måndag, februari 18, 2008

Kosovo dagen efter


Ur askan av det splittrade Jugoslavien har nu ännu en nation alltså rest sig; Kosovo.

Av ett land blev det sju.

Serbien, Montenegro, Bosnien-Herzegovina, Makedonien, Kroatien, Slovenien. Och nu Kosovo.

Och tar jag nu inte miste talas samma språk i sex av de sju länderna.


Det har gått femton år, drygt, sedan Jugoslavien slogs sönder av inbördes strider. 1991 när jag ser efter. 17 år alltså. Och nu, som en direkt följd av Kosovos beslut igår, uppstår nya oroligheter. Serbien accepterar inte självständighetsföraklringen, FN-beslut har blockerats i säkerhetsrådet av Ryssland och EU tvekar. Länk till Ingrid Hedströms analys i DN.

Oron sprider sig dessutom, Krim talar också om en ny slags självständighet. Ryssland eller rättare sagt Putin rynkar på ögonbrynen. Läget i de forna Sovjetstaterna är allt annat än stabilt. USA spänner diskret musklerna med en sträng Natoblick riktad på Balkan. EU samlas för en enig stämma som det inte kommer att kunna leverera, det bli i alla fall respektive medlemsstater som får yttra sig möjligen på samma klockslag som en slags markering.
Frågan är om vi lärt oss något av det som sker på Balkan? Och i så fall vad? Jag är inte säker på att svaret på den frågan är alldeles självklar. Tito gjorde Jugoslavien till ett annat slags socialistiskt experiment än det dåtida Sovjetunionen. Men även om allt vin hälldes i samma trätunnor i sann socialistisk anda (utom ett vin från en gård nära den italienska gränsen!) så var den lösningen tillfällig. Tito höll kanske ihop ett land men kan ha förvärrat konflikter som då inte tilläts komma till ytan. Att en demokratisk utveckling sett annorlunda ut är jag förstås övertygad om. Men kan vi vara alldeles säkra på det?
Oavsett Trastfältens betydelse för den historiska utvecklingen på Balkan tycker jag det är värt att ständigt påminna sig att demokratiska nationella processer leder till fredligare lösningar även om debatten och tonläget kan vara hårt.

Men det har faktiskt bara skett två gånger tidigare att länder brutit sig loss till självständiga nationer utan väpnade konflikter, och den första var under galgen, med ett akut överhängande krigshot; unionsdelningen Sverige.-Norge 1905.
Den andra är delningen av det forna Tjeckoslovakien 1992.
Det är dessvärre inte troligt att Kosovo blir det tredje exemplet men EU har ett stort ansvar för att bidra till en fredlig baksmälla när kosovoborna vaknar efter helgens firande. Grannarna klagar över oväsendet, i Belgrad, Serbien, brinner den amerikanska ambassaden i natt.
.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det ni skrev att man talar samma språk i alla sju länderna det är INTE sant för att i Kosovo talas det albanska som är äldsta språket i Balkan och som har egen gren i träd språket.