måndag, september 08, 2008

Därför vinner fotbollsmorsor val i USA

Numera vet vi vad skillnaden är mellan en hockeymorsa och en pitbullterrier.
Läppstiftet.
Sarah Palins entré i den amerikanska presidentvalkampanjen är en grandios uppvisning i retorik.

Soccer mothers - de flesta amerikanska medelklassungar växer inte upp i Alaska med hockeymorsor utan med fotbolls-morsor, men principen är densamma - soccer mothers är kraftfulla opinionspåverkare.

Det är soccer mothers som sätter trender.
Soccer mothers etablerar moraluppfattningar och vidmakthåller dem. Det är de som släpar sina telningar till kyrkan, tvingar dem att äta upp sin broccoli och be bordsbön och sen gå ut och spöa motståndarna.
Soccer mothers (egentligen Soccer mom) är de verkliga användarna av gigantiska SUVar, åtminstone på pappret, för de kör halva laget i dem, eller shoppar eller nåt annat stort.
Soccer mothers är som levande kvällstidningar, med rappa, snabba svar och frågor i svart-vitt. Moral är de specialister på, vändningar också. Sanningen är digital. På eller av.

Jag påstår det, därför att för drygt tio år sedan träffade jag en av dessa miljontals soccer mothers som organiserat andra soccer mothers i PR-syfte. Ja, det vill säga, hon är inte direkt en fotbollsmorsa varken nu eller då, snarare ett PR-geni, ägare av ett företag med gudvethurmånga anställda och god för ännu fler guvethurmångamiljoner.

Hon hade i alla fall ett "stall" på ett par hundra soccer mothers, alla beredda att kasta sig ut i vilken tevedebatt som helst med en bra oneliner, en tydlig ståndpunkt och dagsfärska noteringar på politiken. Många av dem ett enkelt telefonsamtal bort från att klampa in i en studio. Drillade i medialogik, retorik, rappa, begåvade och politiskt medvetna. Själv hade hon kontakt med de viktigaste journalisterna och ett telefonsamtal bort från att delta eller smuggla in ett ansikte i en tevekanal på riksnivå.
Detta var som man kanske inser i en annan kampanj och drygt tio år sedan, men metoderna har snarast finslipats sedan dess.

Fast egentligen är soccer mothers antagligen en sinkadus, en tillfällighet, en väl identifierad grupp på relativt få "swinging sisters" alltså röster som kan avgöra ett val men just det där valet 1996 fick ett namn, soccer mothers.
Clinton-Gore vann, Levinskyskandalen till trots, och nu finns en hel klangbotten av associationsbanor - lite präktigt, hederligt, kärnfamilj, tryggt som ett svenskt folkhem.

Det är alltså inte en tillfällighet att Sarah Palin drog en vits om "oss hockeymorsor" - det slamrar igång en hel skara av associationer kring moral, värderingar och amerikanska medelklassregler. Den viktigaste av de reglerna är: Alltid ungarna först, uppoffrande för familjen, trofast ditt land, socialt engagerad och "vanlig". Med en gnutta amerikansk dröm och underdogperspektiv.

Och med ett raskt snitt har hon flyttat hela debatten till att handla om de mest traditionella av republikanska värderingar, med kärnfamiljen i centrum, defintivt nej till aborter och för "rätten att försvara sig" (mot isbjörnar och banditer) till vapenlobbyns förtjusning.
Bort från besvärande frågor om skolpeng, hälso- och sjukvårdsförsäkring,

Den här hockeymorsan Sarah Palin från Alaska har värderingar som är alldeles förfärliga. Men hon kan komma att vinna ett presidentval just genom sin vits om skillnaden mellan "oss hockeymorsor" och en pitbull. Det har gjorts förr alltså.

Bara som en tanke:
Tänk om fler svenska fotbollsmorsor tog bladet från munnen och började snacka värderingar.
Det vore häftigt. För nåt säger mig att landets många fotbollsmorsor och hockeymorsor vet en del om vardagslivet och pusslandet, erfarenheter som vi är många om att dela. Att de är välbekanta med tryggheten i ett svenskt folkhem och oroade över att fotbollssöner och hästtjejer ska växa upp och inte ha nånstans att bo, inte få jobb, inte klara skolan, bli nedslagna på stan och att det är knepigt att få tillvaron att gå ihop, tidsmässigt, ekonomiskt, fysiskt och psykiskt.

För ingen ska få mig att tro att vi är så förfärligt annorlunda här i Sverige.

Så många morsor har precis som jag och många jag känner skjutsat sina ungar på träning, ridning, fotboll, hockey, handboll, tennis och kommunala musikskolan. (Jaja, jag vet: ...och -farsor.)
Och där, på läktaren eller vid rinkside, hängande på staketet runt ridbanan eller bakom näten vid tennisbanan, medan vi huttrande och lätt uttråkade följer träningarna så pågår det ett samtal och där i det samtalet vinns det val. Eller förloras det val.
I praktiken var det väl exakt där paret Reinfeldt positionerade sig när de lanserade sin familj som en ganska vanlig förortsfamilj, begåvad, lyckosam, en förebild med den fejkade fasaden om mandelmusselbakandet och allt.

I lördags delade jag flygblad i centrum. En man kommer fram och meddelar att det är ett helsike:
- Jag lever blått men röstar rött, sa han.
Men så hade han röstat blått förra valet, för att, som han sa, bli av med Persson. Nu hade han ändrat sig, kanske, om det var lov att vara socialdemokrat fast man...
- Jaha, sa jag. Välkommen tillbaka hem igen.

Efteråt ångrade jag mig. Jag borde ha sagt välkommen i klubben. Vi som inte fyller den där gamla schablonbilden av socialdemokrati. Småföretagare. Direktörer! Villaägare. Kattinnehavare.

Och fotbollsmorsor.

Inga kommentarer: