fredag, mars 28, 2008

Två år i varje klass

Skolminister Jan Björklund vill lägga ner IV-programmet på Gymnasiet och han anser att hela den idén är misslyckad, och för en gångs skull håller jag faktiskt med honom.

Men sen tog det liksom stopp, med förslaget att istället införa en tionde klass i skolan. Grundskolan.
Tänket, om jag nu förstår Björklund riktigt, är att grundskolerektorerna skulle tvingas sätta in extra resurser tidigt av fruktan att ha en hög med 16-åringar kvar ett helt extra år. Bortsett från den lite märkliga synen på rektorernas kompetens, vilja och uppdrag idag, känns hela den delen av förslaget som en rejäl, saftig smocka - i luften.

Björklund har utgått från tre saker;
För det första att grundskolan biffat över alla problem i knät på gymnasiet, och alltså idag saknar vilja, kompetens eller tydligt uppdrag att se till att alla skolans elever klarar att skriva, läsa, räkna och engelska - för det är vad vi konkret talar om här.

För det andra att eleverna i fråga, det handlar om ungefär en tiondel av alla grundskoleelever, skulle motiveras mera av att gå om, än att fortsätta in i gymnasiet. Skolplikten gäller till och med nionde klass idag. Resten är frivilliga studier.

För det tredje att alla elever är lika varandra, klonade, och att sent hitkomna elever inte existerar som problem. De som flydde förra veckan från kriget i Irak till exempel. Klart överrepresenterade och i synnerhet de unga herrarna nyligen anlända halkar efter.

Jag tror visserligen att IV-programmet i sin nuvarande form är en katastrof för de elever som drabbas av det, men då är jag alldeles för generell. Det finns exempel på annat också. Basåret som socialdemokraterna talar om finns, i Upplands Väsby. Kom gärna hit och titta Jan Björklund, de går i tvåan nu.

Mig veterligt handlar det om resurser. Grundskolan är inte befolkad av rektorer som idag struntar i sina elever. Lärare och skolledare som vill kommer långt, men inte tillräckligt långt därför att det saknas resurser.
Vad gör Björklunds allianspartners runtom i skolorna då?
Sänker skatten. Sen gråter de en skvätt i glädje över detta och blundar för konsekvenserna - det är barn och gamla som får betala.

Så i Upplands Väsby exempelvis avvecklades elevstödsteamen för ett halvår sedan - de som nu Björklund efterlyser - och istället ska varje enskild avknoppad privat vinstgivande skolenhet avgöra om de vill köpa in dyra speciallärare, kuratorer, skolsköterska.

De vill inte använda sina pengar till extra stöd, de vill överhuvudtaget inte befatta sig med elever som kräver något extra, generellt. (Ja, jag vet att det finns undantag bland friskolorna också.)

Så köerna till landstingets Barn- och ungdomspsykiatriska avdelningar ökar.
Mer resurser, eller annorlunda fördelade resurser rättare sagt, skulle ge fler barn fler möjligheter. Jag tycker på mitt fyrkantiga vis att våra skattepengar ska användas till extra stöd och speciallärare och inte till aktiebolagsutdelning och höga löner för skolägare.

Fel tänkt är också elevperspektivet på frågan.
Jag är omgiven av familj med kolossalt lyckade resultat, men jag har också i min närhet människor som gjorde den där klassresan i den gammeldags skolan på 1950-talet, 1960-talet och så sent som 1970-talet med två år i varje klass. Klass 9 G. Obs-klass. Utpekade. Utkastad från flera skolor på grund av bus.

Ungdomar gillar inte att gå omkring med dumstrut på huvudet idag heller.

Men jag har också i min absoluta närhet en ung man som gått inte två utan tre år i grundskolan, extra. Klarar sig bra. Ville det själv och skolan kunde ordna den saken utan att bullra omkring så förbaskat.

En flexibel lyhörd skola med resurser att sätta in för att ge barnen stöd tidigt, där är vi överens.
En chans att gå extra år i grundskolan för den som vill eller välja ett basår i gymnasiet där man glider in på nationella programmet naturligt och från första dagen.
Sen skulle jag nog inte vara främmande för tanken att utvidga skolplikten och införa en tolvårig grundskoleutbildning med gummiband i båda ändarna. Man kan börja tidigare eller senare beroende på mognad, och man kan fortsätta ett eller ett par år, ta ett års paus och göra något annat mitt i hormonstormarna om man behöver, utan att det behöver kännas som tillvarons största katastrof.

Kort sagt.
En individuellt anpassad skola.

Björklund talar gärna om individen, men det han nu verkar konstruera är en skolfabrik.

Slutligen en rak fråga som Björklunds förslag överhuvudtaget inte besvarar:
Gymnasiet idag tappar inte bara de där tio procenten som missat matte, svenska och/eller engelska i grundskolan. Gymnasiet tappar var fjärde elev. Vad gör vi åt den saken?
Det är underkänt oavsett vem som ansvarat för konstruktionen (nämligen samtliga partier i stor enighet 1994.)

En av fyra kliver ut på andra sidan gymnasiet och har inte klarat plugget. I min värld är det underbetyg till gymnasieskolan.
Något allvarligt fel är det på en skola som inte klarar att ge åtminstone 90 procent av sina elever de kunskaper de behöver för vuxenlivet i en slags normal verksamhet

Den där fjärdedelen möter vi sen som nya utgifter om man ska vara krass:
På arbetsförmedlingen.
I bästa fall i vuxenstudier på Komvux.
I sämsta fall i missbruksvård, kriminalvård och som mer eller mindre permanenta kontaktstödsmottagare.

Har ni nånsin talat med en sjuåring om framtiden och fått till svar:
-Jag drömmer om att bli arbetslös.

Tänkte väl det. De sjuåringar jag känner vill bli fotbollsspelare, brandmän, astronatouter och sånt.

Bygg inga skolfabriker. Ge sjuåringarna bra verktyg istället så de kan börja snickra tidigt.

Andra bloggar om: , , , , ,

onsdag, mars 26, 2008

Den andra chansen, vuxenutbildningen


I dagens lokaltidning Mitt i Upplands Väsby skriver lokalredaktören David Österberg nyanserat men angeläget om vuxenutbildningen och dess hotade framtid.
Staten har dragit ned på anslagen. En tredjedel på ett år, och ännu en tredjdel förestående. Nästan en halvering av platserna.

Jag är inte jättebekymrad, säger jag i den där intervjun, ett uttalande jag står för.
(Jag har förtroendet att vara gruppledare för s i den nämnd som sysslar med vuxenutbildnings- och gymnasiefrågor i Upplands Väsby)

Inte bekymrad idag, men med ett par tillägg;
Jag hör redan oroande tendenser till att den kraftfulla förbättringen senaste två åren på arbetsmarknaden är på väg att brytas. Det kan betyda en ökande arbetslöshet, och först ut är alltid unga, outbildade.

Då kan läget mycket snabbt bli ett annat.
Och kommer den vändningen då behövs vuxenutbildningen och kanske den behövs i flera former än idag. Det har ju visat sig att arbetsmarknadsutbildningarna hade en god effekt, de som nu helt eller delvis är nedrivna. Och de utbildningarna var ofta ganska väl anpassade efter de unga männen behov av yrkesorienterade utbildningar.

Men komvux traditionellt når helt andra grupper i samhället, nämligen de korttidsutbildade kvinnorna, något äldre men inte bara.
Om jag minns rätt nu är tre av fyra elever på komvux kvinnor.

Så här ser jag nu på saken, det kanske uppfattas kontroversiellt men;
Gymnasieskolan ska vara så utformad att den tar ansvar för sina elever. Unga människor ska inte i onödan behöva läsa på komvux bara för att skolan inte klarat elevernas krav. Alltså tvärtemot dagens skoldebatt när man talar om att eleverna inte klarar skolans krav....
När var fjärde elev går ur gymnasiet med ofullständiga betyg är inte felet elevernas.

Men hur man än gör så kommer det alltid att finnas ett behov av att utbilda sig vidare, mera, komplettera, läsa igen, läsa ikapp.
En andra chans.

Alla vinner på att erbjuda denna andra chans. Samhället, de enskilda medborgarna som väljer att studera, företag som behöver välutbildad arbetskraft. Alla vinner.

Därför behöver vuxenutbildningen ses över på alla nivåer - på nationell nivå, på regional nivå och på lokal nivå.

Och jag tror stenhårt på en sak till, och det är att i längden är en kommun för liten för att klara vuxenutbildningen själv.
Regional samverkan eller en regional huvudman för vuxenutbildningen skulle kunna leda till den där utvecklade, moderna, individanpassade, flexibla utbildningsformen för vuxna, som dåvarande skolministern Ylva Johansson ville ha när hon i mitten av 1990-talet drog igång Kunskapslyftet.

Kunskapslyftet som på fem år gav en halv miljon människor en ny andra chans. Och som förnyade vuxenutbildningen långt, men inte tillräckligt långt.
Och jag kan inte låta bli den jämförelsen;
Jämför tyngden i Ylva Johansson debattinslag i vilket ämne som helst, med den nuvarande skolministern.
Vi har genom tiderna haft några riktigt tunga socialdemokratiska skolpolitiker, Ylva Johansson hör tveklöst till den skaran. En annan är Ingvar Carlsson, En hette Olof Palme och en Tage Erlander. Och nu hoppade jag över mannen som kommunaliserade skolan, Göran Persson, och det var nog han som lade ner Skolöverstyrelsen för att det var komplett omöjligt att förändra och förnya. Sägs det.

Någon av mina meningsmotståndare kommer nu strax att invända att vår skolpolitiske talesman ju inte är Ylva Johansson längre, utan Marie Granlund. En sanning med modifikation, läs mer här om Ylvas tankar kring vuxnas lärande idag, en fråga hon brinner för oavsett vilken roll hon har.
Perspektivförskjutningen uppstår när hon riktar strålkastarljuset på den andra vinkeln av vuxenutbildning - nämligen behovet av det livslånga lärandet i yrkeslivet.
Och hennes bistra konstaterande att det är så mycket trögare att få fart på kompetensutvecklingsprogrammen i offentlig sektor än på exempelvis SKF. Eller Ericsson.
Tungt.

* * *

Sen kan jag inte låta bli en liten löjligt utvikning här bara för att jag vet att vännen J då och då läser min blogg. Nämligen att den förra skolpolitiska talesmannen, dåvarande skolminister Ibrahim Baylan, efter sitt bröllop färdades i min fars gamla Volvo som jag då nyss hade sålt. Och den unge föraren som körde brudparet (!) är son till sagde vän J.

Hur blir nu denna "jag-mötte-lassiehistoria" då; Jag sålde en bil till en kille vars son sen körde Ibbe med nybliven hustru hem från bröllopet.
Så ja.
;)
(Sen har jag visserligen jobbat med ett par andra skolministrar men det tänker jag inte berätta om här, så det så!)


Bilden ovan tog jag för ett halvår sedan på Fredrika Bremer-gymnasiet. Den föreställer den inomhusskolgård skolan har. Åk dit på studiebesök, en fenomenal skolmiljö och eventuellt skapar den underverk också med resultaten, jag vill gärna tro det.
Inspiratör till vårt eget framtida Gymnasiebygge i Upplands Väsby.

tisdag, mars 25, 2008

Språkliga lappkast

"Jag litar på mig själv för att jag är närmast till hands."


Nu igen.
I ett nötskal.
Bäst helt enkelt.

I skidåkning finns ett uttryck för det där, lappkast. Det betyder att man är på väg åt ett håll. Sen sätter man plötsligt ena skidan rätt upp, slänger ner den - gärna lite nonchalant, åt andra hållet, lyfter kvickt andra foten och sätter ner den bredvid den första så att man vips - står med näsan åt motsatt håll men i samma spår.

Lappkast.

Vad det heter när man gör det med språket vet jag inte.

Jag litar på mig själv

... för jag är närmast till hand.

Jag har sagt det förr - de språkliga ekvilibristerna, de stora humoristerna och de goda politikerna behärskar alla konsten att i sista rutan byta perspektiv för att hämta hem den oväntade effekten, skrattet, poängen.



måndag, mars 24, 2008

Ett blankt ark papper

Jag älskar oanvända anteckningsböcker.
Nyvässade blyertspennor i ett alldeles nytt fodral
Ordning i väskan.


Ett blankt ark papper.


I morse som är söndag fast måndag, vaknade jag inte jättetidigt men lite för tidigt.

Orsaken är ett blankt ark papper. Överst på det hade jag i sömnen tydligen börjat skriva planer. Förbered si. Planera för ditten. Förankra hos den. Glöm inte lunch med n.

Och så vidare.


Som freelansande småföretagare har man för all del lyckan att påfallande ofta få starta med ett blankt ark papper just, ett ark som ska fyllas med önskemål från en uppdragsgivare.

Med plan, mål, summa, utvärdering - resultat. Och så småningom ett mål mat eller hyran betald.


Min drivkraft som småföretagare är otroligt egotrippad alltså, det handlar om ständigt blanka ark, nystädat skrivbord (mentalt, i verkligheten är det svårt att skilja mitt skrivbord från en krigsskådeplats).


Men nu, just denna måndag som är en söndag eftersom den är annandag påsk och helgledig - är detta blanka ark alldeles extra sagolikt spännande. Utvilad. Har haft en snöfylld påsk på fjällvidden med mjukaste snö, mängder av snö, sol och vyer som på ett julkort, familjen nära, maten god, ölen välkyld och lammet tillagad på glödbädden i spisen. Väl åter i civilisationen, visserligen utan morgontidning men ändå - och där väntar ett blankt ark papper.
(Ge mig en logik i detta faktum att de helger när man verkligen hade haft tid att läsa morgontidningen så väljer den att utebli!)


Jag tycker jag har tur jag för det mesta. Men nu ligger här ett blankt ark som om ett halvt år eller så kommer att vara fyllt av liv, konkreta livgivande planer och som kommer kräva energi, ansträngning och viss koncentration. Kort sagt. Nytt uppdrag.


Ett blankt ark papper. Ännu ej klottrat på men där jag vet att ett bra resultat kommer kräva en ansträngning lite utöver det vanliga.


Och plötsligt kommer jag ihåg hur det var att vara barn och vänta på julafton. Eller gå första dagen till skolan med ny skolväska, nya oanvända vassa blyertspennor och färgpennor i ett fint pennfordral, med ett oanvänt anteckningsblock och ett blankt ark papper.


" Du ska få en dag i mårå som rein og ubrukt står. Med blanke ark og farjestifter tel.
Og da kæin du rette oppatt æille feil i frå i går. Og da får du det så godt i mårå kvell.
Og om du itte greie det og æilt er like trist, så ska du høre suset over furua som sist.
Du skal få en dag i mårå som rein og ubrukt står med blanke ark og farjestifter tel." som Pröysen skrev.


måndag, mars 17, 2008

Burmesisk humor och humanism

En man från Burma flydde över gränsen till Thailand för att han var i desperat behov av tandvård.
- Men, undrade den thailändske tandläkaren förvånat:
- Har ni inga tandläkare i Burma?

- Jo. Världens bästa! svarade mannen.

-Men varför fly över gränsen för att komma till mig då?
- Ingen i Burma kan öppna munnen länge nog för en behandling.

Krig kan man utkämpa på många sätt. Med humor, den här historien sprids med rasande fart på gatorna i Burma eller som världens grymmaste regim kallar det arma landet, Myanmar.

Och humor behövs kanske när man läser de aningslösa kommentarer man kan få på en bloggpostning som försvarar Tibetanernas rätt att få finnas, och de buddistiska munkarnas kamp för att få rätten att yttra sig.
Eller kanske inte så aningslösa. Kanske medvetna. Ondska och hat bor, dessvärre, helt nära.
Jag tror humor är som gödsel för kärlek och alldeles särskilt när det ser nattsvart ut. Humanism och humor...
Men har ni tänkt på att typer alltid förefaller humorlösa?

Om despoten Lukatjenkov i Belarus, vitryssland, berättas att han en gång fick en journalistfråga;
- Talar ni något annat språk än ryska, talar ni engelska?
- Jawohl!

Dom judiska vitsarna och ryska historier har jag en särskild veneration för.
Jag har en kompis från New York, New Yorkjude i den politiska pr-cirkusen, som är rapp i käften som bara den. På besök i Wien för några år sedan förklarade han att österrikare nog är världens smartaste PR-folk.
- Vadårå?
- Dom lurade i en hel värld att Mozart var österrikare och Hitler tysk.

Det där var på en bussrundtur där vi absurt nog åkte förbi Schuberts hem, nuförtiden opassande klätt i McDonaldskostym, ackompanjerad av en diskussion om Curt Waldheims förflutna och Österrikes mindre smickrande roll under andra världskriget:
- Well, jag var i Copenhagen nyligen, sa min vän.
- Jasså, sa jag. Vad gjorde du där?
- Jag tillbringade en hel vecka där ...
- och gjorde vaddå?
- Letade efter motståndsrörelsens museum.

Han berättade dock inte denna som är en annan slags humor, typisk politisk vits:
En judisk homosexuell man ringer hem till sin mor för att berätta att han blivit hetero eftersom han träffat en underbar kvinna som han vill gifta sig med.
- Det var väl goda nyheter mamma? Nu slipper du vara bekymrad över att din son är homosexuell.
- Mycket goda nyheter bubele. Men att hon är judinna är väl att hoppas för mycket?
- Hon är inte bara judinna mamma hon kommer från en rik familj i USA.
- Vad heter hon bubele?
- Monica Lewinsky
Lång tystnad uppstår.
- Vad hände med den där trevliga katolske mannen du umgicks med för ett år sedan?

...eller rysk:
har du hört att Putin har brutit armen?
- Jasså. På vem då?

Varför Kina förtjänar OS...

Jag vet inte vem som är den nu klokaste personen på jorden, men Dalai Lama hamnar högt på min lista över intellektuella ledare så kloka att man inte begriper hur det går till.

Fundera över innebörden av Dalai Lamas svar på frågan om inte bojkott mot OS i Peking vore ett sätt att få stopp på mördandet av de protesterande munkarna i Tibet:
- China deserves OS.
"Kina förtjänar OS.

- China really deserves to host the Olympic Games!
"Kina förtjänar verkligen att vara värd för de Olympiska spelen. "

Det kinesiska ledarskap som ansökte om OS hade mänskliga rättigheter med i katalogen över arenor att bygga om, fixa till, snygga upp, ordna. Hong-Kong, fria val, den snabba utbyggnaden av den kinesiska kapitalismen, världens snabbast växande medelklass. Business. Val av byaråd. Men ut med britterna och in med idrotten.

Sen byttes ledarskapet ut.
Den städpatrull som skulle ha sysslat med grenen mänskliga rättigheter glömdes bort. Varje halvtimme avrättas därför en fånge som Kina dömt till döden.

Kina förtjänar OS.
Därför att om världen om ett halvår skulle hylla Kina för ett väl genomfört OS-arrangemang så skulle det innebära att de inte bara fejat lite på ytan utan grundligt byggt om sin arena för mänskliga fri- och rättigheter.

Inte bara Kina förtjänar OS.
Världen gör det.

Den demokratiska oppositionens ledare i Hong-Kong, Martin Lee, en politisk ledare av samma milda men blytunga intellektuella resning som Dalai Lama eller Nelson Mandela, skrev för mindre än ett halvår sedan i Wall Street Journal ungefär samma sak.
Han har ett tillägg till sitt resonemang som jag tror är kolossalt viktigt att komma ihåg, dessa ord är dock min fria tolkning och inte hans ord;

Bojkotter, isolering, är det näst sista steget före kriget. Så länge man kan ha ett utbyte går det att föra samtal.

Därför är isolering inte en framkomlig väg om det inte finns ett rum för dialog, men samtalet bjuder alltid en möjlighet.

Andra bloggar om: , , , , ,

lördag, mars 15, 2008

Medelålders är...


... att först avvärja telefonsamtal från familjemedlemmar därför att man ser på Så ska det låta på fredagkvällen. Och att sen se reprisen dagen efter för att få höra Robert Gustafsson sjunga nationalteaterns Livet é en fest respektive Lille Du (Kim Larsen och Gasolin)

I vår familj har de elaka barnen infört medelålderpoäng. Igår och idag samlade Käringen massa såna.

- Du sjunger värre än fulla finnar på hårdrockkonsert, smickrar ungdomen.

Nu är det ju strax melodifestival försöker man för en stund sen.

Inte taget. Det rasslade in ett poäng till bara. Med lite lite medömkan i blicken tror jag minsann!
Sic!
Då hade hon ändå inte hört att man satt och tjuvspelade Hotel California, Livin next door to Alice och Carol på illa stämd gitarr igår kväll efter Så ska det skrålas. Det om något låter förfärligt och är antagligen väldigt patetiskt men bra för själen.

Nej, inte melodifestival på teve och inte bio som man försökte locka med också.
Det konstrueras gotiska kyrkor i 3.dimensionella cadcam-program eller nåt sånt. Och studeras religion. På en lördag!

När miljoner medelålders Käringar ser på Björn Gustafsson.
Tur att man är gammal nog att tillåta sig att vara lite patetisk ibland!

fredag, mars 14, 2008

Dear mr President

Pink. Dear mr President.



Dear Mr. President,
Come take a walk with me.
Let's pretend we're just two people and
You're not better than me.
I'd like to ask you some questions if we can speak honestly.
What do you feel when you see all the homeless on the street?
Who do you pray for at night before you go to sleep?
What do you feel when you look in the mirror?
Are you proud?
How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye
And tell me why?
Dear Mr. President,
Were you a lonely boy?
Are you a lonely boy?
How can you say No child is left behind?
We're not dumb and we're not blind.
They're all sitting in your cells
While you pave the road to hell.
What kind of father would take his own daughter's rights away?
And what kind of father might hate his own daughter if she were gay?
I can only imagine what the first lady has to say
You've come a long way from whiskey and cocaine.
How do you sleep while the rest of us cry?
How do you dream when a mother has no chance to say goodbye?
How do you walk with your head held high?
Can you even look me in the eye?
Let me tell you 'bout hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you 'bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you 'bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you 'bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing
'bout hard work
Hard work
Hard work
Oh
How do you sleep at night?
How do you walk with your head held high?
Dear Mr. President,
You'd never take a walk with me.
Would you?

torsdag, mars 13, 2008

Mitt bidrag till schlagerfestivalen

Tips till Carola kanske? Underbar koreografi.

I alla fall är detta mitt bidrag till årets schlagerfestival.
Helt i tidens anda.


Nytt Saltsjöbadsavtal i julklapp i år?

Det kan finnas anledningar att vara skeptisk. Jag känner många som är direkt negativa. Men jag blir lite hoppfull av de nyheter som sipprar ut från samtalen mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv och som bäddar för ett nytt Saltsjöbadsavtal.

Om Urban Bäckström som representant för arbetsgivarna, och de två fackliga ledarna Ann-Marie Krantz ordförande för privattjänstemannakartellen och Vanja Lundby-Wedin, ordförande för LO,
kan få fram ett nytt avtal utan inblandning från politiken kan det rädda den svenska modellen.

Effekten skulle kunna bli en fortsatt stark, moderniserad, fackföreningsrörelse, som kan borga för stabilitet på arbetsmarknaden tillsammans med motparten Svenskt Näringsliv i centrala avtal, försvarande kollektivavtalet. Det tillsammans kan generera tillväxt i Sverige så vi får lite mer medel att fördela på välfärd, trygghet och bra skyddsnät när det smäller.
Den svenska modellen återuppstånden, den som borgerliga politiker aldrig har förstått.
Och förklaringen till varför vännen C, industriarbetare, trogen LO-medlem, en riktig s-kämpe, på ett politiskt rådslagsmöte nyligen höjde rösten:
- Nej!!! Vi ska inte ha återställare! Vi håller på att lösa det där, rör inte akassan!
Nähä. Ombyggnad pågår, stör inte!

Siktet just nu är avtal till jul. Arbetsnamnet är Norra Real-avtalet och tidpunkten exakt 70 år efter Saltsjöbadsavtalet. Tomten kommer med en ny Saltsjöbadsanda, det vore nog ganska klokt.

Vore bra, för då kan inte de klåfingriga politikerna komma åt att riva sönder det som är solidaritet av bästa märke, den slags solidaritet som bygger landet, det gröna folkhemmet och samtidigt ger utrymme för den solidariska individualisten att blomma.
Kanske en förnyad demokratisk socialism är på väg av samma skäl. En tanke värd att reflektera över. Gustav Möller gjorde det, reflekterade över en annan finansieringsmodell för socialförsäkringssystemet (än skatten). Kanske hans tankar är värda att se på idag, 70 år senare.


Förresten har du reflekterat över ordet fackpamp? En stark facklig ledare är "pamp" även om han eller hon är bottenärlig, men en girig företagsledare (det finns andra än Lars-Erik Pettersson och Percy Barnevik) kallas inte ens för koryfé, men möjligen magnat.

onsdag, mars 12, 2008

Katta-strofen

Simons cat? Pyttsan, det där är våran katt.
Och sen, när hon har kommit in - då...

tisdag, mars 11, 2008

En riktig moderat lyssnar inte på särintressen



Folktandvårdens chef slänger in handduken och lämnar sitt jobb i protest mot privatiseringshysterin i Stockholm.
Tre vårdcentraler i Stockholm har förlorat sina chefer för att det så kallade vårdval Stockholm slår sönder verksamheten.
I Tibble har hela den samlade oppositionen, från vänster till folkpartiet, överklagat privatiseringen av Tibblegymnasiet sedan föräldrar, elever och lärare protesterat.
Förgäves så klart. En riktig moderat lyssnar inte på särintressen.
Och skolborgarrådet i Stockholm säger att friskolorna plockar ut "oerhört stora vinster" så att antalet sökande till friskolorna minskar.

Försäkringskassan meddelar - förvånat - att föräldrar inte alls fuskar med vab-dagarna.

Moderaterna svarar med att de ska skicka ut förträdare (fast bara de som anses lämpliga) beväpnade med nya moderatgodkända ord på 3 000 platser. Det heter exempelvis inte privatisering utan avknoppning, och bidrag om det handlar om försäkringar och pensioner. Socialförsäkringar ska ställas mot välfärd har moderaterna uppfunnit också.
Förra gången hetter det jobb inte bidrag. Nu blir det alltså välfärd inte bidrag.

Budskapet de har med sig är att de ska sänka skatten.

Skolan är åt skogen säger en minister. Sänk skatten säger moderatstämman.

Ja jag bara refererar, och det där var bara ett axplock.

Andra bloggar om: , , , , ,

måndag, mars 10, 2008

Nattugglor och gula hyacinter

Strax efter midnatt och läggdags för en bra stund sen egentligen.
Men ändå, nattugglor emellan; den här tiden på dygnet är rätt skön.

Man har en förhoppningsvis bra helg bakom sig. Idag har jag det.

Man har skådat inte en utan minst fyrtio tvärblommande gula vårtecken i den egna rabatten genom regnet och katten har förlåtit att vi var borta och åkte skidor för en vecka sedan. Hon brukar ha osedvanligt dåligt minne för sånt men den här veckan har hon surat i dagar.
Och klöst soffa som hämnd.

Jag som hatar att shoppa kläder har ändå fått det gjort också, en hel bunt, så man slipper valsa naken till jobb och möten kommande veckor.

Man hade en stund för kontemplation och eftertanke på kvällningen och en lagom stund av arbete, läsa papper, förbereda veckan lite.


Det är gôtt att leva.

söndag, mars 09, 2008

Grattis alla födelsedagar...

...som jag har glömt. Som jag kommer att glömma.
För jag glömmer födelsedagar. Min egen också.

Alla system är fåfänga - almanackor och särskilda böcker och larm. Jag glömmer likförbaskat.

Här en liten film om konsten att blåsa ut ljus på tårtan som kompensation för dessa glömskor.
Ja - eller berättelsen vad man kan göra med en tom industrilokal som är sisådär 250 feet lång.

Jag tycker det här påhittet är larvigt läckert! Jag ska, när jag blir stor, bygga en egen tårtblåsarkanon.


Rapport från årsmötet

Bra möte, helt enkelt.
Glad debatt. Inga sura miner och dessutom höll Vanja Edwinson en alldeles lysande föreläsning strax före årsmötet om Kvinnliga pionjärer i arbetarrörelsen.

Vi har tur i vår arbetarekommun för vi får lov att låna Bertil Johnsson som ordförande på årsmötena.
Hans lugna, trygga och erfarna klubbföring hanterar de mest ystra diskussioner problemfritt.
Fullsatt i Stallet, det var skojigt och dessutom är Stallet en undebar lokal att vara i.

Sen var det kalas. Också det med trevlig stämning. En bit mat, en bit musik med Danne Karlsson som är så professionell allsångsledare, och med Leif Berglund som lekledare.

En sak är säker, med en sån start på det nya året torde resten gå som en dans!
Nej förresten, vi har en hel del att brottas med - men utgångspunkten är en öppnare, gladare stämning, med fler aktiva och nu går vi in i verksamhetsåret med nya arbetsformer att fortsätta utveckla.

I Upplands Väsby arbetarekommun lägger vi allt fler konkreta arbetsuppgifter i mindre grupper, vilket gör att fler kan delta i just de saker man tycker är roliga.
Det är min tro att vi kan komma längre så!

Anders Johansson avgick ur styrelsen vilket beror på att han fått mer att göra i jobbet. Men han fortsätter att ansvara för Tankesmedjan, möten tre gånger per termin ungefär med fri debatt kring allt mellan himmel och jord. Jacob Gustafsson ersätter honom.

Sara Norberg som just avgått som ordförande för SSU i Upplands Väsby kommer in som ny internationell sekreterare.
Och Erik Hultqvist som valts till ny ordförande för SSU, rekordung sådan, kommer förhoppningsvis kunna bidra även han med en del förnyelsearbete. Tre unga att räkna med.

Förutom valen fattades de sedvanliga årsmötesbesluten men verksamhetsplanen går nu ut på remiss för synpunkter. Den 10 april har arbetarekommunens styrelse ett möte och då vore det bra om synpunkter kommit in så styrelsn kan sammanställa ett slutligt förslag att beslutas på medlemsmötet som är i slutet av april.

lördag, mars 08, 2008

Årsmöte och kalas i Upplands Väsby i dag.

Lördag.
Internationella kvinnodagen.

Och då dyker Bang upp i teverutan, med sin sönderrökta knarr till röst, lätt påminnandes om Torsten Ehrenmark. Barbro Alving, "may I call you Barbara since it is so difficult to pronounce Alving", som Gandhi sade; Barbro Alving.
Hon som är mitt sanna föredöme.
Den riktiga signaturen Käringen mot strömmen.

Alltså. Ett exempel ur livets strid, Barbro Alvings beskrivning hur man gör för att överleva krig:
Man hänger småtvätt.

Jo.
Om man är korrespondent och det visslar runt öronen och det visslandet är kulor, då kan man lugna nerverna lite grand genom att hänga småtvätt. Några par strumpor, en bh och lite småbyxor lugnar nerverna i krig.

Det är, om något, kolossalt fjärran alla teoretiker kring feminismen.

Ändå och samtidigt, är jag alldeles kolossalt övertygad om att Bang, idag, skulle ha varit inte i Irak, inte ens i Afghanistan. Utan i Tjetjenien.
Zimbabwe. Eller kanske i slummen i Bògotà, Colombia, ett stenkast från ett krig. Hon hade varit där och hon hade talat om könsmaktsordning. Fast hon hade säkert tagit ett omskakande, humoristiskt exempel. Som att hänga småtvätt för att överleva krig.


"Stallet" i Upplands Väsby klockan 15.
Kvinnliga pionjärer i arbetarrörelsen, kom och lyssna en timme.
Efter pausen är det fika med tårta och årsmöte. Ungefär klockan 16.
Och sedan blir det kalas. Vid 18-tiden , tror jag.

Och jodå. Det blir tema internationellt jämställt på kalaset också i en mening. Vi ska vimla, och äta en bit mat (lamm!) och ha det trevligt på ett sätt som fungerar bra för alla oavsett religion, kön eller ålder.
Mat och spis, andlig och lekamlig!

Och Danne, käre Danne, kommer med sin gitarr. Så det blir allsång också.
Jag tror att han kommer att sjunga en låt vars refräng går så här:
"Åh åh åh tjejer. Åh åh åh tjejer.
Vi måste höja våra röster för att höras!"

fredag, mars 07, 2008

Den döende dandyn

En gång sa en bekymrad företagsledare till mig:
- Vi har ett sabla bekymmer här för facket är så svagt.
Nej han raljerade inte. Han var oerhört allvarlig och mycket bekymrad.

Ett svagt fack är ett gissel för det blir dåliga förhandlingar och svaga överenskommelser. Starka arbetsgivare och starka fack ger stentuffa förhandlingar men när de bottnat så står de stadigt. Och gärna långsiktigt för det ligger i alla parters intresse.


Svensk arbetsmarknad är unik. Den svenska modellen som skapades i samförstånd av den tidens kapitalister, fackföreningsrörelsen och politiken lade grunden.

Principen är enkel och bygger på en slags överenskommelse.



1. Facket är så starkt att fackföreningsrörelsen måste ta ett stort generellt samhällsansvar. Det ansvaret tas i förhandlingar som reglerades av Saltsjöbadsavtalet 1938 - det är där stridsåtgärderna definieras. Läs! Fundera över innebörden i första stycket! Facket tar del av ansvaret för att inte kräva mer än samhällsutvecklingen tål i löneutrymme. Motkravet är reallöneutveckling, trygghet i omställningar och välfärd.

2. Saltsjöbadsavtalet gjorde att den svenska fackföreningsrörelsen kunde bejaka förändringar, industrialiseringen, maskinen, datorn, alla de stålbad som svensk industrihistoria är fylld av och som är en av grundbultarna till svensk konkurrenskraft i världen. Helt enkelt därför att frukten av utvecklingen kunde fördelas schysst.
Det andra benet är välfärden alltså. Tillväxt fördelas, en del i välfärd, en del i lön och en del tillbaks till den som satsade, kapitalisten.

3. Kapitalisterna, kapitalägarna, företagarna, entreprenörerna, kan räkna med en arbetsmarknad som utvecklas på ett sätt som är möjligt att förutse, utan vilda strejker, galopperande inflation, häftiga konjuktursvängningar eller oväntade politiska beslut.
Fasta spelregler älskas av marknaden. En av de viktigaste förutsättningarna för investeringsvilja och tillväxt.

Välfärdsbygget är samhällets gemensamma ansvar för att skapa bryggor, stabila broar, över från ett jobb till ett annat. Broarnas fundament är ekonomisk trygghet, utbildning och äventyret - den mänskliga lusten att bejaka det nya.
Sverige har inte lagstiftat om minimilön. Däremot har vi stränga lagar för trygghet, arbetsrätten, och som skydd, arbetsmiljölagstiftning.


Det kunde ha funnits en öppning för att diskutera att också arbetsrätt och arbetsmiljö skulle kunnat regleras genom kollektivavtal, till och med arbetslöshetsförsäkringen och dess nivå, regler och månadsavgift - men den dörren har nu Borg och company med med en elefantlik brist på känslighet slamrat igen för gott.
För hur skulle fackets medlemmar någonsin kunna lita på att det skulle hålla avtalsvägen, när en moderatledd regering på så kort tid lyckas riva så stor del av de system som skyddar arbetstagare och seriösa företagare mot oseriösa egoister? Får jag påminna om att 133 miljarder i skattesmitares händer är på vift utan att ens ett ögonbryn höjts på finansdepartementet eftersom det lovliga jaktbytet den här veckan är utslitna mammor som misstänks tagit en vab-dag för mycket.

Jag kan i varje fall inte se en enda öppning till att ens inleda en diskussion med svensk arbetarrörelse om att öka utrymmet för avtalslösningar - vi ser ju alla med egna ögon hur snabbt välfärden rivs sönder, hur systemet bit för bit plockas sönder och i byts mot nåt plockepinn helt i Lars Calmfors anda. (Länk till en debattartikel i DN 2005).
På Svenskt näringsliv och hos seriösa svenska företagare borde eftertanken ha slagit till, inför insikten att den självklara motreaktionen måste bli att fackföreningsrörelsen och att den politiska oppositionen famlar efter lagboken för att få ordning på torpet. Jag talar inte om återställare, jag talar om en fullkomlig total omdaning.
Lagstiftade minimilöner, pensionsnivåer och a-kasseersättning.
40-åriga kontrakt för att tvinga Brommaborna att behålla ett flyg de inte vill ha är ingenting mot de krav som riskerar stiga ur folkdjupen som försvar mot yxhuggen i välfärden.

Och då är risken stor att medelklassen står längst fram med välformulerade krav på kompensation för den sänkta akassan, sjukförsäkringen, den dyrare sjukvården, dyrare resorna, de stagnerande skolorna, den privatiserade allmännytta och otryggare ålderdomen och så vidare.
Krav som inte alldeles säkert svenskt näringsliv mäktar med att leverera.

Några av oss är beredda att stå pall rycken för den där ansatsen som vi kan se kommer, men vi kommer att få stryk. Igen. Och då blir det dyrt. Och det leder till, som bekant, att man flyttar jobben någon annanstans där det är billigare.
Den svenska kapitalisten oavsett om han heter Stefan Persson, Ingvar Kamprad eller Wallenberg hotas av utrotning.
Det skulle förvåna mig alldeles oerhört om inte några av de stora företagsägarna börjar bli en smula oroade över excelarkens framfart i regeringskansliet.
..
Den svenska modellen vilar alltså på tre ben där ett ben nu är försvagat. En stark fackföreningsrörelse med hög anslutningsgrad, det vill säga de flesta är med. När så många är medlemmar måste facket ta ett samhällsekonomiskt stort ansvar, det skapar lugn på arbetsmarknaden och minskar konflikterna. Och krasst kan man säga att löneutrymmet inte växer snabbare än marknaden tål.

Den svenska regeringens knytnävsslag mot a-kassan har lett till att fackföreningsrörelsen har tappat kraftigt. Föreningsgraden har minskat från 87 procent till 73 procent. Inte sedan storstrejken 1909 har svensk fackföreningsrörelse stått inför en större omvälvning och ett större medlemstapp.
Var tionde medlem försvann på ett år.
Lars Calmfors, högerekonomen, lyckades igår i en enda mening beskriva vad det är som är på gång:
– Med lägre facklig organisationsgrad så hamnar lönerna lite lägre och sysselsättningen lite högre, sade han i Dagens eko.
Calmfors är en av högerns mer ansedda ekonomer, en ideologisk tänkare och drivkraft bakom den politik finansminister Anders Borg nu driver.

Lyssna igen:
- Med lägre facklig organisationsgrad så hamnar lönerna lite lägre och sysselsättningen lite högre.
Så med försämrad akassa - och svagare fack - sjunker lönerna, och de här farbröderna tror verkligen att det skulle leda till tillväxt, trots att ingen någonsin har kunnat bevisa att det finns detta samband, tvärtom.

Den svenska kapitalisten är utrotningshotad. Är det nån som väntar sig att fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen ska rusa ut till dess försvar?
Det jävligaste - ursäkta franskan! - är att det är just vad vi kommer att göra. För alternativen är värre.
Men jag tror inte vi socialdemokrater kommer att kunna klara att hålla undan tvingande lagstiftning kring miljön, kring socialförsäkringssystemen och kring valda delar av välfärden som alltid är behovsstyrt och därför konkurrenssnedvridande.
Inte återställare alltså. Omdaning.

Jag tror att den svenska kapitalisten kommer att få betala dyrt, och han får göra det på två sätt. I Sverige går kapitalistens barn i samma skola som arbetarfamiljens barn, ni vet den där skolan som just avknoppats till företaget Bill och Bull.
Det är kanske inte så konstigt att regeringen inte törs framträda i tevedebatter nuförtiden.



Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, mars 06, 2008

Amerikansk politik på Farbror i Upplands Väsby ikväll

Rapport från en miljöskadad hjärna:
Jag såg nyss rubriken "målshow av Chelsea" och trodde för ett ögonblick att det handlade om familjen Clinton och primärvalskampanjerna i USA. (Det handlade om 3-0 segern mot Olympiakos, fotboll, och inte presidentdöttrar.)

I kväll på Farbror och company i centrala Upplands Väsby klockan 19 gör det faktiskt det, det handlar om amerikanska primärvalskampanjer.
Kom dit!
Vi har möte om kommunfullmäktige och har bjudit dit Eric Sundström. Eric kan en hel del om amerikanska valrörelser. Kom och lyssna.
Jag törs lova att det blir intressant.
Eric blandar också fotboll med politik och är ofta medverkande i Aktuellt i Politiken som chefredaktör på fritiden. ;)

På Farbror kan man ta en bit mat också om man vill samtidigt.
Och den som så lyster har chansen att delta i debatten om politiken också, kom och prova oss även om du inte är medlem! Kom och bli medlem!
Eller bara tjuvlyssna en stund.
Vi ses på Fabben. Dragonvägen 86, Väsby centrum på västra sidan. Klocklan 19, tordsag kväll.

Kommunala s-gruppen.

Ordet är fritt


I en annons i Svenska Dagbladet igår morse utropar ett antal borgerliga privatpersoner att regeringen bör avgå och Maud Olofsson utses till statsminister.
Jag har ett bättre förslag. Gissa vilket!

Men varför annonserar dessa privatpersoner? Kan det vara så att uttryck som "teknokratiska akademiker" inte platsar å tidningarnas debattsida? Kan vara så.
Kan också vara de tio eländespunkter debattörerna räknar upp som utmaningar den nuvarande regeringen inte riktigt klarar av att hantera och det fantasifulla sättet att adjektivisera dessa bekymmer med ord som "the mother of all meltdowns" .

Som "den accelererande globaliseringen" eller de "expanderande miljö- och klimathoten", för att inte tala om "knappheten på kapital för entreprenörer allvarligt försvårar deras möjligheter att lyckas" "försvarskostnaderna galopperar" och "bostadsslum och ungdomsvåld förvärras".

En av författarna till debattartikeln är emellertid beredd att ta emot ett antal nobelpris närsomhelst eftersom han för Svenska Dagbladet på nyhetsplats avslöjar att han sitter inne med lösningen på alla dessa problem.
Eftersom han är företagare antar jag att han tänkte sälja den till högstbjudande! Det lär ju lösa problemet knappheten på kapital för åtminstone en entreprenör.

onsdag, mars 05, 2008

Sex och makt i politiken

Nu blir det mycket uppmärksamhet på demokraternas kampanjer. Jag hör svenska eller svensk-amerikanska analytiker hävda att det ger 70-åringen McCain ett slags försprång, han kan ju starta sin kampanj nu innan demokraterna hunnit utse sin kandidat.

Jo.

Men vinnarloppet handlar om Obama-Clinton. Innan den fajten är klar får nog McCain se sig om efter utrymme i medierna. Att han kommer attackera Obama ser jag inte som självklart. Jag tror han kommer sikta på Clinton för hon är den farligare av de två, den skickligare och mer erfarna politikern.

Den här rullen antyder ungefär vad man kan förvänta sig i den kommande presidentvalkampanjen när den kommer igång.

Detta är från Fox television, republikansk stor tevekanal med enormt höga tittarsiffror.

Och rullen är en stulen idé från den franska presidentvalkampanjen intressant nog, får se om jag kan hitta den filmen senare. Fast där är det Sarkozy som prasslar med Segolénè Royal.

I båda fallen är temat det samma. Störta befälhavaren och gör henne till sexobjekt, simpelt.

Men i den här filmen finns också ett drag av rasistkortet med. Swiftkids-kampanjen jabbar åt flera håll men mildare mot McCain än andra. Mitt Romney, Huckabee och andra kandidater på den republikanska sidan får sina rundpallar också, men huvudmålet är definitivt Hillary Clinton och Barack Obama.

Uppdraget blir hur som helst tydligt;

Med humor sprider vi budskapet. Avsändaren är dold. Men undertonen är otäck. Riktigt läskig. Dirty Campaign illa utklädd i humorrustning. Passa er för tekniken, den kommer hitåt.



Dagens valfilmer Clinton vs Obama



Den hittade jag tack vare Nathalie. Tack vän! Men jag fann Obamas motdrag själv:



tisdag, mars 04, 2008

Dagsfärska valfilmer från demokraternas kampanjer


Hillary Clintons senaste valfilmer. Skickligt helt enkelt.

Med payoff:

True. Hillary will never be too busy to defend our national security.

Hans team svarade blixtsnabbt förstås:


Obamas eget kampanjsvar är fem minuter som påstås vara ickesponsrat.


Bloggledda bloggleda bloggledast

Den senaste bloggtrenden är att sluta blogga.
Och sen börja igen. Helst lite grand nödbedd så.

Käringen gör tvärtom.
Jag slutar inte att blogga och tänker definitivt inte börja igen, särskilt inte nödbedd.

Jag skriver inte för att jag ska vara inne. Eller för att jag ens alltid har nåt vettigt att säga. Tusan vet om jag ens skriver för att jag måste.

Utan för att jag kan.
Det är som att andas.

Ibland kan jag rita också. Då kan jag bli övermäktigt mallig. Kulan häruppe gjorde jag i Gimp, varför jag kallar den för det. Min gimp.
Den föreställer universum. Oändligheten är kulans inre vägg, den tar ju aldrig slut. Det krökta rummet, visst är det en vacker tanke?

måndag, mars 03, 2008

Medlemsvård och medlems värv

- Problemen började när SSU mest brydde sig om att rekrytera nya medlemmar och inte brydde sig om dem som redan var med i SSU. När folk hoppade av eller tröttnade fanns de fortfarande kvar i de lokala medlemsregistren.
Jytte Guteland, ordförande för SSU i DN.

Hon har en del att lära oss relativa gamlingar: Om vikten att bry sig om medlemmarna som finns.

Ikväll ringde Suzanna.
Hon berättade att hon på tre veckor har hunnit prata med 100 av våra medlemmar. Suzanna är en smula äldre än Jytte, hon kunde varit mormor eller farmor. Men drivs av samma idé.
Och allt började med att s-föreningen var nedläggningshotad.
- Jag ringer och frågar medlemmarna vad de tycker, sa Suzanna.

Fler Jyttar och fler Suzannor behövs i politiken.
Och s-föreningen överlevde med ny styrelse. Grattis. Bra jobbat!

Polisen tvättar bara halva byken


Polisen byter underställ. Det avslöjar DN idag.

Det är bra. De gamla luktar lite illa. Det talas om djurplågeri i bomullen.

Men lite förvånad är jag över larmet med tanke på att LO-TCO i flera år har drivit en kampanj som kallas Rena Kläder.

Fast då är det människoplågeri vi talar om, inte djurplågeri.

Inte lika känsligt. Kollektivavtal är inte lika bildmässigt som färgbilder på små lamm med blodiga bakar.

Så polisen stoppar djurplågare. Men skaffar nu landstingen, polisen, alla kommunerna, även en Fair Trade-märkning på sina upphandlade arbetskläder?
Tja. Jag undrar.

Det finns inga häftiga bilder på hur textilarbetare ser ut efter 90 timmars arbetsvecka. Och vem bryr sig om det finns kollektivavtal, arbetsrätt och dräglighet i en kalling?

Marks and Spencer är kanske inte det mest trendmässsiga mänskligheten har skådat, men de fingrar i luften och säljer enorma upplagor. De börjar nu märka sina kläder med Fair Trade.
Allt kaffe är redan märkt hos dem, liksom allt thé. Var fjärde banan som säljs i England är Fair Trade-märkt. Marknaden exploderade i fjol och omsätter nu 6,1 miljarder årligen. I Pund.

Hallå Hennes! Kapp-Ahl!
Och Landstingens inköpare av sjukhuslakan.
Vad svarar ni på det?

Laissez Fair som vanligt? Eller Fair Trade?

söndag, mars 02, 2008

Beviset på att Dilbert finns...

...är denna fullkompligt omistliga lista på Obsoleta färdigheter som jag fann via Boing Boing.

Som att kunna använda Xyzzy vid rätt tillfälle. (Nån mer än jag som minns dataspelet Adventure som nog måste ha dött med Norsk Data i början av 1980-talet?)

Eller vika kaninöron på en teveapparat.
Balansera tonarmen på en skivspelare - och vända på skivan!
Veva tillbaka kassettbanden med hjälp av en kulspetspenna.

Spara allt du gjort på en sladderdiskett - eller ett kassettband! - som har minneskapacitet understigande en nattfjärils, det vill säga fyra rader med 80 tecken eller så.
Att förstå logiken i att använda print för att se siffrorna på en skärm.
Att förstå BASIC
Starta en bil genom att springa igång den - eller veva!
Jaga mammutar

jag kommer genast på några till:
Använda bakmaskiner
Förstå vitsen med sock-i-plast, banlonpolo och gabardinbyxa
Kamma hämtehår över flinten
Sjunga bröderna Osmondslåtar
Chili sin carne (Chili con carne men utan köttfärs)

Mer miljövänliga krig!


In The Know: How Can We Make The War In Iraq More Eco-Friendly?


Detta stämmer till eftertanke eller hur? Bilpoler för effektivare transporter till kriget. Skär ner energiförbrukningen vid tortyr och jag har ett förslag till - gör bomberna av bakpulver. Exploderar mera festligt och definitivt mer miljövänligt än krut eller vad man nu har i bomber nuförtiden.

Stulet förstås. Från The Onion.

Därfirån kommer också det här avslöjandet om vad de amerikanska väljarna egentligen bryr sig om när de ska rösta fram sina kandidater.




Poll: Bullshit Is Most Important Issue For 2008 Voters

lördag, mars 01, 2008

På vidderna

Det riktigt vackra har alltid någon sagt. Just därför tål det att sägas igen.
Så fort jag har ärende på fjället nås jag av klangerna från Per Gynt. Det finns ingen som jag känner till som kan beskriva fjällets mäktighet så som Ibsen. Denna gång ett nytt fjäll och nya vidder, Kittelfjäll i dalgången söder om det mer berömda Tärnaby, men inte mindre storslaget och med Marsfjällen som knockoututsikt på vägen hem i strålande sol.
Bilder kommer.

Ibsen har även sagt:
Tag från en vanlig människa hennes livslögn, och du tar också från henne lyckan
Eller detta:
Mer än livet, mina herrar, är en dröm som ej fick liv.

Vad är väl ett sportlov på fjället om inte just en dröm som fått liv, en liten livslögn om det storslagna, som stärker och ger energi för en lång vår?


Ur På Vidderna

Nu skræppen over ryggen slængt,
og riflen ladt i hånd,
og spjeldet lukt og døren stængt
med tap og vidjevånd;
så indom til min gamle mor
i stuen nærmest ved, -
et håndslag til farvel, - et ord, -
"jeg kommer hjem så snyg jeg foer, -
og indtil da - Guds fred!"
....

Det går i galop, men se, der blev
de borte ved kirke-svingen.
Mit væneste minde, i lykke lev!
Nu bytted jeg bort mit sidste stev
for et højere syn på tingen.
Nu er jeg stålsat, jeg følger det bud,
der byder i højden at vandre!
Mit lavlandsliv har jeg levet ud;
heroppe på vidden er frihed og Gud,
dernede famler de andre.

Första och sista raderna i På Vidderne av Henrik Ibsen
Länk till hela dikten.

En översättning skulle väl kunna gå nåt sånt här:

Med säcken över ryggen slängd
och geväret lagd i hand
spjället i lås och med dörren stängd
med tapp och med videband

Tittade in till min gamle mor
i stugan närmast med -
ett handslag till farväl - ett ord -
"jag kommer hem såsom jag for
- och intill dess - Guds fred!"

...
Det går i galopp, men se att där blev
de borta - i kyrko-svingen:
mina vänaste minnen i lycka lev!
Nu byter jag bort min sista slev
För en högre blick på tingen

Nu har jag stålsatt mig, jag följer det bud
som bjuder i höjder att vandra.
Mitt låglandsliv har jag levat ut
Häruppe på vidden är frihet och Gud
Därnere famla di andra
-