lördag, februari 09, 2008

Vallöftet: Egen dator i skolan

Det panikringde i telefonen.
En tredjegluttare i den nära vänkretsen hade förlorat datorkraft, skärmen heldöd och skolarbete som skulle lämnas in på tisdag. Skall, inte skulle, skall lämnas in på tisdag. För jag trollade fram en skärm så klart. Skolan går före.

Särskilt när en levnadsglad 18-åring ringer - en fredagkväll! - med panik i stämman för att datorn är oåtkomlig.
Nåja. Noga räknat var det nog inte någon panik i stämman direkt, snarare fanns nu redan ett antal alternativa vägar utstakade, alla med slutresulatet att skolarbetet inte skulle lämnats in i tid. Det finns gränser för vilka krav man ställer på en 18-åring. (Och om hela sanningen nu ska fram var det ju en av de bortresta föräldrarna som ringde, men 18-åringen var odelat jättelycklig över lösningen.)

När jag åkte hem lite lagom tvärnöjd med insatsen att rädda skolarbetet åt en ung vän i slutspurten av sin gymnasietid så reflekterade jag över fredagmorgonens möte.

På morgonen hade jag suttit där med den moderata gruppledaren i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden och gått igenom kommande nämndsärenden.
Där fanns min motion med. Den där vi socialdemokrater kräver en dator för alla ungdomar i Vilunda Gymnasium.
Svaret - det finns 330 datorer (på 1200 ungdomar) och det får räcka och därmed avslag på idén, det är sånt man får leva med. Opposition får avslag om inte majoritet lyssnar, det kallas demokrati också. Man får inte alltid som man vill det ska gudarna veta.

Men alla ni unga som nu till äventyrs hör om detta så småningom ska veta vad det handlar om.

I den där skolan har ungefär en av fem inte råd med en dator.
Det är fakta.
Några har en fast de inte har råd egentligen, man kan leva en stund på gröt också.

De kan inte, som min unga vän, sitta fredag-lördag-söndag hemma och arbeta med skolarbete. För de har ingen dator.

Redan där uppstod en skillnad alltså mellan den som har och den som inte har.

Det kostar sex miljoner att utradera den skillnaden första året i gymnasieskolan. Andra året och åren därefter kostar det i runda slängar två miljoner årligen. Om man inte leasar datorer, för då talar vi om helt andra summor och de är inte lägre.
Det hör alltså till pjäsen nämligen, skolan har numera leasade datorer. Om det är bra eller dåligt har jag ingen aning om, men en sak vet jag:
Om moderaternas, centern, kristdemokraternas och folkpartiets nej till datorer i gymnasieskolan betyder förbud för rektorer att göra det de tycker är klokt, till exempel skaffa in klassuppsättningar datorer - till varje elev! - då kommer jag som första åtgärd slåss för att riva upp det beslutet nu och framförallt om vi socialdemokrater får förtroende igen efter valet 2010 att ställa saker tillrätta.

Och se upp nu.
Här kommer mitt första riktiga vallöfte inför valet 2010:
Jag kommer att slåss nu - och i framtiden - för att alla ungdomar som går i gymnasiet skall få möjligheten att arbeta med varsin bärbar dator, en dator de kan ta hem för skolarbete en helg eller en kväll om de behöver.

Det är inte bara en pedagogisk fråga.
Det är en fråga om demokrati.

Andra bloggar om: , , ,

Inga kommentarer: