måndag, december 31, 2007

Nyårslöftet

Jag lovar att inte lova något...
Men jag har massor av föresatser!

Och jag önskar att 2008 blev det året då en spade kallas för en spade och inget annat.
Då borgarnas aggressiva nedrustningspolitik avslöjar sig självt och retoriken faller i småbitar för verkligheten.

I morgon medborgare, blir vi 65 miljarder kronor fattigare!
Gissa var de pengarna tas ifrån?
Och fråga dig vid slutet av januari om det var du som fick dem eller din granne, dina vänner, dina barn, dina anförvanter i behov av vård, omsorg, trygghet.

Och om det går att kalla sånt för rättvist.

Gott nytt år! Vi ses på barrikaderna i det nya!

fredag, december 28, 2007

Mona Sahlin populärast


En reflektion.

Aldrig, som jag minns det, har en socialdemokratisk partiledare vare sig i opposition eller i regeringsställning, fått så enormt höga förtroendetal som 48 procent. 73 procent av de egna.


Det beror nu visserligen säkert delvis på att Mona Sahlin och socialdemokraterna lyckats mobilisera fler vänstersoffliggare än mycket mycket länge.

Det är en grupp som har en tendens att falla tillbaka ner i soffkuddarna om de inte får för sig att det är kolossalt viktigt att just de medverkar i valet. Men de nu demobiliserade borgerliga väljarna reser sig och pallrar sig till valurnan av hävd, grupptryck, karaktär, plikt, när valdagen kommer.


Men aldrig så populär, eller rättare, aldrig så högt förtroende alltså som nu för Mona Sahlin.

Det där förtroendet är dessutom ganska starkt och inte riktigt så plötsligt växande som Aftonbladet tolkar saken, och för att förvåna någon kanske: Där finns en växande grupp unga (under 30 år), unga välutbildade kvinnor och män mitt i livet, även de med ganska väletablerade livsmönster som ger Mona Sahlin sitt förtroende - samtidigt som hon vinner sympatier hos exempelvis arbetslösa.


Det betyder två saker.

Mona är kolossalt populär i sitt eget parti igen, vilket baske mig inte är en självklarhet.

Det finns något att varsamt skörda, ta hand om, odla. Förtroende skiljer sig från att blint tro på dogmatiken som borgarna sysslar med.

Förtroende bryr sig inte om smarta retoriska finesser därför den kan bara bygga på en relation. Förtroende bryr sig mer om det subtila som att man står vid ett ord, att man lyssnar och bryr sig, att man är lojal och rättvis. Och det är i grunden vänsterns akilleshäl. Vi har svårt för relationer med starka ledare, vi problematiserar frågan när vi får den:

Vem har du förtroende för?

Vårt svar blir ofta: "Vad? Inte vem!

22 procent av väljarna idag skulle rösta på Fredrik Reinfeldts parti moderaterna, i runda slängar lika många, 23 procent, skulle rösta på socialdemokraterna "Om vi så hade valt en häst till ordförande."
Våra hästväljare är alltså snäppet fler än Reinfeldt lyckas samla totalt just nu. Trots det oroar storstaden något, det saknas något som vinner stockholmarnas hjärtan, sannolikt tydlighet. Tilliten till den demokratiska processen, det lyssnande anslaget, är stor hos vänsterväljare och ett nödvändigt driv som tyvärr ibland inkräktar på tydligheten.

Medan väljare med borgerliga preferencer oftare har en viss faiblesse för - är svaga för - starka ledare.
Lite mer Hitlerism! sa en närstående.
Inga ord efter mig.

torsdag, december 27, 2007

I natt håller världen andan

Det är lätt att känna sig uppgiven när det inträffar ännu ett attentat mot själva kärnan i en demokrati. En självmördare på valmöte lyckas ta livet av det största oppositionspartiets ledare.
Mordet på Benazir Bhutto bara två veckor före valet kan också innebära att krutdurken Pakistan fattar eld.

I natt håller många andan. Ska den nuvarande regimen, oppositionen och den mäktiga militären i Pakistan klara provet?

Pakistans militär har kärnvapen. Den har just nu ansvar för balansen i en hel region och det är inte bara en viktig symbol för västvärlden utan också för Asien; att visa att demokrati, islam och kvinnliga ledare inte är oförenliga storheter.

Det är alltså inte bara demokratins utveckling i en viktig del av världen som står och väger i natt.
Det kan vara världens fred också.

Den enda möjliga vägen är att fortsätta valprocessen trots attentatet, och hoppas att PPP eller vilka som än vinner valet den 8 januari, är vuxna den dubbla uppgiften att medla mellan så hatiska motpoler, skapa försoningsprocesser och samarbeta om att bygga för framtiden med kraftiga grundstenar i en demokratisk process.

måndag, december 24, 2007

God Jul

God Jul.

Käringen tar paus, kanske blir det lite smånedslag inemellan men i princip - två veckor off.
Men stanna här lite.
Kräma på ljudet - barna har i alla fall varit uppe sen fyra i morse för att titta lite grand på paketen under granen.

Grannens ungar också.

Jul är - känsla. Spelar ingen roll hur omständigheterna är och vad livet råder. Världen är åt helvete i alla fall.
Det är därför vi strävar för att göra nåt bättre av den, nåt smartare av världen i morgon. Varje dag.
Julen är vikt för nåt annat. En känsla.

Hur du njuter den är din ensak. Men njut. Om du kan.
Jag/vi har en anhörig utsläppt från sjukhus nyopererad, som balanserat och som vet att livet hänger på en skör tråd. Det är inte fel att njuta livet medan man kan det. Under året har flera lämnat oss andra, lämnat jordelivet och jag föreställer mig hur de virvlar runt min kudde på morgonen innan jag riktigt vaknat för att säga. Tjenamorsning, läget?
Och jag svarar, yrvaket:
- Läget!
Jo. Jag vet. Jag kommer att tänka på allt det andra i morgon igen. Och dagen efter. Alla helveten och några måsten.
Men idag, på julafton, tänkte jag tända ett ljus för dem jag vill tänka ljusa tankar om.

Så kräma ljudet.
Några låtar. Några hoppfullheter.
Så ses vi - kanske - senare?

God Jul.

Den här, den första, finner jag inte i annan form just nu. Så den får man nynna själv!

KNALLE JULS VALS
Text och melodi: Evert Taube

- Här va´re gran !
Här va´re gran !
Den finaste i stan till dopparedan !
Ensam hon står!
Sista som går!
Hundra huggde jag i år.

Pengar blir de´, nu ska vi se:
Jo 99 gav mej trehundra-tre
kronor i år. Sista som går!
Här drar kallt om ben och lår.

Refr
Min lilla gran så grön och fin,
du luktar gott som terpentin !
Vill ingen ha dig får ja´ la ta dig,
som rövat bort dig ur skogen din.
...
Min lilla gran så smal och ful,
kom ta en vals med Knalle Jul!
Här har du knallen med glada trallen
Och han har penningar och häst i skjul.

Kylan ä svår! Vintern i år
han kommer la te jul så vitt ja förstår!
Här va dä gran! Sista i stan
dagen före doppardagn!
Natta blir kall...bra i så fall
att maten står i Pelle Jannesa stall!
Hästen mår gott! Hö har ho fått.
Jag la dit en extra tott!

Mi lella gran, så grön å fin,,,,,,,,

Snart kör la vi hem te Sofi,
här ble dä länger än dä brukar å bli,
ja har fått nog, slutar mitt knog,
hinner inte gå på krog!
Nu, tror Sofi, sitter han i
mjuka soffan och serverader blir
av servitris, men som surpris
kör ja nykter hem precis.

Mi lella fru, du ä så söt!
Nu är dä jul...du kokar gröt!
Du höll på knallen mä glada trallen
när alla trodde han va ett nöt!
Mi lella fru, vi kommer snart!
Nu kör vi hem, ja vell ha mat
Å här ä grana, om du vell ha-na
å här trehundra kroner som ja spart!
* * *

Jussi Björling, Helga natt


Ola Salo, The Ark, O Helga Natt, 1999!




Heid Klum, Wonderland


John Lennon. Yer Blues.

söndag, december 23, 2007

Underbart och kort.

Ok. Lite mer seriöst. Denna Carol of the Bells förföljer the Mind of this blogger eftersom nån reklamare släppt in den i en obegriplig reklamfilm som jag tror handlar om GPS.
Men låten satt på hjärnan. Här är den. I en av miljontals versioner. Denna vacker och kort. Manskör.
Håll till godo och zappa bort reklamen den är bara För dålig.

Pysselkväll

Vi pysslar. Familjen har pysselkväll och då tog vi völ en liten stänkare före julbaket.
Sen en till pepparkakorna.
Sen var det mkddag.
Schåå skulle grannen klkäsch men vi fick en id´för vi hade glööööömt att schöpa gran. SÅ vi byggde en.
Schen schka vi shlå in klappar. Å`rimma!
Åtta ÄGG PÅ MIOTT SKÄGG, GD jl farmor


Politiskt korrekt God Jul


Bloggen tänker trögt idag och det kan bero på två saker: för många filmer eller att den är chockad.
Hör här:
Förre kd-ledaren Svensson sågade regeringens jobbpolitik i Gomorron Världen, radions P1 i morse.

Giraffen utrotningshotad. Och tidigare i månaden har vi hört om akutaproblem för pingviner, valrossar och isbjörnar
Engelska lärare slår larm: Fetma och mobbning är marknadens fel.
ICA återkallar giftiga äpplen.
- Ja, svarade bloggen småsurt, och sen har jag hört om några taxivänner som är på väg att vinna valet i Thailand också.
- Inte taxivänner. Thaksin-vänner.
- Nehej, på så vis, sa bloggen som uppriktigt sagt inte har nån vidare koll på Thailand. Hon bara låtsas den biten.
- Men i alla fall kan man väl säga att ena ögonblicket är det rekordmånga välgärenhetsinsamlignar och nästa rekord är att de bluffar.
- Hm, det kan man sa jag.
- Och ..
- Nej stopp nu. Det är dan före dopparedan. Man kan väl inte hålla på och ösa elände över folk sådär nu heller!
Ibland får man återta kontrollen över den bångstyriga bloggen.
Här skulle det nu ha stått något lite småputtrigt om Klenäternas vara eller icke vara på julbordet, men det sprack. Rödkålen - kan man inte stoppa undan den nån annanstans också? Och nötterna, vilken överloppsgärning!
Men sill. Skinka. Potatis.
I år har jag trollat ihop en Tiramisu som står och mognar i frysen.
Och Karl Bertil, den kära figuren, som ska påminna om den där tiden då man firade jul med nån slags hågkomst om det kristna budskapet:
Ta från de rika - ge till de fattiga.
Sen ska nån slita fram en gammal julvers, istället för julevangelium, från 1970-talet skriven av Ingemar Unge som börjar ungefär så här:
"Julen är som alla vet en högtid inför vilken Jesus och Köpmannaförbundet har ingått en ohelig allians. Fäder super ner sig, mödrar bryter samman och barnen upptäcker den existentiella tystnaden efter julklappsutdelningen."
Och släppa loss kaoset, njuta av att alla barnen får vara hemma ett par dagar och önska alla en God Jul.

God Jul.

lördag, december 22, 2007

12 days of Christmas




Jag försökte hitta någon seriös inspelning av en fin liten julsång, 12 days of X-mas, men misslyckades kapitalt.


En halvtimme skratt hittade jag däremot.


On the first day of Christmas, my true love sent to me A partridge in a pear tree.


12 pain of x-mas

On the second day of Christmas, my true love sent to me Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.





John Denver. Muppet show.

On the third day of Christmas, my true love sent to me Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.







Janice Dickinson.

On the fourth day of Christmas, my true love sent to me Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.





On the fifth day of Christmas, my true love sent to me Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.







On the sixth day of Christmas, my true love sent to me Six geese a-laying, Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.






On the seventh day of Christmas, my true love sent to me Seven swans a-swimming, Six geese a-laying, Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.








On the eighth day of Christmas, my true love sent to me Eight maids a-milking, Seven swans a-swimming, Six geese a-laying, Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.





On the ninth day of Christmas, my true love sent to me Nine ladies dancing, Eight maids a-milking, Seven swans a-swimming, Six geese a-laying, Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.










Bob and Doug Mackenzies

On the tenth day of Christmas, my true love sent to me Ten lords a-leaping, Nine ladies dancing, Eight maids a-milking, Seven swans a-swimming, Six geese a-laying, Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.





Farting elfs orcestra

On the eleventh day of Christmas, my true love sent to me Eleven pipers piping, Ten lords a-leaping, Nine ladies dancing, Eight maids a-milking, Seven swans a-swimming, Six geese a-laying, Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree.








Thscwelfe daze of chrischmas

On the twelfth day of Christmas, my true love sent to me Twelve drummers drumming, Eleven pipers piping, Ten lords a-leaping, Nine ladies dancing, Eight maids a-milking, Seven swans a-swimming, Six geese a-laying, Five golden rings, Four calling birds, Three French hens, Two turtle doves, And a partridge in a pear tree!


Världens kortaste julsång?

Kort men inte smakfull!

Världens bästa julsång?

Bowie and Bing

Varning för tomten

Den här lilla stämningsfulla julsången berättar vad som kan hända om man råkar överraska tomten.

Inte något för känsliga eller för kräsmagade. Men mitt inlägg i debatten om varför inte vapen ska tillåtas överhuvudtaget i hem. Inte heller häcksaxar, stora sågar och ugnar tydligen.

fredag, december 21, 2007

Mer Jul

Ny serie. Jullåtar! Nedräkning till julafton !!!!!

No more serious stuff here for a while!

torsdag, december 20, 2007

Väldigt dålig vits

Har du sett reklamfilmen om Skoda på teve?
Ja. Vad är det med den?
Har du sett att det skymtar förbi en moderat i den?
Nej. Det är ingen moderat. Det är en clown.
Sååå?
Jag skojade bara.! Det är Maud Olofsson!
Riktiga Maud!

Uppföljaren är en riktig hit också och den kommer här. Hur man bakar en bil:

Sverige ut ur EU och Bergslagen ut ur riksdagen!


Intressant skillnad:

Det inträffar att en fullmäktigeförsamling har fattat ett beslut som är tokigt, och det händer att lagar måste rättas till i riksdagen också.
Ibland på grund av en blunder, ett förbiseende, en oväntad effekt.
Oftast därför att verkligheten har ändrats, kartan måste ritas om.

Och så givetvis som en konsekvens av att politikens riktning ändras efter ett val - som nu när den moderatledda alliansen genomdriver moderaternas gamla politik kryddad med lite gamla kristdemokratiska dängor som vårdnadsbidrag och torftigt smyckad med nysvenska ord och ljusblå grafisk profil.

EU är en institution som stundtals beter sig korkat också, nu exempelvis i en märklighet kring rätten att hävda kollektivavtal på byggarbetsplatser i Vaxholm. Kan bero på hur majoriteten ser ut.

Aldrig har jag hört nån säga att Bergslagen eller Mälardalen bör utträda ur riksdagen för att Reinfeldt och grabbarna genomdriver konstiga lagar i riksdagen.

Men som ett brev på posten kommer debatten ännu en gång; att vi ska begära utträde ur EU.
Vad sägs om att rösta in en majoritet socialdemokrater i EU-parlamentet nästa gång?

Vad tycker Lotta Gröning, Aftonbladets debattredaktör, om kommundelningsdebatten förresten? Är hon konsekvent borde hon vara för en delning av kommuner så de rika får en egen kassakista och de fattigare delarna slita ihop till sin skola själva.
Sen kan man bygga en mur mellan!

Andra bloggar om: , ,

Skarp varning


Varning för skylten.

Den står på (tomt).
Som synes: ingen åker här. Bonden gick ut och så vidare.
Som det gamla talesättet: Bonden och klockan slår, hästen och tiden lider.
Så här i juletid doftar det om mammas bak.
Nej nu är det dags för kaffepaus.
The End.

onsdag, december 19, 2007

Dikten överträffar verkligheten.


Om man sitter och läser e-post. Skickar virtuella julkort. Bloggar. Samt zappar mellan Aktuellt som handlar om ICAs nya köttfärsdrive och Starwars på sexan så finns risken att man börjar blanda ihop saker.

Eftersom jag nyss läst Blandaren och Metro, Grönköpings Veckoblad och en lokal tidskrift utgiven av Väsbyhem som handlar om kvalitet (en artikel, 44 punkter) och privatiseringar (tre artiklar och en väldig massa punkter) börjar nu sammanblandningsgraden bli intressant. Javisst ja, jag lyssnar ju på radio också.


Jag tror att nyheten att stickprovskontroller med överraskningseffekt inte görs längre i livsmedelsbutiker var allvar, och Imperiets handelsbojkott fiction. Att ännu en ICA Maxi beslagits med ompackad köttfärsrea efter allt ståhej med fyra andra butikschefer som haft en kreativ syn på slutdatum låter som ett rätt härsket skämt. Eller skämt skoj. Ett skojigt skämt är det ju inte. Men det var en Uppsalanyhet och på riktigt.


Jag är rätt säker på att det var på Metros framsida jag läste att rika sjuka barn ska gå före fattiga sjuka barn i kön till doktorn och på radion hörde jag Fredrik Reinfeldt skälla ut hela den församlade poliskåren för att den inte gör sitt jobb. Samt lova att den nya rikspolischefen ska fixa det problemet. Wow, så är det förstås! Tänk att vi skulle få en så insiktsfull statsminister! Kunde han inte ha tipsat Beatrice Ask om det, eftersom det var nåt i den stilen den förra rikspolismästaren sa, och som han ju fick sparken för eftersom polismästarna inte helt sympatiserar med RPS iver att jaga bovar istället för fortkörare även om båda behövs.
Och det inte var denna superhjälte till aspirant för jobbet som Rikspolischef som uppenbarade sig reklamen nyss och ska inte heller blandas ihop med jedikrigare i öknen men det är farligt nära. Rena öknen.
Jag förstår nu förresten också vad fru Reinfeldt menade med omprövning av den moderata sjukvårdspolitiken, det var ett skämt. Väldigt illa placerat, på DN Debatt, men ändå.

Men det kan ha varit Blandaren förstås jag läste om de rika sjuka barnen, jag tror nämligen att det var i Grönköpings Veckoblad jag läste att regeringens nya framgångsstrategi är att lagom till jul se till att ha rekordlåga opinionssiffror (eller var det Svenska Dagbladets ledarsida?), men det var nog inte där jag läste nyheten om att Ny Strategijobben eller vad det heter inte blivit en glimrande succé, till allas oförställda förvåning eller åtminstone arbetsmarknadsministerns.
Vi andra har länge undrat vad han tänkt sig med de långtidsarbetslösa ungdomarna som fortfarande ökar oroväckande. Instegsjobb var det nån som sa - var det inte samma kille som skojade med oss om sina titlar tidigare i höstas förresten, MBD eller nåt liknande som han köpt via fax. Fairfax.

Nån annan, nämligen näringslivet och arbetsgivarna, steg in i debatten i alla fall och svarade "utbildning" och då ströp regeringen ännu en tredjedel från vuxenutbildningen och resten av arbetsmarknadsutbildningarna.
Nej, det var säkert Blandaren! De gör så mycket tokigt! Instegsjobb! Kom igen nu, seriöst!
På Arbetsförmedlingen:
-Goddag, jag är ung och arbetslös. Länge. Och ingen utbildning har jag, vad säger du nu då?
- Instegsjobb?
- Jag har gjort plusjobb så det kan ju vara intressant.
- Eller nystartsjobb kanske?
- Hur skiljer det sig från plusjobb?
- Ja, det är jobb plus. Extra plus, med eller utan lök. Plus. Till nice price.
- Har du inte blandat ihop med reklamen för hamburgare nu?
- Äehum. Nej. Samma jobb. Lägre lön. Du vet, vi sätter jobb före bidrag.
- Jo jag vill ha jobb...
- Bra! Då säger vi det. Jobb. Ingen bidragslön.
Det går bra för Sverige. Många ungdomar har inte jobb, inte lägenhet och ger antagligen blanka katten i arbetsrätten eftersom de inte har nåt arbete att rätta sig efter. En nära vän har följdaktligen fått sluta sitt plusjobb abrupt, men det har inte förnyats med nåt instegs eller plusstarts eller nystartsjobb eller ens minusplusjobb så nu är han utanför igen. Hur den där orätttvisa politiken kan lösa hans problem kan ingen svara på. Arbetsmarknadspolitiken är ett skämt men inte speciellt roligt för den som drabbas av den.

Men vi förväntas jubla vi andra som får skatten sänkt (tabeller - jippii, medelinkomsttagaren får 2 700 kronor lägre skatt. Per år. Tyvärr är finansministerns räkneförmåga också ett skämt tydligen för hur man än räknar blir 2 700 kronor per år inte en tusenlapp i månaden.)
65 miljarder i skattesänkningar, var tar de vägen? Ja åtminstone Skandiadirektörerna jublar, för det blir det nog lite mer än en tusenlapp i månaden i sänkt skatt på den kanten och de har ju inte fackavgiften heller att tänka på. Förresten har väl närmare 150 000 LO-medlemmar tvingats lämna facket för de inte har råd och det låter som ett så hemskt avsnitt ur Starwars att jag inte törs se det. Zapzap.
Igår läste jag tolv olika versioner ungefär av domen mot Byggnads eller rättare sagt domen mot Sverige angående kollektivavtalens giltighet, och jag har fortfarande inte begripit hur det gick eftersom jag förstår det som att det är olagligt att ha kollektivavtal och olagligt att inte ha det, på samma gång!
Jag säger bara en sak - rösta in lite sossar i Eu-parlamentet nästa år så vi får lite ordning på sysakerna!


Sen var det nog dessvärre inte ett skämt att somliga Skandiadirektörer friats i Svea Hovrätt, och jag vet inte riktigt vem man ska beklaga först, direktörer som inte passade på att stuva undan ännu fler pengar om det nu ändå var lagligt att göra sådär, eller Skandia som aldrig lär bli fri från ryktet att de är jättebra på pengaförvaltning. Eller kanske de poliser, åklagare och annan rättskaffens personal som först blir utskälld av statsministern för att de inte gör sitt jobb, och när de försöker, så förlorar de målet i hovrätten.
Man tappar målföret på målsnöret.

Kawbang, Nu ska jag koncentrera mig på Starwars en stund. Jag letar efter en scen som är mindre trovärdig än verkligheten, men jag börjar misströsta:
Dikten överträffar verkligheten oavbrutet. I Starwars kommer det goda att vinna på slutet.
Dikten överträffar verkligheten. Och snart är det jul.

Det är då kyrkan oroligt larmar Stockholm stad och får till svar att det bara "verkar som" om de fattiga blivit lite fler efter som "kontrasterna mot de rika är större" . Nej, det var nog lite Grönköping igen. Tror jag. Jag blandar ihop sakerna. Det var Sveriges bistånd till FN som dragits ned och inte allmosorna till stockholms hemlösa. De har nog ökat.
Dagens tomte har ruttnat på alla de här sagorna och kilat upp på vinden för att meditera.
.

tisdag, december 18, 2007

Cybertomten

Det hårda livet...
...i min mailbox blinkar det idag 590 olästa mail, och då räknar jag inte de som facebokeriet skapat i en annan brevlåda.
...I facebook har jag däremot bara 4 notifications och 1 oläst mail, men jag har idag 191 requests.
Varav jag funderar på att joina Vad säger vi när regeringen slutar göra självmål? som är ett event i januari och Elins inbjudan att delta i Rör inte min kompiskampanjen.
(Elin - var du född när den kom första gången? Gud vad jag är mallig att ha kompisar som är så unga, och så engagerade. Hoppet är inte ute.)
Däremot kommer jag bojkotta Jobjörns inbjudan att delta i kampanjen "Rensa bort skit på era profiler för fan." eftersom jag inte förstår uppmaningen. ;)
Jag har drullat bort mitt lösenord till Sosserian (http://www.sap.se/)
nånstans och blir nu mobbad och utstött ur det stora partiet vilket är en smula olyckligt om man har stökat in material där som man förväntar sig att nån kan ha en åsikt om. Eventuellt.
Samt lärt mig ett nytt verb, att Richa.
Vilket antagligen betyder gå till Riche. Eller möjligen på. Gå på Riche.

Om du nu antagligen inte förstått nånting av detta samelsurium, gråt inte. Livet är det som pågår medan vi nördar planerar för att stryka bort 590 olästa email.
Så. Nu har jag dekorerat klart mitt hus för julen, och lagt på lite häftig musik.

Jag fattar inte varför grannarna klagar.

måndag, december 17, 2007

Riddarhus i takt med tiden

Alla har väl hört historien nu, om hur Gustaf Douglas försökt få in ladies i Riddarhusets styrelse eller åtminstone som revisorssuppleant men blivit avsnoppad med orden:
- De små stegen tyranni, av Henric Ankarcrona enligt adelsmötets egen rapportör på plats för tidningen Arte et Marte.

(NEJ! Jag skämtar inte, detta är blåblodigt allvar! )

- Jag har en känsla av att börjar man öppna en dammlucka är det svårt att hålla emot när vattenströmmarna väller fram", sa Johan Nordenfalk.

Vattenströmmarna skulle, förmodar jag, bestå av kvinnor med namn som Magdalena Ribbing, Ann-Sofie och Birgitta von Otter och några udda adlingar med namn som Ramel, Orre, Lamm, Bagge eller Bildt. Men förnamn som Margaretha med h, Josephine, Antoinette (Titti) eller Klittan Mjöldaggsporre.
Och alla besjälade av en enda dröm, den ouppnåeliga att få sitta på adelsmöte och i Riddarhusets styrelse.
Lyckligtvis har damerna inte heller rösträtt så förslaget röstade kraftfullt ned medan de små liven kivades i köket vems Gucciväska som matchade julgranspyntet bäst och skvallrade med varandra om huruvida lilla fru Reinfeldt passar i all den där velouren hon släpar runt med eller om hon kanske borde gå över till nåt mer silkesaktigt.

Kära Gustaf Douglas. Du är alldeles för modern för din tid. Se denna lilla instruktionsfilm så slipper du göra dig löjlig på hästkapplöpningarna i vår!

Inför nästa adelsmöte som hålls om tre år filar nu, enligt vanligtvis felunderättade källor, Gustaf Douglas på en ny motion om ståndsriksdagens avskaffande, men ska ha hörts muttra "jag fruktar att jag kommer att bli nedröstad även om det".

"Riddarhusets stiftelser förvaltar mer än 2 miljarder kronor. Avkastningen går bland annat till stipendier. I Riddarhusets direktion sitter bland andra Patrik Tigerschiöld som är vd i Skanditek och ledamot i Carnegies styrelse. Den tidigare moderatpolitikern Carl Cederschiöld höll i ordförandeklubban vid adelsmötet. " skriver Dagens Industri. Tidigare moderatpolitikern? Men kära nån, Carl Cederschiöld, är inte det mannen som sägs förhandla om Stockholms infrastrukturfrågor? Vilket parti är han med i nu då? Förutom Riddarhuset alltså.


Utegångsförbud på julafton?


I dagens oroliga värld är det inte lätt ens att vara tomte, den här utlöste stora bomblarmet med sin presentsäck.

Göteborgspolisen ryckte ut med bombtekniker och hela baletten och på förekommen anledning varnas nu alltså allmänheten för att visats ute på julafton, eftersom man kan befara en mängd liknande larm i hela det nervösa landet.

Vi får hoppas att de riktiga terroristerna inte kommit på det där med julklappar som ser ut som bomber, nej tvärtom menar jag förstås. För i så fall lär landets alla postkontor bli överbelarmade med nervösa bombhundar.
Belamrade menar jag.
På bilden syns att Rudolf fått ledigt i dag, det är Dancer och Prancer på bilden som övar med tomten.

Valfilm

L som i Labour.

Moderat instruktionsfilm i jämställdhet

Jag har noterat att moderaterna plötsligt börjat tala om varannan damernas på listorna till Eu-valet, ja det vill säga det första namnen blir som vanligt killar men sen kommer lika många kvinnor. Eller hur det nu var. Så sju män följs av sju kvinnor kanske.

Bara de är duktiga på att lägga huvudet lite på sned och tindra och prata helst med barnslig röst, ungefär som Beatrice Ask och Filippa Reinfeldt. Jo, det finns sossar som kan den konsten också, jag hörde förra miljöministern Lena Somnestad prata i radio häromdagen, hon har också en sån stämma.

Nya feministpartiet moderaternas instruktionsfilm ovan kan säkerligen hjälpa den på traven som inte riktigt bergsäkert vet hur man ska göra. Väldigt behändigt inför julhelgens myckna umgänge också, tänk så mycket trevligare det är när morbror Kalle trivs och får bestämma även om han bytte ut sin hjärna mot en påse nötter redan i 19-årsåldern.

Och tack Peter som skickade den till mig!

söndag, december 16, 2007

Svängdörrsretorik


Visst är det ett härligt ord! Svängdörrsretorik.

Jag fann det som en sammanfattande beskrivning av regeringens bekymmer i tidskriften Retorikmagasinet, en avisa att rekommendera för alla som är intresserade av språk och av den ädla Konsten att övertyga, som ju retorik betyder.


1981 när professor em. Kurt Johannesson i Uppsala skrev boken med just det namnet - Retorik - konsten att övertyga - så var han inte bara vår första professor i ämnet i modern tid utan boken var den första retorikboken som getts ut på svenska på flera decennier.
Retoriken fick så förfärligt dålig klang ooch uppfattades länge som synonymt med propaganda efter Göbbels missbruk av ämnet.

Nu har retoriken fått ett uppsving igen, och det är bra det. Det kommer nya böcker hela tiden och nya proffessurer inrättas.
Jag ser att ungdomarna läser det i skolan, för lite men ändå och jag noterar att ämnet fått starkare fäste på universitet och högskolor, Södertörn i södra Stockholm exempelvis. Och sammanhanget är viktigt. Retoriken kan stå i det ondas tjänst, men det är vårt uppdrag som demokrater att värna retorikens användning i dess absolut mest ursprungliga mening. Det vill säga - konsten att övertyga. En konstart vars skickliga utövare vare sig behöver pengar, makt eller titlar men väl konsten att använda fakta, ord, röst, rörelser och passion - för att övertyga.

Retoriken hjälper oss inte bara att föra fram argument väl, retorikens första och viktigaste regel är nämligen den omvända kanalen - man måste kunna lyssna för att kunna övertyga.
En lyhörd lyssnare behöver färre ord än den som inte hör.

Svängdörrsretorik. Författaren, uppfinnaren av ordet, heter Katti Sandberg och är retorikkonsult. Så här skriver hon:
"Spelet kring regeringstaburetterna har klara drag av sängkammarfarsens dramaturgi. Ni vet, där scenografin består av ett antal svängdörrar där olika karaktärer gör entré och sorti i en alltmer rasande fart, samtidigt som en av huvudpersonerna försöker räta ut förvecklingarna."
Man kunde associera till karuselldörrar också. Man puttar fram ett ord men dörren snurrar till och argumentet eller verkligheten kommer ikapp bakifrån och knuffar omkull en.

"Vem har sagt att hon var onykter? Ibland bygger ni storys som inte finns. Och denna story finns inte."
(Fredrik Reinfeldt kommentar om Ulrika Schenströms förehavande på krogen med Anders Pihlblad från TV4.)

Katti Sandberg illustrerar i sin artikel inte bara vikten av att göra hemläxan väl, rätt fakta. Hon demonstrerar med sina exempel också att retorikens andra sida är nog så viktig; konsten att genomskåda vad som är bländverk och vad som är på riktigt.
Och just nu är det ganska mycket kattguld i den politiska debatten. Sängkammarfars är inte ett ord man vill ska förknippas med förmågan att regera. Eller som en elak tunga i bekantskapskretsen uttryckte saken: "De förefaller lösa varje problem genom att skapa två nya."
.
I samma nummer av Retorikmagasinet finns en liten betraktelse över Al Gore och förslaget att Klimatsmart är årets ord. Lätt att instämma i det. Men författarna konstaterar att Al Gore är på riktigt. Hans engagemang för miljöfrågorna är dokumenterade sedan flera decennier. Hans tråkmånsretorik bär därför att han är sig själv. Inga rådgivarnissar försöker byta stil på honom för att anpassa till vad amerkanska väljare tycker om.
Han är sig själv, han kan sitt ämne och hans engagemang är äkta och han har ett tydligt budskap, ett ärende.

Urtypen för god retorik.

Andra bloggar om: , , ,

lördag, december 15, 2007

Barnramsor och politisk retorik



"When I use a word," Humpty Dumpty said in rather a scornful tone, "it means just what I choose it to mean - neither more nor less."

Ur Through the Looking-glass, and what Alice found there, en slags fortsättning på sagan om Alice i Underlandet. Just detta kapitel handlar om semantik (bokstavlig betydelse) och pragmatik (praktisk betydelse).

Humpty, sitter uppflugen på en mur och förvirrar Alice som försöker förstå vad det är han menar.
Lewis Carroll(1832-1898)

"I don't know what you mean by 'glory,' "Alice said.
Humpty Dumpty smiled contemptuously.

"Of course you don't -- till I tell you. I meant "there's a nice knock-down argument for you!'"
"But `glory' doesn't mean `a nice knock-down argument,'" Alice objected.

"When I use a word," Humpty Dumpty said in a rather a scornful tone, "it means just what I choose it to mean -- neither more nor less.
"The question is," said Alice, "whether you can make words mean different things."

"The question is," said Humpty Dumpty, "which is to be master -- that's all."
Alice was too much puzzled to say anything, so after a minute Humpty Dumpty began again.
"They've a temper, some of them -- particularly verbs, they're the proudest -- adjectives you can do anything with, but not verbs -- however, I can manage the whole lot! Impenetrability! That's what I say!"
--
Humpty Dumpty sat on a wall
Humty Dumpty had a great fall
All the Kings horses and all the Kings men
Couldn´t put Humpty together again

Så lyder en gammal barnkammarramsa när man börjar slå upp den och det är intressant för jag minns den så här:

Humpty Dumpty sat on a wall
Humtpy Dumpty happened to fall
And all the Kings horses and all the Kings men
Couldn´t put poor Humpty Dumpty up on the wall again.
.
Det kan ju för all del finnas variationer, men troligare är att minnet glidit lite, ett ord här och ett ord där till plötsligt jag "minns" en ramsa som avviker från den ursprungliga och som har en helt annan rytm i sig. Prova att läsa den högt!
.
Meningen är i grova drag densamma, men i första ramsvarianten är den överförda betydelsen att ett kraschat ägg är irreparabelt, i det andra att på så höga murar (eller hästar, för så användes ramsan ursprungligt också, the wall som bild av en enorm vit krigarhäst) som Humpty - till exempel Richard III- är så uppflugen på, men väl nerfallen på marken kan inget baxa upp honom igen.

Andra ramsor som sitter, med eller utan mening:
Ole Dole Doff Kinke Lane Koff, Koffe lane, binke bane, ole dole doff
Durch für gegen ohne um, aus ausser bei genenüber, mit nach seit von zu. An auf hinter in neben zwischen vor!

På franska lyder Ole Dole doff så här:
Ams, tram, gram, Pic et pic et colégram, Bour et bour et ratatam, Ams, tram, gram

Sur le pont d'Avignon,
L'on y danse, l'on y danse,
Sur le pont d'Avignon
L'on y danse tout en rond.
Les beaux messieurs font comme ça
Et puis encore comme ça.
Sur le pont d'Avignon
L'on y danse tout en rond.
Och sen kommer de bella damerna och så vidare.
--
Som liten och alls inte flerpråkig men besökare en tid i engelsk språkmiljö som barn, kan man bli förvirrad:

Bä bä vita lamm
har du någon ull
ja ja kära barn
hela säcken full!
Helgdagsrock åt far
och söndagskjol åt mor
och två par strumpor åt lille lille bror
Alice Tegnérs variant från början av förra seklet vittnar inte bara om ojämn fördelning i samhället utan inom familjen.
Men den engelska är råare i betydelsen rakare, den är äldre också:

Baa baa,
Black Sheep,
Have you any wool?
Yes, marry, have I,
Three bags full:
One for my master,
One for my dame,
And one for the little boy
That lives in the lane!

En till. Jag har fått med mig den väldigt korta ramsan:
An apple a day, keeps the doctor away!

Men så här skulle det vara:
An apple a day
Sends the doctor away
Apple in the morning
Doctor's warning
Roast apple at night
Starves the doctor outright
Eat an apple going to bed
Knock the doctor on the head
Three each day, seven days a week
Ruddy apple, ruddy cheek

Har detta med politik att göra?

Svar ja. Barnramsor som fastnar i minnet påminner om politiska retoriska ramsor. Folkhemmet. Den svenska modellen. Utanförskapet.
Vissa har betydelse, andra inte, till och med en nonsensramsa som Ole Dole Doff har en betydelse, och en associationsrymd - saker man börjar tänka på när man hör orden.
.
Tänk efter nu och tänk själv, inte för att du har eller inte har sympatier för denna blogg eller dess författare eller dess politiska åsikter! Och häng med:

Från årsskiftet sänks skatterna för 65 miljarder kronor.
VEM får de pengarna?
VEM får betala?
-
Alldeles oavsett vad du nu tycker om detta och om effekterna, så är detta budskapet som följer med denna skattesänkning:
"Utanförskapet ska brytas."
Det där utanförskapet som moderaterna talar om skulle omfatta 1,5 miljoner människor. (De minskar nu och är i vissa pressmeddelanden, utspel, tal etc nere i en miljon. Och alldeles strax kommer de att påstå att invandrare är de enda som är utanför och växla över till satsen "välfärden måste rustas upp." Men det är en annan historia.)
Nästa gång någon använder ordet utanförskap föreslår jag därför två saker:
Säg till den Humtpy Dumpty som använder ordet:
- Vad menar DU med utanförskap. Hur definierar du utanförskap?
Om då det handlar om ett problem, exempelvis svårigheten för utomnordiskt födda att få arbete eller att det är stökigt i skolan eller att det regnar istället för snöar i december - ställ då frågan:

På vilket sätt menar du att en orättvis politik kan stärka arbetslösa så de lättare får arbete (göra skolan bättre, gatorna tryggare eller vad det nu handlar om) Vore det inte bättre att satsa pengarna i skolan, sjukvården, fler invandrare i utbildning, fler poliser på gatorna, bättre gatuljus, fler miljöbilar etc?
Politiken skulle vinna på lite fler Alice.
"The question is, wich is to be master. That´s all." sade Humpty Dumpty till henne.
.
Så jag tänkte roa mig lite med att bryta ner det där budskapet i retoriska satser för att ge Alice lite stöd.
Lyssna vad moderaterna skriver på sin hemsida när de ska presentera sin politik, jag väljer den engelska för den kort och tydlig.
.
"Sweden is doing well and this is good to see - yet 1.5 million adults have no job to go to. Sick people still have to queue to get care. Swedish pupils do not learn enough. And many people dare not go out after dark. Sweden has changed and moderaterna have developed to resolve the problems facing modern society. The new moderaterna put work before benefits by reducing tax, mostly for those who are earning the least. We want to reinstate welfare by putting education and health services before the benefits system. And we think that we should, once and for all, take up the battle against criminality. We want to make life in Sweden better. For everybody."
.
Det går bra för Sverige... men ändå har 1,5 miljon vuxna har inget jobb att gå till, säger de.
(Vänta lite nu, vi har 4,5 miljoner i arbetsför ålder ungefär i Sverige. Nåt stämmer inte här. Vad kan det vara, kan du räkna ut det?)
Sjuka måste köa för att få vård. Svenska elever lär sig inte tillräckligt. Och många vågar inte gå ut efter mörkrets inbrott.
(Det får man i bokstavlig mening medge har en del inlåsningseffekter i så fall, så här års när mörkret faller klockan 15 i Stockholmsområdet.)
Sen kommer lösningen då på alla dessa problem:
De nya moderaterna sätter arbete före bidrag, (nodge nodge, vem instämmer inte i satsen arbete före bidrag) - ...genom att sänka skatterna...
Vänta stopp nu. Första delen av meningen håller alla med om - andra delen av meningen bygger på påståendet att sänkt skatt ger jobb. Och sen kommer tredje ledet i påståendet:
... mest för dem som tjänar minst."
Som ju är en ren bluff och avsedd att mosa den som pekar på att sänkta skatter innebär en omfördelning av pengar från den som har mindre till den som har mer. Sen slutklämmen då:
Vi vill rusta upp välfärden genom att sätta utbildning och hälsa före bidragssystem.
Meningen förutsätter att någon värnar system, bidragssystem, före satsningar på skola, på sjukvård osv.
Underförstått de hemska socialdemokraterna.
.
Nå. Fungerar detta då?
Jajamensan, det gör det. Valet 2006 visar att det fungerar, men det fungerar bara i det korta perspektivet. Därför att det finns fler frågvisa Alicar än det finns Humpties uppflugna på diverse murar, hästar och piedestaler. Några har börjat falla ner, poff, poff, och har lite svårigheter med att kravla sig upp igen. Vissa har till och med kraschlandat en smula och skalen spruckit, några ministrar vars namn jag inte tänker tjata exempelvis.
.
Intressant nog, tycker jag, är att moderaterna måste konstra så förbannat med sin retorik och sina språkregler för att få folk att instämma, men som socialdemokrat slipper man ju det.
.
Jag tycker vi ska använda skattebetalarnas pengar klokt för att tillsammans betala för välfärd, för att kunna satsa på jobb, på skola och på bra sjukvård för alla, det skäms inte jag för.
Och jag tycker vi ska investera i utbildning som gör arbetslösa och ungdomar attraktiva på arbetsmarknaden samtidigt som de får chansen att uppfylla sin livsdröm.
Och dessutom tycker jag att vi ska satsa på att den som är sjuk ska kunna vara hemma istället för att komma till jobbet och smitta ner sina arbetskamrater. Vinterkräksjuka är inte särskilt ekonomiskt.
.
Moderaterna däremot skäms för att de tycker skatter är ett otyg och gillar privatiseringar.
.
Därför förlorar de på lång sikt. Retoriken stämmer inte överens med det sanna innehållet. De för en orättvis politik som ökar klyftorna i samhället och är medvetna om den saken, men orkar inte stå för det.
Alltså måste verkligheten kläs i ny språkdräkt och en kolossalt avancerad retorik, men så har också Schlingmann och Reinfeldt arbetat noga, målmedvetet och strategiskt med den saken. Skickligt, det är bara att medge.
.
Hög tid att skicka fram Alice. She´s living next door...
Hon lärde sig att verben har humör, dem tämjer man inte så lätt som adjektiven.
.
- Hellre investera för framtiden än en orättvis politik som leder till utanförskap och ökade klyftor, svarade Alice enkelt och krasch så föll Humty Dumpty.
...
Den här bilden företäller ingången till koncentrationslägret Auschwitz. Ovanför porten står Arbeit macht frei. Så stod det också i Dachau, där jag har varit och där lukten från kremeringsugnarna fortfarande kan anas och där 35 000 människor mördades och de första som mördades var socialdemokrater och andra politiska avvikare, judarna kom senare.
Arbeit machts frei.
Kantänka att några av de socialdemokrater som hamnade i Dachau redan på 1930-talets början hade ställt frågan om semantik till Hitlerjugend.
Michel B som var med där, och som i sitt brokiga förflutna har en fantastisk berättelse om flykten från Frankrike till England, hur han flög med the Royal Air Force och hur han komma till just Dachau med de första soldaterna som befriade lägret i maj 1945.
Nu gjorde han fjärde försöket att besöka lägret. Även denna gång fick han vända tio meter utanför ingången. Jag såg honom hulka när han återvände ensam till parkeringsplatsen och vi andra fortsatte in, men jag vet inte om han grät eller spydde.
Eller båda.
Man behöver inte ha särskilt mycket fantasi för att kunna föreställa sig Michels associationsbanor runt ord som Freiheit och Freedom eller Liberté.
.
Så är det med ordens semantik vs verkligheten.
.

fredag, december 14, 2007

Baksmällan

Min penna löper ifrån mig när jag har lite mycket omkring, otyglad, ouppfostrad men glad.
Jag skulle ju ha skrivit om ljus, för jag tycker mer om ljuset än mörkret.
Om Lucia som är så sagolikt.

Om små tultar som tomtar och småtomtar som tultar och berätta om barnens hemmagjorda pepparkaks-kostymer som blev till därför att lillpojken vägrade stjärngosse, tyckte tomtar var töntiga och inte fick bli lucia.
Skada, han hade blivit en söt lucia, han hade ljusa lockar dessutom ganska länge och var liksom sin syster som också vägrade töntiga figurer i luciatåget sötast i hela lucieriet.
Hon tog ut en fullskalig hämnd flera år senare när hon uppenbarade sig i rosa pyjamas med små björnar på skolavslutningen i en hårfärg som trotsade all beskrivning. Hon var söt då också. Och strålade.
Mödrar är sorglöst befriade från objektivitetstvånget...
.
I alla fall.
Så blev det istället nån slags story om Lucifer. Rackarns penna. På självaste Luciadagen!
.
Nu åkte jag hem igår kväll och passerade en rondell som till vardags är kolossalt alldeles trist, och den är nu upplyst av marschaller, som jag antar att våra rättrådiga moderatstyrda kommunalråd har placerat ut alldeles själv för att vägleda alla våra ungdomar genom lucianatten. Om man finge tro dom, kommunalråden, så sysslar dom med sånt nämligen, lite julpyssel. Och tvättar klotter.
Inte så konstigt då att de glömmer att byta gatlamporna som slocknat och uppfylla löftet om att bygga upp förskolan i Runby som brann ner för några månader sedan.
.
Tomten själv har blivit alldeles villrådig av allt detta så han beslöt plötsligt att han skulle fira Lucia också och det gick som synes inte så bra. Alls.
Så nu låter han hälsa att han önskar sig en vit jul och snälla barn så att allt blir som vanligt igen.
Jag för min del önskar snälla vuxna. Såna som skriver avtal på Bali om miljön och tänker efter före. (Nej, jag har inte tänkt gå med i nykterhetslogen, men jag stödjer gärna IOGT:s kampanj ändå. Jag betalar kyrkskatt och är kvar i statskyrkan och av kulturella skäl. Det finns ingen logik i det men det känns ok. SSUarna ska förresten dra igång Rör inte min kompis-kampanjen igen, den stödjer jag också.)
.
Jag fick hursomhaver en julklapp av Antoinia Ax:on Johnson igår med posten, jag antar att alla i kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige i vår kommun har fått det - i form av en bok till nyanlända flyktingbarn.
Såna julklappar vill jag gärna ha flera av. 4 000 barnböcker har hon delat ut, vilket jag tycker är jättebra.
En bok för alla hotas av nedläggning för att regeringen plötsligt drog in pengarna - hela slanten, 10 miljoner kronor, dras in som julklapp till alla landets barn från första januari 2008.
En bok för alla har gett ut 30 barn- och ungdomsböcker per år sedan 1976 och har nått helt nya grupper i samhället, inte minst barn och barnfamiljer alltså.
Jag letar förgäves efter Antonias namn men här är länken - så kan du också stödja uppropet och skriva på namnlistan. Det vore en konkret, politisk, åtgärd. Istället för allmosor, charity. Välgörenhet.
.
Via en låg gemensam skattefinansierad peng har rätt många fler än 4 000 barn, och det i alla samhällskikt, haft råd och tillgång till bra böcker. Bra barnböcker kräver att någon ger ut dom. Och det är bra att äga en bok, eller åtminstone kunna låna en bok, och är boken bra är det ännu bättre.
Läs Lessings nobeltal, Antonia, så fattar du galoppen.
Det fina i kråksången är att dina välgörenhetsspengar räcker lite längre också om En bok för alla överlever, eftersom hela idén är god litteratur till lågt pris. Mer smällkaramell för pengarna liksom.
.
En bok för alla biter ihop och fortsätter trots allt, men det blir givetvis inte råd till 30 titlar 2008, kanske 15 om man har tur. Troligare 12-13.
.
10 miljoner! Om det varit ekonomisk kris hade jag fattat det, men det är ju inte kris. Det är ju visserligen skattesänkningar för 65 miljarder från samma årsskifte. Vem fick alla dom pengarna?
Jag menar ni tar 10 miljoner från barnens bokhyllor för att sänka skatter med. Fjuttigt!
Plötsligt kändes den där barnboken till flyktingbarn inte lika tjusig längre, även om jag vet att uppsåtet är ärligt och uppriktigt.
Inte undra på att tomten mår lite tjuvtjockt idag.
Han kanske är lika förvirrad som jag är.

torsdag, december 13, 2007

Natten när Lucia mötte Lucifer

Oj. Först nu fick jag se att Åsa Petersen skrev samma sak. Och tyckte lika. Om Doris Lessing, feminismen, författarskapet och Svenska Akademiens sätt att motivera nobelpriset.
Då kanske man inte är alldeles fel ute lik förbaskat?

Katrine Kielos tycker inte som jag. Inte riktigt i alla fall. Men hon skriver så halsbrytande (bra) att man finner sig instämma ändå. Men puerilt får man slå upp. I alla fall jag.

Puerilt!
Kan ni begripa att sedan Pär Nuder kläckte ur sig det ordet i radio för att snoppa av nån har det förökat sig och springer nu runt på nästan en miljon hemsidor. Vem fan använder ordet puerilt, mer än Pär Nuder?
Köttberg, för att ta ett juvenilt ord, spökar bara på knappt 10 000 platser i Internetvärlden. Och googlar man på juvenil blir träffarna oändligt många (55 miljoner) men det kan ju bero på att ordet fungerar i fler språkmiljöer än lördagsintervjuer eftersom det bottnar i latinet till skillnad från pueriler som inte bottnar alls. Kanske Pär menade Pure Real och blev missuppfattad av nåt slag? Nå, såna futiliteter befattar vi oss inte med nu, nu ska vi syssla med infantiliteter. Detta är icke en kria, absolut inte en episk saga men väl en litterär nulitet. Ett noll och nästan intet!

Häromdagen mötte jag 18-åringen i huset som ju är en kämpe, för dagen kraftigt beväpnad med Saol. SAOL står alltså för Svenska akademiens ordlista och i vårt hus figurerar stundtals fruktansvärda ordsnobberier, varför vi håller koll: är det tolvan?
- Nej, det här är elvan som jag fick av farmor.
Farmor Korsordslösaren sliter ut sina Saol, sen ger hon bort dem begagnade till oss. Vi skickar våra Vår Kokbok vidare för vi har ungefär samma förbrukningstakt på dem som farmor på sina Saolar.

Nå, ungdomen förberedde ett föredrag och skulle nu smuggla in ord av typen pueril i sin text. I varannan mening. Ja, eller snarare juvenil, eftersom det som sagt var SAOL och inte seriemagasinet hon beväpnat sig med.
- Det är du inte korpulent nog att klara, sa jag.

Hon fnös förstås och gav omedelbart tillbaka med samma mynt, vilket har jag glömt, ungefär lika välplacerat; postpoetiskt eller sub-, eller hyper. Det kan bli ganska skojiga kombinationer, prova!
Subkulturer är bara förrätten.
Hyperpassiv extranumret. Kaosteoretiker, oomkullrunkelig, celeber är för lätt.
Och där emellan -trauma. Evidensmarkörer, substantiella tystnader och existensiella - alltså jag pratar inte om kultursidorna utan om att ta en ordbok, låta fingret falla lite slumpartat på ett ord och sen använda det i ett föredrag om pärlplattorna som gatukonst eller varför det är bättre att spela Wii än golf av miljöskäl. eller vad det nu handlade om, jag har inte en susning. Troligen handlade det om nåt substantiellt.

Men jag hade velat höra det föredraget.

Hon kom hem och meddelade att hela klassen hade glömt, förträngt, drabbats av posttraumatiska stressymtom eller vinterkräksjuka - välj valfritt alternativ, vi är inte knussliga här - och stannat hemma då rampfebern slagit till. Eller möjligen den totala latmasken, glömskans kusin.

Resultatet var i alla fall att en handfull klassisar och en, kan man tänka sig, häpnande lärare, som i tjugo minuter tvingats lyssna på en sannolikt i stora drag korrekt komponerad retorisk utläggning kryddad med ord som inget mänskligt öra hört uttalas högt utanför Svenska Akademiens väggar de senaste sjuttio åren och jag slår vad om att hon övertygat dem om vad som helst, med ord de tvingas slå upp men så (att) de ändå efteråt bara kunnat nicka instämmande.
Undrar var i all världen hon fått det där draget ifrån?

Som ni märker är detta det inlägg i miljödebatten. Återbruk är det nya inneordet, och återbruk av ord måste vara optimalt inne.

Nu är det Lucia. Lucia är äldre än tomten, det är därför vi firar så envist och förr firades första frukosten klockan två på natten, eftersom man måste vaka mot Lucifer - det visste ni inte va?

Så Sankta Lucia med anor från år 308 före kristu födelse är hotfullt nära avgrundens rand denna magiska natt. Därför är det bäst att vaka.

Det vete attan hur jag ska sy ihop det här nu med Lessing och ordbruk, men Lucia och Lucifer har båda släktskap med Lux, Ljus, och nu börjar det närma sig nåt man kan begripa kanske.
Och Lucifer - Lucem Ferre. Ljusbringaren.
Lucia - Lux. Ljus.

Givetvis ännu ett fall av den konverterade ängeln alltså, den fallna ängelsn, eller möjligen av gud nedslungade ängeln som blev Satan, djävulen, Hin håle själv. Lucifer. Och jag skulle nog kunnat tänka mig att vakna i min säng på morognen den 13 december, väckt av en karaktär som den ovan, en Lucifer, beväpnad med pojkaktig charm och en dry martini (med oliv!)istället för en spretig barnakör med lussekatter och stearindropp och hemgjorda stjärnor.
Lusse lelle...
Bara för att jag inte kan låta bli - visste ni att Lusse faktiskt förekommer i Koranen också. Harith som blev Iblis är samma figur som Lucifer.

Men. Nu börjar det bli riktigt intressant här. I själv verket finns inte Lucifer, alltsammans beror på en språklig förbistring, en missuppfattning i en översättning, en språkvetare som tolkade bildspråk bokstavligt.
Lucifer (lucem ferre, ljusbringaren) är det latinska namnet på morgonstjärnan, planeten Venus.
Lucifer är alltså inte ursprungligen djävulens namn, utan har kommit att bli det på grund av den latinska översättningen av ett stycke i Jesajas bok, där djävulen kallas "strålande morgonstjärna". Något namn på djävulen finns inte i Bibeln.

Så om gårdagens översättare gjort som 18-åringen, slumpdragit ord ur en ordlista för att använda i föredrag och uppsatser och knäppa konversationer, så skulle vi kanske inte ha firat Lucia eftersom vi inte hade behövt vaka i vinterns mörkaste natt mot Lucifer.

Då hade det kanhända varit en annan ljusbringare, ärkeänglarna Gabriel, eller Mikael eller Uriel som spökat för oss i sitt eviga sökande efter Messias.

Dagen skall åter gry,
stiga ur rosig sky,
Sankta Gabriella
Sankta Gabriella!

Och då hade vi nog sluppit den förfärliga glöggen!

Fiat Lux!
Släck mörkret!

Andra bloggar om: , , , ,

onsdag, december 12, 2007

När tomten på loftet mötte IT-supporten

Nu ska jag avslöja en hemlighet, nämligen hur jag egentligen gör.
Jag var nere i källaren idag och blev tagen på färsk gärning. I källaren huserar IT-supporten, ett av husets viktigaste gäng, granne med vaktmästaren och mannen med internpostvagnen.
En trappa upp finns den viktiga receptionen som delar denna första plats. Där känner jag inte alla ännu, men några.

Själv bor jag uppe på vinden 7 våningar upp. Däremellan rör sig ett hundratal människor, viktiga betydelsefulla och kompetenta, kloka människor och en annan viktig satellit mellan dem som man då och då möter, främst i hissen, nämligen städarna.
Vi på vinden är tomtarna på loftet, informatörer och kommunikatörer och såna saker. Dagens tomte är alltså jag!

I källaren satt jag och pratade med U när han plötsligt avbryter mig och spärrar ögonen i mig:
- Du? Hur länge har du jobbat här nu?
- Två veckor, kanske, försöker jag.
- EN vecka slår han fast som en slags sanning. här har du jobbat i huset i en vecka. Vet du en sak. Jag har jobbat här i två och ett halvt år, och under två och ett halvt år har ingen kommit och pratat med mig som du gör nu.

- Nej, säger man ynkligt och undrar var det här ska ta vägen.
- Och du kommer hit första veckan och tar oss alla på allvar, berättar vad vi ska göra, inviger oss i det som hela huset talar om, kopplar ihop det med något annat och ser vad vi faktiskt kan här. Första gången någon tänker på tvärsen.

Sade U. Kopplade ur telefonen, reste sig och med mig i lite snopet släptåg ilande for han upp genom huset till de lokaler där den bångstyriga tekniken finns, den som måste tämjas, bemästras, tokfostras så som teknik och särskilt IT-teknik ibland måste. Och jag vet ju att de där gänget har en kö av andra angelägna ärenden.

En stund senare ringde jag till en arbetsplats jag lämnade för mer än tio år sen. I växeln svarar en bekant röst.
- Hej, säger jag. Det är jag.
- Men hej, det var länge sen, hur har du det? svarar rösten.
Det sitter i också, länge. Och motsvarande mönster utspelar sig, jag får hjälp och tid och en vänlig röst trots att jag vet att på andra sidan telefonlinjen är det antagligen så här års jäktigt.

Min nya högsta chef kommenterade dock vårt första korta effektiva möte med orden:
- Du är inte mycket för smalltalk du inte!
Han skulle bara ana...

tisdag, december 11, 2007

Doris Lessings nobeltal


För en massa år sedan gick mina barn i en skola som ville försöka sig på en nyordning, vad det handlade om spelar ingen roll men föräldrastorm blev det.

Till slut reste sig en förälder som suttit tyst länge och lyssnat på alla de oroliga rösterna. Föräldern sade mjukt:
- Jag har just kommit hem efter flera år i ett land långt långt bort i världen, ett land där problemet är om barn alls får gå i en skola, om det alls finns ett skolhus, en lärobok eller en lärare. Jag förstår att många av er är oroliga för något nytt och okänt, men här finns en skola och här finns läroböcker och lärarna vill skapa något nytt för våra barns skull. Jag har svårt att förstå vad ni är rädda för ska hända, om lärarna här tillåts prova det de vill göra för att skolan ska bli bättre för våra barn.
Diskussionen tog slut där. Med en kort historia fattade alla de oroliga föräldrarna mod och vågade närma sig det okända.
.
Jag är uppvuxen med böcker och mina barn är det också. Det är en rikedom och en skatt men inte nödvändigtvis begynnelsen för ett bokläsande liv.
Men för ett berättande liv.
Sagoläsningen varje kväll ersattes så småningom av serier, hästböcker, Science Fiction och så plötsligt; Shakespeare, en Lagerlöf, Kafka - flera!
Sen nyfikenheten. Allt om buddismen är intressant! Varför byggdes pyramiderna?
Mamma, luktar fattigdom illa?
"Jag vill besöka Roben Island och se var Nelson Mandela satt i fängelse. "

Jag kan. Jag kan bli. Jag kan berätta.

Alla kan inte åka till Roben Island och alla kan inte besöka Manilla och känna lukten av brända sopor från de fattigas kvarter. Men alla kan besöka ett bibliotek och resa med boken.
Man kan, till exempel, läsa fast man är blind. Numera kan man ju det. Eller om man är dyslektiker.
Man kan låna böcker som ljudfiler. Och av det växer världen lite och man färdas i den och blir lite mindre rädd för det okända.

Jag kan. Jag kan bli. Jag kan berätta.

Och sammanhangen ur berättelserna som sätter fantasin och kreativiteten i rullning föder och göder självkänsla. Jag duger. Det finns fler som jag. Det finns andra....

Jag kan. Jag kan bli. Jag kan berätta.

Det där ligger snubblande när den tanke min far aldrig lämnade;
Alla människor har en bra historia.
-------
Jag kom att tänka på den där händelsen när jag läste Doris Lessings Nobelföreläsning.
Läs den. Det är inte blott god litteratur, tankeväckande, lärande.
Det är medryckande också.
Och lyfter, givetvis, betydelsen av boken en nivå till. Ännu en nivå.
Läs.
.
Men uppriktigt sagt så blir jag allt mer förbryllad över den motivering som Svenska Akademien skickat med priset;
"den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning".
Ebba Witt-Brattström försöker förklara. Jag är antagligen väldigt korkad, men jag gillar Doris Lessing och jag tycker om bra berättelser och tankeväckande historier alldeles oavsett om de är episka, kvinnliga eller manliga erfarenheter, sanna eller fullkomligt påhittade. Det är därför jag är så förtjust i sagor och i Marquez. Historier behöver inte ens vara sannolika för att vara lärande, inte ens logiska - tänk på betydelsen av Harry Potter eller Liftarens guide. Eller Grottbjörnens folk. Eller Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Eller Krakel Spektakel.
Just nu lyssnar vi på Teskedsgumman i radio som julföljetång för fjärde gången. Götapetter! Hur logiskt är det? Hur lärorikt är inte det?
Och jag läser för att det gör mig lycklig:
Krakel Spektakel Kusin Vitamin
hängde och svängde i en gardin:
För hej och hå i gardinen den blå!
Krakel Spektakel vad tänker du på?
.
Och jag noterar den totala frånvaron av en kommentar kring akademiens motivering i Lessings nobeltal, men hon kommenterade den omedelbart till pressen med orden: "Vah? Uttryckte dom sig verkligen så???"
Inte för att hon skulle omedvetet ha råkat skildra något i sina böcker, tvärtom! Men just därför.
.
En medveten feminist som pekar på kvinnlighetens särskildheter, och människornas olikheter, individernas mångfald - en miljon sätt för käringar att trassla till sina liv på med eller utan hjälp av förtryck, könsspel, makt, världens allmäna galenskap och för all del olikheternas betydelse; svart-vit, kvinna-man, rik - fattig. Afrikan Europé. Bildad. Obildad.
Nåt säger mig att hon artigt håller inne med tanken att det finns en slags förödmjukande ton i den där motiveringen en slags, "trots att" en slags begränsning som inte säkert eftervärlden kommer att finna.
Men för all del. Jag tillhör alla generationer EWB kastar sig över, känner empati med mina mödrars revolt och har tagit en dust själv, nu står jag efter förmåga bredvid dagens unga kvinnor men också de unga männen och jag är feminist på ett kolossalt omedvetet sätt.
Jag är tvåspråkig, medvetet tvåspråkig manligt-kvinnligt, jag behärskar härskarteknikerna, jag skiter i salongen och spottar i sockret om det krävs för stunden och är antagligen lite korkad som sagt.
Jag har liksom inte tid att förlora mig i detaljerna. Feminism tar ner farten, när nån tvingar mig bli teoretiker. Jag är praktiker och dunkar herrar i huvet om dom är värda det för att de är korkade, inte för att de är herrar. Det händer att jag reflekterar över om män möjligen är offer på samma sätt som kvinnor är det.
Och slutsatsen blir väl då att offerrollen aldrig tilltalat någon, men kraften att äga sitt liv en idé som tilltalar alla. Jag trodde på ett plan att det var det Lessing skrev om. Men jag är inte boklärd, jag är en rätt vanlig läsare. Jag läser inte bara för att reflektera och lära mig saker, jag läser för att det gör mig lycklig och starkare och att vissa böcker, filmer, bilder, ibland de mest oväntade, stärker min självkänsla.
Om jag sviker mitt kön då, så får det faktiskt vara. Jag har en del andra strider för mig som känns lika angelägna. Svenska Akademien får ursäkta en medelåldrig toka, men motiveringen kändes som om den begränsade värdet av priset och det var kanske inte de noblas mening.
.
Den turkiske författaren Pamuk sa i sin Nobelföreläsning så här om sitt skrivande:
"Tillåt mig att låta några populära ord fylla musikens funktion och byta ämne! Som ni vet, den fråga som vi författare oftast får, den populäraste frågan lyder: ”Varför skriver ni?”
Jag skriver, för att det är mitt hjärtas lust! Jag skriver, för att jag inte liksom alla andra trivs med ett vanligt arbete. Jag skriver, på det att böcker måtte skrivas som jag gör och bli lektyr för mig. Jag skriver, för att jag är så arg på er, jag är arg på alla. Jag skriver, därför att jag tycker så mycket om att en hel dag sitta i en kammare och bara skriva.
Jag skriver, därför att endast genom att förändra verkligheten kan jag fördra den. Jag skriver, för att hela världen måtte få veta hur jag, de andra, hur vi alla, alla vi i Istanbul och Turkiet har levt och hur vi lever. Jag skriver, för att jag tycker om papperets, pennans och bläckets doft.
Jag skriver, för att jag tror mer på litteraturen, romankonsten, än på något annat. Jag skriver, för att det är en vana, en passion. Jag skriver, för att jag är rädd för att bli glömd. Jag skriver, för att jag är förtjust i all berömmelse och uppmärksamhet, som det för med sig. Jag skriver, för att få vara för mig själv. Jag skriver i hopp om att förstå varför jag är så oerhört arg på er och på alla.
Jag skriver, för att jag tycker om att bli läst. Jag skriver, för att en gång för alla bli klar med den här romanen, den här texten, den här sidan, som jag en gång påbörjade. Jag skriver, för att alla förväntar sig det av mig. Jag skriver, för att jag med barnatrons innerlighet tror på bibliotekens odödlighet och mina böckers platser på hyllorna. Jag skriver, därför att livet och världen och allting är så otroligt vackert och förunderligt.
Jag skriver, för att jag njuter av att klä i ord livets hela härlighet och rikedom. Jag skriver inte för att berätta historier utan för att skapa historier. Jag skriver, för att göra mig fri från känslan av att det alltid finns en plats, dit jag – precis som i en ond dröm – på intet sätt kan ta mig till. Jag skriver, för att jag aldrig kunnat känna mig lycklig. Jag skriver, för att bli lycklig."
.
Jag skriver för att bli lycklig...

”som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning”.
Skrev nobelpriskommittéen. Verkar som känselspröten fungerade bättre förra året.

Mona Sahlins svåra val...


För några år sedan blev Carl Bildt så otroligt arg för att han inte fick gå på Nobelfesten att han anordnade en alternativ nobelmiddag.
Nån som minns det?
Sen dess brukar väl oppositionen bli inviterad antar jag för att man ska slippa såna pinsamheter som partiledare som på blodigt allvar och på hastigt inkallade pressträffar beklagar sig över att de inte blev bjudna på Kalaset.
Åtminstone hade Mona Sahlin hade fått en av de åtråvärda inbjudningarna till gårdagens Pippi Långstrumpbankett i blå hallen.
Och ett backstagepass av Christian Luuk till Bruce Springsteen samma kväll.
Mona valde Bruce Springsteen. Det gjorde hon rätt i tycker jag.

måndag, december 10, 2007

Recept på världens godaste glass


Nu är det så att jag råkar läsa andras bloggar, och en av mina stammisar bor i Finistère och började plötsligt den här veckan orera (nostalgiskt!?) om äpplen och kanel och att man inte ska blanda ihop kanel med chilipeppar eftersom den sortens kulinariska sensationer riskerar stanna vid just det. En sensation alltså. Men inte nödvändigtvis god.
Nämen, ni får allt läsa själva!

Så nu bara måste jag dela med mig av;

Världens godaste; Morsans kanelglass

Man tar tre av allting. Och blandar sen ihop det i rätt ordning.

3 äggulor och 3 deciliter socker i en skål vispas rejält.
I en annan skål 3 deciliter vispgrädde och en nypa socker i den också. Vispas rejält.

Sen öser man ner 3 teskedar vaniljsocker och 3 kryddmått kanel. Sen tar man tre kryddmått kanel till och öser ner, ungefär tills man börjar att nysa.
Precis när man tänker för sig själv att nu har jag nog överdrivit det där med kanelen, så tar man ett par-tre kryddmåttsskopor till.

Sen vänder ner den vispade grädden i de vispade gräddgulorna - och kör i glassmaskinen eller i frysen, plocka ut en gång i halvtimmen och rör om ordentligt bara!

Till detta tar man nu fram en ugn. Och tre-fyra äpplen som man skalar, kärnar ur och delar i halvor.
Lägges i ugnssäkra föremål som exempelvis på ett fat, över alltsammans river man lite mandelmassa och in i 200 grader eller lite till, det är inte så noga, i ungefär en kvart.
Serveras gärna med vansinnigt mörkchokladig chokladsås som man helst gör själv på ren kakao och recept från Vår kokbok, med väldigt lite socker i alltså - och ringlar över äpplena samt glassen till.

Eller så tar man de tre äggvitorna som blev över när man gjorde glassen. Vispar dom tills en piga svimmar, med lite socker.
River äpplena. Tar en skvätt av den färdiga sockerlagen man alltid har på lut i kylskåpet. (1 deciliter socker på 3 deciliter vätska)
Och gör en sorbet, äppelsorbet, att servera tillsammans med kanelglassen.
Ska det gå snabbt? Frys då äpplena i små bitar först, ta ut dom ur frysen, mixa med allt det andra och kör direkt i en glassmaskin. Eller i frys men rör om väldigt ofta.

Lyckos dig som läste det här receptet.
Morsans kanelglass med morsans äppelsorbet är en hit. Klås endast av farsans mango-drinkar på rom och passerade mangosar från Filippinerna.

God Jul!

PS Den som gissar att jag sitter här och starrbligar hungrigt på Nobelmiddagen på teve har gissat alldeles rätt också. DS

Ingen tomte idag. Det blev en kamel istället. Fråga mig inte varför.

söndag, december 09, 2007

Söndagens tomte


Det är söndag den andra advent.

Ajax. Kasselutter. (Lussekatter menar jag, ursäkta...)

Jultomtarna ute.
Krubban beredd.
Tomte i plast lyser på taket.

Ljusgirlangen i flaggstången apterad.
Det blinkar i trappan.
Sex lysande stjärnor och 438 små ljusstakar, tomtar och julbonader täcker väggar, fria ytor och på golvet en matta med texten: God Jul.

Andra ljuset är tänt.
Det är fullständigt vidrigt smaklöst alltsammans och blir inte bättre av barnens pärlplattekonst från förskoletiden, i fyra generationer. Den första generationen var dock fattigare och gjorde sin motsvarighet till julpynt av tomma toarullar och resttyger, med lite garn och bomull, antagligen på kyrkans barntimmar sponsrat av Lions.

I fönstret står en gran i tyg med ögon och händer, och trycker man till granens hand börjar den dansa och sjunga "Jingle Bell".

Vi käkar pyttipanna och när vi gått och lagt oss hör man tassande steg här utanför och det är när tomten smyger ner till sjön där isen brukar ha lagt sig så här års.

Men vad gör han?
Badar naturligtvis. Snart är det dags. Bara två veckor kvar nu...

Skolpatronerna

150 miljoner kronor i vinst för friskolorna.
Handikappade nekas plats i friskola.
Rektorer på friskolor ändrar i betygen så resultaten ska se bättre ut.
Fler ansökningar än någonsin för att starta ännu fler friskolor.
Moderat kommunalråd i Strängnäs gav bort skola till sin man.

...
och ändå blir resultaten inte bättre.

Därför undrar jag nu, major Jan Björklund och company:
En orättvis politik löser inte skolans problem. När lämnade folkpartiet idealet om en likvärdig skola för alla? Rik och fattig, handikappad eller inte handikappad.

Tillsammans har vi gått samman för att satsa på den där goda skolan för alla, en rättvis skola där var och en kan få stöd att komma närmare sina egna livsmål.
Vi socialdemokrater vill satsa mer på våra barn och ungdomar, alla våra barn och ungdomar.
Vi vill satsa på kunskapsskolan, ett kunskapslyft för alla.
Men ni slösar bort skattebetalarnas pengar och strör ut dem över vår tids nya kapitalister, skolpatroner som Peje Emilsson, ägare av Kunskapsskolan AB.
Kreabs ägare.
Och Bildts bästa kompis under ungdomstiden. Emilsson var ordförande för Fria moderata Studentförbundet och var redaktör för Svensk Linje.

Bananer och sex

...det vet ju alla att bananen som sexsymbol är så stark att en riktig lady aldrig ses äta den.





Nya, och återkommande rapporter, om hur anställda på Chiquita har det, har för länge sedan lett till en aktiv bojkott i vårt hus.


Mördarbananer göre sig icke besvär.





Nya rapporter stärker min uppfattning men nu är fler bolag inblandade, så även Dole åker ut, de har fått böta drygt 3 miljoner dollar till sex bananplockare som blivit sterila av all besprutning de råkat ut för.

På nåt sätt verkar den där bananbranschen vara så full av olika sorters besprutningar jag inte bett om så jag nu avstår helt från bananer:


15 timmars arbetsdag. lägre löner för fackligt aktiva. Kvinnor tvingas till sex eller får sparken.





Ladies!
Yes. We have no bananas!

No more bananas in my house.


Hädanefter ska jag hålla mig till rättvisemärkta bananer som sällan eller aldrig går att hitta, och svenska äpplen. De är tusan så mycket mer anständiga.

Aktuell utrikesdebatt



"I de første dagene av januar 1949 hadde den selvstendige storstaten India innkalt maktene i det fjerne østen til en konferanse angående de nye uroligheter i Indonesia. Det var lett å konstatere at samtlige makter sympatiserte med Indonesernes "opprørsbevegelse". I begynnelsen av mars innkalte den indiske regjering de makter i østen som tilhører det britiske samveldet til en ny konferanse. Det gjaldt situasjonen i Burma, som nettopp britene hadde gitt full selvstendighet, men hvor innbyrdeskrigen fullstendig legger landet øde. Britene deltok i denn konferanse, og det er lett å skjønne hvorfor. Skulle kommunismen i Burma smitte over til India og Pakistan, ville hele østen ha unndratt seg britisk eller europeisk innflytelse. Det betyr ikke bare at livslinjer for det britiske samveldet står i fare, men også at viktige råstoffkilder ikke lenger kommer til å stå til europeiske lands forføyning. Times har for en stund siden skrevet rett ut at Nederlands hele skjebne som sterk stat står på spill. Og avisen la til - med en tydelig pekepinn - at om Europas økonomiske grunnlag ødelegges ved utviklingen i Asia, så blir "Amerikas første forsvarslinje i Europa samtidig ødelagt."

Erling Bentsen 10. juni 1953. Läs mer


Den som följer Käringen vet att man var på konferens och dessutom var det faktiskt på samma ställe som Klimatkonferensen i Bali, i ett turist och konferensparadis på den södra halvön på Bali, på halvöns östra kant där vågorna är lite snällare och därför inte surfvanliga, men lång-grunda. Det är 30 grader varmt, otroligt fuktigt eftersom det är monsunperiod men i konferenslokalerna är klimatanläggningarna effektiva nog. Man fryser utan kavaj.

I mötet med fantastiska förebilder som Martin Lee och andra känner man sig en aning kort i rocken, verkligen, och har fått uppdraget att redogöra för aktuella valtrender och demokratiutvecklingen i Europa och det nya Europafördraget på femton minuter. En kvart åt ryssarna, en åt latinamerikanerna, en åt utvecklingen i Ukraina efter den orange revolutionen som även hade en metodutveckling med sig och därför fick lite extra tid, och en kvart åt Europa.

Och Mario som höll klubban höll också tiden, stenhårt, trots att han är italienare.

Vad gör man då?

Man skiter i valen! Nej det gör man naturligtvis inte, men man sammanfattar alla Europas val inklusive det danska avgjort kvällen före på två minuter.
Man struntar i rubrikerna, undviker sorgfälligt detaljerna och letar symboler för det som är helheter.

Det blev en karta.
Europas karta, och Europaunionens utvidgning steg för steg från 1950-talets kalla krig, faktiskt från 1952 det vill säga vid den tid då Churchill myntar begreppet järnridån och kalla kriget blir en realitet. Kommunistskräcken ledde till oresonliga personförföljelser i USA som i sin tur fortfarande skapar problem, fackföreningsrörelsen går kräftgång (nere i 11 procent!), Facebooks skapare vägrar släppa fram ordet socialism bland rubriker som har att göra med enskilda människors privata deklarationer om politisk tillhörighet och den demokrat i USA som skulle påstå sig vara en demokratisk socialist är politiskt död.
Så EU, dvs kol-stålunionen med fem medlemmar 1953, växer en smula, byter namn ibland och fördrag stup i ett, fler medlemsländer, förbi murens fall i november 1989, och den snabba utvidgningsprocessen i mitten av 1990-talet och in mot framtiden och ett enat Europa.
Med rubriken Do not mention the F-word.
Av hela den där kvarten var det det som fastnade: the f-word.
F som i federation, ordet som sammanfattar konflikten i Europa om EU-fördraget. Den 500:e stolen i parlamentet, flaggan, hymnen, namnet på Europas utrikesministers titel är kanske av underordnad betydelse, men noga räknat är möjligheten för en majoritet av länder att ta ett stort steg fram i en gemensam fråga utan att hindras av att det 27:e landet säger nej - däri ligger styrkan precis.

Om tio eller kanske om tjugo år, kommer nån att stå där igen någonstans i världen och ska berätta på ingen tid om aktuella valtrender, kampanjmetoder, fördrag eller vad det nu kan handla om, på ingen tid.

Och använda samma grundredskap:
Ska man sia i framtid ska man söka i historien.


Av en händelse snubblade jag över den korta historiska betraktelsen ovan, skriven alltså 1953, över situationen i Indonesien och Burmas - sedd då, ur dåtidens perspektiv, satt i ett sammanhang tio år senare, på 1960-talet nån gång, och hyperaktuell idag, drygt 40 år senare. Inte bara i Indonesien eller sydostasien, utan även i det pågående samtalet mellan EU och Afrika.

Och med rubriken Olja och demokrati.
.
Kusligt. Hyperaktuellt och just därför kusligt. Gå dit och läs och fundera!