torsdag, januari 31, 2008

Dagens melodigåta



Ny låt.

Bra text den ska inte förstöras med tramsig översättning...

The Boxer betyder förstås boxaren.



I am just a poor boy and my storys seldom told
I´ve squandered my resistance for a pocketful of mumbles,
such are promises
All lies and jest, still the man hears what he wants to hear
And disregards the rest,
hmmmm

When I left my home and my family, I was no more than a boy
In the company of strangers
In the quiet of the railway station, runnin scared
Laying low, seeking out the poorer quarters, where the ragged people go
Looking for the places only they would know
Li la li...

Asking only workmans wages, I come lookin for a job, but I get no offers
Just a comeon from the whores on 7th avenue
I do declare, there were times when I was so lonesome
I took some comfort there

Now the years are rolling by me, they are rockin even me
I am older than I once was, and younger than Ill be, thats not unusual
No it isnt strange, after changes upon changes, we are more or less the same
After changes we are more or less the same
Li la li...

And Im laying out my winter clothes, wishing I was gone, goin home
Where the new york city winters arent bleedin me, leadin me to go home

In the clearing stands a boxer, and a fighter by his trade
And he carries the reminders of every glove that laid him down or cut him
til he cried out in his anger and his shame
I am leaving, I am leaving, but the fighter still remains
Yes he still remains

Li la li...

Fort och fel

Annika Andersson i Värmdö slåss för att ungdomarna i nian ska få välja "sitt gymnasium".
Idag släpper hon fram en av ungdomarna som skrivit i lokaltidningen. "Varför sviker alliansen oss ungdomar?"
.
Även i Väsby har den moderatledda alliansen skrivit på avtalet som Louise Paulsen, sekreterare i elevrådet på Kvarnbergskolan skriver om.

Även i Upplands Väsby har rätten att välja skola minskat.

Fort. Och fel.

Möte med Bengt Lindström


Mellan glassreportage och Siljan Dansar eller någon lokal katastrof som gräsbrand, trafikolycka eller stulna cigaretter, dök tipset upp:
Bengt Lindström ställde ut, en stor utställning, det måste nästan ha varit hans berömda Asagudar som just slagit igenom internationellt.
.
Många tavlor, en väntjänst åt en gammal kompis, kanske en älskarinna, en väninna, en kollega - utställt var det i alla fall på ett litet galleri i Leksand. Och en sensation. Direkt från Paris eller New York eller någon annanstans i världen.
.
Han var världsberömd.
Jag var 21 år och visste allt om världen, precis så som bara 21-åringar gör för ett år eller så innan verkligheten kommer löpande på snabba fötter.
.
Bengt Lindström hade jag aldrig hört talas om. Jo förresten , jag hade hört talas om den galne konstnären soim målade ett helt fjäll för att skydda skogen.
.
Sakkunnigt gled jag från tavla till tavla när en man plötsligt ställde sig bredvid och frågade:
- Nå. Vad tycker du?

Jag stod stilla och starrbligade på en av de enorma färggranna målningarna. Nästan abstrakt, färggrannt, urtypiskt Bengt Lindström för den som kan honom men det kunde ju inte jag, så jag vände mig mot mannen som ställt frågan och svarade, alldeles ärligt:
- Just den här tycker jag om, men de är lite för svårsmälta och på nåt sätt fabriksaktiga. Men du ska kolla i trappen, för där har konstnären hängt upp några små grafiska blad och dom är det känsla i! Det är som han spikade upp sin själ där i trappen.

Sa jag.
Han stirrade på mig en sekund och svarade:
- Får jag bjuda dig på lunch?
.
Det var givetvis Bengt Lindström. Vi åt lunch. Vi talade länge och han berättade och avslöjade att han verkligen ibland kände sig som en fabrik. Och att bilderna där i trappen verkligen var privata. Osäljbara.

Hustrun/ managern/ agenten/ PR-chefen stirrade svartsjukt mellan färskpotatis och laxbitar och försökte rätta till det han sa, medveten om att den unge reportern där kunde råka skriva förfärliga ting.

Jag tror vi satt ute och att solen sken, jag tror nästan jag bestämmer att det var så för jag vill helst minnas saken så. Han var charmerande och jag omedelbart handlöst förälskad. Hustruns svartsjuka var nog inte helt obefogad.
.
- Men vad gör man? Om jag råkar spilla färg på en duk så är den värd 50.000 spänn. Det är frestande att inte kasta bort den. Och kastar jag bort den så tar hon den, sa han och log spjuveraktigt mot hustrun som rasande tittade tillbaka och log mot mig. Alltmer ansträngt.
- Jag kan ta en lång bräda och måla på, sen sågar jag av en bit i taget och säljer! fantiserade han vidare och vi fnissade.
Jag minns inte vad jag skrev, det var nog säkert ganska intetsägande om utställning och galleri och den världsberömde konstnären och så vidare, men inget om vårt samtal i trappen och lunchen.

Jag var för ung för att förstå och det var trots allt mitt första riktiga vikariat som lokalreporter på Dala-Demokraten och natten var alltid ung den sommaren, sommaren 1982.
.
Några decennier senare är jag på fest. Nära vänner hade kalas i en lokal jag inte tänker avslöja var. Men man kommer in och upptäcker att väggarna är täckta av Bengt Lindström.
En privat samling tavlor - säkert åtta-tio stycken. Stora. Explosiva nästa aggressiva. Lindströmska acryler.
En förmögenhet tittar över vårt kalasande, helt stilenligt i en källarlokal av relativt enkelt snitt, långt från kristallkronor och silverkandelabrar.

Historien?
Bengt hade kluddat ihop en tavla då och då till en god kamrat som fixade lokal och säkert höll med sprit och mat och kläder med för den delen, periodvis, under åren när Bengt Lindström fortfarande höll på att spika upp sin själ i grafiska blad i trappan och inte var rik och berömd och parisisk och fri.
Nej, det där är inte riktigt sant, han bodde i Paris, men då och då i perioder var han i Stockholm och kunde husera hos denna källarägare. Men pank var han tydligen, notoriskt pank.
- Då och då kunde Bengt komma med en ny tavla istället för den där obetalda hyran, och jag har aldrig haft hjärta att sälja dom, förklarade mecenaten. Tavlorna är alldeles för stora för att han skulle kunna ha dem hemma på väggen i sin bostad. Så de hänger där och ackompanjerar till vardags ett band som repeterar i källaren.

Han blev 82 år. Nu läser jag i husorganet DN att han dog hemma i Sundsvall, att han åkt hem för några år sedan när kroppen sagt ifrån.
Just nu ångrar jag att jag aldrig åkte upp och hälsade på honom. Jag skulle ha frågat:
- Känner du igen mig?
.
Och nåt säger mig att han skulle ha kunnat gjort det. Och då kunde jag fått säga som det var, 25 år senare:
.
- Nu börjar jag förstå. Och jag skulle ha berättat hur jag strosat i Quartier Latin förbi ett litet konstgalleri och därinne i dunklet, i ögonvrån, hade jag sett en av hans tavlor och hur hela kroppen omedelbart registrerade och reagerade på den korta skymten så jag tvingades vända åter och gå in och överlämna mig åt de starka känslorna tavlan förmedlade.
.
Så som stor konst påverkar.
.

onsdag, januari 30, 2008

Dagens bildgåta



Nytt vansinnigt påhitt. Att bildsätta låtar.


Den första blir lätt.
Det är översättningen som är svår:
Jordgubbsfält för alltid.

tisdag, januari 29, 2008

Skolteve för Sjöbolärare

Gudskelov, nån har tänkt och gjort:

TV gör en dokumentär om en annan klass än den i Sjöbo - klass 9A på Johannesskolan i Malmö får besök av Sverige bästa lärare som har uppdraget att lyfta värsta sämsta klassen till VG-nivå. Från att sex av tio i den klassen får underkänt, till att bli en av Sveriges tre bästa klasser är målet.

Den hoppas jag alla lärare ser!

12 februari i SVT1.
Jag kommer se alla avsnitt och jag vet redan nu att jag kommer att bli glad och påmind om att det finns massor masssor av bra lärare och skolledare runtom i Sverige.
Samt att några av dem misslyckas ibland men kanske lär sig nåt under resans gång. Jag hoppas nu SVT skickar alla tretton avsnitt på dvd-skivor till Sjöbo också, som present. De verkar behöva lite stöd där.

Läroplanens goda ord

På förekommen anledning; här finns skolans läroplan för den som har lust att läsa den. (i pdf).
Jag tycker fortfarande att den är en god utgångspunkt för skolans arbete. Den behöver moderniseras ja, men värdegrundsresonemanget är lika väsentligt i morgon som igår.

Och delar av första kapitlet är som en dikt. Tankeväckande.


Grundläggande värden
Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund.

Skollagen(1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 §).

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.

I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell.

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Punkskolan eller det totala skolhaveriet i Sjöbo







I en skola i Sjöbo riskerar varannan unge komma hem från nian med underkänt i ett eller flera kärnämnen.
Varannan.
Länkarna här går till Dagens Nyheters rapportering om skolan som misslyckats så kapitalt.

Rektor meddelar att lärarna är bra och eleverna begåvade. Att det finns resurser och att det är elevernas attityder det är fel på.
Det är förresten fel på de elever som får godkänt också för även de skulle fått bättre betyg om de hade ansträngt sig lite.

Ok.
Här har vi en hel skola som alltså anser sig ha anstängt sig och inte kan leverera.
Hade det handlat om prylar hade rektor fått sparken, speciellt som den här årskullen ju antagligen placerats i facket misslyckade i tre år utan att vuxenvärlden har reagerat.

Se framför er en volvofabrik där varannan bil rullar ut underkänd och en vd som inte ens reagerar förrän efter tre år. Och resten av bilarna får godkänt men hade varit bättre om nån ansträngt sig.

Nu tar rektor till storsläggan som består i ett betygsvarnande brev som skickats till föräldrarna, nu, i januari sista terminen i nian alltså. Och till tidningarna så barnen riktigt ska skämmas. Brevet skrevs redan i höstas men skickades av nån anledning inte då.


Tänk er nu att den där volvo-vd:n agerat så, han skickar arga brev till de anställda och till tidningarna och säger att volvoarbetarnas attityder gör att varannan bil är underkänd.

Detta är menar jag en av de mest tydliga bilder jag sett på länge på hur skolan havererat på vissa håll:
Det framgår inte om de talat med föräldrarna, men de har alldeles uppenbart inte samtalat med eleverna.

Och av det drar jag slutsatsen att den här skolledningen har lyssnat alldeles för mycket på högerflummande om att det viktigaste i skolan är att beslagta mobiltelefoner och betyg i låga åldrar, och därför missat det värdegrundsarbete som är skolans viktigaste uppgift jämte kunskaper:

Demokratisk fostran. Samarbete, kritiskt tänkande, respekt för mänskliga värderingar.
I den här jordmånen gryr inte bara dumhet och apati, i den gror också intolerans, vanmakt och frustration.
Och det är så förfärande tydligt att i den här skolan har vuxenvärlden abdikerat och det verkliga ledarskapet rör sig på ett annat plan, antagligen hos de mest utagerande arga ungdomarna.

För moget ledarskap är, alldeles uppenbart, vad den här skolan saknar.
En lösryckt mening illsustrerar det också, det är lärarnas kommentar:
- Vi har satsat extra på matten med två lärare, men vi är ändå bara två mot 24. Brevet hem till föräldrarna är ett försök att bli fler, att få med dem på vår sida.
Vi är bara två mot 24. Det låter som ett ställningskrig inte en mattelektion.
Ruskigt!

Jag undrar vad major Björklund har för recept. Dumstruten har den här skolan alltså försökt tillsammans med lokaltidningen. Att peka ut alla ungdomar som idioter med Bad attitudes. Skuldbeläggandet, en tung svensk traditionell gren, det har de klarat också.
Nåt säger mig att beslagtagna mobiltelefoner och kepsförbud inte är en framgångsväg heller. Och nationella prov lär ju knappast de här eleverna har klarat heller, så det och dåliga tidiga betyg hjälper inte ungdomarna i Sjöbo.


Vad sägs om en smula respekt? Dialog.

Ring Apelgårdsskolan i Rosengård, de har gjort den där resan - från vandalism och totalt kaos till en skola. Och deras koncept lyder:
Hos oss stavas ordning och reda respekt.
Lapparna som ligger spridda i den här postningen kommer från en skola i Råsunda, Solna kommun, och är hämtade från skolans likabehandlingsplan. Som eleverna alltså så alldeles tydligt har varit delaktiga i att ta fram, alla åldrar från de minsta till de äldre, från förskola och huvudfotingar till målbrottslingar och fjortisar.
Alla kan.
Om man möter dem med respekt.

Svepande användning av statistik är inte respektfullt. 1 600 elever långtidsskolkar låter förfärande.
Men om jag nu inte misstar mig går det ungefär 100 000 barn/ungdomar i varje årskull.
Det skulle betyda att av sisådär 300 000 i årskurs 7,8 eller 9 är det fem promille som är notoriska skolkare givet att alla de 1 600 är i den åldern.
Eftersom tio procent inte klarar kärnämnena i svenska skolan men bara 0,5 procent storskolkar så drar åtminstone jag slutsatsen att det betyder att skolk inte är den huvudsakliga orsaken till att skolan misslyckats lära eleverna det de ska.

När Mona och Fredrik snackade väder

South Park i en svensk tappning...

Mona, Fredrik - och alla de andra i en moderniserad och tidsanpassad debattform.
Pruttkriget. Här kan man prata om väder!

Jag rår inte för det, jag tycker sånt här roligt. Inte rumsrent alltså. Men roligt.




Andra bloggar om: , , , ,

måndag, januari 28, 2008

Konsten att rösta fram en socialdemokratisk ledare


Världen är inte svart-vit och det är tur det. Men man kan förledas att tro det ibland.


Så här går det till i politiken:

Man kanske ska utse en partiledare och valberedningens sammankallande - som till exempel kan heta Lena Hjelm-Wallén - kallar till rådslag.

Så samlades socialdemokrater i hela landet, och det kan ha varit stora möten och små möten, stormiga möten och mindre stormiga möten. Ur alla dessa möten strömmade entydigt följande budskap ut:
Nu är det dags för en kvinna.

Av det följde också en lista på önskade personer och Pär fanns inte överst på de listorna, vanligen. Pär som heter Nuder och som är en utomordentlig person och duktig politiker, det handlade inte om det. Han hade fel kön den här gången och just det kan man möjligen ha en åsikt om. Det var nämligen vad medlemmarna hade, en åsikt alltså.

Sen väljer man ombud som samlas på en kongress och röstar fram en ny partiledare, i detta fall helt enigt, i stor samstämmighet, med acklamation. Låt vara sedan det namn som stått högst på önskelistan, nämligen Margot Wallström, med visst eftertryck tackat nej.

Normalt när vi sossar röstar fram en ny partilwedare sitter vi regeringsställning - aha!

Då är det självklart för de flesta på Aftonbladets politiska redaktion och till och med Henrik Brors på DN att regeringschefen plockar ihop ett lag.
Men eftersom det aldrig har hänt förut, att vi byter lagledare i opposition, så är medierna ovana.

Nu uppstår den svart-vita bilden, och det i synnerhet eftersom den pågående valrörelsen i USA är så närvarande i svenska medier. Och okunniga svenska journalister börjar göra jämförelser och kräva - av oss socialdemokrater - att vi ska ha medlemsomröstningar som primärvalskampanjer för att utse vår partiledare.

Ja. Just det. Vi har medlemsomröstningar. Men vi gör det inte på amerikanskt sätt, vi gör det på svenskt sätt. Jag finner det så intressant att det finns ett brett och varmt engagemang för varje steg socialdemokraterna tar att större fokus riktas på vad Mona Sahlin och hennes medarbetare gör eller inte gör - än på det faktum att 400 000 människor gått ur a-kassan och att kronofogden har rekordmånga ärenden.
Sen ligger nog en del i påståendet att Pär Nuder förknippas med Göran Persson, han var ju trots allt väldigt nära Göran Persson i många år, också före tiden som finansminister. Och GP har ju lyckats med konsstycket att efter sin avgång bli mindre populär, det är som det är med den saken.

En sak till glömmer vi. Eller i alla fall journalister med specialité att göra historieskrivningen av vår samtid.
Mycket få partiledare var kolossalt populära, varken hos oss sossar eller hos andra. Valet av Palme var inte heller självklart odelat populär och Erlander uppfattades som höjden och längden av trä och tråkighet till en början berättas det.


Peas and beans. Amerikansk valdebatt

Broccoli Obama and Celery Clinton among other candidates in den berömda bönedebatten under temat veganer för fred.
I don´t eat carrots because they are healthy. I don´t eat broccoli because I love it. I eat vegetables because I Hate them.



lördag, januari 26, 2008

Lojalitet och gamla spetsar

Någonstans läste jag nyligen att lojalitet är den nya tidens viktigaste egenskap. Goda ledare är lojala och med det menas inte krypande utan trogen en idé och tydlig för sin omgivning.

Såna tankar finner jag såna dagar inspirerande.
Jag gillar Pär Nuder. Jag gillar Mona Sahlin också.
Men jag ogillar illojalitet och den kan uppstå när man missat poängen med det uppdrag man har.

Så var det sagt.

I norduppland blåser det inte men är snö och - eureka - vatten i nyborrad brunn.

fredag, januari 25, 2008

Äntligen fredag!

Jag har jobbat på en tidning som hette så: Äntligen fredag.
Tänkte bara tala om att jag plötsligt gillar hela det namnet.

Sen kom det en fånig film och förstörde alltsammans och tidningen bytte namn till Ung vilket är ännu töntigare nu, såhär tjugo år senare. Det är så länge sedan så det är historia nu. På 1980-talet. Det där talet som verkar vara sinnebild för årets nostalgitripp - stuprörsjeans, tennisskor vita eller röda eller blå med vit rand, discoglitter och pudelrock - men var är benvärmarna i pastelliga äckelfärger som folk stickade själva?
Bara vi slipper hockeyfrillan.

Bara fredag vill jag behålla. Äntligen. Fredag.

God helg!

Mer gymnasieregler

Kamrat J rapporterar från Sundbyberg att det löste sig med gymnasiet.
??
Ja, vi beviljades undantag.
??
Det visar sig att det där avtalet som den moderatledda regimen här i Väsby hade så bråttom bråttom att skriva under strax före jul - i det avtalet hade ju ett undantag beviljats för Stockholm stad, därför att i stan kommer närhetsprincipen råda.
Begripligt. ungdomarna i innerstan ska få gå i sin egen gymnasieskola tycker Stockholm, och de skulle blivit utkonkurrerade av högpresterande elever från förorterna annars.
Ju.
Nu har alltså Stockholm släppt in Sundbyberg i principen också. Värmdö då? Ja, följ Annikas blogg. Vad jag förstår är de på väg in i undantag de också. Det blir snart inte så mycket kvar att välja på då.

Det blir spännande att se om Väsbyungdomarna får plats i sin egen skola. Jag hoppas det.
Men tycker det är synd att de inte fick behålla det fria valet vi socialdemokrater hade infört. Frisök, som gällde fram till jul, gav nämligen våra ungdomar rätt att söka vilken skola de vill.

Konstigt. Med borgarna blev det mindre valfrihet, de som snackar så mycket om det där med valfrihet. Kanske de inte förstår vad de gör?

Nu får de söka i 20 kommuner om det inte är riksintag förstås. Med de undantag som är i två kommuner, snart tre.
Förut kunde de söka i vilken kommun de ville.

DEN kuppen skulle man ha varit med om...



Med honom försvann tydligen 46 miljarder. Spårlöst.

46 tusen miljoner kronor kommer man långt med.

Han använde inte fem brinnande bilar, bombattrapper och maskering. Han förefaller inte ens ha haft kumpaner.
Men så rånade han inte heller posten utan en bank.
Hur mycket är 46 miljarder kronor?

Ja. Det är ungefär kostnaden för hela det svenska rättsväsendet under ett helt år - alla poliserna, domstolarna, advokaterna, häktena, fängelserna, polisbilarna och så vidare. Och lite till!

Det skulle räcka för att driva Upplands Väsby kommun i fyrtio år ungefär.
Eller för att köpa 160 000 nya volvobilar. Om man kör en ny volvo varje dag skulle den samlingen nya volvobilar räcka i 438 år.

46 miljarder kronor, det är såna summor som gör att man då och då funderar på hur livet som kriminell kan gestalta sig.
Eller åtminstone överväger man att spara ihop till en liten volvo 1800. Röd som på bilden!
Den finaste de gjort.

När s-riksdagsgruppen gick i spin


Med risk för att man kastar sten i glashus men; den tänkare som försökte skapa spin kring Pär Nuder igår måste ha huvudvärk idag.

För kom inte och tala om för en gammal räv att inte det ligger en medveten s-läcka bakom skriverierna torsdag morgon - som sen accelererade med ett avskedsbrev (ni finner mig på gubbhyllan bredvid Bosse Ringholm) efter en halv dags försök till en slags dementerande och därpå en kommentar från Mona Sahlin som inte ligger på partiets hemsida.

Faktum är att det inte syns ett spår av att det pågår en ommöblering av partitoppen - om det nu är det som pågår - på partiets hemsida.

Jag förmodar att det alltså gått ut meddelanden från riksdagsgruppen men att man glömt informera personalen på partistyrelsens expedition. Av Dagens Eko kan man tro att ingen informerats förrän Aftonbladet berättade hur det ligger till på torsdagsmorgonen.

I don´t care.
Att en nyvald partiledare möblerar om är verkligen ingen överraskning, möjligen att det tagit tid innan det sker.
Men det är snubbel i hanteringen och sånt trubbel har vi inte råd med.
Jag har hittills snappat upp tre olika teorier om vem och varför, sånt har vi heller inte råd med. Rykten och spekulationer och tydligen ska de vara över hela helgen. Jisses.

Morgan är en av dem det spekuleras om förresten. Ur hästens mun läser man här, det vill säga Morgan skriver själv på sin blogg.

* * * *
Idag leder vi med 21 poäng (Dagens Nyheter, Synnovate fd Temo) över det blåa laget. S har 46,8, den borgerliga alliansen har 37,9.
I princip ligger alla siffror stilla utom en: kd har halverats och skulle inte ta sig in i riksdagen om det vore val idag om man ska tro Synnovates mätning.
Dubbelt trubbel alltså för alliansen: 37,9 minus kd är inte mer än knappt 34 procent.
Grattis kd!

torsdag, januari 24, 2008

Skolbarnens boklån halverade






Uppsnappat från Kultur- och fritidsnämnden i Upplands Väsby:
Folkpartiets ordförande på orten undrar intresserat hur det går med boklådorna.

Får besked.
Skolorna lånar hälften så mycket böcker i januari i år som i januari 2007. Från 800 till 400.

Det beror på en liten fadäs. Tekniska kontoret som bar ut brev kunde också alldeles gratis ta med sig en låda böcker ut till skolorna. Bibliotekarierna packar gärna boklådor och skickar med.

Men i dessa dagar då allt ska privatiseras är ingenting gratis. Därför måste skolorna nu själv hämta lådan, och det innebär att antalet boklån halverats, det vill säga färre barn kan låna böcker.

Det där borde vara enkelt att fixa om viljan finns. Kanske folkpartiet skulle skriva en motion om saken?

Aktuella frågor


Dom stora livsgåtorna återstår att lösa:

Vilken katastrof inträffar om man kallar ett äktenskap för ett äktenskap istället för ett partnerskap och om man smugglar in alltsammans i giftasbalken?

Livets mening.

Varför man rånar en postsorteringscentral.
.
Och hur det kommer sig att de två indonesiska fladdermössen på bilden, runt 60 centimeter lång från klo till nos spinner som en katt och trivs i solvärme?
Nej, jag vågade inte klappa.

onsdag, januari 23, 2008

Stulet inlägg i homodebatten

"Hej Åsa lilla gumman
Att DU som har ett så fördelaktigt yttre har dessa åsikter tycker jag inte alls klär dig."

Läsarbrev till Aftonbladets ledarskribent Åsa Petersen

(Åsa, jag kunde inte låta bli att sno det från din blogg! )

Jag såg kristdemokraten Göran Hägglund på nyheterna ikväll. Hans åsikter har inget med hans utseende och kläder att göra. Tror jag. Det är en intressant fråga annars:

Kära Göran.
Du är ju mot enkönade äktenskap. Nu undrar jag varför Jehovas vittnen och mormoner använder samma skräddare som kristdemokraterna. Är det sant att ni delar frisör också?

Vänligen
modemedveten hemmaman

Inte nu igen - sju sanningar

Catti!
Sanningen är relativ vet du väl. Finns det en sanning?
Kan man komma den nära. eller ägnar man hela liv åt att fjärma sig från sanningen i ivern att söka den? Ju mer man vet desto mindre förstår man...
Det handlar om en utmaning, denna gång sju sanningar. Den brutala sanningen om mig....
Och så ska man skicka budkaveln vidare till sju nya bloggare. Catti utmanar, hon tilhör släktet unga inspirerande engagerade människor jag gärna lyssnar på.

Ok.
1. Jag blir smickrad av utmaningar. Egentligen, men jag låtsas att jag inte bryr mig om dem. Som förra gången när jag gjorde en ansats att försöka vara lite seriös....
2. Nu sitter jag här igen mitt i natten för att jag inte kunde sova, ibland med bloggen ibland med dataspel ibland med jobbtexter.
3. Jag har en usel relation med dammsugare. Alla andra hushållsmaskiner tycker jag om men dammsugare - jag tar hellre fram sopkvasten.
4. Det är roligare att umgås med ungdomar. Nu kan ungdomar för all del ha aktningsvärda åldrar på 80 år och så, det är rörligheten i roten jag far efter.
5. Jag svär alldeles för mycket och för ofta.
6. Jag undviker konflikter, det är både bra och dåligt.
7. Ser jag chansen att bryta en idiotisk regel är det fara värt att jag bryter den.

Jag utmanar:
Mona, Babuschkadockan, Sara, Annika, Calle, Ola och Peter.

Det stora postrånet


... eller hur tänkte dom?


Klockan mitt i natten kom TT:S flash. Ett antal banditer tycks ha bombhotat halva Göteborg och det i samband med ett postrån.

Ett postrån?

Ok, inte terrorister i alla fall, postrån? Måste vara fel tänker man och somnar om. Alla postkontor har ju stängt för längesen. Menar de svensk kassaservice kanske?

De hade planerat kuppen väl. Ett antal kumpaner ute med bensindunkar och stulna bilar som skulle eldas. Lite bombattrapper här och var och såna där järnprylar som sliter sönder däcken på efterföljare i bilar.
Halva inre Göteborg kunde lamslås i timmar. Folk evakuerades mitt i natten. Dramatiken måste ha varit enorm.
På postens sorteringscentral förefaller alltså banditerna ha rusat in, maskerade kanske?
Och jag kan se det framför mig hur de kommer in och ryter "stick-em-up" eller nåt sånt åt de morgontrötta brevbärarna som står och sorterar posten; en bunt kallelser till fullmäktige i bruna kuvert, brev från myndigheter och till myndigheter i allsjöns ärenden, ett eller annat frimärksförsett handskrivet brev och så den spännande säcken från utlandet. Vykort från Mallorca. Hälsningar från Pukhet. Maldiverna. Paris.
- Ro hit med stålarna, säger nu banditerna och riktigt spänner ögonen i postsorterarna.
Vad tänkte de sen? När de insåg att pengar finns inte i brev. I varje fall inte i stora kvantiteter.

Eller var de ute efter ett särskilt brev kanske. Ett kärleksbrev på vift, ett brev med fotografier...

Eller kanske de kommit på världens kupp, man rånar posten på brev med frimärken som ännu inte stämplats, ångar av frimärkena och säljer vidare - vilket klipp!

Eller.
- Vafan, jag trodde det här var en bank!
Nej, så klantiga kan väl inte organiserade banditer vara väl?

Jag är nog inte ensam om att vara våldsamt nyfiken på motivet bakom gårdagens jättelika tillslag mot postsorteringen i Göteborg.
Eller var det generalrepitition? I så fall är jag glad för att det tog polisen några timmar att hitta tre av dem.

måndag, januari 21, 2008

Älskade barn


Sonen på besök. Skäggig.
- Jag har lovat att inte raka mig innan....
säger han och upprepar den besvärjelse han uttalat som handlar om ett eller annat livsprojekt.

Vi resonerar. Vi pratar inte med varandra utan resonerar och han är plötsligt vuxen, det är kolossalt och det vi talat om är inte odelat enkla saker.
Han dånar in och han dånar ut och givetvis, eftersom han är hemma så sällan, ägnar han huvuddelen åt den tiden åt sina vänner. Som han ska.

Men det kan inte hjälpas. Han är saknad. Och jag slår mig själv i huvudet för att inte börja sakna den andra också redan, hon som ännu inte flugit men står på kanten och finner att vingslagen börjar bära.
Det är ju detta som föräldraskap handlar om. Att se barnen flyga och sen få nöjet att då och då möta dem som jämlikar i sina egna livsprojekt.

Älskade barn som man kokade i blöjor och tröjor som små. Därför att det är föräldrars rätt att koka sina barn av kärlek men vår skyldighet att blåsa luft under vingarna och se till att "kan själv" överlever tvåårsdagen.
Men det är så svårt att låta bli att försöka binda fast dem!

Bilden av apmamman tog jag i apornas tempel, eller Temple of Death, dödstemplet, på Bali.

söndag, januari 20, 2008

Varning för bokläsare


Läsvarning!



Stulet från Svenskläraren kommenterar.

Reinfeldts mamma kan ha varit moder Theresa

Så ser den ut, den nya svenska moderata modellen:
  • Höjd avgift till akassa - lägre akassa till arbetslösa, lägre sjukpenning etc.
Betala mer för att få mindre.
  • Sänkt skatt för städhjälpen, barnflickan och trädgårdsmästaren.
Betala mindre för att få mer. För dem som har råd förstås.

I valet av hur man handskas ansvarfullt med skattekassan - lägger du peng på sjuka och arbetslösa eller på städhjälp?



  • Privatisering av skolor och sjukhus med motiveringen att det ska ge ökad valfrihet.
  • Men hot om att tvinga alla att vara med i akassan, där ska valfrihet inte finnas.

  • Klappjakt på fuskare i socialförsäkringssystemen. Bidrag är fult.
  • Inför vårdnadsbidrag, vård av frisk man i hemmet, det är fint.
Men skattefusk som kostar oss mer än 100 miljarder varje år är lågprioriterat.

  • Om fem dagar är det dags för lön. Nu - det har Reinfeldt lovat - ska alla få en tusenlapp mer kvar efter skatt.
Ja, det är ju enkelt att kolla. Fast, glöm inte att dra av för omkostnaderna också. Höjd obligatorisk, a-kasseavgift till exempel.

  • Och nu talar Reinfeldt sig varm över den förväntade vinnaren i novembers presidentvalkampanj, nämligen Hillary Clinton.
    Vilken bluff!
    Fredrik Reinfeldt och hans kompisar stödde Bush då - se bilden här till höger.
Han har lämnat det sjunkande skeppet nu och påstår sig plötsligt alltid ha varit varm anhängare av Bill Clinton, Tony Blair och andra för ögonblicket populära ledare, som om inte det fanns en djup ideologisk klyfta mellan högern och den demokratiska vänstern.
.
Jag undrar jag om inte Fredrik Reinfeldt mamma egentligen var Moder Theresa och liknar han inte Nelson Mandela lite grand?
.

Sanning och konsekvens

Med sexton stegs försprång leder socialdemokraterna tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet före hela den samlade moderatledda borgerligheten enligt månadens Sifo-mätning i SvD.

- Det är som om ni håller på med nån slags tonårslek, sanning och konka, sade Mona Sahlin i partiledardebatten om Reinfeldt mantra: Vad vill ni göra. Med vem ska ni göra´t.

Det ligger mer i vad Mona Sahlin sa då än en ordlek och en antydan om barnsligheter:
Regeringen har allvarliga skottskador i foten efter ett antal problem med ministrar, statssekreterare och andra medarbetare som helt enkelt inte höll måttet. Det går fort och ibland går det väldigt fel.
Regeringsduglighet har inte varit det mest kännetecknande draget hos regeringen Reinfeldt.

Folk mest börjar skönja mönstret: Regeringen tjatar om ett utanförskap som inte är giltigt eftersom den tilldömt pensionärer, studenter, sjuka, förtidspensionerade, långtidsarbetslösa och så vidare en stämpel som utanför. I samma andetag signalerar regeringen att alla dessa grupper består av en samling fifflare eftersom de får pension, sjukförsäkring eller a-kassa, det som nu klumpas ihop med ordet bidrag som ska få oss att associera till socialbidrag.
Ett undantag finns tydligen, vårdnadsbidraget.

Igår hörde jag ännu en sån historia, den här slår rakt in i medelklassen och illustrerar varför det finns en enorm risk att majoriteten av svenska folket tröttnar och vänder välfärdssystemet ryggen:

Hon välutbildad, välbetald, statusyrke, välkänd, populär och så vidare.
Han får stroke. I tio dagar svävar han mellan liv och död och hon vakar dygnet runt vid hans sida. Han överlever men kräver omvårdnad dygnet runt.

Hon söker stöd för anhörigvård de första åtta dagarna: Avslag.
Sen för ombyggnad av hus (handikappanpassning): Avslag
Sen om hjälp att ta hand om honom hemma: Avslag.

Det slutar med att hon har hela vårdansvaret, hela det ekonomiska ansvaret och har mött en brutalitet från det system som borde ha satsat allt för att hjälpa i en svår situation.

Det är orättvist.
Klappjakten på felutbetalningar, fusk och så vidare gått ut över det sunda förnuft som faktiskt fått råda på försäkringskassan förr i världen, just för att inte historier som den här ska kunna inträffa.

Nu viskar Jante: Jamen dom där har ju råd.
Det är just det jag menar. Välfärden ska omfatta alla, rik som fattig. Om man ska kunna motivera medelklassen att bidra till bra skola, bra sjukvård och bra omsorg för alla kan man inte tacka genom att smälla igen dörren när samma medelklass behöver hjälp.
Det är vad Per Albin Hansson menade när han formulerade Folkhemstanken, och det är den svenska modellens stabila bas.
Det är innebörden i Tony Blairs omsvängning av Labour i England för drygt tio år sedan och det är vad Hillary Clinton vill åstadkomma och före henne Bill Clinton.
Men inte Georg W Bush som Reinfeldt stödde så ivrigt.

I Bush-land hade samma familj fått sälja huset. De hade fått satsa alla tillgångar och antagligen blivit utblottade. Hur kan jag säga så - jo han tillhör också utanförskapet som Reinfeldt och company talar om, han är pensionär.

Sanning och konsekvens.

fredag, januari 18, 2008

Ny skandal: gymnasievalet ogiltigt?


Länets alla 16-åringar ska välja gymnasie-utbildning senast den 15 februari. Men sökreglerna är på väg att rivas upp.

Ungdomarna i Upplands Väsby kunde före årsskiftet 2006/2007 söka till vilken skola de vill, och få med sig elevpengen dit.
Det beslutet fattades av den socialdemokratiskt ledda majoriteten under förra mandatperioden. Frisök som vårt system kallas, har den positiva effekten att närhetsprincipen också gäller, så att elever från de närmaste kommunerna har förtur till Vilunda gymnasium.

En Väsbyelev går före en Täbyelev med bättre betyg när båda slåss om en plats på bygglinjen i Vilunda gymnasium. Det kallas närhetsprincipen.
Samtidigt ger det våra ungdomar maximal frihet att välja vilken utbildning de vill i hela landet.

Dagens före lucia kallades Gymnasie- och utbildningsnämnden till möte. På dagordningen fanns en hel del ärenden, men det stod inget om en om en gemensam gymnasieregion för 20 av länets kommuner.

Ett färdigt avtal läggs ut på sammanträdesbordet under sittande möte.
Ingen föreberedelsetid.
Ingen diskussion.
Och framförallt - ingen konsekvensbeskrivning. I avtalet stod det om pengarna: ekonomin ska utredas sen.

Den borgeliga majoriteten skrev alltså ett avtal in blanco.

Jag frågade närvarande tjänstemän om det betyder att det finns en risk för att inga ungdomar från Upplands Väsby som vill läsa den eftertraktade bygglinjen skulle komma in, eftersom kön av ungdomar då var ungefär tre sökande på varje plats. Frågan besvarades med det enda rimliga svaret
- Vet inte, men det finns en risk att det kan bli så.
Om tre veckor vet vi svaret, byggprogrammet kan fyllas med elever från en annan kommun än Upplands Väsby.

Avtalet hade landat hos nämndens ordförande klockan sexton samma eftermiddag, tre timmar före sammanträdet.

Att Stockholm i avtalet hade undantaget närhetsprincipen fick inte den moderatledda majoriteten hos oss att reagera.

Vi fick veta i nämnden att vi måste skriva på några få dagar senare, annars blir det inget avtal mellan länets kommuner om att eleverna får söka vilken skola de vill - vilket skrämde de orutinerade borgarna att skriva under direkt.


Våra ungdomar hade ju redan rätt att söka var de ville. Och närhetsprincipen samtidigt. Frisök.


Vi sossar tackade nej, reserverade oss och krävde en konsekvensbeskrivning.

Nu har borgarna i delar av länet fått kalla fötter.

Avtalet förefaller vara ogiltigt eftersom förvaltningschefer skrivit på utan nämndens beslut, inte hos oss utan i andra kommuner med lika orutinerade borgare vid styret. Annika Andersson som är socialdemokraternas gruppledare för skolan i Värmdö berättar om turerna på sin blogg när hon försöker reda ut vad de har ställt till med för elever på skolan vid Gullmarsplan.

Igår kväll fick jag höra att en förvaltningschef som undertecknat avtalet för sin kommuns räkning tydligen hotas med sparken eller möjligen redan fått silkessnöret.
Hur troligt tror ni det är att en skolchef en vecka före julafton har skrivit avtal alldeles på eget bevåg, ett avtal som leder till att elever inte kan gå i sin egen skola?

Den som borde avgå är naturligtvis inte den tjänsteman som berordrats iväg, utan den fega politiker som inte törs stå för beslutet antagligen en nämndsordförande som glömde kalla in nämnden.
Men det är kanske bara ett rykte.
Men avtalet är ännu en Fort och fel-produkt från den moderatledda majoriteten i länet.
Upptäckte senare att Dagens Nyheter glädjande nog bevakar hela affären.
Läs DN i morgon också, då kommer Värmdöskandalen!

torsdag, januari 17, 2008

Åsa fick en Axel

Ibland är tillvaron nära gränsen för det absurda.
I går kväll; telefonen ringer.
Åsa i luren
- Jag kan nog inte vara med på styrelsemötet i morgon kväll...

SMS tolv timmar senare; Det blev en Axel. Lillebror till Erik och med stolt pappa Per.

Som föddes på morgonen.
Men Åsa!
Styrelsemötet började ju inte förrän klockan sju på kvällen!

Snacka om lojala lagkamrater...
Åsa är vice ordförande för socialdemokraterna i Upplands Väsby, fast just nu torde hon framförallt vara mamma.

Grattis från alla oss andra i styrelsen!

Love for sale


Facebook igen, för nu är det en spaning:

En småtrevlig sak med tramserierna på Facebook och liknande är möjligheten att skicka en liten hälsning, en vänskaplig cyberkram, ett litet hjärta och requests om allt det där.
Igår fick jag plötsligt en förfrågan av en - vän? - som undrade om jag var till salu.
.
Sen hittade jag en annan som hade blivit köpt, två gånger, av en tredje vän och det till fantasipriser på över 800 cyberdollars.
.
Nu råkar jag tycka att hon är värd väsentligt mer än så, kanske ett par millar eller nåt liknande, och det har jag inte ens i cyberrymden så...
Count Me out!
.
Precis då hör P som köpt vännen J två gånger för över 800 cyberdollar av sig och påstår att han är min fan.
Och nu börjar jag ana oråd här. Kan man inte köpa vänner - eller sälja dem - kan man muta dem med solar, hjärtan och omröstningen Funniest in Facebook som jag däremot givetvis är med i, eller bilda små privata fanclubbar. Vännen P har fö en fan i sin fanclub och nu ville han bli min fanclubs första medlem antar jag med baktanken att hans fanclub skulle få en medlem till.
=)
.
Jag anar mutor och argan list! Eller åtminstone en trend som jag inte odelat uppskattar nämligen en tävling i flest kompisar. Se - mina vänner finns nog där cyberrymdskycklingar och fanclubar förutan. Inte särskilt många, men lojala och framförallt verkliga, såna som man äter middag eller fikar med eller våldgästar tolv på natten eller som överraskar med baklängesklockor eller en blandskiva och som rätt vad det är fyller jämna tal som 50 (grattis L).
.
OM det nu är en trend att man för att känna sig riktigt uppskattad ska ha hundratals cyberrymdskompisar som köper och säljer en eller bildar små fanclubbar och sånt, så kan man fundera på vad det är en reaktion på.
Ensamhet såklart, men jag tror inte det behöver handla om det heller.
Undrar om det är en slags tomhet, den där som uppstår när man har allt eller åtmintone det mesta i materiell väg och traktar efter nåt annat, nåt mer, något att bli sedd för.
Samma drivkrafter som gör att jag skriver blogg, en kluvenhet mellan å ena sidan en narcissistisk (självbespeglande) längtan efter bekräftelse och helt enkelt glädjen i att måla med orden, raskt och slarvigt, efter ett yrkesliv som en språkets legosoldat, skrivare av andras texter, andras formspråk, iklädd andras språkdräkter.
.
Men jag gillar Facebook eftersom gamla bekantingar dyker upp där oförhappandes och en del av dem som jag i verkliga livet har täta kontakter med kan jag roa mig med att hinna prata lite extra med den vägen. Ibland räcker inte tiden till, en diskussionsgrupp på Facebook kan lösa en del jobbrelaterade problem också.
Och som opinionsbildare är mediet blixtsnabbt om det är en bra sak och en bra story, ungdomsvåld, munkar i Burma eller klimathot. Nästa stora grej kommer handla om att rädda djur av nåt slag, det är jag säker på!
.
Och som sagt. Man kan kasta iväg en virtuellt kram till nån som behöver den.
.
Kram alla.
Och ducka för här kommer en cybergummikyckling farande!

onsdag, januari 16, 2008

Den nya tideräkningen

Jag är en knäppskalle, några känner till den saken.

När jag kom hem från slit och möda idag låg på köksbordet en present från goda vänner som just varit i New York (dom lyllosarna!):
En klocka vars enda uppgift är att räkna dagar, timmar, minuter och sekunder till den tidpunkt då Georg W Bush inte längre är president i USA.






Man bugar!
Klockan är nämligen möjligt att programmera om och det ska jag göra.
Efter den 20 januari 2009 är det dags att räkna dagar, timmar, minutrar och sekunder till den stund när Fredrik Reinfeldt inte längre är statsminister.

Läckorna på Vilunda stoppar ombyggnaden?



Det regnar in i Vilunda gymnasium och det är ju inget nytt. Jag känner vid det här laget flera generationer före detta tonåringar som plaskat sig genom hallen i skolan.


Nu visar det sig att läckorna tagit väggarna också. Skadorna är, låter det som, oöverskådliga.



För mig är det nu helt obegripligt att inte kommunledningen har informerat sina medborgare om detta med tanke på att de allvarliga skadorna nu varit kända i en månad, men tydligen har informationen gått ut till elever och lärare.
Eftersom jag nu får den från annat håll än den med tystnadslöfte belagda vägen är jag väl först med nyheten då i skriftlig form.

Konsekvenserna? Oöverskådliga.
Nu utreds nya alternativ och de gamla, utgår jag från, ses över igen. Skolan skulle renoveras, nej egentligen byggas om helt, var det tänkt. En modern skola för en modern tid.
Jag var inte ensam om glädjen att projektet äntligen, efter tio års utredande och pengabrist och andra prioriterade upprustningar som måste gå före - äntligen skulle det bli av.

Min åsikt är klar. Jag tycker det är dags att lämna det sjunkande skeppet, det har jag tyckt en stund. Satsa på en ny skola istället, en helt ny skola.


Mark finns, med lite finurlighet kommer en ny skola smälta in väl i det nya stationsområdet. Ett annat alternativ är att bygga en ny som tar rygg på den gamla, offra Djäkneparken för en stund, bygga nytt, flytta alltsammans och riva hela eller delar av skolan.



Näe. Det där är inte förankrat någonstans, det där är mina egna fria tankar.
I verkligheten ska allt tas i noga demokratisk ordning, med början torsdag morgon när gruppledarna för alla partier träffas och diskuterar det nya läget. Nästa steg blir att processa alltsammans genom kommunstyrelse och styrgrupp för ombyggnadsprojektet, förankra i partigrupper och snabbutreda alternativen för det och jag tror det krävs ett nytt fullmäktigebeslut också alldeles oavsett var lösningen står att finna.

Men tanken är ju fri och min röst väger varken mer eller mindre än andras röster när vi ska diskutera det nya läget, förankra och processa.
Men min otålighet börjar bli större, det ska erkännas.

Detta är min åsikt hur som helst:

Det ska bli bra. Framtida generationer unga är värda en riktigt bra skola och Vilunda gymnasium är en ganska bra skola med lite risiga lokaler.

Överenskommelsen som finns mellan partierna ska ligga fast och den innebär att vi har ett varierat skolutbud, yrkesförberedande och studieförberedande i samma skola, att skolan ska vara funktionell, anpassad efter moderna krav med en trevlig miljö för alla och med god kvalitet på undervisning där eleverna står i fokus. Och för att kunna garantera kvaliteten ska skolan drivas i offentlig regi, speciellt de studieförberedande programmen är viktiga att behålla för att vi ska kunna ha råd med bygglinjer i framtiden också.

Jag bara hoppas det går att hitta en praktisk lösning snabbt. För jag vill påminna om att mina frågor om kostnaden för en ny skolbyggnad exempelvis nere vid stationen där Vittra kunde ha fått bygga om de varit lite smarta, viftades undan av den nuvarande majoriteten när jag ställde dem. Det skulle inte ens utredas.

Nu lär de bli tvungna kan jag tro att ta fram de gamla planerna på ny skolbyggnad igen.

* *

Fler dåliga skolnyheter är att Björklund, den gamle majoren, har bestämt sig för att betygsliknande papperslappar till förstagluttar gör att de lär sig läsa, och på den ska det stå om de duger eller inte.

Jag kan se framför mig i det Björklundska hemmet:

- Jasså lilla vän, har du lärt dig rita huvudfotingar, så fint men nu ska dom inte se ut så där utan det är FEM fingrar på varje hand och bara två händer. Och sen kommer det en mage före fötterna. Och har du sett nån som har sådär grön näsa? Men du får godkänt för de väldigt fina munnen och två ögon, bravo! Är det där blått läppstift?

Nej, den där Björklund tror jag har gått vilse i disciplinskolan. IG i pedagogik är mitt betyg till skolmajor Björklund och IG i framsynthet - hade inte en tvärpolitisk överenskommelse om skolan varit kolossalt bra för barnen, om nu Björklund verkligen månar om deras utveckling?
För, min barn har trillat ur skolan strax och de har då fått skriftligt och muntligt i utvecklingssamtal ända sedan portfoliotiden i förskolan, upp genom alla stadier i tolv års tid.
Utvecklingssamtal är väl knappast vare sig flummigt eller särskilt modernt längre utan en ganska etablerad form på de flesta arbetsplatser, ja kanske inte på Utbildningsdepartementet förstås. I alla fall inte under den nuvarande ledningen.

Jag tycker Björklund och Ask borde byta jobb med varandra. Beatrice Ask är den som lade fram den nuvarande "flummiga" läroplanen som på den tiden enade alla partier runt skolfrågorna. Till och med kristdemokraterna.

Så om du tycker skolan är flummig, prata med Beatrice Ask!

Andra bloggar om: , , ,

tisdag, januari 15, 2008

Zlatan Zlatan...

Jag måste bekänna att jag avskyr att gråta. Jag känner mig avklädd när jag gör det och dessvärre bölar jag ofta, fast bara ett snyft så att ingen ska se det och avslöja mig.
Lyckliga slut på filmer, Sven Tumba när han grät vid utdelningen av hederspriset under idrottsgalan igår och Kajsa Bergkvist som möttes av stående ovationer och kallade sig för "pensionär" - de får ofelbart en tår i ögonvrån som belöning men förstås också de sorgliga berättelserna och de vackra sagorna.

Som den overkliga sagan om den gängliga pojken från Rosengård i Malmö som blev världens bästa fotbollsspelare. Zlatan, en riktigt äkta hjältehistoria som ska berättas precis så, och som ovan vid kostym och fluga och ovan vid fina ord ändå talar rätt in i hjärtat.

- Ja hade faktiskt inte förberett ett tal för jag hade inte förväntat mig det här. Jag är inte så bra på att tala heller men jag försöker.

Och så ett brett leende och två klockrena oneliners:

- Som jag sa innan, bara att vara nominerad kändes stort, men att vinna det känns ju overkligt.

- Det är folket som röstar och det här priset går rakt in i hjärtat, det är större än alla mina guldbollar därhemma.

Så sammanfattar han det som hade tagit en Hemmingway 80 sidor att utveckla. Men sättet han säger det fyller ut alla de där orden han inte behärskar. Han talar med bollen och fötterna, han talar med sin tonåriga trulighet och en särpräglad ovana att plötsligt tala om sig själv i tredje person.

- Man, säger han, man går ut där på planen ...

Naken, precis så.

Starka känslor klär av en naken och det är gott om man gråter, och det kanske är därför fotbollen också kan väcka så mycket vrede. Tänk så befriande om klackarna med fulla unga män började gråta istället för att slåss - vilken vacker värld vi skulle ha haft!

Fast antagligen är jag bara influerad av att ha hört ett inslag på kulturradion om människor som drabbas av akut panikångest av vackra bilder, starka konstnärliga upplevelser som förpassar dem till hispan, de bryter ihop av de starka känslor som viss konst kan väcka, jag känner vagt igen det, jag kan lipa över ett musikstycke eller en tavla eller en strof text, kanske det är det kultur gör, kanske det är det som är kultur? Så som bra fotboll kan vara.

Eller skidåkning när en Charlotte som kallas Kalla plötsligt åker fortare i slalombacken uppför än jag gör nerför och ögonblicket som man vet ska bli historiskt när man ser det är där, och man ser det precis när det händer och tiden stannar till ett hjärtslag, stannar upp liksom.

Frimärket ovan är också ett sådant ögonblick, det minns jag också: Foppas vackra straff i VM, Lillehammer, 1995. Vacker som en tavla. Jag lipade nog lite då också men jublade mest.

söndag, januari 13, 2008

Grillsäsong!

Maken river upp dörren och säger glatt:
- Julbelysningen är nerplockad. Nu startar grillsäsongen!

Han överdriver inte.

Hos oss varade julen förr i tiden ända fram till midsommar ungefär. Det har förekommit att enstaka julerier fått fira året runt utan avbrott.

Nu har vi ledsnat på kulor och glitter, och julbelysningen på utsidan av huset är så anskrämlig så att rena anständighetsskäl gör att vi måste ta ner den innan skönhetsrådet får ögonen på den.

Granen har fått foten. Och Julgransfoten har fått återgå till sin vanliga syssla som hyllvärmare.

Men ni vet hur versen låter:
Nu är det jul igen...
och julen varar ända fram till påska.
Men det är inte sant..
.. för däremellan kommer fasta.

Vi hoppar över fastan. Vi har langat in en första semla redan, gott ordnad på Café DaCapo i Nora. Och tagit fram grillen.

lördag, januari 12, 2008

Ädla drycker för en ädel sak

Bygget av en galleria under Odenplan har stoppats och boende runt denna plan firar i dagens morgontidningar med champagne.
Självklart, de har råd med det.

Vad de inte tänkte på är att nån annan ska betala den där ombyggnaden av stationen som anses prioriterad och nödvändig, kanske även av dem som bor runt Odenplan, vad vet jag?
Nån annan skattebetalare kanske.

Skål på er kamrater.
Ni kanske har rätt och det kanske finns för många gallerier i denna värld och alldeles för många gropar i hela Stockholms innerstad men det finns en sak som bekymrar mig lite lite grand.
Ni som nu vann den där striden, är ni beredda att strida lika hårt för gemensam finansiering av exempelvis värdefulla kulturhistoriska miljöer som tydligen Odenplan plötsligt har blivit?
Jag skulle ha älskat några röda lakan ut genom fönstren runt Odenplan till strid för exempelvis gratis entré till statliga muséer.
Och ett par gröna lakan till strid för en satsning på kollektivtrafiken!

Eller 17 000 namnunderskrifter från er runt Odenplan för att försvara en likvärdig sjukvård, eller bra kvalitet i alla skolor eller varför inte en aktionsgrupp runt Odenplan för ett Stockholm helt utan bilar?

En boende hade hängt ut ett grönt lakan till stöd för galleriaplanerna. En ensam ekande röst i natten, och hans motiv ifrågasattes omedelbart i alla medier och alldeles särskilt som han var på väg att flytta därifrån.

Det tyder på att alla de människor som nu dragit upp champagnen i flöjtglas på Odenplan slagits för en ädel sak och därför inte behöver ifrågsasättas. Ty, som aktionsgruppens talesman uttryckte saken, demokratin lever.

Jag är inte så säker på det jag, eftersom jag ställer lite högre krav på en fungerande demokrati.

Samma dag lanserade moderata Stockholmspolitiker ett par ganska visionära idéer om häftiga byggnader i Stockholm, lite skyskrapor, lite nya spännande hus.
Som givetvis genast bankas ner i fotknölarna som omöjliga för att de förstör det ena eller det andra. Kallbadhus, skyskrapor, Bofillska bågar och Globenprojekt - i framtiden ligger de alla i Malmö och Göteborg som vågar satsa lite.
NIMB-rörelsen vinner mark i Stockholm och terräng i människors hjärtan.
Not In My Backyard.

Kulturskymning



Hör på radion att antalet besökare på landets muséer har minskat med 44 procent.
Nästan hälften av besökarna försvann när den borgerliga regeringen införde avgifter igen. Från över 4 miljoner besökare till runt 2 miljoner per år (på de 19 statliga muséerna.)

Det hade man ju kunnat räkna ut tycker jag, men det bekymrar inte ansvarigt statsråd som hävdar att pengarna används för att "satsa på kulturen" och "bevara samlingarna".

Nu är det - visserligen - inte heller sant. Det satsas mindre på kulturen hur man än räknar på saken.
Men även om det hade varit sant att man satsade på att rusta och bevara samlingarna - vilken nytta har det om bara ett fåtal får se dem?

Churchill fick en gång frågan om han inte kunde skära ner på kulturen för att skaka fram mer pengar till vapen och kulor, detta mitt under brinnande krig.
- Jaha, sa Churchill.
- Om vi skär bort kulturen, vad ska vi då försvara?



Cecilia Wikström, folkpartiet, och vice ordförande i kulturutskottet reagerar.

Men vem regerar?

Jag har ett förslag.

I vissa frågor, som denna, har vi socialdemokrater uppenbarligen samma uppfattning som de socialliberala folkpartisterna, de få som finns kvar ännu vill säga. Vad sägs om att göra gemensam sak i dessa frågor? Skolan. Kulturen. Den generella välfärden. Integrationsfrågor och utrikespolitik!

För nånstans borde det väl finnas en slags smärtgräns för hur mycket stryk folkpartiet tål i sakfrågorna? Eller har folkpartiet sålt sin själ för att få peta lite i maktgrytan och se på när moderaterna river den svenska modellen?

Vännen M berättade att vid en genomgång av anslagen till biblioteken i Stockholms län visar det sig att vi nu lägger mindre än hälften så mycket på biblioteken som i resten av landet. Gradvis har anslagen gröpts ur eller minskat.

Än så länge kan vi låna böcker, och vi är ju ett av världens mest bokläsande och boklånande folk. Men till och med den institutionen är alltså hotad och det av en långsam men tydlig avveckling.

Jag tänkte jag skulle dö som människa en dag efter att ha sökt leva som en.

Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara att leva i en värld där ingen musik funnes, och inga böcker, med usla bilder på väggarna och där kulturen var inlåst, otillgänglig.
Få mardrömmar ter sig så skrämmande som den.


Sen by the way gillar jag Salem Al Fakir trots att jag inte är särskilt svag för hans musik. Heja! Fler såna som har begåvning att vända upp och ner på allting och göra saker på sitt sätt.


Andra bloggar om: , , , , ,

fredag, januari 11, 2008

Försvarsberedning i slagsmål

Vad i h-e gör försvarsberedningens ordförande Håkan Juholt i kostym och hjälm, beväpnad med en cykel mitt i skogen?
Och varför är hjälmen hans fiende? Varför står fienden på huvudet?
Hur kommer man på att luta cykeln mot det enda träd i hela skogen som har en gren som spretar rätt in i ögat?
Och varför cykel förrresten?
Klockrent budskap! Måste ses inte bara av vänner utan även av ideologiska fiender, speciellt småsorgsna ungmoderater som deppar över opinionssiffror. Ni kan behöva ha lite roligt också!

(Det färdiga resultatet hade premiärvisning igår, och finns här : Länk till tuben.)

God helg önskar fredagsnöjes-Käringen!



PS. Vem stal jackan? Håkan behöver ha den i Sälen till helgen när han ska till Folk och försvars årliga konferens där han förhoppningsvis talar balanserat om Sveriges krisberedskap, en fråga som lyckats ena alla partier i Försvarsberedningen. DS

Aung San Suu Kyi in Burma taken from her home today

Witnesses this morning saw how Myanmar's/Burma democracy icon Aung San Suu Kyi was taken from her home, to meet juntaofficials according to the Inquirer.net.

Den demokratiska oppopsitionsledare Aung San Suu Kyi fördes i morse lokal tid från sitt hem där hon suttit i husarrest i nästa tretton år, sannolitk för att träffa general Aung Kyi. Juntan har utsett honom som representant för att leda regimens samtal om Burmas framtid med oppositionen efter starka påtryckningar från omvärlden.

Mer detaljer finns inte just nu.

Skälet till att jag plötsligt använder lite engelska är uppenbart - även om gesten är liten ska juntan veta att världens ögon inte vilar. Skriv en rad du också du som bloggar!


Andra bloggar om: , , , , ,

torsdag, januari 10, 2008

Käringen mot Ström



Pär Ström tycker man ska byta feminism mot humanism.

Aha!


Jag tycker han är alldeles för blygsam. Nej, ge småkillarna ett schysst stålrör och en flaska brännvin och instruera dem i att alla som är emot gangbang är manshatare och slit för guds skull barbiedockan ur händerna på småkillarna på dagis så de inte blir bögiga.





Men lås först in din dotter Pär, och skydda det lilla näpna livet mot ondskan.

Claes Borgström däremot är jag hemligt förälskad i när han säger sånt som att JÄMO är en "statlig befrielserörelse" och talar om könsmaktsordningen som låser fast såväl män som kvinnor, i en tevedebatt igår där han var den enda som försökte höja debatten över den vanliga utropsteckensnivån.

Demokrati förutsätter jämställdhet, sade han också.
Krångligare än så måste det inte vara.

Nej låt oss kvinnor kräva lite mer lika lön men inte för att jag är feminist inte, utan för att jag är humanist! Eller demokratisk socialist!
För, det är svårt med alla ismer för somliga i Nya Välfärden; men det kan ju bero på att den Nya Välfärden i första hand tjänar en helt annan ism, (ny-)liberalismen. Och den säger bort med tassarna!
Vilket ju är en helt annan historia som inte har något med feminismen att göra. Dock är jag tveksam om humanismen skulle göra några inbrytningar i en nattväktarstat.
Men vad tusan. Ström är ju långtifrån ensam om sin uppfattning.

måndag, januari 07, 2008

Föresatser och gamla tennisskor

Jag ska städa bloggen.
Och mitt skrivbord.

Nej förresten, först ska jag se Göran Persson upprepa;
- Klart grabben ska ha nåt att göra, kommentaren om Carl Bildt engagemang som PR-knutte i Kreab.
I en nyklippt version av ordförande Persson som handlar om utrikespolitiken, tydligen.

Sen kom jag på att man borde ha bannlyst alla gnällspikar. Tänk vilken roligare värld man hade haft om inte folk hade sagt saker som:
- Det var bättre förr!
- Det har vi prövat förut och det gick inte då heller!
- Det har vi aldrig gjort så kan det verkligen fungera?
- Den där Larsson, jag undrar jag...
- Jaa, jag vill ju inte säga nåt men...
- Jag har tråkigt, det finns inget att göra.

Och så vidare.

Nej, jag tror jag ska och beväpna mig med en gammal tennis-sko och gå ut och slå allt gnäll i huvudet. Pang bara!
- Vah. Varför slår du mig med en gammal tennissko, ska folk antagligen då häpet säga. Det är ju inte sånt som sansade Käringar brukar göra.
Just det!
I protest mot det meningslösa ungdomsvåldet och det institutionaliserade svenska gnället ska jag ut och slå världen med häpnad och en gammal tennissko.

Följande undantag beviljas:
Du som inte har ett hem.
Du som förlorat en nära, som blivit misshandlad av någon du tror dig älska, du som har en kusin som vet hur man apterar en bomb men inte hur man hinner undan den.
Du som vet vad det betyder att papperslös tjäna fem kronor om dagen och nekas ens ett samtal med facket om mänskliga rättigheter. Du som slog ihjäl en kompis och nu sitter på år och månader och tappat ditt liv och din mening, ditt ord och din papperslapp. Och du som blev ihjälslagen för en meningslöshet.
Du som drunknade i en flaska brännvin och du som kan nynna "there´s a hole in daddy´s arm, where all the money goes".
Du vars barn dog för att ni inte fick bli insläppta på akuten och du vars barn dog i mässlingen, malarian eller av svälten.

Du som sitter ensam på handlarens trapp och gråter övergivet.

Och de ungdomar som gjorde den här filmen för att ge bort lite hopp och framtidstro. Ni slipper mina gamla dojjor.



Andra bloggar om: , , ,

söndag, januari 06, 2008

Stupid Girls

Let me tell you bout hard work
Minimum wage with a baby on the way
Let me tell you bout hard work
Rebuilding your house after the bombs took them away
Let me tell you bout hard work
Building a bed out of a cardboard box
Let me tell you bout hard work
Hard work
Hard work
You don't know nothing bout hard work

Nån borde göra en svensk översättning av Dear mr President men i väntan på den ...
Pink med Stupid Girls.

Apropå varför kvinnliga politiker alltid är förlorare. Kvinnor ska lyssna, men lyssnar man för mycket så är man vek.
Och om man är tydlig, som Hillary Clinton, blir man anklagad för att vara för okänslig.
Det går inte att göra rätt, den yttersta av bestraffningar. Hur man än gör blir det fel.

Ibland funderar man på hur det kom sig att den offentliga debatten blev så ytlig. Pink gör nåt åt saken, med humor.

Litterära lekkamrater



Två kulturprofiler som betytt väldigt mycket för mig gick bort den här helgen.

Slas, Stig Claesson och jag minns fortfarande att "Vem älskar Yngve Frej" var mitt första möte med honom.

Jag gillar hans röst, hans släpiga söderdialekt. Hans coola avslappnade språk och hans fantasiska spretiga teckningar. Hans porträtt på Tage Erlander.

Han skrev blogg fast i bokform en miljard år innan nån kommit på bloggande och det dubbla tricket att skriva som man låter och låta som man skriver, fast helst lite kortare.

Han har skrivit en av de finaste kärleksförklaringar jag läst nån gång, och det handlar nu inte om en mans kärlek till en kvinna. Utan om vänskap.

"Om vänskap funnes" är berättelsen om Slas och Pär Rådström, kumpaner i ett efterkrigstidseuropa beväpnade med en rese-Halda och spadar och en glödande tro på socialismen antagligen. Eller åtminstone det goda i världen. Eller åtminstone konsten. I nån slags mening.

Och ett slags adjö till en vän och författarkollega som också dog alldeles för tidigt och innan han gjort det han skulle, bara 38 år men efter 20 otroligt produktiva år. Han hade helt enkelt bråttom. Slas hade mer tid på sig men var lika produktiv.

Ballong till månen av Pär Rådström är exempelvis en bok jag tycker man kan ha läst. Paris - en kärleksroman är förresten Rådströms beskrivning av samma resa som Slas berättar om i Om vänskap funnes.



Anders Paulrud är det kolossalt tvärtom med, han skrev ett par böcker som jag borde läst men jag alltså har kvar ännu osprättade.

Men det är inte författaren Anders Paulrud utan människan och för att vi jobbade på samma arbetsplats ett par år i mitten av 1980-talet. Vi var hetsiga, unga, idérika, halvgalna och gjorde en ungdomsbilaga som Anders redigerade.
Han var lugnet själv mitt i det där kaoset, den som så att säga sorterade ut och in så det blev tidning av alltsammans. Läsbar tidning.

Och medan vi langade pajer i ansiktet på varandra, i bildlig mening, förde han in moment av allvar och kulturell bildning i allt lekande. Han var allvarlig på ett lekfullt sätt och lekfull på ett allvarligt sätt. Ganska snart försvann han till kulturredaktionen på Aftonbladet där han ju tog med lekfullheten och lyfte kulturen, tillsammans med Håkan.
Men det är en historia som ska berättas av andra.

Anders är en av dem som har gett mig mod att föra in allvar i leken. Och våga leka med allvarliga ting.
Och Slas är den författare i min bokhylla jag har läst flest böcker av och det berättar väl också någonting.


fredag, januari 04, 2008

Intervjun där K G Bergström klädde av statsministern


K G Bergström intervjuade statsministern inför det nya året.
Han ställer ett antal frågor och får häpnadsväckande svar. Så här kan det låta:

- Jag tycker vi har gjort det vi sa till väljarna att vi skulle göra: vi håller högt reformtempo, vi håller ihop vår alliansregering, vi är väl samspelta. Inga långbänkar.
Intervjuare: Hur kommer det sig att svenska folket då inte tycks uppskatta dessa insatser?
- Fast då präglas ju den bildsättningen helt av opinionsmätningar.
Intervjuare: Ja, vad finns det några andra instrument?
- Jaa, men det enda som har sjunkit det är ju eh eh så att säga inte opinionsstödet. Skattetrycket sjunker ju! Statsskulden sjunker. Arbetslösheten sjunker. Det är väldigt mycket indikatorer som ser bra ut och jag vill leva i tron att det uppskattar i grunden folk.
...
Intervjuare: En av regeringens egna ministrar sa nyligen att ni har varit bra på att genomföra vallöften men sämre på kommunikation. Vilket ansvar har du för att ni inte lyckas försvara och förklara det ni gör?
- Ja eh eh, om det är en bild som stämmer!
Intervjuare: Ja, gör den inte det?
- Ja eh, det är uppenbart att opinionssiffrorna inte ser bra ut. Jag tror nog att jag beskriver och talar om både vilket väg val regeringen gör och jag eh tar ett stort ansvar för att utveckla inte minst mitt eget parti, att fortsätta förnyelsen av moderaterna. Men då är också naturligtvis frågan hur många av dessa väljare vi har, har egentligen följt svensk inrikespolitik, hört mig tala, eller haft en möjlighet att följa hur vi resonerar.
...
I slutet kommer ett resonemang om att stoppa all anhöriginvandring, bara den som har jobb ska kunna få ta hit sin familj, säger statsministern att han vill genomföra.
Intervjuare: Är det inte en självklar medmänsklig rättighet egentligen att man och hustru och barn ska få leva tillsammans?
- Men! Det testar gränserna för att vi faktiskt har reglerad invandring. Det är inte så att vi säger att alla ska få komma till Sverige och här på plats leva i försörjning av svenska system.

Länk till intervjun.

Det är K G Bergström som gjort intervjun inför det nya året, en hel intervju där statsministern inte svarar på en enda fråga med ett rakt svar. Tyvärr följer K G Bergström inte heller upp sina egna frågor ordentligt.

Men är det bara jag som tycker att kejsaren står där alldeles naken?

När viktiga vallöften ska räknas upp handlar det om att hålla ihop regeringen.
Inget om att klyftorna i samhället ökar med ett hugg och 65 miljarder vid detta årsskifte.
Inget om att bostadskön i Stockholm nu är rekordlång.
Inget om att 920 000 har fått kronofogden efter sig, rekordmånga.
Inget om att regeringen snubblar på sina egna fötter, tappar ministrar och statssekreterare på löpande räkning och att långtidsarbetslösheten för ungdomar har tredubblats under regeringen Reinfeldts tid.

Men dessutom gör han som despoter brukar göra, stoppar huvudet i sanden, ser inte opinionsmätningarna som verkliga. Låtsas att det inte är människor av kött och blod det handlar om.
Om regeringen har missat kommunikationen så är det väljarnas fel, inte regeringens, för att dessa väljare inte "följt den inrikespolitiska debatten", kanske han ser framför sig väljare som sitter klistrade vid teveapparaterna och följer riksdagsdebatterna.

Jag är en av de få som faktiskt lyssnar på riksdagsdebatter och frågestunder ibland. Jag kan intyga att kejsaren är lika naken i kammaren, kanske mer avklädd eftersom frågeställarna ofta är väl pålästa och dessutom välklädda i näbben. Uppriktigt sagt är det oftast rätt trist.

Men under partiledardebatten brinner det till, och det är när Mona Sahlin och Pär Nuder går i klinch med regeringen. Dem ska ni se!

Annars är det bara att läsa protokoll för att se vad jag menar; Nej. Reinfeldt är inte särskilt välklädd i riksdagen heller.
Retoriska piruetter förekommer desto flitigare på alla håll.

---

Det som fått mig att reagera på den där intervjun är hur som helst de sista två minutrarna där Reinfeldt förklarar att vi ska splittra flyktingfamiljer. Kommer någon hit ska han inte få förenas med sina barn och sin hustru respektive make med mindre än att han eller hon först har jobb och kan klara försörjningen.
Igen denna attityd och en otäck flirt med främlingsfientliga krafter:
Det kan bara uttolkas som att
a/ Flyktingar har inte samma rättigheter som exempelvis vita svenskfödda familjer i Täby att hålla samman sin familj
b/ Flyktingar kommer hit och suger på vår ekonomi, de tar utan att ge.
.
Detta påstående är fel. Invandringen ger svensk ekonomi ett nettotillskott på sikt, det finns många utredningar som visar på den saken ända sedan vallonimportens dagar på 1700- och 1800-talet. Fast det är klart, vi Vallonättlingar är ju jävligt mycket finare än exempelvis en flykting från Lorestan som inga människor vet var det ligger och som talar Luri.
- Ganska närbesläktat med kurdiska, säger en kompis från den delen av Iran men han berättar inte att Lorestan är världsberömt för sina fina handknutna persiska mattor också. Mattorna knyts av nomader och är otroligt slitstarka och med väldigt speciella mönster, gärna fyrkanter med blommotiv i.
Helt enkelt en av världens finaste mattor därför att de ska tåla den hårda miljön nomadlivet bjuder på.
Okey. Vi kan inte knyta så fina mattor eller köra taxi lika bra som lurieaner och libaneser, men våra ättlingar kunde hantera en smedshammare minsann! Och rabbla katekesen. Och vårt skära skinn är finare. mer ariskt liksom.

Hallå folkpartister. Tål ni det där sällskapet?

Och kan inte nån ge Fredrik Reinfeldt ett uppslagsverk, en dagstidning och ett vanligt möte i Rinkeby så att han slipper sitta i teve och göra bort sig mera? Det räcker inte med att låta kalla till sig några hemlösa ibland på nåder till théstund i Rosenbad. Man måste bjuda på thé med hjärtat.
Det hade Bill Clinton fattat när han gjorde det på sin tid, systematiskt, en gång i veckan och i hela USA - men utan att tala om det för Svenska Dagbladet eller för den delen Washington Post.
Det är liksom skillnad på att göra saker av PR-skäl, att det ser bra ut inför julen i tidningarna och att göra det av genuint intresse.
"Jag står bredvid det folk som stödjer mig" förklarade Reinfeldt anspråkslöst som förklaring varför han bjuder in hemlösa till samtal i Rosenbad.
Pyttsan.

Men om det är så han bygger sin världsbild så gärna för mig. Bättre att han träffar hemlösa tillsammans med reportrar från svenska dagbladet än inga människor alls - men han glömmer att han kan lära sig nåt av dem om han lyssnar lite också.
.
Se gärna intervjun i efterhand. Den är väldigt avslöjande trots att Fredrik Reinfeldt inte svarade på någon enda av de frågor han fick.

Andra bloggar om: , , , ,

Iowa, Primärval. Och humor...

Barely political...


The Obama girl är tillbaka i en rykande färsk Iowa-rulle.

Kolla reportaget här. Inget för seriösa bedömare!




Och en lite äldre - också den gjord till stöd för Obama.

Killens anhängare har mer humor helt enkelt!

Man måste motvilligt beundra dessa moderater...

.... som lyckas schabbla bort den ena Stockholmskommunen efter den andra. Först Upplands Bro, sedan Sundbyberg och så Vaxholm vilket ju får uppfattas som svårslaget eftersom moderaterna i den kommunen hade egen majoritet, 52 procent, efter valet 2006.

I alla tre fallen är det bristande ledarskap som är bakgrunden.

Vi socialdemokrater är naturligtvis medskyldiga. Vi borde ha bjudit in moderaterna till våra kurser i demokrati och mötesteknik.

onsdag, januari 02, 2008

Horace i le Monde och Karlsson i klistret

Under stundom överträffar verkligheten...
En tankbil utanför Orsa involverad i bilolycka har hamnat i klistret.

26 kubikmeter lim. Tur att det inte var superlim.
Polisen rapporterar att det är en smula svårframkomligt på E45 så här på onsdagskvällen.


.


Horace Engdahl som är ständig sekreterare i den vittraste av akademier nämligen den svenska påstår tydligen i Le Monde att han aldrig skulle ha upptäckt Doris Lessing om inte hustrun (professor i litteraturhistoria och välkänd feminist) Ebba Witt-Brattström pekat på Lessings "Det femte barnet" och det dessutom med orden "den här boken är viktig för vår relation". Han ska då vid denna genomläsning av boken ha upptäckt att det finns kvinnliga författare. Tur att det inte var Enid Blyton hon råkat peka på.
Artikeln innehåller en del andra djupsinnigheter som att man ger kandidaterna kodnamn som Harry Potter om Harold Pinter och little Dorrit om - ja just det - Doris Lessing. Listigt värre!

Engdahl uppges vara mannen bakom följande lilla skämt, det antyder att han försöker sig på lite humor mellan varven i intervjusituationer med franska reportrar vilket möjligen kan förklara innehållet i le Monde:
"Köttfärsskandalen beror på ICA-handlarnas undermåliga historiekunskaper, de måste lära sig att skilja mellan Fersen dy och Fersen dä."

Eller också har vi verkligen fått förklaringen till motiveringen av priset; (kvinnlig epiker...) Chocken när (somliga av) dagens manliga ledamöter av den Svenska akademien upptäcker att Selma Lagerlöf, Toni Morrisson för att inte tala om Elfride Jelinek. Och Nellie Sachs! också var kvinnor lär bli fullkomligt öronbedövande.

Tur att Kristina Lugn finns där och kan lätta upp stämningen.
.
Originalartikeln i le Monde för er som kan franska finns här. Jag har lite svårt att avgöra om man kan skratta eller gråta åt den, så jag fnissar en smula generat och konstaterar att det är som så ofta:

Bakom en varje stor man finns en begåvad kvinna som slagit i glastaket. Eller nåt annat hårt föremål.

Andra bloggar om: , , , , , K