söndag, augusti 10, 2008

Jättarna vaknar

Jag har lite svårt att hitta någon entusiasim för det OS som pågår.

Sex minuter över fyra på morgonen, precis när jag är på väg ner i sängen efter det stora kalaset, kommer en TT-flash i min telefon om att Ryssland är på väg att bomba georgier mitt i natten.
Nästa flash några timmar senare och det är redan söndag förmiddag och en sen frukost inleds med nyheten; Emma Johansson silver på cykel.

Det är bara det att hon fick sin medalj när det just startat ett krig i Europa.

Då har jag ändå inte nämnt ett ord om demokrati och mänskliga rättigheter, om att Kina är det land som avrättar flest oavsett hur man räknar - en människa var tjugonde minut räknade jag ut för något år sedan - och att budskapet om ett enat Kina känns som Berlin 1936, ett ironiskt hån mot tibetanska munkar, utfattiga bönder, jordbävningsoffer och alla de i världen som med Kinas stöd i ryggen skulle ha kunnat befria sig. Enade vi stå. Söndrade vi falla.
Burma. För att ta ett enda exempel.

Nej jag säger inget om det. Man ska väl inte förstöra glädjen över ett OS-silver i cykel.

Men jag har inte lust att följa simningen, andra får sköta den saken. Jag är för upptagen att fundera över konsekvenserna av nattens bombningar mot människorna i Tiblisi.

Jag anar två jättar som nyvaket griper om sig i världen och är inte säker på dess avsikter. Och i Vita Huset sitter en president som inte gjort sig känd för att söka orsak innan konflikt.

Inga kommentarer: