onsdag, februari 06, 2008

Hellre tetris än betyg i skolan


En liten reflektion i kanten av den pågående skoldebatten om betyg, om ordning och reda i klassrum och allt det där.

Ibland kan man förledas tro att debatten utgår från en kunskapssyn som vore kunskap en slags begränsning.

Det finns 100 kunskap. Når du 80 av den kunskapen kan du få betyget mvg.
Till exempel.

Det är bara det att just nu finns det i världen fler aktiva forskare igång samtidigt än det funnits sammantaget de senaste kanske 200 åren.
Kunskap är inte statiskt, kunskap är på väg någonstans.
I min sprudlande ungdom läste jag inte bara kemi utan även juridik tillsammans med ekonomerna på sidan om, det vill säga en översiktskurs.
Jag minns en föreläsningsserie med tämligen avancerade matematiska funktioner för att beskriva sannolikheten att en partikel rör sig på ett visst sätt runt en annan partikel eller en atomkärna. Idag minns jag inte nåt av det där. Men det som fastnade i minnet var när prefekten en god bit in i föreläsningsserien en dag kom in och startade dagen med "Glöm allt ni lärt er. Nu har det kommit en ny teori!" Och det var självklart. Vitsen med undervisning är ju att ständigt kunna orientera sig i ny kunskap, nya teorier och nya sanningar.

Samtidigt i juridiken brottades vi alltså med lagboken. Den enda meningen med den brottningsmatchen var att man skulle lära sig att slå i den, och förstå orden och kunna tolka den.

Ibland låter det på somliga skolpolitiker alltså som om skolan vore en institution där man proppar barn fulla med en viss kunskap.

Inget kunde vara mer felaktigt. Vad skolan gör är att förmedla färdigheterna som gör det möjligt att söka kunskap, att skapa sammanhang i den kunskapen och sortera den och verktygen för att kunna tolka kunskapen.
Och ursäkta en vettvilling. Men hur betygsätter man sånt? Egentligen?

Låt oss ta kamrat x. Hon var en pluggis av den extremaste sorten, stackarn. Hon läste frenetiskt och skulle spetsa alla tentor. Toppa betygen. Målet var högt ställt.
- Kom med på fest, försökte vi. Inte taget.
- Jamen fika i alla fall. Inte taget.
- Ok men lite småprat i korridoren?
Kamrat x drabbades nu av en lärare som hade den absurda inställningen att om man läser filosofi så räcker det inte att kunna namn på filosofer, årtal och Kants kategoriska imperativ och sånt. Man måste kunna argumentationsteknik, lite retorik och en smula logik.
Det förutsätter fantasi och en viss social begåvning. Kamrat x fick alltså inte 5:a eller som det skulle hetat idag, mvg, i filosofi.
Jag däremot missade tentor, skolkade för mycket, kunde inte årtal men hade viss förmåga i argumentationsteknik, logiskt tänkande och retorik. Jag missade den exakta kunskapen men kompenserade med den tillämpade, kamrat x gjorde tvärtom. Vi fick samma betyg, bra betyg båda två alltså men inte topp.
Än i dag tillhör den där läraren av mina förebilder. Hon såg till helheten och belönade gärna den som sökte egen kunskap av nyfikenhet även om det inte råkade stå exakt så i kursplanerna.

Jag tycker det är viktigt att minnas det där, därför att livet utanför skolan är inte heller stilla. Kunskap är i rörelse. Och hur mäter man det?
Om var tredje svensk idag sysselsätter sig med ett yrke som är problemlösande till sin karaktär - och det behovet snarare ökar - så är inte kunskapsskolan det vi ska diskutera.

Vi borde tala om en forskningsskola. En färdighetsskola. En skola som ger unga nya verktyg och som inte tyglar eller rentav dödar den medfödda nyfikenheten utan rider på den, använder den, låter den blomma.
Därför är jag motståndare till betyg. Betygen dödar, låser in, och hejdar utvecklingen. Betygen tvingar in runda individer i fyrkantiga formar - hur ska man annars kunna mäta och sätta betyg - och fördröjer därmed utveckling, kväver den.

För betyg brukar man anföra tävlingslusten. Okej, jag erkänner att den är där, jag är själv en tävlingsmänniska.
Men måste det handlar om barnens hela framtid? Kan man inte tävla om skapande, och kan man inte tävla med sig själv.
Varför, säger jag, skulle annars en så absurd, meningslös sysselsättning som tetris eller patiens ha slagit igenom på hela klotet - om inte tävlingsinstinkten finns också i momentet att slå sig
själv?

Mer tetris i skolan.
Men ta för guds skull bort betygsdebatten - den är oviktig.
Skolklassernas storlek är viktigare. Lärarnas förmåga att handleda barn och unga i sökande efter kunskap är viktigt.
Skolans kvalitet och skolans värdegrund är viktigt.
Systemen är trots allt underordnade människan, men nu pågår en systemdebatt igen och det medan vi fortfarande tappar bort var fjärde gymnasieelev och var tionde elev i grundskolan har missat ett av kärnämnena, det vill säga verktygslådan läsa, skriva, räkna och språk.

För betyg brukar man också anföra elevers och föräldrar behov av att veta hur det går i skolan.
Jag har ett radikalt förslag därvidlag: låt eleverna sätta betyg på sig själva. De flesta klarar det , de vet ganska väl sin förmåga men har däremot ingen aning om kursmålen.
Och gå på utvecklingssamtalen, utveckla utvecklingssamtalen. Det är där lärare, elev och förälder möts över elevens utveckling.

Björklund har kommit till slutsatsen att det bör löna sig för elever som är flitiga, som pluggar. Hur gör man då med såna som inte behöver plugga men lär sig ändå? Vi är olika, har olika förutsättningar.
Och hur förhåller sig den tesen till hur verkligheten ser ut efter plugget. Är det blint flit som lyfter samhället eller är det fantasidrivet skapande?

Vi lever i en ny tid. I den gamla industrisamhället var nog det blida blinda flitet bra, i dagens samhälle krävs fler kloka, fantasifulla latmaskar.
I det gamla samhället var kanske rentav kunskapen statisk, idag kan man konstatera att en mattelärare eller en språklärare som inte utvecklat sina fördigheter på tjugo år har massor att ta igen.

Eller som Albert Einstein lär ha uttryckt saken:
"Imagination is more important than knowledge."

Fantasin överträffar kunskapen.
.

4 kommentarer:

Catti Ullström sa...

Tack för det här inlägget! Du pekar på några av de stora problemen i den björklundska skolbilden.

Eva sa...

Heja Catti, du får nog stå ut för det behövs lärare som tänker i framtidens skola också...

Jag blir dock lite oroad när jag hör lärarnas riksförbunds ordförande på DN idag falla in i samma vals hon också.
Det är som om all skolforskning inte fanns plötsligt.
Sic.
Jag fick en sms från en annan blivande lärare med orden: "Ibland är Metta inte riktigt klok."

Erik H sa...

Mycket insiktsfullt skrivet, Eva. Något som de flesta i betygsdebatten dock missat är att dagens betygssytem är designat för att uppfylla just den undervisning du, liksom jag, eftersöker. Per Måhl, läraren som bröt dödläget i den svenska betygsdebatten, genom att ange vägen till ett målrelaterat betygssystem utan alltför hög grad av detaljstyrning har skrivit två mycket klarsynta böcker i ämnet, Varför betyg? (1994), och Vad krävs nu? (1998). Båda är kurslitteratur på lärarutbildningen i Göteborg.
En kort referat av några tankar i den förstnämnda:

Tidigare sågs betygen som nödvändiga för urval och motivation. Detta är ej lika tydligt idag. Mellanstadieelever arbetar bra och kämpar hårt utan att jaga ett betyg. Urvalets betydelse minskar eftersom alla 16-åringar skall beredas plats i gymnasiet och högskoleprovet väntas ta en större roll vid antagningen til gymnasiet. Många menar att betygen snarare stjälper än hjälper fr.a. svaga elever.
Ändå är Per Måhl för betyg. Resonemanget går ungefär så här:
”Jo, ett förändrat betygssystem är en nödvändig förutsättning för en skola som tillämpar förståelse- och kompetenskriterier på det sätt jag förespråkat i samband med prov och bedömning. Om vi avskaffar betygen eller gör betygen betydelselösa för elevens framtida studier gör vi oss av med det starkaste styrinstrumentet vi har till förfogande för att åstadkomma en bra skola”.
Per Måhl understryker sambandet mellan prov, betygssättning och skolans övergripande mål; ( → står för ”påverkar”)
BETYGSSYSTEMET → PROVUTFORMNINGEN → LÄROPLANEN DE FACTO
Betygssystemet har alltså avgörande inflytande över skolans mål i praktiken. Om vi har ett betygssystem som går i samklang med läroplanen som finns på pappret har vi här alltså tillgång till ett mycket kraftigt styrinstrument över skolans verksamhet i praktiken. Lärarna blir tvungna att utforma både undervisning och framförallt proven i enlighet med den faktiska läroplanen. Eleverna får en undervisning som inte motsäger sig skolans övergripande mål. Dessa mål är exakt de mål du eftersöker Eva. Förmågan att sovra, sortera, skapa sammanhang och förhålla sig kritisk till källor. I botten ligger eftersträvandet efter förmågan att få syn på sitt eget lärande. Den elev som i dagens föränderliga värld kan skaffa sig ett meta-perspektiv på sitt eget lärande kommer ha mycket lättare att vidareutbilda sig eller byta karriär ifall det skulle krävas.

I enlighet med ovanstående resonemang om betygens betydelse är Måhl stark förespråkare för att betygen behålls som det grundläggande urvalsinstrumentet för vidare utbildning. Betygens existens och dess funktion som motivationsskapare kan därmed inte ifrågasättas.
Måhl underbygger också detta resonemang genom att kritiskt granska högskoleprovens konstruktion vars dilemma är exakt detsamma som det tidigare relativa betygssystemets. Eftersom rangordningen är avgörande utformas provets frågor i första hand efter deras spridningsförmåga och inte efter den kunskap och kunskapssyn som ju är dess egentliga huvudsyfte att fastställa. (Högskoleprovet skall ju också vara en tillförlitlig prognosmakare för hur en student kommer klara sig på den kommande utbildningen.) I dagens utformnnig ror inte högskoleprovet dessa båda uppgifter i land samtidigt. För att göra det hade det krävts fler öppna frågor med mycket kostnadskrävande och tidsödande rättning. Dessutom hade det varit svårt att undvika att vissa uppgifter blev föremål för subjektiv bedömning vilket inte hade tolererats i sammanhanget.

Så som sagt. Rätt tillämpat kan dagens betygssystem vara det bästa hjälpmedlet för att ge eleverna precis de kunskaper du eftersöker. Så egentligen är inte Björklunds förslag så farligt, så länge det är denna typ av färdigheter och förmågor som anges i betygskriterierna och i kursplanernas målbeskrivningar. Något som dock kommer vålla problem är den redan idag starkt ifrågasatta jämförbarheten. D.v.s. att en VG-prestation på en skola motsvaras av ett VG på en annan skola. Det är som sagt ett stort problem redan idag med 3 betygsnivåer. Tveklöst kommer denna problematik öka om vi skulle få fler betygssteg, speciellt som 2 av betygen inte kommer ha egna kriterier utan låna några (vilka??) av steget ovanför.

Eva sa...

Eriks inlägg tillför debatten något jag funderade på att ta med men valde bort just nu.
Alltså - betyg som styrsystemn för själva skolan!

Nationella prov exempelvis, är i min värld tänkta som en slags temperaturmätare hur skolan/läraren klarar sitt uppdrag snarare än den enskilde eleven. Med nationella eller kommungemensamma prov kan man så att säga kalibrera pågående inlärningsprocesser och kunskapnivåer, samt förståelse och användning av den kunskapen.

Så för att problematisera lite, jag ger Erik rätt på den där punkten. Din synpunkt är definitivt värd att fundera över. (Att verkligheten inte alltid fungerar så som det var tänkt är inte skäl att lägga idéer på hyllan, snarare skäl för politiken att spänna bågen lite extra för att genomföra det som faktiskt är beslutat.)

En alternativ väg att gå vore att ge eleverna instrumentet att betygsätta sin skola, sin undervisning, sina lärare och sin kunskap.

När jag utvärderar mina kurser (för vuxna nota bene!) avslutar jag alltid med ett frågebatteri där eleverna får bedöma allt möjligt, men två frågor har jag alltid med:
Är kunskapen relevant i din vardag?
Har du haft roligt?

Låga betyg på de två frågorna är lika med underkänt även om allt annat skulle ha varit bra...

Angående sex- eller sjugradig betygsskala så leder ju systemet med automatik till bättre resultat.
Ju fler steg desto bättre ser det ut på pappret i synnerhet om man krymper det nedersta ickegodkända steget, dvs i realiteten sänker kraven för godkänt.

Ren och skär matematik. Men så beräknande kan väl inte Björklund vara att han tänkt höja resultaten med lite fusk? Det tror jag inte...=)