söndag, februari 17, 2008

Rekordbra siffror för s och en obefintlig eupolitik


25 000 journalister bevakar EU, "on a daily basis", sa Claus Sörensen, som är GD hos Margot Wallström. Gemytlig dansk som enligt egen utsago inte kan någonting om kommunikation. Den blygsamheten är nog betydligt överdriven:

- Och ändå, så klarar vi inte att få ut vårt budskap! Vad tror ni det kan bero på?

Han hade fler siffror av liknande art med sig; 3 669 tevekanaler, 2330 regionala tevekanaler därtill, 1 200 ackrediterade journalister i Bryssel. 27 nationer, 23 språk.
.
Vad han söker få oss fundera över är givetvis det lokala politiska ledarskapets betydelse - och med lokalt avser jag nu kanske förresten nationellt eller åtminstone regionalt.
.
De av oss som fortfarande pratar om EU som ett överstatligt projekt för att pracka på oss regler om gurkans längd eller jordugubbars minimivikt har ett aktivt ansvar.
.
De av oss som försöker lyfta nivån lite, som talar om det europeiska samarbetet som ett freds- och solidaritetsprojekt av ganska omfattande slag - vi har också ett aktivt ansvar, vi är för tysta. EU som en stabiliseringspakt i en värld som oroväckande snabbt är på väg tillbaka in i en situation liknande den på 1950-talet då kalla kriget började.
Och så finns ju en tredje menlöshetslinje, den där total concensus råder innan alla kan ta myrsteg i en eller annan riktning. Det mellanstatliga samarbetet drivet till sin spets eftersom alla medlemsländer har total vetorätt, den synen.
Uppriktigt sagt delar jag Rolf Gustavssons kritik av den del av svensk socialdemokrati som hamnat nära den linjen, även om det kan förklaras av att vi fortfarande inte har lyckats lappa ihop partiet efter de slitningar som uppstod i samband med EU-omröstningen på 1990-talet.
.
Rolf Gustavsson i Svenska Dagbladet är en av våra absolut kunnigaste journalister på EU-området. jag delar inte alltid hans synpunkter och det är ingen orimlig gissning att det är en ocean mellan våra värderingar. Men jag respekterar honom därför att han är hederlig och kunnig.
.
I morse har han ilsknat till, och det rejält också, det märks på en del diplomatiska återhållsamheter i texten.
Han försöker ruska tag i moderaterna med frågan vad fasen de håller på med egentligen; Mer Sverige i EU är en fullkomlig omkastning av Europapolitiken.
.
I samma tidning visar månadens Sifomätning att skillnaden mellan blocken slår rekord, igen. Att socialdemokraterna aldrig haft så höga siffror sedan skrällvalet 1994. Och det kan ju finnas ett samband.
Med 45,5 har socialdemokraterna även i Sifomätningen nu så stort stöd att partiet skulle klara att samla en majoritet i riksdagen även utan stöd från mp och v, så länge inte vänsterpartiet röstar med det borgerliga blocket. 44,8, samlar idag hela det borgerliga blocket tillsammans med miljöpartiet.
.
Och nu börjar faktiskt s vässa tänderna lite. Urban Ahlin kritiserar idag regeringen för senfärdigheten i Kosovofrågan. Medan moderaterna försöker ena sina allianspartier, eller vad det nu kan vara de sysslar med, ilar resten av världen ut för att deklarera ett erkännande till Stöd för Kosovo och för att neutralisera Putin som surar i Moskva över utvecklingen på Balkan. Han blockerar frågan i säkerhetsrådet.
Politik på riktigt. Man är förvånad att inte Carl Bildt som ju uppges kunna Balkanfrågan har lyckats övertyga sin statsminister. Rapporter från EU-nämnden antyder att han dessutom tror att riksdagen befolkas av lallande idioter som inte begriper att han vägrar svara på raka frågor när han ägnar sin tid på jorden åt geografilektioner istället för politisk analys och svar på frågan om just erkännandet av Kosovo.
När förnyelse innebär att man kastar ut arvegodset till förmån för lite billiga plastkopior så börjar det småningom märkas. Fasaden rämnar. Någon tanke kunde det ju funnit i de gamla pjäserna, konsten att förnya politiken innebär att man tar vara på kvalitet, kastar ut sånt som är förlegat, trasigt och gammalt och ersätter det med nya kvalitetspjäser som bättre svarar mot tidens krav, människors förhoppningar och verklighetens brutalitet.
.
Det är därför - tror jag - som Rolf Gustavsson i Svenska Dagbladet reagerar så kraftigt. Han ser hur tankegodset slås sönder på blank asfalt och ersätts med lättviktigt pr-gods, häpp häpp som politisk filosofi, det är klart det havererar så småningom.



"Idén om Europa som ett slags självbetjäningsbutik bygger på en stor portion önsketänkande. Det gjorde den redan på Thatchers tid. Liksom dagens nymoderater såg hon den fria rörligheten över gränserna som EU:s viktigaste fördel, men vägrade inse att den aldrig skulle kommit till stånd och aldrig kan upprätthållas utan en stark överstatlig och förpliktigande rättsordning. Om de nya moderaterna inte klart accepterar detta så ifrågasätter de faktiskt grunderna för Sveriges medlemskap i EU.
”Mer Sverige i Europa!” skall bara vara första steget i förnyelsen av den moderata europapolitiken. Med spänning väntar jag på nästa steg. I vilken riktning går det? Ytterligare ett steg närmare avgrunden?
Om Fredrik Reinfeldt följer den färdriktningen i sitt linjetal i övermorgon kan det bli en riktigt intressant eftermiddag i EU-parlamentet." skriver Rolf Gustafsson i vad som sägas vara den här veckans understatement.

------------

Han har förvisso en kritisk och berättigad släng mot Göran Perssons EU-hållning också. Jag tillhör de socialdemokrater som tycker det är dags att gå vidare nu, vi är medlemmar i EU.

EU-projektet är tidernas möjlighet att arbeta medvetet för en bättre värld i alla bemärkelser, att se och använda globaliseringens positiva sidor istället för att passivt ta emot smällarna från dess baksida.
25 000 journalister och ändå får vi inte ut vårt budskap, klagade Claus Sörensen. Det kan bero på sånt här schabblande .
.

Inga kommentarer: