torsdag, maj 01, 2008

Arvingarna till Sumpan, revolutionärerna till Väsby

I år stal vi Dan Karlsson från Sumpan. Det där insåg jag inte förrän vår "husspeleman" meddelade att som ersättare på årets första-majfirande i Sundbyberg hade hans son Jonas spelat tillsammans med sonen till vapendragaren Pekka i gruppen Danne och Pekka, Peter Stålnacke. (Bildbevis!)

Fullt hus, trevligt. Maryam Yazdanfar briljant, provokativ med en tänkvärd tråd om att vi måste införa en färgblind socialdemokrati som jag verkligen hoppas hon utvecklar i en debattartikel snart. I formen och i miljön och tillsammans med Azadeh Gustafsson Rojhan landade den ganska revolutionerande tråden alldeles rätt. Och hon har ju rätt. Klass är klass och då spelar det ingen roll vilken hudfärg klassen har. Jag kan fylla på med det faktum att var femte barn i Upplands Väsby växer upp i vad Rädda Barnen med flera kallar för en fattig miljö. Viran och Anita kokade ärtsoppa och varmkorv, Dan spelade, Bo Krogvig modererade och det såg ut som om alla trivdes.

Sen begick Käringen en relativ dödssynd. jag gick inte i stora tåget, jag såg på det istället för första gången på många år.
Jag såg invandrarföreningarna en efter en komma med färggranna dräkter och med vemodiga plakat om liv och död i Sri Lanka, Tibet, Mongoliet, Eritrea, Somalia, Sudan, och sen fackföreningarna med handsydda färggranna fanor. S-föreningarna från stadsdelar i hela Stockholm och sist som vanligt kommun efter kommun. Orkester efter orkester, Unga Örnar i färggranna tåg som sjöng med starka klara unga röster Här kommer unga örnar.

Men allra allra först gick en tretton-fjorton-femtonårig kille med arm i bandage, före alla orkestrarna, alla fanorna, alla huvudtalarna, alla s-föreningarna alla 15 000 som var där idag.
Det är folkrörelse. 15 000 människor ledd av en afrosvensk fjortonårig med armen i bandage.
Jag kunde inte hålla en tår tillbaka av rörelse. Folkrörelse.
Det är fantastiskt fint att få vara del av något så stort.

Inga kommentarer: