onsdag, augusti 06, 2008

Typiskt

Den unge vackre mannen i min cab är sonen B. för fyra år sedan, dagen då han gick ur nian och fick börja övningsköra.


Jag har en cab. En fattigmanscab men ändå. Nu ska jag strax backa ut med den på vägen härutanför och blåsa ner för att shoppa kläder.
Hade vädret varit gott hade jag cabbat ner, dragit på högtalarna och spelat något dramatiskt, spektakulärt och högt för grannarna.

Så förfärligt materialistiskt.
Cab.
Shopping.

Men jag gör det med gott samvete för nu har jag läst alla morgontidningar som samlats på hög i flera veckor och insett att Åsa Mattsson också hade ett slags helvete och att Prideparaden drar fem gånger så många deltagare som någonsin förstamajtågen.
Sen sörjer jag en smula över att hela kalaset låter som om det handlar om sex. Det kanske det gör, på ett sätt, men de par jag känner som lever samkönat är just par, och inte sexfixerade och definitivt inga potentiella sexmarödorer till fara för egna eller andras barn. Mer kärleks- och ömhets- och trygghetslängtande som de flesta av oss. Fast i kär lek med en annan människa av samma kön eller kanske med en kantighet i förhållande till sitt eget och en längtan att byta.

Visst kan vi ifrågasätta parförhållandet eller kärnfamiljen men också tillåta oss att se oss som vi är, i behov av flocken runt oss. Kärnfamiljen utbyggd, kompletterad kanske, med frihet, jämställdhet och respekt och inte nödvändigtvis två vuxna och en bunt barn. Men ursäkta en käring mot strömmen men det blir lite fånigt alltsammans när "komma ut" blir synonymt med att berätta att man tänder på lack och stövlar och predikar det knapplösa knullet. Fånigt just, inte omoraliskt. Det känns väldigt 1900-tal. Miller och hela Paris-konkarongen fast fyrtio år senare.

Vad är det med alla feministiska förgrundsgestalter som predikar jämställdhet och marxism med ena handen och låter sina män domptera dem bakom - nehej förresten, framför - fasaden?
Minst tre till kommer jag på på raken, med män som slår eller förtrycker. (Unni Drougge, Märtha Tikkanen, Lis Asklund). Ja förresten, kan man inte börja uppräkningen med de Beauvoir?

Jag förstår det inte. Jo, jag förstår det på ett plan. Fasader är fasader, men förtryck är förtryck och nu skriver alltså även Åsa Mattsson om det, femton år senare, på ett sätt som tydligen hennes ex instämmer i och rentav glädjer sig åt. Partiarken har tydligen kommenterat att han kommer få lättare att få tag i nya kvinnor efter Åsas bok. Han är antagligen inte cynisk, bara ärlig.

Grubblar man en smula över hur det blir som det blir, så går det kanske att härleda ur villasamhälle och radhusrike, ur längtan efter normaliteter och så - kanske - närmar vi oss problemets kärna:
Klassvandringar skapar stigman och accelererar behovet av en perfekt fasad. När vi kvinnor alltså tar för oss och pekar på vår självklara rätt sker det inte gratis, könsmaktsordningen rubbas. Det krävs starka män med gott självförtroende att klara av det, utan att tappa ansikten och fasader, och det krävs också medvetna kvinnor som inte försöker leva upp till alla förebilderna samtidigt; den goda modern, den hulda hustrun och den sköna förförerskan - och en god soldat i kvinnofrigörelsens armé.

Det krävs självförtroende för att kalla tomten för "naturtomt" och tillåta ogräs ta över i villaområden. Alla har ett brinnande intresse för blommor nuförtiden. Eller ett behov av att hålla fasaden - inte vet jag - men det går åt timmar att sköta trädgårdar till den perfektion många lever med.
Jag har en kraftigt växande känsla av avsky för allt det där perfekta. Mitt liv lever. Städande är inte högprioriterat, det erkännes.
Jag önskar mig fler maskrosor och fler regnbågar och äventyrliga resor till platser jag inte vet något om.

Men också jag har ansat rabatter och anlagt konstnärliga kompostanläggningar, täckt sängen med dekorativa sängöverdrag och själv klätt om möbler - å ena sidan. Och jag stod heller aldrig på estraden som Åsa Mattsson och före henne andra gjorde för vår skull, mina barrikader är mindre offentliga.

Ingen människa bryr sig om att tistlarna tagit över i vår backe. Och gör de det, så pekar jag på grannens rabatter och ber dem beundra den istället. Men jag får däremot kommentarer över att jag dyker ner i motorutrymmet i bilen, berättar snuskiga vitsar, sjunger snapsvisor alldeles för falskt och alldeles för högt, eller river en vägg på uthuset, snickrar en utedusch och hyvlar på en måttanpassad bokhylla. Missförstå nu inte, ofta är det uppskattande anmärkningar som jag blir glad över.

Men ingen skulle kommentera om jag virkade antimarkasser, det är ju sånt som kvinnor brukar göra. När vi inte rensar rabatter, shoppar tills vi droppar eller städar och serverar vackert.

Jag ska ut och shoppa kläder men alla som känner mig vet att jag hellre försvinner in i bra musik eller en god bok, grottar in mig i en knasig diskussion med vänner och mat och vin, än ägnar tid åt sköna kläder och heminredningstips. Eller att rensa rabatter!
Och det regnar på min fattigmanscab.

Typiskt.
Alla fasader regnar bort och det läcker in i bilen för det är hål i suffletten.

Jag får gå naken till jobbet i morgon för jag kan inte virka. Inte ens antimarkasser.

6 kommentarer:

James B sa...

Hi Eva, welcome back from your holiday, hope you had a good one.

Now, straight away, I must pick you up on something, you said (regarding the Pride parade): "Sen sörjer jag en smula över att hela kalaset låter som om det handlar om sex"

Well I'm sorry but sexuality is exactly what it is all about. HBT (or GLBT in English) people on the pride parade are identifying themselves with other people who share a sexuality and/or identity that isn't heterosexual. Good
luck to them. I have no problem with that at all. In fact I support it.

But heterosexual people do not base their identities or lifestyles purely on their sexuality, and don't go out on Straight parades once a year.
GLBT people, and especially those on the Pride parade are doing exactly that and indicating to everyone that sex is EXACTLY what it and they are all about.

As much as it would be nice to see GLBT individuals as just other everyday individuals the fact that so many of them go on the Pride parade draws attention to the one huge main aspect that they identify themselves by i.e. their sexuality.

There is no escaping that.

Eva sa...

Hi James! Back in business?
No, I partly agree and to be definitly clear James, I long for that day as GLBT people is just as exotic (or not) as any other. For of course I support the GLBT-movement, that´s not the issue.
But, and this is my confusion - this time a lot of media focused on sex as sex. Not as love but sex. Maybe I´m a bit Brittish after all ;) but to me this is like turning the time back to the years and places when homosexuals where looked upon as strange, oversexual, probably violent maniacs. I have to many gay friends that just asks for peace, a kiss in daylight, to hold hand public. Actually I think especially on a friend, she´s over 60 and I have never ever seen her kiss her wife in public. Never. She just might dare to do that in i Prideparade, that´s the point. If the parade then evolves into a show of sexuality - well then there is no liberation at all. Might end like just another freakshow.
I think that this years Europride in Stockholm might just have made this dream of a kiss in public a little bit harder to achieve for an older, homo- or bisexual man or woman, and that is what bothers me.

On the other hand my heart beats warm when I saw Policeforces, firefighters and other straight men and woman, side by side with GLBT-colleges.
Maybe we should arrange a Straightparade.
Instead of Mångfald it would say: enfald!
;)
See you James on all sorts of barricades.

Trollet sa...

Appråpå diskussionen om att Pride = sex eller identifiering utifrån sexualitet kan jag bara säga att utifrån det jag upplevde under paraden och i parken så var det inte sex som var i fokus. Det var underbart att uppleva att ingen var udda. Alla var den de ville vara. Ingen fasad, inga krav. Visst många transor, butchtjejer, feminina killar och så vidare. Men det spelade ingen roll. Inte någon var udda.

Bara för att man lever i en heteronormativ relation betyder det inte att man är "normal". Vem vet vad normal är i alla fall. Bara för att någon är heterosexuell betyder inte det att alla vet hur den personen lever. Det är först när någon definerat sig som något annat än hetero som frågorna tydligen tillåts komma. Ingen frågar på fikat hur kollegans relation fungerar, men om det är ett samkönat par är det tydligen tillåtet att fråga precis vad som helst.

Sen är det bara tragiskt att vi lever i ett samhälle där man inte vågar gå och hålla flickvännen eller pojkvännen i handen om man är av samma kön. Ingen har att göra vem man lever tillsammans med eller inte.

Eva sa...

Heja Trollet!

Vad glad jag blir av den där kommentaren! Det där "normala" eller rättare sagt "normgivande" är ett mänskligt gissel, ett slags individens fängelser och det gäller oss alla. Så låt oss respektera all precis efter den man är, då först tror jag vi får ett samhälle som kan förvalta rikesdomen hos varje människa bär, oavsett hur "udda" han eller hon synes vara.

Och precis så dom du upplevde paraden ska det ju vara, en parad öppen för alla.

Kram/Eva

James B sa...

Hej Trollet, bra sagt, håller med dig.

Morrissey sjöng i en sång
"There is no such thing as normal"
Och han har rätt.

Alla skapar sina egna "normalatillstånd", men eftrsom alla gör det och har rätt till det och att vara hur olikt sina grannar som helst då finns det ingen tillstånd osm kan betecknas som "normalitet". Och det tackar jag för.

Den dag nån kallar mig för "normal" då har jag misslyckats med att vara James

Trollet sa...

Hej igen Eva.
Skönt att du håller med. Jag har kommit till ett stadie i livet där jag inte bryr mig om kön eller läggning. Jag har inte att göra med vem som delar säng med vem eller inte. Låt människor vara sig själva.

Jag brukar säga: Etiketter är till för syltburkar.
Så länge det finns begrepp kan man förtrycka. Jag föredrar personer och respekt mellan personer. Jag bryr mig om vad personer har innanför pannbenet, inte mellan benen. Om jag inte uppskattar en person beror det inte på att det är en man eller en kvinna utan det är helt enkelt en människa som jag inte passar ihop med, ungefär som sur mjölk i kaffet.

Om du förstår hur jag menar.
Soliga hälsningar från Trollet