torsdag, mars 13, 2008

Nytt Saltsjöbadsavtal i julklapp i år?

Det kan finnas anledningar att vara skeptisk. Jag känner många som är direkt negativa. Men jag blir lite hoppfull av de nyheter som sipprar ut från samtalen mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv och som bäddar för ett nytt Saltsjöbadsavtal.

Om Urban Bäckström som representant för arbetsgivarna, och de två fackliga ledarna Ann-Marie Krantz ordförande för privattjänstemannakartellen och Vanja Lundby-Wedin, ordförande för LO,
kan få fram ett nytt avtal utan inblandning från politiken kan det rädda den svenska modellen.

Effekten skulle kunna bli en fortsatt stark, moderniserad, fackföreningsrörelse, som kan borga för stabilitet på arbetsmarknaden tillsammans med motparten Svenskt Näringsliv i centrala avtal, försvarande kollektivavtalet. Det tillsammans kan generera tillväxt i Sverige så vi får lite mer medel att fördela på välfärd, trygghet och bra skyddsnät när det smäller.
Den svenska modellen återuppstånden, den som borgerliga politiker aldrig har förstått.
Och förklaringen till varför vännen C, industriarbetare, trogen LO-medlem, en riktig s-kämpe, på ett politiskt rådslagsmöte nyligen höjde rösten:
- Nej!!! Vi ska inte ha återställare! Vi håller på att lösa det där, rör inte akassan!
Nähä. Ombyggnad pågår, stör inte!

Siktet just nu är avtal till jul. Arbetsnamnet är Norra Real-avtalet och tidpunkten exakt 70 år efter Saltsjöbadsavtalet. Tomten kommer med en ny Saltsjöbadsanda, det vore nog ganska klokt.

Vore bra, för då kan inte de klåfingriga politikerna komma åt att riva sönder det som är solidaritet av bästa märke, den slags solidaritet som bygger landet, det gröna folkhemmet och samtidigt ger utrymme för den solidariska individualisten att blomma.
Kanske en förnyad demokratisk socialism är på väg av samma skäl. En tanke värd att reflektera över. Gustav Möller gjorde det, reflekterade över en annan finansieringsmodell för socialförsäkringssystemet (än skatten). Kanske hans tankar är värda att se på idag, 70 år senare.


Förresten har du reflekterat över ordet fackpamp? En stark facklig ledare är "pamp" även om han eller hon är bottenärlig, men en girig företagsledare (det finns andra än Lars-Erik Pettersson och Percy Barnevik) kallas inte ens för koryfé, men möjligen magnat.

Inga kommentarer: