måndag, september 01, 2008

Informationsstress

Bilden föreställer ett svart hål i mikroskopiskt format, skapat genom en kollission mellan två protoner i en av anläggningarna i CERN, Atlas.

Inser att jag ser för lite på teve för ikväll har jag hunnit - plötsligt och utan någon som helst förvarning - hunnit smälta:

Två timmar FRA-debatt men eftersom jag är otroligt otålig hann jag zappa mellan den och ett mycket intressant program om graviditet. Nej gravitation menar jag förstås. Einstein. Kvantfysik och bigbang, rumstidsaxlar och böjda dimensioner. Och inte en enda gång nämndes The Swedberg vad jag hörde, mannen som anlade den första partikelacceleratorn på bakgården till Fysikum och Kemikum i Uppsala, en tidig föregångare till CERN.
Sen nyheter och väder och 3-2 till Djurgården. Thomas Mann. Och så ett program om Vab-stress, en nutidssjuka alltså. Stressade föräldrar som inte hinner ta hand om sina sjuka barn.
Under tiden lyssnade jag till Henrik Schyfferts ståuppare från Mona Sahlins Almedalsframträdande i somras och tjuvtittade - igen - på Bodil Malmstens blogg och inser att snart kommer det en ny bok igen.
Detta har nu tagit tre timmar och jag hann käka middag också. Spela in en DVD, ta en dusch, kamma luggen och skriva detta.
Informationsstress är bara förnamnet.


Det konstiga är att jag är helt lugn. Jag är den enda människan i universum som blir lugn av information i övermått.
Nä, förstås inte. Men jag reflekterar över en essä jag endera läste, eller hörde eller hörde nån berätta om, som jag tror historikern Peter Englund låg bakom. Mannen som inte kan skriva kortare än 1200 sidor.

Jag menar, det finns nån som har doktorerat på högerhängda gotiska kyrkodörrar på Gotland, typ.
En halv A 4.
I Peter Englunds händer: 237 sidor och då har han använt förkortningar och bara skrivit halva historien. Det finns ju en vänsterhängd dörr också, den kommer i nästa bok.


I alla fall hade mannen nu kastat sig äver tystnaden. Tystnaden i ett 1700-tals bondesamhälle.
En gång varannan vecka harklar nån sig i köket. Information är sånt som kommer med en vandrare, och gårdfarihandlare som traskar sakta på grusväg. Och möjligen predikant, präster eller barnmorskor och kloka gummor om man hamnar i sådana predikament.
Sån tystnad finns bara på fjället idag, och lyssnar man noga på den tystnaden som liksom mullrar i ett snötäckt kalfjäll en vindstilla klar natt med månsken, så kommer man ändå uppfatta att inte heller den öronbedövande tystnaden är helt tyst.
Det kommer ett flygplan! Eller en radio nånstans. Eller en skoter.

Men 1700-talet var full av tystnad.

Ser ni förresten likheten här? Forskare av universum eller mikrokosmos letar efter svarta hål genom att observera det som inte finns, frånvaron av något som borde ha varit där eftersom det skapar gravitation till exempel. Och tystnad som ju definitionsmässigt är frånvaro av ljud och därför inte upptäcks förrän buller uppstår i industrialiseringens relativa barndom. I båda fallen är det frånvaro som observeras.

Ibland försöker såna som Ingemar Bergman skapa film med sådan tystnad. Det är outhärligt på mindre än tre minuter på film. Man sträcker sig efter orkestern, fjärrkontrollen eller närmaste granne.
Jag skulle bli galen av sådan tystnad. Gärna till låns en stund. Men sen måste jag skräpa ner luften med ljud.
Då blir jag lugn igen.
Så nu undrar jag. Vad heter då motsatsen till informationsstress?

Inga kommentarer: