fredag, november 30, 2007

Fredagstomten hälsar


Glad advent.
Fredagstomten har tappat rösten men ändå vill han framföra en hälsning till alla de politiker som delar ut skolor och förskolor och rear ut hyresrätter som betalats av dina och mina skattepengar.
Tomten är som alla vet helt opolitisk.
.
Men han har svårt att matcha såna julklappar.
.
Därför har han blivit en smula stött.
.
.
.
.
Svaret på gårdagens tomtefråga: Jan Guillou avslöjade Hans Scheike 1988. Han avslöjade också IB, mordet på Kennedy och vet vem som egentligen ligger bakom Dag Hammarskölds död. Dessutom var han ögonvittne till Jesus uppståndelse, Jean D Árcs tal till massorna och höll själv i bilan när Marie Antoinette tappade huvudet.
Stockholms blodbad var han däremot inte med om:
- Tss. Det var ju flera år innan jag föddes, säger han i en spydig kommentar.

Moderata nepotister - nu ger hon bort en skola till sin man.


Föreningen moderata nepotister som delar ut skolor, förskolor och annan gemensam egendom till anhöriga och vänner har nu fått en ny medlem;
Ann Landerholm (m) kommunalråd i Strängnäs.
Gratulerar till medlemskapet.
Henrik Landerholm, hennes man, glädjer sig åt den nya skolan han fått i julklapp av sin hustru - i kommunal regi hetter den Karinlundskolan i Strängnäs.
I maken Henrik Landersholms händer blir den Europaskolan.

Grattis. Grattis.

I Upplands Väsby finns flera medlemmar i klubben, men paret Callerhorn tar priset här, han ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, hon ägare till privatdagmammorna som nu också ska få ett hus i gamla Smedsgärdsskolan som ju lagts ner sedan friskolan Vittra etablerat sig 100 meter därifrån. Vittra som, ska man understryka, har betalat vartenda öre av sitt skolbygge med egna investeringsmedel till skillnad från vissa andra.
Täby och Tibbleskolan är ju riksbekant som ett annat fall, men där var faktiskt rektor och lycklig ny ägare inte gift med Filippa Reinfeldt eller nån annan Täbymoderat. Noga räknat var rektor inte ens nära släkt.

(Hur skiljer man förresten dagmammor i en nedlagd skollokal från dagisverksamhet? Jo de följer inte förskolans läroplan och saknar utbildad personal, men kostar lika mycket!)

Paret Widholm är inte riktigt samma sak men väldigt nära eftersom det handlar om nära nog monopol, 7 av 8 förskolor i en ensam ägares händer, hon gift med fastighetschefen som ytterst ansvarig tjänsteman ansvarar för hyresförhandlingarna. Men de platsar inte i klubben och skälet är att hon fick förskolorna i present av - Bosse Callerhorn.
Och dom är såvitt jag vet inte ens särskilt goda vänner. Faktum är att det ryktas att Callerhorn försökt ta ifrån Widholms några förskolor men inte vågat.

Grattis grattis ändå säger jag till alla dessa nyblivna miljonärer.

Glad jul alla barn. Tänk så mycket bättre det blir nu!

Andra bloggar om: , , , , , ,

God Morgon! Mona ökar - igen!


46,2 procent på morgonen i DN anger att de är socialdemokrater.
- Prat säger vännen M. Han är sifferanalytiker.
- Egentligen är nästan 85 procent socialdemokrater, men några av dom vet inte om det!
Det är väl tur kanske. Egen majoritet i ett riksdagsval har vi faktiskt haft en gång. Det är inte säkert att sånt är bara bra. Se på amerikansk politik där det är vinn eller försvinn som gäller i princip.
DN säger att stödet för de borgerliga är det lägsta på 13 år, det är säkert korrekt. Men jag tror att det omvända förhållandet - stödet för vänstern, är det största på ännu längre tid.
Stödet för Mona ökar med nästan fyra procent på en månad samtidigt som tappet för Reinfeldt är lika stort.
Ja s-vänner. Läs och gläd er. Bara vi kommer ihåg att val vinns på valdagen och att förtroende ska förvaltas. Fortsätt lyssna!
GRafiken är som framgår Dagens Nyheters, den finns om man följer länken i texten ovan.

torsdag, november 29, 2007

Öppet brev till frisinnade skenheligheter

Denna dag börjar sorgligt med avstängning av en elev som beter sig bortom det tillåtna. Det är inte tal om saken, för andra elevers säkerhet, för lärares och annan personals skull. Och polisanmälan.
Men eleven behöver hjälp.
Då säger rektor, vars uppfattning jag delar i den frågan, att myndighetsansvaret stannar där: avstängning, polisanmälan.
- I och med att skolan inte längre får ha en kurator så kan vi inte också ha myndighetsansvaret för den sociala delen.
Sekretess hindrar att jag berättar vad det handlar om, men principen är generell.

Ung flykting, kanske krigsskadad eller traumatiserad av andra skäl, klarar inte den svenska vardagen, spelar ut sig och hamnar nu i polisutredning, avstängning. Han skulle behöva vård. Han har fyllt vuxen och platsar därför inte inom vård av unga. Men han har aldrig tillåtits att vara barn, därför klarar han inte vuxenrollen och allt det främmande nya. Hela historien är överväldigande sorglig och vi sitter alla handfallna runt bordet och konstaterar att han skulle behöva hjälp.

Samma morgon hör jag om ett annat fall, det finns likheter, om en pojke som kom hit som 17-åring, ensam, och väntat i fem-sex år och ännu inte har fått besked om han ska få stanna.
Han sover inte på nätterna.

Nu handlar detta om en vuxen. Det är första gången på fem år. Och avstängning av elever från skolan är överhuvudtaget väldigt ovanligt.

I ungdomsskolan finns just nu ett samarbete mellan skola, socialtjänst och polis, det kallas för Samkraft och samkraft bemannas med två personer utöver fritidsledare, fältassistenter och annat.
Skolan har uttryckt en uppskattning för den där insatsen. Jag har uppfattat att samarbetet skulle behöva fördjupas, speciellt hör jag nu återigen att närpolisen inte är särskilt närvarande i skolan.

Då får borgarna för sig att de ska vara initativrika. De satsar på unga säger de på kommunens hemsida.
Men Samkraft blir av med en av sina två anställda.

Ja, jag får inte ihop det. Det är möjligt att Samkraft misslyckats, men jag har inte sett så mycket som en stavelse som talar för det, tvärtom. Beslut att avlöva projektet har jag eller nån annan på skolsidan inte fått ta del av eller ha synpunkter på, det är bara pang bom iväg.

Nu nämner jag det på morgonens möte och den folkpartistiska ordföranden snäser "det där är politik" att debatten får vi ha i fullmäktige. Eila Bromme heter hon och är ansvarig för gymnasieskolan och nedrustningen av vuxenutbildningen i Upplands Väsby.
Jag kommer givetvis inte, Eila, tiga om oegentligheter, om nedrustning av välfärden och om sånt jag finner orätt.
Och du har rätt.
Det är politik.
Och du missade min poäng, som handlade om det sociala ansvaret för vuxeneleverna också, där vi har ett delat ansvar för beslutet att avveckla kurator för vuxenelever du och jag och alla andra som satt i nämnden på den tiden.
Jag var beredd att ta en diskussion och en omprövning. Du slår. Blint.

Det är nu mitt folkvalda ansvar att tala om för dig att jag tycker det är fel. Du får tåla kritik. Du får tåla att bli uthängd här och i media om du tabbar dig. Och här tror jag du är på väg att göra en dundertabbe.

Du deltar aktivt i att rusta ner Minianton som tar hand om unga missbrukare, en fjärdedel ryker och konsekvensen är att de inte kan genomföra det uppdrag de har.
Du är med om att halvera Samkraft, vilket leder till färre människor i skolan som kan sociala problem och det i en skola som du nyss baktalat grovt i en av landets större morgontidningar för att vara fylld med knarkare - med formuleringen "upp till en tredjedel" vilket givetvis är rena förtalet.

Jag undrar - vet folkpartisterna i Upplands Väsby vad deras företrädare är med om att godkänna?
Nedrustning av det sociala ansvaret i skolan, och mina milda protester bemöts med ett avsnäsande.

Nej. Jag är less på folkpartisternas svansande efter moderata slynglar som är beredda att gå väldigt långt för att få sänka skatterna. Det är klart, när den främste företrädaren på folkpartibänken tjänar många miljoner på att kommunalskatten sänks med 20 öre, så blir det kanske viktigare än den där flyktingpojken och hans framtid.

Låt mig säga så här - de miljonerna skulle kanske räcka till många fler sängar i stadsmissionen som är ett av Antonia Ax:on Johnssons skötebarn. Men jag skulle gärna sett att färre behövde vända sig dit överhuvudtaget, och då behövs de miljonerna i skolan bland annat.

Hur var det nu han sa den legendariske ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg:
"näst efter små snapsglas är skenhelighet det jävligaste jag vet. "

Jag börjar förstå vad han talade om.


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Dagens tomte




Tiden går. Kommer ni ihåg den här nissen?
Hans Scheike presenteras otroligt nog i Wikipedia som grafolog, handstilsexpert, och risterapeut.
(Han dömdes för grova sexuella övergrepp mot flickor till sex års fängelse, tillsammans med "sina kvinnor" i den så kallade sexsekten. Det här hade jag dock glömt, Scheike kommer ut efter avtjänat fängelsestraff och kontrakteras av teve för att leka tomte, men stoppades efter Aftonbladets larm. Kommentaren: Han ger fel associationer i tomterollen var det årets understatement.)
Anders Gerdin slutar efter tio år som chef för Aftonbladet - gamla Aftonbladet såg ut så här 1995 ungefär när Gerdin började.

Och tomten i dagens Aftonbladet efter Gerdins härjningar i spalterna tio år senare:

Men minns ni vem det var som avslöjade Hans Scheike 1988?
Var det:
A Göran Rosenberg B Jan Guillou
C Åsa Moberg D Leif Brännström
Rätt svar i morgondagens tomte!

onsdag, november 28, 2007

Göran Johanssons jul

Det är ju inga problem att syssla med förnyelsearbete inom Socialdemokratin om man har Göran Johansson i Göteborg.
Nåt mossigare är svårt att finna, så allt man kan hitta på jämfört med det där är förnyande.

Jag menar han springer ju iväg och börjar orera om att slänga tillbaka irakier och andra flyktingar som kommit hit illegalt. Och det kom han på alldeles själv, det behövdes inga rådslag för att komma på den genialiska idéen.

Jag hör en reporter fråga vad "vanligt folk" tycker om hans utspel och jodå Göran förenkar sig inte, vanligt folk tycker som han. Klappar honom på axeln och säger bravo och annat han säkert vill höra. På frågan hur de ska ta sig hit säger han " den vanliga vägen" och avslöjar därmed att han inte har en aning om vad han pratar om. Eller så skiter han i det, vilket är troligare.

Jag vet inte varför den mannen har glömt sitt ärende men en sak är då säker; socialdemokrat är han inte.
Och ledare är tveksamt, såna brukar ha ryggrad och ibland säga sånt som man tror att folk inte vill höra, sånt som handlar om solidaritet exempelvis. Fast nu råkar solidaritet vara modernt och inne igen, så det kanske förklarar varför urmossiga gubbar missat det tåget.

Jag ger Johansson en biljett till Bagdad i julklapp, som prova på-present. Han skulle ju kunna fira jul där.

För den som missat storyn har han föreslagit direktavvisning av flyktingar som kommer hit illegalt. Det finns ett moment 22 i det uppslaget och det är det faktum att det inte finns någon möjlighet att ta sig hit legalt. Visum beviljas inte. Återstår människosmugglare, och överlever man den resan är det med falska papper och inga andra tillgångar än möjligen de kläder man har på sig. Och asyl kan sökas endast om man har anlänt.

Direktavvisning löser inte grundproblemen, men en del skulle det kanske ha hjälpt att öka stödet för flyktingar i närområdet om Sverige vågat slåss för det i EU.

Sverige har länge delat FN:s syn om det individuella skyddsbehovet som grund för flyktingstatus. Det är fullständigt ofattbart att Johansson gett sig på en så grundläggande idé. Mina djupa beklaganden till Göteborgarna.

Läs DagensArena, där Per Wirtén utvecklar frågan.
Eller Catti Ullströms neddykning i samma ämne med dagsfräscht Burmaperspektiv på problemet.



Andra bloggar om: , , , , ,

Oorganiserad brottslighet


Den organiserade brottsligheten breder ut sig kan vi läsa i tidningarna.
.
Vän av ordning undrar hur det står till med den oorganiserade brottsligheten.

- Jotack, den lever.
- Jaha, Vad har ni nu för kommentar till anklagelserna?
- Jo, vi råkade råna banken.
-Råkade?
- Ja, alltså det bara blev så typ liksom.

- Jamen du har rånat banken.
- Joo.
- Beväpnad.
- Ja, beväpnad och beväpnad. Alltså, jag råkade ha med mig barnens kulspruta.
- Barnens kulspruta?
- Ja
- Barnens kulspruta?
- Ja.
- Jamen, barn får väl inte ha kulspruta heller?
- Nej, det råkade bli så.
- Hur kan det råka bli så?
- Fråga min hustru. Hon råkade ta fel på vägen till dagis.

??

-Jomen det var ju så här va, att äldste grabben skulle på softairguntävling efter skolan. Så vart det så himla brådis på morgonen så rev hon med sig det där geväret han skulle ha då, lämna minstingen på dagis och tänkte väl inte så mycket på saken när hon gick därifrån. Med fel gevär.

- Fel gevär??
- Ja, nån annan på dagis måste ha haft med sig den där k-pisten.
- Vem då.
- Ingen aaaning. Men hittar du den rackarn vill jag ha tillbaka grabbens softairgun.

- Och sen då. Du hade ju rånarhuva på huvudet.
- Jag förstod att du skulle säga det.
- Jamen du hade ju det!
- Bara för att jag är dålig på att sticka behöver du väl inte mobbas heller!

- Och en flyktbil utanför banken.
- Flyktbil och flyktbil. Det var väl en Alfa Romeo.
- Stulen!
- Jamen det var ju ett misstag, jag är dyslektiker så jag råkade blanda ihop bokstavarna. Och min fjärka funkade till den så jag märkte inget, jag bara hoppade in i fel bil. Den var ju röd.
- Röd?
- Ja. Min bil är röd för att den ska vara lätt att hitta. Så jag hoppade in och märkte inget. Jag trodde det var min Fiat åsså var det en Alfa. Tss. Italienare va! Ja märkte ingen skillnad!

- Märkte ingen skillnad?
- Men mössan hade ju ramlat ner för ögonen, det ser du ju på filmen från banken!
- Men det satt ju nån i bilen, en kumpan!
- Ola. Min fiskepolare, ja - lustigt vilken tillfällighet att han var där också.
- Han kan inte heller sticka?
- Sy. Hans fiskemössa är lite stor sen den gången en lax drog ner honom i älven - han krympte! Å nu kommer du undra över Billy. Alltså, det kan jag inte förklara varför han hade strumbyxor på huvudet. Kanske han skulle på svensexa?
.
- Och du hade med dig 2 miljoner i "små sedlar" i en sportväska.
- Har jag berättat för dig hur dålig i matte jag är? I plugget fick jag IG Minus i matte. Alltså jag hade en shoppinglista i botten på den där väskan. På den där listan stod det sånt som en liter mjölk, fyra frallor och bananer. Så jag räckte över väskan och sa till kassörskan att kasta ner så det täckte alltsammans i små valörer eftersom jag blir så himla lurad va. Ja märker ju ingen skillnad liksom på nollorna, så räcker jag över typ en tusenlapp och köper mjölk och nån säger att jag ska ha en femma tebaka så går jag på det. fattar du?
.
- Och rätt vad det var hade hon kastat ner en hel hög med pengar, så det tänkte jag inte så mycket på va. För jag har ju hört på radion och sånt om att inflationen kan vara typ flera tusen procent så jag tänkte att jahaja, nu har vi ny regering så nu är det väl en otrolig inflation.
.
- Så tog jag den där väskan, och Kalles softairgun och mössan som halkar ner för ögonen för den är för stor va. Så hade jag ju klippt hål i så man kan se - jag tyckte det var jättelistigt! Å så i alla fall var det ju bråttom också så jag ut och hoppade i fel bil och rätt vad det var var jag jagad på motorvägen av nåra rånare.
- Åsså var det snutar som trodde att jag hade rånat banken! Vilket skämt. Ha ha.

- Ok du får jobbet.
- Vilket jobb?
- Som statssekreterare. Vi kan inte ha någon organiserad brottslighet i regeringskansliet!
- Och första månaden bär du den där luvan på kontorstid!

tisdag, november 27, 2007

Sämsta musikvideon

Kanske världshistoriens sämsta musikvideo. Någonsin.
Har du tips på nåt ännu värre så hör av dig!
(nej nej, det finska svaret på YMCA räknas inte, det är Kvalitet jämfört med denna)

Hooked on a feeling - men inte med Björn Skifs.
Utan med David Hasselhoff.


På önskelistan

...som jag skickar till tomten står den näst överst, en Kaossillator. Bara namnet är så cool!

(Toppnoteringen får grammofonen som spelar in mina gamla vinyler direkt till mp3-filer tack så mycket utan en jädra massa krångel! Och som inte kostar flera miljoner. Och som äntligen efter tio års väntan finns på marknaden. Hurra hurra! )

Ja jag vet, nu är jag en ytlig, pervers prylgalning som borde ha skrivit nåt seriöst om den där urknasade fullmäktigedebatten igår istället, den drog iväg nästan till midnatt. Eller en politisk korrekt önskelista med fred överst.

Om det kan man kort säga så här:
Den moderatledda majoriteten sparar på allt och låtsas att de inte gör det, som om ingen skulle märka skillnaden när tolv lärare försvunnit och sånt. Detta för att sänka skatten med 20 öre.

Vi socialdemokrater tycker faktiskt inte att kvaliteten i skola, förskola, gymnasium och i äldreomsorg duger, så vi vill satsa på sånt som mindre barngrupper, lägre taxor till de gamlas hemtjänst och göra en särskild satsning på 1,5 miljon i gymnasieskolan dels på språkstöd för flerspråkiga elever och de som nu går IV-program, dels för att ge den nya lärlingsutbildningen en kvalitetsstart.
Dessutom vill vi satsa på vuxenutbildningen för vi ser att behoven strax börjar öka igen och att nu är det de unga långtidsarbetslösa männen med kort eller ingen utbildning som står på tur och de behöver tillgång till den dyrare yrkesinriktade utbildningen.

Den jävstyngde ordföranden för barn - och utbildningsnämnden, Bo Callerhorn, som aldrig får svara på några frågor eftersom han delat ut en del av verksamheten till sin fru och var nära att dela ut ett dagis till sin dotter och hennes kompisar också, han fick igår en fråga han får svara på, men inte kunde besvara:
Frågan om varför den ena av de två som tog över alla förskolorna i centrala Väsby plötsligt har hoppat av efter bara tre månader - och följdfrågorna som uppstår;
Vad händer nu för 550 barn och 120 anställda?
- Jag vet faktiskt inte, sa han, antagligen alldeles uppriktigt.

Noll koll.
Vi pratar om kommunens tredje största arbetsgivare eller nåt sånt, som tog över verksamhet i september. Nu i november försvinner alltså den ena av ägarna och den högst ansvariga moderata politikern hade inte en aning!
--

Så efter fred på jorden, utraderad fattigdom, allt gott åt alla på jorden, satsning på barn och unga, satsning på äldre, ombyggd gymnasieskola, ny simhall, bättre ordning och reda i kommunen och förresten inte bara där - i landstinget gungar det rejält också med nya vårdvalet, nio nerlagda närakuter, hyra för rullstolar och höjda SL-taxor, för att inte tala om i regeringskansliet som leker hela havet stormar.

Men efter alla de där sakerna så önskar jag en rejäl näve pepparkakor till alla moderatledda makthavare så de besinnar sig och blir lite mänskligare och lite mer jordnära eller åtminstone sanningsenliga.

Och sen önskar jag mig den där mp3-grammofonen. Och en Kaossilator.


Kallras i Paris


Igen har det hänt. Polis, två ungdomar döda, biljakt. Kravaller i Paris förortsområden .

Och den där stollen Sarkozy kommer väl snart fram och hojtar om Kärcher högtrycksspruta och slödder när ungdomarna i Paris förorter behöver jobb och utbildning.

Se upp. Det lurar en otäck typ i den där vassen och nu snor han runt i EU för att lura bort Turkiet som möjligt medlemsland. Vad ska utgöra Europas gränser - Kultur! utropar en Sarkozy. Eller Bosporen!
Allt för att slippa de läskiga muslimerna i EU.
Det drar kyligt på gatorna i Villiers-le -Bel ikväll.

Därför är tomten röd!


måndag, november 26, 2007

Den rockande demokraten

Här skulle jag ha skrivit ett inlägg om den budgetdebatt som vi ska ha i kväll i fullmäktige, men det gick inte för texten blev omöjlig.
Den krumbuktar sig bara.

Hur jag än brottades med den blev jag bara alltmer fly förbannad. Ingen blir glad av sånt, så nu ska jag istället berätta om den sjungande demokratikämpen.

För var är ni svenska journalister som bevakar den ryska utvecklingen? Kasparov i fängelse fem dagar för att han talat fritt i fransk teve. Val utlyst till 2 mars, men vad vet vi svenskar om förutsättningarna? Jämför med bevakningen av primärvalen i USA...

Chavez kan ni kritisera, med all rätt, men Putins piruetter och systematiska nedmontering av demokratin i Ryssland går relativt obemärkt förbi. Oppositionen är kraftigt försvagad eftersom den saknar tydliga ledargestalter, förutom Kasparov då. Garry Kasparov som vågar utmana om presidenttiteln.

För bara drygt en vecka sedan lyssnade jag på Anwar Ibrahim. Som ung ledde han studentrevolterna i Malaysia 1968-1972. Han var också minister i många år, bland annat finansminister. Känd och kontroversiell för sin jakt på korruption, sin självständighet och sitt aktiva stöd för IMF, världsbanken, men själv fänglsad 1999 för just korruption och sodomi. Amnesty reagerade på domen, och själv säger han att han hade blivit för obekväm.
Han satt sex år i fängelse för sina politiska åsikter skull. För att inte bli tokig sjöng han, framförallt Elvislåtar.
- "Jailhouse rock" kändes ofta passande, berättade han leende och sen när han blev uppvaktad av en alltmer orolig despotism som inte kunde undgå att se att demokratiska revolutioner inte går att stoppa så:
- De skickade ut en underhuggare och trodde väl att han skulle kunna förhandla fram något. men jag svarade "You´re nothing but a hounddog".
Så småningom frigavs han och han har inte gett upp kampen för ett demokratiskt och fritt Malaysia, som ledare för oppositionen.

Världen är knasig.
Malysias oppositionsledare är sångare och älskar Elvislåtar, Indonesiens president har just släppt en platta med romantiska kärlekssånger (och jodå, det är på riktigt, han spelar och sjunger til gitarr och har skrivit egna låtar länge) och den ryska oppositionen förefaller få en schackspelare som sin främsta ledargestalt.

Vilket väl bevisar att politik och humor trots allt måste vara nära besläktade, till och med där förtrycket är som störst.
Ty ett par av de ledande oppositionella i Burma är komiker och artister, och en av Vitrysslands mest kraftfulla oppositionella figurer är en konstnär som hittade på att hälla ett lass koskit på presidentpalatsets trappa under förevändning att det var ett beställt konstverk - för det fick han tre års husarrest.
Men händelsen blev känd och spred sig långt utanför landets gränser.

Kommunikation är en konst, och konst är kommunikation.

söndag, november 25, 2007

Tomten den 25 november


Hemskt ledsen men det lackar ju mot jul och jag kan bara inte undanhålla...

Ny serie!
Dagens Tomte. Med start idag när det är exakt en månad kvar till julafton.

Denna tillägnas dagen till ära (budgetfullmäktigedebatt i morgon kväll) vår moderathövding Jan Holmberg, en kille som blir förtjust av att kallas Rally-Janne men fortfarande inte har fattat galoppen. Det är inte i huvudet det går fort, det är på annat håll.
Fort men fel.

Familjehemligheten

B ringer från södra delarna av Sverige och hon är ungefär jämngammal med vad min far skulle ha varit förefaller det som, och, jag försöker räkna på fingrarna och kommer fram till att hon nog är tremänning till pappa, alltså syssling eller kusinbarn.

Och släktforskare.

Hennes morfar var min farfars far, han hette Frans Ferdinand Rundqvist.

Och nu sysslar hon med ett mysterium, nämligen att hitta en släkt som har försvunnit. Min farfar är en av syskonen.

Min farfars far - hennes morfar - fick en redig skock med ungar som föddes runt sekelskiftet 1900, och alla hade de ståtliga kungliga namn.

Min farfar hette Sten Napoleon och stack till Arvika som ung. Han svarade på en annons, Arvika Nyheter efterlyste en redaktör. I ett telegram som Sten Napoleon skickade stod det:

"Anländer Arvika stn klockan si och så och datum Stop Var god ordna bostad Stop redaktör Sten Rundkvist Stop"

Ned från tåget klev en gänglig 21-åring som faktiskt fick jobbet och snart avancerade till chefredaktör, medlem i Rotary och jag vet inte allt. Han träffade min farmor Bibbi, som också var journalist.
Detta alltså nånstans i mitten av 1920-talet. Sten och Bibbi fick två barn, min pappa och hans äldre syster Inger som aldrig fick några barn. Pappa var bara fyra år när kriget kom och han hade vaga minnen av tågen - familjen bodde på Järnvägsgatan i Arvika alldeles invid spåren. I källaren bodde flyktingar, men det fick inte ens familjen veta. Barnen var bara förbjudna att röra sig där.
- Men en natt vaknade jag av att det kom en lastbil in på gården, berättade pappa.
Han och hans syster hade väl tassat upp och häpet sett hur svarta skuggor lastade av kartong efter kartong från bilen och bar ner i källaren, och sen försvann igen. Långt senare skulle det visa sig att kartongerna hade innehållit ett halvt bibliotek, för att ordna sysselsättning åt flyktingarna.

Och ännu något senare, pusselbitarna faller på plats, framkommer från annat håll att den norska motståndsrörelsen då och då kunde vila där i den där källaren.
---

Några av alla farfars syskon har B slutligen hittat, förutom min farfar, en av hans bröder som stannade kvar i Blekinge och där blev typograf och en syster som dog ogift och barnlös.
Några syskon avled redan som små, men resten som blev vuxna är försvunna ur böckerna.
Ingenstans står de att finna.

Och familjelegenden är lika mystisk. Jag berättar för B att jag har vuxit upp med en svävande berättelse om att min farfar hade sex bröder som alla blev journalister.

Eftersom jag bara var två år när han dog gick det aldrig att fråga. Min farmor dog också när jag var babyliten. Såvitt jag vet visste inget av barnen, min far och hans syster, heller riktigt vad som hände. Skrönan har stannat vid just en skröna, obekräftad, möjligen sann, möjligen rent påhitt.

Som i så många släkter finns nu här en utvandrad gren i amerika, den kände jag till eftersom amerikanare varit och hälsat på i Sverige, men släktbanden på den sidan förefaller ha varit långväga. Jag fick aldrig klart för mig om de var belagda ens eller mer en ursäkt för att få hälsa på i landet där man hade sina rötter, och jag tror den starkaste rottråden ledde till min farmors värmländska och delvis norska påbrå snarare än min farfar. Nu får jag kanske snart berättelsen berättad från Blekinge-håll.

Nå.
Nu berättar B att hon under några år bodde granne med oss i Göteborg, på samma gatuadress, utan att ha en aning om att det fanns en så nära släktskap. Det känns nästan lite läskigt tycker vi båda. Min familj bodde där i fyra år, på 1960-talets mitt, syrran föddes på Sahlgrenska.

Och jag vet ju att man kan spåra ner större delen av en enskild människas liv i detalj men ändå - alla de där bröderna är försvunna. De finns, B rabblar namn, födelsedata - men inga anteckningar eller spår någonstans om var de tog vägen. Och alltså inga dödstal heller.

I hela min uppväxt har jag trott att jag heter Rundkvist. Enligt böckerna heter jag det också men för bara några få år sedan fick jag klart för mig att hela grundhistorien bara är påhittad:
"Alla Rundkvistar med kv är släktingar", förkunnades som jag minns det, men det är precis tvärtom. Min farfar bytte namn när han flyttade till Arvika den där dagen som 21-åring. Kanske det var en missuppfattning, kanske medvetet, kanske var det helt enkelt inte särskilt noga då.

Nu säger B att så där tycks flera i barnaskaran ha gjort, några stavade med qu också, det var lite som det föll sig.

Frans Ferdinand skrev dikt, det visste jag, och det gjorde min farfar också. En del av de dikterna förefaller finnas samlade i en bok som b har i sin ägo, och vi lovar att utbyta lite fotografier och annat med varandra såklart. Och skrivådran, liksom förmågan att hålla tal vid högtidliga tillfällen, förefaller också den vara släktburen.

Och kanske jag nu ska få nästa led i släktberättelsen belagd, eller om den är en skröna;
Nämligen berättelsen att min farfars farfar, Frans Ferdinands far alltså, var boktryckare som invandrade från Tyskland, till Karlshamn och tog sig namnet Rundkvist. Med qv.

Men vad hände med alla hans barnbarn, min farfars alla bröder och systrar?

Också på min farmors sida finns en mystisk familjehemlighet, nämligen historien om hur hennes far dog på isen på väg hem en sen natt med häst och släde. Häst och släde kom fram men inte farmors far.
Så har det hetat, lite svävande, och det finns någonstans ett porträtt på honom, ett fotografi av en man med grymt utseende. Detta foto hängde aldrig på väggen. Man talade inte om honom alls. Men i en släkt som inte saknar fantasi vaknar nyfikenheten och ur det växer skrönor, så det vi gissat oss till är att han hade ovanan att supa sig redlös, hasa sig upp i släden och sedan driva hästen hemåt. Och att den här gången hade hästen slängt emot, så att kusken ramlat av och släpats eller körts över och det skulle dröja innan kroppen hittades.
Det sägs att ingen grät på den begravningen.

Men det kan också vara en skröna.

En sak vet jag i alla fall och det är att mina ögonbryn har jag ärvt efter min far och min farfar, de är nästan hopvuxna i mitten.
Hos kvinnor ett ovanligt drag, hos män mindre ovanligt men tillräckligt ovanligt för att det ska märkas.
Detta släktdrag vårdar jag, det vill säga plocka och forma ögonbryn efter Hollywood-ideal har aldrig varit aktuellt.

lördag, november 24, 2007

Kast med liten vintersol

Hunden Kasper på promenad i januari 2007. Riktigt så här mycket snö är det inte ännu...

I det omtalade Facebook finns en massa larviga funktioner som kuddkrig, pusskrig, frågesporter, kasta öl, kycklingar, får eller -
nu har jag hittat funktionen för att kasta sol på kamraterna.



Igår kväll i novembermörker slungade jag iväg solen över Facebookeriet och vad händer?
Mörkret ger vika.

Lördag morgon är kall. Snön har inte alls smält bort, det är ett tunnt lager, skirt som sprött glas och gnistrande vackert uppbyggt med nattens rimsfrostkristaller som om någon under natten sockrat naturen.

Och solen skiner klar.

Magic!

fredag, november 23, 2007

Hata november-klubben


När jag var liten knodd läste mamma för oss ungar ur en bok som heter Johans jul. (berättad av honom själv) men skriven av Eva von Zweigbergk

Jag var väldigt förtjust i den där boken, är fortfarande och är glad att den ges ut återkommande i nya upplagor. Även mina barn har fått med sig den inför jularna när de var små.
Johans Jul börjar i alla händelser så här:
November är lång och grå.

Bilden illustrerar en kolossalt lång, smal, grå skepnad.

November månad borde man kunna kvitta ut.
Jag överväger att starta en hata-november-klubb men är rädd att den skulle få otroligt många medlemmar. Jag ser framför mig högarna av brev från förtvivlade höstdepp, högar som växer medan slaskandet och de gråtunga skyarna blir allt tyngre, allt kallare, allt blötare. Till och med hunden ser oändligt sorgsen ut när han ligger där och tronar överst på den svällande brevhögen av medlemmar i hatanovemberklubben. Då kommer såna där upplyftande rapporter - vinterkräksjukan är värre än någonsin (som vanligt, var det inte så i fjol också?)
Och knappt har Bangladesh drabbats så drar det ihop sig till en tyfon över Filippinerna som kommer orsaka katastrofala skador också.
Och sen är man förkyld och snorig och har lock för örona och asocial och jag vet inte vad. Nej vet ni vad, nu tar jag täcket och drar över mig för resten av månaden.

Och sen - i december - kommer snön. Eller i vart fall lite blingbling och ljusgirlanger och hysteriska julsånger och pepparkakshus och julbord och julmarknad och julkul.


Men.

November är lång och grå.

Man tror aldrig att den ska ta slut.
Jag orkar inte starta nån klubb. Så det blev inget.

torsdag, november 22, 2007

Till eftertanke!

Det här inlägget har jag gått och klurat över i flera dagar. Jag har nog läst det tre-fyra gånger.

Min slutsats är att alla som intresserar sig för socialdemokraternas utveckling, förnyelsedebatten och värderingsfrågor bör läsa det inlägget. I synnerhet vi som sysslar med någon form av kommunikation av partiets politik.
Katrine Kielos. Klok kvinna. Artikeln finns också att läsa i SSU:s tidning Frihet.

För att förstärka något av det hon talar om vill jag upprepa helt snabbt vad vännen Martin sa i somras;
"Lösningen för socialdemokraterna när man förlorat ett val är inte att dra sig mot höger, utan att hålla tydligt till vänster. "
Han vet vad han talar om, han är partisekreterare för arbeiderpartiet i Norge som efter många år av instabilitet har fått ordning på både politiskt innehåll och kommunikation.
Och att hålla till vänster är att vårda värderingar, för mig är det till och med att utmana dem - de orättvisor som våra system har orsakat eller ännu inte löst.
13 av 100 barn växer upp i familjer som av Rädda Barnen med flera kan definieras som fattiga i vårt land.
Det betyder att i varje klass har vi åtmintone tre barn som inte har råd att...

I varje klass har vi dessutom barn med sociala och emotionella problem, som kan bero på hur de har det hemma. I varje klass...

Vår huvudmotståndare i den politiska debatten må kalla sig moderaterna eller vad katten dom nu heter nuförtiden, men vårt socialdemokratiska uppdrag är att bekämpa orättvisor.

På vilket sätt kan vi skapa förutsättningar för att alla barn tar sig ett steg närmare att uppfylla sina drömmar?

Genom att införa betyg i sexan? Knappast....

Fotboll och politik

Matchen slutade 2-1 och Sverige vidare och Zlatan, Zlatan på allas läppar igen. Trots att Allbäck och sen Kim Källström tycks ha varit dagens hjältar.

På vägen hem från politiskt möte åker jag förbi dramat där det pågår, Råsunda, fullt av bussar och poliser överallt runt hela stadion.

Detta finner jag vara det mest fantastiska med fritidspolitiken:
Några av mötesdeltagarna rusar direkt in till grannen där det finns en storteve där resten av dramat kan följas, det står 1-1 och ännu finns chansen...
Men tålmodigt, och engagerat, har de nu ägnat flera timmar av den kanske viktigaste fotbollskvällen åt att diskutera politik istället.

Tack för ett bra möte kompisarna i Sumpan!

Andra bloggar om: , ,

onsdag, november 21, 2007

Våga flyga

Jag har fått mig en ny utsikt och kommer plötsligt ihåg en sak;
något av det vackraste som finns är takåsar. Som ung drömde jag om takåsar, att bo i en studio i Paris under en takås, i ett kyffe i London över alla vintersprängda rör och med dragigt fönster eller under en takås i Stockholm eller i Pelle Svanslös kvarter mitt i Uppsala med just den sortens utsikt jag fått nu. Jag skulle måla, eller skriva dikt kanske, eller en stor roman, och om kvällen släntra ner för mörka trappor till kvarterspuben, kaféet eller fiket och ta mig nåt att äta om jag hade råd till det den dagen, umgås med mina konstnärsvänner och klappa katterna på vägen hem.

Så jag kommer till jobbet och drar upp persiennerna som städerskan eller nån dragit ner kvällen före, och ser i fjärran Klara kyrka och mellan henne och mig minst tio kvarter av takåsar, språng, skorstenar , rör och mysterier såna underligheter som man endast ser på takåsar om man ser dem nästan uppifrån.

Och då viker en del av novemberdiset för en tiondels sekund av den där känslan jag hade som mycket ung, nära besläktad med längtan efter att kunna flyga.

Och jag kommer på plötsligt att nu förtiden vågar jag det. Jag vågar flyga lite grand därför att jag vågar falla pladask och misslyckas.
Det finns trots allt en del goda sidor med att inte längre vara så förtvivlat ung.
(Till mina vänner, jo, det är riktigt, för första gången på nästan 8 år är jag anställd igen för ett tag. Fast var berättar jag inte här!)

tisdag, november 20, 2007

Folkhemsbygget på Bali

Ett sent nattmingel hemma hos mr Bob hamnar jag bredvid Peggy som ursprungligen är från Australien men flyttade till Indonesien. Till Bali där majoriteten av de tre miljoner som bor på ön är hinduer.
Peggy och hennes man Derek, som är förskolelärare och driver ett antal förskolor i Indonesien berättar hur det kom sig att de hamnade i skolbranschen. De driver flera skolor, och skolorna har det gemensamt att de också välkomnar funktionshindrade barn.

På Bali ser man inga funktionshindrade barn. De existerar inte. Det vill säga, de göms undan eftersom vi vet av statistiken att åtminstone 9 av 100 är "disabled". I Indonesien går ändå barnen normalt nio år i skolan, det vill säga om föräldrarna har råd att betala skolavgifterna och köpa skolkostymer åt barnen.

På Bali firas Kunskapens dag på den dag som närmast skulle kunna jämföras med nyårsafton, och kunskapens gud hyllas särskilt, Ganesh, en elefantliknande monstergestalt till gud ur den hinduiska skaran av gudar. Böcker välsignas, barnen hyllar sina lärare. Kunskap är i Indonesien och särskilt på Bali viktigt, även om alla inte får del av den.

Nu kom det sig att Peggy och Derek fick sitt tredje barn, en dotter som har Downs syndrom.
Inga skolor.
Vad gör man? Man öppnar en skola. Sen en till och en till, och drar igång fonder för att finansiera dem.

- Men, säger Peggy till mig.
- Det skulle aldrig har gått ihop ekonomiskt om det inte vore för att vi kan importera speciallärare från Australien, men lönerna för bra lärare härifrån kostar en tiondel av vad speciallärarna kostar. På det sättet kan vi ha väldigt många bra lärare i våra skolor och ändå klara finansieringen av speciallärarna.

Idag har dottern flyttat hemifrån, bor själv, klarar sig själv. Hon är då ingen looser, hon är en riktig vinnare!

Men Peggy och Derek fortsätter med sina skolor. De stannar i Indonesien eftersom behovet är enormt. De rika västerlänningarna som vill ha sina barn i engelska skolor får bekosta en insats för barn ur andra omständigheter och med olika funktionshinder.

Och just nu håller Peggy tummarna för att labour ska vinna valet i Australien. Vi har ett långt intressant samtal mitt ibland affärsmän, regeringstjänstemän och konsulter om skolpolitik och pedagogik och vinsterna (för alla!) med att barn med skilda funktionshinder går i en alldeles vanlig skolklass, fast i mindre grupper och med fler lärare och med speciallärare.

Folkhem kan man bygga också i en muslimsk jättenation och på privat basis.

Jag tror ingen skulle komma på tanken att kalla deras arbete och fonderna för bidragsfällor, satsning på förlorare eller börja surra om utanförskap.

De är ju entreprenörer. I folkhemsbygge.

Och som vanligt har mina förutfattade meningar kommit på skam.
I Indonesien finns en region som har 12-årig grundskola, 6-18 år. De ligger före Sverige i det avseendet.
Och Peggys vid det här laget tretton år långa uteslutande positiva erfarenhet av att integrera alla sorters funktionshinder i alldeles vanlig klass stämmer till eftertanke. Vi pratar oss igenom damp, asperger, olika former av utvecklingsstörningar eller förståndshandikapp, autism. Fick hon välja skulle hon inte göra annorlunda eftersom alla vinner på systemet. Också de "friska" barnen vinner och föräldrarna blir efter ett tag varma anhängare till de integrerade klasserna.

Detta apropå en befängd debattartikel publicerad i gårdagens Dagens Nyheter, se förra inlägget.

måndag, november 19, 2007

"En strategi för förlorarna"

Jag vaknar tidigt, utvilad, och beredd att kasta mig in i den nya dagen.
Då läser jag i Dagens Nyheter på debattsidan en mening som sammanfattar allt vad rådslagsarbeten och socialdemokratisk omprövning heter. Smaka på de här meningarna och tugga ordentligt!

Att bli vinnare i den globala konkurrensen kan paradoxalt nog öka svårigheterna att få in lågproduktiva grupper på arbetsmarknaden utan att dessa tjänar så lite att de blir ett låglöneproletariat. Därför behöver Sverige som nation en strategi för förlorarna om vi ska kunna behålla välfärdsstatens grundläggande element.


Därför behöver Sverige en strategi för förlorarna...

Språkbruket i hela debattartikeln följer upp den där människosynen - vi vinnarna - dom förlorarna.
De lågavlönade slavarna i samhällets lågutbildade servicesektor - som vården - mot globaliseringens vinnare som jag antar kan sammanfattas idag med dataspel, nöjesindustri och Volvo.

Per Albin Hansson byggde ett folkhem i skiftet mot 1930-talet och i spåren av massarbetslösheten då, vann den tanken vidare gehör som generationer av socialdemokrater spred vidare.

Folkhemstanken, familjebegreppet utvidgat redan då. Familjen som en soldarisk plattform.
Där finns inga förlorare. Där lämnas ingen efter. Inte medelklassen, inte arbetarklassen, inte ens de förtjusande spolingarna på Stureplan lämnas efter när de en dag stupar in i arresten eller på akutkliniken med behov av avgiftning och fickorna sprängdfyllda av pappas pengar.
Ingen lämnas efter. Inte ens de spolierade förlorarna från fina familjer med trasig interiör.

Förlorare kan man ranka efter en match. Ett samhälle som ser sig nödgad att skaffa strategier för att hantera förlorarna är ett brustet samhälle, ett splittrat rum där klyftan mellan dem som har och dem som inte har är omöjligt djup.

Folkhemstanken handlar om att bygga broar över de där klyftorna.

Idag är det osedvanligt tydligt att utbildning är ett av fundamenten i de där broarna.
Ett annat fundament som bygger bron starkare är fungerande socialförsäkringssystem som ger stadga när människor av olika skäl vill pröva nytt, pröva annat. Rörlighet kallas det på ekonomspråk.
På ren svenska; Våga, vilja och kunna utbilda sig vidare. Våga, vilja och kunna söka ett annat jobb. Våga, vilja och kunna flytta för att söka uppfylla sina framtidsdrömmar. Ha en ekonomi stark nog att klara flytten, utbildningen, den egna satsningen på framtiden.
Det tredje fundamentet när vi är som svagast; sjukdom, den tidiga barndomen, arbetsolyckan och den långa, trygga ålderdomen. Välfärd för alla.
Det fjärde: Rättstaten, en rättvis och solidarisk fördelning av att finansiera, betala efter bärkraft och förmåga. Trygghet.

Finns då alltså inte mekanismer som låser in och låser fast, eller rättare sagt låser ute?
Jo. Det gör det.
Passivitet och brist på framtidstro låser in. Brist på kunskap låser fast. Socialförsäkringssystem som inte förmår öppna de där dörrarna låser ut. Dit hör definitivt vårdnadsbidraget och kanhända den sista livlinan i socialförsäkringssystemet, socialbidraget, skulle behöva en översyn.

Nyckeln igen - gemensamt ansvar, utbildning, öppna dörrar, nya metoder.

Skolan ska nu reformeras säger skolmajor Björklund och så fokuserar han hela debatten på betyg och disciplin. Förlorarna och vinnarna.
Istället för att säga att skolan misslyckas med sitt uppdrag att ge alla ungdomar i gymnasiet en god utbildningsgrund, de tappar bort var fjärde elev - så säger Björklund att ungdomarna misslyckats. De dög inte. Nu får de en andra klassens utbildning istället som kallas lärlingsutbildning men inte ger behörighet för vidare studier.

Det finns en hel del människor i Sverige som av olika skäl inte kommer in på arbetsmarknaden trots högkonjunkturen och svårast är det med de långtidsarbetslösa ungdomarna som den borgerliga regeringen bara lämnat i sticket.

De behöver vanligen utbildning. Regeringen ökar då muren för dem, så de får svårare att komma igång med en utbildning. Färre vuxenutbildningsplatser i ett skede där vuxenutbildningen borde styra in mot mer riktade satsningar på unga, arbetslösa män.
Arbetsförmedlingarna ska plötsligt förmedla arbete i diverse program med knäppa namn som "nystartsjobb", inte ge verktyg som ger människor möjligheten att hitta arbete där utbildning är det viktigaste.
A-kassor och försäkringskassor ska jaga bidragsfuskare och skattesystemet reformeras så att inte regeringens ögontjänare längre anses brottsliga. När moderata statssekreterare och ministrar fuskar och betalar svart är det tydligen systemets fel att de begår brott, de ser inte att höjdare alltid klarar sig undan men småfolket får betala dyrt om de gör fel.

Trots den grumliga människosyn som artikelförfattarna avslöjar i sin lilla betraktelse över hotet mot välfärdsstaten landar de i samma slutsats:

Vad kan då göras? På lite längre sikt är utbildning helt centralt för att se till att så få som möjligt träder in på arbetsmarknaden med alltför låga kvalifikationer för att få jobb. Arbetslösheten har ett tydligt samband med utbildningsnivån. Det är också lättare för högutbildade att byta jobb.

Skillnaden mellan höger och vänster är att för mig är det varje enskild människas vilja och möjlighet som är central.
Folkhemmet lämnar ingen därefter.

Men högern har redan byggt ett undantagshus för de gamla. Bredvid undantaget på gården står ett liten trång dragig lekstuga, den hör de outbildade ungdomarna till.

Hammarslagen ekar från en dunge där jag anar konturerna av en fattigstuga och en rödakorssyster ilar mellan rosenrabatter och samlar in pengar till de fattigas sjukvård och de arma barnens skolor.

Nån måste ju betala för att moderaterna sänker skatterna med 65 miljarder. Nämligen mina barn. Mina gamla anhöriga. Och jag, när jag också en dag blir gammal och sjuk.

Detta kamrater kräver ingen omprövning. Utseendet på verktygen kan variera, det är inte hur man organiserar som avgör saken utan att man gör det.
Och varför.

lördag, november 17, 2007

Recept!

How to Bake.

Ursäkta, det skulle visst vara
How to Brake...

Demokratirevolutionen i Asien har startat

29 timmars resande hem igen och jag kan konstatera:


  • Demokrati är bra.
  • Vatten i handfat som befinner sig mitt på ekvatorn snurrar varannan gång medsol och varannan gång motsols.
  • På 33 kristna går det 18 muslimer och 14 hinduer samt 16 ickereligiösa.
Jag har varit på en intressant konferens där ett av flera debattämnen var: Kan demokrati fungera i muslimska länder?
En paneldeltagare säger: vem ställer en sådan fråga om kristna? Om hinduer? Eller Buddister? I en annan panel satt en ambassadör för Israel och en för Palestina och fick en hel konferens att bli urförbannade eftersom ingen av dem föreföll ägna ens en tanke på att ta ett eget ansvar för fredsprocesser, om också tonen var hövlig. Hoppet står till de unga som exempelvis SSU då och då skapar mötesplatser för, de som ännu inte stelnat i historieskrivningar.

Å andra sidan sa en amerikansk demokrat och specialist på politiska tevereklamfilmer till mig efteråt att hon blivit imponerad av den palestinska halvan av den panelen, eftersom historieskrivningen i New York och Washington i huvudsak författats av den Israeliska sidan.

* * *
En enkel undersökning i sex olika asiatiska länder visar att näst efter muslimer anses amerikanare stå för konfliktorsakerna i världen. Å, det finns massa invändningar mot den där undersökningen, men tänk efter lite nu: Om man i sex olika länder i den delen av världen där Irak, Korea, Burma, Pakistan, Malaysia, Thailand ligger men också demokratier som Australien Nya Zeeland, Filippinerna, Indonesien, Japan - anser att amerikanarna är en stor krigsbov men inte vi i Europa...
Vi har ett ansvar och ett förtroende att förvalta. Det tycker jag kanske i alla enkelhet både fransmän, engelsmän och vi nordbor kunde fundera lite över.

* * *
Småningom ska jag sortera intrycken, kanske bjuda på lite fotografier från en helt fantastisk resa men många olika upplevelser, och källhänvisningar för den som är sugen på att veta mera.

Men tills dess bjussar jag på en liten filmsnutt som jag fått i present medan jag varit bortrest, och upplysningen att jag skaffat mig en ny retorisk förebild.
Martin Lee är den kinesiska oppositionens ledare i Hong Kong, där har han samlat 60 procent av rösterna i val men i ett system som ger honom 40 procent av platserna i parlamentet. Han är givetvis förbjuden att röra sig i Kina överhuvudtaget.
Hans kritik mot den retarderande demokratiutvecklingen är stentung. Hans talarbegåvning fantastisk. Jag hoppas arrangörerna lägger upp hans tal på hemsidan senare så jag kan länka till det, hans tal om det kinesiska demokratilöftet i anslutning till ansökan om OS 2001 och före det engelsmännens överlämnande av Hong Kong till Kina. Tills vidare en länk till hans hemsida och en debattartikel i Wall Street Journal som han skrev för en månad sedan i samma ämne som han talade om under konferensen. Läs den! En modern intellektuell med enkel rak argumentföring och en förmåga att uttrycka sig mycket tydligt. Han bevisar att en god retoriker, en människa med ett angeläget ämne, en genomtänkt argumentation och ett tydligt språk, tränger igenom alla språkbarriärer, alla kulturella hinder, når alla. Martin Lee är en asiens Nelson Mandela, lika lågmält kraftfull och med lika tunga argument.

Konferensens namn var förresten The Asian Century Begins - vilket alltså syftar på den förestående demokratirevolutionen i Asien, inte den ekonomiska utvecklingen. (IAPC som arrangerade konferensen firar för övrigt 40-årsjubileum i år. När Joe Napolitan och Michel Bongrand startade den 1967 så var det just i syfte att samla rådgivare till politiker i hela världen för att stödja den demokratiska utvecklingen. Nu har Joe och Michel sett idén sprida sig så det finns en förening i nordamerika, en i sydamerika, en i europa och nu alldeles nyligen bildades även en i asien/oceanien)

- "The Asian Century" har redan börjat, svarade Indonesiens första folkvalda president Susilu Bambang Yudyohono (gemenligen kallas han president SBY, ungefär som JFK står för John F Kennedy) som tog emot IAPCs demokratimedalj tillsammans med 2-300 guvernörer och andra lokala, folkvalda representanter för det indonesiska folket.
När Indonesien gick till val första gången 2004 trodde många att det skulle sluta med konflikter, bryta sönder landet i oroligheter och instabilitet.
- They were proven wrong. Democracy is here to stay, there is no way back, förklarade presidenten för världens största muslimska nation.

Detta är, tycker jag, kolossalt viktigt att minnas när vi ser försöken från maktens herrar att kasta skulden på demokratins förkämpar för oroligheterna i Pakistan, i Burma, Malaysia och Thailand. Dessa makthavare pekar på Saudi-Arabien och Kina som stabila förebilder för något annat än demokratier, och försöker låtsas som om inte demokratin är den enda möjliga vägen framåt.

För 18 år sedan föll Berlinmuren. Den östra halvan av Europa demokratiserades och antalet medlemmar i EU fördubblades under den resan. Det är den processen Asien nu har inlett på allvar, i och med att Indonesien plöjer i den del av världen som domineras av muslimska trosuppfattningar, som kan leva sida vid sida med hinduer, buddister och kristna.

Jag återkommer!

Se den här filmen så länge, den vänder också upp-och-ner på en del av vår föreställning om världen.

Ja sen måste jag ju få lov att vara lite skrytsam också, i den där församlingen hade Käringen en liten kort sammanfattning om den europeiska utvecklingen med tyngdpunkten lagd på den nya EU-fördraget som ska undertecknas den 13 december i år.
Sämre sällskap kan man hamna i.
=)




Andra bloggar om: , , , ,

lördag, november 10, 2007

Livet från den andra sidan...

....ter sig rätt lika på ett sätt, annars inte.
På andra sidan av jordklotet hittar jag Orion i helfigur upp- och ner på himlavalvet.
Andarna har drabbat oss med Tempelfeber.
Nyheterna når oss om Aung San Suu Kyi och det ger hopp, stor nyhet härnere är också Pakistan, Malaysia och i övermorgon ska jag träffa presidenten för världens tredje största land, Indonesien, i en av världens yngsta och ännu ömtåligaste nybörjare i demokrati.

...
Förre ambassadören för Colombia berättade för en stund sedan om de politiska konsekvenserana av de första månadernas insatser från värlssamfundet efter Tsunamikatastrofen i Indonesien, särskilt i Acheprovinsen, och hur det initialt fick motsatt effekt. Senare dock, vilket är vad många tänkt och några sagt, var kanske cyniskt nog katastrofen den slutliga lösningen som kunde foga in gerillan i ett fungerande socialt samhälle, Att en colombian funderar om såna saker är intressant i sig med tanke på den instabila situationen och försöken att göra just det i Colombia.

...
Dagens Nyheter daterad 30 augusti köpt genom vindrutan på en bil i tät trafik under stressade omständigheter kan kosta skjortan om man inte ser upp! Skjortor på den här trakten kostar runt 50 kronor.

Om detta och annat ska jag beräta senare. 30 grader varmt, dygnet runt, och monsumregn på nätterna och i övermorgon börjar vårt möte, det är därför jag lyckats lägga vantarna på en lina ut för datorn.

Skotta snö behöver man alltså inte här. =)


---
Hastlgen från Bali

lördag, november 03, 2007

Timeout!

ar sa populart nufortiden sa jag tar jag ocksa! Sporadiska inlagg kommande tva veckorna...

:)