söndag, december 07, 2008

s+v+mp=sant

Idag offentliggörs samarbetet med mp och v. Det röd-gröna samarbetet har nu kommit så långt att de tre partierna kan berätta att ambitionen är att bilda regering tillsammans 2010. (Se film här!)

Därför kan jag nu berätta att partistyrelsen förra veckan hade ett telefonkonferens-möte med samtliga ordföranden i landets arbetarekommuner för att förankra den här frågan. Samtalen med miljöpartiet respektive vänsterpartiet har varit välförankrade även tidigare, men nu ville partistyrelsen tala med samtliga arbetarekommuner i hela landet för att fånga upp reaktionerna ute i partiet.

Vänsterpartiet har nu valt att tydliggöra att också v är beredd att föra en ansvarsfull ekonomisk politik och då finns möjligheten att bilda ett gemensamt underlag för ett regeringsalternativ till valet 2010 med de tre partierna s, mp och v.

Frågan har även diskuterats på medlemsmötet i torsdags och i styrelsen för socialdemokraterna i Upplands Väsby.

Socialdemokraterna i Upplands Väsby stödjer det pågående arbetet att bilda ett gemensamt regeringsalternativ tillsammans med mp och v.

Eva Rundkvist, ordförande


Andra bloggar om: , , , , , ,

3 kommentarer:

Morfar Lasse sa...

Gu´va underbart!

Nu gäller det bara att "vässa klorna", innan den så kallade råttjakten. Det ska bli ett stort nöje att följa jakten, så här på distans.

Jag lovar att vässa min penna och skärpa mina tankar. Kanske resultatet kan bli ett klokt ord efter vägen.

Lycka till!

SolGuru sa...

Äntligen tvåpartisystem..?

Det är nästan fantastiskt hur mycket ett politiskt system kan degenerera på bara några decennier. Jag skulle vilja utbrista "leve 1968", men den här gången handlar det väl knappast om det heller.

Eva sa...

SolGuru, jag har klurat en stund på din kommentar.
Det finns fog att vara orolig, även om man inte bildar allianser, att vi driver mot ett tvåpartisystem.
Och då ska jag för tydlighets skull säga att det gillar inte jag, jag tror demokratin mår väl av att det finns divergerande politiska linjer och den nuvarande majoritetsregeringen har förvisso mer framgångsrikt än någon tidigare regering de senaste 100 åren lyckats cementera blockpolitiken. På bekostnad av mittenpartierna, alltså fp och c.
Å ena sidan.
Å andra sidan har vi historiskt haft liknande situationer tidigare, en period verkade ju allt handla om s eller fp (PA Hansson-Ohlin), sen s eller c (Palme-Fälldin) och nu då s eller m.
Ohlin är en intressant historia i sig eftersom Han först ledde fp i ett nära samspel med socialdemokraterna under krigsåren och blockpolitiken luckrades upp, men samma fp-partiledare ansvarar också för att blockpolitiken sedan åter cementerades på 1950-talets slut.
Och det av samma skäl som idag - det finns en gräns för hur socialism gamla socialliberala folkpartister kan tåla, och omvänt klarar vi på vänsterkanten inte hur mycket direktörsprivilegier som helst. På mitt enkla vis tycker jag exempelvis att ansvariga för finanskriser, jobbkriser och hasard med våra sparpengar borde få sparken och att det är hög tid för lite ansvar och moral i näringslivet, en värdegrund värd namnet alltså.
Och det klarar kanske inte liberalismen idag, som värnar så om att politiken inte ska lägga sig i.