fredag, juni 06, 2008

Skolupproret i Väsby sprider sig

Två föräldraröster, den ena som en kommentar i bloggen, den andra i min telefon igår:
Först signaturen lena som skriver:

"Ett brev har gått ut till personalen i Östra Väsby där det meddelas att INGEN från vare sig Magentica eller kommunstyrelsen kommer att medverka på mötet i Vilundas matsal på måndag 9/6.
Intressant att de alltså inte ens visar så mycket respekt till alla som bor och betalar skatt i vår kommun."

Sen K, jag vill inte namnge henne här utan att ha frågat om lov, som ringde och berättade att hon är mamma med barn på Viks skola. Hon undrade om jag kommer dit och berättade häpnadsväckande historier om hur föräldrar - och skattebetalare - förs bakom ljuset av både skolledning och politik.

Nej. Jag kommer inte. Och jag ska berätta väldigt tydligt varför, förutom att jag har åtaganden på annat håll jag inte kan avvika från:

Bo Callerhorn och de andra moderatgubberna lyssnar inte. Alldeles särskilt inte på oppositionen, det vill säga oss socialdemokrater.
Skulle de få för sig att det är politiker som ligger bakom föräldrarnas protester så riskerar de falla in i sin vanliga trall av förnekelse; att det är "populism" och "såssar" och "särintressen".

Mötet är klockan 19 på måndag, i Vilundaskolans matsal. Gå dit! Även om politikerna smiter från sitt ansvar, gå dit!
Bjud in journalister som kan hjälpa er att ställa politiken mot väggen.

Jag hoppas lena, och K och alla andra som engagerar sig också lyckas engagera riktigt många föräldrar, jag står defintivt på er sida. Och jag tycker som sagt att inflytande är viktigt. Det handlar först och främst om kvaliteten i skolan för våra barn, och hur den kan garanteras. Det där föräldraengagemanget är en positiv kraft som skolan borde kunna ta tillvara, men det kräver lite lyhördhet.

Vad gör vi socialdemokrater då mer än står bredvid och hurrar på?

Vi har ju i varje steg längs hela processen från första dagen i januari 2007 försökt få hejd på de fartblinda politikerna på orten, få dem att ta fram policydokument för hur privatiseringarna ska gå till, till exempel, just för att undvika konflikter av det slag som kommer nu.
Vi tycker olika om privatiseringarna som sådana, men det är inte det saken gäller alltså. Det handlar om hur man genomför privatiseringar - brutalt eller inkännande. Systematiskt och kvalitetssäkrat eller som tjurskalliga småbarn som agerar först och tänker sen.
(Nu finns policydokment, men det kom först efter att man delat ut skolor och förskolor till först sökande och efter mycket tjat från oppositionen.
Då säger man "det finns ju ingen annan som söker". Nå, jag har hört berättelser om folk som intresserat sig men fått avslag med motiveringen att "det är för sent" och alltså har avstått.)

Så sent som i måndags försökte vi få till en bordläggning i kommunstyrelsen, vilket givetvis röstats ned. Vi ville åtminstone se närmare på de fakta föräldrarna i Östra delarna av Väsby kommer med, bland annat om att personalen inte alls vill följa med i privatiseringen, och att det finns en utbredd föräldrakritik mot skolledningen, den som ska köpa Vikskolan.
Det finns en hel del andra uppgifter också men jag vill inte sprida vidare sånt jag inte har kunnat kontrollera.

Men:
Det säger sig självt att en skolledning som redan från första början har många (alla?) föräldrar emot sig riskerar få problem. Och barn som rivs upp ur sin trygga miljö mår sämre, men det är ju då det enda sättet att få ordning på en dålig skolledning om det är samma skolledning som äger skolan.

Sen tycker jag att den moderatledda regimen i Väsby ägnar sig åt förskingring av skattebetalarnas egendom, och dessutom snedvrider konkurrensen - vissa företag får bygga skolor, investera i lärare, utrustning, inredning, material osv Andra får alltsammans för en billig peng och får rakt över disk en befintlig verksamhet värd många miljoner kronor. Den investeringen har jag och många med mig betalat över skatten, och jag tycker det är skandal att så lättvindigt dela ut gemensam egendom till första bästa sökande.

Inga kommentarer: