fredag, februari 29, 2008

Hört i backen

Det blåser uppe på fjälltoppen så man kisar väl med ögona och borrar in huvudet i ett par goggles och frågar en skidgranne efter den svarta backen.

- Svart? Jag letar efter den vita backen!

söndag, februari 24, 2008

Ack-ord och vek-het och annat trams

Ord lätta att missuppfatta, särskilt om avstavningsnisse hjälper till:

EU-fori
Bord-slampa
Plåtter-mos
Horoskop
Pressylta
Glasservice
Dagsedlar
Å, (åkomma)
Utnämning

lördag, februari 23, 2008

Okommenterat

Regeringens utnämningspolitik kommenterades i Dagens Eko på fredagen av statsministern med en förtjänstfull tydlighet.

I Leksand har alliansen spruckit sedan centerpartiet och socialdemokraterna beslutat sig för att samarbeta. Oenighet i skolfrågor förefaller vara orsaken.

Idag är det 939 dagar kvar till valet.

fredag, februari 22, 2008

Medlemsvärvaren

Igen. Fullsatt till sista plats.
Välbesökt medlemsmöte på torsdag kväll, och jag blir så glad dels för att så många kommer, dels för att debatten är ivrig, livlig, och förs med gott humör! Och att många kommer trots att vi inte hade några stora frågor eller stora dragplåster på dagordningen.
Men det kan bero att oron sprider sig om hur det ska bli med skolorna, med förskolor och äldreomsorg. Att SL-kortet kostar 690 istället för 620. Att inget längre är heligt, att det mesta kan privatiseras.

Man är väl lite knäpp men jag blir verkligen glad i själen, och i synnerhet när Suzanna kommer indykande mot slutet av mötet och berättar att hon nu strax ringt alla medlemmar i sin s-förening. Bara för att fråga vilka politiska frågor de vill ta upp, om s-föreningen ska överleva och om nån åtar sig att axla styrelseansvaret.
Ring partiet. Bra kampanj som förberedelse för medlemsvärvning!

Så kommer P in. P träffade jag nyligen för första gången men han har bott här i några månader. Vid vårt första möte räckte han fram näven och hälsade:
- Hej. Jag heter P och kommer från Hudiksvall och är medlemsvärvare.

Alla inbitna organisatörer förstår direkt vad han menar. P behövs hos oss, nu har vi tappat 19 000 medlemmar på ett år och är nere i 101 000 medlemmar. Dags att vända trenden alltså.
Man ska minnas att Segolénè Royal, socialistpartiets presidentkandidat i Frankrike, på ett år lyckades värva 100 000 medlemmar och fördubbla partiet i Frankrike.
Kan hon så kan vi!

Den åttonde mars på internationella kvinnodagen har vi nästa möte, och då är det årsmöte och - fest!

Det börjar redan klockan 15 med att Vanja berättar om arbetarrörelsens pionjärer, kvinnliga pionjärer. Utgångspunkten är boken Systrar Kamrater som Anne-Marie Lindgren och Erika Lindgren-Åsbrink har skrivit tillsammans.

Sen tar vi en stunds fikapaus klockan 16 medan folk samlas till årsmötet. Årsmötet brukar vara klart runt 18, och då har säker Danne kommit med gitarren och lust att sjunga allsång.
Vid 18-tiden är det alltså kalas!

Kom dit!

Och du som händelsevis läser detta och är nyfiken, och inte medlem eller inte brukar komma på möten - kom vet ja! Pröva oss. Annons i tidningen.
Eller
Stallet 8 mars, Klockan 15.

Politikerskolan måste jag nämna också, lockade 25 deltagare redan på första mötet en lördag mellan 10 och 13, med Anne-Marie Lindgren som samtalade kring socialdemokratin och värdefrågor.
Alla är välkomna, politikerskolan är öppen även för den som inte är medlem alltså.

torsdag, februari 21, 2008

941 pinnar till muck

Ett par iakttagelser i raden.
Ministrar strör önskelistor på DN Debatt.

Reinfeldt sågar klimatberedningens betänkande innan trycksvärtan torkat och den beredningen var inte särskilt enig.

Det reses en del i regeringskansliet.

Och 941 pinnar till muck.

Finns det ett samband?

Pudlarnas julafton

Interiör från Värmdö som haft pudelkalas.
Ingressen ur Nacka-Värmdö-posten:
Förlåt! Majoriteten gjorde en borderterrier, inte pudel, i fullmäktige i torsdags och erkände att de inte förstått vidden av vem som varit ansvarig för vad under 2007

Det vill säga politiska beslutsfattare har fått köa upp för en plats i talarstolen för att be om ursäkt för att det gick för fort, att de inte hade koll att de glömde kvaliteten i verksamheten.

Rätt gissat, inte i Upplands Väsby. Men i Värmdö.
I Upplands Väsby har de fortfarande inte fattat. Igår kväll hade vi gymnasiesnämnd och jag frågade igen om konsekvensen av de nya reglerna för gymnasiesöket är utredda och svaret förstås att de inte är det.

Nu har det gått två månader sedan beslut fattades, snabbt och fel. Det beslut som vi rev upp igår kväll - i Väsby - för att ge Värmdös ungdomar chansen till skolgång i sin gymnasieskola. Men bara för dem. De egna ungdomarna i Upplands Väsby får ingen närhetsprincip skyddad.

Ett erkännande kröp dock fram även över vårt nämndssammanträde, från fp-ordföranden som tillstod att det hade gått väldigt fort med beslutet om avtalet. Och hon har fortfarande inte fattat att hon drev igenom att riva upp det gällande beslutet om frisök.

Skrattpoäng till den nye avbytaren på folkpartibänken som presenterade sig med orden: ...och trots att jag inte har någon militär bakgrund är jag folkpartist!

Skönhetsrevolten

Parodin...



...och orginalet.

onsdag, februari 20, 2008

Gemensam lägesuppfattning

En dag på jobbet.

Om fördomar, folkbildning och Sfi



Svenska för invandrare, Sfi, debatteras.


Men problembeskrivningarna varierar och det är något egendomligt med alla fakta i den där DN-artikeln. Inte många siffror verkar stämma.



Här är min utsiktspunkt:


En av fyra på Sfi har idag kortare än sex-årig skola bakom sig.


(11 919 av 52 500 studerande på Sfi 2005/2006) Källa SCB/Skolverket.



Av 52 500 får 11 200 godkänt i den kurs de valt. Men hela 13 109 hoppar av utbildningen. Av dessa är det blott 2 141 som fått jobb. Diverse andra orsaker finns, men drygt 7 000 hoppar av utan att man vet varför. Krigstrauman? Genomklappningar? Eller har de helt enkelt fått jobb. kanske städar de utan papper för tio kronor timmen på en hamburgerbar nånstans.





Ungefär hälften av eleverna fortsätter utbildningen. Det kan beror på att så många, 25 400, var nybörjare vid årets början. (Rekordmånga)



75 % av Sfi-lärarna i kommunal regi, men bara 51 % i privat, har pedagogisk högskoleexamen. Källa SCB/Skolverket.



Så ser jag alltså problemet:
De 7 000 som försvinner, vad hände med dem?


Hur kommer det sig att privata anordnare bara har hälften behöriga lärare, medan kommunala har tre fjärdedelar.


Och varför påstår nu skolministern att bara var tionde lärare har behörighet. Har SCB fel eller ministern? Väldigt många Sfi-lärare närmar sig pensionsåldern, hänger det kanske ihop med ministerns påstående?



Intressant är också att i kommunal regi finns nästan dubbelt så många lärare per 100 elever som i privat regi, (4,8 jämfört med 2,7 lärare per 100 elever). Är den skillnaden motiverad eller har det lett till särme kunskaper hos de "privata" eleverna?



11 697 får godkänt. Det är inte många, en fjärdedel ungefär.


Det borde väl vara en tredjedel om man räknar med att det tar cirka tre år av studier att lära sig ett nytt språk? Är det elevens fel? Eller kan det höra ihop med lärarnas kompetens och elevernas utbildningsbakgrund? Är förresten tre år en rimlig tid för ett nytt språk? Jag har läst franska i sju (!) och varje fransman som möter min misshandlade franska måste undra om dumheten är gränslös. Å andra sidan läste jag tyska två år och talar det hyfsat begripligt. Är tre år heligt när det gäller språk?





59 procent av eleverna är kvinnor. Var är männen? Kanske på arbetet?


Kostnaden per helårsstuderande har sjunkit med 35 procent sedan 2001. Har det påverkat kvaliteten?



Det riktigt oroande med det där inlägget från skolminister Björklund och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är påståendet:
.

"Med dagens regler är det helt möjligt att använda sfi som en form av försörjning år efter år, utan att egentligen få några språkkunskaper eller prestera några resultat. "
.

Är inte det där en fördom?
.
Pressad på frågan i Dagens Eko om det skulle vara särskilt vanligt svarar Björklund att det handlar om frestelser som man avser att ta bort. Han vet alltså inte.
Det är antagligen inte särskilt viktigt för honom att ta reda på den saken. Kanske han skulle behöva lite folkbildning. Folkhyfs och folkbildning går bra mot fördomar och förutfattade meningar.

.
Hur många fuskar med Sfi?
Är det lika många som fuskar med skatten, eller är det fler eller färre?
Är det lika många som de fuskare som i nån slags protest vägrar betala tevelicens?
.

Går det att fuska med Sfi förresten? Och vad händer med Sfx, den lyckade satsningen på Svenska som andra språk med inriktning på olika yrkesgrupper (så att ingenjörer får träffa ingenjörer och tala ingenjörssvenska, sjuksyrror träffar syrror och så vidare) . Uppfattas också de kursplanerna som "luddiga"?

Om jag inte är fel underrättad är det CSN-regler som gäller, i två år. Studielån mot prestation alltså.

Därefter försörjningsstöd som socialbidraget kallas för nuförtiden.

Det skulle alltså vara lärorikt att få veta mera exakt hur fusket går till. Eller frestelsen. Det verkar ju i så fall vara mycket lättare att bara gå hemma och lyfta vårdnadsbidrag och försörjningsstöd och sånt, än att gå på Sfi.
..

Det är skada därför att Sfi verkligen behöver genomlysning, det är en utbildning som möter nya utmaningar. Fler elever med väldigt kort utbildningsbakgrund, men också det omvända, fler elever med kvalificerad kompetens som behövs i arbetslivet.
.
Elever som har akademiska titlar med i bagaget som inte får rum i vårt präktiga hederliga svenska helyllesamhälle därför att de möter präktiga svenskar som Björklund och Sabuni, med illa dolda rädslor för främmande folk och främmande kulturer.
.
Och det går nåt så fruktansvärt långsamt att få fram vettiga system för valideringar av yrkeskunskaper, och utbildningar. Alltså möjligheten för en sjuksköterska utbildad i Bagdad att få den utbildningen godkänd och kompletterad i Sverige till exempel.
.
Vill man värna arbetslinjen och öppna famnen för flyktingar så är utbildning och validering nyckeln.

.
Skolverket lyfter fram ytterligare ett problem i sin Lägesbedömning för 2007: (Läs den snälla skolministern!)
Den berör nyanlända ungdomar i hög grad, de mellan 18 och 20 som borde gå gymnasiet men inte får det på grund av ett moment 22-fel i systemet:
.
"Den nuvarande åldersgränsen för gymnasiestudier orsakar problem för invandrade ungdomar. Ungdomar i åldern 18 till 20 år kan i hemlandet ha genomgått en gymnasial utbildning som är likvärdig med ett nationellt program i gymnasieskolan. De har då endast rätt att studera sfi men behöver, för att exempelvis nå behörighet till högskolestudier, lära sig svenska på en högre nivå än den mest avancerade kursen inom sfi. Det förekommer också att ungdomar studerar sfi i stället för att studera i gymnasieskolan. Dessa studier bedrivs antingen i särskilda grupper för ungdomar eller i grupper där vuxna och ungdomar blandas. Om nyanlända studerande endast studerar sfi har de ibland inte tillgång till något annat gymnasieämne.
Att ungdomar studerar sfi inom vuxenutbildningen förekommer främst i små kommuner utan egen gymnasieskola, speciellt i glesbygd."

.
Sfi behöver en genomlysning för att vi ska säkerställa att kvaliteten blir bättre. Mer smäll för pengen. Bättre kvalitet för våra skattepengar. Och snabbare validering som ger alla nysvenskar chansen att komma in på arbetsmarknaden i sina "riktiga" yrken.
.
Och det är alldeles tydligt att det är viktigt att snabbt hejda privatiseringen eftersom den förefaller försämra resultaten kraftigt. Om man ska tro Björklund/Sabuni.


Skolverket gjorde en utvärdering 2006 av den nya kursplanen för Sfi. Enligt Skolverket är den en succé. Tja. Läs och döm själv.
Jag tar i alla fall ett citat:
"Andelen studenter med någon form av examen i svenska har alltså fördubblats från en tredjedel till två tredjedelar. "
.

Ja, det var en sak till. Författarna slår sig för bröstet angående arbetslöshetsstatsistiken.

Det skulle jag aldrig vågat göra.
Bland utomnordiskt födda är arbetslösheten 13 procent. Den har sjunkit med två under 2007.
Jämförelsetal för (vit) helyllesvensk över 25 år: 2,4 % arbetslöshet har sjunkit med en procentenhet på ett år.
Så det stämde alltså inte heller i den där artikeln att arbetslösheten för invandrare skulle ha rasat så fantastiskt.
.

Intervjun med Sabuni i radio gjorde verkligen inte saken klarare.
Tycker jag.
Vad tycker du?
Jag tror inte att de ljuger. De vill säkert väl. Frågan är bara varför de är så hjärtlösa i sin retorik?

Och hur kan en debattartikel om Sfi med så många påståenden väcka så många fler frågor än den besvarar?
Utred Sfi. Men brännmärk fördomarna!
.


Andra bloggar om: , , ,

tisdag, februari 19, 2008

Mer sex i klimatberedandet!

Klimatfrågan lider av beröringsångest.
Intressant ordval, inte mitt, utan Carl B Hamilton.

Han är folkpartiets ledamot i Klimatberedningen och han reserverar sig nu med full kraft för att det inte gick att tala om kärnkraft när beredningen diskuterade klimatfrågor. (Bara 23 sidor av 300 handlar om kärnkraft, enligt Hamilton.)


Jag kan förstå honom.
Men vad jag inte begriper är att om han nu vurmar så för kärnkraften, inte också klarar att vurma upp klimatmålet.
Trots allt säger oppositionen att vi ska sänka utsläppen med 40 procent till 2020 när regeringspartierna förefaller enas kring 30, om man nu räknar det faktum att åtta procent är borttrollade som nån slags europeisk byteshandel. 38 om man hellre lyssnar till moderaterna. Oavsett vilket så är 40 procent den nivå Tyskland lagt sig på, och den ambitionsnivå Balimötet uttalade som rimligt och önskvärt för att vända trenden.


Och i det läget reserverar sig Hamilton, talar om beröringsångest och pekar på - oppositionen.

Som om det vore socialdemokraternas fel att inte regeringpartierna kan enas eller hålla ambitionsnivån uppe för att ta itu med vår tids största ödesfråga, den globala uppvärmningen.
Kors.


Är det en farsot som går månne, att om nåt går åt skogen i det blå laget så pekar man på nån annan som skyldig, vanligen medborgarna. Att man pekar på motståndarna tycker jag inte är så märkvärdigt konstigt, men ofta pekar man på medborgarna.
Alla de där som "Lever i utanförskap" ni vet, ungefär 1,5 miljon svenskar som fuskar och faller för frestelser och allt vad vi nu gör. Jag var förkyld förra veckan och hamnade genast i Anders Borgs och Per Schlingmanns excelark över "utanför".
De har rätt. Jag känner mig väldigt utanför när jag blir förkyld och därav följer att jag känner fler som går till jobbet sjuka. Sjuknärvaron på sveriges arbetsplatser är alldeles för hög och i synnerhet i influensatider. Och på förskolorna!

Sen reflekterar jag stillsamt över bensinupproret, var blev det av?
Expressen med flera drev en ganska lyckad namninsamling i protest mot de höga bensinspriserna och bensinskatten före valet - minns ni? Jag vill minnas att alliansen lovade sänka skatten med 15 öre eller nåt i den stilen.
Nu föreslås en skattehöjning motsvarande 70 öre litern.


Samtidigt höjs nu taxan på Stockholms pendeltåg och tunnelbanor och bussar i början av mars med drygt tio procent eller nåt i den stilen. Hur är logiken där tro? Man höjer bensinpriset med sex procent, kanske, och SL-taxan med tio.

Och när vi socialdemokrater föreslog att man skulle finansiera utbyggnad av kommunala färdmedel som bussar och sånt med hjälp av trängselavgiften fick vi smäll, ty den borgerliga moderatledda Stockholmsalliansen föredrar att sätta in hela klabbet på vägutbyggnad.


Nej. Jag tror miljöfernissan flagnar när man skrapar på ytan av det där gänget. Trots allt predikar ju liberalismen marknadslösningar. Om det blir marknadsmässigt med miljö så kommer marknaden styra dithän. Just det är naturligtvis riktigt.
Politiken kan dock hjälpa till en hel del. Förutsatt att man vill och törs.

Som Carl B Hamilton så riktigt påpekar, man får inte ha beröringsångest.
Men jag vill tillägga att rädda pojkar aldrig får kyssa vackra flickor. Så när det handlar om miljö är det mer stake i Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och till och med Lars Ohly trots att han nu stajlats till att le på bilderna.
Man kan förledas tro att lite sensualism i klimatberedandet skulle vara välgörande för miljön.

Andra bloggar om: , , ,

måndag, februari 18, 2008

Kosovo dagen efter


Ur askan av det splittrade Jugoslavien har nu ännu en nation alltså rest sig; Kosovo.

Av ett land blev det sju.

Serbien, Montenegro, Bosnien-Herzegovina, Makedonien, Kroatien, Slovenien. Och nu Kosovo.

Och tar jag nu inte miste talas samma språk i sex av de sju länderna.


Det har gått femton år, drygt, sedan Jugoslavien slogs sönder av inbördes strider. 1991 när jag ser efter. 17 år alltså. Och nu, som en direkt följd av Kosovos beslut igår, uppstår nya oroligheter. Serbien accepterar inte självständighetsföraklringen, FN-beslut har blockerats i säkerhetsrådet av Ryssland och EU tvekar. Länk till Ingrid Hedströms analys i DN.

Oron sprider sig dessutom, Krim talar också om en ny slags självständighet. Ryssland eller rättare sagt Putin rynkar på ögonbrynen. Läget i de forna Sovjetstaterna är allt annat än stabilt. USA spänner diskret musklerna med en sträng Natoblick riktad på Balkan. EU samlas för en enig stämma som det inte kommer att kunna leverera, det bli i alla fall respektive medlemsstater som får yttra sig möjligen på samma klockslag som en slags markering.
Frågan är om vi lärt oss något av det som sker på Balkan? Och i så fall vad? Jag är inte säker på att svaret på den frågan är alldeles självklar. Tito gjorde Jugoslavien till ett annat slags socialistiskt experiment än det dåtida Sovjetunionen. Men även om allt vin hälldes i samma trätunnor i sann socialistisk anda (utom ett vin från en gård nära den italienska gränsen!) så var den lösningen tillfällig. Tito höll kanske ihop ett land men kan ha förvärrat konflikter som då inte tilläts komma till ytan. Att en demokratisk utveckling sett annorlunda ut är jag förstås övertygad om. Men kan vi vara alldeles säkra på det?
Oavsett Trastfältens betydelse för den historiska utvecklingen på Balkan tycker jag det är värt att ständigt påminna sig att demokratiska nationella processer leder till fredligare lösningar även om debatten och tonläget kan vara hårt.

Men det har faktiskt bara skett två gånger tidigare att länder brutit sig loss till självständiga nationer utan väpnade konflikter, och den första var under galgen, med ett akut överhängande krigshot; unionsdelningen Sverige.-Norge 1905.
Den andra är delningen av det forna Tjeckoslovakien 1992.
Det är dessvärre inte troligt att Kosovo blir det tredje exemplet men EU har ett stort ansvar för att bidra till en fredlig baksmälla när kosovoborna vaknar efter helgens firande. Grannarna klagar över oväsendet, i Belgrad, Serbien, brinner den amerikanska ambassaden i natt.
.

söndag, februari 17, 2008

Rekordbra siffror för s och en obefintlig eupolitik


25 000 journalister bevakar EU, "on a daily basis", sa Claus Sörensen, som är GD hos Margot Wallström. Gemytlig dansk som enligt egen utsago inte kan någonting om kommunikation. Den blygsamheten är nog betydligt överdriven:

- Och ändå, så klarar vi inte att få ut vårt budskap! Vad tror ni det kan bero på?

Han hade fler siffror av liknande art med sig; 3 669 tevekanaler, 2330 regionala tevekanaler därtill, 1 200 ackrediterade journalister i Bryssel. 27 nationer, 23 språk.
.
Vad han söker få oss fundera över är givetvis det lokala politiska ledarskapets betydelse - och med lokalt avser jag nu kanske förresten nationellt eller åtminstone regionalt.
.
De av oss som fortfarande pratar om EU som ett överstatligt projekt för att pracka på oss regler om gurkans längd eller jordugubbars minimivikt har ett aktivt ansvar.
.
De av oss som försöker lyfta nivån lite, som talar om det europeiska samarbetet som ett freds- och solidaritetsprojekt av ganska omfattande slag - vi har också ett aktivt ansvar, vi är för tysta. EU som en stabiliseringspakt i en värld som oroväckande snabbt är på väg tillbaka in i en situation liknande den på 1950-talet då kalla kriget började.
Och så finns ju en tredje menlöshetslinje, den där total concensus råder innan alla kan ta myrsteg i en eller annan riktning. Det mellanstatliga samarbetet drivet till sin spets eftersom alla medlemsländer har total vetorätt, den synen.
Uppriktigt sagt delar jag Rolf Gustavssons kritik av den del av svensk socialdemokrati som hamnat nära den linjen, även om det kan förklaras av att vi fortfarande inte har lyckats lappa ihop partiet efter de slitningar som uppstod i samband med EU-omröstningen på 1990-talet.
.
Rolf Gustavsson i Svenska Dagbladet är en av våra absolut kunnigaste journalister på EU-området. jag delar inte alltid hans synpunkter och det är ingen orimlig gissning att det är en ocean mellan våra värderingar. Men jag respekterar honom därför att han är hederlig och kunnig.
.
I morse har han ilsknat till, och det rejält också, det märks på en del diplomatiska återhållsamheter i texten.
Han försöker ruska tag i moderaterna med frågan vad fasen de håller på med egentligen; Mer Sverige i EU är en fullkomlig omkastning av Europapolitiken.
.
I samma tidning visar månadens Sifomätning att skillnaden mellan blocken slår rekord, igen. Att socialdemokraterna aldrig haft så höga siffror sedan skrällvalet 1994. Och det kan ju finnas ett samband.
Med 45,5 har socialdemokraterna även i Sifomätningen nu så stort stöd att partiet skulle klara att samla en majoritet i riksdagen även utan stöd från mp och v, så länge inte vänsterpartiet röstar med det borgerliga blocket. 44,8, samlar idag hela det borgerliga blocket tillsammans med miljöpartiet.
.
Och nu börjar faktiskt s vässa tänderna lite. Urban Ahlin kritiserar idag regeringen för senfärdigheten i Kosovofrågan. Medan moderaterna försöker ena sina allianspartier, eller vad det nu kan vara de sysslar med, ilar resten av världen ut för att deklarera ett erkännande till Stöd för Kosovo och för att neutralisera Putin som surar i Moskva över utvecklingen på Balkan. Han blockerar frågan i säkerhetsrådet.
Politik på riktigt. Man är förvånad att inte Carl Bildt som ju uppges kunna Balkanfrågan har lyckats övertyga sin statsminister. Rapporter från EU-nämnden antyder att han dessutom tror att riksdagen befolkas av lallande idioter som inte begriper att han vägrar svara på raka frågor när han ägnar sin tid på jorden åt geografilektioner istället för politisk analys och svar på frågan om just erkännandet av Kosovo.
När förnyelse innebär att man kastar ut arvegodset till förmån för lite billiga plastkopior så börjar det småningom märkas. Fasaden rämnar. Någon tanke kunde det ju funnit i de gamla pjäserna, konsten att förnya politiken innebär att man tar vara på kvalitet, kastar ut sånt som är förlegat, trasigt och gammalt och ersätter det med nya kvalitetspjäser som bättre svarar mot tidens krav, människors förhoppningar och verklighetens brutalitet.
.
Det är därför - tror jag - som Rolf Gustavsson i Svenska Dagbladet reagerar så kraftigt. Han ser hur tankegodset slås sönder på blank asfalt och ersätts med lättviktigt pr-gods, häpp häpp som politisk filosofi, det är klart det havererar så småningom.



"Idén om Europa som ett slags självbetjäningsbutik bygger på en stor portion önsketänkande. Det gjorde den redan på Thatchers tid. Liksom dagens nymoderater såg hon den fria rörligheten över gränserna som EU:s viktigaste fördel, men vägrade inse att den aldrig skulle kommit till stånd och aldrig kan upprätthållas utan en stark överstatlig och förpliktigande rättsordning. Om de nya moderaterna inte klart accepterar detta så ifrågasätter de faktiskt grunderna för Sveriges medlemskap i EU.
”Mer Sverige i Europa!” skall bara vara första steget i förnyelsen av den moderata europapolitiken. Med spänning väntar jag på nästa steg. I vilken riktning går det? Ytterligare ett steg närmare avgrunden?
Om Fredrik Reinfeldt följer den färdriktningen i sitt linjetal i övermorgon kan det bli en riktigt intressant eftermiddag i EU-parlamentet." skriver Rolf Gustafsson i vad som sägas vara den här veckans understatement.

------------

Han har förvisso en kritisk och berättigad släng mot Göran Perssons EU-hållning också. Jag tillhör de socialdemokrater som tycker det är dags att gå vidare nu, vi är medlemmar i EU.

EU-projektet är tidernas möjlighet att arbeta medvetet för en bättre värld i alla bemärkelser, att se och använda globaliseringens positiva sidor istället för att passivt ta emot smällarna från dess baksida.
25 000 journalister och ändå får vi inte ut vårt budskap, klagade Claus Sörensen. Det kan bero på sånt här schabblande .
.

fredag, februari 15, 2008

Jesus med en bomb i huvudet

Monica Green har efterlyst nån som vill publicera bilder på Jesus med en bomb i huvudet.
Inte för jag fattar varför men här är den i alla fall, Varsågod. Bildtexten är given:
- Vem skulle Jesus bomba?

Jag menar, vem skulle Muhammed bomba?

Och hur många pärlor har Lars Villks spillt i sig innan han kom på den genialiska idén att försöka publicera en muhammedteckning - i Norge!
Je. Sus.
Den mannen måste ha lämnat ett par pinnar hemma på stranden. Ska man provocera i Norge ska man driva med Jesus, har han inte fått in den pucken i målet än?
Eller samlar han på n?

Lars Vilks att-göra-lista:

  • Först publicera i Nerike. Rondellhund, ful teckning.
  • Sen i Norge. Det hårda livet som rondellhund. Gigantiskt fula akvareller förklädda till rondellhundar på frimärken.
  • Nästa land Nederländerna. Den siste tulpanriddaren. Fruktade oljor på knappnålar!
  • Nebraska. Rondellhundarna möter snömannen! Arbete i is, vattenfärg och kolkrita.
Hela grejjen är ju liksom lite anti. Jesus var ju för all del något av världshistoriens första självmordsbombare fast det var väl orden som hade sprängkraft och inget annat. Å andra sidan ekar de fortfarande, 2 000 år senare.
Och Muhammed, var inte det också en fredens man - jovisst var han det. han skulle aldrig drömma om vare sig bomber i huvudet eller mordhota danska tecknare. Eller ställa ut Jesus med bomber i huvudet på norska konstgallerier. Tror jag!

Nu får man väl en fundemantalistisk rörelse efter sig, Jehovas vittnen kommer säkert förbi och slänger välsignelser och förlåtelser över mitt hus. Och livets ord kastar väl en förbannelse. Men frälsningsarmén räds jag icke, ty jag kan sjunga med i alla deras sånger, så det så.
Ovan där till exempel är en bra nybörjarsång.
(ujujuj, dålig vits nu igen)

Jag kan ta det. Jag tror i alla fall vare sig på den ena eller den andra guden, så det så. Särskilt inte en dag när gud används som förevändning för att bränna danska flaggor, länk till DN.

Norsk kärnkraft och ett jubileum

Ödmjukaste tack kära läsare. Idag kommer den här bloggen passera 50 000-strecket och då handlar det om den norska kärnkraften!

Bloggen firade sin ettårsdag den 21 januari.
Jag har skrivit drygt 900 inlägg men lyckligtvis har något 100-tal av dem aldrig publicerats. Exempelvis har jag aldrig delgett er världshistoriens sämsta visrader, de kommer här:
Låten heter Desiree Life och är från 1994.

I don´t want to see a ghost
It´s the sight that I fear most
I´d rather have a piece of toast

Nu får ni gissa vad det står i de dryga 100-talet inlägg jag självcensurerat...

Tackar ödmjukast alltså.
Nu har jag fått, som barna sa när de var små, blodiga tänder. Så nu kan jag bara inte sluta skriva.
Om några av er blir lycklig och det gör mig lycklig så har man väl gjort två flugor på smällen. Eller hur man nu säger.
Apropå den havererade klimatkommissionen kan jag inte heller undanhålla er en urgammal ordvändning från den tiden då käringen var enagerad i antikärnkraftslinjen tre;
Bättre en back kall bärs i bäcken än en varm Barsebäck på backen.

Fast numera är det snubblande farligt nära att jag håller med folkpartiet. Ja missförstå mig rätt här nu: kärnkraften är lika farlig nu som då, det tycker jag fortfarande.
(Och jag har inte blivit nejsägarpartist - Folkpartiet är väl det nya nejsägarpartiet va? Nej till att komma överens långsiktigt om skolfrågor, nu nej till alla partier om klimatöverenskommelsen. Jag tror de får akta sig så de inte blir kallade vid öknamn som börjar på gnäll- eller nej-. Skolminister Nej Björklund. Nejminister Ja Björklund. Carl Nej Hamilton
Nä, åter till ämnet!!)

Jag tycker fortfarande att så länge inte slutavfallsfrågan är löst, och det kommer den inte att bli, så har vi ett gigantiskt problem som vi bara lämpar över till kommande generationer att lösa om de överlever det tredje världskriget vi håller på att gulla upp för. (Tack Bush, Danmark och Lars Vielks för det! ) Eller klimatförändringarna om de blir av också efter den amerikanska presidentvalet i höst.
Men nu har vi byggt fast oss i energislukarsamhället och alternativet är att utveckla alternativa energikällor, sol, vind, våg och vatten. Och ren kärnkraft som bygger på Torium. Här finns en länk till med mer information om detta framtida kärnbränsle som fått namn efter den fornnordiska åskguden Tor. Norsk - och indisk - kärnkraft. Med halveringstider som gör avfallet hanterbart.

Då kan vi också fortsätta forskningen och hitta på ett sätt så vi kan konvertera våra gamla kärnbränslestavar till ofarligt gods. En dag har vi klurat ut ett sätt att göra det på, tills dess bör vi fortsätta forskning och utveckling tycker jag.

Ett alternativ går dock bort - att fortsätta gräva upp långa kolkedjor ur marken och hugga dem i småbitar för att sedan kasta ut småbitarna i luften. Det vill säga elda olja, torv, gas.
I alla fall inte utan att plantera motsvarande mängd träd som kan glufsa i sig all den där koldioxiden vi gräver upp ur jordens innandöme.

Tor och Freja. Freja som är fruktbarhetens gudinna, som sår träd och grödor. Och Tor, åskguden, som dundrar farligt när hans slänger sin hammare men som kan tämjas. Eller åtminstone kanaliseras varsamt, inte via en draklina dock.
Ett ganska bra radarpar som symbol för norsk kärnkraft.

Den fina blixtbilden ovan lånade jag av Dagens Nyheter.

Andra bloggar om: , , , ,

torsdag, februari 14, 2008

Våga bojkotta alla hjärtans dag


Det är urtufft att vara ung och inte bara barn, ungdom, utan vuxet ung.

Stockholm är landets tätaste singelstad. Detta är ett faktum och inte odelat skoj. Alla singlar har inte Sex and the city som förebild, alla singlar har inte självvalt singellivet.

Så när affärsmän med snille men utan smak lyckats med konststycket att lansera "Alla hjärtans dag" låter det kanske trevligt, mysigt, jättebra i en första handvändning.

Sen börjar man fundera.

I Stockholm har Alla hjärtans dag urartat på skolorna så att barn som inte får några hjärtan eller rosor eller rara kort blir mobbade, ja eller rättare sagt, mobbningen blir extra tydlig.

Därför bojkottar flera skolor i Stockholm denna för affärsverksamheten säkert lönsamma dag.

Jag sällar mig till bojkotten.

Länken går till Dagens Nyheter och för första gången på mycket länge ser jag en korrekt användning av ordet utanförskap, nämligen som liktydigt med utanför. Tack DN, fler språkpoliser i spalterna!

onsdag, februari 13, 2008

Tre bra medieinslag

Tre medieinslag att rekommendera.

Dagens Nyheter skriver idag om Sundbybergs massiva kampanj mot hemmasittarna, det vill säga de notoriska skolkarna. Den artikeln bör alla läsa, särskilt den som ropar efter polishämtning av barn som vägrar skola.

Klass 9A, TV1 i går. Om konsten att älska sina elever. Så att de börjar tycka om sig själv och tycka om kunskap. Svårare än så är det kanske inte. Någon kan säkert se den serien som ett inlägg i betygsdebatten - för betyg alltså - helt ok för mig, jag ser den som motsatsen. Jag ser redan fram emot nästa avsnitt.

P1 Morgon i morse när programledare Camilla Kvartoft heroiskt försöker få finansminister Anders Borg att svara på frågor: När fick han klart för sig att det var läge att backa om regeringens förslag om sjukförsäkringen och om han tar till sig av kritiken? Bravo Camilla som orkade komma igen utan att tappa tålamodet!

Hans påstående om att "utanförskapet minskar" bör synas med lupp. Mannen räknar dig som är förkyld och sjukskriven för det i två veckor som utanförskap, han räknar studenter, unga ålderspensionärer och svårt cancersjuka som utanförskap. Årets minskade influensaepdiemi påverkar troligen den där statistiken kraftfullare än att sysselsättningen stiger.
Jag har en följdfråga till nästa gång. hur förklarar nu minister Borg att antalet socialbidragstagare ökar igen?

Mobbade barn räknas inte in i statistik för utanförskap, men däremot brottsoffer, trafikoffer och MS-sjuka.
Om jag säger så.

Om att ta sig en jamare om morgonen

Det här är våran katt. Och husse. På kornet.


Två handslag och en nick till Albert Einstein


Det sägs att det går sex handslag mellan varje människa på jorden och alla andra. Mellan mig och Albert Einstein går det två kom jag på igår. Eller möjligen två handslag och en nick.

Jag fann av en händelse en tre minuter liten film som handlar om CERN, det är den sju kilometer långa partikelacceleratorn nära Geneve som hjälper människan fatta varför det finns ett samband mellan makro(kosmos) och mikrokosmos.
Den fungerar ungefär som en jättelik centrifug som ökar farten hos mycket små partiklar med nästan ingen massa. Tack var CERN har man hittat hundratals nya partiklar, kommit kvarkarna på spåren, funnit antimateria och möjligen närmat sig Gud, det finns forskare i Cern som inte har någon annan förklaringsmodell kvar att ta till...

Men vad de inte berättar är att hela den här resan började på en bakgård i Uppsala, nämligen invid Kemikum, Fysikum och Matematikum, där The Svedberg byggde den allra första, såvitt jag vet ännu fungerande, partikelacceleratorn. Den är nedgrävd under jord.

Och vad jag inte visste något om var sambandet mellan The Svedberg - via CERN - och skapelsen www, world wide web.

The Svedberg är alltså en av de jämförelsevis få svenska nobelpristagarna, han fick sitt kemipris 1926, men inte mindre än ytterligare två svenskar vid samma kluster av institutioner har fått nobelpris, nämligen far och son Siegbahn. Kai 1981 och Manne Siegbahn 1924. (Fysikpriset).
Och den där familjen förefaller fortsätta i samma spår.

Manne Siegbahns ena son Bo Siegbahn var socialdemokraten som konverterade till moeraterna och väckte viss uppståndelse, detta var på 1970-talet. Han gjorde sig kanske mest känd som svensk ambassadör i Israel under sexdagarskriget. Och han avled för bara en månad sedan 97 år gammal. Kai M Siegbahn avled så sent som i fjol sommar och han blev också gammal, 89 år.

Kai M Siegbahn har tre söner, alla verksamma i ungefär samma vetenskapliga fält, i varje fall två av dem: sonen Per Siegbahn, född 1945, blev professor i teoretisk Fysik 1983. Han är en internationellt mycket välrenommerad kvantkemist på Stockholms universitet. Hans Siegbahn är professor i atom- och molekylfysik och den tredje sonen Nils tror jag blev medicinare.

Hur kan jag veta nåt om det där? Jo det var på Kemikum jag pluggade kemi ungefär 1979-1982 och under den tiden fick ju som sagt Fysikum ett till nobelpris och det i samma familj.

Filmen nedan tar dig med på en tre minuters resa mellan kosmos och mikrokosmos, och betänk att allt detta handlar om att försöka bevisa att Einstein nog hade fel egentligen.
Ingen har hittills lyckats med den saken.

Han fick också nobelpris i ungefär samma veva som the Svedberg och Manne Siegbahn, dock inte för relativitetesteorierna eller ens hans vackra formel E= mc2 utan hans arbeten om den fotoelektriska effekten.

Förresten figurerar ytterligare en svensk gränssprängare i detta sammanhang, Svante Arrhenius, även han nobelpristagare (kemipriset 1903) och vän till Einstein. Arrhenius satt i nobelpriskommittéen som delade ut priset till Einstein.

Så - jag har studerat i samma hus som Kai Siegbahn när denne fick nobelpriset, hans far Manne torde ha känt Einstein men i varje fall Arrhenius som var den som bjöd Einstein till Sverige 1922.





tisdag, februari 12, 2008

Niorna i Värmdö protesterar mot regler för gymnasiesök

Den här insändaren är så angelägen att den får plats rakt av i min blogg. Vi har samma regler i Upplands Väsby eftersom den moderatledda majoriteten trumfade genom det utan förvarning veckan före jul.
(Vi (s) reservade oss.)
Konsekvenserna? Ingen aning. Sista dag för att söka är på fredag. Kommunens ansvariga politiker för gymnasieskolan har ingen aning om hur de nya reglerna kommer drabba våra ungdomar. Eller vad det kommer att kosta.
Ty, det saknas konsekvensbeskrivning.
En sak vet jag - det är att våra ungdomar inte längre kan söka till den skola de vill, det kunde före jul med de gamla frisöksreglerna.
Kollega Annika i Värmdö har en rätt rolig analys hur det här skötts av den moderatledda marjoiteten i hennes kommun: "Medvetslöst."


Ni måste lösa det här åt oss
Insändare 11 februari Nacka Värmdö-posten

Den 10 januari fick vi, Värmdös nior, reda på att förutsättningarna för våra gymnasieval hade ändrats totalt. Helt plötsligt hade vi förlorat vår förtur till Värmdö gymnasium samt till G2. En förtur många elever hade lutat sig mot.

Däremot är det inte som många tror, att vi struntade i att plugga eftersom vi visste att vi ändå skulle bli intagna, många av oss har faktiskt bra betyg, men generellt sett lägre än Stockholmseleverna. Vi har många klasskamrater som helt och hållet hade litat på sin förtur, de har lätt för till exempel matematik och NO-ämnena, de skulle alltså lätt överleva NV-programmet, men skulle aldrig klarat av att komma in, på grund av lägre betyg, i andra ämnen.
Och vem ska man egentligen skylla på? De andra kommunerna? Nej. Den kommunanställda tjänstekvinna som skrev på avtalet? Nej. Det är den alliansledda kommunledningen. Hur kunde de låta detta ske? Det är en skandal! Som Max Ljungberg (mp) frågade alliansens representanter i Gymnasie- och vuxen-utbildningsnämnden: ”Är det ni eller tjänstemännen som styr?”. Vi har fortfarande ingen aning om svaret på den frågan. Hur kan moderaterna kontrollera en hel kommun om de inte ens har uppsikt över sina egna anställda?

Fast vems fel det faktiskt är är dock relativt ointressant i nuläget. Just nu är den viktigaste frågan att se till att det här löser sig för oss. Ni klubbade igenom att avtalet inte gäller. Se till så att det beslutet fullföljs.
Vi känner att den moderatledda alliansen har missbrukat sin makt och har gjort den redan svåra gymnasieintagningen ännu svårare. Nästa val är det vi som är förstagångsväljare – glöm inte bort det.

Nils Blombäck och Erik Claeson klass 9C, Kvarnbergsskolan

Smygsänkte kraven; lättare privatisera Stockholms vård


Jag tycker man bör uppmärksamma att den moderatledda landstingsmajoriteten den här veckan har ändrat reglerna för att privatisera vården i Stockholms län.
Förut ställdes kravet att en majoritet av personalen skulle vilja ta över.
Plötsligt, i fredags, ändrades reglerna. Inga formella politiska beslut har fattats, reglerna har bara ändrats till formuleringen "fördel om en majoritet är positiv" bland personalen.

Man får väl förmoda att den borgerliga majoriteten i landstinget med det ville lösa ett problem. Svenska Dagbladet ställde alltså frågan Varför? till Gustav Andersson (c), landstingsråd och fick svaret:
– Vi ska inte låsa fast oss i matematiska termer. Man får göra en bedömning av intresset hos personalen för att det ska bli en lyckad avknoppning.

Det handlade alltså om matematiska termer, inte om att rädda människoliv eller förbättra vården eller nåt sånt. Det handlade inte ens längre om det populära uttrycket "valfrihet".

Det handlar alltså om att system och privata lösningar är viktigare än att vi får ut mesta möjliga bra vård för skattepengarna. Gustav Andersson, Filippa Reinfeldt och de andra grabbarna vill ta ifrån mig friheten att välja vårdformer i landstingets regi. Fru Reinfeldt förresten, är det inte hon som ska svara på Svenska dagbladets fråga?

Jag försöker hänga med i den borgerliga logiken men det är verkligen inte enkelt.

Marknaden snedvrids
Om man nu tycker att marknaden ska sköta vård, skola och omsorg, borde man då inte se till att marknaden gör det? Det betyder alltså upphandling, fasta spelregler och ingen ska få en marknadsmässig fördel. Ändå delar man ut skattebetalarnas egendom i det som kallas avknoppning och då uppstår ju en snedvridning.
Jag menar så här:
I Upplands Väsby har företaget Vittra etablerat en skola. De har byggt ett skolhus, anställt lärare, byggt upp verksamhet och rekryterat elever. De har betalat investeringen. Nu får de konkurrens i samma kommun av skolor och förskolor som får en fungerande verksamhet för småsummor.
600 barn i sju daghem, 120 anställda - för 600 000 kronor!

På vilket sätt är bidrag bättre än försäkringar?
Om man nu tycker att bidrag är ett gissel så kan fundera över varför man tvingar ut folk från försäkringssystemen, som ju a-kassan, sjukförsäkring med mera är, och in i kommunalt betalda bidragssystem socialbidrag. Och sen toppar med att införa ett vårdnadsbidrag?
Hur fungerar logiken där?

Valfrihet gäller inte alla
Ett exempel till på borgerlig logik. Valfrihet. Frihet att välja.
Det är vanligt moderat motiv till privatiseringar. När till exempel den moderatledda majoriteten i Upplands Väsby delade ut sju förskolor (av åtta) till en, privat ägare, en tjänsteman på skolförvaltningen, så kallas det för valfrihet trots att de föräldrar som har barn i centrala Upplands Väsby numera inte kan välja kommunalt dagis.
En långtidsarbetslös eller en sjukskriven som plötsligt bedöms ha "viss" arbetsförmåga ska nu pressas att ta jobb, exempelvis genom att tvingas flytta. För arbetslösa och för sjuka är alltså valfriheten inte viktig. Det är för oss som har jobb, bor i storstad, har råd att äga bostad som valfrihet är viktig.

Nu är det så att jag faktiskt inte tycker skola, vård och omsorg ska vara föremål för marknaden, och det av ett mycket enkelt skäl. Behovsdriven verksamhet kan aldrig vara en marknad. Marknad handlar om tillgång och efterfrågan.

Var kommer skolans vinst ifrån
Profit på behov kommer alltid vara profit på skattemedel eller gemensamma medel eller den starkes profit på den svage. Alltid och utan undantag kommer det att vara så om man nu tänker efter lite.
Om nu marknaden beslutar sig för att det är så oerhört lönsamt att driva skolor att de kan göra det med vinst borde man vara en smula misstänksam tycker jag. Det är våra skattepengar, den där vinsten kommer från skattepengar.

Mellanskillnaden består i; färre dyra lärare, det vill säga färre lärare med behörighet.
Färre kuratorer, därför ökar kön till barn - och ungdomspsykiatriska mottagningar.
Nu senast börjar det komma larm från de kommunala biblioteken att barn i friskolor länsar bokhyllorna, eftersom många friskolor saknar eget skolbibliotek.

Skattebetalarnas pengar. Men vinsten betalas av barnen.
Det är inte bara slarvigt, det är ekonomiskt vansinne och ett svek mot barn och föräldrar.

Våg av skolnedläggningar väntar
I Stockholm, Göteborg och Malmö ligger rekordmånga ansökningar att starta nya skolor, friskolor. Det är samtidigt som barnkullarna minskar.
Gissa vilka skolor som kommer att stängas först? Jo, de skolor som vi med skattemedel har betalat, och då har man ju fråntagit barn och föräldrar på just den skolan valfriheten, möjligheten att välja en kommuanl skola nära hemmet.
I Stockholms stad handlar det om något dussintal skolor.

Frågan är hur länge vi har råd med den borgerliga logiken. Ekonomi kan de inte. Lyssna kan de inte. Och aldrig har jag sett en sån kallhamrad våg av cynism rulla fram som vi kan se just nu. Minskar privatiseringarna för att personalen i vården är emot den? Ja då ändrar vi reglerna så det inte längre krävs att personalen är för privatiseringen.
Är det bostadskö? Ja, men då inför vi marknadshyra så minskar kön eftersom ingen har råd att betala hyran.

Förlåt mig - jag hade fel
Jag har gått länge och klurat på detta med privata alternativ, friskolor, upphandlad hemtjänst, alternativa driftsformer i vården och så vidare. Min utgångspunkt var faktiskt inte negativ. Jag tycker att det där med system kanske man inte ska hänga upp sig på, eftersom det viktigaste är att vi tillsammans kan ge våra barn bra förskola och skola, se till att det finns bra försäkringar för varje omställning i livet och att vi kan erbjuda alla, rik som fattig, bra vård och bra omsorg på ålderns höst. Och se till att våra ungdomar kan flytta hemifrån, att de har råd med det.
Detta är fortfarande min grundsyn. Kvaliteten är viktigare än systemet.

Just därför har jag ändrat mig.

Kooperativa, alternativa, ickevinstdrivande driftsformer ja. Det kan vitalisera och bidra till utvecklingen. Men företag som profiterar på barn, sjuka och gamla, vilket alltså måste bli på bekostnad av kvaliteten, det är jag numera med stor bestämdhet motståndare till.

Detta ska uttolas på följande sätt.
Personal som tar över verksamhet och driver den utan vinstintresse, ska få chansen att genomföra en idé de tror på, men med väldigt tydliga kvalitetskrav. Vi ska kräva att varje skattekrona används klokt, att vi har insyn och kan garantera föräldarna att deras barn har det bra.

Den däremot som profiterar på barn, gamla och sjuka och delar ut våra skattemedel i vinster och utdelningar ...

Det handlar om ren anständighet. Man slösar inte med andras pengar. Särskilt inte de pengar som vi samlat ihop för att garantera våra barn likvärdig skola, bra förskola. Pengar som vi satsat för att få fram världens bästa sjukvård, och pengar som våra mor- och farföräldrar samlat i ladorna för att de skulle få en trygg ålderdom och vi barnbarn skulle få göra en utbildningsresa.

Man förskingrar helt enkelt inte skattemedel. Det är min moraluppfattning.
Hur ser din ut?
.
Bonus: PJ Anders Linders ledarkrönika Teknokraternas julafton i Svenska Dagbladet söndag för en vecka sen om en annan logisk härdsmälta som uppstått i Anders Borgs (m)excelark, förslaget att konfiskera de privata eller avtalade sjukförsäkringarna. ..."teorin har den lilla bristen att den saknar omdömesförmåga."
Och Göran Eriksson på nyhetsplats om samma fråga en vecka senare "Det går för fort. Magplasket med sjukförsäkringen är ett exempel på att regeringen inte klarar av att följa sin egen politiska strategi."
Sedan regeringen till slut tvingats backa. Igen.

måndag, februari 11, 2008

Östtimors president sköts i morse.

Det blir inget bra år för demokratin det här. Först mördades Benazir Bhutto, på annandag jul ett par veckor före valet i Pakistan.
I går kväll sköts fredspristagaren president Jose Ramos Horta i sitt hem i Östtimor uppger Reuters/Dagens Eko.
Rebelledaren Alfredo Reinado som kan ha lett attacken dödades av presidentens vaktgarde enligt BBC.
Östtimor har varit självständigt sedan 2002. 1996 fick Ramos Horta Nobels fredspris för sin obrutna och fredliga kamp för demokrati och mänskliga rättigheter i Östtimor.

S har egen majoritet igen i Demoskop

På söndagkvällen hör jag en kommentar från Anders PJ Linder på SvD och den handlar om varför moderaterna plötsligt skuttar upp drygt fyra procent i en opinionsmätning i Expressen. (+4,4 till 25,1 %)
- En väldigt viktig sak tror jag är det här bytet av ekonomisk talesman i socialdemokratin...

Sånt är humor, särskilt som nästa fråga handlar om kannibalismen, det vill säga att folkpartiet samtidigt tappar 3,5 procent. Och kommentaren till det fenomenet är att Reinfeldt synts mycket i media, följt av en ursäkt att det är tunna hinnor mellan fp och m.

Annars hade man ju kunnat förledas att tro att det hade nåt att göra med att moderaternas budskap börjar nå fram eller nåt sånt..

Det är nog lite skakigt med självkänslan när även moderata opinionsframgångar skylls socialdemokraterna.

(S förlorar i samma mätning 0,7 procent, det är inom felmarginalen. +4,4 för moderaterna och -3,5 för folkpartiet är däremot statistiskt säkerställda tendenser.) Det borgerliga blocket har nu 41 procent ungefär. S ensamt har 43,6 procent i demoskop. Skillnaden mellan blocken har krympt lite sedan förra mätningen till 13 procent.
Kd går framåt lite grand men har fortfarande mindre än 4 procent och skulle alltså inte ta sig in i riksdagen om det vore val idag, enligt demoskops mätning. Länken till Rapport.

söndag, februari 10, 2008

Tre jävligt förbannade unga kvinnor


Det är ett helvete att vara ung och tjej, skriver Catti. Hon är ung, pluggar till lärare, engagerad. En av dem som vi behöver både i skolan och i politiken.

Men här skriver hon om nian. Man behöver läsa den här texten, och snegla på kommentarerna också för den delen. Men passa magen, man blir lätt kräkfärdig.

Dagens diss, kommer från Sara och nu är det förslaget att tvinga isär familjer det handlar om. Måltavla förstås integrationsminister Billström men först att säga de här sakerna var statminister Reinfeldt.
Sara mår också rätt illa. Det är inte så konstigt om man tänker efter.

Man flyr alltså ett krig. En katastrof, Ett trauma. Är tvungen att lämna delar av familjen, barn, män, hustrur, syskon, efter sig. Tills man kommit fram nånstans, hittat ett lugnt hörn i världen och kan förenas igen.
Det är det Reinfeldt och Billström vill förhindra; att familjer förenas. Så var det med den moralen.
Motiv - "de ska inte komma hit och lyfta bidrag." Känns tongångarna igen?
.
Sist men inte minst Katrine Kielos i Fokus som summerar alltsammans i en utmanande fundering om inte svenska folket gått på världens jävligaste one-night-stand., ett engångligg med förfärande effekter.
.
Ja. Skulle jag tillägga, och utan några himmelssprakande sensationer heller. Det var bara yta alltsammans, inga fyrverkerier so to speak, i varje fall har vi inte sett dem ännu?
.
No, folks, I´ll stick to my man:
Gammal man gör så gott han kan
men han dansar fan så illa
hela kroppen rister han
men ändan den står stilla!
(Hans Alfredsson)
.
Gamla förhållanden är kanske inte så jädra tjusigt alla dagar, men tryggt. Just så är, tror jag, socialdemokraterna.
Inte så fancy paketerat kanske. Men man vet vad man får.
.
En ros.
Inte en massa meningslöst kladdande.

lördag, februari 09, 2008

Sundbyberg lyckades stoppa skolket utan polis

Jag läser i tidningen Dagens samhälle som den här veckan berättar om hur Sundbyberg kommun inledde jakten på storskolkare för några år sedan.

Då var det 25 ungdomar.


Nu är det en. Som skolkar alltså.


Nu är visserligen Sundbyberg en sossekommun och de har kanske inte dundrat runt så mycket med polisbatonger och viftat med lagböckerna, utan mer sökt förklaringar för att åstadkomma det resulatet. De ser skolket inte som problem, utan som ett synligt symptom på andra problem skulle jag tippa. Ungefär som om man går till doktorn med ont i magen och får värktabletter, när det visar sig vara magsår. Fast tvärtom, alltså i Sumpan hittar dom magsåret och gör nåt åt den saken.

Friska barn som trivs skolkar inte. Helt enkelt. Jo förresten, jag var frisk och trivdes och skolkade - men inte i protest. Jag hade viktigare grejer för mig. (Men fick slutbetyg som Björklund kan drömma om.)
Nu återkommer då ett krav från skolminister Jan Björklund om att polisen ska hämta skolkarna. 1 600 stycken talas det om.
.
Förresten - med tanke på att han tydligen lade ner en del arbete i skolan som barn är resultatet förvånansvärt magert. Han fick 4,2 i snitt i grundskolan och 3,5 i snittbetyg på treårig social linje i gymnasiet. Kanske han tillhör de barn som skulle ha behövt lite mer social stimulans för att kunna klara kunskapsinhämtandet bättre? Eller var han kanske alltför social och glömde plugget, han var ju elevrådsordförande tydligen. Han kanske gjorde som jag, skolkade för att syssla med annat som kändes viktigare, i hans fall politik? Eller kanske han hade svårigheter i skolan han skulle ha behövt få hjälp med?
.
Det skulle verkligen vara intressant att höra honom resonera lite kring sin egen skoltid och höra hans reflektioner med avstamp från den erfarenheten. Det som framskymtat om hans militära karriär är ju inte direkt smickrande för en skolpolitiker, så han har allt att vinna på att berätta lite vad som format hans världsbild och hans värderingar från skoltiden.
Jag har faktiskt besökt Björklunds gamla gymnasieskola, eller rättare sagt den gymnasieskola som fanns i hans hemtrakter i Mark utanför Borås i slutet av 1990-talet, en modern skola med tankar som kanske är lite modernare än Björklunds. Kunskapens hus.



Det här saxar jag nu ur skolans handlingsplan. Just for the hell of it:

Målsättning
Alla inom förvaltningen både personal och studerande skall verka för att utveckla ett arbetsklimat som präglas av respekt för andra, tolerans för olika personligheter och olika synsätt, där utstötningstendenser har svårt att få fäste. Alla såväl arbetsgivare som arbetstagare och studerande skall sträva efter att alla mår bra och upplever arbetstillfredsställelse och studieglädje och att man i gemenskap med andra känner att man kan uträtta ett meningsfullt arbete/få en meningsfull skolgång.
Alla skall sträva efter att utveckla en öppenhet och omsorg om varandra så att ingen skall känna sig personligt kränkt eller ställd utanför gemenskapen.
.
Bilden föreställer givetvis statsrådet Björklund, från skoltiden. (Skytten däruppe är inte skolminister.)
.
Ju mer jag bläddar runt på sidorna på Marks gymnasieskola och Kunskapens hus desto mer övertygad blir jag att den här skolan har fortsatt arbetet och gått vidare, kanske inte längst fram i landet men ändå; tillräckligt för att inspirera andra gymnasieskolor, absolut.
.

Nåja, det var en utvikning, tillbaka till Sundbybergs framgångsrika kamp mot skolskolket.
Alldeles oavsett hur de gör, så har de alltså visat goda resultat enligt Dagens Samhälle.
.
Det har inte Lotta Edholm (fp), Ulf Kristensson (m) i Stockholm (DN igår) eller Jan Björklund (m) som idag i teve och SvD talar om att ändra i skollagen. Exakt vad det är för hinder han nu hittat i den framgår inte så att jag förstår det. Jag ser gärna att en eller annan borgerlig skribent lägger sig i debatten på den här sidan och förklarar den saken.
.
Lästips alltså för skolkpolitiker, läs Dagens Samhälle om antiskolkkampanjen i Sundbyberg. Eller förresten, varför inte göra studiebesök i Sundbyberg och kolla vad de gjorde? Det tänker jag göra.
.
Själv ser jag på den nya teveserien Klass 9A på tisdag och är säker på att lära mig massor om skolfrågor.
Jag bara håller tummarna att Jan Björklund nu beordrat hela sitt politiska gäng att se den serien. Inklusive sig själv. Och politikerkollegorna i Stockholm.
.
Vad fagerlund gör Beatrice Ask nuförtiden förresten? Jaga skolkare med polis... Hon har ju varit skolminister, varför jagade hon inte skolkare med polis då, förra gången 1991? Nu är hon Justitieminister och alltså högsta polischefen i landet. Är skolk-jakt prioriterad verksamhet för polisen?
.
Nej, kära politikerkollegor i Stockholms stadshus och i regeringskansliet.
Jag betalar en hel del i skatt för gemensamma ärenden i samhället, och jag betalar gärna den skatten.

Men inte vill jag att man slösar skattepengar på att jaga skolkande fjortonåringar, när det går lös förbrytare som kan stänga en hel skola i Sala med hot om våld.

Eller kriminella gäng som tar över hela kvarter, inklusive dessa skolkande ungdomar. Som säljer droger, stjäl min cykel, snor navkapslarna på bilen, slår ner mina barn på stan och därefter bryter sig in i min sommarstuga och stjäl teveapparaten eller bränner ner grannbarnens dagis. Gatuvåldet ökar, det tycker jag är ett mer angeläget problem för polisen att ta itu med.
.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,




PS. Eftersom jag som ett brev på posten kommer att avkrävas redovisning av mina betyg kan jag meddela att katten har ätit upp dom. Men skulle ni hitta en kopia, så blir snittet på treårig naturvetenskaplig linje ungefär det som Björklund fick i grundskolan och nåt halvsteg upp i grundskolan. Och jag läste tre språk för att det var kul. Ändå har jag inte blivit nåt stort eller berömt eller ens det jag trodde då jag skulle bli. Men fri blev jag, fri att välja. Den friheten ser jag nu allt mer kringskuren av aningslösa politiska beslut, tyvärr.

Vallöftet: Egen dator i skolan

Det panikringde i telefonen.
En tredjegluttare i den nära vänkretsen hade förlorat datorkraft, skärmen heldöd och skolarbete som skulle lämnas in på tisdag. Skall, inte skulle, skall lämnas in på tisdag. För jag trollade fram en skärm så klart. Skolan går före.

Särskilt när en levnadsglad 18-åring ringer - en fredagkväll! - med panik i stämman för att datorn är oåtkomlig.
Nåja. Noga räknat var det nog inte någon panik i stämman direkt, snarare fanns nu redan ett antal alternativa vägar utstakade, alla med slutresulatet att skolarbetet inte skulle lämnats in i tid. Det finns gränser för vilka krav man ställer på en 18-åring. (Och om hela sanningen nu ska fram var det ju en av de bortresta föräldrarna som ringde, men 18-åringen var odelat jättelycklig över lösningen.)

När jag åkte hem lite lagom tvärnöjd med insatsen att rädda skolarbetet åt en ung vän i slutspurten av sin gymnasietid så reflekterade jag över fredagmorgonens möte.

På morgonen hade jag suttit där med den moderata gruppledaren i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden och gått igenom kommande nämndsärenden.
Där fanns min motion med. Den där vi socialdemokrater kräver en dator för alla ungdomar i Vilunda Gymnasium.
Svaret - det finns 330 datorer (på 1200 ungdomar) och det får räcka och därmed avslag på idén, det är sånt man får leva med. Opposition får avslag om inte majoritet lyssnar, det kallas demokrati också. Man får inte alltid som man vill det ska gudarna veta.

Men alla ni unga som nu till äventyrs hör om detta så småningom ska veta vad det handlar om.

I den där skolan har ungefär en av fem inte råd med en dator.
Det är fakta.
Några har en fast de inte har råd egentligen, man kan leva en stund på gröt också.

De kan inte, som min unga vän, sitta fredag-lördag-söndag hemma och arbeta med skolarbete. För de har ingen dator.

Redan där uppstod en skillnad alltså mellan den som har och den som inte har.

Det kostar sex miljoner att utradera den skillnaden första året i gymnasieskolan. Andra året och åren därefter kostar det i runda slängar två miljoner årligen. Om man inte leasar datorer, för då talar vi om helt andra summor och de är inte lägre.
Det hör alltså till pjäsen nämligen, skolan har numera leasade datorer. Om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om, men en sak vet jag:
Om moderaternas, centern, kristdemokraternas och folkpartiets nej till datorer i gymnasieskolan betyder förbud för rektorer att göra det de tycker är klokt, till exempel skaffa in klassuppsättningar datorer - till varje elev! - då kommer jag som första åtgärd slåss för att riva upp det beslutet nu och framförallt om vi socialdemokrater får förtroende igen efter valet 2010 att ställa saker tillrätta.

Och se upp nu.
Här kommer mitt första riktiga vallöfte inför valet 2010:
Jag kommer att slåss nu - och i framtiden - för att alla ungdomar som går i gymnasiet skall få möjligheten att arbeta med varsin bärbar dator, en dator de kan ta hem för skolarbete en helg eller en kväll om de behöver.

Det är inte bara en pedagogisk fråga.
Det är en fråga om demokrati.

Andra bloggar om: , , ,

Ur hästens mun

"Löjligt", säger Doris Lessing om att Svenska Akademien kallade henne den
kvinnliga erfarenhetens epiker. "Men de måste väl hitta på någonting att säga."
DN:s
Cecilia Jacobsson knackade på hemma hos Nobelpristagaren i London och fick en
exklusiv intervju.
ur vilken detta är saxat.

Jag som älskar att få rätt och kunna säga, fast snällt så där:
- Vad var det jag sa!!

Puss på er i i Akademien, jag tycker i alla fall om att ni valde Dorrit!! (Akademiledamöternas arbetsnamn på kandidat Lessing.)

Om staplar och fulla byggnadsarbetare

Ett mångskiftande utvecklingsarbete står för dörren, skriver statsråden Ask och Bildt i en debattartikel i DN som handlar om behovet av en samlad svensk strategi mot terrorism.

Om ett mångskiftande utvecklingsarbete står för dörren blir det väl svårt att öppna den kan man tänka sig.

Ja, det var inte jag som sa. Det var Käringens sämre halva, fröken Besserwisser. Hon brukar även yttra sig när folk påstår att julen står för dörren och har skarpa synpunkter så snart saker och ting ska gå av staplar, såvida vi inte talar om båtar förstås.
- Eller fulla Byggnadsarbetare, sa svågern.

Däremot svänger fröken Besserwisser glatt med rättningskäppen och börjar skandera hejaramsor om man påstår att samma fulla Byggnadsarbetare rasar, till exempel kan de rasa över höjd a-kassa. Eller sänkt, det beror på.
-Troligare har de rasat ner i diket, efter att ha gått av stapeln, säger hon skadeglatt.

Jag minns en kolossalt spännande spökhistoria, eller rättare sagt jag minns den bisarra änden på det som kunde ha blivit en bra spökhistoria.
Den hade ett bra tempo, stegrande spänning, gåta, mysterium - ända tills nåt ljushuvud formulerade:
- Plötsligt föll månen in genom bibliotekets fönster.

Fröken Besserwisser fanns med då också och hon har inte slutat skratta än.
Så när två statsråd, bildade människor, erfarna, kunniga politiker, den ene för detta skolminister, skriver i kolossalt allvarlig ton att "Ett mångskiftande arbete står för dörren" i pravda så blir effekten dessvärre mer komisk än polemisk.
Sorry.
Jag lovar jag ska läsa lite i Bildts blogg så blir jag strax allvarlig igen. Där hittar man sällan något att skratta åt.

Politikerskolan startar idag med Anne-Marie Lindgren





Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.

Varje människa ska vara fri att utvecklas som individ, råda över sitt eget liv och påverka det egna samhället. Frihet handlar både om frihet från yttre tvång och förtryck, hunger, okunnighet och fruktan för framtiden och om frihet till delaktighet och medbestämmande, till egen utveckling, trygg gemenskap och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid.

Denna människors frihet förutsätter jämlikhet. Jämlikhet innebär att alla människor trots olika förutsättningar ges samma möjlighet att forma sitt eget liv och påverka sitt samhälle. Denna jämlikhet förutsätter rätten att välja och utvecklas olika, utan att olikheterna leder till underordning och klyftor i makt och inflytande över vardag och samhälle.


Frihet och jämlikhet handlar både om individuella rättigheter och kollektiva lösningar för att skapa det gemensamma bästa, som utgör grunden för den enskildes liv och möjligheter.


Människan är en social varelse som utvecklas och växer i samspel med andra, och mycket av det som är viktigt för den enskildes välfärd kan bara skapas i gemenskap med andra.


..


Jag ville bara påminna om att vissa saker har faktiskt formulerats. Väl. Det gäller viss dikt, viss prosa.

Men också tänkta tankar.

Anne-Marie Lindgren författade raderna ovan.

Hon brukar kallas för socialdemokraternas chefsideolog och det är inte utan anledning.


Idag lördag klockan tio kan man höra henne föreläsa om den texten och andra texter i ABF:s lokaler, Optimusvägen 12A i Upplands Väsby, (7 minuters promenad från pendelstågsstationen) när vi nu startar vår populära Politikerskola för fjärde gången.


Skolan är öppen för alla.

Tre lördagar varje termin kör vi med de bästa föreläsarna. En grundlektion i politik, ekonomi och annat viktigt, perfekt för den som sysslar med samhällskunskap eller är intresserad av sin samtid.


Nej. Man måste inte vara partimedlem eller bo i Upplands Väsby. Man behöver inte ens vara särskilt sympatiskt inställd till socialdemokraterna. Du är välkommen i alla fall. Och kan du inte nu, kanske du kan nästa gång.


Idag lördag den 9 februari
Klockan 10-13
ABFs lokaler på Optimusvägen 12A i Upplands Väsby.
Välkommen - vi ses där!

---


Texten?

Ja det är inledningstexten till socialdemokraternas partiprogram.
Anne-Marie Lindgren skrev den.
Men idag föreläser hon med utgångspunkt från den bok hon skrivit tillsammans med Ingvar Carlsson, Vad är socialdemokrati?

Just nu känns den frågan fruktansvärt aktuell.

Den som vill höra mer om Anne-Marie Lindgrens senaste bok, Systrar Kamrater! borde passa på att komma till Stallet den 8 mars, för på internationella kvinnodagen har vi bett Vanja Edwinsson berätta om arbetarrörelsens (okända) kvinnliga pionjärer.

Ett partiprogram är förresten ingen dussinvara. Det är texter som sakta nöts fram i oändliga långsamma processer, men pennorna har hållits av mästare - Per Albin Hansson och Gustav Möller, Ernst Wigforss, Tage Erlander och givetvis Olof Palme och Ingvar Carlsson har alla påverkat partiprogrammens val av ord och betoning på bestående sätt.

Orden vägs på guldvåg. Varje ord har en betydelse som stavelse för stavelse förklaras, långsamt, omständigt, nästan poetiskt.

Det påminner om en passus ur 100 år av ensamhet, Garcias roman om en by som glömde, den, där en bonde vaknar om morgonen och finner en lapp på kon där det står:
"Detta är en ko. Av kon får man mjölk. Mjölken häller man i kaffet."

Det första partiprogrammet skrevs 1897 av Axel Danielsson, för 110 år sedan alltså, och i nära samarbete med Branting som företrädde en starkt socialistisk men inte revolutionär, aldrig det, linje.
Grunden för den demokratiska socialismen är icke revolutionär. Utan:
"Socialdemokratin skiljer sig från andra politiska partier därigenom,
att den vill helt omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation och genomföra arbetareklassens sociala frigörelse, till betryggande och utveckling af den andliga och materiella kulturen."

Därefter har partiprogrammet skrivits om åtta gånger, det senaste 2001, före det 1990 och före det 1975.

Politikerskolan i Upplands Väsby pågår från februari 2008 fram till hösten 2009 och avslutas med en studieresa våren 2010. Det kommer att bli 12 utbildningstillfällen, tre per termin. Dessa kommer att förläggas på lördagar mellan 10.00-13.00.

Vårens program:

Lördag 9 februari 10.00-13.00 Vilka värderingar är det som styr samhället idag? Föreläsning med Anne-Marie Lindgren, utredningschef på Tankesmedjan.

Lördag 5 april 10.00-13.00 Hur påverkar klimathotet din vardag? Föreläsning med Krister Nilsson, f.d. statssekreterare på miljödepartementet.

Lördag 10 maj 10.00-13.00 Så fungerar din kommun Föreläsning med Leif Berglund, oppositionsråd (s) och Björn Eklundh, kommundirektör.
ANMÄLAN 08-590 824 02, fax: 08-590 802 03 eller e-post: sap.upp.vby@swipnet.se

VAR Optimusvägen 12A

ARR Socialdemokraterna och ABF

fredag, februari 08, 2008

Medan unga mår sämre diskuterar vi betyg

Medan betygsdebatten rasar vidare funderar 2 000 ungdomar på att begå självmord. BRIS årsrapport borde vara obligatorisk läsning för alla politiker, om den skriver DN idag. Svenska Dagbladet har också en artikel.
.

När vi fick en till friskola i Upplands Väsby ökade genast kön med grundskolebarn hos Barn- och ungdomspsykiatrin. Nej, barnen mår inte så illa av friskola att de måste söka hjälp, men fristående skola har ingen skyldighet att hålla med kurator.
.
Numera har inte heller den kommunala skolan såna förpliktelser eftersom moderaterna avskaffade kurator och elevvårdsteamen i höstas också i den kommunala skolan. Så kön till BUP ökade lite till.


Bris slår idag larm om att barn och ungdomar mår sämre.
Jag skulle vilja se en rasande debatt om den saken.

Om en vuxenvärld med orimliga krav.
Om vuxna som inte har tid.
Om vuxna som inte ser. Inte förmår. Inte förstår.


Om barn som stressar och barn som flyr. Om barn som skriker ut sin frustration, som slår mot inglasade falska gudar och om hemlösa tonåringar i trappuppgångar, om barn som sitter tyst i hopp om att undgå uppmärksamhet. Om barn som inte kan stava, inte kan läsa, inte kan äta inte kan, inte får.

Inte vill.


Bris får 20 000 samtal varje år. Det blir ungefär 50 samtal varje dag eller två i timmen och av dem är det fem - om dagen - som går i självmordstankar.
Under tiden diskuterar vi om betygsskalan ska innehålla tre steg eller fem steg.

Idag ringer fem barn till Bris och talar om att ta sitt liv. Vad tror ni det barnet ger för betyg till samhället?

För ett halvår sen tog jag en promenad med en amerikansk gäst i Stockholm, jag pekade på en känd samlingsplats för hemlösa och konstaterade att det finns i runda tal 3 500 bostadslösa i Stockholm, varav några är barn, 12-13-15 åringar på rymmen.
Amerikanen tittade på mig och replikerade:
- Det där var modigt.
???
- Ja. Att våga erkänna att ni har så många hemlösa!
Ja, han var amerikansk kampanjmakare, politisk strateg. Men republikan.
.
Apropå vad valkampanjer handlar om.
.
I have a dream...
Martin Luther Kings tal från 1963 är otrolig lärorikt för alla som är roade av politik, retorik och på riktigt. Det är 17 minuter långt. Men följ honom, följ med noga, för han är nära att tappa sin publik, han kämpar och han är en demon i talarstolen men trots det, lyfter inte riktigt talet - då det händer något efter nästan tolv minuter som gör att de sista fem minutrarna stiger in i historien som ett av de stora, oförglömliga, talen...

Jag undrar hur många gånger Barack Obama måste ha känt sig inspirerad av just det talet.
" Free at last, free at last, My Good! Free at last. "

.


Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag, februari 07, 2008

Betyg jag inte fick


Vad pågår här om inte träning i emotionell intelligens likaväl som kunskaps-inlärning?









Jag var på anställningsintervju för ett tag sedan. Nyttig upplevelse på flera sätt. Men så fick jag alldeles oväntat frågan vad jag hade för IQ. (Frågan föddes ur en dialog och hörde nog inte till standardfrågorna.)
Jag svarade inte. (Faktum är att jag nästan blev irriterad av att få den!)


Jag vet ganska väl vad jag har för IQ men har aldrig tyckt att det är relevant. Det är mer intressant med emotionell intelligens än IQ som bara mäter förmågan att tänka logiskt med en kolossal betoning på matematiskt tänkande.
Har man alltså lätt för matematiska problem får man högre poäng än om man exempelvis är bra på att återge europeisk historia och sätta den i ett sammanhang. Gillar man Suduko får man antagligen högre poäng på tester än om man är bra på korsord. (Dessutom om man ska vara riktigt petnoga finns det flera olika teorier och flera måttstockar och hela begreppet har varit ifrågasatt sedan 1920-talet.)
Det är en dimension av intelligens eller hjärnans förmåga, men räcker inte.


Om man inte kan förmedla logiken är den föga värt, alltså måste man som människa i flocken kunna kommunicera också. Och det tycker jag ibland att jag är riktigt dålig på.
Nå. IQ-tester finns det gott om, Mensa i flera länder har exempelvis såna tester för den som är road och har en stunds tid att slå ihjäl vid datorn. Svenska Mensa har nu lagt upp en lite längre version, danska har haft en grundlig variant ganska länge. De mäter nu inte IQ, de ger en antydan om riktningen. (Mensa är alltså en förening för människor med en intelligenskvot över en viss nivå. )
Men tester för samma lättvindiga lek vid datorn för EQ, alltså emotionell intelligens, är färre, dock hittade jag nu en.


Tja, säger jag om riktningen av resultatet. Man duger. 116, inte genialiskt men ganska bra. Kanske ungefär som jag trodde, uppriktigt sagt. Ibland räcker man inte till, ibland gör man kanske ett och annat som är relativt bra för samspelet med sina medmänniskor.

Om det skulle vara sant i ett riktigt test skulle jag nog vara lite stolt, för det där är något jag arbetar med, jag försöker bli duktigare eftersom jag tycker det är viktigt.
Och det skiljer också IQ som är mer statiskt, från EQ, som man alltid kan bli bättre på om man anstränger sig.


Apropå EQ så hade en inkännande tonåring i huset nu bestämt sig för att det är synd om sjuklingar varför hon helt opåtalat "byggt middag" för mamma som bara snorar och sover. Och städat köket och plockat i och ur diskmaskinen därtill.
Det uppskattas barnet mitt, det uppskattas!


Och det är då det slår mig att någon i skolan glömde ge mig betyg i EQ. För att det inte uppfattas som viktigt kanske. Eller för att det är omöjligt att mäta och därför omöjligt att betygsätta.
Ändå lär den emotionella intelligensen, förmågan att samspela med andra, vara långt viktigare för att göra karriär än höga betyg eller bra resultat i IQ-tester.

(116: Your Emotional IQ is very good - slightly higher than average. This means that, in general, you are able to express your feelings clearly in appropriate situations. You effectively communicate, interact with others and deal with stress. These skills will certainly bring you long-term benefits such as stronger relationships, better health and personal happiness. )

onsdag, februari 06, 2008

Hellre tetris än betyg i skolan


En liten reflektion i kanten av den pågående skoldebatten om betyg, om ordning och reda i klassrum och allt det där.

Ibland kan man förledas tro att debatten utgår från en kunskapssyn som vore kunskap en slags begränsning.

Det finns 100 kunskap. Når du 80 av den kunskapen kan du få betyget mvg.
Till exempel.

Det är bara det att just nu finns det i världen fler aktiva forskare igång samtidigt än det funnits sammantaget de senaste kanske 200 åren.
Kunskap är inte statiskt, kunskap är på väg någonstans.
I min sprudlande ungdom läste jag inte bara kemi utan även juridik tillsammans med ekonomerna på sidan om, det vill säga en översiktskurs.
Jag minns en föreläsningsserie med tämligen avancerade matematiska funktioner för att beskriva sannolikheten att en partikel rör sig på ett visst sätt runt en annan partikel eller en atomkärna. Idag minns jag inte nåt av det där. Men det som fastnade i minnet var när prefekten en god bit in i föreläsningsserien en dag kom in och startade dagen med "Glöm allt ni lärt er. Nu har det kommit en ny teori!" Och det var självklart. Vitsen med undervisning är ju att ständigt kunna orientera sig i ny kunskap, nya teorier och nya sanningar.

Samtidigt i juridiken brottades vi alltså med lagboken. Den enda meningen med den brottningsmatchen var att man skulle lära sig att slå i den, och förstå orden och kunna tolka den.

Ibland låter det på somliga skolpolitiker alltså som om skolan vore en institution där man proppar barn fulla med en viss kunskap.

Inget kunde vara mer felaktigt. Vad skolan gör är att förmedla färdigheterna som gör det möjligt att söka kunskap, att skapa sammanhang i den kunskapen och sortera den och verktygen för att kunna tolka kunskapen.
Och ursäkta en vettvilling. Men hur betygsätter man sånt? Egentligen?

Låt oss ta kamrat x. Hon var en pluggis av den extremaste sorten, stackarn. Hon läste frenetiskt och skulle spetsa alla tentor. Toppa betygen. Målet var högt ställt.
- Kom med på fest, försökte vi. Inte taget.
- Jamen fika i alla fall. Inte taget.
- Ok men lite småprat i korridoren?
Kamrat x drabbades nu av en lärare som hade den absurda inställningen att om man läser filosofi så räcker det inte att kunna namn på filosofer, årtal och Kants kategoriska imperativ och sånt. Man måste kunna argumentationsteknik, lite retorik och en smula logik.
Det förutsätter fantasi och en viss social begåvning. Kamrat x fick alltså inte 5:a eller som det skulle hetat idag, mvg, i filosofi.
Jag däremot missade tentor, skolkade för mycket, kunde inte årtal men hade viss förmåga i argumentationsteknik, logiskt tänkande och retorik. Jag missade den exakta kunskapen men kompenserade med den tillämpade, kamrat x gjorde tvärtom. Vi fick samma betyg, bra betyg båda två alltså men inte topp.
Än i dag tillhör den där läraren av mina förebilder. Hon såg till helheten och belönade gärna den som sökte egen kunskap av nyfikenhet även om det inte råkade stå exakt så i kursplanerna.

Jag tycker det är viktigt att minnas det där, därför att livet utanför skolan är inte heller stilla. Kunskap är i rörelse. Och hur mäter man det?
Om var tredje svensk idag sysselsätter sig med ett yrke som är problemlösande till sin karaktär - och det behovet snarare ökar - så är inte kunskapsskolan det vi ska diskutera.

Vi borde tala om en forskningsskola. En färdighetsskola. En skola som ger unga nya verktyg och som inte tyglar eller rentav dödar den medfödda nyfikenheten utan rider på den, använder den, låter den blomma.
Därför är jag motståndare till betyg. Betygen dödar, låser in, och hejdar utvecklingen. Betygen tvingar in runda individer i fyrkantiga formar - hur ska man annars kunna mäta och sätta betyg - och fördröjer därmed utveckling, kväver den.

För betyg brukar man anföra tävlingslusten. Okej, jag erkänner att den är där, jag är själv en tävlingsmänniska.
Men måste det handlar om barnens hela framtid? Kan man inte tävla om skapande, och kan man inte tävla med sig själv.
Varför, säger jag, skulle annars en så absurd, meningslös sysselsättning som tetris eller patiens ha slagit igenom på hela klotet - om inte tävlingsinstinkten finns också i momentet att slå sig
själv?

Mer tetris i skolan.
Men ta för guds skull bort betygsdebatten - den är oviktig.
Skolklassernas storlek är viktigare. Lärarnas förmåga att handleda barn och unga i sökande efter kunskap är viktigt.
Skolans kvalitet och skolans värdegrund är viktigt.
Systemen är trots allt underordnade människan, men nu pågår en systemdebatt igen och det medan vi fortfarande tappar bort var fjärde gymnasieelev och var tionde elev i grundskolan har missat ett av kärnämnena, det vill säga verktygslådan läsa, skriva, räkna och språk.

För betyg brukar man också anföra elevers och föräldrar behov av att veta hur det går i skolan.
Jag har ett radikalt förslag därvidlag: låt eleverna sätta betyg på sig själva. De flesta klarar det , de vet ganska väl sin förmåga men har däremot ingen aning om kursmålen.
Och gå på utvecklingssamtalen, utveckla utvecklingssamtalen. Det är där lärare, elev och förälder möts över elevens utveckling.

Björklund har kommit till slutsatsen att det bör löna sig för elever som är flitiga, som pluggar. Hur gör man då med såna som inte behöver plugga men lär sig ändå? Vi är olika, har olika förutsättningar.
Och hur förhåller sig den tesen till hur verkligheten ser ut efter plugget. Är det blint flit som lyfter samhället eller är det fantasidrivet skapande?

Vi lever i en ny tid. I den gamla industrisamhället var nog det blida blinda flitet bra, i dagens samhälle krävs fler kloka, fantasifulla latmaskar.
I det gamla samhället var kanske rentav kunskapen statisk, idag kan man konstatera att en mattelärare eller en språklärare som inte utvecklat sina fördigheter på tjugo år har massor att ta igen.

Eller som Albert Einstein lär ha uttryckt saken:
"Imagination is more important than knowledge."

Fantasin överträffar kunskapen.
.