torsdag, augusti 21, 2008

Surrealistiska tider

Surrealism är en konstart jag gillar, men inte när det tränger sig in i verkligheten.
Den gör sig bäst på Moderna eller nåt annat konstmuseum.

Holm snubblade också. Det är surrealistiskt på gränsen till galet. För fjärde gången väl?

- Tss. sade sporttokiga maken.

- Vi hade bättre OS-resultat på Perssons tid.
Och det har han ju rätt i förstås.

På morgonen kikar man ut och konstaterar mulet, regn och kläder efter den prognosen.

Vid lunch rinner man bort, eller som en värmlänning från Karlstad uttryckte saken idag: Jasså, var det här solen hade tagit vägen!

När man äntligen tar sig ut ur grottekvarnen mot kvällningen - då regnar det igen.

Man jobbar och knegar på, det gör väl folk flest antar jag, och köper och säljer bostad som om man aldrig gjort något annat i hela sitt liv än just det att göra sig av med hem och skaffa nya. Det är bara det att det gamla hemmet hade garage.
I detta garage skräpade sju (!) gamla datorer, alla relikter och museala men tyvärr ratade av tekniska muséet och liknande, jag har försökt, men ingen verkar fatta storheten i en IBM 5150 från 1981 i skick som ny. Kolla tangentbordet! Det vägde tre kilo...

IBM 5150 var alltså den första datorn som kallades för en hemdator, personal computer och maskinen som definitivt tog livet av stordatorerna, den digatala erans dinosaurer. Den kostade då drygt 25 000 kronor, och jag hade på den tiden en månadslön drygt 4 000. Ja, det vill säga, jag pluggade väl fortfarande.
Eller en fullt funktionell Commodore 128, med både diskettstation och kassettbandspelare. Första, eller egentligen andra efter C64, Sinclair och en till vars namn jag nu glömt som man kunde spela spel på hemma. Atari.
(För sent, de är slängda sa jag ju! Det enda jag har kvar nu är en gammal T1000 från 1989 för den ryms i en rejäl dokumentportfölj och är världens första laptop, lanserad runt 1984-1985.

Samt en gammal Mac som jag inte vågar datera, men den första med teve i, förresten tror jag det var den första svarta - alltså första inte gråa datorn - men det kan vara fel. Gissningsvis jämförelsevis ung och därför från sisådär 1997 eller kanske förresten 1994. Eller, ja den är efter NExt Cube i alla fall men inte länge! )
Ja, och sen slänger jag inte min NES, Nintendo, från ungefär 1986. 16 kbit arbetsminne...Processorn svängde med ofattbara 1,66 kHz.
När kom Super-NES? Det har jag en också i hemmet, skänkt till ett speltokigt barn i födelsedags present eller så nån gång. Med mus! Ovanligt då, självklart idag.
(Jag kollar och det var ganska nyss, på 1990-talets början.)
Som tur är har jag ingen ABC 80 eller 800 (från 1970-talets slut eller första åren på 1980-talet) för de tog fruktat med plats! Och var sagolikt opraktiska dessutom, Print screen. BASIC programmering. Jisses.
IF si GOTO så.
Antagligen är denna käringen en av de få försätts i ett tillstånd av "walking down the memory lane" av en gammal Texas Instruments kalkylmaskin eller miniräknare från 1970-talets mitt eller blotta tanken på en ABC 800.
Ja, och sen har jag ju en gammal Facit och en rese-Halda, handjagade skrivmaskiner som verkligen är veterana och därför vackra men fortfarande brukbara och med färgband som avger något slags avtryck.
- Va. sa ungarna. Vad tufft! Dator och skrivare i ett!
Nå. Sju datorer på tippen (för återvinning).
Surrealistiskt. Nu har jag bara elva kvar. Plus den där T1000-maskinen som jag gömt. Och alla Nintendos spelkonsoller från NES och framåt. Och som man kan spela till exempel Zelda på. Eller Super Mario.
Och nåde den som rör min samling av Ericssonlurar från mobilelefonins barndom.
T1. Den kom 1999. Den första ungdomsluren innan Ericsson sålde alltsmamans till Sony, tror jag.

Inga kommentarer: