onsdag, oktober 31, 2007

Schenström tar timeout...

...och den granskande TV4-reportern Anders Pihlblad som först teg som muren, sen tog bladet från munnen och talade ut, ångrade sig mitt i steget och istället mumlade halvkvävt om "rund i hatten" istället för att sköta sin roll som den granskande reportern och berätta: var hon berusad, var hon i tjänst?
Vad tar han? Stora journalistpriset?

Munkarna tågar igen. Free Burma!

In English at the end of this note!

200 munkar demonstrerade i dag på gatorna i Pakokku i centrala Burma.enligt Dagens Eko som i sin tur citerar Burmas fria röst, en radiostation i Norge med täta kontakter med den demokratiska oppositionen i Burma.
Dagens Eko har på samma länk ovan gjort ett inslag som handlar om barnsoldaterna.
Nånstans där blir det för mycket för Käringen att orka, jag ser mina egna ungar i tioårsåldern, tvångsrekryterade i en armé och än värre - i sexton-sjuttonårsåldern utkommenderade för att skjuta munkar som demonstrerar fredligt. En dag ska jag berätta om barnarbete och barnsoldater men inte idag, det är helt enkelt för mycket.

BBC rapporterar annorlunda men i princip motsvarande berättelser här men med bättre källhänsvisningar.

Glöm inte att varje liten bloggnotis kan medverka, kan ge stöd! Skriv, du också. En rad betyder så mycket...

BBC today: Burma's monks unbowed in opposition

The procession in Pakokku was ostensibly a religious affair. The monks gathered at a shrine, and walked chanting through the town. But it is hard not to see this as a challenge.
Pakokku was the site of a violent incident in early September which triggered the nationwide demonstrations, when the security forces badly beat monks who joined protests about the growing cost of living.
The procession also took place on the same day a pro-government rally was staged by the authorities, although it is not clear whether the monks' rally was a direct response

Andra bloggar om: , , , , , ,

Chockhöjd avgift för gamla betalar skattesänkningar


Lokaltidningen Mitt i Upplands Väsby har den här veckan ett reportage som handlar om besparingarna på social- och äldrenämnden.

13 miljoner ska bort. Det betyder nedskärningar, besparingar och chockhöjda avgifter för hemtjänsten.
Det motsvarar nästan på öret vad den sänkta skatten på 20 öre kostar.

Alla pensionärsorganisationerna protesterar, men det förefaller inte som om ordföranden Maria Fälth (kd) är beredd att lyssna. **:

"Hon anser att det är socialdemokraterna som bär skulden för att avgifterna inte har höjts gradvis.
- Vi ser att de behöver höjas. Det är oschysst att den förra majoriteten inte har gjort det tidigare, säger hon. "

Hon har alldeles rätt.
Vi socialdemokrater ville inte höja avgifterna.
Vi ville att omsorgen skulle betalas solidariskt över skatten.

Det kallar vi socialdemokrati, solidarisk välfärd.
.
Högerns affärsidé är att sänka skatten och låta större andel finansieras via avgifter.

---------


**Avgifterna höjs från 20 kr till 50 kr för varje omvårdnadstimme, från 100 till 150 per timme för serviceavgiften och från 200 till 250 i månaden för trygghetslarm.
Dessutom har landstinget infört hyra för rullstol eller rullator, 100 kronor varje månad.

Maria Fälth talar i artikeln om att 20 öre i lägre skatt motsvarar 3 miljoner för social- och äldrenämndens del, och vilseleder därigenom läsarna. Totalt kostar den sänkta skatten ungefär 13-14 miljoner kronor. Det är just nu, mig veterligt, bara social- och äldrenämnden som har ett kraftigt underskott.
- Tre miljoner mer eller mindre gör ingen stor skillnad i de här sammanhangen, säger hon.
Det motsvarar nio heltidstjänster, lågt räknat. Eller 20 000 hemtjänsttimmar. (Med den nya höga taxan på 150 kronor).

Nämnden sammanträder ikväll och fattar beslut om besparingarna. Förutom höjda avgifter ska Samkraft halveras, en av fyra tjänster på Minianton bort, en av fem på Workcenter försvinner och Höstlövet läggs ner mm. Dessutom minskar antalet anställda.

Uppdaterat:
Jag får i min hand en uträkning som går ut på att den höjda avgiften för pensionärer kostar i storleksordningen 345 kronor i månaden per person, och att kommunen drar in ungefär en miljon kronor på avgiftshöjningen.
Dessutom får jag nu höra att det förefaller vara råddigt med beslutsunderlaget. Mer rapporter kommer. En vild gissning just nu är att alltsammans måste skjutas upp.
Fort och fel. Som vanligt.

Ryktet om bloggarnas död är betydligt överdrivet

Jag vet inte om jag ids. Men man måste väl eftersom man är en hederlig kommunikations-hantverkare i det här som vissa kallar ett paradigmskifte. Industrisamhälle-kunskapssamhälle-informationssamhälle. Det får konsekvenser, och dessa konsekvenser måste man förhålla sig till.

Gamla tider: en tevekanal. Hylands hörna. Sossar köper Aftonbladet, borgarna Expressen, sossar prenumererar på Dalademokraten eller NSD. Eller Arbetet salig i åminnelse. Stortavla, reklamfilm på bio, annonser i kvällspressen, valaffischer. Flygblad! Svarta tavlan och dammiga kritor.

Nya tider:
117 tevekanaler på alla språk. Nej jag ljög - över 3 000 tevekanaler i Europa. RSS-ström prenumerar på favoritkanalen. Lyssnar på radio via datorn, mp3-spelaren i joggingspåret. Mobiltelefonen.
Fyra gratistidningar. I Stockholm ett femtiotal lokaltidningar av varierande kvalitet. Facktidningarna ökar. Blir smalare, Vassare. Fler kopior. Fler böcker. Men färre läsare som läser mer.

Wii.
tevespel. Onlinespel.

Föreläsningssalen full. Pengar slut, behöver kunskap från Boston. Nema problema - streaming video.

En växande andel av befolkningen använder sig obehindrat av minst två språk, dagligen, många använder tre. I hela världen. Engelska är största språket.

Behöver ett virtuellt föreläsningsrum för medarbetare i fem kontinenter. Inga problem, man bygger en sal i Second Life. Sätter upp projektorer, bildvisningar, powerpoint.

Min Avatar Kia hälsar att hon lärt sig flyga och att hon skäms för att hon inte deltog i manifestationen mot Powerty häromsistens.
I Facebook har över 100 000 människor skrivit på Antons lista i protest mot ungdomsvåldet.
Nästan 450 000 stödjer munkarnas protester i Burma. I Facebook alltså.

Nu ska jag hålla ett föredrag i en annan del av världen alldeles strax om det nya EU-fördraget. Fifteen minutes, säger konferensarrangören.
- And would You mind to say something about the upcoming elections in Denmark also?
Of course not. På femton minuter ska jag samla ihop EU-fördraget, Norska valet och Danska valet. Inga problem.
Jag söker fakta via internet.
Läser tidningar.
Konstaterar att informationen om det nya EU-fördraget är under all kritik, inte en enda powerpoint nånstans att sno. EU är ökända för ogenomträngligheten så jag skippar pressreleaserna.
Jag ringer istället vännen M som kan EU-frågor och får exakt den struktur jag behöver för att klara uppdraget.

Så.
Nu sätter jag mig fysiskt på ett plan. Har samlat fakta med telefon - som i den gamla världen. Letat nyheter i den gamla världens alla möjliga kataloger, funnit dem ovarsamt dåliga. Hittat en poäng i en blogg jag litar på, slängt upp en temporär egen hemsida för att samla länkarna som mitt föredrag ska visa - med bilder, grafer, film, foto, ljud, text.

Jag har satt samman min egen faktasamling och vet att jag inte kommer att ljuga. Och att det blir bra.
Jag har hunnit snoka reda på en nyhet som mina gamla kollegor borde ha hittat. Någon av de 25 000 journalister som bevakar EU-frågorna dagligen i Europa borde ha rapporterat att det där fördraget i själva verket inte alls är klart. Att den stora finalen 13 december i själva verket är en manöver för att skapa andrum för de sista finsliperierna.
Ja, man kan rycka på axlarna åt den saken och sucka över diplomatins begränsningar, men detta faktum gör ju att pukorna borde dämpas och nån skaffa fram sordin till trumpeterna - utifall att allt stupar i sista sekunden. Man kan inte skylla allt på Irland.

Det vill säga, jag äger via alla kanaler information och kan göra något med den. Jag kan exempelvis förmedla en helt egen bild, och det tar mig inte lång stund att samla fakta. På det viset är jag inte i händerna på en glättig informationsbroschyr, journalister eller andra makthavare.

Eller förresten. Fem minuter från UTube berättar storyn fast den filmen redan är gammal. Vad det handlar om det där med bloggar och inte minst kommentaren till filmen som jag hittade avslöjar det precis - när makten flyttas från eliten till massan.
Demokratisk Socialism 2.0.

Eller när massan äger informationen, och därmed makten. Och att inse att politik och media i framtiden handlar om att dela information, inte äga den.

Det kommer säkert få en del konsekvenser på lagstiftning, upphovsrätt och såna saker. Men framförallt ser vi hur den platta informationseran skapar revolutioner - bokstavligt talat - i länder som nyss låg långt efter oss i utveckling, och nu springer ifrån oss europeér. Indien. Asien, Kina.
Burma!

"wow this must really scare the elite ruling class of the world. For they are fast working on the "Internet 2" that will more resemble the television than it will the internet we know today, controlled and regulated by a handful of powerfully corrupt people." Spontan kommentar till filmen du strax kanske ska se.

Utech, som gjort filmen, arbetar givetvis i Shanghai. Universitetslärare. Han har, givetvis, en blogg, som heter Thinkin Stick.

Därifrån snodde jag några tips om hur detta nya kommunikationssamhälle fungerar idag: Reuters om jobbsökare som får professionell hjälp att städa upp sina internetprofiler. The Times berättar om ett universitet som valt att använda Facebook som alarmsystem, The Australian om ett annat universitet som använder Facebook för att hålla ordning på syndare (!) och slutligen The Cronicle som berättar om hur ett fotografi i My Space kostade en blivande lärare legitimationen...

Hur det ser ut i morgon? Ja, slutsatserna får du som läser detta nog dra själv. Men jag drar i alla fall slutsatsen att bloggen inte alls är död, bloggen har nyss lärt sig att gå och var den kommer att ta vägen kan ingen av oss riktigt se än.
Jo förresten. Här ett verktyg som kanske kunde hjälpa den gamla världens mediaprofessorer att begripa den nya med mätbara storheter. Den här mäter flöden. Prova med din egen site!




Anders Svensson som länkat hit nån gång skriver också en del om detta fast oftare, kortare och från ett vänsterperspektiv som jag ofta känner mig ganska hemma i. (Jo, jag vet att Svensson är hemmahörande till vänster om socialdemokratin, jag sa inte att jag sväljer allt han skriver!)

Slutligen måste jag bara återigen påminna om vår svensk Hans Rosling och hans fantastiska sätt att berätta om världens utveckling. Den här om Bangladesh lade han upp så sent som i fredags. Den fantastiska grafiken är utvecklad på Karolinska Institutet, tror jag, av hans son Ola.

Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, oktober 30, 2007

Bombardier kraschlandar

Som studieobjekt för alla som sysslar med kommunikation och krishantering är hela historien om SAS och Dash-planen verkligen tänkvärd.

Bombardier går nu ut och kritiserar sin kund SAS för att de stoppar alla flygningar med de plan som tappar sina landningsställ. De påstår att passagerarna visst känner sig säkra.

Bombardier kan säkert ha rätt i sak. Det är säkert en miljon flygtimmar utan problem och det är säkert en översvallande majoritet trygga passagerare på de där planen runtom i världen.

Det förhindrar inte att den uppfattade verkligheten är att dessa plan återkommande tappar landningsställen och att tillverkaren inte har identifierat och åtgärdat felet. Planen är så farliga att de borde stå stilla tills felet är idenitiferat och åtgärdat.

SAS förlorar en miljard på att helt överge planen omedelbart sägs det.
Beslutet är drastiskt och därför tydligt - det finns inte utrymme för att dagtinga med säkerheten.

Passagerarnas förtroende för SAS är i fara oavsett de faktiskta omständigheterna kring incidenterna.

Det är inte första gången jag är imponerad av hur SAS handskas med information i trängda lägen till kunder, samarbetspartners och media. Snabba effektiva beslut och tydlig kommunikation. Besluten präglas av insikten att förtroendekapitalet är varje företags viktigaste tillgång.

Bombardier är på väg att i hög fart köra hela företaget i väggen med sin hårdnackade envishet att det inte är nåt fel på deras plan därför att statistiken visar så.

Faktum är att i Ålborg den 9 september och i Vilnius den 12 september vek sig landningsställen. Plan plockades ut, gicks igenom, delar byttes, extrakontroller och sen inträffar det en tredje incident, nu på Kastrup. Alla drabbar samma serie och samma flygföretag. Idag kommer uppgifter som antyder att den tredje incidenten beror på ett annat, nytt fel.

Tre incidenter överflyglar vida de miljoner flygtimmar utan incidenter som Bombardier försöker tala om. De borde kasta ut den inkompetenta företagsledningen som nu inleder förhandlingar i medierna om ersättningsanspråken, genom att kritisera sin kund.
Och de borde självklart ställa planen ur serien, tills de har identifierat problemet.

Vi vanliga dödliga tänker ju på vårt fyrkantiga vis att just det plan jag kliver på idag ska vara säkert.
Jag struntar inte i statistiken men har lärt mig namnet på en flygsplanstyp jag tänker undvika var jag än reser i världen, Dash 8 Q400.
Det beror på att jag uppfattar det som om Bombardier, tillverkaren av flygplanstypen, nonchalerar min oro för att planet är säkert. Därför börjar jag naturligtvis undra hur det står till med de övriga planen från samma företag, och så startar eroderingen av förtroendekapitalet.

Perception is more important than facts. Den uppfattade verkligheten är viktigare än fakta.

Andra bloggar om: , , , ,

Kvinnlig logik om däckbyte


- Va. byter du däck själv?
Ja.

Man famlar efter förklaringen.
Kostnadsfråga?

Njae, 150 spänn tar macken härnere. Det tar dem fem minuter och de fixar luften samtidigt, balanserar hjulen.

Det ska ställas mot en halvtimme i regnet - minst - med en praktisk nyinskaffad domkraft från Rusta för 187 kronor som genast går sönder. Sen tillkommer kostnaden för den avbrutna muttern som ska ersättas och nu visar det sig bara kan köpas i en förpackning om sexton i taget, en extra tur ner till macken för att kolla luft i en evighet, fixa den där muttern man skruvade sönder, kasta den trasiga domkraften. (Jag vågar inte berätta om den elektriska mutterdragaren som också införskaffats för nån hundralapp på Rusta och som också fungerar bara delvis.)
Vänta lite nu, hur balanserar man däck?

En timme senare får snön komma. Och Naprapaten.

- Ja, säger man sen:
- Det känns så bra att kunna byta däck själv.

Till all lycka frågar ingen varför. Den här gången tror jag inte att feministargumentet hade hållit riktigt.

Pinsamt DN-inslag om bloggar

För övrigt tycker jag det är intressant när Dagens Nyheter ägnar så kolossalt med utrymme åt nåt som är betydelselöst, ledarsidor och bloggar.

I papperstidningen var utgörningen hysterisk. Uppslag. Pilar. Små ringar med "berömda" bloggare. Men noll koll verkar det som.

Lite intressant hade det varit om nån fått tala som förstår sig på bloggandet och följt det en tid. Kent Asp har jag stor respekt för men här kom han inte riktigt till sin rätt vilket antagligen beror på att han är van att tala om mätbara storheter.

Jag tycker nämligen att det finns en del tecken som talar för att hypen är förbi, nu kommer som alltid med nymodigheter nästa fas - stabiliseringsfasen. Det blir intressant att se vem/vilka bloggar som överlever, blir kvar och utvecklas. Får vi en kader ordentliga medborgarjournalister? Skulle inte tro det. Journalistik är också ett hantverk, inte odelat enkelt och väldigt tålamodskrävande om det ska utföras seriöst. Undantag kommer att finnas förstås.

Påverkar man som bloggare? Svar ja. Därom råder ingen tvekan och jag ska ta det enklaste sättet att beskriva det: min blogg läses nu av mellan 50 och 100 personer varje dag. Även om jag for runt som en skållad råtta skulle jag aldrig ha kunnat möta så många människor i verkliga livet och dessutom få så många att lyssna, stanna till, fundera lite. (Eller fnissa.)

Av dessa är en stigande andel människor som återkommer, några blir jag till och med vän med småningom, politiska motståndare såväl som meningsfränder.
I det brytet uppstår också en diskussion, som påverkar mig och andra som läser. Några påverkar kanske också ett politisk skeende, en redaktions bevakningsval, en opinionsbildare.

Lika hysterisk är uppföljningen - men det kanske är en del av planen bakom DN:s satsning på att skriva om något så betydelselöst som bloggar; 85 länkade inlägg hittills till artikeln. Detta blir väl då den 86:e.

Vilket, antar jag, innebär att åtminstone 84 före mig har sagt samma sak. Lite mainstream kanske. Men säljer, det gör det.

:)

måndag, oktober 29, 2007

Utmanad


Sju sanningar sa Johanna, jo jag tackar jag. Jag som bara ljuger mest hela tiden.


Jag brukar inte svara på utmaningar och kedjebrev. Men så tänkte jag att man kunde passa på att ta en vända förbi dödssynderna och se om det fastnar nåt som inte bara är trams ur den där utmaningen.

1. Högmod.

Den första av dödssynderna drabbas jag dagligen av, det gör alla som tar ledartröjor på sig. Man anser sig bäst, annars skulle man ju inte ha axlat det ansvaret eller hur? Och om man inte går omkring och tror att man är jesus så drivs man av annat än högmod, nämligen mammon eller narcissus eller nån annan avgud, vilket är lika illa. Om man tror att man leder för att man är god, så är högmodet så uppblåst stort att nån genast bör slita ner en från piedestalerna.

Det är därför ledarskap kan vara väldigt utsatt, ensamt, och ju större ansvar man axlar själv desto tyngre tror man att fallet blir när piedestalen rämnar. Om man å andra sidan är lagledare i nån bemärkelse och hela tiden avsvärjer sig det ansvaret därför att man tror att man inte duger till, så blir ledarskapet svajigt och man kan verkligen fråga sig vilken form av hyckleri man ägnar sig åt - självbedrägeri eller fjäsk?
Det är därför all form av ledarskap - makt - är ett tillfälligt lån som kräver vänners oändliga tålamod och en daglig strävan efter ödmjukhet. Svårast av allt.

2. Girighet.

Jag älskar prylar, sånt som häftiga mobiltelefoner, skojiga bilar, leksaker av alla de slag. Jag bygger datorer för att få skryta med det och skaffar ny vattenkokare för att den har snyggare färg än den gamla. Jag kan dräggla mig förbi skyltfönstren på många gator i världen och vältra mig i habegär. Jag äger världens första persondator för lusten att äga, inte för nyttan eller att nån annan ska ha nytta av den. Sen kan jag komma på mig själv med att gnälla för att nån annan familjemedlem lägger pengar på ett par rejäla skor eller så.

Sånt är väl girigt! Jag ska ge bort datorn till ett museum, men inte riktig än.
Å andra sidan är en variation av girigheten slöseriet och nu blir det verkligen tänkvärt: Att slösa med materiella ting är väl en sak, men om man slösar med sin begåvning eller kasta bort eller försakar sitt liv utan att veta varför man gör det en annan...
Sålunda kan girigheten alltså vara ett tillstånd som är väldigt vanligt, mänskligt, nämligen där man förnekar det man faktiskt är i sin strävan efter - normativa regler kanske. Att vara som andra förväntar sig istället för att söka sina egna förväntningar. Såna saker gör jag mig skyldig till varje dag.

3. Vällust.

Det sägs att det krävs att man är otrogen för att ägna sig åt vällusten men jag håller inte riktigt med. Det finns ett problem med kärleken även om man är trogen och det är att den kräver omvårdnad. Vällusten kan man alltså ägna sig åt av motsatt skäl än det kroppsliga köttsliga lustans, det vill säga en andel av det man borde ha använt för att göda och vårda kärleken råkade man kasta bort på att spela poker på nätterna eller nåt annat egoistiskt, blint. Eller helt enkelt slarva bort, vilket nog är den vanligast synden jag gör mig skyldig till.

Förlåt! Jag har lyckan att dela mitt liv med min bästa vän som står ut trots alla mina avigsidor. Det göder kanske inte alla dagar passionen, men håller oss båda uppe när en av oss kroknar - vänskapen som motvikt till vällusten.


4. Avund.

Se punkt två! Men lägg sen till allt det där som har att göra med normativa jämförelser, man skulle ha varit ...Mest avundsjuk är jag på alla som kan sjunga och som kan måla (inte hus, dem kan jag måla. Jag menar tavlor!)


5. Frosseri.

Älskar man livet älskar man frosseriet, mat, dryck! Champagne! Och gärna vanvettiga mängder utan minsta tanke på miljöförstöring, svältande barn, rättvisemärkning eller annat ansvarsfullt. Sen får man dåligt samvete och skickar pengar om man har några kvar.


6. Vrede.

Jag kan bli otroligt arg, tyvärr. Det går visserligen över genast men det är inte särskilt kul för den som drabbas av det. Det är inte konstruktivt. Samtidigt som vreden över vissa orättvisor här i världen håller mig levande. Det är faktiskt sant. Jag skulle exempelvis aldrig lägga ner så många timmar kvällsarbete på politiken om jag inte var så otroligt förbannad.


7 Lättja

Min bästa dåliga egenskap är lättjan. Eftersom jag är lat får jag en del gjort på liten tid. Det innebär också maskrosor i gräsmattan och ofrånkomligt dammråttor, men att jag inte drabbas av psykiska sammanbrott över den fullkomligt oanlagda rabatten i backen som jag kallar "naturtomt" för att slippa diskutera (med mitt dåliga samvete!).
I bibeln syftar lättjan dock på nåt annat, nämligen att man slarvar bort sin tro. Det gör inte jag. Jag har väldigt medvetet prövat den och funnit att det man inte bör slarva med är tron på att man duger till. Det slarvet sysslar jag med oavbrutet, men ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om hur viktigt det är att våga tycka om sig själv för att kunna dela med sig av det till andra.

Den som har en gudstro att falla tillbaka på kanske kan hitta en genväg via den, inte vet jag. Men jag är ateist. Det enda jag verkligen kan påverka är mig själv. Problemet är att jag är så sabla envis!


8 Regelbrott.

Nu säger reglerna att man ska utmana sju till och så vidare. Men jag stannar här och den åttonde sanningen av sju blir just denna - jag har för vana att bryta kedjebrev. Och att inte anta utmaningar. Och att bryta regler jag finner brytbara.

Och förresten vet jag inte om jag har några sju bloggkompisar att utmana som inte redan är utmanade, har jag det så får ni gärna anta utmaningen alldeles frivilligt för att ni har lust till det!

9. I Dantes helvetestratt återfinns falska rådgivare, trollkarlar och spåmän på samma plan, nämligen åttan och sjunde steget ägnas självmördarna och mördarna. Nian, slutsteget i Dantes helvetestratt, handlar om lojalitet och där har jag verkligen en ganska god egenskap tror jag. Jag är kolossalt lojal.
.
Den värsta dödssynden är alltså illojalitet. Sånt finner jag tänkvärt.

Hela Skolrådslaget i pdf

... har underbare Peter Karlberg lyckats virka fram nånstans ur någons gömmor.

Här alltså; Skolgruppens rådslagsarbete i pdf. På Peters hemsida finns en variant i word också.

Och även han har surnat till lite över hur partiet hanterar skolrådslaget. Liksom Nathalie Sundesten Landin i Sundbyberg.

Därför är jag socialdemokrat...

(Fåret i nattmössan ska inte blandas ihop med Hatt.)


Nu ska jag avslöja sanningen. Skälet till att jag är socialdemokrat är att Pär Nuder är så mycket snyggare än den där typen med hästsvans och ring i örat, vad heter han igen - Borg ja. Anders Borg.



Dessutom tycker jag Mona Sahlin är väsentligt sexigare än Fredrik Reinfeldt och att Bosse (Sahlin) gör den bästa hemgjorda bearnais-såsen. I alla fall om man jämför med Filippa Reinfeldts mammas mandelmusslor.
Jag är dessutom socialdemokrat därför att jag tycker att Jan Eliasson är nåt av det stiligaste som trampat diplomatskor och har trevligare dialekt än Carl Bildt. Hans hustru Kerstin är trevligare också och spelar piano mycket bättre än fru Bildt.
Däremot kan jag inte med bästa vilja i världen påstå att jag tycker Marita Ulvskog är sexigare än Per Schlingmann - där är det jämnt lopp.

Av avgångna partiledare så är Göran Persson mycket roligare än Carl Bildt, Ingvar Carlsson har bättre klädstil än vad Bo Lundgren skulle kunnat drömma om och Olof Palmes berömda fotarbete överklassar vida det som Ulf Adehlson försökte sig på (minns ni hans hulahuladans?)
För att inte tala om Erlander. Han var mycket längre än nån gammal bortglömd högerledare (som exempelvis Gösta Bohman). Och berättade roligare historier.


Ska man sen ta de lokala förmågorna kan man väl konstatera att Leif Berglund avgjort gått fler steg än Jan Holmberg och de moderatledda värstingarna i kommunkansliet gjort tillsammans (Kommundirektören räknas inte, han är opolitisk och kan eventuellt hålla jämna steg med Leif).

Carin Jämtin har snyggare hår än Christina Axén (Olin).

Och Ingela Nylundh-Watz har en ungdomligare garderob än Filippa som ser lite tantig ut.

Så. Jag tycker Greger Hatts politiska analys var i tunnaste laget. Man kan inte jämföra de två finanspolitiska talesmännen så där - man måste ju se till helheten Greger!
Vi har många fler snygga tjejer än det där gubblaget, till exempel.

Efter att under ett år ha hoppats på att socialdemokratin skulle ta valnederlaget på allvar, och orka ge sig i kast med en liknande förnyelse som moderaterna gjort, gav jag nyligen upp och lämnade partitillhörigheten.
Det är svårt att förbli partimedlem när man så hjärtligt föredrar Anders Borg före Pär Nuder som finansminister.




Greger Hatts insatser för att förnya socialdemokratin under det gångna året kan enkelt sammanfattas med att han skriver i Svenska Dagbladet att han lämnat partiet.
Eftersom jag faktiskt trodde att Greger tillhörde djupingarna som kikar lite bortom ytan på saker och ting så är jag minst sagt förvånad.
Om hans analys hade varit ekonomisk, politisk eller åtminstone filosofisk. Icke. Den är platt och handlar om Greger Hatt.

Sorry grabben, jag är besviken att du inte bottnar. Och jag leker lite med tanken att en kvinnlig före detta talskrivare skulle gjort samma piruett i spalterna . . .

(PS. För att tydliggöra problemet något:
Greger Hatts förklaring till varför vi ska ha ett samhälle som tillåter privat barnsjukvård med en privatfinansierad barnförsäkring, i händerna på några skojare, skulle bottna ideologiskt i att moderaterna har en "bättre kvalitet" i sina politiska vägval? Att människor skulle få "rätt att välja" även om det sker på bekostnad av något exempelvis fattiga barn. )

söndag, oktober 28, 2007

Detta är vad jag kallar politisk sång

Det här är politisk sång.

N påminde i helgen om den, nu måste jag ju köpa denna femfalt Grammisbelönade plattan med Dixie Chicks för jag hade glömt dem och att de är så bra.

Det här är politisk sång.

Jämför gärna.
Och de här tre musikerna fick betala svindyrt för sitt politiska ställningstagande. Så det är ryggrad också.
Politisk sång är ryggrad.

Det här är politisk sång.


Not ready to make nice.

I made my bed and I sleep like a baby
With no regrets and I don’t mind sayin’
It’s a sad sad story when a mother will teach her
Daughter that she ought to hate a perfect stranger
And how in the world can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they’d write me a letter
Sayin’ that I better shut up and sing
Or my life will be over

I’m not ready to make nice
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round

It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could‘
Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself
to do what it is you think I should

Rundpallar och rundgång från Kalmar till Kielos


Jag erkänner: Jag hänger inte alltid med i svängarna när Katrine Kielos skriver och tycker och tänker. Det beror på att jag finner mig bli sittande på samma sätt som när jag hör Kristina Lugn, jag vet inte riktigt om hon är allvarlig eller oerhört rolig. Hon bryter så fundamentalt mot alla normer, så man står där och famlar efter ett handtag eller nåt att hålla sig i. En slags intellektuell etikettsregel, som man vet att nån bryter mot.
- Jag vet att man ska äta efterrätt med gaffel men det är så rysligt opraktiskt när glassen har hunnit smälta lite, så jag tar mig friheten att använda skeden istället, om ni ursäktar.
Typ. Fast inte lika snobbigt.

Handtag. En uppslagsbok till exempel:
"Kristina Lugn född i Tierp i Uppland, växte upp i Skövde. "
"Har givit ut åtta diktsamlingar, etc."
"Centrala teman i både hennes poesi och dramatik är döden, ensamheten, rädslan för medelåldern, och en kvävande, men alltid eftersträvad normalitet. Allting är förmedlat med bitande ironi och drastiska formuleringar som får oss att se det svenska språket utifrån och undra: vad betyder de här orden egentligen?, till exempel Hej då, ha det så bra! (2003)."
Slut citat.

Vad fagerlund är en "kvävande, men alltid eftersträvad normalitet?" Eller rättare, vad är motsatsen?

Nå, tillbaka till Kielos. Dagens (befriande, inte kvävande) skratt bjuder hon på med en genomgång av Peter Akinders erövringar av tyckarspalterna på Östran i
Akinders radbryt: Läs den!

Eller förresten börja med dagens korta poprecension under rubriken "Böse Menschen haben keine Lieder." Ta sen tag i det här:

Jag är också självklart för "Det var mörkt, deppigt och fullt av tappade sugar". Nu kommer ni som brukar invända mot min ibland hänsynslösa användning av idiom att invända även mot att som Akinder skriva tappade sugar i pluralis. Men jag tycker att det är tämligen genialt, man ser liksom alla de här sugarna som folk har tappat ligga och drälla i rännstenen, blåsa runt i vinden och inte tas tillvara av samhället. Dessutom markerar formuleringen att det hela är individuellt. Det där med sug.

Den dagen Akinder bräcker Majakovskij, är revolutionen inte bara nära.
Den är oundviklig.

De sista två styckena är dock ett citat av nån som också tyckt om Akinder. Så nu har jag citerat nån som citerat nån som citerat Akinder och tyckt. Om.

Intressant fenomen. Peter förnyar ledarskrivandet med att sätta yxan i meningsuppbyggnaderna och i de politiska mot- eller medståndarna. Och rundpallarna citeras tills man får medhörning, rundgång, och det börjar tjuta i kontrollrummet för grammatik, språklig omsorg och.

Så vidare.

Fast jag tror det dröjer en stund innan Peter kommer in med språkligheter som "jag är ett moln i byxor."

Nu ska jag för en gångs skull avvika mot min grundregel att aldrig skriva om jobb; nyligt hade jag en liten kortkort retorik- och skrivutbildning för skribenter av bland annat lagtexter.

Jag meddelade församlingen vad den redan borde veta, nämligen att regeringskansliet och därmed rimligen alla myndigheter i riket, avskaffade ordet skall i juni månad detta år. Från och med juli 2007 heter det alltså ska i alla propositionstexter, lagtexter, föreskrifter, förordningar och så vidare.

Första frågan sedan rummet lugnat sig efter chocken:

- Innebär inte det här att språket riskerar att förflackas?

Heja Peter! Yxa vidare!
* * * *

Förresten apropå Kielos som lyckades bli lite Beckettsk´ häromsistens med en annan träffsäker formulering om "I väntan på rådslaget" så är jag just nu sur på partajet.

Endera har man rådslag. Eller inte. Har man rådslag så betyder det lyssna. Ge feedback, förankra och lite sånt. Inte kasta in ett utbildningspolitiskt program i fredags eftermiddag som ingen vet vad det handlar om och påstå att man lyssnat till ett rådslag och att det är liktydigt med förnyelse. Och som man får sitta och gissa sig till innebörden av eftersom huvuddokumentet tydligen inte ska vara lätt tillgängligt. Jag hittar det i alla fall inte!

Duger inte. Duger verkligen inte. Bakläxa. IG. Underkänt. Också i det är fallet behöver vi tycka om. Fast på riktigt den här gången.

Här i min lokala verklighet har jag (minst) tre rektorer som engagerat sig och skrivit direkt till partiet. Har de fått svar? Och om det nu är så bråttom, åtminstone en reaktion av typen; Tack för ditt engagemang, här får du våra slutsatser, vad tycker du om dem? Och kanske en enkel förklaring till den forcerade takten i skolrådslaget.

Det går att åtgärda. Gör det, och gör det snabbt.

Varför skulle man annars engagera sig i några rådslag? Slagkraften i rådslagen avgörs av råden. Inte av slagen.

Detta är en grundregel som borde vara självklar: Man ska vara det man säger.

Öppenheten avgörs inte av hur rummen möbleras utan av attityden i en hel organisation. Om den attityden styrs av hemligheter, så blir organisationen sekteristisk.

Om organisationen styrs av öppenhet, så blir det roliga offentliga bataljer, men intrycket som består är det öppna, välkomnande.

Nu är det första ordet sagt i detta ärende. Det kommer fler. Nu har vi verkligen döpt om vår rådslagsgrupp i partidistriktet till Kami Kaze-gruppen. Så här skrev jag i onsdags om det:

Och nu har jag bestämt mig för att föreslå att vi ska döpa om rådslagsgruppen om Öppenhet och Modernitet till Kamikaze-gruppen.
Det namnet beskriver bättre vad vi sysslar med.

Kami Kaze betyder Gudomlig Vind, och var ursprungligen den vind som skapade kaos i den mongoliska flottan då de ville attackera Japan år 1281. Om nu nån associerade till nåt annat...
Vält schackbrädet så pjäserna flyger åt alla håll!

Uselhet är tondöv. Men vi är många som vill sjunga!

Andra bloggar om: , , ,

lördag, oktober 27, 2007

Varför polis ska sköta drogtest, inte lärare

I Sverige regleras tvångsåtgärder mot medborgare av grundlagen, vi har ett så kallat våldsmonopol i Sverige sedan tidigt 1800-tal.
Det innebär att bara polis får vidta tvingande åtgärder mot medborgarna.

Om man ska tvinga en 15-årig pojke eller flicka att lämna urinprov - exempelvis vid misstanke om narkotikamissbruk - så krävs det minst två starka vuxna för att klara den detaljen. Också den frivilliga urinprovsavlämningen ska övervakas; man kissar inför publik eller kamera.
Jag tror inte man behöver ha alltför mycket fantasi för att föreställa sig den grad av kränkning det handlar om när en ung människa tvingas till det.

Några vildhjärnor har gått loss på Dagens Nyheters debattsida på lördagen, de beskriver att var tredje gymnasieelev i tvåan ska ha provat narkotika och att regeringen föreslagit tvångsdrogtest mot barn under 15 år.
Jag vet inte hur det står till med källgranskningen på Dagens Nyheters Debattsida, men just den här dagen förefaller all form av realistiska bedömningar ha tagit ledigt.

Den som sysslat med seriösa undersökningar av ungdomars drogvanor ända sedan 1971 är Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning.
På frågan "har du någon gång använt narkotika?", ställd till elever i gymnasiets andra årskurs, svarar ungefär 14-15 procent att de någon gång har provat narkotika.

Debattörerna är givetvis fria att kräva tvingande drogtester av barn och ungdomar.
Regeringen har dock inte lagt något förslag i den riktningen. däremot har Beatrice Ask föreslagit att möjligheten att drogtesta minderåriga utreds.
Utbildningsminister Jan Björklund har tydligt tagit avstånd från förslag om tvingande drogtester i skolan eftersom han anser att det är integritetskränkande.

I Upplands Väsby finns två projekt som sysslar med samverkan skola-socialtjänst-polis och som tar emot missbrukande ungdomar.
Den moderatstyrda borgarkvartetten som skrev debattartikeln i Dagens Nyheter ska nu skära bort hälften av Samkraft och en femtedel av MiniAnton i Upplands Väsby.
Jag vet inte om det är orsaken till att socialchefen har sagt upp sig, men konsekvensbeskrivningen av hur de besparingarna slår är väldigt tydlig: Det innebär att verksamheten inte kan fortsätta. Beslut fattas av social- och äldrenämnden den 31 oktober. Nämnden föreslår nedskärning av ytterligare tjänster motsvarande ungefär 18 personer i omsorgen.

Besparingen, totalt 13-14 miljoner kronor, ska användas för att sänka skatten med 20 öre i Upplands Väsby kommun.

Detta är fakta.

fredag, oktober 26, 2007

Kyssen


En teve-reporter kysser en statssekreterare på krogen.
Ramaskri.

Ursäkta en gammal före detta Aftonbladare, men jag kan på rak arm rada upp ganska många exempel, inklusive mitt eget, på olämpliga relationer mellan den första statsmaktens förtroendevalda politiker och den tredje statsmaktens granskande journalister. Äktenskap exempelvis.

Jag kan berätta åtskilliga andra historier som handlar om hur vänskapen kan ansträngas något om tredje statsmakten och representanten för den första inte förstått sina roller också i privatlivet.
Den allra tydligaste inträffade en nyårsaftons natt vid tvåtiden. Nyheten var brännhet och förstasidesstoff så det var bara att ringa redaktionen bums, mitt i groggen mitt i natten. Den professionella pressekreteraren som just begått en blunder ... Ja, vi är fortfarande nära vänner. Proffs är proffs, hon tvingades ringa ett par samtal också.
Däremot kan jag inte berätta en enda historia om hur personliga relationer gett mig nyhetstips jag aldrig hade fått annars, eftersom meddelarskyddet saknar preskriptionstid. Hemlis är hemlis i evighet.

Så enkelt är det alltså. Anders Pihlblad bör inte kritiskt granska en fästmö, älskarinna eller nära vän eller vad det nu handlar om. Han kanske ska ägna sig åt annat än att bevaka politik ett tag.

Och Ulrica Schenström, statssekreterare, har rätt att pussas på vem hon vill utan att behöva redovisa det i konstitutionsutskottet, vilket inkluderar hela journalistkåren oavsett kön, redaktion eller bevakningsområde. Om hon vill.
Men hon bör ju vara medveten om att det hamnar i tidningarna och/eller att det kan användas i utpressningssyfte om förbindelsen är hemlig eller kan uppfattas som klandervärd. Moral är knivigt i dagens mediedrama.

Sen kan jag förstå om partikamraterna (mina) kastar sig över affären och kräver Schenströms avgång. Den borgerliga intelligentian kastade sig över Pär Nuder för drygt ett år sedan på samma sätt. Hans hustru fått ett friår från Dagens Nyheter och ett stipendium för att skriva en bok. Orättfärdigt tjöt somliga då, Ceasars hustru ska vara höjd över varje misstanke. Skillnaden är att hon skulle skriva om antidepressiva medel, inte om socialdemokratiska partikongresser.

Det gäller att skilja på sysakerna alltså. Pihlblad ska ut, inte Schenström. Ja, om TV4 månar om sin journalistiska trovärdighet alltså.

Andra bloggar om: , , , , ,

torsdag, oktober 25, 2007

Upprop Free Burma: Suu Kyi har fått lämna sitt hem

(In english at the end of this note)

"Aunt Aung", Aung San Suu Kyi, ledare för den demokratiska oppositionen i Burma, nobelpristagare har fått lämna sitt hus idag för första gången på fyra år enligt Dagens Eko.

Varför är inte klart, men hon har förts till ett av juntans gästhus i Rangoon.
Det spekuleras i att hon där kommer börja inleda samtalen med juntan, vilket måste ses som ett positivt tecken. Men för att ge henne och hennes kamrater stöd att orka fortsätta samtalets och fredens väg mot den grymmaste av världens diktaturer - låt oss bloggare uppmärksamma flytten!
Skriv ett blogginlägg som visar att vi följer vad som händer!

Ska man tro BBC:s källor ska hon träffa en man som är ungefär motsvarigheten till en arbetsmarknadsminister, Aung Kyi. Han är en avdankad general med namnet (i våra västerländska öron) snarlikt oppositionsledarens, och den som juntan skickat ut i världen att möta ILO och internationella fackliga organisationers protester mot slavarbete, barnarbete och misserabla arbetsvillkor i Burma. Vissa källor pekar på att det finns uppåt 800 000 slavarbetare i landet. Rapporterna om barnarbete är obeskrivligt förfärliga.

Det är nu inte första gången samtal förs, de har alltid slutat likadant - resultatlöst och med förnyad husarrest för den stridbara pacifisten Suu Kyi som nu hunnit bli 61 år och igår, den 24 oktober, suttit i husarrest i tolv år.

Finns det en skillnad nu mot då? Ja, i en mening. Både China och Indien har rört på sig, oroligt, i säkerhetsrådet. Världssamfundets ögon är riktade mot Burma, fler länder i världen talar med en röst. Men det hade naturligtvis varit bättre med ordentliga sanktioner speciellt mot det energiföretag, franska Total, som nu håller juntan under armarna.

Men mediernas intresse har redan svalnat och de demonstrationer som skulle ha genomförts igår i hela världen fick i praktiken ställas in.

---

BBC International reports today:

Suu Kyi to meet Burma officials.

Burma's pro-democracy leader Aung San Suu Kyi has reportedly left her home - where she is under house arrest - to hold talks with a government official.
She was taken to meet Aung Kyi, a retired general recently appointed to liaise with her, diplomats say.
Aung Kyi was given the post earlier this month in an apparent concession to the international community.
Burma's junta has been heavily criticised by the UN for its crackdown on anti-government protests last month.
The government said 10 people died during the crackdown, but diplomats believe the toll was much higher. Thousands more - many of them monks - are thought to have been detained.

* * *
The oppositional democratic leader Aung San Suu Kyi, was rewarded Nobel Peace Prize 1991, and has been in a house arrest to and fro the late twelve years. She won the elections in 1991 but the Junta was at the time not ready to support any steps towards democracy.

Chine and India has put some diplomatic efforts to persuade the Burma regime to begin a peaceful dialog with respect of human rights.
However, Aung San Suu Kiy and the Burmesian people need our support and our care. Your free voice can be heard.

Write a blogpost about this, to support the proud peaceful people of Burma.

Andra bloggar om: , , , , ,

Tre riktigt goda exempel på bra kommunikation

Några reklamfilmer, bland de mer slagkraftiga. Riktigt bra, världsklass och med angelägna ärenden.

Som inspiration för alla oss som sysslar med kommunikation. Hemläxa alltså: Varför fungerar de här tre filmerna?

AMNESTY
Men om jag bryr mig.
Om jag skickar en hundralapp, eller skriver ett brev. Om jag bär en röd tröja till stöd för munkarna i Burma.
Eller skriver på en namninsamling om att befria Dawit Isaak?
Vem bryr sig?




Kraftfull va! Här är en reklamfilm till, den här från Australien och den handlar om värdegrundsfrågor. Om barn och barns rätt till en bra uppväxtmiljö. Vilka krav ställer det på oss föräldrar, oss vuxna i omgivningen?





Den sista av tre är så slagkraftig att lite varning för den utfärdas. Visa den inte för barnen.
Speed kills.




Koppla av. Jag hittade ett litet musikstycke också, bara måste höras - och ses! Kort och inspirerande!



Så nu har ni tre val:

Lyssna på Amnesty;
Protestera, skicka brev och kort, skicka en namnteckning som visar att du ser vad som händer. Och bryr dig.
Eller gå till exempel på ARTISTER FÖR BURMA i Stockholm, 4 november. Kägelbanan, biljetter www.sodrateatern.se. Börja dagen kl. 13.00 med burmesisk mat och munkar som chantar.
Marika Lagercrantz är konferancier och på scenen bland andra Sabbath Hela Veckan, Staffan Hellström, Petra Mede, Matti Bostedt, Susanne Häll och Stockholms Stifts biskop Caroline Crook. Själv ska jag världsförbättra lite i Indonesien då.

Det andra valet är:
Gör som du vill att dina ungar och andras barn ska göra. Lägg dig i. Var ett föredöme.

Och det tredje givetvis:
Lätta på gasen. Dansa nykter på vägen. Vissla gärna Humlans flykt men kör som Månskenssonaten.

Andra bloggar om: , , , ,

Hellre lat och klok än dum och energisk



"Det löser sig!"


Känner ni igen typen. Vad som än händer så "löser det sig".

Uppriktigt sagt så är Käringen ganska avundsjuk på alla dessa konsekventa - "Äsch, det löser sig."-typer. Men varför måste hälften av dem vara familjemedlemmar? I min familj alltså.

Jag är inte "Äsch det löser sig"-typ, jag är snarare en - "Fasen, det är bäst att ingripa för nu kan det gå åt skogen"-typ. Det är vi som är världsmästare på att vakna klockan halv tre på natten, sätta oss upp med ett ryck i sängen och börja klura på om man kommit ihåg att...
Halv tre på natten brukar det vara lite småknivigt att lösa det problem man inte lyckats trassla ut i dagsljus, och förresten växer problemen till monstertroll i vargtimmen.


Vi gör listor. Gärna halv tre på natten, sen somnar man om.
Och planerar. Nu ska vi se...den rutiga väskan. Nej förresten den är nog för liten. Såna saker. I detalj.


"Det ordnar sig"-typen sliter fram en väska när taxin just kommit, kastar ner kläderna och tänker inte efter så noga. För det mesta ordnar det sig, väskan är stor nog. Ibland ordnar det sig inte, då får man byta väska. Eller kasta bort lite grejor.


Ni fattar va?

I detalj. Planning systems.
Mot motsatsen.


Rutmönster mot improvisation.


Jag kommer ihåg en gång i New York, och vi hade för-shoppat oss och varit på vift i fjorton dagar med en näve barn i olika tonårsåldrar. Disney World. Surf in USA. Hela kittet.
Monsterpackning.


Fem i tid före avfärd påbörjas packning helt i enlighet med "Äsch det ordnar sig"-temat.
Den här gången var väskan för liten. Och packningen monstruöst för stor eftersom en väska behagade explodera. Inte en chans att laga den. Den exploderade!
- Äsch, det ordnar sig, utropade Maken, rusade ut i korridoren, knackade på hos vännerna och stal helt enkelt en stor väska av dem. De skulle ju ta planet dagen därpå.
Lämnade en peng för inköp av ny väska och en anvisning var närmaste väskaffär finns, störtade in, packade på tre sekunder och hann.


Det ordnade sig också den gången på nån annan kontinent, även nu med tonåringar och monsterpackning, då vi kom till flygplatsen med halva bagaget i svarta sopsäckar. Det vill säga jag kom med de där säckarna, eftersom jag hade delegerat packningsansvaret mot att jag skulle ordna incheckningen.

"Det ordnar sig alltid" hade insett väskproblemet för sent även den gången men mutade köket och trollade fram sopsäckar och fyra kilometer gaffatejp. Han packade allt lite konstnärligt som stora, runda, svarta plastbollar.
Inte så tjusigt men effektivt och definitivt charmigt konstnärligt.

Flygplatsen skakade på hela huvudet och slet fram en bibel med paragrafer när sopsäckarna dök upp i incheckningen, men det fanns givetvis en lösning.
Lite dyr men:
- Äsch. Det ordnar sig.
Ja, det gjorde ju det.


Jag vet inte riktigt hur många gånger det har hänt att man ser ett problem krypa allt närmare, man gör ingenting åt det mer än skaffar sig lite lagom magsår klockan halv tre på nätterna och sen - suwizsch-kabangk! Så har nån sån där "det ordnar sig"- typ varit där igen, och problemet har löst sig självt!

Sånt är livet. Nio av tio problem löser sig själv om man tar det lite lugnt, men det tionde blir värre om man inte gör något.
Den kloke men late snokar reda på tian och löser den i tid och rycker på axlarna åt de nio övriga.


Den korkade och energiska lägger ner så mycket energi på de nio första problemen att det inte finns tid eller kraft att ta itu med det tionde. Vilket leder till att tian oväntat exploderar i knät på en med en våldsam smäll en dag.


Imorgon börjar ett bättre liv. Ett klokare liv.
Ett där jag rycker charmigt på axlarna åt alla problem av mindre natur, säger "Det löser sig" och smått genialiskt identifierar det där tionde problemet och löser det så behändigt tidigt att nästan ingen hinner lägga märke till det.
För det kommer jag så småningom att bli hyllad som en hjälte och emotta ett nobelpris eller kanske en oscar och få mer gjort.
Så ska jag bli en bättre människa.
Jag ska bara skriva en lista först. Vi ska ju resa iväg om ett par veckor så jag måste planera lite så allt får plats i väskan.
Men sen...

onsdag, oktober 24, 2007

Kamikazegruppen

Dagen började illa men slutade värre - när jag fick syn på "bevara äktenskapet"-kampanjen rann sinnet över. Så här var min dag;

Narcissist som man är råkade jag kasta en blick på mitt tryne på filmad bild och sen i en spegel huvva!
Bad hair-day, glöm det. I have a bad hair-life.

Understundom orkar jag låta bli att bry mig, men nu råkar jag dessutom ha en släng av åldersnoja, krypningar i ett ben, skumögd blick och vara lite halvt sliten. Samt förkyld.
Så jag blir så trött.

Sen råkade jag få syn på den där kampanjen dom kör i t-banan om gamla hederliga kärnfamiljer mamma, pappa, barn och blev ännu tröttare. "Bevara äktenskapet"
Och så hörde jag somliga före detta statsministrar presentera sin bok - i Bonniervillan - och då hämtade jag en kudde och gick och lade mig under ett täcke.
Väck mig i vår! Efter rådslag. Efter att alla gamla har gjort färdigt sina piruetter. Och sen mossiga homofober och konservativa kastat in handskarna. När mörkret vikit för ljuset.

Eller förresten. Låt inte tystnaden svälla i den kalla blekhet eftertanken skapat, låt den transformeras och mogna till ett skrik. I protest.
Ett ilsket rött primalskri:
Låt ensamma mamman vara i fred, och alla andra familjer; pappa-pappa-barn, mamma-pappa-adoptivbarn, mamma-mamma-pappa-barn eller varför inte som i vår familj pappa-mamma-styvmamma-styvpappa-styvmamma-pappa- halvsyskon, åsså ungarna och deras fästmö och pojkvän, sommarbarnet med fru och extended family och förresten glömde jag nästan min adoptivstyvsyrra i malmö åh fasiken, nu tappade jag räkningen. Det är en stor familj.

Och förlåt alla, speciellt de som inte har omdömet att sluta tala illa om sina vänner. Sina före detta vänner.

Nej förresten. Jag tänker stiga upp igen och sätta en sax i håret, färga det, peta in ett ton mousse eller nåt annat och duga som jag är och tåga vidare. I ren protest mot vintertröttheten som redan överfallit oss, mig.

Och nu har jag bestämt mig för att föreslå att vi ska döpa om rådslagsgruppen om Öppenhet och Modernitet till Kamikaze-gruppen.
Det namnet beskriver bättre vad vi sysslar med.

Kami Kaze betyder Gudomlig Vind, och var ursprungligen den vind som skapade kaos i den mongoliska flottan då de ville attackera Japan år 1281. Om nu nån associerade till nåt annat...

Vält schackbrädet så pjäserna flyger åt alla håll!

Hur var det nu:
Envar som röstar på arbetarpartiet röstar för familjebandens upplösning, barnens förvildning och sedernas förfall.
(Affischen från Kosackvalet 1927)

Har vi faktiskt verkligen inte kommit längre?
Har vi faktiskt inte kommit längre på åttio år?

Det blir sovmorgon. Sen ska jag berätta om Anna Politkovskajas journalistiska gärning och om mordet på henne för ett år sedan för bibliotekets vänner. Och till kvällen ska jag träffa släkten på ett hak nånstans på Kungsholmen och fira att jag har en familj.
Och sen jädrar anamma... Huka er gubbar. Huka er!


Andra bloggar om: , , ,

tisdag, oktober 23, 2007

Strid om nedskärning på utsatta ungdomar

- Vi ska inte spara på Samkraft, på miniAnton eller på Workcenter, lovade Maria Fält kristdemokrat och ordförande för social- och äldrenämnden plötsligt igår kväll i fullmäktigedebatten.

Det har jag en kolossalt massa vittnen på och ett band på.
(Frågan dyker upp i mitten av debatten om "nolltolerans mot droger".)

Får vi väl se då om ett par veckor om hon kan hålla sitt löfte. Om detta kommer jag också få anledning att återkomma.

Ärende 6, budget 2008, på nästa nämndssammansträde.
Där står det svart på vitt: halvering av Samkraft. En av fyra i miniAnton försvinner och Workcenter får inte sin femte medarbetare. Konsekvensbeskrivningen är att alla de verksamheterna får svårt att klara sitt uppdrag. Och alla de tre verksamheterna handlar om att arbeta med utsatta barn och ungdomar.

Besparing: 13-14 miljoner kronor. Lika mycket som det kostar att sänka skatten 20 öre förresten.

Men nåt säger mig att Maria Fält kommer få svårt att övertyga moderathövdingen Jan Holmberg om mera pengar.

måndag, oktober 22, 2007

Lösa förbindelser och fria tankebanor

...
Och apropå den franske presidentens kärleksbestyr så händer det en del spännande ting i Frankrike, framförallt strejken då men också en riktig rejäl debatt om vad man får lägga sig i som president.

Sarkozy har nämligen anmodat alla skolor i hela landet att läsa upp ett brev idag som ett led i påminnelsen om förintelsen.
Svenskt ministerstyre och förhör i Konstitutionsutskottet är blaha blaha jämfört med vad franska presidenter kan hitta på!


Nu är jag för okunnig om allt detta som timar sig i Frankrike och har inte följt med riktigt på ett tag, men bloggvännen Ola J har skrivit en hel rad inlägg sista veckan värda att läsa. Här, frenchly speaking. Han skriver roligt och bra, läsvärt även för den som inte är frankofilt lagd...

Och visst är det en principiellt intressant diskussion! Hur mycket får/ska en president eller minister lägga sig i detaljer om det nu handlar om en riktigt god sak?


Blocköverskridarna
Detta kom jag nu att tänka på därför att jag under måndagseftermiddagen lyssnade till ett intressant samtal mellan en näve gamla statsministrar: Ingvar Carlsson, Ola Ullsten, Torbjörn Fälldin och Carl Bildt och Ulf Adehlson som moderator. Och dessa herrar var överens om att det finns ett och annat de ställde till det ganska bra, och ett av de exemplen var pensionsöverenskommelsen, det måste ha varit 1997. (Andra exempel som nämndes var skatteuppgörelsen, krisöverenskommelsen 1992 och saneringen av statens finanser 1994-1998.)

Det vill säga, Sverige fixade då ett mer hållbart pensionssystem, det som fransmännen nu strejkar över. (Även om svenska medier raljerar över kolskyfflarna på de franska loken som går i pension vid 50 eftersom det är försvinnande tungt att skyffla kol.)


Och. Detta är poängen:
Så varnar Ingvar Carlsson under visst instämmande från de övriga, inklusive Carl Bildt, att blockpolitiken är mer cementerad idag och det kan komma att skapa en kolossalt besvärlig parlamentarisk situation redan efter valet 2010. För tänk om... tänk om SD kommer in i riksdagen. Och tänk om de blir tungan på vågen. Några minns ju Ny Demokrati, Bert Karlsson, Ian Wachtmeister.

Detta är en fråga partierna verkligen borde fundera över, blocköverskridande, nu, i god tid, under goda ekonomiska tider.

Carl Bildts ministerstyre
Dessutom gjorde sig Carl Bildt, som statsminister, skyldig till ministerstyre erkände han oförblommerat och rakt på sak. (Eller hittar han bara på? Bara för att få dra en ordentligt skröna?)

Hela historien är overklig:
Det var natten när Estonia förliste och Bildt tycks ha suttit på Rosenbad och ringt runt till gud och hela världen och berordrat helikoptrar att flyga till olycksplatsen (över främmande, finskt, territorium!)

Om nån KU-anmält det där hade han väl blivit befunnen skyldig mångfalt, men det handlade ju om att rädda liv...


Men lite skumt är det. Ska statsministern sitta ensam i Rosenbad (eller hemma eller var han nu var nånstans) och ringa Örlogsbasen på Berga för att skicka ut helikoptrar och väcka ambassadören i Helsingfors och vad han nu mer gjorde.
Att inte regeringskansliet fick ordning på krisledningssystemet efter den historien är faktiskt en smula märkligt.
Nå att skicka helikoptrar i nattmörkret efter förlista från Estonia är verkligen förlåtligt, att tvinga varenda lärare att läsa upp ett brev i alla skolor är lite mer hårdsmält inte bara för en svensk betraktare.


Efter den där diskussionen med gamla statsministrar pallrade jag mig iväg till Kommunfullmäktige där tonen var allt annat än försonande.

Vi vann - inga drogtester i gymnasiet
Trots att moderaterna i kommunstyrelsen böjt sig för majoritetens syn i drogtestfrågan och vi enigt kunde berätta hur vi tycker vi ska ha det med det förebyggande drogarbetet i skolan.

Viktig princip alltså, vi slapp tvingande drogtester i gymnasieskolan som bryter mot grundlagen och kränker ungas integritet och vi är överens om att öka ansträngningarna för samarbete socialtjänst, polis, skola. Men jag är ändå orolig att alliansen är på väg att skära i det förebyggande arbetet och därför inte kommer att klara målet att få ner droganvändningen bland unga i Upplands Väsby.

Nå, den debatten har jag för avsikt att återkomma om.


Och jag tänker inte skriva nån resumé från debatten om reklambroschyrerna som ska delas ut i hela kommunen (som skryter om alliansens förträfflighet). Se själva, webbsändningen finns här. På slutet diskuteras en DN-bilaga, då blir det alldeles otroligt tramsigt på en del håll tycker jag. Jag skrev om det tidigare i veckan.


Där Ingvar Carlsson och Carl Bildt är överens...(nästan)
Det enda jag vill säga är, att det finns anledning att dela Ingvar Carlssons oro för en cementerad blockpolitik som underminerar allt förtroendeskapande arbete, som skulle bana väg för den framtida blocköverskridande överenskommelserna vi kan behöva göra.

På riksplanet i skattefrågor och socialförsäkringssystem, energiförsörjning, miljö- och klimatfrågor och de grundläggande utbildningssystemen till vilka jag numera räknar högskola, kvalificerad yrkesutbildning och delar av arbetsmarknadsutbildningarna nämligen de som leder till arbete, som kompletterar annan eftergymnasial utbildning.


Och på kommunal och på landstingsnivå har jag en lång lista av överenskommelser som borde göras för att stabilisera tillvaron för vissa viktiga kärnverksamheter.

Ty, mig oroar det verkligen alltmer att vi har en majoritet i Stockholms län, i Upplands Väsby och i riksdagen som tycker privat är viktigare än bra eller kvalitet.
Och att vissa allianspartier förefaller ha glömt alldeles vilket ärende de en gång hade. Alla har ju liksom inte blivit valda på moderaternas mandat, några har väl ändå egna viljor också.

Eller för att tolka vad Carl Bildt den gamla räven satt och sa för några timmer sen i samtal med gamla statsministrar, för stunden glömsk om de korta snabba spektakulära rubriksättarna:
Vi har egentligen mer gemensamt än som skiljer oss åt och borde försöka enas i att bygga den svenska eller skandinaviska modellen stabilare i ett globaliserat europa.

Ligger en del i det.

Frihetsidealisten

Den här vitsen är otroligt stulen, jag vet bara inte var nånstans;
Ge oss en Sarkozy-fri dag!

Utstönades i anslutning till den stora uppståndelsen kring hans skilsmässa. Under rubriken Desperate Housewife gjorde Cecilia S sorti och Nicke-Lilltroll fick se sin Kennedyprinsessa ta samma väg som hennes röstsedel lär ha gjort - i en annan mailbox än hans. Hon har i alla händelser alltså ledsnat och kräver Sarkozyfria dagar i flera år framöver.
Var det inte Lennart Hyland som började? Jo, med en frufri-dag, som i och för sig innebar att fruarna skulle få fritt, inte att alla andra skulle befrias från fruarna.
Där ser ni hur svårt svenska språket är!

Det är exempelvis inte alltid så enkelt att skilja mellan polisvåld och kvinnovåld. Språkligt sett alltså.
Eller potatismos, rotmos och plåttermos. Med fläsk. Plåttermos med fläsk och kanelbulle.

Islänningarna har i alla fall hållit på med teve-fri dag. Bilfria dagar finns också. Föräldrafritt! Och BF som i barnfri...

Skulle man ha kunnat tänka sig en eländesbefriad dag? En dag där nyhetsrapporteringen inleds med orden "Ingenting särskilt har inträffat idag, därför är nyhetssändningen inställd. Och nu till det soliga vädret...

Finns det ingen pågående namninsamling om det? En bombfri dag?
EN dag där hela FN och världssamvetet skulle kunna pusta ut i tjugofyra timmar.

Frihet från. Inte bara fri till.

Apropå det tycker jag att ordet friskola är väldigt fint, det är bara det att det väl knappast är alldeles sanningsenligt. Jag menar varför skulle en privatskola vara friare än en kommunalskola?
Bara för att nån är fri att tjäna pengar på barnen?

På nåt sätt känns det som det borde vara tvärt om.

fredag, oktober 19, 2007

Digitaliserade lattar



Läste i facebook att vännen N hade uppgraderat status till "Jag måste ha en latte":


Videofilmade genast min egen och skickade över med mms till hennes mobiltelefon. Men så vart jag osäker på om det gick fram så jag ringde och kollade att den kommit fram välbehållen, och det hade den fast hon satt på tunnelbanan på väg hem.


Åsså skrev jag denna notis och drack ur latten. Ett ögonblick funderade jag på om jag skulle ha skickat den där latten till mitt alterego i Second Life först, Kia, och sen låta henne skicka den vidare till vännen N:s mobiltelefon.


Men så tänkte jag att den antagligen kallnar på vägen så jag lät bli. Men vänta ni bara!





Igår kväll fick jag en alldeles ny fin röd bok med en undertitel PR and marketing in a web 2.0 China och det handlar Inte om webbdesign eller teknik, och Inte om det kinesiska ekonomiska undret eller den pågående partikongressen där folkets hjältar talar lite lågmält hotfullt om vådan av att försöka använda OS i politiska syften och så.


Nej Kina web 2.0 handlar i så fall mer om second life. Eller rättare, om hur de nya mötesplatserna globaliseras och hur IRL, in real life, glider ihop med VR, Virtuella verkligheter.


Eller - Hur Kina är på väg att gå om såna storheter som USA, Finland, Norge och Sverige i Internetanvändning vilket ju innebär att man går från hierarkiska strukturer - top-down - till platta och genuint stormötes-demokratiska, användarstyrda, kommunikationsprocesser.


Ja just det. Kina.


I verkliga livet är det en avrättning var tjugonde minut i detta gigantiska land. (Sett så är alltså Kina världens mest kriminellt belastade land. Undrar om de reflekterat över det på PR-avdelningen i Kommunistpartiets lokaler?)


I verkliga livet finns ett (ekonomiskt, energipolitiskt, protektionistiskt) ansvar för mord på munkar i Burma och det pågående folkmordet i Darfur som nu dystert nog förefaller sprida sig till resten av Sudan.


Det där är minst tre skäl att verkligen tala om bojkott av OS. Och en partikongress som är rena skämtet.



Samtidigt som de snabbare än någon annan nation fattat vad kommunikation i den Internetbaserade världen handlar om.
Det som vi gråsossar kallar för folkrörelsearbete för övrigt. Bara det att vägkorsningarna vi har våra möten i numera också är globala, mångkulturella, flerspråkiga, gränsöverskridande och delvis, men bara delvis, digitaliserade.

Bara så ni vet att jag har koll.





Trevlig fredag! Nu tar jag min förkylning och bäddar ner den i värme, sömn och huskurer och pluggar ur.
Jag som hade tänkt fira Socialdemokraternas 100-årsjubel i Södertörn, men jag får nog stanna hemma från det.

* * * * *

Uppdaterat: Sen kom gubben hem från jobbet med andan i halsen, störtade in i arbetsrummet med orden:

- Jag ska strax laga middag. Jag ska bara hålla en föreläsning i Denver först.

Vilken student i Denver tror ni lyssnar på nån nisse från Upplands Väsby om inte han eller åtminstone hennes lärare aktivt frågat efter den där kunskapen? Svar; ingen. Vilken medborgare tror ni lyssnar på oss någon av oss sossar om dom inte frågat efter den där kunskapen? Det är vår hemläxa kamrater...



Andra bloggar om: , , , , ,

Olive Riley 108 - Congratulations to the oldest Blogger on planet Earth

My favorite blogger, naw - it must everybodies favoritblogger by all means ! - Olive Riley had her 108th birthday yesterday.
Just For Your Information.

And the only reason why I wrote this short note about it in English is, that if she stumbles upon this site, she could see for herself: Congrat ol´sport! You have fans all over the world, even here up north in Sweden.

This little movie gives us a hint about the party to celebrate Ollie.

torsdag, oktober 18, 2007

Burma populär på Facebook

Jag tänkte bara berätta att gruppen Support the Monks´ protest in Burma-gruppen är på väg att segla upp som en av de största grupperna i hela Facebooksfären. 423 000 medlemmar är dagsnoteringen.

Bevara oss från gatuvåldet 102 000 medlemmar är verkligen inte heller illa, den grupp som 15-åriga Anton Abele startade.

Vi som inte gillar Bush (I bet I can find 1 miljon people who dislike Georg W Bush exempelvis är en grupp som samlar 470 000, och en av de mest populära.

Vi leder 6-4, dags att höja ribban!

Sören Holmberg kommenterade nyligen opinionsläget med att det är rökt för blå laget att komma tillbaka till valet 2010.
Han vet naturligtvis vad han talar om, han lutar sig på oceaner av siffror, analyser, erfarenhet och kunskap. Trots det är jag inte riktigt lika säker.

Men s har 45,2 procent i den mätning Dagens Nyheter presenterade idag på morgonen, det är ju ett trevligt sätt att starta dagen på. 57,7 för röd-gröna laget och 38,3 för det blåblå.
Före gårdagens nytändning för Mona Sahlin i partiledardebatten.
Och innan rådslagsarbetet har hunnit börja stampa ner diverse tydligheter där vi sysslar med omprövningar.
Innan...

Därför är det dags att höja ribban.

Målet för oss i Stockholms län/stad kan inte vara att vinna vartannat val. Målet måste vara att skapa förutsättningar för lång, stabil och överblickbar politik.

Det är en utmaning djupare, mer problematisk än det simpla att vinna ett val:
Hur skapa ett parti som är i samklang med en modern, myllrande, sjudande storstad i världen, Stockholm?
Ett parti som inte bara upplevs som modernt och öppet utan faktiskt är det också?

För Sören Holmberg säger en sak till, och däri delar jag hans uppfattning. Valet 2010 avgörs i storstäderna, framförallt i Stockholm.

Kom med synpunkter!


Andra bloggar om: , , ,

onsdag, oktober 17, 2007

Får man göra partipropaganda för skattepengar?



Jag sitter fortfarande och försöker smälta det faktum att det med min morgontidning damp ned en 24-sidig färgannons betalad av Väsbybornas skattepengar med oförblommerad reklam för den lokala moderatledda alliansen, när Ryktet ringer:
- Har du hört att dom ska trycka upp och dela ut den till alla hushåll i hela kommunen också?

Det där landar nu i följande enkla fråga:
- Får man göra så med skattebetalarnas pengar? Och vad kostar det?

24 sidor fyrfärgsannons i Dagens Nyheter, plus en extra upplaga utdelad i hela kommunen till alla hushåll. Bara reklam för den förträffliga alliansen här på orten. Vårt oppositionsråd Leif Berglund kommer att avkräva svar i kommunfullmäktige på måndag kväll säger han. Nåt säger mig att det blir livat på det mötet, gå och titta! Eller småkika i webbteven...

----

Jag tycker att vår moderatledda Väsbyallians har fått hybris, storhetsvansinne.

"Succéstart för nya styret" på första sidan av bilagan - det är inte nån slags opinionsmätning, utan kvartettens egen betygsättning av sig själva det handlar om, visar det sig inne i tidningen.

Till succéerna hör att man sålt ett hus och delat ut ett antal förskolor och skolor. Det sista ett förfarande som nu både utreds av regeringen och Sveriges Kommuner och landsting, SKL, eftersom lagligheten ifrågasätts och självaste utbildningsminister Jan Björklund har reagerat på hur kommunal egendom delas ut till höger och, ja till höger.

Javisst ja, sen har Bo Callerhorn, utbildningsnämndens ordförande, privatiserat sin hustru Anita Callerhorn och ett antal andra dagmammor. Nu ska de husera i den nedlagda Smedsgärdsskolan och det är väl bra, jag hoppas de betalar marknadsmässig hyra. Det står förstås inte i succéartikeln, då skulle man ju påminna om det pinsamma jävsproblemet de inte har löst ännu eftersom Callerhorn fortfarande inte har förstått att det är ett problem att aldrig kunna besvara en enda fråga i fullmäktige på grund av jäv.
Succéstart? Tja, en dag lär väljarna berätta för dem om det är det.

"Jag känner en stark förankring i Upplands Väsby, säger Antonia Ax:on Johnson" också på första sidan och fortsätter inne i tidningen att blygsamt förklara att "Vi lyckades med gemensamma krafter sanera och vända ekonomin" i kommunen på 1990-talet.

Otroligt. Saneringen gjordes 1995-1997. Jag minns, jag var med. Vi la ner alla nämnderna och utfärdade ett ekonomiskt undantagstillstånd. Det var efter 1991-1994, tre år med borgerligt styre i kommunen som orsakade kaos i finanserna.
Men Antonia Ax:on Johnson kom väl in i fullmäktige vid valet 1998?

Jag är tvungen att titta efter om minnet sviker mig fullkomligt: Jo, jag var med - som ersättare - från januari 1995, E var med, J också det hade jag glömt, L förstås - men ingen Antonia Ax:on Johnson.
1998 kommer Antonia Ax:on Johnson in i fullmäktige.

Men vad vet jag, hon kanske ringde och gav goda råd till nån ändå. Jag skulle ha tvekat att posera på två sidor i alla brevlådor i hela kommunen för att skryta med det tio år senare bara. Formuleringar som "Vi kunde på så sätt betala tillbaka 600 miloner i lån och fick en bra plattform att bygga vidare på." låter ju nåt det.

Dock tvivlar jag på att moderathövdningen Rally-Janne lockade hit vikingarna och jag vet att det är falskt att alliansen bygger simhall och rustar Vilunda Gymnasium. Det gör byggföretag på uppdrag av kommunens kommunfullmäktige, i enighet.

Jag hoppas verkligen de delar ut sin trycksak i alla hushåll så alla får se hur det går till däruppe bland tänkarna på åttonde våningen.

Teckningen? Ja, det var en nidbild som spreds i februari 2006 och som genast fördömdes som propaganda, rena lögner och så vidare.
Klipp och klistra! Döm själva.
---

PS. Om nån ska ha medalj för att ansvarat för saneringen av de fruktansvärt sunkiga finanserna i Upplands Väsby efter förra moderatledda kommunstyret 1991-1994, då var sjunde krona var lånad, (var sjunde lärarlön betalades av banklån alltså !) så är det Vanja Edwinson. Kommunstyrelsens ordförande i många år. Hon fick för övrigt exakt 450 kryss i förra valet, Antonia Ax:on Johnson fick 370. Bara som jämförelse om nån funderar över popularitet, personval och såna saker.


Andra bloggar om: , , , ,

Politik ska vara roligt också - heja Mona!

Jag lyssnade på partiledardebatten hela förmiddagen och det är roligt att få säga:
Yes. Mona som jag känner igen henne. Bitsk. Påläst. Väl förberedd. Och rolig.

Mera!
Mera mera!
Läs hennes inledningsanförande här, det är rolig läsning, Det är bra, det är välfunnet, bitskt, tydligt.
350 000 utanför a-kassan.
Neddragningar på utbildning, på komvux och på arbetsmarknadsutbildning i ett läge där arbetsgivarna skriker efter välutbildad arbetskraft och vi fortfarande ser att de långtidsarbetslösa - ofta med kort utbildning - inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden. Tredubbling senaste året bland de yngsta.

Och framförallt, det är demokratisk socialism så som jag känner för den, känner igen den.

Djävulen syns i detaljerna brukar man säga.

Våra prioriteringar är tydliga:
Rättvisa och trygghet – därför att Sverige
vinner på det.
Och tre saker till: Utbildning, utbildning och utbildning.

* * *

När högkonjunkturen slutar göra jobbet åt regeringen och konkurrensen om jobben hårdnar kommer det att märkas på många sätt.
Det kommer att märkas i Reinfeldt-effekten: 350 000 människor utanför a-kassan när konjunkturen vänder.
Riksbanken varnade häromdagen för att produktiviteten tvärstannat i Sverige!


Moderaternas partisekreterare har förnyat det politiska språket med det häpnadsväckande uttalandet: "flaskhalsarna går i taket". Men var är åtgärderna?
Istället minskar regeringen utbildningsmöjligheterna – både för ungdomarna, de arbetslösa och dem som finns i arbetslivet.


Regeringen passar istället på att styra över mot fler okvalificerade och lågavlönade jobb. Bidraget för hushållsnära tjänster kostar lika mycket som 26 000 högskoleplatser. Ni prioriterar städning och lövkrattning
Men det är inte med skinande hem och släta gräsmattor som Sverige konkurrerar på en global marknad!


Sveriges styrka är att hela vår befolkning har en hög utbildningsnivå och att välfärden utjämnar sociala skillnader så att alla har en chans.
Nu missar vi möjligheter att bygga framtida rättvisa, tillväxt och välfärd på just arbete.

Detta är regeringens allra största svek.

* * *

Rättvisa och trygghet är modernt!

* * *

– Jag har hört er i regeringen säga många gånger att ni har så kul ihop. Hur tror Jan Björklund att det känns för den arbetslöse att höra att ja, de skar ned på a-kassan, men de hade roligt medan de gjorde det.

----------

Mona Sahlin i god form är verkligen rolig att lyssna på. Och kontrasten mot en del andra partiledare blir väldigt tydlig om jag säger så.
"Överklassnära tjänster. " säger Ohly plötsligt och det är ju rätt underfundigt sagt, men blir liksom hängande i luften. Men ändå, jag tycker det är mycket skojigare när politiken brakar ihop och mäter var de skarpa skiljelinjerna går. Det tyckte jag för första gången på länge att man kunde se i den rikspolitiska debatten på förmiddagen. Drivkraften för den debatten, tempohöjaren, var tveklöst Mona Sahlin.
-------------------


Andra bloggar om: , , ,

tisdag, oktober 16, 2007

One skin, two skin, three skin, four ...

AJ aj aj aj aj. Barnförbjudet.

Engelskalektion från 1979, barnprogrammet Rainbow i en lite mer vuxen variant än vanligt... Gjort för julfesten men nån verkar ha smugglat ut den så - vassegoda!





Nästa snutt är för oss som av olika anledningar bestämt oss för att aldrig flytta till Säffle. Eller tvärtom. I alla fall är det en liten sightseeing i Säffle på två minuter som man måste ha en alldeles speciellt typ av humor för att fatta. Ni vet Säffle; Berömda rondellhundar från Säffle, uppföljaren till Berömda män från Säffle. (Världens tunnaste bok.)

måndag, oktober 15, 2007

Obekväma sanningar och civilkurage

Historien om Anna Politkovskaja och änkan i Grosznyj slår mig när jag läste en rad i en blog om de tjänstemän som inte vågar visa Al Gores film En Obekväm sanning på biblioteket i Solna, den politiska ledningen hade rynkat på ögonbrynet.

Och efter att jag på förmiddagen drabbats av en korsning mellan vanmakt och ursinne över reportaget i radions Kaliber, P1, om våra "gästarbetare" från Baltikum, Thailand och Polen som bor i misär, mitt i Sverige. Våra husdjur har det bättre. Skulle dessa polska gästarbetare i baracker ha varit travhästar eller grisar hade bombis en djurtillsyn ingripit.

Som ung arg reporter konspirerade jag en gång tillsammans med djurens vänner om en så kallad katt-tant. Katt-tanter finns överallt. Förvirrade äldre damer som plötsligt har massor av katter, bor i fruktansvärd misär och tappar greppet. Socialen kan inget göra. Men djurskyddet kan, så för att hjälpa katt-tanter kan man anmäla dem för djuplågeri. Vi publicerade bilder från hennes bostad i tidningen, på första sidan, och det blev folkstorm. Och sen hände ingenting. Men tanten fick hjälpen hon behövde.
* * * *
Anna Politkovskaja var i princip den enda reportern som regelbundet och fritt rapporterade om Tjetjenien.
Hon tog inte parti, det var inte hennes roll, hon rapporterade, var ögon. Hon stod på befolkningens sida, de ständiga offren för de ständiga krigen.
60 gånger ungefär for hon dit. Aldrig med skyddsväst.
-De som bor där har ingen skyddsväst, sa hon.
.
En dag på en gata i Grosznyj mötte hon en kvinna som kom fram och frågade: "Känner du igen mig?" Javisst. Hustrun till en man, en vanlig bonde på landet, som hade kört Anna Politkovskaja en gång två år tidigare.
Dom hade kommit så snart Anna hade åkt hem igen. Fört bort honom och skrikit i nattmörkret att han var en förrädare som kört Anna Politkovskaja, sagt hennes namn flera gånger. Hon och barnen, fyra stycken, hade hört skotten.
Han fördes in i statistiken för det som i FN och reportrar utan gränser kallar för "assistent" till media. Mördade förare, vägvisare, tolkar.
Anna Politkovskaja hade tittat ned i marken och sagt, mycket tyst, till änkan: "Förlåt"
.
- Nej, nej, hade änkan svarat.
Du ska inte be om förlåtelse.
.
Civilkurage behövs inte bara i den värsta av världar.
.
Det är alldeles självklart att om vi vill, så kan vi ingripa och hjälpa de polska, thailändska och lettiska arbetare som kommit hit, underbetalda, i usla utkylda bostäder utan vatten, värme och kök, och det första jag tänker på just nu är inte kollektivavtal även om det hör till saken det också.
.
Och bibliotekarierna i Solna kanske borde låta sig inspireras av den grundlagsskyddade rätten om yttrandefrihet och visa vilka filmer de vill, oavsett vad den politiska ledningen för dagen råkar tycka? Eller snarare, just därför att man har makthavare i Solna som ogenerat tafsar på yttrandefriheten.
Jag vet en hel svensk presskår som med förtjusning skulle kasta sig över historien om hur den politiska ledningen i Solna försökt stoppa biovisningen av fredspristagarens film, för att den innehåller ett politiskt budskap som inte passar dem.
.
Den striden törs de aldrig ta. Det har de inte civilkurage för. Tro mig, civilkurage är en bristvara. Det är bara att visa filmen, inget kommer att hända.
Och för den som inte vågar föreslår jag lite Astrid Lindgren. Många av hennes böcker handlar om civilkurage, bröderna Lejonhjärta till exempel. Ronja Rövardotter och givetvis Pippi Långstrump.




Andra bloggar om: , , ,