söndag, oktober 26, 2008

Dags för ett Saltsjöbadsavtal om energin

Allt håller jag inte med om, men grundprincipen:
Det borde gå att hitta stabila blocköverskridande överenskommelser på ett antal viktiga områden. För jobbens och välfärdens skull.
Det borde dessutom finnas politiska förutsättningar för den saken.


Ett av dessa områden pekar fyra industriledare ut på DN-debatt, varav två tillhör den mäktiga Wallenberg-sfären som normalt brukar ha telefonnumret till statsministern och tillträde till finansministerns sammanträdesrum. Man kan oroligt fråga sig om den moderatledda regeringen har glömt föra samtal med svenskt näringsliv?


Svensk basindustri, skog, stål, tillverkning, står fortfarande för en fjärdedel av landets produktion. Dessutom genererar basnäringarna en hel del sysselsättning i tjänstesektorn och i handeln.
Stor del av industrin är energikrävande - papper och stål exempelvis - och därför beroende av stabil energiförsörjning.

I sak borde det gå att få till blocköverskridande överenskommelser om energiförsörjningen som ger de långsiktigt stabila förutsättningar som behövs när stora företag ska fatta stora investeringsbeslut. Jag skulle kanske inte använt uttrycket giftpiller för att beskriva den politiska låsningen, men cementerad blockpolitik är i detta fallet av ondo. Just nu förefaller onekligen positionerna låsta, när samarbetet s-mp om de många varslen i Göteborgsregionen ingalunda handlar om energipolitiska åtgärder utan om stöd för en fordonsindustri som satsar på bränslesnåla bilar och en statligt finansierad forskning i den riktningen och stöd till utbildning.
Bra och viktigt det också, men kanske det inte räcker för de där långsiktiga besluten som ska till när Volvo Göteborg konkurrerar med Ford Detroit.

Under krisåren i början av 1990-talet när socialdemokraterna och centerpartiet tillsammans städade efter den förra finanskrisen, så gjordes också en energi-överenskommelse.
Den gick då ut på att avvecklingen av kärnkraften skulle påbörjas, men att utväxlingen efter de första två stängda kärnkraftverken skulle göras när annan energi kunde ersätta kärnkraften:
I första hand genom att spara energi. I andra hand genom att utnyttja befintlig energikälla smartare, t. ex genom att bygga ut och effektivisera befintlig vattenkraftsproduktion, bygga ut alternativa energikällor som våg, vind, vatten, sol och bioenergi, och vässa produktionen i kärnkraftverk.
Och för det tredje genom att konvertera värmeverk i hela landet till kraftvärmeverk, dvs kraftverk för fjärrvärme skulle byggas om att även producera el. Den åtgärden ensam skulle kunnat ersätta all hushållsel.


Senare har tankarna på grön skatteväxling kommit och uppgörelser både till höger och vänster kring energifrågorna som sammantaget driver priserna för energi uppåt. Svensk industri konsumerar ungefär 56000 GWh varje år och priset har stigit från ungefär 20-25 öre år 2000 till 60 öre per kWh i år, strängt taget har energipriset tredubblats. Energipriserna var 2006 runt 45 öre per kWh.
Den makalösa utvecklingen på världsmarknaden för priserna på olja och kol bidrar:
När Håfreströms bruk meddelade att de lägger ner verksamheten helt i Åsensbruk strax utanför Mellerud i Dalsland, var skälet energikostnadsutvecklingen. Strax före det hade Wargön i Vänersborg, inte långt därifrån, också meddelat att de kastar in handduken av samma skäl.

Sedan dess har ju bilindustrin i samma del av Sverige lagt stora varsel, sammantaget har 11 552 varslats i oktober i år (tom 20 okt) vilket om det skulle hålla i sig innebär att tillverkningsindustrin - för det är den som varslar - skulle förlora 120 000 jobb på ett år.
Så illa ska vi inte hoppas det blir, men det är takten just nu för att man ska få en känsla av vidden och omfattningen av de varsel som lagts de senaste veckorna. Nästan hälften av de där 11 500 varslen ligger i Göteborgsregionen.


Och frågar jag kamraterna på IF Metall, Pappers och Byggnads så är jag tämligen säker på att även de skulle instämma de fyra företagsledarnas grundläggande tes:
Det behövs en stabil blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken som skapar stabila spelregler för svensk industri och för basnäringarna.

Det finns gränser för hur staten kan stödja sin industri. Men detta skulle vara ett bra ansvarsfullt sätt att hantera en galopperande jobbkris, som kommer att kasta ut många människor i arbetslöshet lagom till jul.

Mona Sahlin har signalerat många gånger de senaste veckorna att hon står beredd att ta ett brett ansvar för landets väl och ve mot bakgrund av krisen.

Tag den utsträckta handen. Den där envisa avvisande hållningen regeringen hittills visat och den cementerade blockpolitiken hotar kväva både människor och företag och är inte ett ansvarsfullt sätt att hantera ett land på väg med hög fart ned i diket.

*
Saltsjöbadsavtalet från 1938 innebar att fack och arbetsgivare kom överens om frivilliga spelregler på arbetsmarknaden, men innebar också en samförståndsanda kring utvecklingen av svensk industri på andra områden än arbetsrättsliga. Det mest betydande handlade om att facket bejakade teknisk utveckling och kunde göra det eftersom omställningsförsäkringar tryggade försörjningen för den som måste byta yrke.

Andra bloggar om: , , , ,

9 kommentarer:

Lars Lindskog sa...

Kommentar till Eva Rundkvists artikel

Du oroar Dig för att Sverige har fått höjda elpriser de senaste åren. I själva verket har väl Sverige idag fått helt normala elpriser jämfört med den tiden då vår elproduktion var kraftigt subventionerad med skattemedel. Med normala elpriser menar jag att de nu i stort sett ligger på samma nivå som på kontinenten.

En bra indikator för att vi äntligen har fått rimliga elpriser i Sverige är att en lång rad företag som själva inte sysslar med energiproduktion har beslutat sig för att satsa på vindkraft. Detta hade varit otänkbart för bara några år sedan. Plötsligt har även åtgärder för energieffektiviseringar blivit verkligt lönsamma. Det är precis denna väg Sverige måste gå för att på sikt få en miljövänlig och hållbar energipolitik.

De fyra direktörerna i DN-debatt vill uppenbarligen att ni politiker skall skrämmas till att återinföra den planekonomi som vi tidigare hade inom energiområdet. Jag förstår mycket väl om de tycker att prisförändringen på elenergi har kommit väl snabbt och att man inte hunnit anpassa sig till det nya prisläget. Men samtidigt skyller man egna tillkortakommanden i företagens planering på stigande energipriser. Att man, som Du beskriver, lägger ned pappersbruk i Sverige, liksom för övrigt även i Finland, är i första hand en fråga om bristande råvarutillgångar och handlar inte primärt om energipriserna, vilket dessa direktörer vill att våra riksdagsledamöter skall tro.
De talar givetvis i egen sak och driver sitt spel. Går det så går det!

Det talar också om att få bort gamla låsningar i energidebatten. Där kan man åsyfta två saker. Dels att riva upp besluten om att freda de fyra återstående outbyggda älvarna men dels också att tillåta att nya kärnkraftverk byggs i vårt land.

Det enda lönsamma av dessa två vore säkert att bygga ut fler älvar. Problemet är att ett sådant beslut effektivt skulle slå undan benen på en rad miljövänliga satsningar som vindkraft, vågkraft, solenergi mm samtidigt som det skulle innebära helt oreparabla ingrepp i naturen.

Det andra alternativet, nya kärnkraftverk, är lika tveksamt av en lång rad väl kända miljöskäl. Som tur är verkar det idag enbart finnas ett högst marginellt stöd för byggandet av nya kärnkraftverk bland riksdagspartierna.

Inom Ditt eget parti har Mona Sahlin tagit kraftigt avstånd från sådana tankar och inom en kommande vänsterallians kommer den idén vara fullständigt död. Inom den borgerliga alliansen verkar det bara finnas ett parti (fp) som visar ett oreserverat intresse för att öppna upp för byggandet av nya kärnkraftverk i Sverige.

Eftersom ett nytt kärnkraftverk kostar i storleksordningen 40-50 miljarder kronor att bygga och är oerhört dyrt i underhåll fordras att elpriserna inte faller utan snarare stiger för att man skall lyckas nå lönsamhet i ett sådant projekt. Ny kärnkraft kräver verkligt höga elpriser såvida man inte väljer att låta skattebetalarna stå för förlusten.

Vad är då dessa fyra direktörer egentligen ute efter? Handlar det rätt och slätt om att de vill att skattebetalarna skall subventionera deras företag så att de blir lönsamma? En sådan utveckling vore helt sjuk och kan på längre sikt leda till att vår storindustri i stället riskerar att mista sin internationella konkurrenskraft!

Slutligen skulle jag vilja uppmana våra riksdagsledamöter från alla partier att inte låta sig manipuleras av storindustrins direktörer!

Lars Lindskog
Göteborg

Eva sa...

Tack för ett välskrivet inlägg Lars.

Njaej. Jag tycker saker tål att problematiseras en smula till.

Så här:
Vi ska inte ha mer kärnkraft. Vi ska avveckla med förnuft, vad det nu kan betyda idag.
Vi ska satsa på hållbara energikällor.
Defintivt inte sådant som ytterligare riskerar påverka klimatet, dvs kol, olja.

Men vi vill ha kvar skola,vård omsorg, bostad,jobb och var fjärde jobb är trots allt direkt elelr indirekt beroende av tillverkningsindustri, verkstad, och basnäringar, energikrävande sådan.
Och vi bor i ett land som några månader om året är relativt kallt.

Så om vi talar Energi, inte el, och säger oss att det är rimligt att den industri som vi är tämligen beroende av kan beräkna sina kostnader framåt för Energi.
Kan vi ha ett samtal då?

Exemplet med de snabbt stegrade elpriserna tjänar två syften - det ena att berätta att det blivit dubbelt så dyrt på ett fåtal år med el - med eller utan kontinentens kolkraftverk, kärnkraftverk, och den ryska gasen.

Och att det är mycket snabba förändringar, och oförutsägbara oljeprisstegringar i tillägg till det, på något fåtal år.

Om du nu är konsekvent säger du så här:
Okej.
Du som satsar på vind,våg, sol: rabatt.
Du som satsar på vatten, rabatt.
Du som satar på olja - dyrare.
Bergvärme - rabatt.
Återvinning av värme rabatt.

Men högt energipris. El inklusive. Men låst. Det galopperar inte.

Min huvudtes är alltså denna:
Det behövs en stabil blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken som skapar stabila spelregler för svensk industri och för basnäringarna.

Nivån kan diskuteras.
"Hur" också. Men "att" borde ansvarsfulla politiker kunna tala om som en oerhört viktig del i att hantera en akut kris där nu 20 000 varslats på en månad. Oerhört.

Mona Sahlin och bland andra Tomas Eneroth, energipolitisk talesman (s) har sagt samma sak och vi hade ju faktiskt en överenskommelse med centern som de dock bröt 2006. (http://www.socialdemokraterna.se/Media/Senaste-nytt/Socialdemokraterna-bjuder-in-till-blockoverskridande-energioverenskommelse/)


Så jag roar mig med att citera en annan partiledare som förefaller ha glömt allt som överhuvudtaget sades före valet, Maud Olofsson:
(SR, 4 augusti 2006, under rubriken Centerpartiet vill ha ett nytt Saltsjöbadsavtal)

"Maud Olofsson försvarade centerns omsvängning (i kärnkraftsfrågan min anm.)med att de borgerliga samtidigt ska satsa på alternativ energi, på energiforskning och på att få ner elförbrukningen.

– Låt oss hoppas att det som händer nu, då flera reaktorer står stilla, elpriserna rakar i höjden och alla politiska partier inser behovet av en ansvarsfull politik, och att det går att göra något. Om vi satsar för alternativ energi, om vi satsar på energieffektivisering, om vi satsar på forskning och utveckling och bränslebyte, ja då har vi en chans att möta det här, sa Maud Olofsson.

Slut citat.

Det är en smula fräckt att säga att direktörerna talar för sina egna intressen, självklart gör de det.
De ska tjäna pengar. Annars lägger de ned industrierna, det är ju min poäng - det enda sättet att hantera en situation där utgifterna blir högre än inkomsterna är att lägga ner industri och eventuellt flytta den någon annanstans.

Håferud har mig veterligt inte problem med råvarutillgången eftersom det är papper som tillverkas där.
Möjligen har de snabbt stigande malmpriserna lett till råvarubrist i stålindustri, kanske, och det beror i så fall på att de kraftigt stigande råvarupriserna på malm beror på - just det! Det är så dyrt att utvinna malm eftersom det åtgår mängder av energi.

Så låt oss diskutera breda överenskommelser istället, och enas kring förnyelsebar energi som inte bidrar till miljöförstöringen.

Birgitta Resvik sa...

Hej Eva!

Jag tycker att det är positivt att du intresserar dig för morgondagens energiförsörjning. En blocköverskridande energiöverenskommelse i Saltsjöbadsanda skulle vara oerhört positivt för svensk industri och Sveriges framtida välfärd.

Vänliga hälsningar,

Birgitta Resvik
www.krafttag.nu

Lars Lindskog sa...

Tack för Ditt snabba och intressanta svar, Eva.
Jag uppskattar mycket att Du försöker problematisera diskussionen om energiförsörjningen och konstaterar att vi är fullständigt eniga när det gäller grundinställningen till olika energikällor.

Jag fann just en anmälan av en bok skriven av energiforskarna Per Högselius och Arne Kaijser vid KTH med titeln "När folkhemselen blev internationell". De beskriver resultatet av sin undersökning om konsekvenserna av elmarknadsreformen från 1996 och återfinns på http://www.kraftjournalen.no/story.aspx?ID=125739

Alla aktörer, även storindustrins representanter, trodde att reformen skulle resultera i lägre elpriser men i stället blev de högre eftersom de tre kraftbolagen (Vattenfall, Fortum och E-on) som dominerar elproduktionen i Sverige tydligen satsar ganska ensidigt på vinstmaximering vilket resulterat i att Sverige idag har samma prisnivå på el som råder på kontinenten. Denna prisnivå hålls uppe av priset på fossila bränslen samt på ersättning för utsläppsrätter och certifikat.

Det är fullt begripligt att storindustrin vill ha långsiktiga spelregler när det gäller energipriserna i landet. En blocköverskridande förhandling kring dessa frågor vore säkert mycket önskvärt. Frågan är bara hur mycket regering och riksdag i praktiken kan påverka när det gäller våra energipriser. Energiskatter och mervärdesskatt går ju att påverka men för den elintensiva industrin är det väl inte detta som är problemet utan att den allmänna prisnivån på framför allt el har gått upp. Kan politikerna backa bandet och idag återta kontrollen över Vattenfall och därigenom styra upp marknaden? Jag undrar om det inte är detta som storindustrins företrädare helst av allt skulle vilja se? Men vore detta då möjligt och skulle det finnas en chans att vinna en politisk majoritet för ett sådant förslag?

De höga elpriserna innebär självklart inte enbart nackdelar utan på sikt även mycket stora fördelar för Sverige. Det är idag klart lönsamt att satsa på alternativ elproduktion som exempelvis vindkraft. För detta krävs inga statliga subventioner längre. Samma sak gäller investeringar för effektivisering av energianvändningen som idag har fått en mycket kortare återbetalningstid än tidigare.
Allt detta kommer att gynna Sverige på längre sikt men vi vill ju inte missta vår storindustri på vägen så energifrågan mår verkligen bra av att diskuteras och problematiseras en hel del.

Lars Lindskog

Anonym sa...

Just.
Och så får man hålla i bakhuvudet att om vind står för en ynka procent av energiförsörjningen så återstår en del utbyggnad innan man är hemma...

Och det betyder väl i så fall att både tekniken och internationella överenskommelser måste till - eftersom vi annars bara flyttar (miljö, energi) problem till en annan del av världen.

Kort sagt. Breda överenskommelser som skapar stabilitet på lång sikt.

//Eva

Lars Lindskog sa...

Hej Eva!
Orsaken till att vindkraft ännu bara står för någon procent av den svenska elproduktionen är att utbyggnaden av vindkraft i vårt land kommit igång på allvar först under de allra senaste åren pga våra tidigare alltför låga elpriser. Vindkraft är idag EU:s snabbast växande energikälla och är nu uppe i en sammanlagd produktion på i cirka 60 miljarder kilowattimmar per år (60 TWh). Den är därmed av samma storleksordning som Sveriges hela kärnkraftsproduktion och utgör alltså inte längre någon marginell energikälla inom EU.

Lars Lindskog
Göteborg

Eva sa...

Oupps - gick det lite fort där?
60 terrawatt är väl ungefär vad ett av våra fd tolv kärnkraftverk producerar.
Jag kan förstå entusiasmen men om man börjar räkna ordentligt på vindkraft får vi lite problem.

Sätt dig med papper och penna och kända fakta och börja räkna får du se.
;)
Oavsett orsaker och verkan så har vi en del energi som behöver produceras, och oavsett sambanden är jag med en dåres envishet övertygad om att just energi är en av de saker som hade varit listigt att ha en långsiktig plan kring.
Oavsett vad man tycker i övrigt.
Och jag tycker den regering som inte lyssnar när i princip stor del av svensk verkstadsindustru ber och bönar om just det, är en dåraktig regering som historien kommer döma hårt om det blir som jag försöker varna för - 120 00, kanske uppåt 250 000 jobb är i fara.

Lars Lindskog sa...

Hej Eva!
Jag vet inte om jag utryckte mig oklart. 60 TWh är ungefär vad som produceras inom hela EU idag enligt senaste statistik. Den mesta vindkraftselen produceras i Tyskland, Spanien och Danmark. Jag nämnde den siffran för att visa på att Sverige har en del att hämta igen och det gör vi också nu med stormsteg. Ny Teknik bevakar relativt bra vad som sker inom området. SKF bygger ut i Göteborg för att klara alla order på stora lager till vindkraftverk. Sverige kommer snart ifatt övriga världen även på detta område om man inte börjar dumpa elpriserna alltför mycket. Just nu sjunker de något och det borde väl vara gynnsamt för industrin.

Lars Lindskog
Göteborg

Krafttag.nu sa...

Hej,


På siten Krafttag.nu ligger nu en film från ett rundabordssamtal i Malmö förra veckan om Sveriges framtida energiförsörjning.

Energiuppropet Krafttag.nu kommer att anordna sammanlagt sju stycken rundabordssamtal över hela landet, där lokala representanter från politik, näringsliv, fack och akademi samlas för att diskutera energiförsörjningen ur ett regionalt och nationellt perspektiv.

Deltagande vid det första rundabordssamtalet var bl.a Pia Kinhult (m), Region Skåne, Håkan Buskhe, VD E.ON Nordic, och Per Samuelson, VD Strålfors.

Gå gärna in och titta på inspelningen från samtalet här:

http://www.krafttag.nu/krafttag/opencms/film_bild/Malmo/film/article_0001.html



Mvh


Krafttag.nu