lördag, maj 31, 2008

Påminnelser

Kan man skämta om allt?
Ja. eller nej. Man vet skillnaden liksom.
- Ett smaklöst skämt är inte roligt och ett roligt skämt är inte smaklöst.


Underpriviligierade barn presterar sämre i klassrum. (UNESCO-rapport om barn i världen och lärande, som offentliggjordes den här veckan)
(Nu säger allvetande Ludde; Det där är väl inget nytt!
Nej just det, därför måste vi påminna oss att det gäller i Sverige också, inte bara i Senegal, Burma eller Honduras.)


En utredare Torbjörn Larsson (inte att sammanblanda med en tidningsman med samma namn) hävdar att svensk åldringsvård är förvaring.
Han får en del kritik för den slutsatsen, men det är klart att han har rätt.
I vår kommun till exempel har nu 120 gamlingar (enligt lokaltidningen) fått rätt att anlita privat hemtjänst.
Men de saknar fortfarande rätten att bestämma vad den där hemtjänsten ska göra för något. Det är skandal.

En utvecklad värdegrund för svensk åldringsvård är en bra idé, det behövs. Jag stödjer Torbjörn Larsson.

Men det behövs resurser också. Pengar som kan betala flera händer, omsorger, goda bostäder, friskare liv, bättre hälsa.
Den detaljen glömde han nämna.

Den hedervärda stölden

Talent imitates.
Genius steals.

Min nya favoritsajt. I alla fall om man ska få lite inspiration. Bara namnet är värt att stjäla - inte sant:
En god talang kan göra en god imitation.
Genier stjäl.

Jag kände mig plötsligt kusligt träffad eftersom jag inte gör annat än stjäl hela tiden, men imitationer är inte min starka sida. :)

Så igår morse, ett långt bra radioinslag på bästa nyhetstid (P1 morgon) om humoristerna i Burma, humorn som politisk kraft i Rangoon.
Om ni kände igen inslaget kan det bero på att ni läste det här först.
;)
Okey då. Eller här.

Men en ny vits hade dom med, Par Par Lays lillebror som till skillnad från sin berömde brorsa aldrig suttit fängslad:
- Jag står Alltid bakom min bror. I vått och torrt står jag bakom min bror.
- På så sätt ser polisen inte mig utan tar honom istället!

onsdag, maj 28, 2008

Nytt inlägg











De politiska kampanjerna nuförtiden är lite förvirrande. Observera nystavningen av motsatsen till ordet utvecklas nedan.

Det är sånt som förklarar affischer som den ovanför. Kanske.

Jan Holmberg har sedan affischen gjordes gått vidare i alla fall och i sin roll som kommunstyrelsens ordförande lärt sig bryta inte bara mot stavningsregler utan även lagtexter.


Å andra sidan har jag läst på stora affischer i tunnelbanan på sistone att moderaternas lokala reklambyråmänniskor fått gå i gymnasiet för att lära sig stava, men dessvärre gick de fel och hamnade på ett dagis med en massa klossar där de lärde sig att ljuga också kan stavas statistik.



Eller nåt?


Den här varianten med tomatodlingar är åtminstone lite innovativ. Vilket betyder nytänkande, uppfinningsrik. Men inte nödvändigtvis sann eller ens sannolik.




Men man kan gissa hur det gått till. Först gjorde byrån ett försök som syns nedan.

Nu "ännu nyare" moderaterna, men hela kampanjen slogs omkull av att Sten Nordin gjorde comeback i Stockholms stadshus. Och mycket kan man säga om den mannen men särskilt ny tycker nog inte ens han själv att han är.




Sen kom väl reklambyrån på att moderaterna var ett så mossigt gammalt ord att de bytte ut det ordet, istället. De greppade efter vad som helst. Bara inte nya moderaterna för nuförtiden har ju folk förstått att var samma gamla moderater.
Nya jobben. Nya skolan. Nya välfärden.

Listigt. Men helt obegripligt.

PS.


Det ryktas att moderata ungdomar letar i sina lådor efter knappar de kan återanvända på vilka det står;
"Jag vill också byta statsminister"
Jag lånar gärna ut den handfull jag fick av muffarna efter förra valet.








Dagen efter...

Konkursen är ett faktum. Dokumenterat dagen efter av mr Toledano vem det nu kan vara. Längst ner till vänster finns ett litet handtag, fäst muspekaren vid den och dra åt höger så ser du bilderna han tagit.
Vackra i all enkelhet.

tisdag, maj 27, 2008

Föräldraprotester i Upplands Väsby

Föräldraprotester vid fullmäktiges sammanträde igår måndag. Protesterna gäller privatiseringen av skolorna på östra sidan om vägen, bland oss villa- och radhusboende.

Första gången sedan 1993-1994. Den gången blev jag politisk aktiv i pur ilska. Jag och Mikaela Valtersson bildade föräldraförening på Råbäcken tillsammans med en del andra föräldrar, Mikaela blev miljöpartist, jag socialdemokrat. Men vi drog i grunden samma slutsats, det räcker inte med vrede. Man måste ta ansvar också.

Föremålet för vår vanmäktiga ilska den gången var en moderat skolpolitiker som inte begrep någonting. Han kallade våra funktionshindrade barn för vanartiga, det glömmer jag aldrig även om han omedelbart bad om ursäkt.

Han hette Bo Callerhorn.
Samma gubbe då som nu alltså.


Vi socialdemokrater värvar fler medlemmar än någonsin. Det finns ett samband och jag tror att det handlar om att känna ansvar.

Stora politiker slutar inte växa.


Jag njöt av två teveprogram nyligt, för det första det fantastiska porträttet av Helmuth Schmidt, med sakkunniga och eftertänksamma kommentarer av en annan socialdemokratisk stor ledare nämligen Ingvar Carlsson.
Jo, jag tycker Ingvar Carlsson förtjänar det epitetet eftersom även han växer i backspegeln, med distans djupnar vissa färger.
Andra bleknar som bekant med tiden, så varken Helmuth Schmidt eller Ingvar Carlsson.
Två timmar i lugnt tempo, tänk att såna program får göras fortfarande!

Och sen ett gammal progam från 1968 där den ljuvlige Slas, Stig Claesson, med sin lugna stämma berättar om ungdomarna som reste till Sarajevo efter kriget för att bygga en dröm om fred, manifesterad i 28 mil järnväg.
Han skrev en hel del om den där resan han och en annan stor svensk författare och många hundra andra då unga Europeer gjorde i slutet av 1940-talet till södra Europa som låg i ruiner efter kriget, där drömmen om fred ännu levde. Slas skrev om rälsen som sjöng fredssånger men hur den sången glömts bort då, bara tjugo år senare och han berättar om medresenärerna.

Sen läser jag om Sören Wibe som knappt låtit bläcket på sitt avgångskvitto torka förrän han reser sig som ledare för ett "nytt" parti med konstigt program, junilistan.
Så var det med de ideologierna. Somliga går från klarhet till klarhet obrutna av ålder men det gäller förvisso inte alla.

måndag, maj 26, 2008

Illitterata räknenissar eller direktörer med dyskalkyli?

Robert skriver i Aftonbladet idag. Han är 39 år, heter Gidehag i efternamn, titulerar sig VD för Skattebetalarnas förening och påstår att skillnaden mellan rik och fattig i Sverige är 13 000 kronor efter skatt. och att det är för lite.

Hälften kvar, kunde han ha skrikit, och då hade jag undrat vilken skatt han ville höja. Så han skriker inte hälften kvar. Längre, det är ju blåa laget som räknar skatt just nu.
Istället påstår han att "När hela kalaset är betalat blev belöningen för ett karriärliv genom hela det yrkesarbetande Sverige en Audi istället för en Fiat."

Ett par facts bara.
Världens Porschetätaste stad är Stockholm.
Svenskarna lurar staten på 135 miljarder i skatter varje år. Sägs det, hur man nu räknar ut sånt. Källa skatteverket.
Och gissa vilken bil som säljs mest av i Sverige. Audi? Fiat? Eller Volvo V70?

(306 387 nya bilar registrerades 2007. Volvo och Saab dominerar tio-i-topplistorna.)

Återstår att undra om Gidehag inte kan läsa eller inte kan räkna. Eller båda kanske?
(Förresten Robert Gidehag, VD i Skattebetalarnas förening. Visst känner du till att räntor är avdragsgilla för tjänstemannen eller lo-knegaren som lånar för att bo? Och att brytpunkten för värnskatten inte alls är 33 000 som du antyder utan 38 800 kronor i månaden? Jo, men säg nu att du visste det hela tiden. Att du skojade, för att kolla om vi var vakna kanske? )

lördag, maj 24, 2008

När Rotary och (s) gör gemensam sak...

Gerhard Wiksten ska ha stort tack för bilderna, han gick runt och fotograferade för Rotarys räkning.
Jakob och Azadeh, i bakgrunden Sevgi vid vårt bord. "Våra barn" fick snurra runt fem varv och sen försöka träffa en hink med tre bollkast. Men sen fick alla som ville trycka knappar - stor succé förstås.
Leif Berglund oppositionsråd och jag tryckte knappar så det stod härliga till.
Men stationen bredvid, nummer sexton, den stod tom. Där skulle kristdemokraterna ha stått.
På knapparna står det givetvis Rädda Drogkampen.

Rädda Drogkampen!


I dag klockan tolv går finalen i årets upplaga av Drogkampen.
Det blir den sista i Upplands Väsby.
Alla sjätteklassare får för en jämförelsevis liten peng lära sig att respekt för sig själv och varandra är det kraftfullaste motivet till att säga nej till droger. Den stora finalen samlar flera hundra ungdomar, barn, syskon och föräldrar.

Varför Drogkampen läggs ner?
Ja, fråga moderaterna. Jag har inte hört någon motivering.

Vi sossar har en station på finalen, vi brukar ha det.
I år ger vi bort den. Sossarnas station är en antianti-station.
En "Rädda Drogkampen" -station.

Kom dit och stöd oss. Stöd Drogkampen.
Rädda Drogkampen.
Vi ses på Vilundavallen. Idag klockan tolv.

tisdag, maj 20, 2008

Brända broars politik

Skolmajor Björklund räckte ut en armbåge till socialdemokraterna i skolfrågan.
Nu ska jag inte älta histora, men man kan sammanfatta skolknaggligheterna de senaste åren med att den moderatledda alliansen haft en faiblesse för att sparka sönder alla försök till blocköverskridande överenskommelser i exempelvis Gymnasieutredningen.
Lärlingsfrågan exempelvis. Betygen. Läroplanen. Samsynen på sånt som förskola, pedagogisk, speciallärare, betyg, stöd till svag, kanske rentav socialförsäkringssystem och generell välfärd.

Det är som sagt historia nu, det där med försök till samsyn, långsiktighet. Tyvärr.

Det märkvärdiga är att senast det fanns en samsyn om skolan var när läroplanen, den som nu gäller, mejslades fram och då var det under ledning av skolminister Beatrice Ask 1993-1994, tro det eller ej. Kan vi få hit en moderat skolminister tack, en som kan skolfrågor, frestas man utropa.

Nå. Än finns kanske chansen trots allt.
Men knappt har det första mötet om att försöka komma överens om skolfrågan slutat i en väntad osämja så kastar sig miljöpartiet i säng med alliansen i en manöver som bekräftar en teori jag dessvärre har.
Miljöpartister är fullkomligt oförutsägbara, vilket är en diplomatisk formulering för att det inte går att lita på miljöpartiet. Inte i någon fråga.

En sak är att man har olika syn, olika åsikter. Det är själva essensen, smaken och doften och kärnan i politiken, i att låta olika vyer brytas mot varandra i debatt. På DN debatt eller annorstädes, lugnt och sansat eller italienskt häftig.

Men en sak är att börja fixa med grundlagsfrågor, eftersom grundlagsfrågor är av en sådan tyngd att de inte ska hattas med. Och hattigt blir det om grundlagen ska rivas upp och ner.
Grundlagsfrågor ska äga den tyngden att man strävar efter enighet över blockgränser som ingångsvärde. Det är därför man låter grundlagsfrågor beslutas av två skilda riksdagar, det vill säga: Grundlagen kan endast ändras om riksdagen röstar för ändringen före och efter ett val.

Grundlagen är inte föremål för kortsiktiga maktkamper utan är en långsiktig försäkring mot kortsiktighetens klåfingrighet, en buffert mot mänskliga tillkortakommanden som exempelvis maktlystnad.

Då börjar man inte förhandlingarna om eventuella förändringar med ett utspel som man redan på förhand vet aldrig kommer att accepteras av oppositionen. Sånt skapar inte förtroende vare sig för sakfrågan eller förmågan.
Billigt.
Och dåligt förhandlat dessutom.

Såvida det inte är list, därför att med den där simpla manövern i DN i morse målade alla parter raskt in sig i varsitt hörn varur de kommer få svårigheter att ta sig ut.
Det gäller givetvis i lika hög grad de som inte belägrat DN:s debattredaktion med hetsiga gemener och gemena versaler.
Och inte bara Morgan Johansson, utan hela den socialdemokratiska - och för den delen vänsterpartistiska - partiledningen kommer få svårigheter att förklara och förankra om de rör sig så mycket som en millimeter i riktning mot herrarna och damen i Grundlagsutredningens blåa lag.

Snyggt jobbat om ni verkligen ville säkerställa att det inte blir en överenskommelse! Och för alliansen en pinne till i samlingen käpp i hjulen för en samlad opposition.

Bad day the Good way

Inte bara musiken. Filmen också. Bad Day. Idiotyclucidity gjorde filmen. Enklast tänkbara. Eller?

Och så det som just nu känns som vore det världen bästa genom tiderna bästa, låt.

Life on Mars. David Bowie. Inspelad, ja 2004 kanske. På hans Reality Tour i Europa för några år sedan.


måndag, maj 19, 2008

Rädda drogkampen!


Jag vet att jag borde:


  • lista alla planerade nedskärningar i Upplands Väsby som kommer nu slag i slag och som slår mot de svagaste. Konsekvent. En tjänst i Samkraft bort. En miljon i besparingar på Iski. Asperger-utbildningarna på Vilunda hotad? Extrapengen till gymnasieelever med låga meritvärden försvinner. Hur var det nu - de skulle satsa på ung och trygg men det blev visst tvärtom!

  • räcka ut tungan åt Eila Bromme som är folkpartist och ordförande i Gymnasie och vuxenutbildningsnämnden eftersom hon nu tvingas backa fullt ut på frågan om avtal om regionala gymnasieskolan. Slarvigt! Fort och fel som så mycket annat.

  • fråga kommunstyrelsen ordförande exakt Vilka lagar han inte tycker är "larviga" och därför tänkt följa, mot bakgrund av att han struntar i allbolagen och därför nu drabbas av att inte få genomföra beslut eftersom domstolen sagt stopp. (Det handlar om att ta drygt 150 mkr från Väsbyhem som skulle behövts för underhåll av gamla hus)

Men så tänker jag att det där kommer ju lokaltidningarna som är på alerten att skriva om i alla fall.

Just det: det är mötesvecka och nu har jag fått handlingarna. Du som är nyfiken och vill veta mera, försök läsa mera här:

Men jag tänkte koncentrera mig på en enda fråga. På lördag arrangeras den sista Drogkampen för alla sjätteklassare i kommunen. Sen läggs en oerhört lyckad verksamhet ned.

Varför? För att alliansen har bestämt det. Men de har inte fattat något aktivt beslut. De har bara dragit in pengarna.

Sen skyller de på andra. Fegt.

På grusparkeringen, Vilunda, lördag klockan 12 och några timmar därefter pågår finalerna med alla sjätteklassare i Upplands Väsby. Gå dit, heja på och protestera mot nedläggningsplanerna!

Och kolla in den här medans tid är: Knarkärbajs.nu. Nedlagd den också. Av regeringen. Moderatledd om det nu har undgått nån.

Mikael Pettersson och jag har motsatt uppfatttning i många frågor, misstänker jag. Men han har också engagerat sig i kampen för att rädda Drogkampen. Hans partikamrater kristdemokraterna lyssnar tyvärr inte på honom och andra medlemmar. Antar att de är fullt upptagna med att försvara moderathövdingen Jan Holmberg.


Hundliv och delad vårdnad



Vi har ju delad vårdnad.


Om hunden.

Det där beror nu inte på en skilsmässa utan - som vi med gemensam ömsesidig förståelse konstaterade vid överlämningen igår kväll - vi är två familjer som numera klassas som djurplågare. Hunden tvingas sova mer än fem timmar på dagarna ibland. Fast hans syn på saken är nog den omvända - han skulle sova ännu mer än han redan gör om han bara fick chansen.

Hunden Kasper som förärades med födelsenamnet Prins John fyller elva år snart och det är en aktningsvärd ålder för en jycke, i alla fall om det är en labrador.
Hunden Kasper är alltså en trött gammal man. Gråhårig och mer päls på golvet än på kroppen, det tar liksom aldrig slut. När Kasper är omkring syns det på mattan av hår helt enkelt.

Nå. För en gammal man som Kasper är det inte alls skojigt att gå ut sent på kvällen. Då går man med hängande huvud eller släpande steg liksom, nej, va skulle jag gå dit? När man kan sova!

Nå kvällsrundan avklarad, så kommer sköna natten då man kan sova hoprullad som en liten kula på sin madrass. Eller utfläkt på halva hallgolvet när man behöver svalka. Eller lite varstans, bara man får sova.

På morgonen - samma visa. Va, är ni inte riktigt kloka? Man kan väl inte gå upp redan?? Klockan är ju inte elva ännu!
Men eftersom herrskapet nu släpar upp den stackaren mitt i natten klockan sju-åtta för att gå frukostrundan och den kan vara lång därtill eftersom särskilt husse får för sig att det är så bra motion att gå med hundrundan på morgonen - så är det utsliten hund som kommer in.

Och utsliten hund får dessutom frukost så det kan man ju tänka sig precis - in dånar tröttheten.
För hunden Kasper som är drygt 100 hundår är det ganska skönt att få sova då.
Lääääänge.
Faktum är att det spelar ingen roll om det är full rulle, fullt hus och folk och liv och katter runt Kasper.
Han sover i alla fall resten av dagen. Ute om det går, annars inne under trappen. På sin madrass som är röd med mönster av ben. Typiskt hundmadrass. Fem timmar är ett minimum, han kommer upp och viftar på svansen lagom till Bollibompa.

Sen, men alltmer sällan, har han små hundryck som betyder Hoppsan. Kanske man skulle spela fotboll! Eller snurra runt som en galning på gräsmattan.
Eller skutta runt i största allmänhet. Eller leka låtsas-leken "nu kommer monstren och tar benet!"
Men eljest är han mest ganska trött.

Den delade vårdnaden kommer sig av insikten att en livaktig familj med massor av järn i elden inte kan ta hand om hund utan att det riskerar bli lite långa dagar för ofta och synd om hunden. Men då pratar vi inte fem timmar, snarare det tredubbla.
Men med delad vårdnad går allt bättre och alla är glada, inte minst Kasper som har en väldig flock att hålla reda på. Undra på om man blir lite trött! Men inte vill han ut efter fem timmar inte.
Då tittar han förebrående på en; äh, jag vill nog sova en stund till!

Den raffinerade hundhämnden när man blir utsläpad i alla fall fast man inte ville och så regnar det kanske också - det är nosandet. Med utsökt finkänslighet nosar man på ett strå i taget hela vägen upp och sen hela vägen ner och det sysslar man med i tio minuter innan man lyfter benet pliktskydligast.

Efter tio såna strån har man hunnit ungefär tjugo meter och det har tagit en halvtimme och matte har blivit tokig och sålt hunden till närmast förbipasserande barn.
Men annars är delad vårdnad och hundliv rätt ok.

söndag, maj 18, 2008

Syttende mai i Stockholm


Den norska delen av släkten firade antagligen mest på Karl Johan i Oslo.
Skidåkaren till vänster hade dock inte åkt därifrån utan från Birger Jarlsgatan.


lördag, maj 17, 2008

En tanke till drabbade i Kina och i Burma


Bilden till vänster är en av de satellitbilder som USA skickat till Kina för att bistå i arbetet att skaffa sig en överblick av katastrofens omfattning.
Det röda är jordbävningsdrabbade områden. Bilden till höger hur det såg ut före.
.
I morse brast en fördämning i den jordbävningsdrabbade provinsen i Kina. Fruktansvärda scener skymtar förbi på nyheterna, men jag slås av kontrasten mot tillståndet i Burma:

Alla, även drabbade anhöriga som söker sina familjemedlemmar, har försetts med skyddshandskar och skyddsmasker för att hindra epidemier.

Mängder av soldater söker i ruinerna och bidrar nu med evakueringen.


Intrycket är att kineserna arbetar systematiskt, effektiv och välordnat. Det finns engagemang och medlidande och även om det behövs mer hjälp så är intrycket att det finns en vilja att få fram den hjälpen.


I Burma däremot ökar tragedin för varje dag på grund av juntans hänsynlösa attityd till enskilda människors liv:

De bilder jag nu hittar och som sipprar ut på bloggar och nyhetsbyråer är fruktansvärda. Det finns ingenstans, absolut ingenstans, att ta vägen. Människor och djur har drunknat. Mer kraftiga regn gör att det inte finns en torr fläck att söka upp. Vägarna är borta, och båtarna bortsopade, krossade, försvunna.

Huvudstaden - nej, den före detta huvudstaden, Rangoon - är praktiskt tagen övergiven av regimen. Överlevande som sökt sig in till staden och kloster, skolor eller andra byggnader har uppmanats att återvända till sina hembyar senast den 20 maj, annars...

Utanför Irrawaddy-deltat ligger en fransk båt med mat och förnödenheter och väntar på tillstånd att få hjälpa. Innanför, i deltat, flyter lik, mängder av lik. Stanken måste vara fruktansvärd för det är 30 grader varmt och fuktigt. Bilderna från tragedin trotsar all beskrivning.


Man saknar ord.

Gordon Brown, premiärminister i UK uttrycker det vi tänker:


" It is being made into a man-made catastrophe by the negligence, the neglect and the inhuman treatment of the Burmese people by a regime that is failing to act and to allow the international community to do what it wants to do. "

SOS Burma!


Facebook-kampanj.
Idag har jag bytt min bild i Facebook mot ett upprop för offren som drabbats av cyklonen Nargis i Burma.

Besvärjelser


Det är sju grader och lättregn i luften.

Norges nationaldag.

Grillparty.


Finns det ett samband?

torsdag, maj 15, 2008

Bojkott av bojkotter

Israel firar 60-årsjubel och nu hojtas det på bojkott.
Kina är värd för OS och nu ropas det på bojkott.
Burma stänger gränsen för hjälparbetare, och lämnar 10 000-tals, kanske 100 0000 tals människor att dö av hunger, törst, sjukdomar och skador de fått under cyklonen.
Men inte ropas det på bojkott inte.

I Burma finns tre inkomstkällor som håller juntan under armarna och tillåter en armé som är världens största per capita, 500 000 soldater på 55 miljoner invånare.
De tre är:
Rubiner, jade och andra ädelstenar.
Olja som utvinns av det franska gas- och oljebolaget Total.
Opium, heroin och amfetamin.
Källa engelska wiki m fl

Landet styrs sedan 1962 av världens mest korrumperade och grymma militärjunta, som just nu med berått mod offrar 100 000-tals människor - Röda Korset uppskattar nu antalet döda till 128 000 och 2,5 miljoner hemlösa offer för cyklonen Nargis, varav många dessutom saknar mat, vatten och tillgång till vård.

Jag har lätt att bojkotta alltsammans av det där. Inga rubiner den här veckan.

tisdag, maj 13, 2008

Tage har en bror som berättar vitsar i Rangoon


Beviset för att man är bindgalen kommer här.

Jag tillhör dem som deppar ihop totalt av det som händer i Burma. Mer upplivad blir jag i så fall av den snabbhet kineser numera visar att undsätta sina landsmän i nöd, och jämfört med för några få år sedan öppenhet, bilder, insyn, samarbete.

Men deppet hindrar bloggare. För att skriva nåt som helst vettigt måste man vara glad och det är förbannat svårt att vara det. Dessutom känns den svenska politiska debatten som futtiliteter i jämförelse med det som nu pågår i Irrawaddy-deltat.

"Hurra. Den här veckan är man inne för man är sosse. Och småföretagare! "
eller det sura
"Samma gamla bidragsskattehöjarpolitik som vanligt"
Den intellektuella nivån på svensk politisk debatt är delvis jämförbar med Marianergraven.
10 000 meter.
Under havsnivån.
.
Så är man då tvungen att hitta ett utlopp för den där delen av själen som bara måste vara glad för att vara kreativ - då blir det så här:

Du, apropå KU-förhör och sånt. Visste du att Danielsson hade en massa brorsor?
- Va. Danielsson?
Ja. Alltså Tage Danielsson.
- ???
Jamen först var det han vinodlaren.
?

Pino-tage.
!

Och så hans äldsta bror. Vin-tage.
(stön)

Sen hade han en som sålde glass.
- Stopp, säg inget. Pisstage va?

- Stavas med ett s!
(snyft)
Och familjens svarta får hette...
(i korus) Sabo-tage!

Men sen har han en bror, jag tror, som heter Mustage fast det stavas int så och han (dom, bröderna) bor i Rangoon.
Moustache Brothers
Uttalas mus-tage. Inte.

Gissa om man är poppis. Ingen hittar på så usla vitsar!
Nå. En färsk Burmavits mitt i allt det förfärliga:

An American without legs can climb Mount Everest,” the American president said proudly at a gathering of statesmen.
Immediately, the Russian president said, “A Russian without arms can swim across the Atlantic.”
The other world leaders were stunned by the two statements. But the leader of Burma came to the rescue:
“In my country, a man without a head can run the country for 20 years.”

---
Detta med Burmesiska vitsar tarvar en förklaring.
I Burma åker man i fängelse för politiska skämt. Tortyr är vanligt. Ändå eller kanske just därför är politiska vitsar ett av de mer kraftfulla vapnen som demokratirörelsen har - och av någon anledning får de stora artisterna vara i fred med sina politiska skämt om de berättas för turisterna. Därför uppmanas västerlänningar att vara just turist och stödja gatukomikerna, och därmed demokratirörelsen!

Men vitsen har en historia också, gycklaren som maktens sanningssägare har rötter också i Burmas folkhistoria.

Som denna, som Mustasch-bröderna hittat på:
- Systemet i Burma är så korrupt. Du kan inte skilja en tjuv från en regeringstjänsteman.

Par Par Jay, en annan stor komisk stjärna som återkommande kastas i fängelse för sina vitsar, sägs ha knäckt denna vits:
- Jag var hos tandläkaren. I Indien!
- Vad gör du här, frågade tandläkaren. Har ni inga tandläkare i Burma.
- Jodå, Världens bästa. Men ingen vågar öppna munnen!

Som i alla förtryckta system uppstår parallellspråk, synonymer, som döljer den verkliga avsikten med ett ord eller ett uttryck på ett sätt så det det i alla fall är alldeles glasklart vad som avses.
I Burma används Moskva som synonym för fängelse;

- Efter uppträdandet här i Rangoon ska vi på turné. Till Moskva!

lördag, maj 10, 2008

Mass murder in Burma. Death toll could be 600 000



Increasing smell of Death and Destruction, where the water slowly turns back to the sea or intertwines with the soil, is reported from the Irrawaddy delta where people now desperatly tries to survive.
Dead bodies and rotten cadavers of buffaloes and no survivors there to bury them. No help in sight. Families trying to survive on a few pots of rice, food supplies was destroyed. Those scenes now reported as eyewitnesses struggling for their lifes enters the Rangoon area and other cities connected to the surrounding world.

Those reports will get worse. Just guesses and a few reports still from the area where no roads are left. Huge areas only possible to reach by sea, boats, or by air.
New figures etimate the death toll to be 600 000, but those figures are not confirmed. More balanced reports from International aid-organisiations however now counts the death tolls to be more than 180 000.
Sources: Mizzima News, and Irrawaddy figures from 10 may.

If this turns out to be true, the catastrophy in Burma is the worst in mankind history as we know it.

Next step is predicted to be worse if help and experts are blocked from entering the country. Diseases spread by mosquitous, sanitary problems and severe difficulties to find food, fresh water and housing is probably already the case. As I write this post, I took a short glance at Google earth weather report, finding that another cyclon rapidly is approaching the very same area. The weather now is probably bad enough, but if this second cyclone also hits ground where Nargis swept away - well.

Outside the boarder:
A World waiting to enter Burma with help. Prohibited by the regime because they with the most callous attitude continued today with the so called referendum, in areas that wasn´t hit by the cyklone.
Massive cheating and low turnout reported, just as expected. Violence, threats and all sorts of cheating, some fresh reports about todays voting can be read here. Maybe the Junta don´t want the world to see and report about it. How many dead is it worth? 100 000? 500 000? More?

This makes the regime responsible of mass murder. And so is every single person responsible of his actions of killing, beating and rejecting help to survivors of the catastrophy.

The junta obviously abandoned their own people, leaving them to die. It is now time for the international community to export those generals to ICCt in Haag to face a fair trial and hopefully a long, long time behind bars. They definitly are responsible for crime against humanity article 7.

History judged some murderers of this dignity before. Their names are sometimes forgotten, but their doings are not.
Nor will they be forgiven but forever despised.
In the book of history their names are written in dishonour with the blood of their own daughters and sons, as simple thiefs, simple murderers and cheaters.
Hyenas of man.



Democracy Organiser beaten to Death during Interrogation
Amongst the names to remember is Ko Ohn Kyaw, who was killed by the prison-squad as the cyclone hit Rangoon saturday one week ago.

He was an Organizing Committee member of the National League for Democracy of Rangoon Division, Dawbon Township was bludgeoned to death in the Insein prison after the prison precincts caught fire when cyclone Nargis lashed Burma.
Ko Ohn Kyaw was accused of organizing a jailbreak and was beaten to death during rigorous interrogation.

The Prime minister-in-exile pleads for International help

"We are running out of time. A tsunami of death from epidemics, including cholera, malaria, malnutrition and starvation is hitting Burma at this very moment. So we want the help from the international community now. "
—Burmese Prime Minister-in-exile, Sein Win

Stolen aid Boxes relabelled by Junta Generals
International aid boxes distributed to Burmese citizens prominently carry the names of the junta’s top generals.
That is what the junta did with the stolen goods from UN Aid the day before yesterday.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Keeping an eye open for Burma



The only reason why I write this in english is because I want to be sure that the regime of Burma - in case passing by this blog - shall know that a whole World is watching:


At least 100 000 dead and the numbers seemes to increase. At least 1 miljon homeless. More bad weather heading towards Myanmar - Burma.




And the regime is blocking all efforts to help the people of Burma, now even robbing food from two aircrafts in Rangoon sent by the UN and expeled one aeroplane with experts, medicin and material sent from Qatar.

Instead of food, medical treatment, electricity, healthcare, fresh water and tents the regime gives away some dvd-players and televisionsets. 36 prisoners are shot dead and another 70 injured by soldiers, instead of soldiers helping their people.

The so called referrundum is to be held saturday despite that people are dying in the biggest disaster in Burmese history.


The world is watching. We hear the rage of the Burmese people and we never sleep, because solidarity never goes to sleep.

Friends are watching and we wait restlessly to help the people of Burma.


The regime is paving it´s way to selfdestruction. Justice is blind and fair. And she never sleeps either.

torsdag, maj 08, 2008

Liket sparkar...

Socialdemokraterna har i runda slängar 100 000 medlemmar vilket är ungefär dubbelt så många som moderaterna.
Å ena sidan.
Å andra sidan har vi socialdemokrater förlorat halva medlemskåren på tio år.

Fast å ena sidan verkar det bero på att vi inte vågar fråga folk om de vill bli medlemmar för det är något väldigt många vill bli. Faktiskt.
Å ena sidan.
Å andra sidan förekommer det då att folk svarar:
Jag medlem? Nej det har jag inte tid med.
eller
Jag medlem? Nänä, det har jag inte råd med.

Det kostar 100 spänn. Det tar en minut att fylla i på http://www.sap.se/ att man vill bli medlem och du behöver inte gå på ett enda möte om du inte vill.
Men du får om du vill vara med och påverka sånt du tycker är viktigt.

Jag påstår nu att det går att fördubbla medlemsantalet på ett år om man vill.
Jag gör det på två goda grunder.
250 000 förtroendevalda i fackföreningsrörelsen skulle kunnat få frågan i alla fall, särskilt nu när det syns och märks så tydligt att det blåa laget är samma gamla ärkemoderater som vanligt. Ni vet: Sänk skatten. Privatisera. Sälj hyreslägenheter, statliga företag och alla vårdscentraler.

Segolénè Royal. Kunde hon, så kan vi.

Varför? undrar du nu.
För att många enade är starkare än få splittrade. Och flera starka kan uträtta mera för att förändra samhället till något som är bättre.

På teve såg jag för en stund sedan socialdemokraterna och alla andra partier i Sverige dödförklaras om sisådär tio år.
Godmorsning säger jag.
Liket rör på sig. Liket lever. Liket sparkar.

100 000 märks också.
Men visst; PRO har 400 000 medlemmar.

Studentmottagning med principer

GPS. Väldigt enkel version endast för petersfield 56. Var det nu ligger nånstans.
















Ok.
Det är dax strax.
Den yngsta fäktar förfärande effektivt med armarna och ska till att flyga. Tar studenten. Är vuxen.
Jaha, Vad ska det vara i presang då.
- Inte en bil.
Bestämt.

Det är till att vara bortskämd tänker du kanske. Stämmer det också, men här talar vi principer.

Mottagning men absolut ingen alkohol och inga döda djur. Här vegeteras gärna över datorer och mjölkdrinkar men cocacola bojkottas konsekvent liksom choklad, kaffe och bananer. Och alla döda djur.
Min teori om att vegetarianer och veganer bara äter grönsaker inte för att de älskar djur. Utan för att de hatar grönsaker -bemöts med en fullkomligt rättvis fnysning.

- Du har kaffeodlarnas blod på dina händer, är en hälsningsfras man kan råka ut för till morgonkaffet för att man ertappats med bönor utan fairtrademärket.

Ingen bil alltså.

Därför har jag nu ställt samman en ny lista underbara presenter till studenter.

Den toppas av den fullautomatiska majhongspelaren. Ett måste i varje hushåll. Garanterat miljövänlig. Åtminstone drar den ingen bensin och matas vare sig med rättvisemärkta eller inte rättvisemärkta varor.

Vänta lite nu. Fullautomatisk majhongspelare - vad fagerlund gör man med en sån?
Nå.

Här hittade jag den genomskinliga kortleken. Ger pokerspelet en ny dimension.
Inga pengar? Inga problem - kolla på de japanska svarta siluetterna i svart papp på bilden intill. Något den händige gör själv - visst är de bedårande!

Our Childrens Gorilla heter ett svensk företag i New York som sysslar med mer eller mindre fantasifulla konstruktioner av återvunnet material.
Låter för politiskt korrekt för att vara sant - svensk återvinning i New York. Och små papphus för 350 kronor stycket - wow. Man har valt fel karriär helt klart, i mitt nästa liv ska jag bygga dockhus av återvunnen kartongpapp. Och klippa siluetter av grisar att ställa i bokhyllorna.

Men har man sisådär 200 000 riksdaler att kasta i sjön kan man ge bort ett möte med Elton John i studentpresent. Han auktionerar ut sig själv på ebay den här veckan.

(Nu svimmade studenten igen. Jag undrar varför.)

Nå. Om jag vore student idag skulle jag överst på min önskelista ha sånt där fantastiskt skum som man kan se i reklamfilmer i bland. Det bara växer, väller ut över parker och gator och torg och folk vadar i det till midjan.
Och jag skulle dela med mig av det genom att hälla alltsammans i fontänen på Sergels torg. Sen skulle skummet välla ut över kanten, falla ner majestätiskt på plattan och täcka hela snetorget.
Och sen så skulle vi dansa salsa i skummet hela natten!



Vårtecken från Gudbrandsdalen

"Vart hon såg såg hon blott såg vid såg men inte en orrtupp så långt ögat nådde. "
Punkpoeterna


Den kärlekskranke orrhönan fångades av den stolta norska avisan GD, Gudbrandsdölingen, som har adressen gd.no. Här kan man läsa mer om risken för spelberoende i vårtid.


måndag, maj 05, 2008

Var är alla uniformerade människor? sa cykeltaxiföraren


Nargis. Bilden har jag lånat från Irrawaddy. Newssite som specialiserat sig på nyheter från Burma/Nyanmar.


- Var är alla dessa uniformerade människor som alltid är beredda att spöa upp civila? De borde komma ut i full styrka och hjälpa till att städa upp i området och få i gång elektriciteten, sa en cykeltaxiförare, som ville vara anonym av rädsla för att råka ut för vedergällning.
Dagens Nyheters ögonblicksbild fångar i en mening styrkan hos den dubbelsidiga katastrof som drabbat Burma - normalt vakar 500 000 soldater över Burmas gator, idag är de bortblåsta och cyklonen som drabbat Rangoon med omnejd svepte in en ny katastrof:
Under dagen piper brådskande nyheter upprepade gånger i min telefon.
"135 döda."
"Minst 350 och siffran stiger."
"3000 befaras döda."
"Minst 10 000 döda. Dödssiffrorna ökar"
"Hundratusentals hemlösa. Minst 3 000 saknas."

Förra gången samma fenomen drabbade min telefon handlade det om en Tsunamikatastrof inte så förfärligt långt från Burma. Då galopperade också siffrorna allt högre under dygnen omedelbart efter katastrofen.

Jag minns också en katastrof i Nordkorea, den gången en olycka, många döda. Nordkorea, världens mest slutna land, öppnade den gången en dörr på glänt och vädjade om hjälp och den lilla dörröppnaren ledde till en helt ny kontakt med en solidarisk omvärld. Stapplande steg, ännu långt kvar, men ändå, en första kontakt finns där därför att hjälpen fanns när den behövdes och den hjälpande handen dröjde med fördömanden, men välkomnade samtalet.

Tsunamikatastrofen skördade en kvart miljon människoliv, men svepte in demokratin på stapplande fötter i världens fjärde största land, och världens största muslimska land nämligen Indonesien.

Jag var där i november. Redan - trots att det inte är förrän 2009 valet ska hållas, hade partierna påbörjat sina kampanjer. Åh, som ny ung demokrati med sina definitiva brister men ändå en demokrati, en process.
Fred i Aceh.
- Demokratin är här för att stanna, förklarade presidenten när han emottog IAPC:s demokratimedalj å det indonesiska folkets vägnar.
(IAPC, International Association of Political Consultants, där jag faktiskt var styrelseledamot till och med november i fjol.)
På bilden - väldigt låg upplösning men ändå - föreställer Käringen som hälsar på presidenten för världens tredje största demokrati. Han heter Susilo Bambang Yudhoyono och har titeln His Excelence Dr President. Demokratiskt vald.

Finns det en gudomlig kraft så kanske det är gudarnas vrede som drabbat Burma nu. Kanske just burmesernas vädjan om hjälp när katastrofen drabbar skoningslöst de fattigaste, de mest utsatta, kanske det är just den där sista stenen som behövs för att rycka undan fötterna på juntan och foga in demokrati även i Rangoon - för hjälpen står där på tröskeln och stampar för att bistå.
Så som skedde i Indonesien efter Tsunamikatastrofen.

I Burma pågår en andra katastrof, den är politiskt betingad, har vida större verkan och den krymper människor. Det är resultatet av att världens mest skoningslösa regim nekar sitt folk utbildning, mat, utveckling och frihet. Burma idag är inte längre ett land med framtidsutsikter, det är ett land där svälten skördar allt fler dödsoffer och där misstänksamhet, narkotikamissbruk och ursinnig fattigdom håller befolkningen i ett järngrepp.
I ett så kallat val om författningen är det förbjudet att propagera för nej-sidan.

Säga vad man vill om despoter men dom är ganska uppfinningsrika;
Rubert Mugabe i Zimbabwe förbjöd inflationen när en galopperade iväg över tusen procent. Sen förbjöd han offentliggörandet av valresultatet när han förlorade valet.
Att ha en folkomröstning där det är förbjudet att rösta nej påminner om det.

Ja som sagt, var är alla uniformerna nu? När folk desperat behöver hjälp?
Munkarna syns i alla fall på gator och torg igen.
De röjer för att rädda liv.
De fortsätter att röja för att rädda liv.

Burma har ungefär en halv miljon soldater vilket innebär att de har en av världens största arméer
Var tionde Burmes ingår i den armén.
En dag kommer de unga soldaterna att komma på att de ska rädda liv, och hjälpa munkarna röja för liv. Det händer alltid, förr eller senare.

Såna saker kan man tänka på också, när magen knyter sig i kramp vid tanken på att tiotusentals människor dog och 100 000-tals är hemlösa efter cyklonkatastrofen igår och att de inte nås av hjälpen därför att deras egen så kallade regering nekar dem hjälp.

Men så, igår eftermiddag svensk tid meddelade de hårdnackade generalerna att de behöver omvärldens hjälp. Dörren öppnades på glänt och den öppnadens av juntans män.
Jag tror på samtalets kraft. Jag tror på mirakler för jag har sett en demokratisk president i Indonesien i ögonen, jag har en stenflisa ur Berlinmuren hemma och jag har varit inne i Nelson Mandelas fängelsecell på Robben Island.







Om du tvivlar, läs Mizzima. Revolten har börjat.



Bilden tog Catti Ullström, - oj, jisses, ännu en av dessa unga otroligt begåvade s-studenter som just nu är vid gränsen Thailand-Burma nånstans. Läs hennes blogg från resan. Följ hennes ursinne och lär, hon har så enormt mycket att berätta. Och vi har så mycket att lära...

torsdag, maj 01, 2008

Arvingarna till Sumpan, revolutionärerna till Väsby

I år stal vi Dan Karlsson från Sumpan. Det där insåg jag inte förrän vår "husspeleman" meddelade att som ersättare på årets första-majfirande i Sundbyberg hade hans son Jonas spelat tillsammans med sonen till vapendragaren Pekka i gruppen Danne och Pekka, Peter Stålnacke. (Bildbevis!)

Fullt hus, trevligt. Maryam Yazdanfar briljant, provokativ med en tänkvärd tråd om att vi måste införa en färgblind socialdemokrati som jag verkligen hoppas hon utvecklar i en debattartikel snart. I formen och i miljön och tillsammans med Azadeh Gustafsson Rojhan landade den ganska revolutionerande tråden alldeles rätt. Och hon har ju rätt. Klass är klass och då spelar det ingen roll vilken hudfärg klassen har. Jag kan fylla på med det faktum att var femte barn i Upplands Väsby växer upp i vad Rädda Barnen med flera kallar för en fattig miljö. Viran och Anita kokade ärtsoppa och varmkorv, Dan spelade, Bo Krogvig modererade och det såg ut som om alla trivdes.

Sen begick Käringen en relativ dödssynd. jag gick inte i stora tåget, jag såg på det istället för första gången på många år.
Jag såg invandrarföreningarna en efter en komma med färggranna dräkter och med vemodiga plakat om liv och död i Sri Lanka, Tibet, Mongoliet, Eritrea, Somalia, Sudan, och sen fackföreningarna med handsydda färggranna fanor. S-föreningarna från stadsdelar i hela Stockholm och sist som vanligt kommun efter kommun. Orkester efter orkester, Unga Örnar i färggranna tåg som sjöng med starka klara unga röster Här kommer unga örnar.

Men allra allra först gick en tretton-fjorton-femtonårig kille med arm i bandage, före alla orkestrarna, alla fanorna, alla huvudtalarna, alla s-föreningarna alla 15 000 som var där idag.
Det är folkrörelse. 15 000 människor ledd av en afrosvensk fjortonårig med armen i bandage.
Jag kunde inte hålla en tår tillbaka av rörelse. Folkrörelse.
Det är fantastiskt fint att få vara del av något så stort.

Första maj första maj


Susebo klockan 10.
Samtal med Maryam Yazdanfar, Azadeh Gustafsson Rojhan och Bo Krogvig som hoppar in istället för Leif Berglund.
Inomhus!
Viran och Anita kokar soppa som vanligt.
Dan Karlsson kommer också, beväpnad med sin gitarr och lust att sjunga så att alla kan vara med.
Välkommen!