onsdag, november 05, 2008

Yes. You can mr President!

Pink måste skriva om sin låt mr President för nu har hon fått en president beredd att gå med vid hennes sida som kan berätta vad "hard hard work" handlar om.
Vännen L, kollega i retorikbranschen, svuren åt borgerligheten av födsel och ohejdad vana, ringer och jublar och citerar stycken ur talet:
"We can´t have a Thriving Wall Street as Main Street suffers."
- Vilken retorik!

Alla andra kommer nu skriva briljanta analyser av Obamas kampanj om insamling av pengar, om internetbaserade kampanjer, om bloggare och hemsidor och dörrknackning och konsten att göra en halvtimme reklamfilm på bästa sändningstid och liknande och säkert mer insiktsfullt än jag skulle ha kunnat eller velat göra.

Men jag vill peka på en detalj och det är just retoriken, Barack Hussein Obama är en av vår tids absolut mest briljanta talare.

En sak är den "gimick" kampanjen haft ("Time for Change" respektive "Yes we can"), en helt annan är Obamas förmåga att övertyga, trollbinda sin publik, med bra manus men framförallt ett skolexempel på framförande. Ett lugnt, tryggt, säkert förtroendeingivande sätt i talarstolen. (Hans hustru är för övrigt en briljant talare också.)

Kampanjen igenom har ackompanjerats av tre ord, allt starkare framsjungna för varje möte känns det som, när man sitter fjärran från skådespelet och betraktar alltsammans:
"Yes We Can."

Och sentenser som
"The Change we need. Change can happen."
The best plan for Change in this country will come from You.

Det är ett enkelt och klokt och tydligt sätt att sätta slutpunkt för kampanjen och omgående, utan någon tvekan, ta steget in i rollen som ansvarsfull ledare för en nation där halva befolkningen just då är vinnare. Men den andra halvan känner sig som förlorare och måste ju med, de måste också få känna att de får vara med trots att de röstat på McCain.
Det är ett drag från valnatten som gör att man anar att en riktigt riktigt stor ledare är på väg att flytta in i Vita Huset.

Slutpunkten sätts med;

"Change has come."
.
Enkelt. Briljant enkelt.
Med det skrevs den sista raden i det första stycket av ett helt nytt kapitel i amerikansk historia, och det var i det ögonblicket när det amerikanska folket plötsligt vågade bli färgblinda där de stod i valbåset. Anförda av de unga. Och de gamla kvinnorna! Och någon sa säkert beslutsamt "Yess. We can! "


Kapitel ett:
Harriet Beacher Stowe skrev sin berömda roman "Onkle Toms stuga" 1852.
Den boken utgör ett viktigt kapitel i den amerikanska historieskrivningen, eftersom den öppnade ögonen på en generation amerikaner, den handlar om slaveriets fasor. Boken sålde i enorma upplagor, näst efter Bibeln blev den snabbt Amerikas mest lästa bok. Man kan ifrågasätta dess litterära kvaliteter, och den förfärliga schabloniseringen av färgade och svarta amerikaner som den etsade in i ett kollektivt medvetande, men bokens betydelse var större än vi får lära oss i svenska skolan. Slaveriet avskaffades elva år senare.
Det sägs att Abraham Lincoln träffade Stowe en gång och hälsade:
- So this is the little lady who made this big war!
(Amerikanska inbördeskriget 1861-1865).

Kapitel två; ett tal så berömt att man bara behöver säga:
I have a Dream. (Dr Martin Luther King augusti 1963)



Mot den bakgrunden:
Ur högen av kommentarer uppvällande ur högen publikröster fram-vällande ur floden av glädjetårar i ögonen på gamla, påfallande många gamla, och unga, påfallande många unga, som hyllar Obama:
- Slavägarna befriades då.
- Idag befrias slavarna.

"I´m asking You to believe. Not just in my ability to bring about real change in Washington. ..
I´m asking You to believe in Yours."

Obama helt enkelt.
Snacka om förväntningar!

Så annorlunda startade detta moderna kapitel amerikansk historia, några rader ur ett tal i mars i år:

"I know there are those who dismiss such beliefs as happy talk. They claim that our insistence on something larger, something firmer and more honest in our public life is just a Trojan Horse for higher taxes and the abandonment of traditional values. And that's to be expected. Because if you don't have any fresh ideas, then you use stale tactics to scare the voters. If you don't have a record to run on, then you paint your opponent as someone people should run from.

You make a big election about small things.

And you know what — it's worked before. Because it feeds into the cynicism we all have about government. When Washington doesn't work, all its promises seem empty. If your hopes have been dashed again and again, then it's best to stop hoping, and settle for what you already know.
I get it."


Det där är ord som vittnar om en fighter och en ganska hårdför fighter som inte tänker sitta ner och vänta på att John Blund behagar göra entré.

Obama äntrade alltså sitt ämbete omgående. Lyssna på talet från igår. Lyssna noga. Det är ett historiskt tal och det är ett helt annat väsen, en helt annan ton, än det Martin Luther King höll för exakt 45 år sedan.
Lyssna särskilt på hur han bygger upp tempo med en historisk resa tillsammans med en 106-årig röstande dam i Atlanta i slutet av talet.

Greppet i sig är inte unikt, men sättet att framföra det på är (i sammanhanget, utanför kyrkan) ovanligt och som sagt, uppbyggt under en hel kampanj. Hade han inte haft pondus, trovärdighet (och en vänligt inställd publik för all del) så hade det blivit plumpt, fallit platt.
Men han spelar med hela orkestern, från den minsta lilla halvstumma miniatyrviolinisten till pukor och trumpeter, det vill säga kyrkan, publiken, alla möjliga sorters bilder och historiska associationsspår lagda på rad. Amen!

Om inte det talet går till historien, så vet jag inte vilket tal idag som kan göra det.

Ann Nixon Cooper, 106, träffar ni här om ni vill.

Detta är "Kött och blod", för er som kan mina käpphästar - exempel av kött och blod väl utfört hela vägen ända in i mål. Absolut lysande.


"This election had many firsts and many stories that will be told for generations. But one that's on my mind tonight's about a woman who cast her ballot in Atlanta. She's a lot like the millions of others who stood in line to make their voice heard in this election except for one thing: Ann Nixon Cooper is 106 years old.
"She was born just a generation past slavery; a time when there were no cars on the road or planes in the sky; when someone like her couldn't vote for two reasons — because she was a woman and because of the color of her skin.
"And tonight, I think about all that she's seen throughout her century in America — the heartache and the hope; the struggle and the progress; the times we were told that we can't, and the people who pressed on with that American creed: Yes we can.
"At a time when women's voices were silenced and their hopes dismissed, she lived to see them stand up and speak out and reach for the ballot. Yes we can.


"When there was despair in the dust bowl and depression across the land, she saw a nation conquer fear itself with a New Deal, new jobs, a new sense of common purpose. Yes we can."
AUDIENCE: Yes we can.


OBAMA: When the bombs fell on our harbor and tyranny threatened the world, she was there to witness a generation rise to greatness and a democracy was saved. Yes we can.
AUDIENCE: Yes we can.

OBAMA: She was there for the buses in Montgomery, the hoses in Birmingham, a bridge in Selma, and a preacher from Atlanta who told a people that We Shall Overcome. Yes we can.
AUDIENCE: Yes we can.

OBAMA: A man touched down on the moon, a wall came down in Berlin, a world was connected by our own science and imagination.
And this year, in this election, she touched her finger to a screen, and cast her vote, because after 106 years in America, through the best of times and the darkest of hours, she knows how America can change.
Yes we can.
AUDIENCE: Yes we can.

OBAMA: America, we have come so far. We have seen so much. But there is so much more to do. So tonight, let us ask ourselves — if our children should live to see the next century; if my daughters should be so lucky to live as long as Ann Nixon Cooper, what change will they see? What progress will we have made?

This is our chance to answer that call. This is our moment.
---




4 kommentarer:

Erik L sa...

Har sett repriserna av Obamas 20 minuter långa tacktal om och om igen.
Briljant! Helt enkelt briljant!
Och sluter man ögonen och bara lyssnar på hans röst är det som att se Dr King framför sig för 45 år sedan (I have a dream, -63)

Morfar Lasse sa...

"I have a dream!"
så sa Martin Luther King 1963. En dröm som spolierades av en man utan visioner.

Jag har en dröm, att Obama får möjligheten att verställa sina visioner och bevisa att USA är en nation med framtid.

Ingrid sa...

Jag tror på Obama! Han är skicklig. Yes we can...

Anonym sa...

and over here i USA är förväntningana enorma.

//Eva