lördag, februari 09, 2008

Sundbyberg lyckades stoppa skolket utan polis

Jag läser i tidningen Dagens samhälle som den här veckan berättar om hur Sundbyberg kommun inledde jakten på storskolkare för några år sedan.

Då var det 25 ungdomar.


Nu är det en. Som skolkar alltså.


Nu är visserligen Sundbyberg en sossekommun och de har kanske inte dundrat runt så mycket med polisbatonger och viftat med lagböckerna, utan mer sökt förklaringar för att åstadkomma det resulatet. De ser skolket inte som problem, utan som ett synligt symptom på andra problem skulle jag tippa. Ungefär som om man går till doktorn med ont i magen och får värktabletter, när det visar sig vara magsår. Fast tvärtom, alltså i Sumpan hittar dom magsåret och gör nåt åt den saken.

Friska barn som trivs skolkar inte. Helt enkelt. Jo förresten, jag var frisk och trivdes och skolkade - men inte i protest. Jag hade viktigare grejer för mig. (Men fick slutbetyg som Björklund kan drömma om.)
Nu återkommer då ett krav från skolminister Jan Björklund om att polisen ska hämta skolkarna. 1 600 stycken talas det om.
.
Förresten - med tanke på att han tydligen lade ner en del arbete i skolan som barn är resultatet förvånansvärt magert. Han fick 4,2 i snitt i grundskolan och 3,5 i snittbetyg på treårig social linje i gymnasiet. Kanske han tillhör de barn som skulle ha behövt lite mer social stimulans för att kunna klara kunskapsinhämtandet bättre? Eller var han kanske alltför social och glömde plugget, han var ju elevrådsordförande tydligen. Han kanske gjorde som jag, skolkade för att syssla med annat som kändes viktigare, i hans fall politik? Eller kanske han hade svårigheter i skolan han skulle ha behövt få hjälp med?
.
Det skulle verkligen vara intressant att höra honom resonera lite kring sin egen skoltid och höra hans reflektioner med avstamp från den erfarenheten. Det som framskymtat om hans militära karriär är ju inte direkt smickrande för en skolpolitiker, så han har allt att vinna på att berätta lite vad som format hans världsbild och hans värderingar från skoltiden.
Jag har faktiskt besökt Björklunds gamla gymnasieskola, eller rättare sagt den gymnasieskola som fanns i hans hemtrakter i Mark utanför Borås i slutet av 1990-talet, en modern skola med tankar som kanske är lite modernare än Björklunds. Kunskapens hus.



Det här saxar jag nu ur skolans handlingsplan. Just for the hell of it:

Målsättning
Alla inom förvaltningen både personal och studerande skall verka för att utveckla ett arbetsklimat som präglas av respekt för andra, tolerans för olika personligheter och olika synsätt, där utstötningstendenser har svårt att få fäste. Alla såväl arbetsgivare som arbetstagare och studerande skall sträva efter att alla mår bra och upplever arbetstillfredsställelse och studieglädje och att man i gemenskap med andra känner att man kan uträtta ett meningsfullt arbete/få en meningsfull skolgång.
Alla skall sträva efter att utveckla en öppenhet och omsorg om varandra så att ingen skall känna sig personligt kränkt eller ställd utanför gemenskapen.
.
Bilden föreställer givetvis statsrådet Björklund, från skoltiden. (Skytten däruppe är inte skolminister.)
.
Ju mer jag bläddar runt på sidorna på Marks gymnasieskola och Kunskapens hus desto mer övertygad blir jag att den här skolan har fortsatt arbetet och gått vidare, kanske inte längst fram i landet men ändå; tillräckligt för att inspirera andra gymnasieskolor, absolut.
.

Nåja, det var en utvikning, tillbaka till Sundbybergs framgångsrika kamp mot skolskolket.
Alldeles oavsett hur de gör, så har de alltså visat goda resultat enligt Dagens Samhälle.
.
Det har inte Lotta Edholm (fp), Ulf Kristensson (m) i Stockholm (DN igår) eller Jan Björklund (m) som idag i teve och SvD talar om att ändra i skollagen. Exakt vad det är för hinder han nu hittat i den framgår inte så att jag förstår det. Jag ser gärna att en eller annan borgerlig skribent lägger sig i debatten på den här sidan och förklarar den saken.
.
Lästips alltså för skolkpolitiker, läs Dagens Samhälle om antiskolkkampanjen i Sundbyberg. Eller förresten, varför inte göra studiebesök i Sundbyberg och kolla vad de gjorde? Det tänker jag göra.
.
Själv ser jag på den nya teveserien Klass 9A på tisdag och är säker på att lära mig massor om skolfrågor.
Jag bara håller tummarna att Jan Björklund nu beordrat hela sitt politiska gäng att se den serien. Inklusive sig själv. Och politikerkollegorna i Stockholm.
.
Vad fagerlund gör Beatrice Ask nuförtiden förresten? Jaga skolkare med polis... Hon har ju varit skolminister, varför jagade hon inte skolkare med polis då, förra gången 1991? Nu är hon Justitieminister och alltså högsta polischefen i landet. Är skolk-jakt prioriterad verksamhet för polisen?
.
Nej, kära politikerkollegor i Stockholms stadshus och i regeringskansliet.
Jag betalar en hel del i skatt för gemensamma ärenden i samhället, och jag betalar gärna den skatten.

Men inte vill jag att man slösar skattepengar på att jaga skolkande fjortonåringar, när det går lös förbrytare som kan stänga en hel skola i Sala med hot om våld.

Eller kriminella gäng som tar över hela kvarter, inklusive dessa skolkande ungdomar. Som säljer droger, stjäl min cykel, snor navkapslarna på bilen, slår ner mina barn på stan och därefter bryter sig in i min sommarstuga och stjäl teveapparaten eller bränner ner grannbarnens dagis. Gatuvåldet ökar, det tycker jag är ett mer angeläget problem för polisen att ta itu med.
.
Andra bloggar om: , , , , , , , ,




PS. Eftersom jag som ett brev på posten kommer att avkrävas redovisning av mina betyg kan jag meddela att katten har ätit upp dom. Men skulle ni hitta en kopia, så blir snittet på treårig naturvetenskaplig linje ungefär det som Björklund fick i grundskolan och nåt halvsteg upp i grundskolan. Och jag läste tre språk för att det var kul. Ändå har jag inte blivit nåt stort eller berömt eller ens det jag trodde då jag skulle bli. Men fri blev jag, fri att välja. Den friheten ser jag nu allt mer kringskuren av aningslösa politiska beslut, tyvärr.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Skulle inte hemvärnet kunna hjälpa till om polisen har det körigt

Eva sa...

hehe

Nathalie Sundesten Landin sa...

Allt detta mot skolket kan sammanföras med det arbete vi inledde för några år sedan som handlade om samarbetet mellan våra förvaltningar - som vi pratat om tidigare. Då lyftes också diskussionen kring skolk. Dels dessa sk hemmasittare som har uppmärksammats. Som vi nu nästan helt fått bort. Nu tas detta vidare till sk storskolkare. Det innebär mycket arbete med hemmet och föräldrarna, men också om stöd i skolan.

Dessutom kan jag avslöja att dessa hemmasittare inte alls alltid var de som hade det svårast i skolan (vad gäller ämnen), inte heller de som alltid hade det svårast hemma. Det fanns ungefär lika många olika skäl som det fanns elever...

Om nu någon borgare i din kommun skulle börja tala om att det var alliansen i denna kommun som påbörjade detta - så är det fel. Det var under min tid :-) så det så!
Kram