fredag, april 18, 2008

(S)upportern




Nu ska jag avslöja en hemlis. Jag är medlem i SSU. Stödmedlem. Jag har inte rösträtt som tur är, men jag kan visa mitt stöd genom att vara - stödmedlem.

Häromdagen kom polaren Per och ville bli stödmedlem i sossarna. Det går inte.

Man är medlem. Men inte stöd.

- Jamen vaf.. Alltså jag gillar faktiskt inte hela tårtan men principen är rätt så okey, det där med solidaritet å sånt gillar jag, jag är beredd att pröjsa dubbelt för att få ge stöd men slippa möten, sa polaren Per.

Jag tror honom. Så nu är jag i färd med att bryta mot reglerna igen.

I morgon har vi socialdemokrater kongress i Stockholms län. Jag hoppas att det ska bli möjligt att bryta upp den gamla ordningen med att s-föreningar - bara - kan utgöra grundorganisation.

För i så fall skulle vi kunna starta den där supporterklubben. För det är ju så att för polaren Per spelar det ingen roll om han är med i sossarna i Haninge eller i Väsby.

Kom till seminariet ni som har möjlighet att delta i kongressen, lördag klockan 13. Partiorganisation 2.0 som egentligen handlar om hur vi ska kunna bli giltiga igen.

Betyda nåt för urbana storstadsmänniskor. Att lita på. Snarare om att vinna val 2018 än 2010.

Men det handlar också om polaren Per. Stockholmare som ville bli stödmedlem.

- Asså, ja hatar möten, sa polaren Per.

- Men jag gillar knattar så jag kan ta hand om dom när ni käringar är på möten. Eller så kan jag snickra. Kanske en bänk för gamlingarna att sitta på när dom vart på konsum å handlat. Jag ska bränna in en fin sosseros i bänken också. En glad en.

Sa polaren Per.

Tja. Så jag småljög lite och sa att medlem i princip är samma sak som supporter. Fast jag vet ju att man kan vara stödmedlem också. I SSU.


5 kommentarer:

Morfar Lasse sa...

"Du Eva,

varför sa du inte hela sanningen till polarn Per?"

Du vet hur det är i själva livet! Det finns en massa medlemmar, som bara är medlemmar och aldrig har varit på ett möte.

När jag var ung och glad, började mitt politiska intresse. Då skulle jag ju hitta någonstans, att få utlopp för mina tankar och idéer. Det blev en snabb studie av de olika partiernas propaganga för att söka medlemmar. Ganska omgående blev det två kandidater kvar "partiet" och så de till vänster, som på den tiden hette Komunistiska arbetarpartiet (tror jag). Eftersom mina föräldrar lärt mig ställa några "visionsfrågor" redan vid ännu yngre år, kom de direkt. "Vad betyder det?" och "Varför?". Svaren lät inte vänta på sig.

Det parti som bäst motsvarade mina idéer var "Sossarna". Det finns aldrig ett parti, som kan ge 100 % överensstämmelse med dina egna tankar. Vilket innebär att man får välja det "bästa"!

Det gjorde jag för mer än 45 år sedan och val står sig än idag!

Johanna Graf sa...

Heja polaren Per!
Kan man få låna honom? Man kan ju gilla två klubbar liksom?

Anonym sa...

Abselut. Polaren Per finns överallt om man börjar kika lite.

Och morfar Lasse; jag skarvar lite öpå sanningen i bland. Som princip alltså. Polaren Per är påhittad ju, men sann ändå.
Och jag ÄR stödmedlem i SSU.

;)

Eva, fast inte inloggad!

Sara sa...

Du är så cool som är stödmedlem i SSU. SSU är ju lite coolare, lite skarpare än partiet & dessutom väldigt plånboksvänlig. Alla partister borde vara stödmedlemmar i SSU!
Till alla "polare per" där ute som faktiskt VILL vara stödmedlem i sossarna: Välkommen till SSU istället, vi är morgondagens partister=)

Eva sa...

Jaha.
Men nu har vi haft kongress och öppnat upp för det där stödmedlemskapet.
I alla fall i Stockholms län.
Så jag tänker gå med i den första supporterklubben som startas och det torde tyvärr itne bli i Upplands Väsby.
Eller?
Medmelsmöte i Väsby torsdag 24 april i Susebo. Kom ni som kan och vill!
Supporters också. Eller du som är bara nyfiken eller förbannad på nåt.
Välkommmen!
Och Sara. Jag ger inte upp stödet till SSU för det. Så det så!