag har såna. De skulle aldrig drömma om att äga sin skola.

söndag, juni 08, 2008

Bra Burmareportage


Flera matnyttiga välskrivna sidor om situationen i Burma idag. Rapport från sluten stad.

Köp. läs och begrunda Svenska Dagbladets reportage om den slutna huvudstaden i Burma.
Bland annat berättar tidningen att humoristen Zarganar greps av polis i förrgår och sen inte vidare har hört av, han var ute i Irrawaddydeltat för att bidra med hjälp till nödställda.
Det senaste skämtet sägs komma från honom. Färgen på vattnet i Irrawaddy-deltat har fått ett namn: Nargis-vitt.
(Nargis var namnet på den cyklon som drabbade invånarna i deltat. Det vita är en månad gamla ruttnande kadaver efter vad som en gång var djur, människor, lekande barn.)

Zarganar var inte ensam att ge sig ut för att hjälpa nödställda med mat, kläder, tält, medicin. 420 burmesiska underhållare har engagerat sig för biståndsinsatser, men stoppas alltså nu av juntan som hävdar att deltats invånare kan överleva på "feta grodor" och "proteinrika fiskar" i Irrawaddy-deltats Nargis-vita vatten.

Några av Burmas ledande bloggare har förresten också gett sig ut för att hjälpa till. Irrawaddy.org har ett reportage om några av dessa unga pionjärer som bygger enkla hus i svårt drabbade byar.

Detta är ett av Zarganars mer spridda, klassiska skämt:

George Bush, Hu Jintao (China's president) and Than Shwe (Burma/Myanmar's military leader) went to visit God.

Bush asked God, 'When will the U.S. become the most powerful nation in the world?'
God replied, 'Not in your life,' driving Bush to tears.

Mr. Hu then asked when China would become the richest nation in the world, which drew the same "not in your life" answer from God and tears from the Chinese president.

Finally, Myanmar's ruler asked when his country would have enough water and electricity.
This time it was God who broke into tears, saying, "Not in my life!"

Men missa nu inte hans allvarliga ådra. Här i en intervju från tidigare i veckan där han berättar vad han har sett i deltat. Inget för omtåliga magar.
PS.
Senare på dagen får jag ögonen på Expressens lika utmärkta reportage, också från Burma. Vad nu? Från total tystnad till Burmafeber i svenska medier.
Bra. Ibland gillar jag mediadrev.

fredag, juni 06, 2008

Ännu en röst, den här gången en rektor

En av skolledarna som är involverad i konflikten ringde.
Det är bra. Dialog är bra. och jag ser framför mig ett bra samtal som fortsätter de kommande åren, för en god framtid för barnen.
Skolutvecklingsfrågor ligger mig varmt om hjärtat och det är kanske bäst att vara tydlig i den frågan också:
Den kritik jag har handlar inte om skolledning, lärare, enskilda anställda - utan om bristen på politisk styrning.
Hafsverk, enligt min mening, bäddar nu för konflikter.

Naturligtvis passade jag på att reda ut det där med polisanmälan, och det förefaller vara som så;
Lappar hade klistrats upp lite varstans på skolhus, dörrar och fönster, och kommunen har polisanmält det eftersom man inte får affischera varsomhelst. Inte skolledningar alltså utan kommunen.

Jag kan nu så här femton år senare erkänna mitt brott; även jag limmade lappar lite varstans inför protestmöten på skolor och förskolor. Faktum är att vi åkte systematiskt runt och satte upp lappar på varenda skola och förskola som fanns i hela kommunen! Och inte på affischtavlor utan just på dörrar och fönster.

Ingen polisanmälde det såvitt jag vet och numera är nog mitt brott preskriberat.

Men den gången hade politiken mod och kom på våra möten. Faktiskt. Om det inte törs möta sina beslut öga mot öga den här gången så får de nog stå sitt kast. Det är delvis samma gamla gubbar nu som då. Nå, de kan ju ändra sig och kommer till äventyrs på mötet måndag kväll och kanske kan förklara och övertyga föräldrarna?

Dock vidhåller jag att samtalsklimatet inte förbättras av såna åtgärder som polisanmälan mot föräldrar som sätter upp lappar. Och rätt ska vara rätt, det är inte skolledningarna som har anmält.

Arga föräldrar hotas med polis

Uppgiften är så anmärkningsvärd att den bör granskas:

Arga föräldrar har delat ut lappar. Jag har fått en i min brevlåda till exempel.
På lappen kallas till möte, krismöte, i Vilundaskolans matsal på måndag klockan 19. Det står en hel del annat också, men inga tillvitelser eller personangrepp exempelvis.

Nu berättar en förälder att lappen har polisanmälts, eftersom några föräldrar också hade lagt lappar i andra barns fack i skolan.

Det kanske är emot lagen, jag är osäker.
Men är polisanmälan den dialogform skolans ledning väljer? Eller är det politiken som valt polisanmälan istället för samtal?

Den politiska ledningen i kommunen har ett väldigt slappt förhållande till regler och lagar, det spelar ingen roll om man bryter mot lagen lite om lagen är dum, uttalade exempelvis kommunstyrelsens ordförande Jan Holmberg apropå en helt anna fråga - nämligen tilltaget att försöka ta 157 miljoner kronor från allmännyttan Väsbyhem, pengar som behövs för reinvesteringar.
Nå han fick ge sig i den frågan, domstolen stoppade dumheterna.

Men här bussar man alltså polis på upproriska föräldrar. Det värsta är att såna dumheter fungerar i områden där det finns många föräldrar som flytt från krig och andra helveten på jorden.
Så tystar man alltså föräldrar, man hotar med polis.

Dessbättre lär föräldrarna på Vik knappast böja sig för såna dumheter.

Skolupproret i Väsby sprider sig

Två föräldraröster, den ena som en kommentar i bloggen, den andra i min telefon igår:
Först signaturen lena som skriver:

"Ett brev har gått ut till personalen i Östra Väsby där det meddelas att INGEN från vare sig Magentica eller kommunstyrelsen kommer att medverka på mötet i Vilundas matsal på måndag 9/6.
Intressant att de alltså inte ens visar så mycket respekt till alla som bor och betalar skatt i vår kommun."

Sen K, jag vill inte namnge henne här utan att ha frågat om lov, som ringde och berättade att hon är mamma med barn på Viks skola. Hon undrade om jag kommer dit och berättade häpnadsväckande historier om hur föräldrar - och skattebetalare - förs bakom ljuset av både skolledning och politik.

Nej. Jag kommer inte. Och jag ska berätta väldigt tydligt varför, förutom att jag har åtaganden på annat håll jag inte kan avvika från:

Bo Callerhorn och de andra moderatgubberna lyssnar inte. Alldeles särskilt inte på oppositionen, det vill säga oss socialdemokrater.
Skulle de få för sig att det är politiker som ligger bakom föräldrarnas protester så riskerar de falla in i sin vanliga trall av förnekelse; att det är "populism" och "såssar" och "särintressen".

Mötet är klockan 19 på måndag, i Vilundaskolans matsal. Gå dit! Även om politikerna smiter från sitt ansvar, gå dit!
Bjud in journalister som kan hjälpa er att ställa politiken mot väggen.

Jag hoppas lena, och K och alla andra som engagerar sig också lyckas engagera riktigt många föräldrar, jag står defintivt på er sida. Och jag tycker som sagt att inflytande är viktigt. Det handlar först och främst om kvaliteten i skolan för våra barn, och hur den kan garanteras. Det där föräldraengagemanget är en positiv kraft som skolan borde kunna ta tillvara, men det kräver lite lyhördhet.

Vad gör vi socialdemokrater då mer än står bredvid och hurrar på?

Vi har ju i varje steg längs hela processen från första dagen i januari 2007 försökt få hejd på de fartblinda politikerna på orten, få dem att ta fram policydokument för hur privatiseringarna ska gå till, till exempel, just för att undvika konflikter av det slag som kommer nu.
Vi tycker olika om privatiseringarna som sådana, men det är inte det saken gäller alltså. Det handlar om hur man genomför privatiseringar - brutalt eller inkännande. Systematiskt och kvalitetssäkrat eller som tjurskalliga småbarn som agerar först och tänker sen.
(Nu finns policydokment, men det kom först efter att man delat ut skolor och förskolor till först sökande och efter mycket tjat från oppositionen.
Då säger man "det finns ju ingen annan som söker". Nå, jag har hört berättelser om folk som intresserat sig men fått avslag med motiveringen att "det är för sent" och alltså har avstått.)

Så sent som i måndags försökte vi få till en bordläggning i kommunstyrelsen, vilket givetvis röstats ned. Vi ville åtminstone se närmare på de fakta föräldrarna i Östra delarna av Väsby kommer med, bland annat om att personalen inte alls vill följa med i privatiseringen, och att det finns en utbredd föräldrakritik mot skolledningen, den som ska köpa Vikskolan.
Det finns en hel del andra uppgifter också men jag vill inte sprida vidare sånt jag inte har kunnat kontrollera.

Men:
Det säger sig självt att en skolledning som redan från första början har många (alla?) föräldrar emot sig riskerar få problem. Och barn som rivs upp ur sin trygga miljö mår sämre, men det är ju då det enda sättet att få ordning på en dålig skolledning om det är samma skolledning som äger skolan.

Sen tycker jag att den moderatledda regimen i Väsby ägnar sig åt förskingring av skattebetalarnas egendom, och dessutom snedvrider konkurrensen - vissa företag får bygga skolor, investera i lärare, utrustning, inredning, material osv Andra får alltsammans för en billig peng och får rakt över disk en befintlig verksamhet värd många miljoner kronor. Den investeringen har jag och många med mig betalat över skatten, och jag tycker det är skandal att så lättvindigt dela ut gemensam egendom till första bästa sökande.

tisdag, juni 03, 2008

Krismöte

Föräldrarna i vår kommundel har kallat till krismöte nästa vecka.

Bakgrunden är att "den politiska ledningen" som de brukar kallas sig, de moderatledda allianssyskonen - vill privatisera skolan trots föräldrarnas protester.

En hel del anställda protesterar också, fast tystare. De vill ju inte få sparken.

Jag står på barnens sida i den där fajten. Skulle de av någon anledning tycka att det vore bättre med privat skulle jag antagligen vackla. Erkännes.
Men något säger mig att barnen inte bryr sig om det där med privat eller inte, utan vill ha en bra skola helt enkelt. *
Med bra lärare och en bra rektor.

Föräldarna är dessutom arga över slöseriet med vår gemensamma egendom. I detta fallet fyra skolor till reapriset 2,8 miljoner eller nåt i den stilen.

Jodå. Vi ska överklaga till Europadomstolen som Sveriges Kommuner och landsting, SKL, råder oss att göra.
Men framförallt bör de föräldar som protesterar också överklaga. Det vore intressant att se om rättsväsendet också står på barnens sida i den här frågan.

För kommunledningen har redan visat att de inte står på barnens sida, de delade ju ut alla förskolor utom en till reapriset 700 000 kronor före jul till en av förvaltningscheferna. Inte en sekund funderade de på att fråga vad föräldrar eller barn tyckte om den saken.
Att vi i oppositionen opponerade oss bryr de sig inte om.

*(Konkret betyder det där mer pengar till fler vuxna och mindre grupper.)

PS.
Nyligen klagade moderaternas lokala ordförande över att jag aldrig skriver om honom i min blogg. Kan ju bero på att det inte finns så mycket att skriva. Inget nytt i alla fall.