tisdag, maj 20, 2008

Brända broars politik

Skolmajor Björklund räckte ut en armbåge till socialdemokraterna i skolfrågan.
Nu ska jag inte älta histora, men man kan sammanfatta skolknaggligheterna de senaste åren med att den moderatledda alliansen haft en faiblesse för att sparka sönder alla försök till blocköverskridande överenskommelser i exempelvis Gymnasieutredningen.
Lärlingsfrågan exempelvis. Betygen. Läroplanen. Samsynen på sånt som förskola, pedagogisk, speciallärare, betyg, stöd till svag, kanske rentav socialförsäkringssystem och generell välfärd.

Det är som sagt historia nu, det där med försök till samsyn, långsiktighet. Tyvärr.

Det märkvärdiga är att senast det fanns en samsyn om skolan var när läroplanen, den som nu gäller, mejslades fram och då var det under ledning av skolminister Beatrice Ask 1993-1994, tro det eller ej. Kan vi få hit en moderat skolminister tack, en som kan skolfrågor, frestas man utropa.

Nå. Än finns kanske chansen trots allt.
Men knappt har det första mötet om att försöka komma överens om skolfrågan slutat i en väntad osämja så kastar sig miljöpartiet i säng med alliansen i en manöver som bekräftar en teori jag dessvärre har.
Miljöpartister är fullkomligt oförutsägbara, vilket är en diplomatisk formulering för att det inte går att lita på miljöpartiet. Inte i någon fråga.

En sak är att man har olika syn, olika åsikter. Det är själva essensen, smaken och doften och kärnan i politiken, i att låta olika vyer brytas mot varandra i debatt. På DN debatt eller annorstädes, lugnt och sansat eller italienskt häftig.

Men en sak är att börja fixa med grundlagsfrågor, eftersom grundlagsfrågor är av en sådan tyngd att de inte ska hattas med. Och hattigt blir det om grundlagen ska rivas upp och ner.
Grundlagsfrågor ska äga den tyngden att man strävar efter enighet över blockgränser som ingångsvärde. Det är därför man låter grundlagsfrågor beslutas av två skilda riksdagar, det vill säga: Grundlagen kan endast ändras om riksdagen röstar för ändringen före och efter ett val.

Grundlagen är inte föremål för kortsiktiga maktkamper utan är en långsiktig försäkring mot kortsiktighetens klåfingrighet, en buffert mot mänskliga tillkortakommanden som exempelvis maktlystnad.

Då börjar man inte förhandlingarna om eventuella förändringar med ett utspel som man redan på förhand vet aldrig kommer att accepteras av oppositionen. Sånt skapar inte förtroende vare sig för sakfrågan eller förmågan.
Billigt.
Och dåligt förhandlat dessutom.

Såvida det inte är list, därför att med den där simpla manövern i DN i morse målade alla parter raskt in sig i varsitt hörn varur de kommer få svårigheter att ta sig ut.
Det gäller givetvis i lika hög grad de som inte belägrat DN:s debattredaktion med hetsiga gemener och gemena versaler.
Och inte bara Morgan Johansson, utan hela den socialdemokratiska - och för den delen vänsterpartistiska - partiledningen kommer få svårigheter att förklara och förankra om de rör sig så mycket som en millimeter i riktning mot herrarna och damen i Grundlagsutredningens blåa lag.

Snyggt jobbat om ni verkligen ville säkerställa att det inte blir en överenskommelse! Och för alliansen en pinne till i samlingen käpp i hjulen för en samlad opposition.

1 kommentar:

James B sa...

On education in general here is a quite shocking BBC report from England showing how certain elitist right wing university types still think that there is a difference in mental functioning between the classes.

http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/england/tyne/7414311.stm

And here is my commentary on it in my blog

http://londonerinsweden.blogspot.com/