tisdag, maj 27, 2008

Stora politiker slutar inte växa.


Jag njöt av två teveprogram nyligt, för det första det fantastiska porträttet av Helmuth Schmidt, med sakkunniga och eftertänksamma kommentarer av en annan socialdemokratisk stor ledare nämligen Ingvar Carlsson.
Jo, jag tycker Ingvar Carlsson förtjänar det epitetet eftersom även han växer i backspegeln, med distans djupnar vissa färger.
Andra bleknar som bekant med tiden, så varken Helmuth Schmidt eller Ingvar Carlsson.
Två timmar i lugnt tempo, tänk att såna program får göras fortfarande!

Och sen ett gammal progam från 1968 där den ljuvlige Slas, Stig Claesson, med sin lugna stämma berättar om ungdomarna som reste till Sarajevo efter kriget för att bygga en dröm om fred, manifesterad i 28 mil järnväg.
Han skrev en hel del om den där resan han och en annan stor svensk författare och många hundra andra då unga Europeer gjorde i slutet av 1940-talet till södra Europa som låg i ruiner efter kriget, där drömmen om fred ännu levde. Slas skrev om rälsen som sjöng fredssånger men hur den sången glömts bort då, bara tjugo år senare och han berättar om medresenärerna.

Sen läser jag om Sören Wibe som knappt låtit bläcket på sitt avgångskvitto torka förrän han reser sig som ledare för ett "nytt" parti med konstigt program, junilistan.
Så var det med de ideologierna. Somliga går från klarhet till klarhet obrutna av ålder men det gäller förvisso inte alla.

Inga kommentarer: