torsdag, oktober 02, 2008

Vilse i pannkakan

Jag vet alldeles bestämt att jag läste i Dagens Nyheter i förrgår att en i Stockholm bosatt finansminister uttalade ord av typen "läget är kritiskt men stabilt" ungefär med samma tonfall som man använder om svårt sargade patienter på intensiven som svävar mellan liv och död.

Sen sprang jag förbi Aktuellt alldeles nyss och hör Ingves bekymrat uttala riksbankens stöd för lån mellan banker (60 miljarder svenska kronor.) En sån där stabil livsviktig sak kan man misstänka för en fungerande ekonomi - att bankerna har förtroende för varandra. För jag menar om banken inte vågar låna ut pengar till banken, hur ska då jag som privatperson våga göra det?
(60 miljarder, är det nån som begriper hur mycket det är egentligen)

Även igår ilade jag förbi nyheter på teve innan jag stöp i närmaste säng och hörde då alldeles tydligt Säpochefen berätta att han inte får leta terrormisstänkta med hjälp av FRA och signalspaning längre och vad sånt kan innebära, han var inte glad. "Säkerhetspolitisk katastrof" var den säkerhetspolitiska debattören Wilhelm Agrells översättning av vad Säpochefen uttryckte.
Såna inslag kan lämnas okommenterade.

(Om jag inte tar miste snurrar vår kommun runt 1,5 miljard, knappt, varje år med skolor och äldreomsorg och simhallar och gator och parker för 37 000 invånare. Så 60 miljarder skulle vi klara allt det där i typ 40 år. Eller alternativt försörja hela Storstockholm med 1,7 miljoner invånare på alla de där sakerna under ett år, ojoj.)

Idag på Aktuellt (efter DN i morse) ett inslag om att de många kameror som bevakar våra svenska skolgårdar kan vara olagliga.

Intressant det där.
FRA signalspaning = demonstrationståg.
Men kameror som bevakar våra barn - inga demonstrationståg.

- Man måste väga integritet mot säkerhet, säger nu folkpartisten Lotta Edholm, Stockholmspolitiker, i teverutan och elevrepresentanten tar sig för pannan.
Okey. Tolkningen är självklar:
Endera är svenska skolbarn farligare och mindre integritetskänsliga än främmande makter, terrorister och den internationella organiserade brottsligheten.
Eller också är folkpartiet vilse i pannkakan.

Och när republikanska presidentkandiadater och moderata finansministrar uttrycker att ekonomin är stabil så beror det på att kassaskåpet är stabilt. Men tömt.

(15 000 kronor i tiokronorsmynt fyller en 2-liters petflaska.
60 miljarder i tiokronorsmynt motsvarar 800 000 liter vilket är en väldig simbassäng med mynt eller sisådär 4 000 stora välfyllda badkar med tiokronorsmynt. Joakim von Anka jublar!)

2 kommentarer:

Mikael sa...

Efter ditt utlägg om den ekonomiska politiken kan jag inte låta bli att dela med mig av vad Tage Erlander skrev i sin dagbok för 50 år sedan, på nyårsdagen 1958: "Nu borde det vara alldeles klart, att detta är min sista nyårsdag som statsminister. Men det är det nog trots allt inte. Så illa sköter sej oppositionen att det torde bli vissa utsikter för oss att fortsätta. Annars är det väl klart, att landet skulle må väl av att oppositionen finge pröva sina krafter och vänja sej vid ansvar. Precis som det 1952 var helt riktigt att republikanerna skulle få sin chans. De fick tyvärr en chans till 1956 och det var för mycket. Ett sådant politikens förfall som det inneburit att amerikansk finansvärld och storföretagsamhet tagit makten hade väl ingen drömt om. Förfallet har berott på en ideologi, som släppt den enskildes egoism lös utan hämningar och som givit alltför lite rum åt samverkan under samhällets ledning. Bara nu det år att hejda Amerikas förfall innan det drar med sej hela den västerländska civilisationen. Skall vi behöva göra om samma dumheter som samma erfarenheter i vårt lilla land?"

Har det inte hänt något på femtio år?

Eva sa...

Ja, eller hur?

http://claeskrantz.se/arkivet/2823

Här hittade jag en liten variant på samma tema, det är Naomi Klein som intervjuas maa finanskrisen.