lördag, december 13, 2008

Tack

Dagens citat från Bodil Malmsten:
"En butik proppfull med människor som tindrar som tomtebloss av intresse och välvilja och så de två energitjuvarna som släcker fyrverkerierna.
Hade jag vetat hur man gör hade jag brutit ihop."

Energitjuvar duggar tätt så här års, eller är det för att jag gör det jag gör i den del av privatlivet jag aldrig skriver om här, nämligen jobbet, kanske? Eller för att marginalerna för att orka energitjuvarna har krympt efter en lång och ganska mörk, kall höst med mycket regn och extremt hög arbetsbelastning?

Vacklade hem häromdagen efter att ha fått en rejäl snyting från en sån energitjuv. Just den där "en snyting för mycket" just den dagen. Jag svarade, via epost, med ett kort "tack".
Jag orkade hålla ihop mig och undvika sarkasmerna som köade för att komma fram. Pyyys.

Men de finns där, energitjuvarna, sitter gärna på en första rad i vilken församling som helst och muttrar lagom högt" Hmm, jag undrar jag..."
Det gäller att släcka öronen för den negativa vibrationen i frågan, påståendet, muttrandet och skruva upp mixerbordet på den där frekvensen som ändå vill något, nåt bra.
Men ibland tar orken slut och man hör bara den där misstroende basvibrationen som darrar in i märgbenet och man har lust att fräsa vilket i sällsynta fall kan vara bra men vanligen inte, så man tiger och låtsas som om det regnar. Ja, man behöver ju inte låtsas att det regnar för det gör det ju, ihållande, envetet, kallt och obevekligt mörkt.

Det är då solen glimmar till. Styrelsen överlämnar en bukett tulpaner mitt i vintern - visste de att jag älskar tulpaner? Jag började nästan grina för den buketten var verkligen precist tajmad. Just när jag behövde en klapp på axeln för att orka våga, orka tro att jag duger till, att jag kanske räcker till.

Nu står de i mitt köksfönster.
De är stolta, nästan kaxiga, de ska gärna komma i gäng och i färger och de tar slut snabbt.
De är mindre kravstinna än rosor och defintivt friskare än julrosor och hyacinter och sånt som hör den här årstiden till.
Tulpaner är löftet om vår, framtid, kort men kärnfullt, och med förvissningen om att det kommer nya fång när just denna bukett vissnat.

När de gamla stämmorna tystnar, ska nya röster sjunga.

Tack kamrater. Det värmde.
Nu slipper jag fundera över hur man gör för att bryta ihop.


PS: Jag tänkte inte berätta om Twistpåsen här för då kan familjen råka läsa det och lista ut att jag smält i mig den alldeles själv igår kväll till en film med Eddie Murphy i alla roller. Det är lyx!

4 kommentarer:

Mammamumrik sa...

Good for you - twistpåsen och tulpanerna alltså.

Om du behöver skicka en vettvilling på skurkarna någon gång, så hör för all del av dig! Jag ställer inga frågor och är skoningslös du vet: Hon är med mig - va det nåt eller kan du hålla snattran, typ

Eva sa...

Bäva månde den onde med såna hot, de skulle bara veta vem de då gett sig i kast med.
;)
Men jo, jag vet att jag alltid kan räkna med dig också. Och ja, vi borde träffas snart. Jag missköter mina vänner. Man får vara tacksam för att man då har vänner som inte missköter mig.

Anonym sa...

Sluta upp med att ha dåligt samvete både tulpanerna och Twistpåsen var till bara dig för dina goda insatser. Du är en klippa och vi uppskattar dig och det du gör.

Vice ordf

Eva sa...

Som sagt. Tack. Det värmer. Jag blev verkligen väldigt glad ;D
Eva