måndag, oktober 27, 2008

Dags att vädra ut (s)tuglukten?

Andra har redan formulerat det jag vill sprida vidare:
Ett parti som inte tål korsdrag kan inte kalla sig demokratiskt.
Magnus Ljungkvist, Katrine Kielos och Jonas Morian bland andra.

Jag vill citera en till.
"Vi måste också fråga varför människor inte litade på oss. Kritik är inte farligt."
Mona Sahlin i sitt tal till extrakongressen i mars 2007. Och hon fortsatte med att citera Anna Lindh (1991):

"Jag tror inte på ett parti där alla dansar i takt. Jag har med sorg i hjärtat sett hur många i min egen ålder försvunnit bort från politikens centrum, trots att de borde ha funnits där. Det är lätt för ledare och chefer att premiera ja-sägare och stöta ut kritikerna. Hade socialdemokratiska partiet lyssnat bättre på sina egna kärleksfulla kritiker hade vi kanske haft en starkare ställning idag."

Följdaktligen har jag lite svårt med kritiker av kritiker som säger att kritiken skadar partiet, och lika svårt med kritiker som inte tål kritik.

I debatten bryts åsikter.
Demokratins livsluft är debatten, ju mer högljudd, desto friskare.
..
Sen kan jag fascineras av all den s-möda som just nu ägnas en intern debatt som INTE handlar om politik utan om person, INTE om förnyelse utan det nyss förgångna och definitivt INTE om att kritisera de stora frågorna:
  • Klyftor som ökar
  • En halv miljon utanför a-kassa
  • 35 000 nekas sjukförsäkring
  • Så kallade "vårdval" som försämrar tillgängligheten för dem som bäst behöver vården och det dessutom till högre kostnad. Dyrare och sämre.
  • Skolor som delats ut till företag som använder skattepengar till ägarvinst istället för skolmat
  • Miljöförstoring
  • Rekordmånga varsel
och en finanskris som är själva sinnebilden för kapitalismens totala haveri.

Jag gillar tvärdrag.
Men jag förstår om människor vänder sig bort när debatten blir introvert, navelskådande och sekteristisk.

3 kommentarer:

Morfar Lasse sa...

Eva,

det här inte medhåll, utan kritik det yngre Sverige. Framför allt av bristen på "tankar på det viktigaste i livet", - morgondagen.
Själv har jag kommit så långt, att livets morgondag är beoende av er.

Sverige och hela dess politiska liv, har mer och mer utvecklats till samtal om gårdagen och vad som var bättre förr. Men det saknas de viktigaste av frågeställningar.

-Hur ska vi göra för att få morgondagen att bli en morgondag?
-Vad ska vi förändra för att vi ska kunna skapa en framtid?
-Var ska vi börja arbetet?
-Vem ska göra betala och med vilka medel?

Kan inte ´arbetarparitet´ förändra de interna tankarna mot dessa linjer kommer man inte att vinna "arbetarnas själar och röster", utan endast bli ett förlorande Socialdemokratiskt parti även år 2010.

Eva sa...

Bryt upp bryt upp.'
Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr!

Karin Boye.

I övrigt instämmer jag. Håller med.
Politik kan ju aldrig handla om gårdagen men lära av den.
Politik kan aldrig handla ens om nuet, men kritiskt granska det.
Men politik ska alltid handla om morgondagen, och om framtiden, och alltså om våra barn och deras barn och deras barnbarn i sin tur. Om deras drömmar och framtidplaner och om vår önskan för de ännu ofödda.
Det är politik för mig. Och socialdemokrati är att dela med mig av mitt nu till mina ofödda barnbarns då för att fler ska kunna uppfylla sina drömmar.

Morfar Lasse sa...

Jag började intressera mig kring miljöfrågor och dess utveckling, på tidigt 90-tal. Då fick jag lära mig en enkel tes, som gott och vväl kan överföras även till den allmänna politiken.

"Se till att prata positivt idag, om det du vill att människor ska göra imorgon."