tisdag, oktober 14, 2008

Kostym bortsprungen!

Det finns dagar när jag ska sluta och aldrig skriva en endaste rad mer och dom inträffar gärna när jag läst något osedvanligt begåvat av Bodil Malmsten, Barbro Alving eller Slas i ungefär den ordningen. Nu hoppas jag Bodil Malmsten ursäktar att jag jämför henne med två författare som bevisligen har lagt ner pennan för gott åtminstone i detta jordelivet, men det finns samma lätthet i penndraget hos de där tre.
Det finns fler - årets nobelpristagare har jag inte läst men ska visst ha uppnått den där ödmjuka gracen i sitt skrivande på senare år fast lite mer åt det vemodiga än glättiga hållet kanske, sägs det, men Marquez har jag läst desto mer av.
Å andra sidan är pannan alldeles bucklig efter fåfänga brottningsmatcher under sänglampan med en svunnen storhet som hette Singer - Isaac Singer, maken till trist får man leta. Och han skrev mest tegelstenstunga romaner, långt från den där lättheten jag faller så pladask för. Ferlin också! Lätt lätt. Fröding. Vråltungt lätt. Och ännu en diktare att tycka om; Karin Boye - hon är fetlätt!

I alla fall så inser man sina tillkortakommanden när man läser, till exempel då Bang (Barbro Alving eller som hon kallades sig Käringen mot strömmen...)
som jag gör just nu, och så inträffar det som gör att man är igång igen:
Någon stjäl kostymen. Och fantasin skenar.

Maken, som är vad man kallar för välbyggd, hängde tydligen ut den härförleden på vädring.
(Man hänger stekar eller tavlor. Sen hänger man kostymer. Men man får inte blanda ihop det med uttryck som att vara välhängd för det är nåt helt annat och inte ämne för detta epos.)

Två dagar senare eller så kom han ihåg att den finns, och fann den inte. Borta! Stulen från sin vädringsstation.

Nu misstänker vi i tur och oordning:
Den otroligt aggressive försäljare som skulle sälja säkerhetsutrustning till en redan säkrad villa, nämligen vår. Eftersom han fick nobben hämnades han genom att snyta kostymen och väsa "där fick ni, era snåljåpar".
Tänker vi oss.

Grannens pojk. Han är sju år. Kanske han skulle tälta?
Grannens pojk. Han är mer åt sju-go år. Och då stjäl man en kostym i brist på bättre att ta sig för, som exempelvis tälta.
Grannen.

Emellertid kan ingen av dessa herrar fylla ut den där kostymen.

Vi funderar nu på att sätta upp lappar i hela kvarteret:

Bortsprungen!
Bättre beg kostym. Svart.
Aningen skrynklig, troligen sittande på någon som inte kan fylla ut den.
Hittelön.

Bara för att se reaktionen liksom.

2 kommentarer:

mammamumrik sa...

Jag kommer att tänka på "Hattjakten" av Sven Nordqvist. Ännu en författare som kan få en att vilja lägga ner skrivandet. Ta bara replikskiftet i skrädderiet som bland annat inbegriper
"Det är en magnet i kaffet - Usch då! Magneter är obehagliga djur. Släng bort den så du inte bränner dig på tungan." Eller "Skrik inte åt mig gode man - jag är väl inte blind!" "Och till slut "Det är väl underligt. Din hatt som du inte har på dig, den flyger där ute. På låg höjd, som en uggla. VARFÖR? Brukar den göra så?"
Och jag ser kostymen listigt flaxa iväg. På låg höjd. Som en uggla.

Eva sa...

Eller med ett kraxande. Som en skadskjuten kråka. Och med Katten Findus tittande med låååånga ögon långt därnere.

Kanske det är grannens katt som tagit kostymen?
Den kan ha trott att kostymen var en uggla. Eller kråka.
Eller flygande ko.